Inrikesutskottets betänkande nr 10
InU 1975:10
Nr 10
Inrikesutskottets betänkande med anledning av motioner om arbetslöshetsersättning
till företagare
Motionerna
I motionen 1975:946 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Åberg
(fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen
ges i uppdrag att verkställa utredning i syfte att möjliggöra för svenska
yrkesfiskare att erhålla arbetslöshetsersättning vid inträffad ofrivillig arbetslöshet
i utomnordiska hamnar.
I motionen 1975:1726 av herr Nordgren m. fl. (m,c, fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen som sin mening ger till känna
att företagarnas rätt till ersättning bör förbättras då det gäller ersättning
för oförvållad arbetslöshet samt
att i enskild firma medhjälpande make/maka till företagaren bör ha rätt
till ersättning i enlighet med i motionen anförda synpunkter.
Arbetslöshetsbegreppet för företagare
Gällande regler
Den som tillhör en erkänd arbetslöshetskassa har på villkor som anges
i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring rätt tili ersättning vid arbetslöshet.
Den som inte är berättigad till ersättning från den frivilliga försäkringen
kan få stöd vid arbetslöshet enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd. För rätt till ersättning gäller vissa allmänna villkor,
som i princip är desamma i båda lagarna. Den som gör anspråk på ersättning
skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga förmedlingen. Han
skall vara arbetsför och oförhindrad att ta arbete. Han skall dessutom, om
inte godtagbara hinder föreligger, vara beredd att anta erbjudet lämpligt
arbete samt inte kunnat få sådant arbete. Utöver dessa villkor gäller för
företagare att arbetslöshet anses föreligga först när den personliga verksamheten
i rörelsen upphört annat än tillfälligt, om inte arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) av särskilda skäl föreskriver annat.
Förarbeten
I prop. 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring behandlades
arbetslöshetsbegreppet för företagare tämligen utförligt. Föredragande de
-
1 RikcHaopn IQ7S 1R ww/ Nr 10
InU 1975:10
2
partementschefen framhöll att den principiella och grundläggande huvudregeln
bör vara att en företagares arbetslöshet börjar den dag då hans personliga
verksamhet i rörelsen har upphört. Departementschefens vidare resonemang
redovisas förutom i propositionen i inrikesutskottets betänkande
1974:18 s. 2 och 3.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner som gick
ut på att ersättning skulle kunna utgå även i andra situationer än avveckling
av en rörelse. Bl. a. förekom en motion (1973:1536) med samma syfte som
den nu aktuella 1726.
Inrikesutskottet anförde i sitt i denna del enhälliga betänkande, 1973:23,
som också godkändes av riksdagen:
Utskottet vill inte förorda en ändring i definitionen av arbetslöshet för
företagare enligt huvudregeln. Däremot är utskottet inte främmande för
att det kan vara berättigat att AMS prövar om lättnader bör ske dispensvägen.
I synnerhet för företagare, vilkas verksamhet ingår såsom ett led i en integrerad
produktionsprocess och därför ofta innebär begränsade möjligheter
att påverka utvecklingen, kan det finnas arbetslöshetssituationer av annat
slag än avveckling som det bör vara möjligt att i vart fall försäkra sig mot.
Det kan gälla exempelvis vissa underleverantörer eller företagare i transportbranschen.
Med det anförda har utskottet besvarat de förevarande motionsyrkandena,
som alltså inte bör föranleda någon åtgärd.
1974 års riksdag
Utskottet behandlade förra året en motion som gick ut på att vidga möjligheterna
för företagare att få arbetslöshetsersättning. Inrikesutskottet hänvisade
i sitt enhälliga betänkande 1974:18 till ställningstagandet i samband
med antagandet av den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring och anförde
vidare:
Utskottet har nu inhämtat att det föreligger långt framskridna planer på
att till försäkringen ansluta en grupp åkare som skulle få rätt att på vissa
villkor få ut ersättning utan att krav på rörelsens avveckling uppställs. En
utveckling av det slag utskottet antydde förra året är alltså på väg. Att
man på detta sätt söker sig fram till effektivare ersättningsregler för företagare
är värdefullt. Utskottet förutsätter att myndigheterna inom ramen för gällande
regler har en generös inställning till förslag från företagarkassor om
utvidgning av ersättningsrätten. Erfarenheterna av den planerade försöksverksamheten
kan ge vägledning för den utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
som nyligen startat. Den utredningen kommer att få anledning
att ta upp problemet om företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet
i dess helhet. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet
inte ha anledning föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd i anledning av
det aktuella motionsyrkandet.
Riksdagen följde utskottets förslag.
InU 1975:10
3
Makes ersättningsrätt
Gällande bestämmelser
Två makar, som gemensamt driver en rörelse, kan båda vara ersättningsberättigade
från arbetslöshetsförsäkringen. En förutsättning är givetvis att
båda makarna är medlemmar i arbetslöshetskassa. Även enligt lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd finns det möjligheter för två makar som deltagit
i driften av ett företag att båda får stöd om företaget avvecklas.
Tidigare behandling
Vid behandlingen av förslaget till en ny arbetslöshetsförsäkring tog inrikesutskottet
upp en motion som rörde makars rätt till ersättning i de
fall både man och hustru är verksamma i ett företag, men endast den ena
av dem deklarerar för inkomst från företaget. Motionärerna ansåg att båda
makarna borde ha rätt till ersättning vid arbetslöshet i sådana fall.
Utskottet, som var enhälligt, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande
1973:23 s. 57:
Utskottet kan inte se annat än att motionärernas önskemål är tillgodosett.
Makar som gemensamt arbetar i ett företag har möjlighet att båda vara
medlemmar i arbetslöshetskassa, oavsett vem som taxeras för inkomsten.
Reglerna om rätt till kassaersättning avgör sedan om de får ersättning. Med
hänsyn till överförsäkringsbestämmelserna kan det därvid bli aktuellt att
göra en fördelning av rörelseinkomsten på de båda makarna i förhållande
till deras arbetsinsats. När det gäller kontantstödet blir makes ersättningsrätt
beroende av den faktiska arbetssituationen i företaget. Det skall därvid inte
vara utslagsgivande vem av makarna som taxeras för inkomsten från företaget
(se prop. s. 176).
Frågan återkom genom motion till 1974 års riksdag. Utskottet hänvisade
till sitt ställningstagande år 1973 och avstyrkte motionen (InU 1974:18).
Betänkandet var enhälligt och riksdagen följde utskottet.
Särskilda regler för fiskare
Gällande bestämmelser
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa, som är en företagarkassa,
har regler som innebär en vidsträcktare definition av arbetslöshetsbegreppet
än som gäller för företagarkassor i allmänhet. Dessa regler har tillkommit
genom den dispensmöjlighet som lagen medger. Medlem i Sveriges fiskares
kassa betraktas som arbetslös under dag då fiske omöjliggörs på grund av
väderleksförhållanden, ishinder, maskin- eller båthaveri, motorbyte eller
drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter. Ersättning utgår om kassamedlemmen
till följd av någon av ovanstående omständigheter nödgas
stanna i land i Sverige eller annat nordiskt land.
InU 1975:10
4
Tidigare behandling
Vid 1972 års riksdag väcktes en motion (1972:1378) med yrkande att
arbetslöshetsersättning för fiskare skulle kunna utgå även i hamnar utanför
Norden. I första hand tänkte man sig de fall då fiskare tvingas kvarstanna
i hamn i Skottland eller England.
Inrikesutskottet som behandlade motionen (InU 1972:3 s. 49) erinrade
om att motionen berörde den viktiga principfrågan att den arbetslöse har
skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande för att rätt till ersättning
skall föreligga. Utskottet ansåg att problemet borde övervägas i ett större
sammanhang och då lämpligen i samband med det då pågående arbetet
på propositionen om en ny arbetslöshetsförsäkring.
I propositionen 1973:56 (s. 177) togs frågan upp. Departementschefen anförde
att den gällande regleringen om yrkesfiskarnas ersättningsrätt utgjorde
undantag från principen att den arbetslöse skall stå till arbetsmarknadens
förfogande i Sverige och att undantaget fick ses mot bakgrund av de speciella
förhållanden som råder för yrkesfiskarna. En utvidgning av denna särregel
till att avse även hamnar utanför Norden ansåg departementschefen inte
vara befogad. Det väcktes inte någon motion i ämnet, och utskottet hade
inte något att erinra mot departementschefens anförande i denna del.
Vid 1974 års riksdag väcktes en motion med samma yrkande som motionen
1975:946. Inrikesutskottet hänvisade till riksdagsbehandlingen 1973
och uttalade att skäl saknades för ändrat ställningstagande. Därutöver anförde
utskottet att utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring kunde
få anledning att gå in på den aktuella frågan. Riksdagen godkände utskottets
betänkande.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas frågor som rör företagares rätt till ersättning
vid arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen administreras genom
enskilda arbetslöshetskassor som täcker olika delar av arbetslivet. Det helt
dominerande antalet kassor har arbetstagare som medlemmar, men inom
vissa yrkesområden finns även kassor för företagare. Det sammanlagda antalet
medlemmar i företagarkassorna är ca 20 000 medan arbetslöshetsförsäkringen
totalt omfattar ca 2,5 miljoner förvärvsarbetande.
Den som inte är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa kan vid
arbetslöshet i stället tillerkännas kontant arbetsmarknadsstöd. Vissa grundläggande
ersättningsvillkor är desamma för båda ersättningsformerna. Det
gäller bl. a. det särskilda villkoret för företagare att arbetslöshet anses föreligga
först när företagarens personliga verksamhet i rörelsen upphört annat
än tillfälligt. Detta innebär att rörelsen måste avvecklas för att ersättningsrätt
skall inträda. AMS kan dock ge dispens från denna regel. På grund härav
har särskilda regler meddelats för Sveriges fiskares kassa varom mera i det
InU 1975:10
5
följande. I övrigt har AMS utan krav på avveckling medgivit ersättning
i force majeure-situationer.
I motionen 1726 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att företagarnas
ersättningsrätt vid oförvållad arbetslöshet skall förbättras. Motionärerna vänder
sig särskilt mot kravet på rörelsens avveckling för att ersättningsrätt
skall föreligga.
Förra året behandlade utskottet en motion med samma syfte som den
nu aktuella. Utskottet pekade då på att det fanns långt framskridna planer
på att till försäkringen på försök ansluta en grupp åkare som skulle fl rätt
att på vissa villkor 11 ut ersättning utan krav på avveckling av rörelsen.
Utskottet konstaterade i anslutning härtill att den planerade försöksverksamheten
innebar en utveckling av det slag utskottet antydde 1973 då den
nya lagstiftningen antogs. Utskottet uttalade vidare att det var värdefullt
att man på detta sätt sökte sig fram till effektivare ersättningsregler för
företagare. Utskottet förutsatte också att myndigheterna inom ramen för
gällande regler skulle ha en generös inställning till förslag från företagarkassor
om utvidgning av ersättningsrätten. Slutligen hänvisade utskottet till utredningen
om en allmän arbetslöshetsförsäkring som skulle ta upp problemet
om företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet i dess helhet.
Företagares rätt till arbetslöshetsersättning är en komplicerad fråga som
hänger ihop med konstruktionen av arbetslöshetsförsäkringen i stort. Frågan
om ändring i lagreglerna bör därför behandlas i ett större sammanhang inom
den pågående utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det sagda
utesluter inte att man försöker vidga försäkringsskyddet för olika grupper
företagare genom de dispensmöjligheter som AMS har. Utskottet är som
redovisades förra året positivt till en sådan utveckling. Den ovan nämnda
gruppen åkare har numera anslutits till försäkringen och har alltså på vissa
villkor rätt till ersättning även vid tillfälligt avbrott i rörelsen. Enligt utskottets
uppfattning är det värdefullt med en vidareutveckling av försäkringsskyddet
efter liknande principer för andra grupper företagare. Med hänsyn
till det anförda bör motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd.
I motionen 1726 tas också upp frågan om makes rätt till ersättning i
det fall två makar gemensamt driver en rörelse men endast den ene av
dem deklarerar för inkomst av rörelsen. Utskottet konstaterar liksom i fjol
att ersättningsrätten inte är beroende av vilken av makarna som i skattehänseende
svarar för rörelsen utan hänger samman med makarnas faktiska
arbetsinsats m. fl. faktorer. Med hänsyn härtill bör motionen inte heller
i denna del föranleda någon åtgärd.
En fråga som rör medlemmarna i Sveriges fiskares kassa tas upp i motionen
946. Medlem i den kassan, som är en företagarkassa, betraktas som arbetslös
under dag då fiske inte är möjligt på grund av väderleksförhållanden, ishinder,
maskin- eller båthaveri, motorbyte eller drivmedelsbrist till följd
av importsvårigheter. Ersättning utgår då medlemmen till följd av någon
av dessa omständigheter stannar i hamn i Sverige eller annat nordiskt land
InU 1975:10
6
och inte kan beredas annat arbete. I motionen yrkas att regeln skall utsträckas
till att gälla vid arbetslöshet av det angivna slaget även i utomnordiska
hamnar.
Denna fråga prövades 1973 i propositionen med förslag om ny arbetslöshetsförsäkring.
Departementschefen anförde då att regleringen av yrkesfiskares
ersättningsrätt utgjorde ett undantag från principen att den arbetslöse
skall stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige och att undantaget
fick ses mot bakgrund av de speciella förhållanden som råder för yrkesfiskare.
En utvidgning av denna särregel till att avse även hamnar utanför
Norden ansåg departementschefen inte vara befogad. Riksdagen hade inte
något att erinra mot vad departementschefen anförde.
Utskottet, som behandlade en liknande motion förra året, är inte heller
i år berett tillstyrka det framställda motionsyrkandet. Utskottet förutsätter
att frågan tas upp i utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Därvid
bör beaktas den strukturomvandling fiskerinäringen f. n. genomgår.
Utskottet hemställer
1. beträffande företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet m. m.
att motionen 1975:1726 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
2. beträffande yrkesfiskares rätt till arbetslöshetsersättning att motionen
1975:946 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1975
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Nilsson i Östersund
(s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn
(s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar
(s). Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora (fp), Granstedt
(c) och Ulander (s).
GOTAB 75 8868 S Stockholm 1975