Näringsutskottets betänkande nr 13
NU 1975:13
Nr 13
Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 i vad avser anslag tili företags- och branschfrämjande åtgärder
samt vissa fonder jämte motioner
I detta betänkande behandlas propositionen 1975:1 bilaga 15 (industridepartementet)
punkterna B 7 (företags- och branschfrämjande åtgärder),
B 12 (medelstillskott till Norrlandsfonden) och E 19 (finansiering av statens
utvecklingsfond) på driftbudgeten samt tio motioner med anknytning till
dessa punkter.
INDUSTRI M. M.
1. Företags- och branschfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten
B 7 (s. 65-82) föreslagit riksdagen att
1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer
för fortsatta utbildningsåtgärder och omställningsfrämjande åtgärder för textil-
och konfektionsindustrierna,
2. till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76
anvisa ett reservationsanslag av 18 160 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:
1975:287 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen
2. utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Företags- och branschfrämjande
åtgärder anvisar 3 milj. kr. för främjande av företagsservice, dvs.
totalt 10 milj. kr.,
3. beslutar att 500 000 kr. av anslaget för främjande av företagsservice
skall användas för försöksverksamhet med statliga bidrag till konsult- och
rådgivningsinsatser,
1975:901 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att anslaget
till främjande av företagsservice räknas upp med 300 000 kr. för utbildning
och utveckling av företagareföreningarnas personal,
1975:911 av fru Hörnlund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar
1. att det bör komma till stånd ett vidgat samarbete mellan olika branscher
i syfte att nå en ökad export,
2. att det bör ankomma på industridepartementet att genom olika insatser
försöka fä till stånd det branschsamarbete som åsyftas i motionen,
1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 13
NU 1975:13
2
1975:918 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Stjernström (c), vari hemställs
att anslaget till främjande av företagsservice räknas upp med 300 000 kr.
för utbildning och utveckling av företagareföreningarnas personal,
1975:921 av herr Petersson i Ronneby m. fl. (c), vari hemställs att anslaget
till främjande av företagsservice räknas upp till 8,5 milj. kr.,
1975:1639 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret
1975/76 anvisar ett med 500 000 kr. förhöjt anslag av 18 660000 kr. för
främjande av företagsservice genom företagareföreningarna vid underleverantörsverksamhet
och statlig upphandling.
Motionerna
En rad olika åtgärder med syfte att stimulera och vidareutveckla de mindre
och medelstora företagen föreslås i motionerna.
I motionen 1975:287 - som i näringsutskottets betänkande 1975:12 refereras
i där aktuell del - tas frågan om statliga bidrag till konsult- och
rådgivningsinsatser upp. Motionärerna påpekar att förslag om försöksverksamhet
med statliga bidrag för att täcka sådana kontakt- och tröskelkostnader
som ingår i varje nytt konsultuppdrag och som kan hämma de mindre
företagens intresse för kvalificerad rådgivning har lagts fram av delegationen
för de mindre och medelstora företagen i betänkandet (SOU 1972:78) Företagsservice.
Kostnaderna för konsultuppdrag samt dåliga kunskaper om
existerande serviceutbud är, säger motionärerna, bidragande orsaker till att
dessa företag utnyttjar utomstående tjänster i så ringa utsträckning som
f. n. är fallet.
Frågan om produktutveckling inom de mindre och medelstora företagen
och om dessa företags marknadsföring behandlas i motionen 1975:921. Motionärerna
påpekar att nu nämnda problem enligt statens industriverks bedömning
är bland de mest angelägna att lösa för denna företagssektor. Från
samhällsekonomisk synpunkt är det enligt motionärerna väsentligt att
åstadkomma att de mindre företagen i ökad utsträckning utnyttjar den företagsservice
som erbjuds. Avsikten med denna service är att få till stånd
en förändring av existerande rutiner inom företagen och av produktionsinriktningen
och vidare att erbjuda utbildning av företagsledare samt upplysning
om och förmedling av statligt kreditstöd i olika former. Det anförs
i motionen att serviceutbudet inte är anpassat för de mindre företagens
behov och att företagen också i de flesta fall är dåligt informerade om den
service som erbjuds på för dem aktuella områden. Motionärerna anser att
företagareföreningarna bör få väsentligt utökade resurser för sin uppsökande
verksamhet och för en fortlöpande information till de små och medelstora
företagen. I motionerna 1975:901 och 1975:918 uttalas att det är väsentligt
att företagareföreningarnas tjänstemän får utbildning och fortbildning, så
NU 1975:13
3
att de kan motsvara de nya krav som utvecklingen ställer på dem. De
medel som statens industriverk avsatt för detta ändamål under budgetåret
1974/75 och omfattningen av den utbildning som planeras för våren 1975
är inte tillräckliga, anser motionärerna.
Underleverantörssystemet har,anförs i motionen 1975:1639,såväl fördelar
som nackdelar. Motionärerna anser dock att fördelarna överväger. En intensivare
samverkan mellan företag av olika storlek och med olika förutsättningar
i fråga om kunnande och utrustning bör kunna leda till bättre
utnyttjande av resurser och bättre konkurrenskraft. För de mindre företagen
innebär ett sådant system att de kan bli specialister och stora inom sitt
särskilda område. En utveckling av underleverantörssystemet finner motionärerna
angelägen även från regional utjämningssynpunkt. Att åstadkomma
en sådan anser de vara en lämplig uppgift för samhällets företagsservice.
Ökade insatser i fråga om industriell design begärs i motionen 1975:911.
Motionärerna åberopar de insatser som har gjorts i samverkan mellan olika
företag i Finland för att föra ut finska produkter på världsmarknaden. Ett
likartat samarbete borde, menar de, komma till stånd i Sverige, så att svensk
design och svensk kvalitet blir ett gemensamt begrepp för flera varugrupper.
Motionärerna anser att det bör bli en uppgift för staten genom industridepartementet
och industriverket att få till stånd en sådan samordning,
eftersom industrin och branschorganisationerna inte själva tagit några initiativ
till samarbete. I första hand borde vissa företag inom textilindustrin,
den manuellt arbetande glasindustrin och porslinsindustrin fås att samarbeta.
I ett senare skede skulle även möbelindustrin och annan industri på heminrednings-
och hemutrustningssidan dras in i verksamhten. Motionärerna
anför att det, eftersom flertalet av dessa branscher har tillgång till egna
designers med rik erfarenhet och goda kunskaper, knappast torde bli fråga
om några särskilda ekonomiska insatser på designsidan. De stimulansåtgärder
som kan behövas skulle åtminstone i inledningsskedet kunna rymmas
inom ramen för företagsservice.
Tidigare riksdagsbehandling av motioner om åtgärder till förmån för mindre
och medelstora företag
Näringsutskottet behandlade vid förra årets riksdag (NU 1974:35) motionsyrkanden
om medel till särskilda bidrag för konsultverksamhet vid
företagareföreningar, till nyrekrytering och vidareutbildning av personal vid
föreningarna och till stöd för utveckling av underleverantörssystemet.
Utskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden med hänvisning till den höjning
av anslaget till företagareföreningarnas administrationskostnader som
utskottet föreslagit i annat sammanhang. Denna höjning borde, anförde
utskottet, göra det möjligt för föreningarna att bygga ut sin service till företagen
på de områden som föreningarna bedömde som angelägna. Riksdagen
följde utskottet och avslog motionerna.
NU 1975:13
4
Utskottet
Det statliga bidraget för främjande av företagsservice, vilket infördes budgetåret
1973/74, har ökat kraftigt. Från 2,5 milj. kr. det första året höjdes
det till 4,8 milj. kr. för innevarande budgetår. I propositionen föreslås att
anslaget ökas med 2,2 milj. kr. till 7 milj. kr.
I flertalet av de här aktuella motionerna önskas en höjning av anslaget
utöver regeringens förslag. Längst går motionen 1975:287, vari hemställs
om en ökning med 3 milj. kr. Motionärerna föreslår även att 500 000 kr.
av anslagsbeloppet skall anvisas för försöksverksamhet med statliga bidrag
till konsult- och rådgivningsinsatser. I motionen 1975:921 yrkas att anslaget
skall räknas upp med 1,5 milj. kr. En anslagsökning om 500 000 kr. för
främjande av företagsservice genom företagareföreningarna vid underleverantörsverksamhet
och statlig upphandling föreslås i motionen 1975:1639.
I motionerna 1975:901 och 1975:918 påyrkas en höjning med 300 000 kr.
för utbildning och utveckling av företagareföreningarnas personal.
Kraftfulla insatser för att förbättra förutsättningarna för de mindre och
medelstora företagens verksamhet är utan tvivel väl motiverade. Förslaget
i propositionen innebär också en fortsatt förstärkning av företagareföreningarnas
utvecklingsfrämjande resurser. Utskottet har i annat sammanhang
(NU 1975:12) föreslagit en ökning av anslaget till företagareföreningarnas
administrationskostnader med 1 milj. kr. utöver det belopp som regeringen
förordat. De här avsedda anslagshöjningarna bör göra det möjligt med en
utbyggd service till företagen på de områden som föreningarna själva prioriterar.
Utskottet vill även erinra om att chefen för industridepartementet
i propositionen uttalar att föreningarna i ökad omfattning bör inrikta sina
insatser på områdena marknadsföring och produktförnyelse inom de mindre
och medelstora företagen. Utskottet instämmer häri. Mot bakgrund av vad
som nu anförts anser sig utskottet inte böra föreslå ytterligare medel till
företagsfrämjande åtgärder utan avstyrker samtliga motionsyrkanden härom.
I motionen 1975:911 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att ett vidgat
samarbete mellan olika branscher för att öka exporten kommer till stånd
och att industridepartementet verkar för ett branschsamarbete med en inriktning
som skisseras i motionen. Branschsamarbetet skulle avse ökade
insatser i fråga om industriell design. Som syfte anges att svensk design
och svensk kvalitet vid marknadsföringen utomlands skulle bli ett gemensamt
begrepp för flera varugrupper.
Vad beträffar motionärernas förstnämnda önskemål vill utskottet erinra
om att ett viktigt syfte med exportstödsprogrammet för teko- och glasindustrierna
har varit att få till stånd samarbete mellan olika företag inom
branscherna. Kollektiva insatser har prioriterats.
Otvivelaktigt kan industriell formgivning med konstnärlig genomslagskraft
leda till att svenska varor blir mer uppmärksammade internationellt.
Svensk formgivning har inom vissa områden kännetecknats av hög kvalitet
och karakteristisk stil som rönt uppmärksamhet utomlands. Den fråga som
NU 1975:13
5
motionärerna tar upp - hur en ökad satsning på formgivning från företagens
sida skali komma till stånd - behandlas i propositionen. Med utgångspunkt
i förslag om stöd till industriell design som utarbetats av en särskild sakkunnig
uttalar chefen för industridepartementet att särskilda stödinsatser
behövs för att stimulera designarbetet inom företagen. Insatserna bör inriktas
på allmän information och rådgivning till i första hand de mindre och medelstora
företagen och bör lämnas genom företagareföreningarna. Statens
industriverk föreslås få ansvaret för verksamheten, som till en början skall
ha försökskaraktär. Utskottet finner mot denna bakgrund att motionärernas
önskemål beträffande samordning av industriell design i väsentlig utsträckning
är tillgodosedda.
Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner de av chefen för industridepartementet
angivna riktlinjerna för fortsatta utbildningsåtgärder och omställningsfrämjande
åtgärder för textil- och konfektionsindustrin,
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 och med avslag
på
a) motionen 1975:287 punkterna 2 och 3,
b) motionen 1975:921,
c) motionerna 1975:901 och 1975:918,
d) motionen 1975:1639
till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 18 160 000 kr.,
3. att riksdagen avslår motionen 1975:911 om samordning i fråga
om industriell design.
2. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Regeringen har under punkten B 12
(s. 89 f.) föreslagit riksdagen att till Medelstillskott till Norrlandsfonden för
budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:
1975:912 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer
1. att anslaget på 5 milj. kr. till Norrlandsfonden används på det sätt
som föreslagits i motionen för att uppnå snabba sysselsättningseffekter i
Tornedalen och Norrbottens inland,
2. att Norrlandsfonden i högre grad än tidigare genom ekonomiskt engagemang
aktivt stöder den regionala utvecklingsplaneringen främst i Norrbottens
län samt att fondens styrelse utökas med minst en representant
för regionalpolitiska samhällsorgan inom fondens verksamhetsområde,
3. att Norrlandsfondens insatser i högre grad bör ske i framför allt Norrbottens
inland,
NU 1975:13
6
4. att Norrlandsfonden i eller efter samråd med de myndigheter som
handlägger ansökningar om lokaliseringsstöd får befogenhet att teckna aktier
i foretag,
1975:1645 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär sådana riktlinjer för Norrlandsfonden att även Gävleborgs
län ingår samt att riksdagen till Medelstillskott till Norrlandsfonden för
budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 6 milj. kr.,
1975:1684 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande behovet att stödja
projekt och företag i Gävleborgs län med medel från Norrlandsfonden.
Bestämmelser och uttalanden om Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde
Stiftelsen
Norrlandsfonden, som enligt sin stadga har till ändamål att
”främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län”, bildades
1961. Riktlinjer för fondens verksamhet under åren 1971-1975 fastställdes
av statsmakterna 1970 (prop. 1970:85, SU 1970:106). I propositionen
behandlade chefen för industridepartementet då relativt ingående vilka uppgifter
fonden i fortsättningen skulle ha, varvid flerstädes uttalades att det
gällde verksamhet ”i Norrland”. Bl. a. upptogs frågan om en genom fonden
främjad samverkan mellan olika centrala och lokala organ i syfte att åstadkomma
resurser för en bättre industriell miljö. Det förordades att fonden
för ändamålet skulle inbjuda vederbörande myndigheter och organ att ingå
i ett samarbetsråd för den regionala industriella servicens utveckling ”i Norrland,
dvs. de fyra nordligaste länen”. Antalet styrelseledamöter utökades
från sex till nio. Förut hade gällt att minst en ledamot skulle ”vara bosatt
i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes”. Enligt
den nya lydelse av stadgan som Kungl. Maj:t fastställde på grundval av
riksdagsbeslutet skall vart och ett av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ”vara företrätt i styrelsen av en ledamot, som
skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden”. Minst
ett styrelsesammanträde årligen skall hållas inom vart och ett av dessa län.
Representanterna för de fyra nordligaste länen bör enligt uttalande i propositionen
utses sedan förslag till ledamöter inhämtats från ifrågavarande
landsting och företagareföreningar. Förslaget om ökad medelstilldelning till
fonden motiverades bl. a. med fondens nya funktion som samordnande
organ för att ”främja den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste
länen”.
I motioner med anledning av 1970 års proposition angående Norrlandsfonden
påyrkades ett beslut av riksdagen att fondens geografiska verksamhetsområde
i fortsättningen skulle omfatta samtliga fem Norlandslän. Stats- •
utskottet - vars utlåtande godkändes av riksdagen - erinrade om stadge -
NU 1975:13
7
bestämmelsen rörande fondens ändamål och konstaterade att inga formella
hinder tycktes föreligga för fonden att innefatta Gävleborgs län i sin verksamhet.
Att så inte skett dittills sades bero på att fondstyrelsen med hänsyn
till fondens begränsade ekonomiska tillgångar funnit det nödvändigt att
koncentrera verksamheten till de fyra nordligaste länen. Utskottet sade sig
icke uppfatta att avsikten med de uttalanden avseende de fyra nordligaste
länen som gjorts i propositionen var att inskränka fondens stadgeenliga
rätt att stödja projekt i hela Norrland. Det borde även i fortsättningen åligga
fondens styrelse att inom givna riktlinjer besluta om fördelningen av de
medel som ställts till fondens disposition. Utskottet sade sig i och för sig
ha förståelse för motionärernas synpunkter men inte anse det påkallat att
riksdagen gjorde något särskilt uttalande i frågan.
Vissa uppgifter om Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet
Enligt de riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhet som fastställdes år
1970 skall fonden särskilt
ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete som
syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar eller eljest är av betydelse
för det norrländska näringslivet,
verka för utveckling och differentiering av den norrländska företagsamheten
genom att, med beaktande av den regionalpolitiska planeringen, stödja
etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustri grundad på norrländska
råvaror, dels sådan industriell produktions- och serviceverksamhet
i övrigt som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet,
ta initiativ till och stödja utredningar och inventeringar som bedöms vara
av betydelse för det norrländska näringslivet samt
främja samordning av regional industriell service i Norrland.
Beträffande stöd till etablering och utbyggnad föreskrivs att detta lämnas
i form av medellångt eller långfristigt lån. Kortfristigt kan lån också i undantagsfall
lämnas för att möjliggöra en nödvändig ökning av omsättningstillgångarna
i samband med väsentlig expansion eller större beställning, om
andra kreditmöjligheter icke föreligger.
Lån får under en tid av högst tio år vara ränte- och amorteringsfritt.
Låneverksamheten skall bedrivas i samverkan med övriga organ som
handhar statligt kreditstöd på detta område.
Norrlandsfonden har alltså till uppgift att stödja forskning, utredningar
och inventeringar, industriell produktutveckling samt industriell expansion
och nyetablering. Gemensamt för de anslag som lämnas är att de skall
främja det norrländska näringslivet. Fonden har i en informationsskrift
”Norrlandsfonden informerar” (Luleå december 1974) lämnat en redovisning
för hur fondens medel använts. Härav framgår bl. a. följande:
Under åren 1961-1974 har totalt 359,9 milj. kr. disponerats.
NU 1975:13
8
Till forskningsprojekt har under den hittillsvarande verksamheten anslagits
51.2 milj. kr. Betydande forskningsinsatser har gjorts för att näringslivet
på ett mer effektivt sätt skall kunna ta till vara Norrlands tillgångar av
malm och skogsråvaror. År 1963 lämnades ett anslag på 12,3 milj. kr. till
Stiftelsen för metallurgisk forskning för uppförande av en forskningsstation
i Luleå. Under de tio år verksamheten bedrivits har forskningsarbetet huvudsakligen
varit inriktat på försök i halvstor skala på områden av gemensamt
intresse för den metallurgiska industrin. Som en direkt fortsättning
på forskningen kring möjligheterna att förädla mineralbaserade råvaror kan
man se den satsning som Norrlandsfonden gjort 1973-1974 genom att anslå
15,9 milj. kr. till en bearbetningsteknisk forskningsstation i anslutning till
den metallurgiska forskningsstationen.
Skogstillgångarna och dessas utnyttjande har varit föremål för intensiv
forskning. Anslag till forskning uppgår till 14,2 procent av det totala disponerade
beloppet under perioden 1961-1974.
Till utredningar och inventeringar har under de hittillsvarande tolv åren
18,5 milj. kr. anslagits, vilket utgör 5,2 procent av det totala anslagsbeloppet.
Dessa utredningar och inventeringar tjänar som beslutsunderlag för eventuella
följdprojekt eller som bas för avvägning av långsiktiga insatser inom
specifika branscher. Det största investeringsprojektet är den årligen återkommande
mineraljakt som bedrivs i de fyra nordligaste länen i samarbete
med respektive läns företagareförening. Andra viktiga utredningsprojekt berör
skogsbruket, strukturfrågor inom skilda industrigrenar, industrimiljön
i Norrland m. m. Undersökningarna kommer ofta till stånd på Norrlandsfondens
eget initiativ, men fonden kan också vara enbart finansiär till undersökningar
som initieras utifrån och bedöms vara av särskilt intresse för
norrländskt näringsliv. Anslagen till utredningar och inventeringar utgår
i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Till industriellt utvecklingsarbete har av den totala anslagssumman om 359,9
milj. kr. 80,0 milj. kr. eller 22,2 procent avsatts. År 1971 anslogs 12,0 milj.
kr. till Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå. IUC skall tjäna
som tekniskt högkvalificerad bas för företagens utvecklingsarbete.
Det begränsade egna kapitalet i många av de mindre och medelstora
företagen utgör ett hinder även för expansioner och nyetableringar. Norrlandsfonden
lämnar lån för att eliminera detta hinder. Finansieringen kompletterar
bankmedel och lokaliseringsstöd och är av speciellt riskvillig karaktär.
Fondens industrikrediter har under perioden 1961-1974 uppgått till
210.2 milj. kr. eller 58,4 procent av totala anslagssumman.
De förluster som drabbat Norrlandsfondens långivning uppgick t. o. m.
år 1974 till 27,3 milj. kr., vilket motsvarar 2,0 milj. kr. per år. Förlusterna
är delvis en konsekvens av att Norrlandsfonden tar stora risker i den meningen
att realsäkerheter för lånen regelmässigt saknas. Norrlandsfondens
medel tas som tidigare nämnts i anspråk först när andra kreditgivare ej
kan lämna nödvändig finansiering.
NU 1975:13
9
Norrlandsfondens stödåtgärder riktar sig i stor utsträckning till mindre
och medelstora foretag. Ca 55 procent av de foretag som fött stöd från
fonden har varit sådana som haft 50 eller färre personer anställda. Endast
11 procent av företagen har haft fler än 200 anställda.
Motionerna
I en utförlig beskrivning av Norrlandsfondens tillkomst och utveckling
konstateras i motionen 1975:912 att avgörande skäl för beslut om inrättande
av Norrlandsfonden var hänsyn till Norrbottens framtida näringsliv och
konjunkturen inom gruvnäringen. Mot bakgrund av den regionala utvecklingen
och utvecklingsplaneringen är det nu enligt motionärerna motiverat
att ånyo granska Norrlandsfondens hittillsvarande och kommande verksamhet.
De anser att Norrlandsfonden bl. a. genom projektsamarbete och
utredningsarbete aktivt bör delta i de regionalpolitiska satsningarna i berörda
län. För att ömsesidigt informationsutbyte och effektivt samarbete skall
garanteras bör Norrlandsfondens styrelse utökas med representanter för de
regionala organ som har ansvar för den regionalpolitiska planeringen. Motionärerna
påpekar att Norrlandsfonden i en informationsskrift från år 1974
omtalar att antalet etableringar och utbyggnader i malmfälten och övre Tornedalen
varit relativt få. De tar även upp frågan om bristen på utvecklingsbara
projekt och företag i inlandet. Finansiella resurser som ej finner nya affärsidéer
är i princip utan effekt, säger motionärerna. De föreslår att Norrlandsfonden
skall ges befogenhet att teckna aktier i företag.
I motionen 1975:1645 påpekas att år 1970, då riktlinjerna för fondens
verksamhet för perioden 1971-1975 fastställdes, Gävleborgs län ställdes
utanför fonden. Rent principiellt måste hävdas att samtliga Norrlandslän
bör bli delaktiga av en fond vars verksamhet gäller "i Norrland”, uttalar
motionärerna, som finnér en viss oklarhet råda i fråga om Norrlandsfondens
formella möjligheter att utsträcka sin verksamhet till Gävleborgs län. När
nya riktlinjer skall fastställas för tiden efter 1975 bör en omprövning ske,
anser de. Styrelserepresentation för länet skulle ge möjlighet till värdefullt
erfarenhetsutbyte och samarbete. Även sakskäl talar enligt motionärerna
föra» Gävleborgs län bör ingå i fonden. Länet har i stort sett samma struktur
som övriga delar av Norrland. Befolkningsutvecklingen och arbetsmarknadssituationen
har varit ogynnsamma för länet under 1970-talet. Även
om en återhämtning har skett under 1974 krävs betydande sysselsättningsökning
och insatser för utveckling av den industriella miljön och en utbyggnad
av näringslivet. Motionärerna, som uttalar att de ej önskar att
Gävleborgs län tilldelas resurser på bekostnad av övriga Norrlandslän, föreslåratt
anslaget till Norrlandsfonden förstärks för att även behoven i Gävleborgs
län skall kunna tillgodoses.
Trots att det inte finns några formella hinder för Norrlandsfonden att
låta verksamheten innefatta Gävleborgs län har projekt och företag i detta
NU 1975:13
10
län inte kommit i fråga för stöd från fonden, sägs det i motionen 1975:1684.
Under perioden 1971-1973 minskade befolkningen i länet med nära 1 100
personer och antalet förvärvsarbetande med nära 7 000. Motionärerna anser
det i hög grad angeläget att fonden utnyttjar sin rätt att stödja näringslivet
i Gävleborgs län och därigenom medverkar till att vända den negativa utvecklingen.
Tidigare riksdagsbehandling av motioner om Norrlandsfonden
Förslag om att Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde skall
omfatta även Gävleborgs län har förts fram vid 1971 och 1974 års riksdagar.
Ifrågavarande motioner har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:13,
1974:7) och avslagits av riksdagen. Vid sin behandling av frågan år 1974
erinrade utskottet om att Norrlandsfondens verksamhet kan omfatta hela
Norrland men att fondens långivning i praktiken är begränsad till de fyra
nordligaste länen. Utskottet uttalade att med hänsyn till Norrlandsfondens
begränsade resurser den förändring av Norrlandsfondens geografiska inriktning
av verksamheten som motionärerna föreslagit skulle innebära att Gävleborgs
läns i och för sig angelägna behov skulle tillgodoses på bekostnad
av motsvarande behov i de nordligare länen. Moderata samlingspartiets,
folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet samt
en företrädare för det socialdemokratiska partiet reserverade sig till förmån
för motionsyrkandet.
Utskottet
Norrlandsfondens verksamhet regleras som framgår av ovanstående redogörelse
av riktlinjer som statsmakterna fastställde år 1970. Dessa gäller
för perioden 1971-1975. Fonden har till uppgift att främja näringslivets utveckling
i Norrland. I detta syfte skall den ta initiativ till och stödja sådant
forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till vidareförädling av norrländska
råvarutillgångar eller som på annat sätt är av betydelse för det norrländska
näringslivet.
I motionerna framförs olika önskemål beträffande inriktningen av fondens
verksamhet.
Stöd från fonden till näringslivet i Gävleborgs län påyrkas i motionerna
1975:1645 och 1975:1684. Motionärerna anser att en omprövning av Norrlandsfondens
geografiska verksamhetsområde bör ske i samband med att
nya riktlinjer skall fastställas för tiden efter år 1975. 1 den förstnämnda
motionen hemställs även att anslaget till Norrlandsfonden skall höjas med
1 milj. kr. Härigenom skulle fonden kunna tillgodose behoven i Gävleborgs
län utan att ta i anspråk resurser som behövs för insatser i övriga Norlandslän.
Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att fonden
NU 1975:13
11
stadgeenligt har rätt att om den så finner lämpligt stödja projekt även i
Gävleborgs län. Någon höjning av anslaget till fonden är utskottet inte
berett att förorda.
En rad olika förslag rörande fondens verksamhet, vilka ingående refererats
i det föregående, läggs fram i motionen 1975:912. De syftar till speciella
åtgärder i Norrbottens län, främst då i Tornedalen och Norrbottens inland.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den negativa befolkningsoch
sysselsättningsutvecklingen i Tornedalen och Norrbottens inland måste
motverkas. En rad olika medel står till buds för detta ändamål. De konkreta
åtgärder som föreslås i motionen står i god överensstämmelse med fondens
mål och intentioner.
Utskottet vill med anledning av samtliga motionsyrkanden erinra om
att fondens nuvarande verksamhetsperiod löper ut med innevarande år.
Förslag till nya riktlinjer för verksamheten kommer alltså att föreläggas
riksdagen under år 1975. Utskottet förutsätter att de olika synpunkter på
Norrlandsfondens verksamhet som förs fram i föreliggande motioner kommer
att prövas vid överväganden om nya riktlinjer för Norrlandsfonden.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:1645 såvitt gäller anslagsbelopp till Medelstillskott
till Norrlandsfonden för budgetåret 1975/76 anvisar
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.
2. att riksdagen avslår motionen 1975:1645 i övrigt och motionen
1975:1684,
3. att riksdagen avslår motionen 1975:912.
TEKNISK UTVECKLING M. M.
3. Finansiering av statens utvecklingsfond. Regeringen har under punkten
E 19 (s. 168 f.) föreslagit riksdagen att godkänna att av vinsten för år 1974
från Sveriges investeringsbank AB 5 000 000 kr. avsätts till statens utvecklingsfond.
I motionen 1975:281 av herr Andersson i Örebro (fp), hemställs att riksdagen
beslutar att 30 000 000 kr. av vinsten för år 1974 för Sveriges investeringsbank
AB avsätts till statens utvecklingsfond.
Motionen
Motionären anför att statens utvecklingsfond, som inrättades den 1 juli
1973, fram till den 1 oktober 1974 tagit emot endast ca 125 låneansökningar.
Fondens verksamhet har hittills dominerats av ganska små projekt. Detta
förhållande liksom det faktum att det totala utlåningsbeloppet endast uppgår
till ca 11 milj. kr. beror enligt motionären på att fondens verksamhet inte
NU 1975:13
12
varit känd. Erfarenheterna från fondens verksamhet tyder på att den särskilt
beträffande stöd till industriell innovations- och utvecklingsverksamhet har
en viktig roll att fylla. Då fonden först i slutet av 1970-talet kommer att
få tillbaka medel i en omfattning som påverkar dess finansiella ställning
är fonden under de närmaste åren beroende av tillförsel av kapital för att
kunna fullfölja sin uppgift. Motionären kritiserar därför regeringens förslag
i propositionen 1975:1 att fonden endast skall tillföras ett anslag om 5 milj.
kr. Detta sägs innebära att fonden i praktiken övergår från att vara fond
till att leva på årsanslag, vilket motionären anser vara en olycklig utveckling.
Utskottet
Statens utvecklingsfond, som inrättades år 1973, skall genom långivning
med villkorlig avbetalningsskyldighet stödja riskbetonade investeringar
inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system.
Fondens verksamhet har finansierats genom att 30 milj. kr. av vinsten från
Sveriges investeringsbank AB under vartdera av de två senaste budgetåren
avsatts till fonden. Fondens långivning har hittills varit liten - vid utgången
av budgetåret 1973/74 hade fonden lånat ut 6,8 milj. kr. Med hänvisning
härtill och i avvaktan på forskningsavgiftskommitténs arbete föreslås i propositionen
att 5 milj. kr. skall tillföras fonden för budgetåret 1975/76.
I motionen 1975:281 kritiseras detta förslag. Motionären uttrycker viss
oro inför en utveckling som innebär att fondens ställning förändras så till
vida att dess verksamhet kommer att baseras uteslutande på årliga anslag.
Utskottet vill understryka att de uppgifter som fonden har är mycket
väsentliga. Den brist på riskvilligt kapital som föreligger innebär att det
finns ett stort behov av den typ av stöd som fonden kan erbjuda. Det
låga utlåningsbeloppet under fondens första verksamhetsår torde bero främst
på bristande kännedom hos företagen om fondens existens. Utlåningsvolymen
kan säkerligen öka allteftersom fondens verksamhet blir mer allmänt
känd. Så har - enligt vad utskottet inhämtat - redan blivit fallet. För att
fonden skall kunna fungera enligt fastställda riktlinjer är det enligt utskottets
mening nödvändigt att den tillförsäkras tillräckligt rörelsekapital. Med hänvisning
till att frågan om formerna för det statliga stödet till industriellt
forsknings- och utvecklingsarbete f. n. utreds och till bedömningen i propositionen
att det föreslagna medelstillskottet bör göra det möjligt för fonden
att möta den förväntade ökade efterfrågan på lån avstyrker utskottet motionen
Utskottet
hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:281 godkänner att av vinsten för år 1974
NU 1975:13
13
från Sveriges investeringsbank AB 5 000 000 kr. avsätts till statens
utvecklingsfond.
Stockholm den 20 mars 1975
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby
(c) och fru Oskarsson (c).
Särskilt yttrande
vid punkten 3 (Finansiering av statens utvecklingsfond) av herr Andersson
i Örebro (fp):
Utöver vad utskottet uttalar i vad gäller motionen 1975:281 angående
anslaget till statens utvecklingsfond vill jag anföra följande.
Traditionellt har företagen varit obenägna att finansiera utvecklingsarbete
med lånade medel. Samtidigt med att det finns en tendens till sjunkande
självfinansieringsförmåga hos företagen har statens utvecklingsfond med
sina speciella former för riskvilligt lånekapital till utvecklingsprojekt i form
av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet en viktig uppgift att fylla.
Företagen accepterar lättare att driva även riskfyllda utvecklingsprojekt med
extern finansiering och behovet ökar av kapitaltillförsel i denna speciella
form.
Det erkänns allmänt att pengar som satsas i utvecklingsarbete ger god
utdelning i form av sysselsättning och andra önskvärda effekter. Det är
därför olyckligt att fonden inte tillförs medel som motsvarar den förväntade
efterfrågan.
GOTAB 75 9184 S Stockholm 1975