Näringsutskottets betänkande nr 35

NU 1975:35

Nr 35

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975:110 har regeringen föreslagit riksdagen att på villkor
som chefen för industridepartementet angett

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

1. ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs
AB Tirfing avser att ta upp,

2. ikläda staten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska
escudos jämte ränta,

3. tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en rörlig kredit av
200 000 000 kr.,

dels

4. till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på kapitalbudgeten
för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa
ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas
nedan (s. 2)

Upplysningar i anslutning till propositionen har inför utskottet lämnats
av direktörerna Kristian von Sydow och Ingemar Blennow, Ångfartygs AB
Tirfing, och av statssekreterare Tony Hagström såsom företrädare för 1975
års varvskommission.

Propositionen

De åtgärder som föreslås i propositionen är avsedda att temporärt lösa
den kris som uppstått vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB(EMV). Förslagen
innebär att staten den 1 juli 1975 övertar samtliga aktier i bolaget
från den nuvarande ägaren, Ångfartygs AB Tirfing, för ett formellt belopp.
För delfinansiering av ett koncernbidrag från Tirfing till Eriksberg för verksamhetsåret
1974 ställer staten garanti för ett till den 30 juni 1978 amorteringsfritt
lån till Tirfing om 150 milj. kr. Staten ställer vidare borgen för
två lån till Eriksberg, det ena på 7,5 milj. kr., det andra på ca 34 milj.
I Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 35

NU 1975:35

kr. Ytterligare tillhandahåller staten Eriksberg en rörlig kredit om högst
200 milj. kr. I propositionen aviseras förslag under nästa riksmöte angående
Eriksberg och den svenska varvsindustrin över huvud taget.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1975:2158 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. fattar principbeslut om förstatligande av samtliga privata storvarv,

2. med godkännande av det i propositionen 1975:110 föreslagna avtalet
med Tirfing beslutar bilda en statlig varvsgrupp med målsättning att garantera
den bestående sysselsättningen på EMV och övriga ingående enheter,

3. bemyndigar regeringen och Statsföretag AB att inrätta ett statligt rederi,

4. uttalar att den nya styrelsen för Eriksbergs Mekaniska Verkstad till
sitt flertal bör bestå av ledamöter valda av de arbetande,

5. uttalar att flertal för de anställda i styrelserna bör genomföras även
inom övriga enheter i den nyssnämnda statliga varvs-rederigruppen,

1975:2159 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen hemställer om ytterligare arbetsmarknadspolitisk beredskap
så att åtgärder kan sättas in om sysselsättningen vid Eriksberg blir
lägre än vad regeringen nu räknar med,

2. ger regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts,

1975:2160 av herrar Torwald (c) och Hörberg (fp), vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande framtida
verksamhet vid de tre varven i Göteborg.

Motivering

I motionen 1975:2158 diskuteras först den svenska varvsindustrins utveckling
mot bakgrund av den internationella utvecklingen inom branschen.
Det finns, menar motionärerna, knappast något skäl att i ljuset av utvecklingen
sedan år 1955 ha en allmänt pessimistisk syn på varvsindustrin, inklusive
Eriksberg. Situationen ställer emellertid stora krav på planering och
finansiering. Branschens nuvarande struktur, med bl. a. en koppling mellan
varvsindustrin och det privata redarkapitalet, medför emellertid att man
inte utnyttjar de tänkbara fördelarna av en samplanering, säger motionärerna.
Hela den kapitalistiska organisationsramen är uppenbart föråldrad, hävdar
de.

Regeringens förslag till lösning av krisen vid Eriksberg betecknas av motionärerna
som djupt otillfredsställande. Statens stödpolitik vid varvskriser
har inneburit att krisernas verkningar och förlusterna har ”socialiserats”,

NU 1975:35

anförs det. Särskilt stötande är det när staten träder in för att verkställa
massavskedanden. Uppgörelsen med Tirfing är inte så uppenbart ofördelaktig
som tidigare uppgörelser, anser motionärerna, som emellertid betonar
att följderna av de lånetransaktioner som ingår i uppgörelsen inte kan överblickas
helt. Motionärerna kräver en ny varvspolitik, som innebär att hela
varvsindustrin samordnas och att alla större varv kommer i statlig ägo.
Ett långsiktigt program rörande investeringar, kreditförhållanden, rekrytering,
yrkesutbildning etc. skall upprättas. En förstatligad varvsindustri bör
enligt motionärerna kompletteras med ett statligt rederi. Ett förstatligande
kan, anför de, i och för sig genomföras snabbt. Som en dellösning kan
emellertid tänkas att Eriksberg och andra statliga varv tillsammans med
det föreslagna statliga rederiet sammanförs till en samverkande grupp av
statsföretag. Nedskärningar i sysselsättningen bör, menar motionärerna,
undvikas i avvaktan på ett ambitiöst, långsiktigt investeringsprogram, som
innebär att Eriksberg rustas upp och saneras.

I motionen 1975:2159 återges den sammanfattning av varvsindustrins
läge som finns i 1975 års varvskommissions rapport. Motionärerna konstaterar
att den svenska varvsnäringens svårigheter delvis betingas av att varvsindustrin
i andra länder fått ett generellt statligt stöd. De erinrar därefter
om de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som angavs
i propositionen 1974:1 bilaga 15 (s. 51-91) och godkändes av riksdagen
(NU 1974:41). Den bedömning av varvsindustrins framtidsutsikter som industriministern
där gjorde har visat sig överoptimistisk för att inte säga
direkt felaktig, säger motionärerna. Den kan, menar de, ha bidragit till att
den nu aktuella varvskrisen har blivit svårare än den eljest skulle ha blivit.
Även med ett statligt övertagande av Eriksberg är framtidsutsikterna för
de anställda vid varvet mörka, anför motionärerna vidare och understryker
behovet av omfattande och effektiva arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder
till förmån för dem som kan få lämna sina anställningar.

Med anledning av uttalanden om otillräckliga investeringar vid Eriksberg
erinras i motionen 1975:2160 dels om att enligt propositionen 1971:117 den
statliga varvspoliliken under de närmaste åren borde sikta till konsolidering
snarare än expansion, dels om att Eriksberg hade en relativt intensiv investeringsperiod
under 1960-talet. Från personalens sida har, säger motionärerna,
nyligen understrukits att både Eriksberg och Lindholmen har en
god och ändamålsenlig utrustning och en skicklig arbetar- och tjänstemannastab.
Motionärerna anser det inte möjligt med en högre sysselsättningsnivå
än regeringen räknar med men vill ifrågasätta fördelningen av de arbetstillfällen
som blir kvar från mitten av år 1976. Hela nedskärningen behöver,
menar de, inte företas vid Eriksberg och Lindholmen. Motionärerna
rekommenderar att den utbildningsverksamhet som planeras förläggs till
Götaverken och att samtidigt en viss nedskärning av arbetsstyrkan sker
där. Lindholmen - som enligt motionärerna kännetecknas av bättre laganda

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 35

NU 1975:35

än de större varven - och Eriksberg borde kunna tillverka komponenter
till fartyg som sammanfogas vid Götaverken. anförs det slutligen i motionen.

Utskottet

Vid ett av de fyra svenska storvarven. Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB, vilket ägs av Ångfartygs AB Tirfing, har under det senaste året uppstått
en allvarlig likviditetskris, vars ursprung och förlopp närmare beskrivs i
propositionen. Krisen får ses mot bakgrund av varvsindustrins allmänna
situation. Som kännetecken för denna kan - på grundval av 1975 års varvskommissions
sammanfattning(s. 9 i bilaga till propositionen)-anges snabba
och internationellt betingade marknadsfluktuationer, hög skuldsättningsgrad
sammanhängande med mycket omfattande kreditgivning, avsevärd
känslighet för fluktuationer i valutakurserna och för räntevariationer vid
upplåning, låg orderstock - ofta med kontrakt i fasta priser - och ojämn
orderingång. Krisen har vidare sin grund i förhållanden som är speciella
för Eriksberg. Företagets investeringar i förnyelse av anläggningarna bedöms
ha varit otillräckliga under senare år. Otillräckliga rörelseresultat har urholkat
företagets soliditet. Valutasituationen har nödvändiggjort stora nedskrivningar.
Ledningen av företaget har företett brister som i propositionen framställs
som allvarliga.

Det förlopp som föregick framläggandet av propositionen anges i denna
på - sammanfattningsvis - följande sätt. Indikationer på en förestående
kris erhölls vid bearbetning av industridepartementets varvsenkät i september
1974. Företrädare för de fackliga organisationerna vid Eriksberg uttryckte
farhågor vid kontakter med departementschefen. Företagsledningen
hänvisade - alltjämt i september 1974 - till pågående arbete med rekonstruktions-
och handlingsplaner. Tidpunkten för presentationen av deSsa
framflyttades till februari 1975. Fördjupade analyser inom departementet
under sista delen av år 1974 gav en allt dystrare bild. Sedan en särskild
analysgrupp inom departementet avgivit en rapport tillsatte industriministern
med stöd av regeringens bemyndigande en särskild kommission - 1975
års varvskommission - med huvuduppgift att utreda förutsättningarna för
en rekonstruktion av Eriksberg. Ett första resultat av kommissionens förhandlingarmed
Tirfing varatt moderbolaget åtog sig att garantera Eriksbergs
betalningsförmåga fram till halvårsskiftet 1975. Efter fortsatta förhandlingar,
som resulterat i en ensidig utfästelse av Tirfing om viss medverkan, har
kommissionen framlagt en första rapport den 30 april 1975 med förslag
till en temporär lösning av krisen vid Eriksberg. Detta förslag ligger till
grund för propositionen.

Varvskommissionens arbete fortsätter med sikte på att förslag till mer
långsiktiga lösningar skall läggas fram under hösten 1975. Industriministern

NU 1975:35

meddelar i propositionen att han räknar med att under nästa riksmöte återkomma
till riksdagen med bl. a. förslag på grundval av det fortsatta arbetet
kring den svenska varvsindustrins struktur och produktionsförhållanden.

Varvskommissionens förslag, som grundas på Tirfings utfästelse, innebär
i första hand följande. Staten övertar från Tirfing samtliga aktier i Eriksberg
för ett formellt belopp av I 000 kr. Tirfing lämnar för verksamhetsåret 1974
ett koncernbidrag till Eriksberg om 225 milj. kr. Staten ställer garanti för
ett lån till Tirfing på 150 milj. kr., amorteringsfritt till den 30 juni 1978,
för delfinansiering av koncernbidraget. Tirfing beställer hos Eriksberg två
s. k. isbulkfartyg till en sammanlagd beställningssumma av 237 milj. kr.
Staten medverkar till att Tirfing för delfinansiering av dessa fartygsköp får
lån motsvarande 80 % av beställningssumman. Staten övertar från Tirfing
borgen för två lån till Eriksberg på belopp motsvarande tillsammans 41,5
milj. kr. Tirfings utfästelse har gjorts med förbehåll att den godkänns av
regeringen senast den 30 juni 1975. Det förutsätts att regeringen vid denna
prövning måste beakta om uppgörelser som enligt dess bedömning är godtagbara
har nåtts beträffande fyra tvistiga engagemang. Det gäller dels frågor
om annullering av vissa fartygskontrakt, dels långtidsavtal med Lisnavevarvet
i Portugal enligt vilket detta årligen t. o. m. år 1979 skall leverera
stålarbeten till Eriksberg i minst viss angiven omfattning.

Eriksberg hade vid tidpunkten för varvskommissionens rapport ca 5 500
anställda, av vilka ca 1 300 tjänstemän och arbetsledare. Därtill kom ca
500 entreprenadanställda. Varvskommissionen har beräknat att fram till
halvårsskiftet 1976 arbetsstyrkan vid varvet måste minska med ca 1 500
personer. Även om en del av minskningen kan åstadkommas genom s. k.
naturlig avgång, beräknas friställningar i viss omfattning bli nödvändiga.
Under förutsättning bl. a. att stödbeställningar kan erhållas från övriga
storvarv skulle en sysselsättningsnivå på ca 3 000 personer under större delen
av år 1977 kunna möjliggöras. Industriministern understryker att Eriksberg
står inför en djupgående omställningsprocess, som kan innebära svåra problem
för många av de anställda och som särskilt torde drabba tjänstemännen
hårt. I detta sammanhang redovisas tillämnade insatser från arbetsmarknadsverkets
sida och meddelas att en samrådsgrupp avses bli tillsatt för
planering av de nödvändiga förändringarna.

Eriksbergs ekonomiska läge har av kommissionen bedömts vara sådant
att risken för en konkurs under de närmaste månaderna är stor. Ett fullföljande
av inneliggande orderstock efter vissa annulleringar skulle kunna
medföra förluster på 450 milj. kr. Häremot står ett eget kapital som efter
1974 års bokslut uppgår till ca 200 milj. kr., koncernbidraget oräknat. Att
försöka avvärja det omedelbara hotet om konkurs har varit en primär strävan
från kommissionens sida. Förslaget om att Tirfings engagemang i Eriksberg
skall avvecklas grundas på slutsatsen att Tirfing saknar ekonomiska möjligheter
att finansiellt rekonstruera Eriksberg. Koncernbidragets storlek har
bestämts med utgångspunkt i att anställningstryggheten för Tirfings egen

NU 1975:35

personal inte får äventyras. Ett statligt ägarskap har ansetts vara det enda
möjliga alternativet om driften vid Eriksberg skall fortsätta.

De ekonomiska insatser som Tirfing har utfäst sig att göra - under förutsättning
av vissa motprestationer från statens sida - bedöms vara otillräckliga
för att skapa en godtagbar likviditetssituation för Eriksbergs del.
Likviditetsunderskottets storlek och behovet av en likviditetsreserv motiverar
enligt industriministern att företaget får en rörlig kredit om högst
200 milj. kr. I propositionen föreslås att denna lämnas i form av en dragningsrätt
hos riksgäldskontoret.

Industriministern gör i propositionen vissa kommentarer rörande förhållandena
inom den svenska varvsindustrin i stort. Han erinrar om att det
har varit en huvudlinje i de näringspolitiska strävandena att verka för ett
vidgat samarbete och en större koordinering inom branschen. Denna strävan
har dock inte givit avsedda resultat. Industriministern betecknar som angeläget
att varvskommissionen i sitt fortsatta arbete söker finna en lösning
som innebär ökad samordning inom varvsindustrin. Flera alternativ står
härvidlag till buds, framhåller han. Det kan påpekas att kommissionen i
sin rapport skisserar olika handlingsalternativ i detta avseende.

En särskild komplikation skapar, såsom framhålls i propositionen, de problem
som är förknippade med dels vissa redares önskan att annullera fartygskontrakt,
dels Eriksbergs långtidsavtal med Lisnavevarvet. Dessa problem
är, uttalar industriministern, av sådan omfattning att de kan rycka
undan grunden för fortsatt drift vid Eriksberg. Industriministern understryker
i likhet med kommissionen särskilt vikten av att Eriksberg före
den 30 juni i år når godtagbara uppgörelser beträffande dessa engagemang.
Skulle vid denna tidpunkt i något väsentligt avseende oklarhet råda om
de ekonomiska konsekvenserna av dessa engagemang, torde i praktiken
förutsättningar saknas för ett statligt övertagande av Eriksberg, säger industriministern.
Han anför att det bör ankomma på regeringen att före utgången
av juni 1975 fatta det slutliga avgörandet.

Avslutningsvis konstaterar industriministern att ett övertagande av Eriksberg
medför ekonomiska konsekvenser som - även bortsett från de nyssnämnda
engagemangen - inte nu kan överblickas. Det beräknas att betydande
resurser kommer att framgent behöva tillföras företaget.

Utskottet har här redogjort för huvuddragen i den redogörelse för Eriksbergs
situation och det förslag till temporär lösning av den uppkomna krisen
som lämnas i propositionen. Utskottet vill understryka att ärendet gäller
åtgärder från statens sida som föranleds av ett akut krisläge. Att i detta
sammanhang fälla något omdöme om de förhållanden som har lett fram
till krisen finner utskottet inte påkallat. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om statens övertagande av aktierna i Eriksberg och om ekonomiska
åtaganden i samband härmed. I anslutning till industriministerns ovan rerererade
uttalande om möjliga konsekvenser av vissa särskilda engagemang
från Eriksbergs sida vill utskottet emellertid understryka att ett beslut i

NU 1975:35

enlighet med vad utskottet förordar inte innebär att ett statligt övertagande
av Eriksberg blir att betrakta såsom med säkerhet förestående. Utskottet
delar nämligen uppfattningen att det bör ankomma på regeringen att före
utgången av juni 1975 fatta det slutliga avgörandet i frågan på grundval
av den bedömning som vid beslutstillfället kan göras av då ernådda uppgörelser
och dessas ekonomiska konsekvenser.

De temporära insatser som utskottet här tillstyrkt måste efterföljas av
åtgärder syftande till att varvsindustrin i sin helhet skall få en struktur
som medger balanserade produktionsförhållanden och tryggad sysselsättning
på längre sikt. Utskottet fäster stor vikt vid varvskommissionens fortsatta
arbete^och noterar att, enligt vad industriministern aviserar i propositionen,
förslag rörande varvsindustrin kan väntas bli förelagda riksdagen under nästa
riksmöte.

Utskottet har i den hittillsvarande framställningen lämnat åsido de motioner
som har väckts med anledning av propositionen. I dessa görs ingen
erinran mot regeringens förslag. Vad motionerna innehåller är kompletterande
förslag och önskemål av olika räckvidd.

I motionen 1975:2160 förordas en sådan omfördelning av det totala antalet
arbetstillfällen vid varven i Göteborg att en ofrånkomlig nedskärning av
arbetsstyrkan inte i sin helhet behöver företas vid Eriksberg, inklusive Lindholmens
varv. Motionärerna nämner möjligheterna att förlägga viss planerad
utbildningsverksamhet (se propositionen, s. 6 nederst) till Götaverken och
att utnyttja Eriksberg och Lindholmen som underleverantörer till Götaverken.
Ett huvudsyfte med motionen tycks vara att plädera för att Lindholmens
varv får bestå som en särskild produktionsenhet.

Som ovan nämnts har tanken på stödbeställningar hos Eriksberg från
övriga storvarvs sida aktualiserats. Ett av de handlingsalternativ som varvskommissionen
anger böra övervägas är en samordning av varvsverksamheterna
i Göteborg, dvs. Götaverken och Eriksberg. Utskottet finner inte
något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen
1975:2160 vara motiverat.

Motionen 1975:2159 innehåller ett yrkande om att riksdagen skall hemställa
hos regeringen om ”ytterligare arbetsmarknadspolitisk beredskap",
så att åtgärder kan sättas in om sysselsättningen vid Eriksberg blir lägre
än vad regeringen nu räknar med. 1 propositionen understryks betydelsen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med en nedskärning av arbetsstyrkan
vid Eriksberg och redovisas att arbetsmarknadsverket har förklarat
sig berett att ställa erforderliga personella resurser till förfogande och
sätta in de arbetsmarknadspolitiska medel som kan visa sig nödvändiga.
Utskottet utgår från att så kommer att ske, att erforderlig planering verkställs
omgående och att arbetsmarknadsstyrelsen eller regeringen om det visar
sig påkallat tar initiativ till ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. En
sådan framställning till regeringen som motionärerna förordar anser utskottet
inte att det finns anledning till.

NU 1975:35

I samma motion begärs dessutom att riksdagen skall "ge regeringen till
känna vad i övrigt i motionen anförts". Härmed torde åsyftas de uttalanden
i motionen som avser industriministerns bedömningar vid olika tillfällen
av varvsindustrins framtidsutsikter, inklusive motionärernas avslutande varning
för överdriven optimism i detta hänseende. Utskottet finner inte en
sådan meningsyttring från riksdagens sida vara motiverad.

En rad yrkanden med större räckvidd framställs i motionen 1975:2158.
Motionärerna önskar ett principbeslut av riksdagen om förstatligande av
samtliga privata storvarv och ett bemyndigande för regeringen och Statsföretag
AB att inrätta ett statligt rederi. Såsom en temporär åtgärd förordas
att en statlig varvsgrupp - innefattande också det statliga rederiet - bildas
med målet att garantera den bestående sysselsättningen vid Eriksberg och
övriga ingående enheter. Slutligen begärs att riksdagen skall uttala att den
nya styrelsen för Eriksberg liksom styrelserna för övriga enheter i den statliga
varvs-rederigruppen skall till sitt flertal bestå av representanter för de anställda.

En motion om etablering av ett statligt rederiföretag har nyligen - så
sent som den 13 maj i år - avslagits av riksdagen. Det nya yrkandet i
ämnet avstyrks med hänvisning till vad utskottet anfört om denna motion
(NU 1975:19). Det kan anmärkas att Statsföretag AB inte behöver något
bemyndigande av riksdagen för att etablera ett rederi, för så vitt finansieringen
kan ske utan statens medverkan. Ett sådant bemyndigande för
regeringen torde vara verkningslöst om det inte samtidigt anvisas medel
för erforderliga investeringar.

Vad gäller förslagen om inrättande av en statlig varvsgrupp och om förstatligande
av övriga privata storvarv vill utskottet hänvisa till vad i propositionen
och ovan sagts om att frågan om den svenska varvsindustrins
struktur och produktionsförhållanden är föremål för varvskommissionens
fortsatta arbete och att förslag på grundval av detta avses skola läggas fram
för riksdagen under nästa riksmöte. Utskottet anser inte att det i det nu
aktuella sammanhanget, som gäller särskilda åtgärder i en krissituation,
finns förutsättningar för de ställningstaganden med vittgående konsekvenser
som motionärerna enligt vad nyss sagts förordar. Utskottet avstyrker följaktligen
de nu berörda motionsyrkandena.

Att stor vikt tillmäts de anställdas medverkan vid planeringen och genomförandet
av anpassningsåtgärderna för Eriksbergs del framgår enligt utskottets
mening klart av propositionen. Man kan också räkna med att de meningar
som framförs av de anställdas företrädare kommer att väga tungt
i styrelsen för det rekonstruerade Eriksberg. Ett uttalande av riksdagen -enligt vad som föreslås i motionen 1975:2158 - om att representanter för
de anställda skall bilda flertal i Eriksbergs styrelse liksom i styrelserna för
andra statliga varv kan utskottet emellertid inte tillstyrka. Förslaget om
en sådan regel aktualiserar viktiga principspörsmål om fördelningen av beslutsbefogenheterna
med avseende på de statliga företagen.

NU 1975:35

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:110
dels bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att

a) ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs
AB Tirfing avser att ta upp,

b) ikläda staten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det
andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta,

c) tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en rörlig
kredit av 200 000 000 kr.,

dels till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på
kapitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens
aktier anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:2160 angående verksamheten
vid varven i Göteborg,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:2159, såvitt den avser vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (punkten 1),

4. att riksdagen avslår motionen 1975:2159 i övrigt (punkten 2),

5. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser
etablering av ett statligt rederi (punkten 3),

6. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser förstatligande
av vissa varv och inrättande av en statlig varvsgrupp
(punkterna 1 och 2),

7. att riksdagen avslår motionen 1975:2158, såvitt den avser sammansättningen
av vissa företagsstyrelser (punkterna 4 och 5).

Stockholm den 27 maj 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c).
Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s). Andersson i Örebro
(fp). Rask (s). Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m). Wååg (s), fru
Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s) och fru Oskarsson
(c).

Reservationer

1. beträffande etablering av ett statligt rederi (utskottets hemställan under 5)
av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”En motion”
och slutar med "erforderliga investeringar” bort ha följande lydelse:

NU 1975:35

Såsom framhållits med anledning av en motion tidigare i år om inrättande
av ett statligt varvsföretag talar flera vägande skäl för en sådan åtgärd. En
trafikpolitisk satsning på sjötransporter som ersättning för en del av nuvarande
landsvägstransporter är starkt motiverad av bl. a. energibesparingsoch
miljöskäl. Det är vidare angeläget att staten på sjötransporternas område
söker frigöra sig från nuvarande beroende av det privata redarkapitalet.
Genom skapande av en statlig transportfiotta med uppgift i första hand
att sörja för statens - inklusive de statliga företagens - transportbehov skulle
erhållas en betydelsefull motvikt till de stora privata rederierna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkten
3 hos regeringen hemställer om åtgärder för etablering av ett
statligt rederi,

2. beträffande förstatligande av vissa varv, m. m. (utskottets hemställan under

6) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Vad
gäller” och slutar med "berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Såsom uttalas i motionen 1975:2158 kan riksdagen inte nu nöja sig med
en snabbt ihopkommen provisorisk lösning, som i huvudsak innebär att
en akut betalningskris uppskjuts och att en avsevärd sysselsättningsminskning
vid Eriksberg godtas. Tiden är mogen för att framtvinga en ny varvspolitik.
En samordning av hela varvsindustrin måste ske med det snaraste.
De stora rederikoncernernas makt över varvsindustrin måste brytas. Staten
bör följaktligen överta även de övriga större varv som nu är i privat ägo.
Arbetet på ett långsiktigt program för varvsindustrin bör baseras på förutsättningen
att denna förstatligas i sin helhet. I avvaktan på att detta genomförs
- vilket bör vara möjligt inom en ganska kort tidrymd - bör Eriksberg
och övriga statliga varv omgående föras samman till en grupp av samverkande
företag. Målet för denna bör vara att sysselsättningen skall hållas
på lägst nuvarande nivå, något som för sitt förverkligande kräver ett ambitiöst,
långsiktigt investeringsprogram.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkterna
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
uttalat om förstatligande av samtliga privata storvarv och bildande
av en statlig varvsgrupp,

3. beträffande sammansättningen av vissa företagsstyrclser (utskottets hemställan
under 7) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Att
stor” och slutar med "statliga företagen” bort ha följande lydelse:

NU 1975:35

Att styrelsen för det statsägda Eriksberg till sitt flertal bör väljas av de
arbetande i företaget är med hänsyn till varvskrisens bakgrund ett naturligt
krav. Fördetta talar också principiella skäl som är tillämpliga mera generellt.
Riksdagen bör därför, såsom hemställs i motionen 1975:2158, uttala att
majoriteten inom styrelsen för Eriksberg och för övriga enheter i en statlig
varvs-rederigrupp bör utgöras av representanter för de anställda.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975:2158 punkterna 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om sammansättningen av styrelserna för Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB och andra statliga varvsföretag m. fl.

Särskilt yttrande

av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell, fru Hambraeus och fru Oskarsson
(alla c):

1975 års varvskommission överväger enligt uppgift möjligheterna till en
samordning av varvsverksamheterna i Göteborg, dvs. dels Götaverken, dels
Eriksberg, inklusive Lindholmens varv. Det är av stor betydelse att en sådan
samordning sker i samarbete med de anställda. Enligt motionen 1975:2160
talar bl. a. den laganda och de andra fördelar som följer med en mindre
arbetsplats för att man söker möjlighet att bibehålla Lindholmens varv som
en särskild produktionsenhet. Vi utgår från att varvskommissionen också
tar hänsyn till de anställdas synpunkter.

GOTAB 75 9637 S Stockholm 1975