Jordbruksutskottets betänkande nr 15

JoU 1975:15

Nr 15

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975: 70 med förslag till lag om sambruksföreningar m. m. jämte
motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 70 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att dels antaga förslagen till 1. lag om sambruksföreningar,
2. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,
3. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m., 4. lag om ändring i jordförvärvslagen
(1965: 290), dels att 5. godkänna de i propositionen förordade
riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring,
m. m.

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om sambruksföreningar.
Lagen är avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet.

Enligt den föreslagna lagen skall sambruksförenings verksamhet kunna
avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller arrenderas
av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom
delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagförslaget innehåller
också i övrigt regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen
och utträdande medlems rättigheter, som avser att stimulera till
bildande av sambruksföreningar för samverkan i jordbruket och inom
trädgårdsnäringen.

I propositionen föreslås vidare vissa stödåtgärder för att främja samverkan
inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

1 Riksdagen 1975.16 sami. Nr 15

JoU 1975:15

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om sambruksföreningar

Härigenom föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring
för medlemmarnas gemensamma räkning kan registreras
som sambruksförening.

Sambruksförening får driva även annan verksamhet än sådan som
avses i första stycket, om denna andra verksamhet har samband med
föreningens ändamål.

2§ Bestämmelserna i 2—4 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Inskrivning av uppgifter angående sambruksförening skall ske i en
särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 4 § lagen om
ekonomiska föreningar.

Stadgar och firma m.m.

3 § För att sambruksförening skall få registreras fordras att föreningen
har minst tre medlemmar och att den har antagit stadgar och utsett
styrelse och revisorer.

4 § Sambruksförenings stadgar skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den ort inom riket där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen
och hur insatserna skall göras,

5. om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende
avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller
det högsta belopp vartill de får bestämmas,

6. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag
och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande
dem,

7. föreningens räkenskapsår,

8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas och tiden för
sådan stämma,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och
andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem samt
den tid före stämma då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall
vara vidtagna,

10. de värderingsgrunder som skall tillämpas när förening skall inlösa
medlems andel,

11. de grunder enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen
vinst och hur det skall förfaras med föreningens behållna
tillgångar vid dess upplösning.

5 § Sambruksförenings firma skall innehålla ordet sambruksförening.

Sambruksförenings firma får ej innehålla ordet bolag eller annat ord

som kan föranleda till antagande att firman innehas av ett bolag.

JoU 1975:15

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut
registrerade och ännu bestående föreningsfirmor. För registrering av
sambruksförenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974:156).

Annan än sambruksförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning
av rörelsen använda ordet sambruksförening.

6 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.
Härvid skall hänvisningen i 8 § tredje stycket till 5 § avse 3 § denna
lag.

Medlemsför teckning

7 § Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över sambruksföreningens
medlemmar. Förteckning kan bestå av betryggande lösblads-
eller kortsystem.

Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans fullständiga
namn och hemvist och om den insats med vilken han deltager

1 föreningen. Dessutom skall förteckningen innehålla uppgift om sammanlagda
beloppet inbetalda insatser enligt senast fastställda balansräkning.

Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill taga
del av den. Medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen
om medlemskapet och den insats som han har gjort.

Medlems intagande och avgång m.m.

8 § Bestämmelserna i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas att hänvisningen i 13 § till 16 § skall avse 10 § denna lag.

Fråga om antagande av medlem prövas av föreningsstämma, om ej annat
har bestämts i stadgarna.

9 § Medlem får uppsäga sig till utträde ur föreningen. I stadgarna
kan intagas förbehåll att uppsägning ej får ske förrän viss tid efter inträdet.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket och 15 § lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening.

10 § När medlem har avgått ur föreningen, är föreningen skyldig att
sex månader därefter lösa hans andel.

Bestämmelserna i 16 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. lagen
<1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om sambruksförening. Därvid skall vad som där sägs om insats i stället
avse lösenbelopp för medlems andel.

Innehåller förenings stadgar inskränkning i avgående medlems rätt
enligt första stycket eller 16 § 1 mom. andra stycket lagen om ekonomiska
föreningar, skall detta gälla utom i fall som avses i 68 § andra
stycket samma lag.

11 § I stadgarna kan intagas förbehåll att föreningen skall ha rätt att
lösa andel som övergår till ny ägare. Finnes sådant förbehåll skall i
stadgarna anges inom vilken tid lösningsrätten skall göras gällande hos
förvärvaren samt inom vilken tid ersättningen skall betalas.

2 Riksdagen 1975.16 sami. Nr 15

JoU 1975: 15

12 § Tvist om rätt att inträda som medlem i förening samt om rätt till
lösen av andel och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän
enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om ej annat har bestämts i stadgarna.

Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av föreningen, om ej
skiljemännen av särskilda skäl ålägger föreningens motpart att helt
eller delvis svara för dessa kostnader.

Reservfond och vinstutdelning m.m.

13 § Bestämmelserna i 17 §, 18 § första stycket, 19 och 20 §§ lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 18 § första stycket
till 16 § 1 mom. avse 10 § denna lag.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 17 § 1 mom. lagen om ekonomiska
föreningar skall i fråga om sambruksförening bland skulderna
ej inräknas gäld för vilken föreningen har lämnat säkerhet av panträtt
på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av
det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i tilllämpliga
delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse
som meddelas av regeringen får anses erbjuda motsvarande säkerhet.

Vad i 17 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar sägs beträffande
belopp, som har tagits upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall i
fråga om sambruksförening gälla även i den mån sådant belopp täckes
av kreditförsäkring i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt
som har rätt att driva rörelse här i riket.

Styrelse och firmateckning

14 § Bestämmelserna i 21—37 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening
med följande avvikelser.

1. Styrelsen består av en eller flera ledamöter.

2. Styrelsen får ej tillsättas i annan ordning än genom val på föreningsstämma.

Styrelsens årsredovisning samt revision

15 § Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vad
som i 43 § 1 mom. första stycket sägs om insatsbelopp skall i stället
avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16 § Bestämmelserna i 52—61 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. I stadgarna
får dock ej göras avsteg från bestämmelsen i 56 § första stycket 1
att varje medlem äger en röst. Vidare kan medlems rösträtt utövas av
medlemmens make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen,
såvida ej annat har bestämts i stadgarna.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

JoU 1975:15

Ändring av sambruksförenings stadgar

18 § Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i paragraferna
till 16 § 1 mom. skall avse 10 § denna lag.

Talan mot föreningsstämmobeslut

19 § Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Likvidation och upplösning

20 § Bestämmelserna i 70—95 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.
Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det fall antalet föreningsmedlemmar
har nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i sambruksförening
tillämpas, om antalet medlemmar har nedgått under tre och tillräckligt
antal medlemmar ej har inträtt inom ett år samt länsstyrelsen ej
heller funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet ändå
får fortsätta.

Registrering

21 § Bestämmelserna i 99—105 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.
Härvid skall hänvisningen i 100 § femte stycket till 7 § tredje stycket
avse 5 § tredje stycket denna lag.

Besvär

22 § Bestämmelserna i 105 a § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Skadestånd

23 § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

St raff be stäm melser

24 § Bestämmelserna i 110—112 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i
110 § 7 till 7 § fjärde stycket skall avse 5 § fjärde stycket denna lag.

Är gärning som avses i första stycket belagd med straff i brottsbalken,
dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

25 § Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

JoU 1975:15

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1948:218)
om sambruksföreningar upphör att gälla. Den gamla lagen skall dock
fortfarande tillämpas på sambruksförening som är registrerad enligt
den lagen.

2. På föreningssammanträde enligt den gamla lagen kan i den ordning
som anges i 47 § första stycket nämnda lag beslutas att föreningen skall
ombildas till sambruksförening enligt den nya lagen. Beslutas sådan ombildning,
skall styrelse utses och nya stadgar antagas.

När sambruksförening som har ombildats enligt första stycket registrerats,
skall den anses ha övertagit den tidigare föreningens samtliga
tillgångar och förpliktelser.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar1,

dels att i 4 §, 17 § 3 morn., 22 och 29 §§, 46 § 1 mom. samt 67, 76,
105 a och 117 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas
ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 118 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 §2

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och
andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen
(1972:262) om understödsföreningar;

2. de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter; 4.

bostadsrättsföreningar i vidare 4. bostadsrättsföreningar i vidare

mån än som följer av bostadsrätts- mån än som följer av bostadsrättslagen
(1971:479). lagen (1971: 479);

5. sambruksföreningar i vidare
mån än som följer av lagen (1975:
) om sambruksföreningar.

1 Senaste lydelse av
4 § 1974:163

17 §3 mom. 1967:538
67 § 1967:621

105 a § 1974:163.

s Senaste lydelse 1972: 263.

JoU 1975:15

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst
ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916A56) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m.m.

Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m.m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast
egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller
gruvlägenhet skola ej tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente
eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705)
om aktiebolag. Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligt
aktiefondslagen (1974:931).

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller
förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta
mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår
svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å

a) bankaktiebolag, järnkontoret, a) bankaktiebolag, järnkontoret,

sparbank, centralkassa för jord- sparbank, centralkassa för jordbrukskredit,
försäkringsbolag, brukskredit, försäkringsbolag,

sjukkassa, understödsförening el- sjukkassa, understödsförening eller
annan försäkringsförening, ak- ler annan försäkringsförening, aktiebolag
eller förening, som er- tiebolag eller förening, som erhål hållit

statslån från egnahemslåne- lit statslån från egnahemslånefon fonden

eller sambruksförening; den;

b) förening med huvudsakligt b) förening, med undantag av

ändamål att främja medlemmar- sambruksförening, som har till

nas ekonomiska intressen genom huvudsakligt ändamål att främja

att medlemmarnas ekonomiska intres sen

genom att

1. anskaffa livsmedel eller and- 1. anskaffa livsmedel eller and ra

förnödenheter åt medlemmar- ra förnödenheter åt medlemmarna,
na,

2. avsätta alster av medlemmar- 2. avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet, nas verksamhet,

3. avsätta transporttjänster som 3. avsätta transporttjänster som

medlemmarna utföra, medlemmarna utföra,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1973:307.

2 Senaste lydelse 1974:932.

JoU 1975:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. bereda bostäder åt medlem- 4. bereda bostäder åt medlemmarna,
marna,

5. anskaffa lån åt medlemmar- 5. anskaffa lån åt medlemmarna;
na;

c) förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro undantagna
från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948: 218)
om sambruksföreningar är tillämplig.

4 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om jordförvärvslagen (1965: 290)1,

dels att i 1 och 15—17 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Förvärvstillstånd må vägras, om Förvärvstillstånd må vägras, om
anledning finnes till antagande att anledning finnes till antagande att

förvärvarens huvudsakliga syfte förvärvarens huvudsakliga syfte

med fånget icke är att själv eller, med fånget icke är att själv yrkes såvitt

rör sambruksförening, ge- mässigt och varaktigt ägna sig åt

nom medlemmarna yrkesmässigt jordbruk på egendomen eller driva

och varaktigt ägna sig åt jordbruk skogsbruk där som stöd åt förvär på

egendomen eller driva skogs- varén tillhörigt jordbruk,

bruk där som stöd åt förvärvaren
tillhörigt jordbruk.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1. om förvärvaren här i riket driver industriell eller kommersiell verksamhet
för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller för
distribution av jordbruksprodukter och får antagas med fånget huvudsakligen
åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen; 2.

om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet
och förvärvaren får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att
bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen; 3.

om fånget avser jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt

1 Senaste lydelse av
1 § 1971: 890

15 § 1971:558.

JoU 1975:15

skick eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder
kan ge sin innehavare tillfredsställande försörjning;

4. om fånget medför att brukningsenhet, som redan tillhör förvärvaren,
vinner i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra stycket gälla ej när fånget avser skogsmark
av någon betydenhet och icke är ägnat att tillgodose kraven på rationellt
skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen och ej heller
när andra särskilda skäl föreligga mot att godtaga fånget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948:
218) om sambruksföreningar är tillämplig.

Motionerna

I motionen 1975: 2085 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs 1. att
riksdagen beslutar om en försöksperiod om fem år för lagen om sambruksföreningar,
2. att konkurrensneutraia stödåtgärder för olika företagsformer
i lantbruket särskilt beaktas, 3. att riksdagen avslår propositionens
förslag om att nya tjänster inrättas på lantbruksstyrelsen för
detta ändamål.

I motionen 1975: 2086 av herr Takman m. fl. (vpk) hemställs 1. att
frågan om sambruksförening på samhällsägd mark skyndsamt utreds
och att jordfonden kan användas i syfte att tillföra staten eller kommunerna
mark, som köpes för rationaliseringsändamål, 2. att som villkor
för medlemskap även i fortsättningen krävs att medlemmarna deltar i
föreningens verksamhet med egen arbetsinsats, 3. att högre ekonomiska
bidrag bör utgå till sambruksföreningar än till enskilda.

Utskottet

I propositionen erinras om de stora förändringar som skett inom jordbruket
under de senaste decennierna. Utvecklingen har gått mot allt
större brukningsenheter. En långtgående teknisk rationalisering har
skett av produktionen varvid arbetskraften i stor utsträckning har ersatts
av maskiner. Detta har medfört att jordbruket räknat per sysselsatt
har blivit alltmer kapitalkrävande. Samverkan har därvid setts
som en möjlighet att underlätta kapitalanskaffningen och som en väg
att förbättra lönsamheten hos många jordbruk.

Särskilt tillkallade sakkunniga har utrett behovet och möjligheterna
att genom statliga insatser av olika slag stimulera till samverkan i jordbruket,
bl. a. i form av sambruksföreningar. Med utgångspunkt i denna
utredning och däröver avgiva remissyttranden läggs i nu behandlade
proposition fram förslag om lagbestämmelser och ekonomiska
stödåtgärder i syfte att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

JoU 1975:15

Föredraganden framhåller att det är av särskilt intresse att den
kooperativa företagsformen, som de svenska jordbrukarna så aktivt har
utnyttjat i distributions- och förädlingsleden, prövas också i primärproduktionen.
Intresset för samverkan i jordbruket uppges på senare
år ha ökat väsentligt särskilt i den yngre generationen.

Det finns enligt föredraganden all anledning att också för framtiden
ge möjlighet för jordbrukskunniga personer att genom samverkan bedriva
jordbruk i en form som motsvarar de nuvarande sambruksföreningarna.
Sådan samverkan bör vara en väg att öka möjligheterna för
unga människor med intresse och utbildning för jordbruk att få ägna
sig åt näringen. Inte minst bör samverkan minska de hinder som i dag
ofta finns i fråga om finansieringen av jordbruksföretagen. De stora
kapitalinsatser som fordras för att bruka en jordbruksegendom begränsar
alltför ofta inte minst ungdomars möjligheter att ägna sig åt lantbruk.

Samarbete mellan redan befintliga jordbruksföretag är vidare enligt
föredraganden ett väsentligt medel för att nå ökad effektivitet i produktionen.
Sådant samarbete som hittills främst har avsett användning av
maskiner och arbetskraft bör enligt propositionen kunna vidgas väsentligt.

De sålunda redovisade allmänna utgångspunkterna för den föreslagna
reformen i fråga om samverkan i jordbruket och trädgårdsnäringen
kan utskottet ansluta sig till. Enligt utskottets mening bör samverkan
ses som en väg vid sidan av andra att bygga upp effektiva företag. Samverkansrationalisering
bör kunna ge lika goda resultat som t. ex. yttre
rationalisering och bör i ökad utsträckning kunna ingå som en integrerad
del i rationaliseringsprocessen. Samverkan kan också medföra
vinster av social karaktär, t. ex. i form av ökad eller ordnad fritid för
deltagarna.

Utskottet behandlar i det följande främst de delar av propositionen
som berörs av de med anledning av denna väckta motionerna.

Först tar utskottet upp frågan om tillgång på företag av sådan storlek
att de lämpligen kan brukas av sambruksföreningar. Föredragande
departementschefen konstaterar att tillgången på sådana företag är
begränsad. Samtidigt erinrar han om att vi i lantbruksnämnderna har en
organisation som noga följer utbudet av jordbruksfastigheter. Nämnderna,
som har tilli uppgift att verka för lantbrukets rationalisering, bör
enligt propositionen uppmärksamma möjligheten att bilda sambruksföreningar
och, när intresse föreligger, aktivt verka för att lämpliga brukningsenheter
anskaffas.

I motionen 2086 framläggs skäl för att större jordegendomar i ökad
utsträckning bör ägas av samhället, dvs. stat eller kommun. Frågan
om att få till stånd kooperativa jordbruk eller sambruksföreningar på
samhällsägd mark bör enligt motionen utredas (yrkande 1). Den av

JoU 1975:15

lantbruksnämnderna disponerade jordfonden föreslås kunna användas
för inköp av mark som för ändamålet tillförs staten eller kommunerna.
Som en fördel med att samhället äger marken anges att kapitalbehovet
för nytillträdande medlem begränsas och att marken undandras
spekulation. I anslutning härtill anför motionärerna även synpunkter
på den jordpolitiska prövningen vid förvärv av jordbruksfastighet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att tillgången på jordbruksföretag
av den storleksordning som är lämplig för sambruksföreningar
av nuvarande typ är begränsad. Såsom anförs i propositionen
bör emellertid lantbruksnämnderna, när intresse föreligger att driva
jordbruk i form av sambruksförening, aktivt verka för att lämpliga
enheter anskaffas. Detta bör alltjämt kunna ske genom att lantbruksnämnd
för medel i jordfonden övertar lämplig egendom. Vid sådana
inköp bör givetvis aktiva brukares tillköpsintressen beaktas. För sambruksförening
inköpt egendom kan liksom hittills kvarstanna i samhällets
ägo. Utskottet vill även erinra om att jordförvärvsutredningen enligt
sina direktiv skall ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheten för sambruksförening
och andra som vill driva jordbruk i samverkan att få tillgång
till jordbruksmark. Vad som i motionen anförs i fråga om markanskaffning
för sambruksförening faller således inom ramen för nämnda
utrednings uppdrag. Utskottet finner lämpligt att motionen 2086 i
denna del överlämnas till jordförvärvsutredningen.

Enligt propositionen behövs även i fortsättningen en särskild organisationsform
för samarbete i jordbruk. Ingen av de vanligaste företagsformerna
handelsbolag, aktiebolag eller ekonomisk förening anses
helt tillgodose föreningsj ordbrukets behov. Den nu gällande lagen om
sambruksförening är dock i flera avseenden otidsenlig och i behov av
reformering. Förslag om att riksdagen antar en ny lag i ämnet framläggs
därför. Lagen avses reglera samarbetet såväl inom gemensamt jordbruk
som mellan jordbruksföretag, liksom även motsvarande samarbete inom
trädgårdsnäringen.

Den föreslagna lagen som avses träda i kraft den 1 januari 1976
bygger i stora delar på lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
(föreningslagen), men tar på flera punkter upp särbestämmelser som
motiveras av de speciella förhållandena vid samverkan inom jordbruk
och trädgårdsnäring.

Jämfört med nuvarande lag innebär lagförslaget att sambruksföreningens
verksamhetsområde vidgas från att nu endast omfatta samverkan
inom ett jordbruksföretag till att gälla även samverkan över ägogränser
och då även inom delar av jordbruksproduktionen vid medlemmarnas
företag. Lagförslaget innebär vidare att personväxlingar i sambruksföreningar
skall underlättas i förhållande till vad som nu gäller.
I princip föreslås sålunda fri utträdesrätt för medlemmarna samt be -

JoU 1975:15

stämmelser som ger utträdande medlem möjlighet att få ersättning för
andelens värde. Möjlighet skall finnas att i föreningsstadgarna begränsa
rätten till utträde inom viss tid efter inträdet. Härigenom kan tillfredsställande
stabilitet garanteras t. ex. nybildade sambruksföreningar med
stora investeringar.

En annan förändring innebär förslaget att slopa nu gällande generella
krav på att medlem skall vara skyldig att delta i sambruksförenings verksamhet
med egen arbetsinsats. Enligt motionen 2086, yrkande 2, bör denna
skyldighet alltjämt kvarstå, då risk eljest finns att det tunga arbetet
övervältras på de kapitalsvaga medlemmarna i sambruksföreningen.

Utskottet vill på denna punkt framhålla att en huvudlinje i föreliggande
lagförslag synes vara att åstadkomma ökade möjligheter till samverkan
i syfte att främja jordbrukets rationalisering. Det förutsätts
därvid att sådan samverkan skall kunna ske mellan i princip alla slags
jordbruks- och trädgårdsföretag. Det torde i detta sammanhang inte
ha avsetts att man skulle frångå nuvarande huvudprincip att medlem i
sambruksförening skall delta i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats.
Med hänsyn till de skiftande typer av samverkan som innefattas
i den nu föreslagna formen av sambruksförening synes dock något generellt
krav om att medlem skall vara skyldig att delta i sambruksföreningsverksamhet
med egen arbetsinsats lämpligen inte kunna uppställas.
Emellertid vill utskottet starkt understryka föredragandens uttalande
i propositionen att företagsformen sambruksförening som är en personsammanslutning,
har utformats särskilt med tanke på att de flesta
medlemmarna själva skall utföra arbetet inom föreningen. Den statliga
stödgivningen till sambruksförening bör också såsom föreslås i propositionen
vara beroende av i vilken utsträckning medlemmarna gör egna
arbetsinsatser i företagets produktion. Med hänvisning till det sagda finner
utskottet ej anledning föreslå någon ändring av det i propositionen
framlagda lagförslaget på denna punkt.

Även i övrigt tillstyrker utskottet förslaget till lag om sambruksföreningar.
Detta innebär bl. a. att utskottet inte biträder förslaget i motionen
2085, yrkande 1, om en femårig försöksperiod för lagen. Utskottet
utgår emellertid från att regeringen och vederbörande myndigheter noga
följer verksamheten på nu ifrågavarande område och utvärderar effekterna
av den nya lagen. Om förslag till ändringar i lagen visar sig erforderliga
får riksdagen ånyo pröva frågan.

I propositionen föreslås vissa ändringar av reglerna för det statliga
stödet till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i syfte att
stimulera bildande och drift av samverkansföretag. Sådana företag definieras
som företag vilka genomfört samverkansrationalisering. Härmed
avses övergång till ändamålsenlig gemensam drift av tidigare enskilt
drivna verksamheter. Stödet bör syfta till att skapa rationella och
bärkraftiga produktionsenheter och får självfallet inte utgöra hinder

JoU 1975:15

för den yttre rationaliseringen. Det föreslagna stödet till samverkansföretag
bör enligt propositionen inte begränsas till någon särskild form
för samverkan.

Statligt stöd föreslås utgå i form av lånegaranti för att underlätta finansieringen
av insatserna när ny delägare träder in i samverkansföretag.
Statsbidrag avses vidare kunna utgå till investering i ekonomibyggnader
och markanläggningar vid samverkansrationalisering. Bidraget
föreslås utgå med högst 25 procent av godkänd investeringskostnad. Vid
fastställande av bidragets storlek bör hänsyn dock tas till i vilken utsträckning
medlemmarna i samverkansföretaget medverkar med egen arbetsinsats
i företagets produktion. Som en riktpunkt föreslås gälla att bidrag
får utgå med högst 50 000 kr. per sådan heltidssysselsatt.

Frågan om det statliga stödets omfattning tas upp i båda de med anledning
av propositionen väckta motionerna. Enligt motionen 2086, yrkande
3, bör högre statsbidrag utgå till sambruksföreningar än till enskilda.
Detta motiveras dels med att i denna företagsform avbytarfrågan
löses utan kostnad för det allmänna, dels med att bidragsgivningen
stimulerar till samverkan. Enligt motionen 2085, yrkande 2, bör särskilt
beaktas att stödåtgärderna utformas så att de blir konkurrensneutrala
med avseende på olika företagsformer.

Det i propositionen föreslagna stödet till samverkansföretag inom
jordbruk och trädgårdsnäring innebär enligt utskottet en välmotiverad
utvidgning av stödgivningen. Förutom det stöd som redan nu kan utgå
bör i enlighet med vad som föreslås i propositionen statsbidrag kunna
beviljas till investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar i
samband med samverkansrationalisering. Lånegaranti för lösen av eller
övertagande av andel eller motsvarande i samverkansföretag bör vidare
i enlighet med propositionen kunna beviljas. Stödbestämmelserna har
sålunda utformats så att samverkan särskilt skall stimuleras med bl. a.
statsbidrag. Mot stödets utformning har utskottet i förevarande avseende
inte något att invända. I överensstämmelse härmed är utskottet inte berett
förorda någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motionen
2086, yrkande 3.

Vad gäller förslaget i motionen 2085 att olika företagsformer skall
behandlas lika vid beviljande av rationaliseringsstöd får utskottet anföra
följande. På samma sätt som bidrag nu kan utgå till investeringar i anläggningar
vid jordbruksföretag, som rationaliserar genom marktillköp,
skall enligt propositionen bidrag till sådana investeringar kunna utgå
till företag som rationaliserar genom samverkan. Det står öppet för alla
personer som driver jordbruk eller trädgårdsodling att ingå i samverkansföretag.
Statligt stöd vid samverkansrationalisering avses således
kunna utgå oavsett företagsform, varför stödet enligt utskottets mening
får anses vara konkurrensneutralt. Härmed torde motionen 2085 få anses
besvarad i denna del.

JoU 1975:15

Utskottet vill slutligen kommentera ett i propositionen redovisat förslag
att förstärka lantbruksstyrelsen med vissa tjänster för att tillgodose
behovet av ekonomisk-teknisk och juridisk sakkunskap rörande samverkansfrågor.
Som motiv för förstärkningen anförs att den framtida omfattningen
av samverkan i jordbrukets primärproduktion i hög grad
kommer att bli beroende av de resurser som ställs till förfogande för att
bedriva information och rådgivning i samverlcansfrågor. Dessa aktiviteter
bör därför enligt propositionen intensifieras.

Enligt motionen 2085, yrkande 3, är det med hänsyn till tidigare erfarenheter
av omfattningen av sambruksföreningar inte rimligt med en
personell förstärkning av lantbruksstyrelsen för nämnda ändamål. Motionärerna
yrkar därför avslag på propositionen i förevarande del.

Enligt utskottets mening erfordras en relativt omfattande information
och rådgivning i samverkansfrågor om den i propositionen förordade
formen för rationalisering skall få någon större användning. Denna
rådgivningsuppgift bör i första hand ankomma på lantbruksnämnderna
som bl. a. i sin kursverksamhet har den direkta kontakten med näringsutövarna.
Det förefaller dock sannolikt att det för den centrala ledningen
av informationen och rådgivningen på området kan komma att
behövas särskild personal med den kompetens som anges i propositionen.
Utskottet har inte underlag för att bedöma det närmare behovet
av tjänster för ändamålet. Om en förstärkning av lantbruksstyrelsen befinns
erforderlig i detta sammanhang bör den begränsas så långt möjligt.
Det synes emellertid ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.
Det får förutsättas att vad utskottet anfört med anledning av propositionen
och motionen 2085 beaktas i detta sammanhang.

Vad regeringen i övrigt föreslagit och föredraganden anfört i propositionen
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer
under åberopande av vad som anförts i det föregående

att riksdagen

1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar
motionen 1975: 2086, yrkande 1,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1975: 2085, yrkande 1, och motionen 1975: 2086, yrkande 2,
antager förslaget till lag om sambruksföreningar,

3. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar,

4. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1916: 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

5. antager förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:
290),

6. med bifall till regeringens förslag och med anledning av motionen
1975: 2085, yrkande 2, samt med avslag på motionen

JoU 1975:15

1975:2086, yrkande 3, godkänner de av utskottet förordade
riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring
m. m.,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av propositionen och motionen 1975: 2085, yrkande

3, anfört om ifrågasatt personalförstärkning vid lantbruksstyrelsen.

Stockholm den 6 maj 1975

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c)*, fru Theorin (s)*, herr Jonasson
(c), fru Lundblad (s)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg
(c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s)*, Johansson
i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Ohlin
(s), herrar Leuchovius (m)*, Enlund (fp) och Wikner (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”pröva frågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det som positivt att det framlagda lagförslaget möjliggör
uppbyggande av kooperativa företag av varierande slag inom jordbrukets
och trädgårdsnäringens primärproduktion. Uppbyggandet av sådana
företag bör liksom inom jordbrukets förädlingsled kunna leda till
genomgripande rationalisering av berörda näringar. Kooperativa företag

i form av sambruksföreningar bör utgöra ett gynnsamt alternativ inte
bara i de traditionella jordbruksbygderna i södra Sverige, utan även
inom jordbruket i de norra delarna av landet. Jordbruksdrift i sambruksföreningens
form bör vara ett konstruktivt alternativ till den hittillsvarande
nedläggningen och avfolkningen inom jordbruket i norra Sverige.

Enligt utskottets mening bör för sambruksförening alltjämt gälla att
medlem skall vara skyldig att i mån av tillgång på arbete delta i föreningens
verksamhet med egen arbetsinsats. Slopas denna skyldighet
kan det såsom framhålls i motionen 2086 ge sådana personer som innehar
jordbruksegendom främst av kapitalplaceringsskäl möjlighet att vältra
över det tunga arbetet på de kapitalsvaga medlemmarna i sambruks -

JoU 1975:15

föreningen. Ett bibehållande av kravet på arbetsinsats från medlem i
sambruksförening torde nödvändiggöra viss omarbetning av lagtexten.
Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag om erforderliga
lagändringar och snarast förelägga riksdagen dem. I avvaktan härpå
bör det i propositionen framlagda lagförslaget kunna antas att gälla tills
vidare. Utskottet förutsätter dock att vid tillämpningen av lagen beaktas
vad utskottet i det föregående anfört om medlems deltagande i arbetet
i sådan förening. Likaså bör vid den statliga stödgivningen till sambruksförening
ställas villkor om att medlemmarna i princip skall göra
egna arbetsinsatser i företagets produktion.

Utskottets nu angivna ställningstagande innebär bl. a. att utskottet
inte biträder förslaget i motionen 2085, yrkande 1, om en femårig försöksperiod
för lagen. Utskottet utgår emellertid från att regeringen och
vederbörande myndigheter noga följer verksamheten på nu ifrågavarande
område och utvärderar effekterna av den nya lagen. Om förslag
till ändringar i lagen utöver de förut nämnda visar sig erforderliga får
riksdagen ånyo pröva frågan.

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Det i”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det i (lika med utskottet) bl. a. statsbidrag. Skäl

finns enligt utskottets mening för gynnsammare stödregler för sambruksföreningar
än för enskilt innehavda jordbruk. Bl. a. behöver det allmänna
här inte ha några kostnader för att lösa avbytarfrågan. Utskottet
tillstyrker därför de i propositionen föreslagna stödbestämmelserna,
dock med den ändringen att föreslaget statsbidrag till investeringar
i sambruksföreningar såsom föreslagits i motionen 2086, yrkande

3, bör kunna utgå med högre belopp än som angetts i propositionen,
förslagsvis med högst 40 i stället för 25 procent av investeringskostnaden.

Vad gäller (lika med utskottet) i samverkansföre tag.

Såtillvida har alla aktiva brukare samma möjligheter att erhålla
stöd. Utskottets ställningstagande i det föregående för högre bidrag till
sambruksföreningar än till andra företag innebär att utskottet anser att
vad som föreslagits i motionen 2085, yrkande 2, inte bör föranleda någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 2 och 6 bort ha följande lydelse:

2 a. med anledning av motionen 1975: 2086, yrkande 2, såvitt
nu är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående utarbetande av förslag till viss lagändring,
b. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:
2086, yrkande 2, såvitt i övrigt är i fråga, samt motionen 1975:
2085, yrkande 1, antager förslaget till lag om sambruksföreningar,

JoU 1975:15

6. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975: 2086,
yrkande 3, samt med avslag på motionen 1975: 2085, yrkande

2, godkänner de av utskottet förordade riktlinjerna för stöd till
samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring m. m.,

Särskilt yttrande

av herr Takman (vpk):

Genom generellt bemyndigande har lantbruksnämnderna möjlighet att
anlita en särskild kapitalfond, den s. k. jordfonden, för att köpa och
sälja fast egendom i samband med åtgärder för yttre rationalisering
på jordbrukets område. Möjligheten att köpa mark använder nämnderna
i de fall då direkta köp mellan fastighetsägarna inte kan genomföras.
Någon särskild författning som reglerar jordfondens användning finns
inte, men i princip skall den inköpta marken snarast överlåtas till jordbrukare
som är i behov av tillskottsjord. Lantbruksstyrelsen skall årligen
senast den 1 juli komma in till regeringen med redogörelse för vidtagna
åtgärder för att avveckla sådana fastigheter som är redovisade på
jordfonden och som innehafts mer än tre år (brev den 15 december
1961, ändrat senast den 28 mars 1969). Nämnderna har en viss rationaliseringsreserv,
men de inköpta fastigheterna stannar genomsnittligt
endast drygt två år i nämndernas ägo.

De hittills existerande sambruksföreningarna har från början drivits
på samhällsägd mark, men syftet har tydligen i samtliga fall varit att så
snart som möjligt sälja gårdarna till föreningarna. Sålunda såldes Gudhem
till sambruksföreningen efter ett tiotal år. Två av föreningarna
tvingades upphöra därför att marken togs i anspråk för expanderande
städer. Enligt motion 2086 borde man överväga betydelsen av att få till
stånd kooperativa jordbruk på mark som ständigt förblev i samhällets
ägo. Motionärerna menar att jordfonden borde kunna användas även i
detta syfte. En jämförelse med tomträttsinstitutet ligger, enligt min
mening, nära till hands. Stockholms stad införde 1908 denna ”form
för jordens besittande”, tomträtten efter att åren 1904—1908 ha köpt
egendomarna Enskede, Ulvsunda, Traneberg, Akeshov, Stora Ängby,
Årsta, Mossen, Svedmyra, Alvik och Äppelviken. De flesta villor i
Bromma är sålunda byggda på mark som ägs av Stockholms stad. Upplåtelsetiden
har varit 60 år men förlängs givetvis, och villaägare med
tomträtt har i praktiken samma besittningsskydd som om de ägde tomterna.
En fängslande och faktafylld historik över tomträttsinstitutet utgör
Axel Dahlbergs kapitel ”Trädgårdsstaden” i Levande stad, en bok
om Stockholm tillägnad Carl Albert Anderson (Rabén & Sjögren 1959).

Jag anser att det finns flera uppenbara fördelar med kooperativa jordbruk
på samhällsägd mark. Dels är det lättare för intresserade personer

JoU 1975:15

att besluta sig för inträde, när skuldsättningen blir begränsad från början
och förblir begränsad även i fortsättningen. Dels kan sambruksföreningen
bli ett projekt på lång sikt, inte bara för en generation, vilket
den sannolikt blir om initiativtagarna måste förvärva fastigheten och
inträdesbeloppet för nytillkommande medlem kan bli lika stort och betungande
som vid köp av s. k. familjejordbruk. Dels slutligen blir marken
undandragen spekulation.

I analogi med tomträtten borde upplåtelsetiden för sambruksföreningens
markegendom vara åtskilliga decennier med samma självklara
möjlighet till ständig förlängning. Det kan inte vara rimligt att ha det
bräckliga besittningsskydd som två av de upplösta sambruksföreningarna
hade och som ledde till deras upphörande, trots att de hade en
framgångsrik verksamhet.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 75005»