Inrikesutskottets betänkande nr 9

InU 1975:9

Nr 9

Inrikesutskottets betänkande med anledning av motioner om löneavdrag
för statstjänsteman till följd av uppdrag som riksdagsledamot -

Motionerna

I motionen 1975:62 av herrar Fågelsbo (c) och Pettersson i Örebro (c)
yrkas att riksdagen uttalar att statstjänsteman vid tjänstledighet för offentligt
uppdrag som ledamot av riksdagen bör vidkännas C-avdrag.

C-avdrag innebär att hela lönen skall avstås.

I motionen 1975:988 av herr Ekinge m. fl. (fp. s, c, m) hemställs i
yrkandet 2 att riksdagen beslutar att utgående visstidspension för riksdagsledamot
ej skall samordnas med utgående lön från statlig tjänst.

Yrkandet 1 i motionen, som avser villkoren för visstidspension, behandlas
av konstitutionsutskottet.

Gällande bestämmelser

Regler om löneavdrag för statstjänstemän på grund av offentliga uppdrag
finns i kollektivavtal mellan statens avtalsverk och de anställdas
organisationer.

Enligt avtal som gällde till den 1 januari 1975 fick statstjänsteman
för tid då han var tjänstledig på grund av uppdrag som ledamot av riksdagen
eller kyrkomötet eller som riksdagens revisor sin lön reducerad
med B-avdrag förhöjt med 120 procent. Detta innebar att lönen minskades
med 59,4-72,6 procent beroende på lönegrad. Avdraget ökade i förhållande
till lönegradens höjd.

Den 18 december 1974 ingick de statsanställdas organisationer och
statens avtalsverk ett nytt avtal om löneavdrag för statsanställda riksdagsledamöter.
Avtalet, som gäller från den 1 januari 1975, innebär att
löneavdraget skall utgöra 80 procent av daglönen i månad med trettio dagar,
dock högst 212 kronor för dag.

Ledamot av riksdagen är berättigad till pension enligt ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter (RFS 1974:4-5) Egenpensionsförmåner är
ålders-, sjuk- och visstidspension. Visstidspension utgår till ledamot som
före pensionsåldern (65 år) varit ledamot minst sex år och vid mandatets
upphörande uppnått 50 år. För hel pension fordras 15 riksdagsår. Hel
egenpension utgör före 67 års ålder 65 procent av pensionsunderlaget,
som är lika med månadsarvode för ledamot.

1 Riksdagen 1975. 18 sami. Nr 9

InU 1975:9

2

Visstidspension liksom övriga egenpensionsförmåner enligt ersättningsstadgan
är enligt avtal mellan statens avtalsverk och de statsanställdas
organisationer samordnad med lön som den pensionsberättigade
uppbär från statlig anställning. Enligt avtalet skall tjänstemannen vidkännas
löneavdrag motsvarande pensionsförmånen. Avdraget får dock
inte överstiga 65 procent av tjänstemannens lön om det är fråga om hel
pension. Denna samordning, som står i överensstämmelse med vad som
gäller för statstjänstemän i allmänhet med pension från stat, kommun
eller allmän försäkringskassa, tillkom genom avtal som trädde i kraft
den 1 juli 1974.

För f. d. riksdagsledamot som den 30 juni 1974 uppbar egenpension
enligt ersättningsstadgan gäller under en övergångstid till år 1979 förmånligare
avdragsregler.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om storleken av löneavdrag för statstjänstemän vid tjänstledighet
för uppdrag som ledamot av riksdagen har i anledning av motioner
behandlats åren 1969(SU 141), 1970 (SU 46) och 1973(InU 12). Riksdagen
har avslagit motionerna som gått ut på större löneavdrag. Riksdagen
har därvid hänvisat till att det är en förhandlingsfråga och att riksdagens
inflytande i sådana frågor bör utövas genom riksdagens lönedelegation.
Vid utskottsbehandlingen 1973 reserverade sig ledamöterna från centerpartiet
för ett uttalande av innebörd att statlig lön inte skall utgå vid
tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor om löneavdrag för statstjänstemän
som är eller varit ledamöter av riksdagen. Motionen 62 går ut på att
avskaffa rätten för statsanställda att behålla viss del av lönen under tjänstledighetstid
för riksdagsmannauppdrag. Motionärerna i motionen 988 vill
däremot att avdragsreglerna skall förändras i motsatt riktning då det gäller
pensionerade riksdagsmän. En statsanställd f. d. riksdagsman som uppbär
visstidspensiön från riksdagen får vidkännas avdrag på sin lön med i princip
hela pensionsbeloppet. Motionärerna vill att denna samordning mellan pension
och statlig lön skall upphöra.

De frågor som tagits upp i de båda motionerna regleras i kollektivavtal
mellan de statsanställdas organisationer och statens avtalsverk. Avtalen har
utan reservationer i nu berörda hänseenden godkänts av riksdagens lönedelegation.

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen och senast 1973 uttalat att i frågor
som tillhör det statliga förhandlingsområdet riksdagen i princip skall utöva
sitt inflytande genom lönedelegationen. Till följd härav har riksdagen inte

InU 1975:9

3

i sak prövat motionsyrkanden som har syftat till ändring i avtalsuppgörelser.

Enligt utskottets upprättning finns det inte skäl för riksdagen att gå ifrån
denna principiella inställning och utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Beträffande motionen 62 vill utskottet tillägga att genom kollektivavtal
har de senaste åren löneavdraget för statsanställd riksdagsman successivt
ökat och utgör från den 1 januari i år 80 procent. Det sistnämnda förhållandet
har inte observerats av motionärerna och de i motionen lämnade exemplen
på löneavdragens storlek är därför inte längre aktuella.

Utskottet hemställer

1. beträffande löneavdrag under tjänstledighetstid att riksdagen avslår
motionen 1975:62,

2. beträffande samordning mellan statlig lön och visstidspension att
riksdagen avslår motionen 1975:988, yrkandet 2.

Stockholm den 12 februari 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Nilsson i Östersund
(s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru
Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m). Nilsson i Kalmar (s),
Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora (fp), Granstedt
(c) och Ulander (s).

GOTAB 75 8850 Stockholm 1975