Näringsutskottets betänkande nr 1 NU 1975:1

Nr 1

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om ändringar
i gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter Ärendet I

detta betänkande behandlas motionerna

1975:1605 av herr Börjesson i Glömminge (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar visst tillägg - med rubriken ”Avgäld till markägare” - i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

1975:1668 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar vissa
ändringar i gruvlagen (1974:342),

1975:1669 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar vissa
ändringar i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

De ändringar som föreslås i de båda senare motionerna avser dels bestämmelser
om ersättning för intrång eller annan skada, dels bestämmelser
om avgäld till markägare.

Ändringsförslagen är i alla tre motionerna preciserade i författningstext,
som återges nedan.

Allmänt om gruvlagen och minerallagen

Gruvlagen (1974:342) är liksom tidigare lagstiftning på området grundad
på inmutningssystemet. Enligt detta system kan vem som helst få rätt att
inte bara på egen utan också på annans mark undersöka och bearbeta fyndigheter
av de mineral som i lagen anges vara inmutningsbara, dvs. framför
allt malm till de flesta metaller. Inmutningsrätt meddelas av bergmästaren
i det distrikt där den avsedda fyndigheten är belägen och tillkommer i princip
den som först ansöker därom. Om förutsättningar för gruvdrift befinns föreligga
kan inmutaren ansöka om att få sig anvisat ett särskilt arbetsområde,
s. k. utmål, där gruvdrift får äga rum. Staten har rätt till hälftendel i utmål,
s. k. kronoandel.

Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter har vid årsskiftet 1974-1975
ersatt stenkolslagen (1886:46 s. 1) och uranlagen (1960:679) och grundar sig
liksom dessa på koncessionssystemet. Rätt att söka efter och bearbeta fyndigheter
som omfattas av lagen upplåts sålunda efter diskretionär prövning
av regeringen (eller myndighet som regeringen bestämmer). Lagen omfattar

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr I

NU 1975:1

dels samma mineraliska ämnen som tidigare stenkols- och uranlagarna,
dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer, uran och torium, dels eldfasta leror
och klinkrande leror (se härom prop. 1974:146 s. 31 och 78) samt torv som
utvinns för energiändamål.

Ersättning för inträng eller annan skada

Gällande rätt m. m.

Enligt 4 kap. 4 § gruvlagen är ägare av fastighet och innehavare av särskild
rätt till fastighet berättigad att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning
för annan skada till följd av att mark tagits i anspråk för undersökningsarbete.
Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen
skall ersättas. Vid ersättningens bestämmande gäller i tillämpliga
delar vad som i motsvarande hänseende föreskrivs i 4 kap. samt 5 kap.
23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen
(1972:719). Huvudregeln är sålunda att för fastighet, som exproprieras i sin
helhet, skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde och att, om del av fastighet exproprieras, intrångsersättning
skall betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens
marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. Enligt 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall dock sådan ökning av fastighetens marknadsvärde
av någon betydelse som har ägt rum under de senaste tio åren före ansökan
om expropriation räknas ägaren till godo endast i den mån det blir utrett
att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.
Enligt övergångsbestämmelser i gruv- och minerallagarna
begränsas tillämpningen av sistnämnda lagrum till att gälla värdeökning
som ägt rum under tiden fr. o. m. den 1 juli 1971.

Om tidigare gällande regler om intrångsersättning etc. och föreslagna -sedermera antagna - nya regler anförde chefen för industridepartementet
i propositionen (1974:32) angående gruvlagen bl. a. följande (s. 178):

Nuvarande ersättningsregler har utformats efter mönster i bl. a. 1917 års
expropriationslag. I praxis synes ersättning ha bestämts i nära anslutning
till de grunder som gällt för expropriationsersättning före de lagändringar
som skedde i expropriationslagen år 1971. En väsentlig skillnad är dock
att ersättning utgår med 50 96 förhöjt belopp. Denna regel har tillkommit
i syfte att kompensera fastighetsägaren för förlusten av jordägarandelen'.
Någon anledning att bevara denna särregel, som för övrigt äger tillämpning

också på ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren, finns inte.

jag kan för min del inte finna annat än att ersättning för upplåtelse

av gruvrätt,som utgör en form av expropriation, även i övrigt bör bestämmas
enligt de grunder som gäller vid expropriation. Reglerna för expropriation
har reformerats i olika etapper och fr. o. m. den 1 januari 1973 gäller en
ny ExL. Gruvlagens bestämmelser om ersättning i samband med att mark
tas i anspråk för gruvdrift m. m. bör sålunda anpassas till ersättningsreglerna
i denna lag.

‘Jordägarandel, som var föreskriven i äldre lagstiftning - före 1940 -, innebar att
fastighetsägaren hade rätt att delta i gruvföretag till hälften med inmutaren.

NU 1975:1

Motsvarande regler om bestämmande av ersättning finns i 27 § minerallagen.
1 motiveringen (prop. 1974:146 s. 99) hänvisades härvidlag till vad
som anförts i propositionen rörande gruvlagen.

Motionerna 1975:1668 och 1975:1669
I motionen 1975:1668 föreslås följande ändring i 4 kap. 4§ gruvlagen:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap. Utmål

4 § Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet
är berättigade att av inmutaren få intrångsersättning
och ersättning för
annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 3 §. Även skada
eller intrång i övrigt på grund av
utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande
gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 §
och 27 § första stycket första punkten
expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga
delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
ifråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av inmutaren få intrångsersättning
och ersättning för
annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 3 §. Ersättning
skall avse fulla markvärdet. Även skada
eller intrång i övrigt på grund av
utmålsläggning skall ersättas till hela
sitt värde.

utmålsförrättningen.

I motionen 1975:1669 föreslås motsvarande ändring i 27 § minerallagen:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av koncessionshavaren
få intrångsersättning och ersättning
för annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 26 §.

Vid ersättningens bestämmande
gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 §
och 27 § första stycket första punkten
expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga
delar. Vad som sägs i 4 kap.
3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det

NU 1975:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökningen om anvisande av mark
kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

Bestämmelsen i gruvlagen att expropriationslagen skall tillämpas vid fastställande
av ersättning för skada och intrång betecknas i motionen 1975:1668
som obillig för de jordägare det här gäller. I motionen 1975:1669 sägs att
det är ”otillfredsställande att jordägarna vid ersättning för skada och intrång
skall behöva nöja sig med de små belopp som en tillämpning av lagen
om expropriation skulle medge”.

Tidigare behandling av frågan

Ett motionsyrkande av samma innebörd som det nyss angivna yrkandet
i motionen 1975:1668 förelåg vid behandlingen av propositionen 1974:32
med förslag till gruvlag.

I yttrande till näringsutskottet över motionen anförde civilutskottet (CU
1974:3 y) bl. a.:

Motionsförslaget torde närmast vara att uppfatta som ett vidhållande av
invändningar som tidigare förts fram mot det undantag från marknadsvärdesprincipen
i ExL som den s. k. presumtionsregeln innebär. Ett av regelns
huvudsyften är att dämpa markvärdestegringen. Regeln gäller oberoende
av expropriationsgrund och vem som exproprierar. Den tillämpas
även vid inlösen enligt byggnads- och naturvårdslagarna och har förts in
i t. ex. anläggningslagen och ledningsrättslagen. En utvidgning även till
vattenlagens område föreslås i prop. 1974:83.

Grundsatsen att ersättning inte bör utgå på grund av nya förväntningar
om ändrad markanvändning har godtagits av en stark riksdagsmajoritet.
De skilda meningar som i övrigt uttryckts rör vissa bevisbördeproblem vid
tillämpning av presumtionsregeln. Enligt utskottets mening finns inte någon
befogad anledning att göra andra bedömningar på gruvlagens område, särskilt
som upplåtelse av inmutningsrätt och rätt till utmål kan anses utgöra en
form av expropriation. Förslaget om annan lydelse av 4 kap. 4 § gruvlagen
bör sålunda avstyrkas.

Näringsutskottet (NU 1973:39) hänvisade till yttrandet och avstyrkte motionärernas
förslag. Moderata samlingspartiets representanter i de båda utskotten
anmälde avvikande mening. Riksdagen avslog motionsyrkandet.
Ett motsvarande motionsyrkande och motsvarande ställningstagande av näringsutskottet
(NU 1974:59) förekom vid behandlingen av förslaget till minerallag
(prop. 1974:146).

NU 1975:1

Avgäld till markägare

Bakgrund

Enligt den tidigare gruvlagen hade fastighetsägaren rätt att av gruvinnehavaren
fä viss ersättning, kallad jordägaravgäld. Enligt den nya gruvlagen
utgår icke sådan ersättning.

Jordägaravgälden motsvarade 1 96 av värdet av alla de inmutningsbara
mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad
till 10 000 kr. för år och skulle upphöra att utgå sedan regelbunden
brytning pågått inom utmålet under sammanlagt 20 år. Gruvrättsutredningen
föreslog att systemet med jordägaravgäld skulle bibehållas och att maximibeloppet
skulle höjas till 20 000 kr. per år.

Chefen för industridepartementet anförde i propositionen 1974:32 (s. 130)
att det ingalunda var självklart att fastighetsägaren skulle ha rätt till avgäld
av gruvinnehavaren vid gruvbrytning. Bestämmelserna infördes i 1938 års
gruvlag med anledning av att tidigare bestämmelser om jordägarandel för
fastighetsägare avskaffades, dvs. närmast av billighetsskäl, påpekades det.
Dessa skäl hade, menade departementschefen, alltmer förlorat sin bärkraft.
Fastighetsägaren har numera sällan möjlighet att använda den substans vari
mineralen ingår för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktar
sig i allt större utsträckning på djupmalmer. Det finns då, menade departementschefen,
inget rimligt skäl till att fastighetsägaren utan egen insats
skall vara berättigad att erhålla ersättning av gruvinnehavaren med betydande
belopp. På grundval av detta resonemang förordades att fastighetsägarens
rätt till avgäld skulle slopas. Någon bestämmelse om jordägaravgäld
ingick följaktligen inte i lagförslaget. Lagrådet anmärkte att den inskränkning
i jordägares rätt som lagförslaget i skilda hänseenden innebar väsentligen
hade tillkommit under departementsbehandlingen utan att ändringarna diskuterats
under vare sig utredningsarbetet eller remissbehandlingen och att
ändringarna och verkningarna av dem därigenom inte fått den belysning
som frågan kunnat förtjäna med hänsyn till sin principiella betydelse. Förslaget
innebar dock, sade lagrådet, i rättsligt hänseende en anpassning till
vad som i allmänhet gäller vid tvångsingripanden i fast egendom och föranledde
därför ingen erinran. Lagrådet framhöll också att frågan om vilken
ställning som skall ges jordägaren med avseende på rätten till fyndigheter
på hans mark huvudsakligen är av politisk natur.

Bestämmelser om jordägaravgäld fanns också i stenkolslagen och uranlagen.
Gruvrättsutredningen föreslog att jordägaravgäld alltjämt skulle erläggas
i fråga om stenkol, lera, alunskiffer, uran och torium men inte i
fråga om olja, gas och salt. Torv omfattades inte av utredningens förslag
till minerallag. I propositionen (1974:146) rörande minerallagen föreslogs
att bestämmelserna om avgäld skulle slopas beträffande alla de mineraliska
ämnen som omfattades av förslaget till minerallag. Så blev också riksdagens
beslut.

NU 1975:1

Motionerna

1 motionen 1975:1668 föreslås att en bestämmelse om jordägaravgäld skall
inforas i den nya gruvlagen i form av en ny paragraf - 2 a § - i 6 kap.,
vilket har rubriken "Rätt att använda utmål”. Paragrafen föreslås få följande
lydelse:

2 a § Jordägaren är berättigad att av gruvinnehavaren erhålla en årlig avgäld
motsvarande en procent av värdet av alla inmutningsbara mineral
som brutits inom utmålet och uppfordrats. Avgälden beräknas dock ej för
något år högre än till 20 000 kr. och skall upphöra att utgå, sedan regelbunden
brytning av inmutningsbara mineral pågått inom utmålet under sammanlagt
tjugo år. Sker sammanläggning eller uppdelning av utmål, är det utan verkan
i de hänseenden varom nu är fråga. Finnes flera jordägare inom utmålet,
skall de ha del i avgälden efter sin del i jorden.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till
jordägaren eller, om flera jordägare finnes, till den person som de har att
utse. Uppstår tvist om avgäldens belopp, äger bestämmelserna (i 0 kap.
0§) motsvarande tillämpning.

I motionen 1975:1669 föreslås en motsvarande ändring i minerallagen.
Före de nuvarande 51 och 52 §§, som skulle betecknas 52 och 53 §§, skulle
där införas en ny paragraf, 51 §, med rubriken ”Avgäld till markägare”
och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 2-5 erhålla
en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen
avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga
om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall
beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå,
sedan regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom
koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin
del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till
markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har
att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

De fyndighetsgrupper för vilka enligt motionärens förslag skulle föreligga
rätt till jordägaravgäld är alunskiffer för att utvinna olja eller gas, vidare
stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral
samt torv för att utvinna energi.

Inga bärande skäl för att slopa jordägaravgälden framlades i propositionen
rörande gruvlagen, anförs det i motionen 1975:1668. Det är, säger motionären,
obegripligt varför man skulle beröva de vanligen små och avsides
bosatta jordägarna de förhållandevis ringa inkomster de skulle kunna erhålla
om gruvdrift upptas på deras ägor. Motsvarande motivering återfinns i motionen
1975:1669.

I motionen 1975:1605 föreslås att i minerallagen görs följande tillägg under
rubriken "Avgäld till markägare”:

NU 1975:1

Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 3, utom såvitt
gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av
värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits
inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock
att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och
att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under sammanlagt
tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall
de ha del i avgälden efter sin del i området.

Enligt denna motion skulle rätt till avgäld föreligga beträffande fyndigheter
av eldfast lera, klinkrande lera samt torv för att utvinna energi. Dessa fyndigheter
kan, säger motionären, orsaka ett förväntningsvärde och påverka
fastighetstaxeringen. Skälighetshänsyn anses därför tala för att jordägaravgäld
bör vara föreskriven.

Tidigare behandling av frågan

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella förekom när
förslagen till gruvlag och minerallag behandlades vid 1974 års riksdag. Näringsutskottet
(NU 1974:39, 1974:59) anslöt sig i båda fallen till den ståndpunkt
som departementschefen deklarerat i propositionen. I det senare fallet
sade sig utskottet finna det uteslutet att systemet med jordägaravgäld skulle
bibehållas på minerallagens område sedan det hade avskaffats beträffande
de mineral som omfattas av gruvlagen. Reservationer avgavs av moderata
samlingspartiets representanter i utskottet till förmån för yrkanden i ämnet
motsvarande dem som nu framförs i motionerna 1975:1668 och 1975:1669
samt av centerpartiets och folkpartiets representanter till förmån för ett yrkande
som nu upprepas i motionen 1975:1605.1 slutvoteringen i kammaren
stöddes detta yrkande av de tre nu nämnda partiernas företrädare. Riksdagen
antog, som ovan sagts, propositionernas lagförslag i här aktuella delar.

Utskottet

Riksdagen antog förra året förslag till dels en ny gruvlag (1974:342), dels
en lag (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, vilken har ersatt de tidigare
stenkols- och uranlagarna. Koncession krävs enligt minerallagen för täkt
av vissa mineraliska ämnen - eldfasta och klinkrande leror samt torv avsedd
för energiändamål - som inte omfattades av den förutvarande minerallagstiftningen.
Lagförslagen var föremål för vissa meningsskiljaktigheter. Ett
par av de kontroversiella frågorna har nu på nytt aktualiserats genom motioner.

NU 1975:1

I motionerna 1975:1668 och 1975:1669 upprepas tidigare yrkanden riktade
mot bestämmelserna i 4 kap. 4 § gruvlagen och 27 § minerallagen att expropriationslagen
(1972:719) i viss utsträckning skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning till fastighetsägare för intrång och skada när mark
tas i anspråk för gruvdrift eller för utvinning av mineraliska ämnen enligt
bearbetningskoncession.

Förra årets riksdagsbeslut innebar att riksdagen godtog principen att gruvoch
minerallagarnas ersättningsregler bör på samma sätt som motsvarande
regler i annan lagstiftning präglas av syftet att dämpa markvärdestegringen.
Utskottet finnér inte nu skäl för en annan bedömning och avstyrker följaktligen
de båda motionerna på denna punkt.

De två nämnda motionerna innehåller också yrkanden om att gruvlagen
och minerallagen skall kompletteras med bestämmelserom avgäld till markägare
enligt de principer som gruvrättsutredningen föreslog. I motionen
1975:1605 föreslås en mindre långtgående bestämmelse i minerallagen, innebärande
att sådan avgäld skall erläggas vid utvinning av leror och torv
men icke för andra mineraliska ämnen.

Utskottet finner icke heller på denna punkt anledning till ändring av
riksdagens ställningstaganden i fjol, vilkas bakgrund har redovisats i det
föregående. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena om att bestämmelser
om avgäld till markägare skall införas i de båda lagarna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1975:1668 och 1975:1669 såvitt
de avser bestämmelser om ersättning för ianspråktagande av
mark,

2. att riksdagen avslår

a) motionen 1975:1668 såvitt den avser bestämmelse om avgäld
till markägare,

b) motionen 1975:1669 såvitt den avser bestämmelse om avgäld
till markägare samt motionen 1975:1605.

Stockholm den 11 februari 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c).
Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro
(fp), Blomkvist (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson
i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn
(m) och fru Oskarsson (c).

NU 1975:1

Reservationer

1. beträffande bestämmelser om ersättning för ianspråktagande av mark (utskottets
hemställan under 1) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Förra
årets” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

De angivna bestämmelserna innebär att till gruv- och mineral lagarna har
överförts expropriationsrättsliga värderingsregler som innebär undantag från
huvudregeln om full ersättning vid tvångsinlösen. Ett i sig oacceptabelt
rättssystem har på detta sätt fött vidgad tillämpning. De här åsyftade bestämmelserna
ter sig obilliga för de fastighetsägare som nödgas avstå mark
till inmutare eller koncessionshavare och bör följaktligen nu korrigeras av
riksdagen. Utskottet föreslår i detta hänseende ändringar i gruvlagen och
minerallagen i enlighet med vad som yrkas i motionerna 1975:1668 och
1975:1669.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1668 i ifrågavarande del antar
följande

NU 1975:1

Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrives att 4 kap. 4 § gruvlagen (1974:342) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 4 §

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av inmutaren fö intrångsersättning
och ersättning för
annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 3 §. Även skada
eller intrång i övrigt på grund av
utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande
gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 §
och 27§ första stycket första punkten
expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga
delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av inmutaren fö intrångsersättning
och ersättning för
annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 3 §. Ersättning
skall avse fulla markvärdet. Även skada
eller intrång i övrigt på grund av
utmålsläggningen skall ersättas till
hela sitt värde.

utmålsförrättningen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

b) med bifall till motionen 1975:1669 i ifrågavarande del antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att 27 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av koncessionshavaren
få intrångsersättning och ersättning

Föreslagen lydelse

Ägare av fastighet och innehavare
av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av koncessionshavaren
få intrångsersättning och ersättning

NU 1975:1

Nuvarande lydelse

för annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 26 §.

Vid ersättningens bestämmande
gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 §
och 27 § första stycket första punkten
expropriationslagen (1972:719) i tilllämpliga
delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om anvisande av mark
kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. beträffande bestämmelser om avgäld till markägare av herrar Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru
Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med "båda lagarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte anledning till ändring av riksdagens beslut i fjol
om avskaffande av tidigare bestämmelser i gruvlagen och minerallagstiftningen
om avgäld till markägare. Bakgrunden till dessa bestämmelser har
redovisats i det föregående. När det gäller leror och torv, som nu i viss
utsträckning har förts in under koncessionslagstiftningen, råder emellertid
ett speciellt läge. Fyndigheter av dessa ämnen kan orsaka ett förväntningsvärde
och påverka fastighetstaxeringen. Markägaren skulle också kunna i
annan form utnyttja den substans vari sådana ämnen ingår. Skälighetshänsyn
talar således för att avgäld till markägaren bör erläggas i fråga om leror
och torv. Utskottet föreslåratt minerallagen i enlighet med vad som påyrkas
i motionen 1975:1605 kompletteras med en bestämmelse om sådan avgäld.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen

a) avslår motionen 1975:1668 såvitt den avser bestämmelse
om avgäld till markägare,

b) med bifall till motionen 1975:1605 och med anledning av
motionen 1975:1669 i ifrågavarande del antar följande

Föreslagen lydelse

för annan skada till följd av att mark
tages i anspråk enligt 26 §. Ersättning
skall avse fulla markvärdet.

förrättningen för anvisande av mark.

NU 1975:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall införas en ny paragraf, 34 a §, med rubriken ”Avgäld till markägare”
och av nedan angivna lydelse.

34 a § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § forsta stycket 3, utom
såvitt gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent
av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits
inom koncessionsområdet. 1 fråga om varje fyndighetsgrupp gäller
dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor
och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under
sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall
de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till
markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har
att utse. Vid tvist om beloppet väckes talan vid den fastighetsdomstol inom
vars område marken eller större delen därav ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

3. beträffande bestämmelser om avgäld till markägare av herrar Regnéll (m)
och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finnér”
och slutar med ”båda lagarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna 1975:1668 och 1975:1669 uttryckta uppfattningen
att avgäld till markägare bör föreskrivas i den utsträckning som
gruvrättsutredningen förordade och dessutom beträffande torv, som inte
omfattades av utredningens lagförslag. Som motionären framhåller är det
svårt att inse varför de berörda markägarna, vilka ofta har förhållandevis
ringa inkomster, skulle gå förlustiga sin hävdvunna rätt att under en tid
fortlöpande få viss ersättning från de företag som tar upp gruvdrift eller
annan utvinning av mineraliska ämnen på deras ägor. Utskottet förordar
således att gruvlagen och minerallagen kompletteras med bestämmelser om
avgäld till markägare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås
i de båda motionerna. Härigenom tillgodoses också det mindre vittgående
yrkandet i motionen 1975:1605.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1668 i ifrågavarande del antar
följande

NU 1975:1

Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrives att i 4 kap. gruvlagen (1974:342) skall inforas en
ny paragraf, 9 a 8, med rubriken ”Avgäld till markägare” och av nedan
angivna lydelse.

9 a § Markägaren är berättigad att av gruvinnehavaren erhålla en årlig avgäld
motsvarande en procent av värdet av alla inmutningsbara mineral som brutits
inom utmålet och uppfordrats. Avgälden beräknas dock ej för något
år högre än till 20 000 kronor och skall upphöra att utgå, sedan regelbunden
brytning av inmutningsbara mineral pågått inom utmålet under sammanlagt
tjugo år. Sker sammanläggning eller uppdelning av utmål, är det utan verkan
i de hänseenden varom nu är fråga. Finnes flera markägare inom utmålet,
skall de ha del i avgälden efter sin del i jorden.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till
markägaren eller, om flera markägare finnes, till den person som de har
att utse. Vid tvist om avgäldens belopp äger bestämmelserna i 3 kap. 8 §
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

b) med bifall till motionen 1975:1669 och med anledning av
motionen 1975:1605 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall införas en ny paragraf, 34 a §, med rubriken "Avgäld till markägare”
och av nedan angivna lydelse.

34 a § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 2-5 erhålla
en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen
avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga
om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall
beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå,
sedan regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom
koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin
del i området.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1975.

GOTAB 75 8904 S Slockholm 1975