Näringsutskottets betänkande nr 26

NU 1975:26

Nr 26

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet m. m. jämte
motioner och propositionen 1975:1 i vad avser anslag till konsumentverket
m. m. jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1975:40 (handelsdepartementet) om kommunal konsumentpolitisk
verksamhet,
dels elva motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels propositionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) i vad avser
informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd (SPK) samt
anslag till SPK och till konsumentverket,
dels de under allmänna motionstiden väckta motioner som anknyter till
propositionen 1975:1 i denna del.

Skrivelser med anledning av propositionen 1975:40 har inkommit från
bl. a. Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges köpmannaförbund, Hushållslärarnas
förening i Göteborg, hushållsnämnderna i Fryksdals hushållningsgillen
och Husmodersförbundet Hem och samhälle i Värmland.

Synpunkter på propositionen 1975:40 och de därav föranledda motionerna
har inför utskottet framförts av representanter för Sveriges hemkonsulenters
förening.

Propositionen 1975:40

Hemställan

1 propositionen 1975:40 har regeringen föreslagit riksdagen

1. att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget
förslagsanslag anvisa ytterligare 1 710 000 kr.,

2. att bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder som föranleds
av den förordade utbyggnaden av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken.

Regeringen har vidare lämnat riksdagen tillfälle att avge yttrande över
vad i propositionen anförts om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 26
Omtiyckning

NU 1975:26

Huvudsakligt innehåll

En väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken
förordas i propositionen och riktlinjer dras upp för verksamhetens
innehåll och organisation.

Konsumentverkets resurser föreslås få en förstärkning som skall göra det
möjligt för verket att ge kommunerna den hjälp i det konsumentpolitiska
arbetet som behövs och att snabbt behandla problem som uppkommer på
detta område.

Den i propositionen förordade ordningen innebär att betydande delar av
det arbete som f. n. utförs av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna förs
ut i kommunerna, samtidigt som den stödjande verksamheten förläggs till
konsumentverket. Mot denna bakgrund och för att möjliggöra de behövliga
förstärkningarna hos konsumentverket avses hemkonsulenttjänsterna dras
in med verkan från den 1 januari 1977. 1 vissa fall blir det dock möjligt
att hålla regionalt stationerade tjänstemän även efter denna tidpunkt.

Propositionen 1975:1

I propositionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) har, såvitt nu
är i fråga, regeringen föreslagit riksdagen

1. att godkänna vad chefen för handelsdepartementet förordat beträffande
informationsverksamheten vid statens pris-och kartellnämnd (s. 55-57; sammanfattning
på s. 11 f. i detta betänkande),

2. att till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1975/76 anvisa
ett förslagsanslag av 15 940 000 kr. (punkten D 4, s. 57 f.),

3. att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 18 033 000 kr. (punkten D 5, s. 59-63),

4. att till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa
ett reservationsanslag av 1 695 000 kr. (punkten D 6, s. 64),

5. att till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 2 446 000 kr. (punkten D 7,
s. 64 f.).

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1975:40
är följande:

1975:1853 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hemkonsulentorganisationen bibehålls,

1975:1884 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning och förslag som syftar
till att samordna den verksamhet som priskontoren vid länsstyrelserna har

NU 1975:26

med en konsumentverksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att den nuvarande hemkonsulentverksamheten
tills vidare bibehålls,

1975:1888 av fru Berglund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar
att den regionala konsumentverksamheten ej avvecklas innan man är säker
på att den kommunala konsumentverksamheten fungerar tillfredsställande
även i glesbygdskommunerna,

1975:1889 av fru Fraenkel m. fl. (fp, c, m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1975:40 i vad gäller avveckling av
hemkonsulenttjänsterna,

2. att riksdagen beslutar att bibehålla det regionala ledet i den konsumentpolitiska
verksamheten,

1975:1890 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Henmark (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hemkonsulenttjänsterna på regional nivå skall bibehållas,

2. att möjligheterna till utbyggnad av denna verksamhet skall utredas,

1975:1891 av fru Jonäng m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,

2. med anledning av att den regionala konsumentverksamheten bibehålls
avslår regeringens förslag att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1975/76 utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget
förslagsanslag anvisas ytterligare 1 710 000 kr.,

1975:1892 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en fortsatt verksamhet med hemkonsulenter och att frågan
om en indragning av dessa tjänster blir föremål för en förnyad prövning,

1975:1893 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hemkonsulenterna skall bibehållas,

1975:1894 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c), vari hemställs
att riksdagen anhåller hos regeringen om att den regionala konsumentverksamheten
bibehålls,

1975:1895 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår den i propositionen 1975:40 föreslagna indragningen av hemkonsulenttjänsterna
vid länsstyrelserna,

2. avslår i propositionen 1975:40 begärda ytterligare 1 710 000 kr. utöver
det i propositionen 1975:1 begärda förslagsanslaget till Konsumentverket:
Förvaltningskostnader,

3. ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande riktlinjer
för kommunal konsumentpolitisk verksamhet,

NU 1975:26

1975:1896 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,

2. med anledning av att den regionala konsumentverksamheten bibehålls
avslår regeringens förslag att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1975/76 utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 yrkat förslagsanslag
anvisa ytterligare 1 710 000 kr.

De under den allmänna motionstiden väckta motioner som behandlas
i sammanhanget är följande:

1975:390 av fru Frankel (fp), vari hemställs att riksdagen anhåller hos
regeringen att i förslaget till nästa statsbudget upptas medel för statsbidrag
till kommunal konsumentpolitisk verksamhet,

1975:617 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar
att allmänna reklamationsnämnden skall handlägga alla reklamationsärenden
inom ramen för konsumentverkets verksamhet,

1975:631 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att principerna för utformningen av svensk varudeklaration snarast
föreläggs riksdagen,

2. att svensk varudeklaration skall följa internationella regler,

3. att konsumentverket i kontakterna med internationella organ prioriterar
och intensifierar samarbetet med International Labelling Center (ILC),

1975:1609 av fru Frankel m. fl. (fp, c, vpk), vari hemställs att riksdagen
utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Konsumentverket: Förvaltningskostnader
anvisar 950 000 kr. för utökade informationsinsatser inom
områdena konsumentutbildning samt regional och lokal konsumentverksamhet,

1975:1667 av herr Romanus (fp), vari hemställs

1. att riksdagen - med uttalande att den hittillsvarande informationen
om statens pris- och kartellnämnds, näringsfrihetsombudsmannens och
marknadsdomstolens verksamhet har varit värdefull och icke bör få inskränkas
- som sin mening ger regeringen till känna att konsumentupplysningen
om konkurrensfrämjande verksamhet inte får äventyras genom
att tidskriften Pris- och kartellfrågor görs självfinansierad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidskriften
Pris- och kartellfrågor bör få arbeta vidare efter hittillsvarande principer,

3. att riksdagen - med uttalande att en överföring av informationsresurser
från pris- och kartellnämnden till konsumentverket inte bör ske förrän garantier
skapats för att pris- och kartellnämnden ansvarar för långsiktig in -

NU 1975:26

formation om konkurrensfrämjande verksamhet - avslår förslaget i budgetpropositionen
om en överföring av två tjänster och [av] informationsanslag
på 560 000 kr. från pris- och kartellnämnden till konsumentverket.

Motivering

I motionen 1975:1667 kritiseras regeringens förslag i propositionen 1975:1
om att inskränka informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd
(SPK). Det utredningsförslag som förslaget bygger på har kritiserats hårt
av näringsfrihetsombudsmannen (NO) i ett remissyttrande, framhåller motionären.
Han påpekar att NO anser att utredningen inte beaktat att på
pris- och konkurrensområdet informationsverksamheten har en speciell betydelse
och att publicitetsprincipen är en av hörnstenarna i pris- och konkurrenspolitiken.
NO kritiserar, anför motionären, starkt en nedbantning
av informationen och underkänner utredningens förslag att den tidskrift
som SPK ger ut - Pris- och kartellfrågor - skall vara självfinansierad. I
sitt remissyttrande ifrågasätter NO om reella besparingar kan göras genom
att enligt utredningsförslaget kraftigt inskränka tidskriften. De berörda myndigheterna
- främst då NO och marknadsdomstolen - skulle i så fall tvingas
vidta andra åtgärder för att förmedla information med åtföljande ökade informationskostnader.

Motionären åberopar vidare den kritik som Näringslivets delegation för
marknadsrätt har riktat mot utredningsförslaget. Delegationen anför bl. a.
att Pris- och kartellfrågor spelar en central roll för marknadsrättslig dokumentation.
Från näringslivets synpunkt är det ovärderligt att inom rimlig
tid kunna ta del av marknadsdomstolens beslut och av NO:s bedömningar
i de ärenden som stannar inom denna myndighet. Delegationen menar att
informationen bör ses som en del av myndigheternas rättsskapande verksamhet.

I samtliga de motioner som föranletts av propositionen 1975:40 understryks
värdet av en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet. I flertalet
motioner uttalas att konsumentpolitiken bör tillgodose i första hand
de resurssvaga gruppernas behov.

Förslaget i propositionen om att hemkonsulenttjänsterna skall dras in
kritiseras i alla motionerna. Det hänvisas bl. a. till att de flesta remissinstanserna
i detta avseende ställt sig negativa till det utredningsförslag
som propositionen bygger på. Behovet av en regional instans påpekas. I
motionen 1975:1896 uttalas att en förstärkning på den centrala nivån inte
kompenserar bortfallet av en regional instans. Samma synpunkt återfinns
i motionerna 1975:1889, 1975:1890, 1975:1892 och 1975:1895. I motionen
1975:1894 varnas för att följden av en avveckling av hemkonsulentorganisationen
skulle bli en tungrodd och centralstyrd apparat. I motionen
1975:1884 uttalas att konsumentverket utan regional instans kommer att

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 26

NU 1975:26

sakna överblick över och kännedom om regionala förhållanden. Liknande
synpunkter förs fram i motionen 1975:1893. Gapet mellan primärkommun
och centralt ämbetsverk ger knappast möjlighet till närkontakt, anförs i
motionen 1975:1890. I flera motioner - 1975:1853, 1975:1890, 1975:1893
och 1975:1896 - påpekas att förslaget att dra in den regionala instansen
strider mot de allmänna strävandena att lägga över statlig verksamhet på
regional nivå.

Hemkonsulenterna samarbetar även med andra myndigheter, såsom socialstyrelsen,
statens livsmedelsverk och statens pris- och kartellnämnd,
framhålls i motionerna 1975:1889, 1975:1890, 1975:1891, 1975:1893 och
1975:1896. Placeringen vid länsstyrelsen underlättar samarbetet med myndigheter
och organisationer på lokal nivå.

Beträffande hemkonsulenternas arbetsuppgifter uttalas i motionen
1975:1853 att de bl. a. bör svara för utbildning och information till studieförbund
och andra länsomfattande organisationer och för länsomfattande
kampanjer och länskonferenser i aktuella konsumentfrågor. Liknande synpunkter
förs fram i motionen 1975:1884. Motionärerna menar att en nära
samverkan med folkrörelsernas regionala organisationer och ökade förutsättningar
för dessa att i det konsumentpolitiska arbetet kunna utnyttja
regionala resurser måste anses mycket angelägna.

Glesbygdskommunernas speciella problem tas upp i motionerna 1975:1888
och 1975:1889. Dessa kommuner har, anförs i motionen 1975:1888, ett dåligt
utvecklat näringsliv och otillräckligt skatteunderlag. De har svårigheter att
klara den kommunala servicen. Kostnaderna för att bygga ut och upprätthålla
kontakt med konsumenterna blir oftast högre än i andra kommuner beroende
främst på de stora avstånden. Motionärerna påpekar också att folkrörelserna
inte spelar samma roll i dessa kommuner som i tätorterna. På grund av
de stora avstånden är det enligt motionärerna inte realistiskt att räkna med
att flera kommuner kan gemensamt anställa en konsumentsekreterare -ett alternativ för organisationen i små kommuner som föreslås i propositionen.

Detta senare problem tas även upp i motionen 1975:1896. Motionärerna
menar att det knappast är en tillfredsställande lösning för de mindre kommunerna
att samordna verksamheten genom att gemensamt anställa en
konsumentsekreterare. De anser att det är bättre med en samordning mellan
länets samtliga kommuner med gemensamma överläggningar och rådgivning
från den regionala nivån.

Vissa krav på kvalifikationer för tjänst som konsumentsekreterare uppställs
i motionen 1975:1895. Motionärerna betonar att det är synnerligen
viktigt att för sådan tjänst endast kan komma i fråga sökande som har
pedagogiska kunskaper eller informationsutbildning. De förutsätter att konsumentverket
kommer att sörja för att dessa tjänstemän kontinuerligt vidareutbildas.
Särskilt på det juridiska området behöver konsumentsekreteraren
goda kunskaper, uttalar motionärerna. I motionen sägs vidare att det inte

NU 1975:26

är den organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten som är avgörande
utan främst syftet att skapa en väl fungerande kontakt med konsumenterna.
Konsumentpolitiken bör, anför motionärerna, syfta till att underlätta marknadsekonomins
funktionssätt genom att informationen mellan konsument
och producent blir bättre. De uttalar att konsumentpolitiken inte bör bygga
på ett underkännande av konsumentens omdömesförmåga och rätt att själv
ta ansvar för hur han önskar förfoga över sina inkomster. Inte heller bör
konsumentpolitiken utformas så att konsumentens valfrihet kringskärs.

I några motioner uttalas vissa tvivel på kommunernas förmåga att bygga
ut en konsumentpolitisk verksamhet. \ motionen 1975:1893 anförs att man
med kännedom om kommunernas ekonomiska situation har anledning att
räkna med att det finns risk för att många kommuner inte alls kommer
att satsa på denna verksamhet. De mindre kommunerna kommer att välja
att låta konsumentpolitiken skötas på deltid av en redan anställd tjänsteman,
menar motionärerna. Syftet med den konsumentpolitiska verksamheten på
kommunal nivå är främst, framhålls i motionen 1975:390, att nå ut till
och stödja de resurssvaga konsumenterna. I många fall är kommunerna
hårt skattetyngda och har svårt att bygga ut konsumentverksamheten, säger
motionären. Hon anser att statsbidraget, som bör utgå som schablonbidrag,
bör motsvara större delen av kostnaderna för en tjänsteman.

Riksdagen har, erinras i motionen 1975:1609, vid flera tillfällen understrukit
att utbildning i konsumentfrågor är viktig inom både ungdomsskolan
och vuxenutbildningen. Motionärerna anser att ökade insatser är angelägna.
Speciellt bör lärarnas behov av fortbildning uppmärksammas. Vidare är det
viktigt att få fram nytt undervisningsmaterial inom områdena konsumentekonomi
och konsumenträtt. Motionärerna föreslår därför att konsumentverkets
anslag för utbildning i konsumentfrågor skall höjas med 500 000
kr. De påpekar vidare att utvecklingen av kommunernas konsumentpolitiska
verksamhet har ställt och kommer att ställa stora krav på konsumentverket.
De anser att verkets resurser för rådgivning samt utbildning av och service
till lokala vägledare bör ökas betydligt, oavsett i vilka former den regionala
och lokala verksamheten kommer att bedrivas. I motionen föreslås därför
att, utöver vad som beräknats i budgetpropositionen, ytterligare 450 000
kr. skall anvisas för dessa ändamål.

I motionen 1975:631 behandlas varudeklarationssystemet. Det påpekas att
försäljningen av varudeklarationsnormer har minskat efter det att konsumentverket
inrättades år 1973 och den dittills verksamma varudeklarationsnämnden
(VDN) inordnades i verket. En orsak härtill är, anser motionärerna,
att verket inte utarbetat några nya normer. De anför vidare att verket inte
bidragit till en aktiv marknadsföring och rekommendation till företagen
att använda sig av varudeklarationssystemet för att ge den enskilde konsumenten
lättfattlig och väsentlig information.

Motionärerna erinrar vidare om att verket i sin anslagsframställning för

NU 1975:26

budgetåret 1975/76 tagit upp varudeklarations- och märkesfrågorna. Verket
redovisar härvid sin nuvarande verksamhet och drar upp vissa riktlinjer
för inriktningen fortsättningsvis. Motionärerna ställer sig allmänt kritiska
och menar att remissbehandlingen av varudeklarationsutredningens betänkande
inte ger verket rätt att upphöra med ett av riksdagen fastställt system
för varudeklaration och ersätta det med ett nytt som utgår från helt andra
grundprinciper.

Vidare tar motionärerna upp frågan om internationella överenskommelser
i frågor om normer för varudeklaration i syfte att undvika tekniska handelshinder.
De erinrar om näringsutskottets uttalande i ämnet förra året
(se nedan) som de anser vara av ”mycket stor principiell vikt”. De ifrågasätter
dock om det påtalade problemet har uppmärksammats av berörda parter.
Så har konsumentverket sedan lång tid, anför motionärerna, inte upprätthållit
kontakterna med International Labelling Center (ILC), som är det organ
som arbetar för en internationell samordning av varudeklarationer.

I motionen 1975:617 erinras om att konsumentverket kunnat konstatera
att småhusköpare ofta har svårigheter att få rättelse i de brister i utförande
som finns i nyförvärvade småhus. På detta område finns, säger motionärerna,
inget reklamationsorgan. Konsumentverket harvid årsskiftet. 1974-1975 börjat
en försöksverksamhet med reklamationer av småhus. Syftet med denna
är, påpekar motionärerna, att ge underlag för en bedömning av möjligheterna
att bygga ut en reklamationsverksamhet över hela landet. Motionärerna
anser att alla reklamationsfrågor som innebär tvist mellan säljare och köpare
skall handläggas av samma enhet inom konsumentverket - allmänna reklamationsnämnden.
Som motiv härför anges dels kravet på rättssäkerhet,
dels behovet av att skapa garantier för att uppkomna tvister bedöms helt
opartiskt.

Uppgifter i anslutning till vissa motioner

Varudeklarationer (motionen 1975:631)

I betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken
lämnas en redogörelse för varudeklarationsnämndens tillkomst och
utveckling, dess arbetsformer samt deklarationssystemet. Därav framgår
bl. a. följande.

VDN:s deklarationssystem var frivilligt. De bestämmelser som nämnden
utarbetat för sin verksamhet hade i huvudsak följande innehåll. VDN:s
märke var avsett att känneteckna varudeklaration som upprättats i enlighet
med VDN:s normer. Märket skulle ange att den vara deklarationen avsåg
överensstämde med i deklarationen lämnade varufakta. Tillstånd att använda
märket på varudeklarationer kunde efter prövning lämnas tillverkare,
importör eller annan säljare som ansökte därom och förband sig att följa
av VDN fastställda bestämmelser. Tillståndet gällde från det sökanden erlagt

NU 1975:26

fastställd årsavgift och VDN godkänt korrektur på de varudeklarationer ansökan
avsåg. Varudeklaration skulle åtfölja varans konsumentförpackning
och vara väl synlig eller lätt åtkomlig. Tillstånd att använda märket på
varudeklarationer innefattade även rätt - såväl för tillståndshavaren som
för dennes återförsäljare - att begagna märket i reklam och annan säljinformation.

Utarbetandet av normerna för varudeklarationer skedde genom samarbete
mellan konsumenter, handel och producenter i projektgrupper. I de fall
behov av standardiserade provningsmetoder förelåg gjordes framställning
till Sveriges standardiseringskommission (SIS) om att få metoder utarbetade.
Den slutliga normen fastställdes av VDN.

Beträffande verksamhetens omfattning konstateras följande. Trots varudeklarationsnämndens
tilltagande verksamhet kom utarbetade normer endast
att täcka begränsade delar av varuområdena livsmedel, beklädnad, heminredning,
husgeråd, sport- och fritidsartiklar samt i fråga om tjänster ”sällskapsresor”.
Antalet normer fördubblades från år 1961 till 1968, då normbeståndet
var maximalt och omfattade 150 normer. Antalet deklarationstillstånd
ökade från omkring 250 till 900. De senaste åren har kännetecknats
av en dämpad tillväxttakt beträffande antalet färdiga normer och en minskning
av antalet deklarationstillstånd.

International Labelling Center (ILC) bildades för att bedriva internationell
samordning av varudeklarationer i syfte bl. a. att minska riskerna för tekniska
handelshinder. Initiativtagare var Holland, England och Sverige. Sedan den
engelska konsumentorganisationen Consumer Council lagts ner har ILC
för närvarande sju medlemmar - Danmark, Finland, Norge, Sverige, Frankrike,
Spanien och Holland. ILC:s sekretariat ligger i Holland. Varudeklarationsnämnden
gjorde en stor insats i ILC:s arbete genom att organisationens
tekniska sekretariat var samordnat med nämnden. Under ILC:s
mest aktiva skede bars verksamheten i hög grad upp av ett samarbete mellan
den svenska varudeklarationsnämnden och Consumer Council. Enligt tillgängliga
uppgifter har ILC:s verksamhet under de senaste åren inte varit
omfattande.

Frågan om utformningen av varudeklarationssystemet behandlades av
näringsutskottet förra året. Utskottet lämnade i sitt betänkande (NU 1974:6)
en redogörelse för förslagen i betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration
- ett medel i konsumentpolitiken. Utskottet påpekade bl. a. att varudeklarationsutredningen
övervägt olika metoder för mätning och deklaration
av varor och fört fram förslag beträffande frivillig varudeklaration. Ett motionsyrkande
som svarade mot punkten 1 i hemställan i motionen 1975:631
avstyrktes av utskottet med hänvisning till att varudeklarationssystemet
skulle komma att behandlas i samband med det förslag till lagstiftning
som föranleddes av utredningen. Även ett motionsyrkande som gick ut
på en framställning till Kungl. Maj:t om att svensk varudeklaration i hu -

NU 1975:26

vudsak borde följa internationella regler avstyrktes. Utskottet uttalade därvid
att det delade motionärernas synpunkt om värdet av internationella regler
men ansåg sig ha anledning förutsätta att det av motionärerna påtalade
problemet uppmärksammades av berörda parter. Riksdagen följde utskottet
och avslog ifrågavarande motionsyrkanden.

Reklamationsärenden rörande småhus (motionen 1975:617)

Frågor om stöd till bostadskonsumenter och småhusägare har två nyligen
tillsatta utredningar enligt sina direktiv att behandla.

Utredningen (B 1974:04) av den statliga organisationen för uppgifter avseende
byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik (utredningsman:
statssekreterare Göte Svensson) har bl. a. att lägga fram förslag om den
närmare uppgiftsfördelningen mellan den centrala bostadsmyndigheten och
konsumentverket.

Sakkunniga har den 15 april 1975 tillkallats för att utreda frågan om förbättrat
konsumentskydd vid förvärv av småhus m. m. (Ju 1975:02; ordförande
landstingsrådet Olov Lekberg.)

Vissa skrivelser angående propositionen 1975:40

Sveriges hemkonsulenters förening anför bl. a. att hemkonsulenternas erfarenhet
ger vid handen att det är svårt att kombinera direktrådgivning
och vägledning med planering och genomförande av kampanjer och andra
informationsaktiviteter som initieras av konsumentverket och andra centrala
organ.

Vidare anser förbundet att information och utbildning av studieledare
och lärare lämpligast handhas av regionala tjänstemän som besitter god
kunskap och erfarenhet av olika konsumentfrågor. Beträffande resursfördelningen
anförs att i propositionen man endast har räknat med medelstillgången
för konsumentverket. Den statliga medelstilldelningen bör ses
i ett vidare perspektiv och även omfatta t. ex. socialstyrelsen, statens planverk,
konsumentombudsmannen och livsmedelsverket, vilka utnyttjar och
anser sig ha behov av en regional organisation för bevakning, samordning
och spridande av information, uttalar förbundet.

I fråga om fortbildning av kommunala tjänstemän menar förbundet att
det borde vara lättare och mindre kostnadskrävande att centralt samla ett
mindre antal regionala tjänstemän för fortbildning för att snabbt få ut aktuell
information även till konsumentsekreterarna. Genom ett bibehållande av
de regionala hemkonsulenttjänsterna får konsumentverket en bredare förankring
i det konsumentpolitiska arbetet.

Förbundet kritiserar förslaget om att dra in hemkonsulenttjänsterna och
anför att den kommunala verksamheten bygger på frivilliga åtaganden och
- som uttalats av många remissinstanser - kommer att bli olika utformad

NU 1975:26

eftersom kommunernas möjligheter till engagemang i konsumentpolitiken
kan förväntas bli varierande. I län med uttalad glesbygdskaraktär och litet
befolkningsunderlag kommer detta att bli särskilt markant, säger förbundet.
I de fall där två eller flera kommuner väljer att samarbeta och gemensamt
anställa konsumentsekreterare går den eftersträvade närkontakten med konsumenterna
förlorad.

Sveriges köpmannaförbund anför i sin skrivelse att representationen för
partipolitiska intressen samt konsument- och löntagarintressen synes vara
väl tillgodosedd i den föreslagna utbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska
verksamhet, medan däremot de fackmannamässiga inslagen
i representationen är otillfredsställande. Förbundet anser att detaljhandelns
företag inte får sättas åt sidan vid representationen. Såväl de konsumentkooperativa
butikerna genom konsumtionsföreningarna som de enskilda butikerna
genom sina lokala köpmannaföreningar måste få tillfälle att förmedla
sina erfarenheter och påverka policyfrågorna.

Behovet av enhetlig information till berörda parter är enligt förbundet
ytterligare ett starkt skäl för samverkan med handeln i det konsumentpolitiska
arbetet.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande en rad frågor på det konsumentpolitiska
området. Frågorna tas upp i den ordning de aktuella anslagen behandlas
i budgetpropositionen.

Statens pris- och kartellnämnd

Vissa förändringar beträffande informationsverksamheten vid statens prisoch
kartellnämnd (SPK) föreslås i budgetpropositionen.

På grundval av ett utredningsförslag (Ds H 1974:2) rörande informationsverksamheten
vid SPK förordar chefen för handelsdepartementet en
ändrad kompetensfördelning mellan SPK och konsumentverket. Nämnden
bör bedriva information om priser och prisutveckling i det kortsiktiga, nyhetsförmedlande
perspektivet medan konsumentverket bör ansvara för information
som har långsiktig och utbildningsmässig inriktning. Vidare anförs
att informationsfrågorna även i fortsättningen bör handläggas av en särskild
enhet inom SPK. Fördelningen av uppgifter mellan SPK och konsumentverket
medför att denna informationsenhet minskas med två tjänster för
handläggare. Dessa tjänster tillförs konsumentverket. Likaså föreslås en omfördelning
av anslaget för information. Förslaget innebär att av de medel
för information som hittills tilldelats SPK skall till konsumentverket överföras
medel som motsvarar kostnader för kampanjverksamhet och produktion
av läromedel. För detta ändamål beräknas ett belopp av 560 000 kr.
Till SPK skulle under anslagsposten Allmän upplysningsverksamhet anvisas
100 000 kr.

NU 1975:26

Utredningen lade även fram förslag rörande den tidskrift - Pris- och kartellfrågor-
som SPK ger ut. Syftet var att det skulle skapas en bättre ekonomi
för tidskriften. Utredningen ansåg att tidskriftens innehåll borde inskränkas
till korta referat av SPK:s utredningar, referat av marknadsdomstolens utslag
i viktigare konkurrensbegränsningsärenden samt referat av viktigare beslut
från näringsfrihetsombudsmannen (NO). Tidskriften borde härigenom kunna
bli självfinansierad. Alla remissinstanser utom konsumentombudsmannen
har vänt sig mot dessa förslag. Departementschefen anser att information
av denna typ i princip bör vara självfinansierad och att eventuella subventioner
bör redovisas öppet. Beträffande utformningen av tidskriften anförs
att SPK bör arbeta vidare med denna fråga och därvid beakta de synpunkter
som kommit fram vid remissbehandlingen.

I motionen 1975:1667 kritiseras propositionens förslag beträffande SPK:s
informationsverksamhet. Förslaget om att resurser skall föras över från SPK
till konsumentverket bör enligt motionärens mening avslås. Riksdagen skulle
därvid uttala att en överföring av informationsresurser från SPK till konsumentverket
inte bör ske förrän garantier har skapats för att SPK ansvarar
för långsiktig information om konkurrensfrämjande verksamhet.

Utskottet vill erinra om att utredningens förslag i detta hänseende har
godtagits av samtliga remissinstanser - däribland även SPK. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att ansvaret för information med mera
allmänt konsumentorienterad inriktning bör åvila konsumentverket. Att
konsumentverket får ansvaret för information med långsiktig och utbildningsmässig
inriktning överensstämmer väl med vad utskottet i det följande
anför om verkets uppgifter i samband med utbyggnaden av kommunernas
konsumentpolitiska verksamhet. Utskottet avstyrker motionen 1975:1667
i nu nämnt hänseende.

Motionären hemställer vidare om en särskild framställning från riksdagen
om att konsumentupplysningen inte får äventyras genom att tidskriften
Pris- och kartellfrågor görs självfinansierad och om att denna tidskrift bör
få arbeta vidare efter hittillsvarande principer. Riksdagen skulle härvid uttala
att den hittillsvarande informationen om SPK:s, NO:s och marknadsdomstolens
verksamhet har varit värdefull och inte får inskränkas.

Tidskriften Pris- och kartellfrågor riktar sig i stor utsträckning till en läsekrets
som svarar för beslut inom näringsliv och offentlig verksamhet.
Genom tidskriftens nuvarande utformning får den läsekretsen aktuell information
om pris- och konkurrensfrågorna i landet. Läsekretsen har ofta
ett yrkesmässigt intresse för SPK:s, NO:s och marknadsdomstolens verksamhet.
Tidskriften syftar alltså primärt inte till att lämna allmän upplysning
till en bred allmänhet. Med hänsyn härtill ansluter sig utskottet till departementschefens
uppfattning att information riktad i huvudsak till en
grupp specialister i princip bör vara ekonomiskt självbärande. Vad avser
motionärens önskemål om tidskriftens utformning vill utskottet understryka
att publicitetsprincipen, såsom NO framhåller i sitt remissyttrande, är en

NU 1975:26

av hörnstenarna i den svenska pris- och konkurrenspolitiken. Utskottet anser
sig dock mot bakgrund av departementschefens uttalande i propositionen
inte ha skäl att föreslå riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen
i detta ämne.

Utskottet avstyrker alltså motionen i nu nämnt hänseende.

Av vad ovan sagts foijer att utskottet tillstyrker det i budgetpropositionen
framlagda förslaget till anslag till SPK.

Konsument politisk verksamhet

Samhällets konsumentpolitik har på senare tid byggts ut kraftigt. Konsumenternas
rättsställning har förbättrats genom en rad lagar som tillkommit
under de senaste fem åren. Nya organ har inrättats på central nivå, främst
konsumentombudsmannen, marknadsdomstolen och konsumentverket. På
regional nivå finns sedan länge hemkonsulenter. Dessa är sedan år 1970
stationerade vid länsstyrelserna, och deras verksamhet sorterar sedan 1973
under konsumentverket. F. n. finns 39 sådana tjänster. På lokal nivå är
samhällets konsumentpolitiska aktiviteter däremot föga omfattande. Kommunerna
har hittills endast i begränsad utsträckning engagerat sig i konsumentpolitiken.

1 propositionen 1975:40 uttalas att en nära kontakt mellan samhällets
konsumentverksamhet och de enskilda konsumenterna är en grundläggande
förutsättning för att konsumentpolitiken skall bli verkligt framgångsrik. Möjligheterna
att få och upprätthålla en sådan kontakt är bäst på lokal nivå,
anförs det. Kommunerna anses därför böra ansvara för den lokala konsumentpolitiska
verksamheten. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet
vill i detta sammanhang understryka att en viktig uppgift för konsumentpolitiken
är att söka nå ut till de resurssvaga konsumentgrupperna. En förutsättning
för att detta skall bli möjligt är att konsumentpolitiken byggs
ut på lokal nivå.

Folkrörelser och andra organisationer spelar vid sidan av sin opinionsbildande
verksamhet en aktiv roll när det gäller att sprida allmän konsumentpolitisk
information. Utskottet utgår från att så även framgent kommer
att vara fallet. Det är väsentligt att deras insatser, som är en viktig
del av den lokala konsumentverksamheten, stödjes.

Vissa allmänna riktlinjer för kommunernas medverkan i konsumentpolitiken
anges i propositionen. Det slås fast att kommunernas medverkan bör komma
till stånd genom frivilliga åtaganden och att statsbidrag ej bör utgå för denna
verksamhet. Den kommunala konsumentpolitikens uppgifter föreslås bli
i första hand att ge vägledning till enskilda konsumenter och därutöver
att lämna allmän information i konsumentfrågor, rapportera förhållanden
av intresse till centrala myndigheter, avge remissyttranden samt stödja konsumentpolitiska
aktiviteter inom kommunen. Beträffande organisationen
på kommunal nivå uttalas att det ankommer på vederbörande kommun

NU 1975:26

att utforma denna. Tanken på en lagreglering av kommunernas insatser
avvisas.

Chefen för handelsdepartementet utgår emellertid från att verksamheten
förankras hos förtroendemän med uttalat ansvar för de konsumentpolitiska
frågorna och att en självständig resurs - konsumentsekreterare - tillskapas
för det löpande arbetet. Departementschefen understryker också vikten av
att kommunerna inrättar särskilda referensgrupper för samordning och utbyte
av information mellan kommunerna och folkrörelserna.

Dessa allmänna riktlinjer diskuteras i motionen 1975:1895. Motionärerna,
som i stort sett ansluter sig till vad som föreslås i propositionen, anser
att riksdagen bör göra ett uttalande rörande vissa av dessa riktlinjer. De
önskar ett understrykande av att kommunerna bör få tillfälle att bygga upp
sin konsumentpolitiska verksamhet efter behov och i den takt de själva
finner lämpligt. Vidare betonar de att det organ som i kommunerna skall
ansvara för verksamheten måste få en parlamentarisk proportionell sammansättning.
De framhäver också att konsumentsekreterarna med hänsyn
till arbetsuppgifternas karaktär och omfattning behöver en grundlig och
adekvat utbildning och måste uppfylla höga krav på objektivitet i sin rådgivningsverksamhet.

Med anledning av dessa synpunkter vill utskottet framhålla att det enligt
propositionen skall ankomma på kommunerna själva att besluta om den
lokala konsumentpolitiken. Syftet med förslagen i propositionen är att
undanröja den osäkerhet som nu föreligger om den kommunala verksamhetens
innehåll och organisation. Förslagen är att se som en vägledning
för kommunerna. Uppbyggnadstakt och organisationsform avgörs alltså av
kommunerna. Att det organ som i kommunen skall bära ansvaret för verksamheten
regelmässigt fårförtroendemannaförankring kan dock tas för givet.

Stora krav kommer att ställas på konsumentsekreterarnas verksamhet
- i synnerhet rådgivning till enskilda konsumenter. Det är självfallet viktigt
att de har en tillfredsställande grundutbildning och får goda möjligheter
till vidareutbildning. Några formella utbildningskrav anser utskottet inte
att det är lämpligt att uppställa.

I allt väsentligt överensstämmer motionärernas synpunkter med de riktlinjer
som nu dragits upp i propositionen. Utskottet anser därför inte att
det finns skäl för riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen
med anledning av ifrågavarande motionsyrkande. Med det här sagda ansluter
sig utskottet till vad som i propositionen anförs om kommunal konsumentpolitisk
verksamhet.

Utskottet avstyrker sålunda även förslaget i motionen 1975:390, som syftar
till att det skall utgå statsbidrag för kommunal konsumentpolitisk verksamhet.

En utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet kommer, framhålls
i propositionen, att medföra krav på medverkan i olika avseenden
från statens sida. Den innebär en kraftig utökning av samhällets samlade

NU 1975:26

konsumentpolitiska insatser. Departementschefen uttalar att de resurser som
behövs för biståndet till kommunerna bör tillskapas inom ramen för en
oförändrad medelstilldelning. Med hänvisning till att betydande delar av
den verksamhet som hemkonsulenterna nu bedriver kommer att övertas
av kommunerna och att konsumentverket bör ansvara för rådgivning till
kommunerna föreslås att hemkonsulenttjänsterna dras in. Indragningen
skall normalt ske med verkan från den 1 januari 1977. De resurser som
därigenom frigörs skall tillföras konsumentverket.

Flertalet av de motioner som väckts med anledning av propositionen
anknyter till detta förslag. Motionerna 1975:1853, 1975:1889, 1975:1890,
1975:1891, 1975:1893, 1975:1894, 1975:1895 och 1975:1896 går alla ut på
att riksdagen bör besluta att hemkonsulenttjänsterna skall bibehållas. 1 motionen
1975:1884 yrkas att den nuvarande hemkonsulentverksamheten bibehålls
tills vidare.

I motionen 1975:1892 hemställs att riksdagen skall uttala sig för en fortsatt
verksamhet med hemkonsulenter och att frågan om en indragning av dessa
tjänster skall bli föremål för förnyad prövning. Från glesbygdskommunernas
horisont tas frågan upp i motionen 1975:1888. Där påyrkas ett uttalande
av riksdagen att den regionala konsumentverksamheten inte skall avvecklas
innan man är säker på att den kommunala konsumentverksamheten fungerar
tillfredsställande även i glesbygdskommuner. I samtliga motioner anförs
som skäl för att hemkonsulenttjänsterna inte bör dras in tvivel på att kommunerna
kommer att kunna bygga ut sin konsumentpolitiska verksamhet
inom en snar framtid. Motionärerna pekar vidare på att det finns risk för
att hjälpen till konsumenterna kommer att variera betydligt mellan de olika
kommunerna. Det påpekas även att konsumentverket kan få svårt att nå
ut till och hjälpa alla kommuner som så önskar. 1 flera av motionerna poängteras
mera allmänt betydelsen av en regional förbindelselänk mellan
centrala och lokala organ på konsumentpolitikens område.

Utskottet delar i väsentliga hänseenden motionärernas uppfattning. Det
finns enligt utskottets mening inte underlag för ett beslut nu om indragning
i en nära framtid av hemkonsulenttjänstema i länen. Den verksamhet som
bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller för närvarande
en viktig funktion. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten är under
utbyggnad. Ännu är det dock endast ett begränsat antal kommuner som
mera aktivt bedriver sådan verksamhet, och det finns, som flera motionärer
påpekat, inga egentliga garantier för att de kommuner som nu skall starta
verksamhet på detta område gör det så snart som förutsätts i propositionen.
Utskottet vill understryka vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten
byggs ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det kommunala
planet bör enligt utskottets mening en anpassning av den regionala organisationen
komma till stånd. Den strävan att rationellt fördela de konsumentpolitiska
resurserna, som regeringens förslag är ett uttryck för, kan

NU 1975:26

utskottet ansluta sig till. Regeringen bör fortlöpande följa utvecklingen på
det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska
förändringar som föranleds härav.

I motionen 1975:1890 hemställs om en särskild utredning av möjligheterna
att bygga ut den regionala konsumentpolitiska verksamheten. Med hänvisning
till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionen.

1 propositionen föreslås att de resurser som skulle frigöras genom att
hemkonsulenttjänsterna dras in förs över till konsumentverket. För budgetåret
1975/76 föreslås en ökning av anslaget till konsumentverket för
förvaltningskostnader med 1 710 000 kr. utöver det belopp som har tagits
upp i budgetpropositionen. Denna ytterligare förstärkning är avsedd för att
verket skall kunna ge kommunerna specialinriktad och aktuell information
samt allmänt stöd i samband med den kommunala verksamhetens praktiska
uppläggning och för att verket skall kunna organisera fortbildning av kommunala
handläggare. I konsekvens med förslaget att hemkonsulenttjänsterna
skall bibehållas yrkas i motionerna 1975:1891, 1975:1895 och 1975:1896 avslag
på denna förstärkning av konsumentverkets resurser. 1 motionen
1975:1609 - väckt under den allmänna motionstiden - föreslås en höjning
av anslaget till konsumentverket med 950 000 kr. utöver regeringens förslag
i budgetpropositionen. Motionärerna anser att av dessa medel 500 000 kr.
bör anvisas till verkets utbildningsprogram och 450 000 kr. till rådgivningsverksamhet.

Utskottet har ovan understrukit den lokala konsumentpolitikens betydelse
och vikten av en utbyggd kommunal verksamhet. En förutsättning för att
det avsedda syftet skall uppnås är dock att ökade resurser för bl. a. rådgivning,
information och fortbildning av kommunernas tjänstemän kan ställas till
kommunernas förfogande. Under en period av uppbyggnad av den lokala
konsumentpolitiska verksamheten är det enligt utskottets mening väsentligt
att kommunerna garanteras stöd även från centralt håll. Den bibehållna
regionala verksamheten bör även garanteras stöd från centralt håll. Konsumentverket
bör för att kunna tillgodose de ökade krav som uppbyggnaden
av den kommunala verksamheten kommer att ställa på verket erhålla den
i propositionen 1975:40 föreslagna resursförstärkningen. Utskottet avstyrker
nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1975:1891, 1975:1895 och
1975:1896. Det ställningstagande som utskottet föreslår innebär att yrkandet
i motionen 1975:1609 blir tillgodosett.

Den regionala verksamhetens inriktning och organisation, speciellt förankringen
inom länsstyrelserna, bör prövas, uttalas i motionen 1975:1884. Motionärerna
anser att möjligheten att inrätta en konsumentenhet inom
länsstyrelserna bör utredas. Syftet skulle vara att samordna den verksamhet
som priskontoren vid länsstyrelserna bedriver med den regionala konsumentverksamheten.
Utskottet har i det föregående uttalat att utvecklingen
av den konsumentpolitiska verksamheten på det regionala och lokala planet

NU 1975:26

noga bör följas. Någon speciell utredning enligt ifrågavarande yrkande i
motionen 1975:1884 anser sig utskottet inte böra tillstyrka.

De synpunkter på varudeklarationssystemets framtida utformning som förs
fram i motionen 1975:631 överensstämmer i huvudsak med motionsyrkanden
som utskottet behandlade vid förra årets riksdag. Vad avser motionärernas
önskemål om att principerna för utformningen av svensk varudeklaration
snarast skall föreläggas riksdagen vill utskottet erinra om pågående
lagstiftningsarbete. Förslag till lag om obligatorisk varudeklaration
för vissa varor har lagts fram i betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration
- ett medel i konsumentpolitiken. Vidare har konsumentverket i en rapport
(1974:12) lagt fram förslag till produktsäkerhetslag. I reklamutredningens
delbetänkande (SOU 1974:23) Information i reklamen föreslås en lag om
information i reklam och annan marknadsföring. Alla dessa förslag bereds
för närvarande samtidigt inom regeringskansliet. Något särskilt uttalande
från riksdagens sida enligt det nämnda motionsyrkandet synes inte vara
påkallat. Utskottet förutsätter att i det angivna sammanhanget även frågan
om det frivilliga varudeklarationssystemets utformning kommer att tas upp.
Beträffande önskemålet om att svensk varudeklaration skall följa internationella
regler uttalade utskottet vid sin behandling förra året av samma
yrkande att det delade motionärernas synpunkt om värdet av internationella
överenskommelser på detta område. Utskottet ansåg sig ha anledning förutsätta
att problemet uppmärksammades av berörda parter. Det anförda äger
fortfarande sin giltighet. Ett omfattande internationellt samarbete äger rum
på konsumentpolitikens område. För samarbete mellan de nordiska länderna
har en nordisk ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor bildats. Sverige
deltar i det samarbete om konkurrens- och konsumentfrågor som bedrivs
inom OECD och Europarådet. Utskottet finner inte skäl att - som föreslås
i motionen - riksdagen särskilt skall uttala sig för att Sverige i det internationella
samarbetet skall prioritera organisationen International Labelling
Center framför någon av de övriga internationella organisationerna inom
detta fält. Utskottet avstyrker alltså motionen 1975:631.

Allmänna reklamationsnämndens uppgift är att pröva enskilda konsumenters
klagomål beträffande varors och tjänsters beskaffenhet m. m. Nämnden
bedrivs som en försöksverksamhet av konsumentverket. Handläggning av
reklamationer rörande småhus sker dock inom konsumentverket som ett
led i den försöksverksamhet som verket sedan årsskiftet 1974-1975 bedriver
i två län. I motionen 1975:617 föreslås riksdagen uttala sig för att allmänna
reklamationsnämnden skall handlägga alla reklamationsärenden inom ramen
för konsumentverkets verksamhet.

I konsumentverkets rapport (1975: l)om småhus uttalas att målet för verksamheten
är att skapa en central reklamationsinstans för handläggning av
klagomål som avser förvärv av småhus samt reparations- och underhållsarbeten
i bostaden. Ett syfte med den nuvarande försöksverksamheten är

NU 1975:26

att få underlag för en realistisk bedömning av de resurser som krävs för
att allmänna reklamationsnämndens verksamhet skall kunna utökas med
fastighetsfrågor. Utskottet vill vidare erinra om att utredningen (1974:04)
om plan- och bostadsmyndigheternas organisation har att utarbeta sina förslag
med beaktande av att den centrala bostadsmyndighetens verksamhet
i högre grad bör inriktas på åtgärder till stöd för bostadskonsumenter och
beställare. I direktiven nämns som exempel på sådana åtgärder bl. a. konsumentupplysning
och varudeklaration. Vidare har en utredning om konsumentskyddet
på småhusmarknaden nyligen tillsatts. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet motionen.

Vad i budgetpropositionen anförts och föreslagits i övrigt beträffande anslag
till konsumentverket för förvaltningskostnader, för forskning m. m.
och för allmänna reklamationsnämnden har inte gett utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till anslag för dessa ändamål.

Utskottet hemställer

1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd att

riksdagen med avslag på motionen 1975:1667 punkterna
1 och 2 godkänner vad som förordats i propositionen 1975:1
bilaga 12 (s. 55-57),

2. beträffande anslag till statens pris- och kartellnämnd

att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkten
D4 och med avslag på motionen 1975:1667 punkten 3
i ifrågavarande del till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret
1975/76 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 15 940 000 kr.,

3. beträffande riktlinjer för kommunal konsumentpolitisk verksamhet
att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1975:40 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1975:1895 punkten 3 i den mån motionen
inte i denna del tillgodosetts enligt utskottets hemställan under

c) avslår motionen 1975:390,

4. beträffande hemkonsulentorganisationen

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:40 såvitt
den avser hemkonsulentorganisationen och vissa övergångsåtgärder
beträffande denna samt motionerna 1975:1853,
1975:1884 punkten 2, 1975:1888, 1975:1889, 1975:1890,
1975:1891 punkten 1, 1975:1892, 1975:1893, 1975:1894,
1975:1895 punkten 1 och 1975:1896 punkten 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1975:26

5. beträffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader
att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 bilaga
12 punkten D5 och motionen 1975:1609, med bifall till propositionen
1975:40 i ifrågavarande del samt med avslag på motionerna
1975:1667 punkten 3 i ifrågavarande del, 1975:1891
punkten 2, 1975:1895 punkten 2 och 1975:1896 punkten 2 till
Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76
under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
19 743 000 kr.,

6. beträffande samordning av länsstyrelsernas priskontor och hemkonsulentorganisationen att

riksdagen avslår motionen 1975:1884 punkten 1,

7. beträffande varudeklarationssystemets utformning m. m.
att riksdagen avslår motionen 1975:631,

8. beträffande handläggning av vissa reklamationsärenden
att riksdagen avslår motionen 1975:617,

9. beträffande anslag i övrigt till konsumentverket

att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkterna
D6 och D7 för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln
anvisar

a) till Konsumentverket: Forskning m. m. ett reservationsanslag
av 1 695 000 kr.,

b) till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden ett förslagsanslag
av 2 446 000 kr.

Stockholm den 24 april 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s) (punkterna 1-5), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), Wååg (s), (punkterna 6-9), fru Hambraeus (c), herr Svensson
i Malmö (vpk), fru Hansson (s) (punkterna 1-5), fru Radesjö (s), herr Pettersson
i Helsingborg (s) (punkterna 6-9) och fru Oskarsson (c).

Reservationer

1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd av
herrar Andersson i Örebro (fp) och Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Tidskriften
Pris- och kartellfrågor” och slutar på s. 13 med "nämnt hänseende"
bort ha följande lydelse:

NU 1975:26

Utskottet kan inte ansluta sig till departementschefens uppfattning att
tidskrifter av den typ som Pris- och kartellfrågor representerar i princip
bör vara självfinansierade. Ett tungt vägande skäl häremot är publicitetens
roll som en central och nödvändig del av pris- och konkurrenspolitiken.
Utskottet vill erinra om att det i förarbetena till konkurrenslagstiftningen
beträffande konsumentupplysningen i pris- och konkurrensfrågor anförts
att det är en angelägen uppgift att tillse att sådana hjälpmedel finns. Detta
bör äga giltighet även i de fall då informationen i första hand är avsedd
för en mindre målgrupp av specialintresserade så som är fallet med tidskriften
Pris- och kartell frågor.

Det utredningsförslag om en förändrad utformning av tidskriften som
departementschefen i huvudsak ansluter sig till är i första hand motiverat
av ekonomiska skäl. Utskottet ansluter sig till den kritik som remissinstanserna
med ett enda undantag riktat mot förslaget. Pris- och kartellfrågor
spelar en viktig roll som marknadsrättslig dokumentation och fyller ett väsentligt
behov. Utskottet vill även påpeka att NO och marknadsdomstolen
uttalat att ett genomförande av förslaget sannolikt skulle få till följd ökade
behov av anslag för andra former av information.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet motionen i nu nämnt
hänseende.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av vad som förordats i propositionen
1975:1 bilaga 12 (s. 55-57) och med bifall till motionen
1975:1667 punkterna 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader av herrar
Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "blir tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Det ställningstagande som utskottet föreslår ovan innebär att stöd och
rådgivning i olika konsumentpolitiska frågor till kommunerna i första hand
kommer att lämnas på regional nivå av hemkonsulenterna. Det finns därför
enligt utskottets mening inte behov av den i propositionen föreslagna förstärkningen
av resurser för den centrala konsumentverksamheten. I den
mån som den kommunala verksamhetens utbyggnad medför ökade krav
på konsumentverket får dock frågan om ytterligare medel upptas till förnyad
prövning. Någon förstärkning av verkets resurser för budgetåret 1975/76
utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen anser sig utskottet
inte böra förorda. Utskottet tillstyrker alltså nu ifrågavarande yrkanden i
motionerna 1975:1891, 1975:1895 och 1975:1896 och avstyrker motionen
1975:1609.

NU 1975:26

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkten
D 5 och motionerna 1975:1891 punkten 2,1975:1895 punkten
2 och 1975:1896 punkten 2 samt med avslag på propositionen
1975:40 såvitt den gäller anslag och motionerna
1975:1609 och 1975:1667 punkten 3 i ifrågavarande del till Konsumentverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under
tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 18 033 000
kr.,

3. beträffande handläggning av vissa reklamationsärenden av herrar Regnéll
(m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1 konsumentverkets”
och slutar på s. 18 med ”utskottet motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet noterar att frågor om stöd till bostadskonsumenter och om konsumentskydd
på småhusmarknaden kommer att behandlas dels av utredningen
om plan- och bostadsmyndigheternas organisation, dels av en nyligen
tillsatt utredning om konsumentskyddet på småhusmarknaden. Något särskilt
organ som handlägger ärenden rörande reklamationer av småhus finns
inte för närvarande. Allmänna reklamationsnämnden är det organ som har
störst erfarenhet av frågor som rör tvister mellan köpare och säljare. Nämndens
verksamhet har successivt byggts ut.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att alla reklamationsärenden
som innebär att tvister mellan säljare och köpare skall avgöras bör handläggas
av allmänna reklamationsnämnden. Härigenom skapas garantier för att uppkomna
tvister bedöms helt opartiskt och enligt samma praxis. Utskottet
tillstyrker alltså motionen 1975:617.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till motionen 1975:617 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande kommunal konsumentpolitisk verksamhet av herr Andersson i Örebro
(fp):

Jag delar de synpunkter som utskottet redovisar beträffande den lokala
konsumentpolitikens betydelse och vikten av en utbyggd kommunal verksamhet.
Även om ökade resurser ställs till förfogande för bl. a. rådgivning,
information och fortbildning av kommunernas tjänstemän finner jag det
tveksamt om detta är till fyllest för att tillgodose de krav som uppbyggnaden
av den kommunala verksamheten kommer att ställa.

De tankegångar som redovisas i motionen 1975:390 sammanfaller med
folkpartiets grundläggande uppfattning om det statliga stödet till kommu -

NU 1975:26

nernas konsumentverksamhet. Den modell som förordas i motionen är att
föredra. Enligt den bestrids större delen av kostnaderna för den lokala konsumentpolitiska
verksamheten med statsmedel vilka utgår som schablonbidrag.
På så sätt kan kommunerna anordna sin lokala konsumentpolitiska
verksamhet mera fritt och på det för dem mest ändamålsenliga sättet.

Jag förutsätter emellertid att frågan om statsbidrag blir föremål för en
samlad bedömning inom ramen för överväganden rörande kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun.

GOTAB 75 9446 S Stockholm 1975