Näringsutskottets betänkande nr 2

NU 1975:2

Nr 2

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om återinförande
av affärstidsreglering

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:91 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar, inbegripet helgdagsaftnarna
påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton, för butiker
och varuhus, och hemställer till regeringen att förslag till författningstext
härom utarbetas,

1975:284 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att utredningen om affärstidslagens återinförande
snarast tillsätts och bedrivs på ett sådant sätt att frågan kan föreläggas
riksdagen för beslut snarast, dock senast under vårriksdagen 1976,

1975:393 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till en ny affärstidslag i enlighet
med vad i motionen anförts,

1975:619 av herr Gustafsson i Byske (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
att affärstidsregleringen återinförs,

1975:904 av herr Fransson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att förbud införs mot att ha butiker öppna helgdagar samt trettondagsafton,
påskafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton,

2. att affärstidsregleringen återinförs,

3. att dispensmöjligheter föreskrivs i lagen men att dispenssystemet tilllämpas
restriktivt och likformigt över hela landet,

4. att de anställda ges medinflytande vid behandlingen av dispens,

1975:1608 av fröken Engman m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en lagstiftning innebärande att godkännande
av de anställdas organisation måste inhämtas vid fastställandet av öppethållandetiderna,

1975:1646 av herrar Komstedt (m) och Werner i Malmö (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar vad i motionen framhållits angående
återinförande av affärstidslagen.

1 Pib-sHnonn IQ7S 17 cnml Nr 7

NU 1975:2

Motionerna

I samtliga sju motioner berörs konsekvenserna för handelns personal av den
fria affärstiden. Handelsanställdas förbund har, erinras i motionen 1975:91,
krävt reglerad arbetstid samt förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar.
I motionen 1975:393 uttalas att handelns folk bör få arbets-och fritider
som åtminstone i någon mån överensstämmer med andra samhällsgruppers.
Denna synpunkt framförs även i motionen 1975:1646, som tar upp en speciell
aspekt på sön- och helgdagsöppethållandet. Att butikerna hålls öppna vid
de stora kyrkliga högtiderna medför att stora grupper butiksanställda inte
kan fira högtiderna i den omfattning som de skulle önska, säger motionärerna.
Under sådana förhållanden, menar de, framstår det som fullt klart
att återinförandet av en affärstidslag är helt nödvändigt. Motionärerna betonar
att det är angeläget att vid en kommande remissbehandling de kyrkliga
intressena tillgodoses genom att såväl svenska kyrkan som de frikyrkliga
organisationerna får yttra sig över affärstidsnämndens betänkande och det
förslag som den senare tillsatta utredningen lägger fram. I motionen 1975:619
påpekas att Handelsanställdas förbund uttalat att tendenser mot ökad försäljning
på söndagar kan komma att medföra minskade arbetstillfällen för
den fast anställda personalen, då det oftast är tillfälligt anställd personal
som arbetar på sön- och helgdagar. I motionen 1975:1608 anförs att den
fackliga organisationens strävan att skapa drägliga arbetsförhållanden för
medlemmarna motverkas av marknadskrafternas fria spel. Motionärerna
uttalar att de senaste årens erfarenheter visar att de anställda trots försäkran
om välvillig behandling inte har kunnat nå uppgörelser med arbetsgivarna
om begränsat öppethållande vid de större helgerna.

1 motionerna 1975:91, 1975:393, 1975:284, 1975:619 och 1975:904 berörs
den inverkan som den fria affärstiden - främst öppethållandet på söndagarna

- har haft på strukturförändringarna inom handeln. I motionen 1975:393 hävdas
att en följd av den fria affärstiden är att närhetsbutikerna nu håller
på att försvinna. Nedläggningen avkvarters- och närhetsbutiker drabbar enligt
motionärerna hårt alla icke bilburna, alltså de svagare konsumentgrupperna
i samhället. Samma synpunkter förs fram i motionen 1975:619. Motionären
påpekar att småbutikerna - som i de flesta fall är familjeföretag

- inte har möjlighet att bära vare sig de ökade kostnader eller den ökade
arbetsinsats som ett öppethållande alla veckans sju dagar innebär. Då det
dessutom visat sig att stormarknader vid söndagsöppethållande ordnar diverse
jippon under medverkan av s. k. kändisar, undanrycks definitivt grunden
för småbutikernas existens, säger motionären.

Vissa synpunkter på en kommande ny affärstidslag ges i motionerna
1975:284 och 1975:619. I den senare motionen anförs att ett öppethållande
mellan kl. 8.00 och kl. 20.00 vardagar borde vara fullt tillräckligt. Motionären
anser att allmänhetens behov av att handla på nätter och söndagar inte
är så starkt att ett öppethållande utöver dessa tider är motiverat. Lördag
och helgdagsafton bör öppethållandet avslutas kl. 13.00.

NU 1975:2

I motionen 1975:284 anförs att en kommande affärstidslag i förhållande
till den lag som gällde t. o. m. år 1971 måste skärpas och inte får medge
så generösa dispensmöjligheter som tidigare varit fallet.

Tidigare och nu gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966:668) reglerade öppethållandetiden för detaljhandeln.
Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 8.00 och kl.
20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid utöver den
vanliga. Lagen - som haft olika föregångare alltsedan 1909 - trädde i kraft
den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år. Inför giltighetstidens
utgång meddelade chefen för handelsdepartementet att Kungl. Maj:t inte
skulle föreslå någon förlängning eller annan motsvarande reglering. Till grund
fördetta ställningstagande låg betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid,som
avgivits av 1970 års affarstidskommitté, och remissyttrandena däröver. 1
ett stort antal motioner som väcktes med anledning av meddelandet rörande
affärstidslagstiftningen förslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet (NU
1971:53) fann övervägande skäl tala för att statsmakterna inte skulle förlänga
regleringen utan överlämna åt konsumenterna att genom sina köpvanor
påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid en samlad bedömning
av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga för
konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen att
fritt fä bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna. Då fria
affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka strukturomvandlingen
inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden
beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen i dessa avseenden
sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades ett särskilt organ,
affärstidsnämnden (se nedan).

Pågående utredningar

Affärstidsnämnden (H 1971:03) har i uppdrag att följa utvecklingen av affärstiderna
och undersöka verkningarna för konsumenterna och för de handelsanställda
av det friare öppethållande i detaljhandeln som affärstidsregleringens
slopande innebär. Nämnden består av en opartisk ordförande
(generaldirektör Åke Englund) samt företrädare för de anställda och för
konsumenterna. Den skall enligt sina direktiv arbeta under en tid av tre
år. Affärstidsnämndens mandat har förlängts till utgången av juni månad
1975.

Fyra frågekomplex skall ägnas särskild uppmärksamhet av affärstidsnämnden.
Det gäller förändringar i för det första affärernas öppethållande,
för det andra arbetstider och andra anställningsförhållanden för personalen,
för det tredje prisnivån och för det fjärde handelns struktur. Om nämnden

NU 1975:2

finner att utvecklingen i något avseende går i en från allmän synpunkt
ogynnsam riktning åligger det nämnden att anmäla förhållandet till regeringen.

Affärstidsnämnden har inte lämnat någon sammanfattande bedömning
av verkan av fri affärstid. Hittills har nämnden färdigställt tretton undersökningar
rörande förändringar av affärstiderna och av de handelsanställdas
anställningsförhållanden. Kompletterande undersökningar har utförts bl. a.
avseende lokala avvikelser i öppethållandet. Nämnden har vidare genomfört
en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker och håller på
med en analys av materialet. En redovisning av den betydelse som söndagsöppethållandet
har från konsumentsynpunkt kommer att ges i nämndens
slutrapport.

Distributionsutredningen (H 1970:14, ordförande: riksdagsledamoten Anna
Lisa Lewén-Eliasson) har till uppgift att göra en utredning om varudistributionen
och därmed förknippade problem. Utredningen skall enligt direktiven
inriktas särskilt på de frågor som aktualiseras av handelns strukturutveckling,
och dess tyngdpunkt skall läggas på de konsumentekonomiska
och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln,
i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar inom andra delar av
distributionssektorn skall också innefattas i utredningen i den mån de medför
påtagliga problem för konsumenterna.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag har
behandlats av näringsutskottet vid 1973 och 1974 års riksdagar (NU 1973:15,
1974:27). Utskottet har vid båda tillfällena avstyrkt motionerna, som också
avslagits av riksdagen. I reservationer av centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas företrädare och år 1973 också av en företrädare för folkpartiet
har påyrkats att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Maj:t om
förslag till en ny affärstidslag med restriktiva dispensbestämmelser.

Vid sitt ställningstagande i frågan år 1974 hade näringsutskottet ett omfattande
remissmaterial att bygga på. Av remissinstanserna ställde sig Sveriges
köpmannaförbund. Kooperativa förbundet (KF) - med visst förbehåll
- och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) positiva till förslag om
en utredning om affärstiderna så snart afTärstidsnämnden lagt fram erforderligt
underlagsmaterial. Handelsanställdas förbund uttalade sig i sitt yttrande
till Landsorganisationen i Sverige (LO) för en snabbutredning av affärstidsfrågan.
LO ansåg att affärstidsnämnden borde få i uppdrag att utreda
möjligheterna att införa någon form av affärstidsreglering. Distributionsutredningen
- utom två reservanter - menade att affärstidsnämnden själv
borde utvärdera sitt material och föreslå lämpliga åtgärder samt att det i
rådande läge inte fanns skäl att införa en reglering. Den hittillsvarande utvecklingen
gjorde enligt affärstidsnämndens mening inte något sådant ini -

NU 1975:2

tiativ påkallat. En av nämndens ledamöter hade reserverat sig till förmån
för återinförande av en affärstidsreglering. Sveriges köpmannaförbund hävdade
med hänvisning till affärstidsnämndens undersökningsresultat och
ställningstagande att det för närvarande inte förelåg några skäl att återinföra
någon form av affärstidsreglering eller att utreda frågan. Affärstidsnämnden
lämnade i sitt yttrande en utförlig redogörelse för de undersökningar som
nämnden utfört. Nämnden erinrade om sina direktiv och uttalade sig bestämt
emot att en reglering av affärstiderna skulle återinföras. KF och
Köpmannaförbundet ställde sig tveksamma inför ett även fortsättningsvis
oreglerat butiksöppethållande.

Näringsutskottet uttalade år 1974 att de skäl som anförts i motionerna
för en utredning av de fria affärstidernas effekter enligt utskottets mening
var vägande. Flertalet remissinstanser stödde också förslagen om en utredning.
Faktaunderlag för en sådan utredning skulle komma att föreligga
då affärstidsnämndens treåriga mandat löpte ut vid utgången av år 1974.
Utskottet ansåg att nämndens redovisning och de förslag som nämnden
kunde komma att lägga fram borde avvaktas. Därefter borde nämndens
utredningsmaterial snarast bli föremål för analys av en utredning som även
borde anvisa erforderliga åtgärder.

Interpellation om följderna av affärstidslagens upphörande

Frågan om följderna av affärstidslagens upphörande har aktualiserats i
riksdagen år 1975 genom en interpellation (1975:13) av herr Svensson i Kungälv
(s). I interpellationer som var ställd till chefen för handelsdepartementet
statsrådet Feldt och besvarades den 4 februari, frågades om statsrådet var
dels villig att redogöra för erfarenheterna - ur såväl personalens som allmänhetens
synvinkel - av de fria affärstiderna sedan affärstidslagen upphävdes
1972 med särskilt beaktande av erfarenheterna under 1974 och under
decembermånaderna 1973 och 1974, dels beredd att ange tidsplan och innehåll
förden vidare handläggningen i enlighet med riksdagens beslut våren
1974 i fråga om affärstidslagen.

Statsrådet framhöll att affärstidsnämnden inte lämnat någon sammanfattande
bedömning av verkan av fri affärstid. Redovisningen i interpellationssvaret
grundade sig därför på nämndens löpande rapportering. För
handeln som helhet visar nämndens undersökningar, anfördes det, att små
förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet sedan årsskiftet
1971-1972. Utvecklingen är dock inte enhetlig, och för varuhusen är förändringarna
mer påtagliga. Beträffande öppethållandet under december 1974
förelåg ännu ingen uppgift. Vad gäller de handelsanställdas anställningsförhållanden
konstaterar nämnden att arbetstiden har minskat för den fast
heltidsanställda personalen främst till följd av den arbetstidsförkortning som
ägde rum år 1972. Förden fast deltidsanställda och förden extra och tillfälligt
anställda personalen vid varuhusen har däremot arbetstiden ökat. Affärs -

NU 1975:2

tidsnämnden har genomfört en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna
butiker och håller på med en analys av materialet.

Beträffande tidsplanen erinrade statsrådet om att riksdagen år 1974 uttalat
att affärstidsnämndens resultat borde avvaktas. Nämnden beräknas avsluta
sitt arbete inom kort, och den av riksdagen begärda utredningen kommer
därefter att tillsättas omedelbart, anförde statsrådet. I debatten framhöll han
vidare att utredningens sammansättning kunde behöva bli en annan än
affärstidsnämndens. Han ansåg det helt klart att utredningsarbetet skulle
komma att kunna bedrivas med snabbhet. Kravet på skyndsamhet skulle
framhållas i direktiven till den kommande utredningen. Vidare påpekade
statsrådet att riksdagens beslut beträffande en förnyad utredning var så formulerat
att utredningen skulle pröva huruvida behov förelåg av en förnyad
reglering av affärstiderna. Statsrådet poängterade att det är detta beslut han
har att utgå från när direktiven skall författas.

Utskottet

Affärstidsregleringen upphörde vid årsskiftet 1971-1972. Riksdagen har
därefter både år 1973 och år 1974 haft att behandla motioner om återinförande
av denna reglering. Yrkanden härom har genomgående avslagits med hänvisning
till affärstidsnämndens uppdrag att följa utvecklingen av öppethållandet
i detaljhandeln. Förra året uttalade riksdagen att nämndens utredningsmaterial
så snart det förelåg borde analyseras av en utredning som
även borde anvisa erforderliga åtgärder.

I de nu föreliggande motionerna framläggs olika förslag som samtliga
syftar till att en reglering av affärstiderna i någon form skall komma till
stånd på nytt. I motionerna 1975:619 och 1975:904 begärs att affärstidsregleringen
skall återinföras. I den senare motionen är dock kravet på reglering
förenat med önskemål om viss möjlighet till dispens. Förslag om
ny affärstidslag bör enligt motionen 1975:393 snarast föreläggas riksdagen.
Yrkandet i motionen 1975:1646 syftar dels till återinförande av affärstidsreglering,
dels till säkerställande av att kyrkliga intressen får komma till
tals vid behandlingen av de kommande utredningsförslagen. Motionen
1975:91 och den tidigare nämnda motionen 1975:904 är riktade mot öppethållandet
på sön- och helgdagar och vissa helgdagsaftnar. I motionen
1975:284 yrkas att en utredning om affärstidslagen snarast skall tillsättas
och att dess arbete skall bedrivas på sådant sätt att förslag i ämnet kan
föreläggas riksdagen så snart som möjligt och senast våren 1976. Förslag
om lagstiftning som innebär att de anställdas fackliga organisation skall
godkänna beslut om öppethållandetider begärs i motionen 1975:1608.

Som framgår av det interpellationssvar av chefen för handelsdepartementet
som refererats i det föregående kommer den av riksdagen begärda utvärderingen
av- affärstidsnämndens material att göras av en särskild utredning
vars sammansättning torde bli en annan än affärstidsnämndens.

NU 1975:2

Denna utredning skall tillsättas omedelbart efter det att nämnden avslutat
sitt arbete. Utskottet finner det angeläget att affarstidsnämndens slutredovisning
framläggs inom kort och att det därpå följande utredningsarbetet
bedrivs med stor snabbhet.

Flera skäl kan, såsom framgår av motionerna, anses tala för en reglering
i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsätter att den aviserade
utredningen kommer att noga pröva detta alternativ och därvid bl. a.
överväga frågan om de fackliga organisationernas inflytande på området.
Något ställningstagande nu av riksdagen till förmån för en på visst sätt
utformad affärstidsreglering är utskottet inte berett att förorda.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1975:91, 1975:284,
1975:393, 1975:619, 1975:904, 1975:1608 och 1975:1646 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
inriktningen av utredningsarbetet om affärstiderna.

Stockholm den 11 februari 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro
(fp). Blomkvist (s). Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson
i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn
(m) och fru Oskarsson (c).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Affärstidsregleringen upphörde vid (= utskottet) i motionen

1975:1608.

Utskottet vill erinra om att Handelsanställdas förbund vid upprepade tillfällen
krävt förbud mot sön- och helgdagsöppethållande av butikerna samt
införande av en ny och skärpt affärstidslag. Dessa krav tas upp i flera av
de motioner som utskottet har att behandla i detta sammanhang. Utskottet
kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter som förs fram i motionen
1975:91. Söndagsöppethållande har otvivelaktigt blivit ett konkurrensmedel,
som utnyttjas främst av varuhus och stormarknader. Det är knappast konsumenternas
krav och önskemål som avgör om affärerna skall hålla öppet
på söndagar eller ej utan detaljhandelns konkurrens om kunderna. Det är
alltså uteslutande kommersiella intressen som är avgörande. Utskottet delar

NU 1975:2

motionärernas uppfattning att förbud bör införas mot öppethållande på sönoch
helgdagar, inbegripet helgdagsaftnarna påsk-, pingst-, midsommar-, juloch
nyårsafton. Någon dispensmöjlighet bör inte inskrivas i lagen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till motionen 1975:91 hos regeringen hemställer att
förslag till lag om förbud mot öppethållande av butiker och
varuhus med den inriktning som utskottet angett utarbetas,

2. avslår motionerna 1975:284, 1975:393, 1975:619, 1975:904,
1975:1608 och 1975:1646 i den mån de inte tillgodosetts enligt
yrkandet under 1.

GOTAB 75 8894 S Slockholm 1975