Näringsutskottets betänkande nr 18

NU 1975:18

Nr 18

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande
LKAB och NJA

Ärendet

I detta betänkande behandlas fem motioner med yrkanden rörande Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB) och Norrbottens Järnverk AB (NJA).
Yrkandena avser

utredning av förutsättningarna för att föra samman NJA och LKAB:s
gruvförvaltning i Malmberget,

begränsning av råvaruexporten från malmfälten,
åtgärder för att - i anslutning till utbyggnaden av NJA - sprida industri
i övre Norrland,

en vetenskaplig studie av utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 i
Luleå.

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1975:179 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs
att riksdagen uttalar sig för

1. en dämpning av råvaruexporten från malmfältsgruvorna,

2. att regeringen ger LKAB direktiv att verka för ökad förädling och
industrialisering i Kiruna och Gällivare kommuner,

3. att regeringen anmodar LKAB att skyndsamt utarbeta en plan för breddad
gruvbrytning i Norrbotten genom exploatering av nya redan kända
malmfyndigheter,

1975:620 av herr Haglund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen tar initiativ syftande till att få till stånd en vetenskaplig studie
av utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 i Luleå.

1975:909 av herr Häll m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär initiativ syftande till en utredning om förutsättningarna för sammanläggning
av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget,

1975:1619 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för ökning av sysselsättningstillfällena i Skel -

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr IS

NU 1975:18

lefteregionen, bl. a. i anslutning till uppbyggandet av Stålverk 80 i Luleå,
allt i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975:1650 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs
att riksdagen uttalar sig för en plan i syfte att åstadkomma största möjliga
industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA och hos regeringen
hemställer att en sådan plan snarast utarbetas jämte förslag om anvisande
av anslag i erforderlig storlek.

LKAB:s och NJA:s verksamhet

Motionerna 1975:179 och 1975:909

De planer på ökad brytning och export av råmalm som LKAB:s ledning
har offentliggjort kritiseras i motionerna 1975:179 och 1975:909. I den sistnämnda
motionen uttalas att en utveckling mot att malmen i ökad utsträckning
förädlades skulle vara till fördel såväl för de anställda inom gruvorna
som för malmkommunerna. Motionärerna anför att det måste skapas
garanti för att Stålverk 80:s nuvarande och framtida behov av säker och
konkurrenskraftig råvaruförsörjning blir tillgodosett. Detta skulle, menar
de, kunna åstadkommas genom att LKAB:s gruva i Malmberget i huvudsak
fick svara för leverans av råvara till Stålverk 80. Det förhållandet att gruvrörelsen
och stålproduktionen i dag är fördelade på två skilda företag innebär
att en gemensam planering i skilda avseenden behövs. Mycket talar för,
hävdar motionärerna, att gruva och stålverk bör föras samman till en företagsenhet
med gemensam ledning och administration. En sådan sammanläggning
skulle enligt motionärerna föra med sig en rad fördelar och
få till resultat en enhetlig stålproduktion med goda förutsättningar för rationell
drift och god lönsamhet. Vidare skulle företaget - genom gruvdelen
- komma att direkt engageras i frågan om sysselsättningen i Norrbottens
inland. Motionärerna pekar även på att företaget skulle få ökade möjligheter
att självt tillverka produkter som nu inköps utifrån och sörja för behovet
av kvalificerad verkstadsservice. Om gruvan i Malmberget fördes över till
en ny företagsenhet samman med Stålverk 80 skulle LKAB:s verksamhet
renodlas till att omfatta malmbrytning inom nuvarande gruvfält och bearbetning
av ännu inte exploaterade fyndigheter, sägs det vidare i motionen.

Vid planeringen av sin fortsatta verksamhet bör LKAB, uttalas i motionen
1975:179, revidera sin exportpolitik och minska råvaruexporten. Rovdrift
i gruvrörelsen innebär, anför motionärerna, ett uppenbart katastrofhot inte
endast mot gruvsamhällena utan mot hela Norrbottens län. LKAB bör verka
för en långtgående förädling av malmen. Detta kan ske genom att ytterligare
ett statligt järnförädlingsverk - förlagt till malmfälten - upprättas. Gruvbrytningen
i Norrbotten bör breddas genom att nya fyndigheter exploateras.
Motionärerna nämner särskilt malmförekomsterna i Kaunisvaara och Mertainen.
De anser vidare att det är viktigt att en del av vinsten från gruvbrytningen
går till investeringar i förädlingsindustri i malmkommunerna.

NU 1975:18

Uppgifter i anslutning till motionerna

Om LKAB:s verksamhet lämnas i företagets årsredovisning för 1974 följande
uppgifter. Fördelningen på produktslag vid gruvorna var - mätt i
milj. ton - följande:

	malm	slig	kulsinter	s:a produktion för avsalu
Kiruna	19,1		3,8	22,9
därav
Kiiru na vaara	17,0		1,8	18,8
Svappavaara	1,4		2,0	3,4
Övriga dagbrott	0,7			0,7
Malmberget	0,9	2.3	3,9	7,1
Totalt LKAB	20,0	2.3	7,7	30,0

Leveranserna uppgick totalt till 31,2 milj. ton, varav 29,9 milj. ton på
export och 1,3 till köpare inom Sverige, företrädesvis NJA. Över Narvik
skeppades 22,1 milj. ton och över Luleå 7,8 milj. ton. Exporten gick främst
till Västtyskland, Belgien och Storbritannien.

Antalet anställda var i medeltal 7 786. De fördelade sig på arbetsplatser
och funktioner på följande sätt:

Förvaltning	Arbetare	Tjänstemän	Totalt
Kiruna	3 643	677	4 320
Malmberget	1 706	386	2 092
Luleå	165	42	207
Narvik	642	130	772
Regionkontoret i
Kiruna		186	186
Centrala funktio-
ner i Norrbotten	67	58	125
Koncernkontoret
i Stockholm		84	84
	6 223	1 563	7 786

I de långtidsplaner som LKAB för närvarande arbetar med ingår en successiv
ökning av brytningen till mellan 35 och 40 milj. årston eller en ökning
i ungefär samma takt som under de senaste tio åren.

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl
Frithiofson) har i uppdrag att utreda den långsiktiga hushållningen med
mineralresurser. I direktiven erinras om att den inhemska mineralutvinningen
spelar en viktig roll som råvarubas för de inhemska järn- och metallverken
och den industri som arbetar med vidareförädling av deras pro -

NU 1975:18

dukter. Det är enligt direktiven nödvändigt att den inhemska utvinningen
av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov
på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn
till den framtida försörjningen är, anförs det, svårt att avgöra. Detta beror
bl. a. på att uppskattningar av de exploateringsbara fyndigheternas storlek
ständigt förändras genom att nya fyndigheter upptäcks, att brytnings- och
anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att användningsområdena
för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjligheterna att
ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också.
Av dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång
sikt prövas fortlöpande.

I första hand bör utredningen utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges
försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden,
dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen
bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling,
användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av
större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror
eller sand och grus. En första prognosrapport bör föreligga vid utgången
av år 1975.

I andra hand bör de sakkunniga på grundval av de gjorda prognoserna
överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är
motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken
innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt
möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

I en skrivelse från chefen för industridepartementet till styrelsen för Statsföretag
AB den 21 oktober 1974 har föreslagits en utredning om Statsföretags
framtida verksamhet och organisation. I skrivelsen erinrar statsrådet om
att Statsföretagsgruppen efter några år av påtagliga lönsamhetsproblem har
administrativt och ekonomiskt stabiliserats och nu kan räknas till de mera
lönsamma i landet. Han anför vidare bl. a. följande:

Det är naturligt att det till mig i min egenskap av industriminister inkommer
en stor mängd uppslag och idéer till projekt som jag många gånger
bedömer som industripolitiskt intressanta. Till mycket stor del rör det sig
också om projekt för vilka man kan våga bedömningen att de är företagsekonomiskt
intressanta. 1 många fall vidarebefordrar jag därför sådana uppslag
till Statsföretag för prövning. Därtill kommer att det finns anledning
anta att regeringen kan komma att i ökad utsträckning initiera sådana projekt.

Många gånger rör det sig om projekt som kan komma att kräva ett avsevärt
utrednings- och förhandlingsarbete. Jag befarar därför att arbetsbelastningen
på Statsföretags ledning i framtiden kan komma att bli orealistiskt stor om
nuvarande organisation av företagsgruppen bibehålies med i princip direkt
underställda dotterbolag till Statsföretag. Jag har emellertid noterat de tendenser
till sektorisering av koncernen som förekommit.

Jag tror att detta kan vara en riktig utveckling i fråga om företagsgruppens
organisation. Praktisk erfarenhet i andra liknande koncerner pekar i denna

NU 1975:18

riktning. Jag är medveten om att det inte finns organisatoriska standardmodeller
som kan appliceras på olika foretag. Varje organisation måste byggas
upp efter de förutsättningar som råder i varje enskilt fall, vilket bl. a.
också innebär att organisationen ofta i praktiken får anpassas efter de människor
som skall verka inom den. Jag är också medveten om att en företagsorganisation
successivt får byggas upp och anpassas till förutsättningarna.

Dock har i den praktiska erfarenheten vissa organisationsprinciper utvecklats.
En sådan princip är sektororganisationen som kan vara lämplig
för den heterogent sammansatta Statsföretagsgruppen. Samordningsfördelarna
mellan olika företag med gemensamma kriterier kan bättre tillvaratas
i det löpande, operativa arbetet. Inom varje sektor kan gemensamma mål
och policies uppsättas och sektorgemensamma budget- och planeringssystem
kan sättas i kraft. Genom tillkomsten av ansvariga sektorledningar avlastas
också toppledningen inom Statsföretag i frågor som ovan berörts. Jag förutsätter
dock att den överordnade finansplaneringen för koncernen förläggs
till Statsföretag. Om Statsföretag skall kunna medverka i den näringspolitiska
planeringen torde det krävas att Statsföretags styrelse och verkställande
ledning i allt väsentligt kan utöva styrningen av finansieringsfrågorna
- ytterst i enlighet med regeringens näringspolitiska värderingar.

På grund av den ökande samverkan mellan departementet och Statsföretag
med hänvisning till expansionsmålet är Statsföretags framtida organisation
av stort intresse för departementet. Jag vill därför till Statsföretags styrelse
framföra förslaget om en utredning om Statsföretags framtida verksamhet
och organisation.

Utredningen bör undersöka förutsättningarna för en organisation enligt
de principer jag ovan skisserat. Med utgångspunkt härifrån borde utredningen
kunna ge förslag till en lämplig organisation av företagsgruppen, dess konsekvenser
för organisationen av moderbolaget samt förslag till fördelning
av ansvar och befogenheter mellan enskilda dotterbolag, sektorledningar
och Statsföretag AB. Intressant vore det givetvis också om utredningen
ger synpunkter på det sätt som en eventuell omorganisation av företagsgruppen
kan genomföras samt den tid som kan beräknas härför.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Näringsutskottet (NU 1974:40) behandlade förra året i samband med propositionen
1974:64 om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå ett flertal
motionsyrkanden om bl. a. samplanering mellan de statliga företagen i Norrbotten
samt gruvbrytning i Kaunisvaara.

Yrkanden i motioner från vänsterpartiet kommunisterna om att riksdagen
skulle begära initiativ av regeringen till samplanering mellan de statliga
företagen i Norrbotten inbördes samt mellan dessa - eller moderföretaget
Statsföretag AB - och Norrbottens läns landsting och kommuner avstyrktes
av utskottet. Utskottet uttalade därvid: ”Ett nära samband torde förekomma
mellan vissa av de statliga företagen. Någon samlad plan för resursutnyttjande
från deras sida föreligger dock inte. Utskottet tror liksom motionärerna
att ett utbyggt regionalt samarbete inom den statliga företagssektorn skulle
kunna visa sig värdefullt men finner inte skäl att föreslå att riksdagen skall

NU 1975:18

utfärda några särskilda anvisningar härvidlag.” Riksdagen följde utskottet
och avslog ifrågavarande motionsyrkanden.

Beträffande önskemål om att Kaunisvaara-malnnen omedelbart skulle exploateras
uttalade utskottet att detta önskemål var väl förståeligt mot bakgrund
av det bekymmersamma läget i Pajala kommun liksom i åtskilliga
andra Norrbottenskommuner. Utskottet erinrade om att LKAB:s tekniska
undersökningar inom kort väntades vara avslutade och att därefter en företagsekonomisk
kalkyl skulle upprättas. Utskottet sade sig utgå från att
prövningen av Kaunisvaara-projektet skulle fullföljas så snabbt som möjligt
och att de undersökningsresultat som kom fram skulle bekantgöras successivt
i den mån inte särskilda skäl talade däremot. Utskottet avstyrkte
ifrågavarande motionsyrkanden, som avslogs av riksdagen. Vänsterpartiet
kommunisternas ledamot i utskottet reserverade sig till förmån för motionerna.

Vid sin behandling år 1971 av Statsföretag AB:s årsredovisning erinrade
näringsutskottet (NU 1971:44) bl. a. om att då Statsföretag inrättades det
också slogs fast vilka uppgifter som tillkommer förvaltningsbolaget i förhållande
till dotterbolagen. Utskottet anförde härom bl. a.:

Dit hör naturligt nog att främja en samverkan företagen emellan som
kan höja gruppens effektivitet, att medverka i koncernens kapitalanskaffning
och att stimulera ett utnyttjande av de möjligheter till utveckling, rationalisering
och arbetsfördelning som finns inom den statliga företagssektorn.
Några av de funktioner som följer av ägaransvaret förtjänar särskild uppmärksamhet,
eftersom de aktualiserar frågan om kompetensfördelningen
mellan förvaltningsbolaget och de företag som ingår i koncernen. Utifrån
angivna mål för sin egen verksamhet skall Statsföretag uppställa mera preciserade
mål förde olika företagen i gruppen. Statsföretag skall vidare tillsätta
styrelse i företagen, skapa förutsättningar för att företagen kan skaffa nödvändiga
resurser, följa företagens planering och kontrollera att uppställda
mål infrias samt vidta korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse.
Vad gäller planering har uttalats att Statsföretag har ansvaret för den översiktliga
planeringen i stort inom koncernen. Härmed avses främst frågor
rörande investeringar som har en sådan omfattning att de i väsentlig grad
påverkar företagssektorns struktur eller som innebär att nya verksamheter
tas upp - i motsats till investeringar som innebär en utvidgning eller utveckling
av redan pågående verksamhet.

Utskottet vill framhålla att statsmakternas beslut om förutsättningarna
för Statsföretags verksamhet kan ge upphov till vissa motsättningar och
konfliktmöjligheter. Ett problem är i vilken utsträckning det övergripande
målet med dess lönsamhetskrav skall göra sig gällande i förhållande till
olika delmål. Ett annat problem är hur maktfördelningen mellan moderbolaget
och dotterbolagen skall gestalta sig när det gäller att utforma handlingslinjer
för olika bolag.

Utskottet ansåg sig inte ha anledning att i sammanhanget ta upp någon
diskussion om den sistnämnda typen av problem. Utskottet erinrade om
att Statsföretag hade inlett ett arbete på en konsolidering av koncernen.

NU 1975:18

Denna konsolideringssträvan, som givetvis allmänt sett måste verka kraftigt
styrande på dotterbolagen, menade utskottet vara ett väsentligt inslag i den
aktivitet som Statsföretag redovisade.

Utbyggnad av näringslivet i övre Norrland

Motionerna 1975:179, 1975:1619 och 1975:1650

Utbyggnaden av NJA bör enligt motionerna 1975:179, 1975:1619 och
1975:1650 även leda till att näringslivet i övre Norrland stimuleras.

Den ”växtvärk” som Luleå kommun känner av bör, hävdas i motionen
1975: 1619, kunna motverkas genom att industrieretableras i andra områden.
Motionärerna påpekar att Skellefteregionens näringsliv, trots att industristrukturen
är rikt differentierad, inte har något fast samband med järnmalmen.
De anser att det är angeläget att Statsföretag AB och NJA i samarbete
med Skellefteå kommun söker finna industriprojekt i anslutning till
uppbyggnaden av Stålverk 80 som kan etableras i Skellefteregionen.

1 motionen 1975:1650 anförs att det är ytterst angeläget att miljardsatsningen
på Stålverk 80 i Luleå får bredaste möjliga effekt. Det är viktigt,
anser motionärerna, att expansionen i Luleå får måttliga proportioner. En
extrem expansion i ett geografiskt begränsat område är inte till fördel från
folkets synpunkt om samtidigt andra områden utarmas. Motionärerna nämner
särskilt kommunerna i nordöstra Norrbotten som har stora svårigheter
med sysselsättningen. De anför att staten, kommunerna och NJA:s ledning
målmedvetet bör planera för att åstadkomma en spridning av industrier
över hela länet. Det är rimligt, hävdar de, att staten garanterar NJA ett
särskilt ekonomiskt stöd för en målmedveten länsomfattande uppbyggnad
av nya industrier knutna till NJA.

Uppgifter i anslutning till motionerna

För att bevaka sysselsättningsfrågorna i Tornedalen har regeringen tillsatt
en särskild arbetsgrupp. J denna arbetsgrupp, vars ordförande är landshövding
Ragnar Lassinantti, ingår representanter för industridepartementet
och arbetsmarknadsdepartementet.

Chefen för industridepartementet besvarade den 1 april 1975 en interpellation
av herr Burenstam Linder (m) om planerna på samarbete mellan
NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk samt om hur Norrbottens
inland, t. ex. Tornedalen, skulle drabbas av ett ytterligare sug till Luleå.
Industriministern anförde följande:

Ett område med undersysselsättning påverkas alltid av suget från expanderande
regioner med arbetskraftsbehov. I fråga om Norrlands inland har
detta tidigare inneburit att en relativt stor utflyttning skett till i första hand
Mellansverige. Luleås expansion genom Stålverk 80 och andra satsningar

NU 1975:18

medför att omflyttningar i den mån de är ofrånkomliga främst sker inom
länet, vilket medför att länet/regionen kan nå en balans i fråga om befolkningsutvecklingen
och torde kunna emotse en ökning av befolkningen
under den närmaste framtiden. Därigenom förbättras möjligheterna till en
spridning av framtida lokaliseringsobjekt också till länets inlandsområden.

Som ett resultat av den regionalpolitiska stödverksamheten har hittills
fem företag i Haparanda fått lokaliseringsstöd. I Pajala, Övertorneå och Överkalix
har tre, fyra resp. ett företag fått lokaliseringsstöd. Men också företag
på andra orter i inlandet har fått sådant stöd. Ansträngningarna att intressera
såväl statliga som privata företag för lokalisering till denna del av landet
fortsätter givetvis. En arbetsgrupp under ledning av landshövding Ragnar
Lassinantti håller f. n. på att studera alternativa möjligheter att åstadkomma
en ökning av sysselsättningen i Tornedalskommunerna. Jag vill också
i sammanhanget nämna att Statsföretagsgruppen under senare år svarat för
75-80 % av industriinvesteringarna i hela Norrbottens län. Denna andel
kommer knappast att minska under de närmaste åren, vilket visar att staten
även som företagare prioriterar denna landsdel.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Näringsutskottet (NU 1974:40) behandlade år 1974 i samband med propositionen
1974:64 om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå ett flertal
motionsyrkanden om bl. a. differentiering av näringslivet i malmkommunerna.
Förslag om åtgärder för att stödja sysselsättningen i Norrbottens inland
och för att åstadkomma en spridning av industri i anslutning till
utbyggnaden av Stålverk 80 avstyrkte utskottet, som bl. a. anförde att de
aktuella önskemålen till en del tillgodosågs genom den pågående utvecklingsplaneringen,
Länsplanering 1974. Utskottet ansåg att Stålverk 80 på
något längre sikt borde kunna ge upphov till följdindustrier av olika slag.
Utskottet anförde vidare att det fäste stor vikt vid att en konsolidering
och utbyggnad av näringslivet i Norrbottens län skulle komma till stånd.
Utskottet underströk betydelsen av insatser på detta område av de statliga
företag som är verksamma i länet. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden,
och dessa avslogs också av riksdagen. Moderata samlingspartiets
samt vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig
till förmån för motioner från dessa båda partier.

Beträffande yrkanden om åtgärder för att åstadkomma ett mera differentierat
näringsliv i malmkommunerna uttalade utskottet att sådana åtgärder
måste anses angelägna. Utskottet betonade att för malmkommunernas
del särskilda förväntningar måste knytas till LKAB:s möjligheter
att bidra till ett rikare utvecklat näringsliv i de båda kommuner där företaget
är den dominerande arbetsgivaren. Vid den regionala planeringen måste
uppenbarligen stor hänsyn ägnas åt den här behandlade frågan. Utskottet
avstyrkte motionsyrkandena, vilka avslogs av riksdagen.

NU 1975:18

Forskning rörande utbyggnaden av NJA

Motionen 1975:620

NJA:s satsning på utbyggnaden av Stålverk 80 i Luleå^ären samhällsinvestering
av i Sverige tidigare inte prövad storlek, framhålls det i motionen
1975:620. Motionärerna anser att denna utbyggnad och den därav föranledda
regionalekonomiska planeringen för Norrbottens län bör bli föremål för ett
samordnat forsknings- och utredningsarbete. Syftet med ett sådant forskningsprojekt
skulle vara att fånga det väsentliga i den problematik som
finns i planerade ”samhällsexperiment” av detta slag och att öka kunskapen
om hur denna utveckling bäst kan studeras och påverkas. En sådan studie
om utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80 torde enligt motionärerna
komma att kosta minst 500 000 kr. Motionärerna påpekar att forskning med
en inriktning likartad den som föreslagits i viss utsträckning bedrivs inom
olika institutioner vid Umeå universitet. De anser att bl. a. dessa forskningsgrupper
skulle kunna engageras i det aktuella forskningsprojektet.

Uppgifter i anslutning till motionen

Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU; ordförande:
generaldirektör Ingvar Ohlsson) tillkallades år 1965 för att i anslutning
till lokaliseringsberedningens arbete biträda vid uppläggningen av
den regionala utredningsverksamheten. Expertgruppen har särskilt att behandla
fördelningen av uppgifter mellan olika organ samt frågor rörande
metodologisk samordning och utveckling. Den skall även samla information,
föreslå koordinering av forskningsverksamheten och definiera forskningsbehov
i lokaliseringsfrågan.

ERU:s uppgifter delades på ett tidigt stadium i arbetet upp i service och
utredningsverksamhet. Serviceverksamheten riktade sig till den
länsplanering som växte fram. Den kunde ses som ett medel att undvika
dubbelarbete ute på fältet och som ett samordningsinstrument. ERU:s utredningsverksamhet
syftade till att klarlägga lokaliseringspolitikens förutsättningar,
verkningar och former. Forskning om glesbygd och storstad initierades.

Vid organisationen av ERU:s verksamhet har det bedömts som väsentligt
att skapa ett system för kontakt mellan forskning, planering och politik,
som både tillgodoser de servicebehov som finns på politikernas och planerarnas
sida och de behov av information som forskarna har vid val av
forskningsprojekt. Samtidigt har det gällt att inte rubba utrymmet för den
mer oberoende grundforskningen. ERU har valt att bilda arbetsgrupper i
vilka forskare från olika ämnesområden samt tjänstemän från statliga verk
och myndigheter har deltagit.

NU 1975:18

Den nordiska arbetsgruppen för samarbete om forskning rörande regionalpolitiska
frågor (NordREFO) har till uppgift att definiera forskningsuppgifter,
att göra sig själv informerad om pågående forskning och att sprida information
om denna forskning mellan de nordiska länderna. NordREFO inrättades
1967. Då nordiska ministerrådet tillkom år 1972 beslöts det att
regionalpolitiken skulle få en framträdande plats i det nordiska samarbetet.
För samarbetet på detta område svarar i forsta hand den nordiska ämbetsmannakommittén,
NÄRP. NordREFO är knuten till och får anslag genom
denna. År 1973 beslöts vid det nordiska arbetsministermötet att NordREFO
skulle fortsätta sin verksamhet i utvidgad form.

Av det forskningsprogram som NordREFO presenterar i sin skrift i slutet
av förra året (NordREFO 1974:3) framgår att arbetsgruppen planerar att påbörja
ett samnordiskt forskningsprojekt om effekterna av lokalisering av
stora enheter. I detta projekt skulle som svenskt exempel Stålverk 80 studeras.

Genom NordREFO har ERU en omfattande samverkan med motsvarande
organ i de övriga nordiska länderna.

Utskottet

Verksamheten vid de statliga företagen Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) och Norrbottens Järnverk AB (NJA) tas upp i de motioner som
utskottet behandlar i detta sammanhang. Även företagens utbyggnadsplaner
berörs.

I motionerna 1975:179 och 1975:909 kritiseras LKAB:s planer på att öka
brytningen i gruvorna och exporten av järnmalm. Denna politik kan, anser
motionärerna, leda till att gruvornas livslängd förkortas med åtföljande negativa
konsekvenser för de samhällen som är helt beroende av gruvdriften.
I stället borde malmen i ökad utsträckning förädlas och exporten av råmalm
skäras ned. Uppbyggnaden av Stålverk 80 är, anförs i motionen 1975:909,
ett viktigt steg mot en ökad förädlingsgrad. Stålverkets behov av malm
av god kvalitet bör enligt motionärerna tillgodoses genom att LKAB:s gruva
i Malmberget i huvudsak får svara härför. Malmbergets gruvförvaltning
borde därför föras samman med stålverket till en företagsenhet. Motionärerna
önskar att förutsättningarna för en sammanläggning av NJA och
LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget utreds.

Frågan om vilka malmkvaliteter som kan erhållas för Stålverk 80 och
från vilka gruvor malmen skall hämtas är, påpekade chefen för industridepartementet
i propositionen om statens medverkan vid finansieringen
av Stålverk 80 (prop. 1974:64), av stor betydelse för stålverkets ekonomi.
Inom Statsföretagsgruppen kommer, anfördes det, en från koncernsynpunkt
lämplig lösning av NJA:s framtida malmförsörjning att utarbetas.

Detta överensstämmer med Statsföretags uppgifter, till vilka bl. a. hör
att främja en samverkan mellan de i koncernen ingående företagen som

NU 1975:18

kan höja gruppens effektivitet. Denna samverkan bör för LKAB:s och NJA:s
del kunna underlättas av att de båda företagen sedan någon tid har en
gemensam styrelseordförande.

Någon samlad plan för resursutnyttjande - även innefattande frågor om
prissättning och fraktkostnader - föreligger inte från de berörda statliga företagens
sida. Mot bakgrund av vad som anförs i motionen vill utskottet
framhålla att en samordning av LKAB:s och NJ A:s verksamhet skulle kunna
föra med sig betydande fördelar från såväl företagens som samhällets synpunkt.
Utskottet finner det angeläget att alla möjligheter till ett närmare
samråd och samarbete mellan de båda företagen tas till vara. Som påpekats
ovan ankommer det i första hand på Statsföretag att vidta organisatoriska
åtgärder för att stärka företagsgruppens ställning. Med hänsyn till sakens
uppenbara vikt för industriutvecklingen och sysselsättningen i Norrbottens
län anser utskottet att det finns skäl för riksdagen att göra en framställning
till regeringen om att förutsättningarna för en sammanläggning av LKAB
och NJA bör utredas.

Frågan om hushållningen med järnmalmstillgångarna i Norrbottens län
tas upp i motionen 1975:179. Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala
sig för att råvaruexporten från malmfältens gruvor skall dämpas och att
LKAB skall anmodas att skyndsamt utarbeta en plan för breddad gruvbrytning
i Norrbotten genom exploatering av nya redan kända malmfält.
Särskilt nämns gruvfyndigheterna i Kaunisvaara och Mertainen.

Vid förra årets riksdag uttalade utskottet med anledning av motionsyrkanden
om gruvbrytning i Kaunisvaara att önskemålen om en omedelbar
exploatering av Kaunisvaara-malmen är välförståeliga mot bakgrund av det
bekymmersamma sysselsättningsläge som råder i Pajala kommun liksom
i en del andra Norrbottenskommuner. Utskottet framhöll emellertid att de
teknisk-ekonomiska förutsättningarna för malmbrytning måste klarläggas
innan ett beslut kan fattas att öppna gruvdrift. Det anförda äger fortfarande
sin giltighet. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas resultaten av pågående
tekniska undersökningar, bl. a. försök med avsvavling av malm från Kaunisvaara-gruvan,
kunna föreligga under sommaren 1975. Utskottet utgår
från att det nödvändiga utredningsarbetet bedrivs i så snabb takt som möjligt.

Frågan om den framtida tillgången på järnmalm är otvivelaktigt mycket
viktig. Den behandlas av mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), som bl. a.
skall utarbeta långsiktiga prognoser över Sveriges försörjning med mineraliska
råvaror. Utredningsarbetet bör kunna ge underlag för en välgrundad
planering av hur malmtillgångarna i Norrbotten skall utnyttjas. Utskottet
anser sig kunna förutsätta att frågan om en lämplig avvägning - från såväl
samhällets som företagets synpunkt - mellan produktion för export och
för vidare bearbetning inom landet beaktas av ledningen för LKAB och
Statsföretag. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i dessa frågor finner
utskottet inte påkallat.

NJA:s utbyggnad bör även leda till en ökad industrialisering i andra delar
av övre Norrland, hävdas i flera motioner. 1 motionen 1975:1619 hemställs

NU 1975:18

om åtgärder för att öka antalet sysselsättningstillfällen i Skellefteåregionen,
bl. a. i anslutning till uppbyggandet av Stålverk 80. Motionären anser att
Statsföretag och NJA i samarbete med Skellefteås kommunala myndigheter
bör söka finna industriprojekt som kan etableras i denna region. I motionen
1975:179 begärs ett uttalande av riksdagen om att LKAB av regeringen
bör få direktiv att verka för ökad förädling och industrialisering i Kiruna
och Gällivare kommuner. En plan bör enligt motionen 1975:1650 utarbetas
för att åstadkomma största möjliga spridning av industrier i anslutning till
utbyggnaden av NJA. Motionärerna önskar att regeringen snarast skall utarbeta
en sådan plan och föreslå att anslag härför anvisas.

Vad avser önskemålet i motionen 1975:1619 vill utskottet erinra om att

- som också påpekas i motionen - Skellefteåregionen har ett mer differentierat
näringsliv än övriga delar av övre Norrland. Det bör med hänsyn
därtill finnas möjligheter att åstadkomma en etablering av industri i anslutning
till uppbyggnaden av Stålverk 80. I första hand är detta en fråga
som bör lösas inom ramen för den regionala planeringen i samverkan med
de kommunala myndigheterna i Skellefteå. Utskottet vill emellertid - liksom
vid behandlingen av motionsyrkanden förra året om statliga insatser i Norrbottens
län - understryka betydelsen av insatser från de statliga företagens
sida för att konsolidera och bygga ut näringslivet i övre Norrland. Utskottet
finner inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionen erforderlig.

De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna 1975:179 och
1975:1650 tillgodoses i viss mån genom den pågående regionala utvecklingsplaneringen,
Länsplanering 74. Det är dock uppenbart att sysselsättningsläget
i Norrlands inland och särskilt i Tornedalskommunerna motiverar
speciella åtgärder. Möjligheterna att få till stånd konkreta åtgärder för att
förbättra sysselsättningsläget i Tornedalen undersöks av en särskild arbetsgrupp
under ledning av landshövdingen i Norrbottens län. Vidare kan -som chefen för industridepartementet nyligen anfört i ett interpellationssvar

- satsningen på Stålverk 80 och den expansion som följer därav komma
att förbättra möjligheterna att sprida framtida lokaliseringsobjekt även till
länets inland. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet ifrågavarande
motionsyrkanden.

I motionen 1975:620 påpekas att utbyggnaden av NJA är en för svenska
förhållanden mycket stor samhällsinvestering med vittgående effekter för
hela Norrbottens län. Motionärerna anser att problemen kring denna utbyggnad
bör bli föremål för ett samordnat forsknings- och utredningsarbete.
De önskar ett initiativ för att få till stånd en sådan studie.

Forskning och utredningsverksamhet om lokaliseringspolitikens förutsättningar,
verkningar och former bedrivs - såsom framgår av den redovisning
som lämnats i det föregående - av expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU). För samarbete inom Norden om forskning rörande regionalpolitiska
frågor finns en nordisk arbetsgrupp (NordREFO). Det svenska

NU 1975:18

sekretariatet för NordREFO samarbetar nära med ERU. NordREFO planerar
att påbörja ett forskningsprojekt om effekterna av lokalisering av stora enheter.
I detta samnordiska projekt skulle studier kring Stålverk 80 komma
att ingå. Forskningsprojektet kring Stålverk 80 skulle inte få den breda omfattning
som önskas i motionen 1975:620. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en vetenskaplig studie av utvecklingsproblematiken kring
Stålverk 80 är angelägen. Lämpligen bör ERU, som har erfarenheter av
uppläggning och genomförande av tvärvetenskaplig forskning i regionalpolitiska
frågor, få i uppdrag att initiera och leda detta forskningsprojekt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:909 hos regeringen
begär att förutsättningarna för sammanläggning av
LKAB och NJA utreds,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:179 punkterna 1 och 3 om
begränsning av råvaruexporten från malmfälten m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1619 om industriprojekt
i Skellefteåregionen i anslutning till Stålverk 80,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:1650 och motionen
1975:179 punkten 2 om industrispridning i anslutning till utbyggnaden
av NJA,

5. att riksdagen med anledning av motionen 1975:620 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om forskning
rörande utvecklingsproblematiken kring Stålverk 80.

Stockholm den 17 april 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s). Rask (s), Sjönell (c) (punkten 1), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson
i Ronneby (c) (punkterna 2-5) och Wirtén (fp).

Reservationer

1. beträffande utredning om sammanläggning av LKAB och NJA av herrar
Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c). Sjönell
(c). Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Wirtén (fp), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Någon
samlad" och slutar med "bör utredas” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att alla möjligheter till ett närmare
samråd och samarbete mellan de båda företagen tas till vara. Mot bakgrund

NU 1975:18

av vad som anförts ovan anser sig utskottet kunna utgå från att Statsföretag
vidtar de organisatoriska åtgärder som är påkallade för att stärka företagsgruppens
ställning. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att göra
någon särskild framställning i ämnet till regeringen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen avslår motionen 1975:909 angående utredning
om sammanläggning av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i
Malmberget,

2. beträffande begränsning av råvaruexporten från malmfälten av herr Svensson
i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vid
förra" och slutar med ”inte påkallat" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att gruvbrytningen i Norrbotten
bör breddas. LKAB bör därför utarbeta ett långsiktigt program som bör
inriktas på intensifierad malmletning och prospektering och ett snabbt öppnande
av redan kända malmförekomster.

Frågan om den framtida tillgången på järnmalm är viktig. Mineralpolitiska
utredningen (I 1974:02) har i uppdrag att behandla detta problem. Tydligt
är dock, att den fråga som aktualiseras i motionen 1975:179 har en rad
aspekter även utanför det mineralpolitiska området. Hit hör bl. a. industripolitiska
problem - industrins framtida struktur i Sverige -, grundläggande
frågor i den allmänekonomiska politiken såsom förhållandet och proportionerna
mellan inre och yttre marknad samt sysselsättningspolitiska perspektiv
i vidaste bemärkelse.

Vad som sker med landets råvarutillgångar är med andra ord kopplat
till en mycket mer allmän problematik än den som kan beaktas av en mineralpolitisk
utredning eller av Statsföretag AB:s ledning. Denna allmänna
problematik är en angelägenhet för regeringen och riksdagen. Det är följaktligen
därifrån initiativen måste komma.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:179 punkterna 1
och 3

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om begränsning av råvaruexporten från malmfälten,

b) hos regeringen begär att en plan för breddad gruvbrytning
i Norrbotten skyndsamt utarbetas,

3. beträffande industrispridning i anslutning till utbyggnaden av NJA av herr
Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De
synpunkter” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

NU 1975:18

De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna 1975:179 och
1975:1650 är enligt utskottets mening viktiga. Frågan om sysselsättningsspridning
är väsentlig både regionalpolitisk! och med hänsyn till det större
problemet rörande industrins strukturella utveckling.

Industrisatsningen i Luleregionen medför ingen automatisk förbättring
för inlandet och Tornedalen. Den allmänna länsplaneringen utgör inte tillräckligt
underlag för en konkret plan, då en sådan förutsätter ytterligare
underlag och initiativ. Det bör ankomma på regeringen att leda arbetet
härmed och ställa erforderliga anslag till förfogande.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1650 och med anledning
av motionen 1975:179 punkten 2 hos regeringen begär
att en plan för industrispridning i anslutning till utbyggnaden
av NJA utarbetas.

Särskilt yttrande

beträffande industriprojekt i SkeUefteåregionen i anslutning till Stålverk 80 av
herr Gustafsson i Byske (c):

Diskussionen om industriell utveckling i anslutning till Stålverk 80 har
hittills nästan uteslutande gällt Norrbottens län. Luleås expansion - väsentligen
positiv men också, som framhålls i motionen 1975:1619, med drag
av "växtvärk” - medför risker för att delar av länet på längre avstånd från
Luleå får vidkännas en olycklig befolkningsavtappning. Sådana följder måste,
som utskottet betonar, motarbetas genom strävanden att konsolidera och
bygga ut näringslivet i länet. Verkningarna av stålverksprojektet gör sig
emellertid gällande också i norra delen av Västerbottens län. Statsmakterna
har - om än inte med önskvärd konsekvens - i regionalpolitiken satsat
på detta område, bl. a. genom att klassificera Skellefteå som primärt centrum.
Dessa ambitioner får icke omintetgöras genom den nya stora regionalpolitiska
insats som investeringen i Stålverk 80 innebär. Det är ofrånkomligt
att Norrbottens Järnverk AB och dess moderbolag, Statsföretag AB, har
ett särskilt ansvar för att så inte blir fallet utan i stället de gynnsamma
effekterna av Stålverk 80 utsträcks över en större del av övre Norrland.

■

75 9373 S Stockholm 1975