Näringsutskottets betänkande nr 3

NU 1975:3

Nr 3

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om etableringen
av stormarknader och om stöd åt nedläggningshotade närbutiker Ärendet I

detta betänkande behandlas motionerna

1975:898 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp),
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag till lag om
temporärt etableringsförbud för stormarknader snarast föreläggs riksdagen,

1975:1602 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro
(c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och
förslag till erforderliga stödåtgärder avseende nedläggningshotade närbutiker
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:1638 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om omedelbart temporärt stopp
för etablering av externa stormarknader, i avvaktan på de åtgärder som
kan aktualiseras med anledning av distributionsutredningens betänkande.

Motionerna

I motionerna 1975:898 och 1975:1638 erinras om näringsutskottets ställningstagande
vid 1974 års riksdag i anledning av motioner med i huvudsak
samma yrkanden och motivering som i de nu föreliggande motionerna.
Motionärerna anser att det är nödvändigt att åtgärder mot en ytterligare
utbyggnad av stormarknader vidtas redan nu, utan att distributionsutredningens
sedan länge aviserade betänkande inväntas.

1 motionen 1975:898 hänvisas till de argument mot ytterligare etablering
av stormarknader som fördes fram i en motion vid förra årets riksdag. Motionärerna
anser att dessa argument alltjämt är giltiga. De negativa effekter
som etableringen av stormarknader för med sig framhålls i motionen
1975:1638. Motionärerna påpekaratt varuhandeln i ökad utsträckning bygger
på att kunderna har bil. Detta medför, säger de, att handeln blir sårbar
i bristsituationer, något som visade sig under förra vinterns s. k. oljekris.
Motionärerna erinrar vidare om att förändringarna inom varuhandeln tagits
upp inom flera utredningar, som dock inte lett till några konkreta försök
att kontrollera utvecklingen. De anser att det finns stor risk för att eta -

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 3

NU 1975:3

bleringen av stormarknader kommer att fortsätta. Detta kan medföra en
ytterligare försämring av närservicen, vilket inte kan accepteras.

Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975:1602. Motionärerna hävdaratt
till följd av stormarknadernas och citybutikernas expansion ytterligare
ett stort antal butiker kommer att läggas ner under de närmaste åren. De
påpekar även att de krav på lokaler och utrustning som uppställs i livsmedelslagen
medför att butiker med låg omsättning har svårt att klara investeringar
som är nödvändiga för en fortsatt verksamhet. Utvecklingen
inom dagligvaruhandeln skapar, anför motionärerna, svåra problem för stora
konsumentgrupper både i glesbygd och tätort. För att en god närservice
för inköp av dagligvaror skall säkerställas är det enligt motionärerna väsentligt
att man från samhällets sida på olika sätt medverkar till att främja
en butiksstruktur som underlättar detta syfte.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Butiksetableringsutredningen avgav i mars 1973 sitt slutbetänkande (SOU
1973:15) Kommunal planering och detaljhandel. Näringsutskottet lämnade
i sitt betänkande 1973:32 en utförlig redogörelse för utredningens förslag.
Utredningen konstaterade att kommunerna i dagens läge i väsentliga delar
faktiskt bestämmer förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna men
endast har begränsad tillgång till expertis i detaljhandelsfrågor. Utredningens
förslag går ut på att de förhållanden som rör detaljhandeln i kommunerna
skall behandlas i en rullande översiktsplanering. Denna planeringsteknik
skall göra det möjligt att inom en från detaljhandelns synpunkt överskådlig
tid överblicka förestående förändringar i kommunens detaljhandelsstruktur
i dess helhet. Kommunerna föreslås få svara för fördelningen av butikslägen.
Betänkandet har överlämnats till distributionsutredningen (se nedan) för
att beaktas i dess arbete.

Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsledamoten Anna
Lisa Lewén-Eliasson) har till uppgift att göra en utredning om varudistributionen
och därmed förknippade problem. Utredningen skall enligt direktiven
inriktas särskilt på de frågor som aktualiseras av handelns strukturutveckling,
och dess tyngdpunkt skall läggas på de konsumentekonomiska
och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln,
i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar inom andra delar av
distributionssektorn skall också innefattas i utredningen i den mån de medför
påtagliga problem för konsumenterna. Vidare bör genom utredningen i görlig
mån klarläggas vilka förutsättningar som kommer att gälla för varudistributionen
i framtiden och vilka krav som bör ställas för att konsumenternas
behov skall bli tillgodosedda. En viktig uppgift blir att göra en totalbedömning,
där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens
insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. Mot bakgrunden

NU 1975:3

av en sådan totalanalys skall utredningen överväga behovet av och formerna
för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling i sådan
riktning att övervältringseffekterna motverkas och att rimliga konsumentönskemål
om bl. a. olika former av närhetsservice kan tillgodoses. Härvid
bör särskilt beaktas sådana krav som kan ställas med hänsyn till de
gamlas och de handikappades svårigheter.

Servicekommittén behandlar i sitt slutbetänkande (SOU 1973:24) Boendeservice
7 etableringen av stormarknader i sin diskussion av hushållsteknisk
service. Kommittén finnér att för funktionen varudistribution företagsekonomiska
skäl synes styra även de grundläggande planeringsåtgärder för
vilka enligt kommitténs uppfattning samhället (i detta fall kommunen) bör
vara ansvarigt. Med allt större enheter och framför allt med stormarknader,
som kräver stort underlag, utarmas närservicen i stora delar av den egna
kommunen och ofta i angränsande kommuner, framhåller kommittén. Den
anser det vara av betydelse att kommunerna genom sina planeringsåtgärder
ger grundförutsättningar för detaljhandeln att tillgodose konsumenternas
behov.

Kommittén hänvisar till butiksetableringsutredningens förslag och till det
arbete som pågår inom distributionsutredningen. Det slutliga ställningstagandet
till frågan om kommunernas befogenheter kan enligt servicekommitténs
mening inte ske innan distributionsutredningen närmare studerat
dels skillnaden mellan de mål som utredningen avser att uppställa för distributionssystemen,
dels den nuvarande planeringsmetodikens förutsättningar
att styra utvecklingen i enlighet med dessa mål. Servicekommittén
säger sig med särskild oro se på den snabba utvecklingen inom stormarknadssektorn
och därför vilja understryka betydelsen av att åtgärder för en
förbättrad kommunal och interkommunal planering kommer till stånd.
Omedelbara åtgärder för en allsidig behandling av stormarknadsetableringarna
vore enligt servicekommittén angelägna. I avvaktan på distributionsutredningens
konkreta förslag är det enligt servicekommitténs uppfattning
ytterst önskvärt att stor restriktivitet visas i etableringen av nya stormarknadsanläggningar.
Enligt kommitténs åsikt åvilar det kommunerna att noga
överväga om det sakmaterial som i dag föreligger är tillräckligt för ställningstaganden
för en ytterligare utbyggnad av stormarknadsutbudet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Näringsutskottet behandlade vid 1973 och 1974 års riksdagar (NU 1973:32,
1974:14) motioner med i huvudsak samma yrkanden som de vilka förs
fram i motionerna 1975:898 och 1975:1638. Vid båda tillfällena avstyrkte
utskottet motionerna bl. a. med motivering att pågående utredningsarbete
inom distributionsutredningen borde avvaktas. Vid sin behandling av frågan
år 1973 anförde utskottet att det inte skulle vara lämpligt att välja ut en

NU 1975:3

speciell företagstyp, stormarknaden, i distributionssystemet och förbjuda
vidare etablering av foretag av denna typ, medan samtidigt etableringen
av andra typer av foretag som till sin verkan är lika okända som stormarknaden
skulle fä fortgå. År 1974 uttalade utskottet bl. a. att det delade
den oro inför den ökade etableringen av stormarknader som kom till uttryck
i motionerna. Eventuella beslut om en starkare samhällelig styrning på detta
område kunde dock enligt utskottets mening inte fattas förrän ett allsidigt
faktaunderlag blivit tillgängligt. Centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas representanter i utskottet påyrkade i reservationer år
1973 och år 1974 att riksdagen med det snaraste skulle få ta ställning till
ett förslag om temporärt förbud mot etablering av stormarknader. Riksdagen
avslog vid båda tillfällena motionerna.

Utskottet

Utskottet behandlar här yrkanden om åtgärder för att på olika sätt motverka
de påtagliga nackdelar som koncentrationen inom detaljhandeln för
med sig för vissa konsumentgrupper.

Yrkanden om ett temporärt etableringsförbud för externa stormarknader
har - som redovisats ovan - behandlats av utskottet vid 1973 och 1974
års riksdagar. Detta krav återkommer i motionerna 1975:898 och 1975:1638.
De skäl som nu anförs är i stort sett desamma som föregående år. Motionärerna
hävdaratt etableringen av stormarknader medför negativa effekter
av olika slag, bl. a. i form av en betydande övervältring av varudistributionsarbetet
på konsumenterna och på samhället, och att vissa konsumentgrupper
därigenom kan få stora svårigheter.

Vid sin tidigare behandling av frågan om etableringen av stormarknader
underströk utskottet behovet av att ett allsidigt faktaunderlag föreligger innan
eventuella beslut fattas om en starkare samhällelig styrning på detta
område. Utskottet ansåg att resultatet av distributionsutredningens arbete
borde avvaktas och avstyrkte därför motionerna. I huvudsak instämde utskottet
dock i motionärernas bedömning av stormarknadsetableringens följder.
Utskottet deklarerade också att utskottet delade den oro inför den ökade
etableringen av stormarknader som kom till uttryck i motionerna.

Vad utskottet anfört äger fortfarande giltighet. Utvecklingen främst inom
dagligvaruhandeln gör det nödvändigt att överväga om samhällets inflytande
på den framtida distributionsstrukturen bör utökas. Utskottet vill dock i
detta sammanhang erinra om att kommunerna i dagens läge bl. a. genom
det kommunala planmonopolet i väsentliga hänseenden faktiskt bestämmer
förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna. En rimlig avvägning
mellan olika intressen för att konsumenternas önskemål i olika avseenden,
t. ex. beträffande närservice, utbud och pris, skall kunna tillgodoses förutsätter
enligt utskottets mening tillgång till faktaunderlag som distribu'tionsutredningen
kommer att lägga fram. Det är därför lämpligt att avvakta

NU 1975:3

utredningens kommande betänkande.

I motionen 1975:1602 erinras om att strukturförändringen inom varuhandeln
har fört med sig problem för stora grupper av konsumenter. Motionärerna
anser att det är väsentligt att samhället på olika sätt främjar
en butiksstruktur som säkerställer en god närservice beträffande inköp av
dagligvaror. De önskar därför en utredning om och förslag till erforderliga
stödåtgärder avseende nedläggningshotade närbutiker.

Otvivelaktigt är det en angelägen fråga som motionärerna har aktualiserat.
Utskottet vill emellertid erinra om att distributionsutredningen har i uppdrag
bl. a. att göra en total bedömning av förutsättningarna för varudistributionen,
där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens
insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. Mot bakgrunden av en
sådan totalanalys finns det enligt direktiven anledning att överväga behovet
av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling
i sådan riktning att övervältringseffekterna motverkas och
att rimliga konsumentönskemål om bl. a. olika former av närservice kan
tillgodoses. Utskottet finner därför att önskemålet i motionen i stort sett
redan är tillgodosett.

Med hänvisning till vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1975:898 och 1975:1638,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1602.

Stockholm den 11 februari 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro
(fp). Blomkvist (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson
i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s) och fru
Oskarsson (c).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp). Svensson
i Malmö (vpk). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med "Vid
sin” och slutar på s. 5 med ”kommande betänkande” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen inom varuhandeln
har fört med sig en försämrad service för stora grupper av konsumenter.
Det är angeläget att en tillfredsställande närservice kan bibehållas.

NU 1975:3

Med hänsyn till att varuhandelns struktur snabbt håller på att förändras
finner utskottet att åtgärder omedelbart bör vidtas för att motverka en ytterligare
koncentration. Det är inte rimligt att blott avvakta distributionsutredningens
kommande betänkande och de eventuella förslag till åtgärder
som detta kan ge anledning till. Utskottet anser alltså att ett temporärt
etableringsstopp för stormarknader bör införas i avvaktan på resultatet av
distributionsutredningens arbete.
dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:898 och 1975:1638
hos regeringen anhåller att förslag till lag om temporärt etableringsförbud
för stormarknader snarast föreläggs riksdagen.

GOTAB 75 8895 S Stockholm 1975