Näringsutskottets betänkande nr 29

NU 1975:29

Nr 29

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:42 om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt
energiprogram, m. m. jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1975:42 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att

1. godkänna Sveriges anslutning till avtal om ett internationellt energiprogram,
IEP,

2. antaga förslag till oljekrislag.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas
nedan (s. 2).

Utrikesutskottet har avgivit yttrande över propositionen och motionerna
(bilaga).

I propositionen 1975:78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer
i offentlig verksamhet, m. m. har regeringen under punkten 89 föreslagit
riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i oljekrislagen (1975:000).

Propositionen 1975:78 har hänvisats till justitieutskottet, som i nu angiven
del överflyttat den till näringsutskottet. I sin huvudsak behandlas propositionen
i justitieutskottets betänkande 1975:22.

Propositionen 1975:42

Avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) är ett resultat av samverkan
inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD). Propositionen innehåller en redogörelse för bakgrunden till energiprogrammets
tillkomst och den närmare innebörden av bestämmelserna
i avtalet. Ett utförligt referat av de viktigare delarna av IEP-avtalet och
dess innebörd för svensk utrikespolitik lämnas i utrikesutskottets yttrande
(s. 12). I propositionen redovisas även de åtgärder som kan bli aktuella för
Sveriges vidkommande. Det förslag till oljekrislag som läggs fram i anslutning
härtill innebär att bestämmelser i allmänna ransoneringslagen
(1954:280) görs tillämpliga när Sverige skall fullgöra skyldighet att begränsa
oljekonsumtionen och att bestämmelser efter mönster i allmänna förfogandelagen
(1954:279) införs för fall då Sverige skall fullgöra tilldelningsskyldighet
enligt avtalet. En särskild nämnd föreslås bli inrättad för prövning
av frågor om ersättning för egendom som tas i anspråk enligt lagen.

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 29

NU 1975:29

Propositionen 1975:78

Förslaget till lag om ändring i oljekrislagen (s. 93 i propositionen) innebär
att 20 §, som innehåller bestämmelse rörande brott mot tystnadsplikt, upphör
att gälla vid utgången av år 1975. Från 1976 års början gäller enligt vad
som föreslås i propositionen en ny straffbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken,
avsedd att i allmänhet ersätta de ansvars- och åtalsregler angående
brott mot tystnadsplikt som finns i skilda specialförfattningar.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1975:1976 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1975:42,

1975:1977 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen

1. uppdrar åt regeringen att till IEA:s styrelse göra framställning om en
med ett år utsträckt tidsfrist för notifikation av IEP-avtalet,

2. beslutar att godkännande av Sveriges anslutning till avtalet om ett
internationellt energiprogram uppskjuts till den 1 maj 1976 eller den senare
tidpunkt då klarhet nåtts om den framtida IEA-politiken enligt vad som
anförts i motionen.

Motivering

Det internationella energiprogram (IEP) som föreläggs riksdagen för godkännande
i propositionen 1975:42 är, anförs i motionen 1975:1976, ett försök
av USA:s regering att hävda de stora oljetrusternas intressen. Det är också
ett försök att hävda de ledande imperialistiska staternas intressen mot de
oljeproducerande länderna och mot u-länderna.

Motionärerna anger följande skäl för att Sverige ej bör ansluta sig till
IEP. En anslutning till IEP strider mot den svenska neutralitetspolitiken,
och detta trots att den svenska regeringen har gjort ett neutralitetsförbehåll.
IEP är nämligen enligt motionärerna ett led i USA:s säkerhetspolitiska strategi.
En anslutning till IEP skulle innebära att Sverige binds till USA och
imperialismens politiska block. IEP är ett instrument för USA-imperialismen
och ett stöd till oljetrusterna. Genom att IEP riktar sig mot OPEC-länderna
motarbetas även u-ländernas allmänna strävan att få bättre råvarupriser.
Den dialog och det samarbete med producentländerna som förutsätts enligt
IEP-avtalet har, anför motionärerna, inletts genom att USA:s regering upprepade
gånger uttalat direkt hot om krig mot vissa OPEC-stater om de
inte bedriver en politik på området som USA kan acceptera. Om Sverige

NU 1975:29

ansluter sig till IEP blir det, menar motionärerna, svårare för Sverige att
sluta bilaterala överenskommelser med OPEC-stater om oljeimport. Härigenom
förstärks de stora oljetrusternas dominans över Sveriges oljeförsörjning.

Motionärerna föreslår en alternativ politik för svensk oljeförsörjning som
går ut på att de privata oljebolagen nationaliseras och att bilaterala överenskommelser
träffas med oljeproducerande stater.

Innan riksdagen ratificerar avtalet om Sveriges anslutning till det forskningsprogram
som utarbetats av det internationella energiorganet International
Energy Agency (IEA) bör, uttalas i motionen 1975:1977, effekterna
av en svensk anslutning noga övervägas. Som skäl härför anger motionärerna
dels att en rad händelser inträffat sedan den svenska regeringen den 18
november 1974 provisoriskt anslöt Sverige till IEA, dels att det konkreta
innehållet i det långsiktiga energipolitiska samarbetet mellan medlemsländerna
fortfarande inte är klart angivet.

Motionärerna erinrar om den kritik som de oljeproducerande länderna
riktat mot IEA. Detta organ har av dem uppfattats som de rika oljekonsumerande
i-ländernas kamporgan för att tillgodose dessa länders behov
av olja. Det är principiellt felaktigt, menar motionärerna, att rika i-länder
sluter sig samman för att tillgodose sina egna intressen på det sätt som
skett genom bildandet av IEA. Organisationens tillkomst är enligt motionärerna
ytterligare ett exempel på tendensen att det bildas internationella
samarbetsorgan där i-länderna dominerar och u-länderna ställs utanför eller
har ett mycket begränsat inflytande.

Motionärerna hävdar vidare att USA hittills i allt väsentligt bestämt inriktningen
av samarbetet inom IEA. De anser att USA även i fortsättningen
kommer att fylla de allmänt hållna målangivelserna i IEP-avtalet med ett
innehåll dikterat av landets utrikespolitiska strävanden. Kombinationen av
USA:s aktiva roll i Mellersta östern och dess roll som tongivande medlem
i oljeklubben gör, anförde, den politik som USA för och de oljeproducerande
ländernas svar på denna till en risk för alla IEA:s medlemsländer.

Motionärerna analyserar regeringens motiv för ett svenskt deltagande i
IEP. Vad gäller de försörjningspolitiska skälen för ett deltagande anser de
att det inte är sannolikt att oljetillförseln till Sverige minskar till följd av
oljeembargo från de oljeproducerande länderna under förutsättning att Sveriges
politik ej uppfattas gå ut på att söka konfrontation. Motionärerna
ifrågasätter om regeringen har utnyttjat möjligheterna att fullfölja de ramavtal
som tecknats med vissa oljeproducerande länder. De anser att möjligheterna
att få till stånd ett vidgat nordiskt energipolitiskt samarbete inte
har prövats tillräckligt aktivt.

Det informationssystem rörande de multinationella oljebolagens verksamhet
som ingår i avtalet kommer knappast, menar motionärerna, att föra
med sig ökade möjligheter till kontroll. Detta förutsätter nämligen att fö -

NU 1975:29

retagen medverkar och ställer erforderliga uppgifter till ländernas förfogande.
Dessutom, säger motionärerna, förefaller ambitionsnivån inom IEA inte
att vara speciellt hög när det gäller att kontrollera oljebolagens verksamhet.
Även avtalets bestämmelser om ett långsiktigt energisamarbete kritiseras.
De betecknas som mycket allmänt hållna. Motionärerna erinrar om att chefen
för industridepartementet i propositionen 1975:30 uttalat att vid beräkningen
av anslag till forskning och utveckling på energiområdet har tagits
hänsyn till medelsbehov som kan uppkomma genom Sveriges deltagande
i lEP:s forskningsprogram. De anser att medel inte bör föreslås förrän riksdagen
har beslutat om inriktningen av Sveriges långsiktiga energipolitiska
program. IEP:s forskningsprogram är i huvudsak inriktat på kärnenergifrågor,
säger motionärerna, och satsning på alternativa förnyelsebara energikällor
har hittills behandlats styvmoderligt inom organisationen.

Beträffande relationerna till producentländerna anför motionärerna att de
vaga uttalanden om en dialog mellan producenter och konsumenter som
finns i avtalet inte utgör någon garanti för ett konstruktivt samarbete mellan
oljeproducenter och -konsumenter. De menar att risken för konfrontation
inte får nonchaleras.

Utskottet

Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP),
vilken riksdagen i propositionen 1975:42 föreslås godkänna, är en del av
den svenska energipolitiken. Syftet med anslutningen till avtalet är enligt
propositionen att trygga oljeförsörjningen i krissituationer genom ett samarbete
på olika områden med andra oljekonsumerande länder. Den är att
se som ett led i strävan till största möjliga oberoende i försörjningshänseende
vid internationella kriser. För att alla tvivel om medlemskapets förenlighet
med den svenska utrikespolitikens allmänna linje skall undanröjas har den
svenska regeringen vid anslutningen till programmet gjort ett neutralitetsförbehåll.

IEP-avtalet innehåller bestämmelser om ett system för krisåtgärder, om
ett informationssystem avseende den internationella oljemarknaden, om ett
långsiktigt samarbete i energifrågor och om förhållandet till producentländer
och andra konsumentländer. I två motioner kritiseras avtalets innehåll och
syftning. Motionärerna ifrågasätter om en svensk anslutning är i överensstämmelse
med den svenska utrikespolitiken. De anser att ett medlemskap
skulle medföra bindningar sorn inte är förenliga med neutralitetspolitiken.
Den ingående motivering som motionärerna lämnar forsin uppfattning har
redovisats i det föregående. I motionen 1975:1976 yrkas avslag på propositionen.
Hemställan i motionen 1975:1977 går ut på ett uppskov om i första
hand ett år med godkännande av Sveriges anslutning till IEP.

Utrikesutskottet har från utrikespolitisk synpunkt yttrat sig i ärendet till
näringsutskottet. I sitt avstyrkande av motionerna tar utrikesutskottet upp

NU 1975:29

motionärernas kritik mot avtalets fyra huvudpunkter. Utrikesutskottet
konstaterar att det är obestridligt att internationella avtal på det ekonomiska
området kan medföra begränsningar av den nationella handlingsfriheten
som gör det svårare att konsekvent fullfölja neutralitetspolitiken. Lösningen
på detta dilemma ligger emellertid, anför utskottet, inte däri att Sverige
isolerar sig från omvärlden och avstår från att medverka i mellanfolkliga
samarbetsavtal. Vårt land måste i stället verka för att dylika avtal får en
sådan utformning och tillämpning att de överensstämmer med vår traditionella
utrikespolitiska kurs. Utrikesutskottet understryker att IEP-avtalet
i sin nuvarande lydelse inte innehåller förpliktelser som är av den karaktären
att de står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken.
Beträffande Sveriges möjligheter att trygga sin oljeförsörjning genom bl. a.
bilaterala överenskommelser med de oljeproducerande staterna - ett alternativ
som förespråkas i motionerna - ansluter sig utrikesutskottet till den
bedömning som görs i propositionen. Utskottet framhåller att deltagande
i IEP inte hindrar regeringen från att ingå bilaterala överenskommelser med
oljeproducerande länder.

Det internationella samarbetet på informationssidan är enligt utrikesutskottets
mening nödvändigt för att vederbörande regeringar skall få bättre
insyn i oljemarknaden och i de multinationella oljebolagens verksamhet.
Utrikesutskottet utgår från att Sverige med kraft verkar för att detta samarbete
utvecklas i enlighet med avtalet. Utskottet anför att motionärerna
synes utgå från en ofullständig bild av avtalets innehåll. Vidare erinrar utrikesutskottet
om att Sverige i olika internationella sammanhang har uttalat
intresse för att energifrågorna skall bli föremål för globala diskussioner i
samförstånd med alla berörda parter. Utskottet räknar med att Sverige även
framdeles aktivt verkar för att en fruktbar dialog med dessa länder skall
kunna komma till stånd. Avslutningsvis anförs att det, om i samband med
avtalets tillämpning skulle uppstå för den svenska utrikespolitiken viktiga
avvägningsfrågor, får förutsättas att riksdagen som hittills hålls underrättad
därom, i första hand genom utrikesnämnden.

Näringsutskottet instämmer i vad utrikesutskottet anfört och vill understryka
att deltagande i IEP är en viktig del av svensk energipolitik. Ett
utbyggt samarbete med andra oljekonsumerande stater är en av de åtgärder
som bör vidtas för att minska och kontrollera de risker som är förenade
med vårt stora beroende av oljeimport.

Det långsiktiga samarbete i energifrågor som förutsätts i IEP-avtalet är
inriktat på energihushållning, utveckling av alternativa energikällor, forskning
och utveckling på energiområdet samt urananrikning. I propositionen
framhålls att detta långsiktiga samarbete erbjuder intressanta möjligheter.
Även om Sverige är ett teknologiskt högt utvecklat land räcker inte våra
resurser till för en satsning på alla de forsknings- och utvecklingsprojekt
som aktualiseras på energiområdet, särskilt i fråga om alternativa energikällor.
Möjligheterna att delta i ett internationellt samarbete ökar utsikterna

NU 1975:29

för svensk del att med en rimlig resursinsats nå goda resultat. Utskottet
delar denna bedömning. I avtalet uttalas att det långsiktiga samarbetet skall
omfatta forskning och utveckling på energiområdet med gemensamma program
för bl. a. solenergi, hushållning med energi och undersökning av energisystemet
som helhet. Med hänsyn till vad som anförs i propositionen
anser sig utskottet kunna räkna med att regeringen inom ramen för IEPavtalet
söker främja forskningsprojekt av nu nämnt slag.

Utskottet tillstyrker med vad här anförts propositionens förslag om anslutning
till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) och avstyrker
alltså motionerna 1975:1976 och 1975:1977.

I propositionen läggs även fram förslag till en oljekrislag som skall komplettera
de nuvarande beredskapslagarna allmänna ransoneringslagen
(1954:280) och allmänna förfogandelagen (1954:279). Den nuvarande lagstiftningen
gör det inte möjligt att klara alla tänkbara åligganden beträffande
ransoneringsåtgärder som en kris i oljeförsörjningen kan komma att medföra
för Sverige som medlem i IEP. Avtalets bestämmelser om ett informationssystem
rörande den internationella oljemarknaden förutsätter att de
deltagande länderna i en rad hänseenden skall lämna uppgifter rörande oljebolagen.
De nya skäl för uppgiftslämnande som alltså har tillkommit samt
sammanställandet och utlämnandet av dessa uppgifter för IEP:s räkning
kräver, anförs i propositionen, särskilt lagstöd. Den föreslagna oljekrislagen
syftar till att i nu nämnda hänseenden säkerställa att Sverige skall kunna
fullfölja sina åtaganden enligt IEP-avtalet. Datum för lagens ikraftträdande
är i propositionen satt till den 1 maj 1975. Utskottet föreslår att denna
tidpunkt ändras till den 1 juni 1975. Vidare föreslår utskottet att syftet
med det förslag till lag om ändring i oljekrislagen, som har framlagts i
propositionen 1975:78, tillgodoses genom att ikraftträdandebestämmelsen
kompletteras med föreskriften att lagens 20 § skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1975. Den blir då - under förutsättning att riksdagen bifaller
propositionen 1975:78 i dess huvuddel - överflödig till följd av annan lagstiftning.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975:42 punkten 1 samt med avslag
på motionen 1975:1976 i ifrågavarande del och motionen
1975:1977 godkänner Sveriges anslutning till avtalet om ett
internationellt energiprogram, IEP,

2. med anledning av propositionen 1975:42 punkten 2 och propositionen
1975:78 punkten 89 samt med avslag på motionen
1975:1976 i ifrågavarande del antager följande

NU 1975:29

Förslag till

Oljekrislag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveriges åtaganden
i det avtal om ett internationellt energiprogram (IEP) som undertecknades
i Paris den 18 november 1974.

Ransonering

2 § Skall Sverige fullgöra skyldighet att begränsa oljekonsumtionen enligt
artiklarna 13 och 14 i det avtal som anges i 1 S, får regeringen föreskriva,
att bestämmelserna i 2-5 SS allmänna ransoneringslagen (1954:280), helt
eller delvis, skall äga tillämpning under viss tid, högst ett år varje gång.

Föreskrift som avses i första stycket skall inom en månad eller, om riksmöte
ej pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte
underställas riksdagen för dess prövning huruvida föreskriften skall bestå.
Underlåtes detta eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader
från det underställningen har skett, är föreskriften förfallen.

Under tid då bestämmelse i 2-5 $$ allmänna ransoneringslagen äger tilllämpning
skall även motsvarande föreskrifter i 6-46 §§ samma lag tillämpas.
Ersättning vid inlösen skall dock bestämmas av den nämnd som anges
i 8 S denna lag och ej av värderingsnämnd som avses i 10 och 11 SS allmänna
ransoneringslagen.

Förfogande

3 § Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna 13-15 och
17 i det avtal som anges i 1 S, får regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter
skall avstå förnödenheten till staten eller annan. Sådant beslut får också
innebära att ägare eller innehavare av förnödenhet som har sagts nu eller
av fastighet, anläggning, transportmedel eller annan egendom ålägges att
utöva den verksamhet som har samband med produktion, iståndsättande
eller användning av egendomen inom ramen för hans vanliga verksamhet
eller med transport av egendomen.

4 § Kan beslut enligt 3 § antagas bli behövligt för viss egendom, får regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer i avvaktan på beslutet
förbjuda egendomens ägare eller innehavare att överlåta, förbruka, skada
eller förflytta egendomen. Meddelas ej beslut enligt 3 § inom 30 dagar därefter,
upphör förbudet att gälla. Om särskilda skäl föreligger, kan tiden förlängas
med högst 30 dagar.

5 § Ägare eller innehavare av egendom som avses med beslut enligt 3
eller 4 $ är skyldig att upplägga, förvara och vårda egendomen samt att
avlämna den på tid och plats som föreskrives av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

NU 1975:29

6 § Vid beslut enligt 3 eller 4 8 skall tillses att den vars rätt beröres av
beslutet icke lider större förfång än som är nödvändigt.

Ersättning

7 § I fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk enligt denna
lag äger 18,20-22 §8, 24 8 andra stycket och 25 8 allmänna förfogandelagen
(1954:279) motsvarande tillämpning.

8 § Ersättning bestämmes av en nämnd, som består av ordförande och
fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara
lagkunniga och erfarna i domarvärv.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot
gäller även ersättare.

Mot nämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

9 8 Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden.
Ledamot och ersättare utses för viss tid.

10 § Ledamot och ersättare i nämnden skall vara myndig svensk medborgare.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i nämnden skall han ha
avlagt domared.

118 Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger
motsvarande tillämpning på ledamot i nämnden.

12 8 Nämnden är beslutför när ordföranden och två andra ledamöter är
närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöter förenar
sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Yppas vid omröstning flera än två meningar, äger bestämmelserna i 16
kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt motsvarande tillämpning.

13 8 Uppkommer fråga om skyldighet för staten att utge ersättning, bevakas
statens rätt inför nämnden av ombud som regeringen utser.

Uppgiftsskyldighet

14 8 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar de
föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av Sveriges
åligganden beträffande det informationssystem rörande den internationella
oljemarknaden som anges i kapitel V i det i 18 angivna avtalet.

15 § Myndighet som regeringen bestämmer får förelägga uppgiftsskyldig
att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla avtal, handelsböcker, korrespondens
och andra handlingar. Uppgiftsskyldig får även kallas att inställa
sig inför myndighet.

16 8 Efterkommes ej anmaning att lämna föreskriven uppgift får den försumlige
föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Vite får också utsättas
vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 15 8-

NU 1975:29

17 § Den som efter kallelse enligt 15 § inställer sig inför myndighet har
rätt till ersättning för inställelsen enligt grunder som fastställes av regeringen.

18 § Vad som har inhämtats med stöd av 14 och IS 88 får ej obehörigen
yppas.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

1. underlåter att efterkomma beslut enligt 3 eller 4 8, om ej gärningen
är belagd med straff i brottsbalken,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt 5 8,

3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 §,

4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden
innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft
eller bort ha vetskap om gärningen.

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt
enligt 18 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen
är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

21 § Vägrar eller försummar någon att på föreskrivet sätt eller i rätt tid
tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut enligt 3-5 §8, lår polismyndighet
lämna det biträde som behövs.

22 § Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som har utsatts
enligt denna lag, eller om brott enligt lagen, och kan målets offentliga handläggning
medföra skada för någon genom yppande av affärs- eller driftförhållande,
får domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda
dörrar.

23 § Mot beslut av myndighet enligt 3-5 och 14-16 §8 föres talan hos regeringen
genom besvär. Beslut skall dock lända till efterrättelse utan hinder
av anförda besvär om ej annat föreskrives.

Talan mot beslut av myndighet om ersättning enligt 17 § föres hos kammarrätt
genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1975.

Lagens 20 8 upphör att gälla vid utgången av år 1975.

Stockholm den 13 maj 1975
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Sjönell
(c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), fru Radesjö
(s), herr Pettersson i Helsingborg (s), fru Oskarsson (c) och herr Wirtén
(fp).

NU 1975:29

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Sveriges anslutning till (=utskottet, s. 4 och 5) hand genom

utrikesnämnden.

Den bedömning som utrikesutskottet gör kan utskottet inte dela. Det
är uppenbart att det vidgade samarbete mellan oljekonsumentländerna i
OECD som har resulterat i IEP-avtalet har drivits fram av USA. Syftet
med avtalet är bl. a. att de oljekonsumerande staterna skall kunna utöva
en stark press mot de oljeproducerande staterna. Härigenom tillgodoses även
USA:s säkerhetspolitiska intressen. Ett studium av IEP-avtalets bakgrund,
tillkomst och utveckling visar att USA hittills och i allt väsentligt bestämt
inriktningen av IEP-samarbetet. En svensk anslutning till IEP kommer trots
det neutralitetsförbehåll som regeringen har gjort att försvaga den svenska
neutralitetspolitikens trovärdighet. En anslutning innebär tvärt emot regeringens
uttalande att Sverige i realiteten knyts närmare till USA och de
västallierade staterna. Utskottet anser att det finns en uppenbar risk för
att Sverige genom den starka integrationen mellan medlemsstaterna inom
IEP kommer i situationer då det politiska handlingsutrymmet starkt begränsas
och neutralitetsförbehållet inte får en reell innebörd. Ett avvisande
av medlemskap i IEP innebär inte - som utrikesutskottet synes mena
- att Sverige isolerar sig från omvärlden och avstår från att medverka i
mellanfolkliga samarbetsavtal. IEP-avtalet är^så utformat att de rika industfistaternas
fortsatta herravälde över energitillgångarna säkras. Det alltmer
ökande gapet mellan de industrialiserade ländernas krav på ekonomisk
tillväxt och deras brist på råvarutillgångar kommer att kunna överbryggas
på de fattiga u-ländernas bekostnad. Genom avtalet kommer de multinationella
oljebolagens och de amerikanska oljetrusternas ställning att säkras.
Sverige skulle genom att stå utanför detta samarbete - som i sak innebär
att i-länderna befäster sin privilegierade ställning - fullfölja sin i andra sammanhang
förda utrikespolitiska linje att stödja u-ländernas strävan att bryta
sin underutveckling.

Utskottet anser att Sveriges oljeförsörjningspolitik i stället - som föreslås
i motionen 1975:1976 - bör inriktas på att den privata oljehanteringen i
landet nationaliseras och att bilaterala överenskommelser träffas med oljeproducerande
stater. Utskottet tillstyrker därför motionen och avstyrker
propositionen.

Utskottets ställningstagande innebär att det inte föreligger behov av en
särskild oljekrislag. Härmed förfaller även förslaget i propositionen 1975:78
punkten 89.

NU 1975:29

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till motionen 1975:1976 avslår propositionen 1975:42
och motionen 1975:1977,

2. finner propositionen 1975:78 punkten 89 icke föranleda någon
riksdagens åtgärd.

NU 1975:29

Bilaga

Nr 2 y

Utrikesutskottets yttrande över propositionen 1975:42 om Sveriges
anslutning till avtal om ett internationellt energiprogram m. m.
jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 10 april 1975 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle att till näringsutskottet avge yttrande över propositionen 1975:42
om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram
m. m. samt över de i anslutning till propositionen väckta motionerna
1975:1976 och 1975:1977.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till
avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP). En redogörelse lämnas
för bakgrunden till energiprogrammets tillkomst och den närmare innebörden
av bestämmelserna i avtalet. Slutligen redovisas de åtgärder som
kan bli aktuella för Sveriges vidkommande. I anslutning härtill framläggs
förslag till oljekrislag.

I motionen 1975:1976 föreslås att riksdagen beslutar att avslå propositionen
1975:42 med förslag om godkännande av Sveriges anslutning till IEP m. m.

I motionen 1975:1977 hemställs att riksdagen beslutar

1. att uppdra åt regeringen att till IEA:s styrelse göra framställning om
en med ett år utsträckt tidsfrist för notifikation av IEP-avtalet,

2. att godkännande av Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt
energiprogram uppskjuts tillden 1 maj 1976 eller den senare tidpunkt
då klarhet nåtts om den framtida IEA-politiken enligt vad som anförts i
motionen.

Utskottet

Som av propositionen framgår är Sverige för sin energiförsörjning i hög
grad beroende av omvärlden. Av vår energikonsumtion svarar oljan för
inemot tre fjärdedelar. Sveriges deltagande i det internationella energiprogrammet
IEP utgör ett led i vår strävan efter största möjliga oberoende
i fråga om försörjning med olja och oljeprodukter vid internationella kriser.

IEP-avtalets syfte är att främja en säker oljeförsörjning på rimliga och
rättvisa villkor, liksom ett på samarbete grundat förhållande till oljeproducent-
och andra oljekonsumentländer. De avtalsslutande länderna förklarar
sig önska spela en mer aktiv roll i förhållande till oljeindustrin och

NU 1975:29

är beslutna att vidta åtgärder för att möta oljeförsörjningskriser. I avtalet
uttrycks en beslutsamhet att minska beroendet av importerad olja bl. a.
genom utveckling av ett långsiktigt energisamarbete.

Avtalet innehåller bl. a. bestämmelser om ett system för krisåtgärder,
om ett informationssystem avseende den internationella oljemarknaden, om
ett långsiktigt samarbete i energifrågor samt om förhållandet till producentländer
och andra konsumentländer.

De mest omfattande och detaljerade bestämmelserna avser systemet för
krisåtgärder. Häri ingår rättigheter och förpliktelser i tre hänseenden, nämligen
försörjningsberedskap, konsumtionsbegränsning och oljetilldelning.

Försörjningsberedskapen innebär bl. a. att deltagande länder skall hålla
vissa beredskapsreserver som skall redovisas löpande till sekretariatet för
det internationella energiorganet, IEA. Den s. k. krigsreserven är undantagen,
och uppgifter om, denna behöver alltså inte lämnas ut.

Konsumtionsbegränsningar, såsom ransoneringar, skall vidtas i en kris
i enlighet med avtalets regler. Dessa begränsningar skall ske enligt i varje
deltagarland i förväg uppgjorda planer.

Den viktigaste och mest komplicerade delen av systemet för krisåtgärder
är själva oljetilldelningen. Den utgår från att varje land har byggt upp sina
lager i enlighet med IEP och har förmåga att uppfylla den angivna begränsningen
av konsumtionen.

Oljetilldelningssystemet utlöses när tillförseln till ländergruppen eller till
ett eller flera anslutna länder undergått en viss minskning. Systemet utlöses
automatiskt, om inte en majoritet av de anslutna länderna beslutar annorlunda.
Innebörden av voteringsreglerna är att majoriteten härvidlag måste
bestå av minst 13 av de 17 medlemsländerna.

IEP omfattar vidare ett informationssystem. Detta består av en särskild
del, knuten till systemet för krisåtgärder, och en allmän del, närmast avsedd
att ge insyn i de internationella oljebolagens verksamhet.

De oljebolag som omfattas av informationssystemet är sådana som spelar
en betydande roll i den internationella oljeindustrin. Medlemsländerna skall
regelbundet insända uppgifter om bl. a. oljebolagens bolagsform, finansiella
struktur, gjorda kapitalinvesteringar, överenskomna villkor för tillgång till
större råoljekällor, rådande produktionsnivå och väntade förändringar i denna,
tilldelning av tillgänglig råolja till dotterbolag och andra kunder, lager,
kostnader för råolja och råoljeprodukter, priser (inkl. avräkningspriser till
dotterbolag) samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutat om.

Enligt avtalet skall vidare samarbete främjas med oljeproducentländer,
i första hand genom att få till stånd en dialog. Särskild hänsyn skall tas
till de icke oljeproducerande utvecklingsländernas intressen. De deltagande
länderna skall informera varandra om samarbete med producentländer och
man skall överlägga om sina förbindelser med dessa länder. En stabil internationell
oljehandel skall främjas liksom en säker oljeförsörjning på rimliga
och rättvisa villkor. Vidare skall möjligheten av samarbete med pro -

NU 1975:29

ducentländerna på olika områden av ömsesidigt intresse -1, ex. beträffande *

industrialisering och samhällsutveckling - studeras.

I motionerna 1976 och 1977 framförs olika argument av innebörd att
medlemskap i IEP skulle medföra bindningar som inte är förenliga med
neutralitetspolitiken.

Att internationella avtal på det ekonomiska området kan medföra begränsningar
av den nationella handlingsfriheten, som gör det svårare att
konsekvent fullfölja neutralitetspolitiken är obestridligt. Lösningen på detta
dilemma ligger emellertid inte däri att Sverige isolerar sig från omvärlden
och avstår från att medverka i mellanfolkliga samarbetsavtal. Vårt land
måste i stället verka för att dylika avtal får en sådan utformning och tilllämpning
att de överensstämmer med vår traditionella utrikespolitiska kurs.

Utskottet vill understryka att IEP-avtalet i sin nuvarande lydelse, som
framgår av propositionen, inte innehåller förpliktelser som är av den karaktären
att de står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken.

Beslut om samarbete som går utöver de i avtalet inskrivna förpliktelserna
kräver enhällighet. Sverige kan således inte utan eget samtycke åläggas några
nya förpliktelser.

I propositionen framhålls att alla tvivel om medlemskapets förenlighet
med vår allmänna utrikespolitik måste undanröjas. Sverige har därför vid
anslutningen till programmet i likhet med Schweiz och Österrike gjort ett
neutralitetsförbehåll.

Ur neutralitetspolitisk synpunkt kan det, som framhålls i propositionen,
vara en fördel att redan under normala förhållanden ingå ett avtal, som
är avsett att i ett krisläge trygga vår försörjning med en så väsentlig vara
som olja. Försök att nå uppgörelser om tryggad oljeförsörjning, som görs
först sedan ett krisläge inträtt, skulle kunna möta krav på svenska motprestationer
som kan vara betänkliga just ur neutralitetssynpunkt. Det system
för fördelning av olja i krissituationer som är en viktig del av programmet
träder i verkställighet automatiskt utan politiska beslut.

Motionärerna gör gällande att Sverige skulle kunna trygga sin oljeförsörjning
genom bl. a. bilaterala överenskommelser med de oljeproducerande
staterna.

Frågan om dylika avtal har också behandlats i propositionen 1975:42.
Departementschefen framhåller härvidlag följande:

I debatten har hävdats att Sverige skulle kunna säkra sin oljetillförsel
genom att träffa bilaterala avtal med oljeproducerande länder. Regeringen
har givetvis övervägt denna möjlighet i samband med frågan om en anslutning
till IEP.

Vad gäller OPEC-länderna torde bilaterala avtal tills vidare kunna avse
främst råolja. Då vår raffineringskapacitet, som jag redan påpekat, är be -

NU 1975:29

gränsad, skulle sådana avtal inte utgöra en tillräcklig grund för vår oljeförsörjning
under de närmaste åren. Däremot är sådana avtal en intressant
möjlighet på längre sikt. Jag vill här peka på vad statsministern och chefen
för industridepartementet anfört tidigare i dag.

I övrigt är möjligheterna till långsiktiga överenskommelser i praktiken
begränsade till tillförsel från Sovjetunionen eller från Nordsjön.

Från Sovjetunionen importerar Sverige i dag betydande mängder oljeprodukter,
främst tunga eldningsoljor. Man kan dock konstatera att Sveriges
möjligheter att erhålla ökade leveranser från Sovjetunionen förefaller ringa.
Vidare saknas de närmaste åren möjligheter att få leveranser från Norge
vilka är av sådan storlek att det på ett påtagligt sätt påverkar vårt försörjningsläge.

Slutligen konstaterar jag, vad gäller bilaterala avtal, att de aldrig kan vara
den enda formen för vår oljetillförsel. Sverige skulle med enbart eller huvudsakligen
bilaterala avtal vara avsevärt mer sårbart än i dag, eftersom
eventuella politiska påtryckningar, med tanke på oljans särskilda betydelse
för det svenska samhället, skulle vara svåra att avvisa.

Utskottet, som ansluter sig till dessa synpunkter, vill framhålla att deltagande
i IEA ej hindrar regeringen från att ingå bilaterala överenskommelser
med oljeproducerande länder.

En viktig del av IEP-avtalet utgör det informationssystem som bl. a. skall
ge insyn i de internationella oljebolagens verksamhet. Härom framhåller
departementschefen bl. a. följande:

I riksdagen framfördes i samband med oljekrisen förra vintern frågan
om regeringen avser att inleda undersökning av de stora oljebolagens verksamhet.
Jag instämde då i att det är angeläget att få klarhet i oljebolagens
beteende och tillvägagångssätt men att formerna för en dylik undersökning
fick bedömas mot möjligheterna till internationellt samarbete i denna fråga.
Anledningen är att ett internationellt samarbete i fråga om informationsinsamlande,
såsom IEP-avtalet förutser, är den enda möjliga vägen att få
ökad insyn i oljemarknaden och oljebolagens verksamhet.

Utskottet vill instämma i bedömningen att det internationella samarbete
som inletts inom 1EP är nödvändigt för att vederbörande regeringar skall
få bättre insyn i oljemarknaden och de multinationella oljebolagens verksamhet.
Utskottet utgår ifrån att Sverige med kraft verkar för att detta
samarbete utvecklas i enlighet med avtalet.

Motionärerna synes utgå från en ofullständig bild av avtalets innehåll.

Sverige har i olika internationella sammanhang uttalat intresse för att
energifrågorna skall bli föremål för globala diskussioner i samförstånd med
alla berörda parter. Av propositionen framgår att regeringen fäster stor vikt
vid det nära och förtroendefulla samarbete som propositionen förutsätter.
Utskottet räknar med att Sverige även framdeles aktivt verkar för att en
fruktbar dialog med dessa länder kan komma till stånd.

Utskottet noterar att regeringen beaktat möjligheten av fall, låt vara hypotetiska,
i vilka tillämpningen av IEP-avtalet, vid en tillspetsad internationell
situation, skulle kunna leda till påfrestningar för Sveriges utrikespolitik.

NU 1975:29

I propositionen anförs härom bl. a. följande:

Neutralitetsförbehållet är inte att betrakta som ett allmänt förbehåll om
utträde. Sverige kommer i likhet med de två andra neutrala länderna att
verka för sina synpunkter i första hand inom ramen för IEP-avtalet och
de organ som har upprättats för att tillämpa detsamma. Om en för neutralitetspolitiken
kritisk situation skulle uppkomma, är Sverige emellertid
redo att vidta de extraordinära åtgärder läget kan kräva, såsom att ställa
sig utanför avtalet. Jag skall inte här söka ange situationer som skulle kunna
föranleda Sverige att vidta sådana extraordinära åtgärder. Det väsentliga
för svensk del är att vi har anslutit oss till programmet med bibehållande
av nödvändig handlingsfrihet och att vi själva har förbehållit oss bedömningen
av de åtgärder som i ett visst läge krävs för att säkerställa vår neutralitetspolitik.

Om det i samband med avtalets tillämpning skulle uppstå för den svenska
utrikespolitiken viktiga avvägningsfrågor förutsätts att riksdagen som hittills
skall hållas underrättad därom, i första hand genom utrikesnämnden.

Mot den bakgrund som här angivits vill utrikesutskottet tillstyrka propositionens
förslag om anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram
(IEP) samt avstyrka motionerna 1976 och 1977.

Stockholm den 29 april 1975

På utrikesutskottets vägnar
CECILIA NETTELBRANDT

Närvarande: fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice
talmannen Bengtson i Jönköping (c), herrar Hernelius (m), Lange (s), fru
Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Palm (s), Göransson (s), Korpås (c), Ericson i Örebro (s), fru Frändås (s),
herrar Ångström (fp) och Wijkman (m).

GOTAB 75 9529 S Stockholm 1975