Finansutskottets betänkande nr 25

FiU 1975:25

Nr 25

Finansutskottets betänkande med anledning av regeringens i propositionen
1975:100 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken m. m. jämte motioner

1 propositionen 1975:100 har regeringen (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats i propositionen,

2. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1975/76
anvisa vissa reservationsanslag,

3. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringar i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1975/76,

4. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1975/76,

5. antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om storleken
av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1975/76,

6. godkänna beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret
1975/76 enligt den vid propositionen fogade specifikationen,

7. godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1975/76,

8. på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln
Lånemedel till 4 236 114 000 kr.,

9. uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
för av AB Svensk Exportkredit upptagna utländska lån intill ett belopp
av 350 000 000 kr., jämte ränta,

10. till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret
1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

2 300 000 000 kr.,

11. med ändring av förslag i prop. 1975:1 bil. 19, för Riksgäldsfonden
på driftbudgeten för budgetåret 1975/76 ta upp ett underskott av
4 600 000 000 kr.,

12. antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Till propositionen har fogats som
Bilaga 1: Reviderad nationalbudget 1975
Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1975/76-1979/80
Bilaga 3: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet
för budgetåret 1974/75

I Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 25

FiU 1975:25

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1975/76

Bilaga 5: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1975/76

Bilaga 6: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen
för budgetåret 1975/76
Bilaga 7: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1975/76

Bilaga 8: Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1975/76
sedan budgetpropositionen
Bilaga 9: Allmänna Pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen: Årsredovisning
för verksamhetsåret 1974
Bilaga 10: Lagförslag.

Propositionen har såvitt avser punkten Särskilda frågor 2 (Allmänna Pensionsfondens
fjärde fondstyrelses verksamhet under år 1974) hänvisats till
näringsutskottet. Momenten 5 och 12 i hemställan har hänvisats till skatteutskottet.
I övrigt har propositionen remitterats till finansutskottet.

Finansutskottet kommer att behandla moment 2 i hemställan i sitt betänkande
med anledning av regeringens förslag om anslag för budgetåret
1975/76 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar, momenten 3, 4, 6,
7 och 8 i sitt betänkande angående budgetregleringen för budgetåret 1975/76
och moment 11 i sitt betänkande med anledning av regeringens förslag
till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1975/76.

I detta betänkande behandlar utskottet

dels propositionens hemställan under

1. om godkännande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
som förordats i propositionen,

9. om uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
för av AB Svensk Exportkredit upptagna utländska lån intill ett belopp
av 350 000 000 kr., jämte ränta,

10. om anvisande av ett förslagsanslag av 2 300 000 000 kr. till Täckning
av merkostnader för löner och pensionerm. m. förbudgetåret 1975/76 under
sjunde huvudtiteln,

dels den av inrikesutskottet överlämnade punkten E 17 i bilaga 9 till budgetpropositionen
vari föreslås att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition
i ämnet, till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för
budgetåret 1975/76 beräknar ett förslagsanslag av 1 200 000 000 kr.,

dels de med anledning av propositionen 1975:100 väckta motionerna

1975:2151 av herr Bohman m. fl. (m),

1975:2152 av herr Fälldin m. fl. (c),

1975:2153 av herr Helén m. fl. (fp).

FiU 1975:25

1975:2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser momenten 1-9
och 11 (moment 10 hänvisat till näringsutskottet),

1975:2155 av herr Löfgren (fp),

1975:2156 av herr Stjernström (c) samt

dels den från socialutskottet överflyttande motionen 1975:2109 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser moment 10.

Propositionen

Den internationella konjunkturen förutses i propositionen vända uppåt under
andra halvåret 1975. Den kraftiga produktionsnedgång och därmed sammanhängande
ökning av arbetslösheten som präglat framför allt fjolåret
ledde till en omläggning av den ekonomiska politiken i expansiv riktning

under slutet av 1974 och början av 1975. Början av innevarande år har

visserligen karakteriserats av en fortsatt konjunkturnedgång, vilket tyder
på att effekterna av omläggningen i den ekonomiska politiken dröjt längre
än man ursprungligen haft anledning att räkna med. Internationella bedömningar
pekar emellertid på att en vändning uppåt i konjunkturen är
att vänta under andra halvåret 1975.

Bakom dessa bedömningar ligger i första hand antaganden om verkningarna
av redan insatta eller planerade konjunkturpolitiska stimulansåtgärder
samt om en spontan uppgång i efterfrågan. Det är främst för den privata
konsumtionen som man räknar med en återhämtning. Till följd av den
svaga utvecklingen under början av 1975 beräknas produktionen inom
OECD för året som helhet knappast komma att uppvisa någon tillväxt.
Däremot synes den ekonomiska aktiviteten under 1976 komma att uppnå
en tillfredsställande nivå.

Världshandelns tillväxt väntas bli fortsatt svag i år, trots att oljeländerna
kraftigt ökar sin import. OECD-ländernas bytesbalansunderskott tycks härigenom
bli mindre än man tidigare räknade med. Utfallet för 1974 blev
ett underskott på ca 33 miljarder dollar mot en prognos som så sent som
i december 1974 pekade på 40 miljarder dollar. Det samlade underskottet
för 1975 förutses nu stanna vid 28 miljarder dollar.

Inom OECD har förhandlats fram en särskild finansiell stödfond på omkring
25 miljarder dollar, vilken skall kunna utnyttjas när i princip alla
andra möjligheter har uttömts för att täcka bytesbalansunderskott. Regeringen
kommer att förelägga riksdagen förslag om Sveriges anslutning till
denna fond.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige beräknas mot denna internationella
bakgrund bli svagare innevarande år än 1974. Exportökningen förutses stanna
under 1,5 96. Ökningen faller på färdigvarorna som beräknas bibehålla
fjolårets marknadsandelsvinster inom OECD-området. Dessutom väntas en
kraftigt ökad färdigvaruexport till oljeländerna och Östeuropa. Råvaruex -

FiU 1975:25

porten, särskilt skogsprodukter, väntas sjunka.

Den totala produktionen beräknas öka med drygt 2 %. Den privata konsumtionen
förutses bära upp en betydande del av efterfrågeökningen. En
annan expansiv faktor är näringslivets investeringar och i viss mån de statliga
investeringarna. Den höga sysselsättningsnivån första kvartalet 1975 förväntas
kunna upprätthållas under en stor del av året.

Avtalsrörelsen var inte slutförd när den reviderade finansplanen utarbetades.
Föredraganden, statsrådet Sträng, utgick dock från att betydande
delar av arbetsmarknaden skulle i stort sett ansluta till det statliga avtalet,
som innebär en ökning av lönekostnaderna för 1975 med ca 15 %. Det
reala disponibla inkomsttillskottet beräknas uppgå till ca 3 %. En nedgång
i sparandets andel av disponibelinkomsten väntas ske under 1975 så att
den privata konsumtionen växer något snabbare än den reala disponibla
inkomsten eller 4 %. Konsumentpriserna stiger förmodligen med ca 8 %
under loppet av året. Den offentliga konsumtionen beräknas stiga med drygt

3 %.

Den totala investeringsökningen kalkyleras bli av ungefär samma storlek
som 1974, dvs. 1 %. Utbyggnaden av industrins produktionskapacitet väntas
fortsätta, stimulerad av fondfrisläpp och de nyligen beslutade lättnaderna
i kreditpolitiken. Industriinvesteringsökningen uppskattas till 9 %. Som en
följd av den höga igångsättningen av främst småhus i slutet av 1974 räknar
man med att bostadsinvesteringarna skall ligga på en oförändrad nivå. Kommunernas
investeringsnivå fortsätter att falla något medan statens investeringar
ökar, framför allt beroende på en ökning av affärsverkens investeringar.
Lageruppbyggnaden beräknas bli betydande under 1975 men inte
fullt' lika kraftig som 1974.

Den reviderade finansplanens bedömning sammanfattas i tabellen på s. 5.

Upprätthållandet av efterfrågan inom landet väntas leda till en importvolymökning
på knappt 3 %. Tillsammans med ett försämrat sjöfartsnetto,
ett ökat underskott för turismen och en ökning av transfereringsunderskottet
leder den förutsatta export- och importutvecklingen till ett bytesbalansunderskott
om närmare 5,5 miljarder kr. Detta är en försämring på ca 1 miljard
kr. jämfört med 1974.

Föredraganden understryker att den ekonomiska politikens må! ligger fast.
Härvid är den fulla sysselsättningen det primära målet. Även när det gäller
politikens inriktning bör tidigare angivna riktlinjer ligga fast. Dessa innebär
en expansiv ekonomisk politik där hög prioritet ges åt att främja de produktiva
investeringarna, bekämpa prisstegringarna och återställa den externa
balansen samtidigt som en hög beredskap hålls för att möta en eventuell
konjunkturförsvagning.

När det gäller den externa balansen konstateras att bytesbalansen fortsätter
att försämras. En rimlig målsättning anges vara att Sverige, i likhet med
övriga OECD-länder, skall uppnå balans i sina betalningar med omvärlden

FiU 1975:25

Reviderad försörjningsbalans 1974-1975

	Milj. kr.	1973-	1974-	1974-
	1974	1974	1975	1975
		Volymför-	Förändring	Volymför-
		ändring,	i milj. kr.	ändring,
		%	(1974 års	%
			priser)
Tillgång
Bruttonationalprodukt	247 340	4,2	5 500	2,2
Import	72 850	14,7	2 020	2,8
Summa tillgång	320190	5,9	7 520	2,4
Efterfrågan
Bruttoinvesteringar	54 570	1,1	480	0,9
Näringsliv	26 490	9,7	245	0,9
därav: industri	12 200	8,4	1 100	9,0
Statliga myndigheter och
affärsverk	6 300	- 2,9	350	5,5
Kommunala	10 600	- 1,0	-170	-1,6
Bostäder	11 180	-10,2	55	0,5
Lagerförändring	5 670		-710
Privat konsumtion	130 860	4,4	5 230	4,0
Offentlig konsumtion	58 530	3,9	1 820	3,1
Tjänstenetto	170		-220
Export	70 390	3,7	920	1,3
Summa efterfrågan	320 190	5,9	7 520	2,4

före 1980. Det innebär att vi måste prioritera de produktiva investeringarna
och exporten på bekostnad av konsumtionen. Från exportsynpunkt är det
angeläget att vår internationella konkurrenskraft inte försämras. Vidare blir
det av stor betydelse att underlätta företagens exportansträngningar genom
att förbättra möjligheterna till exportkreditgivning. Bland annat föreslås att
statliga garantier om 350 miljoner kr. ställs till AB Svensk Exportkredits
förfogande för att underlätta dess upplåning i utlandet. En kraftig utvidgning

- med över 1 miljard kr. - av garantiramen för Sveriges Investeringsbank
AB har också nyligen beslutats av riksdagen (prop. 1975:90, NU 23, rskr
151).

Med hänsyn till valutareservens begränsade storlek måste lån upptas i
utlandet under 1975. Näringslivet har också redan företagit en betydande
upplåning, dels i samband med utrikeshandelns finansiering, dels i form
av direkta utlandslån. För den senare typen av upplåning har tillstånd om
drygt 3 miljarder kr. lämnats fr. o. m. augusti 19741, o. m. mars 1975. Under
samma period medgavs kommunala utlandslån om ca 400 miljoner kr. Riksbanken
har dessutom upptagit en utländsk kredit på 200 miljoner dollar
samt träffat avtal med Internationella regleringsbanken i Basel om en kreditmöjlighet
på 300 miljoner dollar. Det betonas att utländsk upplåning
utgör en lösning på våra betalningsproblem endast på kort sikt. Den ut -

FiU 1975:25

ländska låneskulden blir en snabbt växande börda. Räntor och amorteringar
för den upplåning som skett 1974 och som nu kan förutses för 1975 beräknas
uppgå till i genomsnitt närmare 2 miljarder kr. per år.

För att lösa betalningsbalansproblemen måste på sikt de produktiva investeringarna
byggas ut. Härigenom möjliggörs den nödvändiga exportökningen.
De kraftigt ökade energikostnaderna ställer också krav på investeringar
för att spara energi. För att stimulera investeringarna har regeringen
beslutat att företagen får disponera dels arbetsmiljöfonderna, dels de särskilda
investeringsfonderna fr. o. m. den 1 juli i år. Vidare har regeringen förlängt
möjligheten att utnyttja de reguljära investeringsfonderna intill utgången
av mars 1976. Sammanlagt beräknas 7 miljarder kr. finnas tillgängliga i
de olika fonderna.

För att ytterligare påskynda investeringsuppgången har regeringen beslutat
att investeringsfonderna skall få användas i hela landet även för maskininvesteringar.
Vidare skall lagerstöd beviljas företag efter ansökan i de
fall en lagerproduktion är nödvändig för att upprätthålla sysselsättningen.
Som villkor för stöd gäller att lageruppbyggnaden överstiger den normala
lagerhållningen.

Föredraganden framhåller att utvecklingen på kreditmarknaden blir av
avgörande betydelse för den fortsatta investeringsexpansionen. Riksbanken
har nyligen genomfört en serie åtgärder i syfte att öka industrins tillgång
till långt kapital. Räntan för långfristiga obligationer har höjts med en procentenhet
och riktpunkten är att ytterligare ca 2 miljarder kr. på detta sätt
skall slussas till näringslivet under den närmaste tolvmånadersperioden.
Vidare har taket för affärsbankernas utlåning till näringslivet höjts med
en miljard kr. Riksbanken har tidigare vidtagit vissa ändringar i valutaregleringen,
ägnade att förenkla näringslivets utlandsupplåning.

I propositionen betonas även vikten av en inflationsbekämpande politik.
Det är för regeringen helt centralt att denna politik utformas så att den
kan förenas med ett vidmakthållande av den fulla sysselsättningen. En betydelsefull
åtgärd härvid har varit besluten att lägga generella skattesänkningar
till grund för avtalsförhandlingarna och på så sätt minska riskerna
för en löne-prisspiral. Ett annat viktigt led i den inflationsbekämpande
politiken har varit åtgärden att genom budgetmedel begränsa prisstegringarna
på de viktigaste baslivsmedlen. Kostnaderna härför uppgår för helår till

2,3 miljarder kr. Ett viktigt instrument för den prisstabiliserande politiken
har varit prisstopp och skyldigheten att i förväg anmäla planerade prishöjningar.
Prisstopp för vissa baslivsmedel har sålunda gällt under hela 1974.

De vidtagna åtgärderna har medfört lägre prisökningar i Sverige än i vår
omvärld. För 1974 var prisökningarna i genomsnitt 9,5 % i Sverige mot
ca 13 % för övriga Västeuropa. Oaktat denna internationellt sett fördelaktiga
bild skapar prisstegringarna fördelningspolitiska orättvisor och sociala spänningar.
Det är därför angeläget att nedbringa prisstegringarna för 1975 till
en lägre takt än 1974.

FiU 1975:25

Beträffande sysselsättningspolitiken framhålls att läget på arbetsmarknaden
för närvarande är gynnsamt, sysselsättningen högre än någon gång tidigare
och arbetslösheten mycket låg. Även för resten av 1975 finns anledning
att räkna med ett tillfredsställande läge på arbetsmarknaden, i varje fall
t. o. m. tredje kvartalet. Föredraganden konstaterar att de uppgifter om ökande
sysselsättning och minskande arbetslöshet som kommit fram sedan riksdagen
behandlade finansplanen fortfarande leder till slutsatsen att några
allmänna åtgärder för att stimulera sysselsättningen f. n. varken är nödvändiga
eller lämpliga. Det framhålls att finanspolitiken f. n. är klart expansiv

- den offentliga sektorns bidrag till tillväxten under 1975 beräknas motsvara
inemot 2 % av BNP.

Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder bedömningarna för den kommande
vintern, bl. a. i fråga om den internationella konjunkturutvecklingen,
anser föredraganden att det finns anledning understryka riksdagens uttalande
att den konjunkturpolitiska beredskapen borde höjas (jfr FiU 1975:1, s.
17). Den finansfullmakt som riksdagen beviljat är därvid av stor betydelse.
Regeringen har också initierat ett omfattande arbete för att inventera och
bygga ut beredskapen inom sysselsättningspolitiken. Syftet är att med kort
varsel kunna sätta in eventuellt erforderliga insatser, bl. a. i enlighet med
den konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdagen ställt sig bakom och
som riksdagen uppdragit åt regeringen att vidta deerforderliga förberedelserna
för att sätta i kraft.

Regeringen har lagt förslag till riksdagen om en allmän beredskapsbudget
för nästa budgetår, som grundas på ett av AMS utarbetat förslag till investeringsreserv.
Beredskapsbudgeten omfattar projekt till en total kostnad
av 1 450 milj. kr. Det poängteras vidare att beredskapsarbetena och arbetsmarknadsutbildningen
f. n. bedrivs på en förhållandevis låg nivå, varför
det finns stora möjligheter att snabbt öka dessa. Härutöver finns betydande
möjligheter för företagen att bl. a. satsa på utbildning av sin personal. Stöd
till lagerproduktion vid företag där personalen hotas av avskedanden kommer
också att sättas in i de fall detta är nödvändigt för att värna sysselsättningen.

Inom regeringskansliet har man dessutom i samarbete med AMS och
berörda myndigheter inventerat möjligheterna till ytterligare beredskap. Ett
omfattande projektunderlag har upprättats utöver det som kommit fram
i samband med utarbetandet av beredskapsbudgeten. Detta omfattar bl. a.
tidigareläggning av statliga anläggningsarbeten och byggen för flera miljarder
kr. samt beställningar. Häri ingår t. ex. maskinbeställningar för SJ och försvaret,
förrådsanläggningar för det ekonomiska försvaret, polishus, kulturbyggnader
och skogsvårdsåtgärder inom domänverket. Som ett exempel på
ytterligare initiativ som tagits nämns att SJ fätt i uppdrag att utarbeta ett
omfattande beredskapsprogram för utbyggnad av säkrare järnvägsövergångar.
Härtill kommer den möjlighet som finansfullmakten innebär att
genom statsbidrag tillfälligt stimulera de kommunala investeringarna om

FiU 1975:25

så skulle komma att visa sig erforderligt. Detsamma gäller tillfälliga insatser
på den offentliga konsumtionens område, bl. a. omsorgs- och vårdsektorn.

Föredraganden säger sammanfattningsvis att även om det inte f. n. finns
några motiv för särskilda insatser att stimulera sysselsättningen finns det
således i enlighet med riksdagens uttalande en planerad beredskap för att
snabbt och kraftfullt sätta in de motåtgärder inom olika delar av samhällsekonomin
och regioner som en eventuell avmattning på arbetsmarknaden
kan komma att ställa krav på.

I propositionen (s. 20) diskuteras också barnomsorgen. Det konstateras
att utbyggnaden av denna inte kan betraktas som en konjunkturpolitisk
fråga. Regeringen avser dock att inom kort ta upp frågan om på vilket
sätt och inom vilken tidsperiod föreliggande behov av platser för barnomsorg
kan tillgodoses. Det understryks att barnomsorgen även fortsättningsvis
måste vara en kommunal uppgift. Överläggningar kommer att tas upp med
kommunförbundet om en sådan planmässig utbyggnad och om finansieringen
av denna verksamhet. Dessa frågor kommer att redovisas i budgetpropositionen
1976.

Budgetpolitiken har under senare år haft en stimulerande inverkan på samhällsekonomin.
Det budgetunderskott som enligt kalkylerna förutses för
innevarande budgetår uppgår till ca 11,3 miljarder kr. Förbudgetåret 1975/76
förutses underskottet bli ungefär lika stort. Enligt kalkyler i den reviderade
nationalbudgeten (s. 173) skulle det statliga bidraget till tillväxten under
kalenderåret 1975 uppgå till mer än en procent av bruttonationalprodukten.

Som bilaga till den reviderade finansplanen redovisas i den s. k. långtidsbudgeten
vissa beräkningar över de statsfinansiella perspektiven på längre
sikt. I ett fyraårsperspektiv kartläggs de inteckningar i resursutrymmet som
följer av statsmakternas fattade beslut och gjorda åtaganden. Vad beträffar
inkomst- och utgiftsutvecklingen i löpande priser har tidsperspektivet avgränsats
till en tvåårsperiod. Detta motiveras av det begränsade värde som
måste tillmätas antaganden rörande prisutveckling m. m. för en längre period.
Som grundantagande för långtidsbudgetens kalkyl har schablonmässigt
antagits en tillväxt i bruttonationalprodukten om 3 96 per år. Detta jämfört
med tidigare långtidsbudgetar lägre tillväxtantagande kan ses som en markering
av att man möjligen kan räkna med en något lägre produktivitetsutveckling
än tidigare. Någon säkrare bedömning av utvecklingstendenserna
kan dock inte göras förrän resultatet av 1975 års långtidsutredning föreligger.

En särskilt kraftig utgiftsökning förutses för budgetåret 1976/77. Detta
hänger bl. a. samman med att vissa kostnadskrävande reformer som beslutats
åren 1974 och 1975 får ett stort genomslag på utgifterna först detta
budgetår. Som exempel kan nämnas utgifter för folkpensioner och stöd till
barnfamiljer. Ett annat särdrag är att räntorna på statsskulden nu beräknas
växa snabbare än någon annan utgiftskategori.

I långtidsbudgeten görs också ett försök att teckna en helhetsbild över.

FiU 1975:25

budgetutvecklingen omfattande såväl utgifter som inkomster. Såsom framgår
av följande tabell väntas totalbudgeten uppvisa ett underskott om drygt

11,3 miljarder kr. såväl budgetåret 1974/75 som budgetåret 1975/76. För
budgetåret 1976/77 resulterar långtidsbudgetens kalkyler i en betydande försvagning
av statsbudgeten och en ökning av budgetunderskottet med nära

2,4 miljarder kr. Detta beror, förutom på de utgiftsåtaganden som tidigare
redovisats, på att tillväxttakten för statsinkomsterna beräknas avta märkbart.
Budgetunderskottet skulle därmed på fem år ha ökat med drygt 10 miljarder
kr. Räknat som andel av bruttonationalprodukten skulle underskottet för
budgetåret 1976/77 uppgå till 4,5 96 mot 1,9 96 fem år tidigare.

Budgetsaldots utveckling 1974/75-1976/77

(Milj. kr., löpande priser)

	1974/75	1975/76	1976/77	1977/78
Inkomster	72 945	84 084	92 362	99 753
Utgifter	84 273	95 431	106 097	113 039
Saldo	-11328	-11347	-13 735	-13 286

Anm. Budgetsaldona för budgetåren 1974/75 och 1975/76 justerade för effekterna
på skatteuppbörden av förskjutningen i utbetalningar av retroaktiva löner år 1975.

Motionerna

I motionen 2151 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en sänkning av mervärdeskatten i enlighet
med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer, att regeringen medger företagen
generell rätt att fram till den 1 juli 1976 utnyttja investeringsfonderna
för konjunkturutjämning.

3. att riksdagen beslutar om särskilt investeringsavdrag i enlighet med
vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar borttaga den allmänna arbetsgivaravgiften för
företag inom det inre stödområdet från den 1 juli 1975.

I motionen 2152 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening uttala vad som anförts i motionen beträffande
en friare användning fram till den 1 april 1976 av medel avsatta till investeringsfonder
för konjunkturutjämning,

2. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen beträffande
de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

1 motionen 2153 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som
ett uttryck för behovet av konjunkturpolitiska stimulansåtgärder beslutar
att

1. hos regeringen begära att medel ur investeringsfonderna för konjunk -

FiU 1975:25

turutjämning skall ställas till företagens förfogande enligt § 9 mom. 1 i förordningen
om investeringsfonder för konjunkturutjämning,

2. höja statens bidrag till kommunerna för byggande av daghem och
fritidshem från 7 500 kr. till 12 000 kr., för drift av daghem från 7 500 kr.
till 10 000 kr. samt för drift av fritidshem från 3 750 kr. till 5 000 kr. per
plats att utgå från och med 1 oktober innevarande år.

I motionen 2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för

1. ett program för byggande av 50 000 förskoleplatser årligen under åren
1975/76-1978/79 med hjälp av statliga kostnadsgarantier och central statlig
uppföljning,

2. ett specialprogram för bekämpande av ungdomsarbetslösheten i enlighet
med de i motionen angivna huvudlinjerna,

3. en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda
arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag och
med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som gäller för den
öppna marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande över såväl
produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor; samt hos regeringen
hemställer om framläggande av förslag till riksmötet 1975/76 i enlighet
härmed,

4. att hela det belopp som enligt gällande överenskommelse skall tillföras
jordbruket den 1 juli 1975 erlägges av statsmedel,

5. att prisstoppet utvidgas till att omfatta* alla dagligvaror,

6. att den garanterade bostadslåneräntan sänks med en halv procent för
hus byggda under åren 1970-1975,

7. a) statligt övertagande av personalkostnaderna vid barnstugorna,

b) statligt grundbidrag för pensionärernas bostadstillägg,

c) befrielse för kommuner och landsting från skyldighet att erlägga
arbetsgivaravgift; samt hos regeringen hemställer om framläggandet av förslag
härom,

8. en skärpning av skatten på stora förmögenheter och på bolagsvinster
‘samt av regeringen begär förslag härom till 1975/76 års riksmöte,

9. att lagförslag framlägges innebärande 7 timmars arbetsdag med 35 timmars
arbetsvecka från och med år 1977 och att 6 timmars arbetsdag med
30 timmars arbetsvecka uppnås från och med år 1980,

11. att höjningen av barnbidragen med 300 kronor sker från den 1 juli
1975.

1 motionen 2155 av herr Löfgren (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande behovet
av att ett förslag till ett mera varaktigt skattesystem framläggs under 1976
som förutsättning för ett meningsfullt utnyttjande av ett sådant forum för
samråd inför den kommande avtalsrörelsen, varom riksdagen tidigare i år
uttalat sig.

FiU 1975:25

I motionen 2156 av herr Stjernström (c) hemställs att riksdagen beslutar
uttala att skogsbilvägbyggandet inom inre stödområdet under budgetåret
1975/76 bör omfatta 900 km nybyggd väg.

I motionen 1975:2109 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen måtte besluta om en förhöjning av de allmänna
barnbidragen till 1 800 kr. per barn och år att gälla från den 1 juli 1975.

I motionen 2151 av herr Bohman m. fl. (m) konstateras att den internationella
konjunkturutvecklingen i år blir mindre gynnsam än vad regeringen
förutsåg i finansplanen, vilket moderata samlingspartiet framhöll redan
vid riksmötets början. En märkbar svängning uppåt i den internationella
konjunkturen kan väntas först mot slutet av 1975 eller i början av 1976.
För Sveriges del innebär den långsammare internationella utvecklingen att
vi inte kan räkna med någon egentlig efterfrågestimulans via exporten. Möjligheten
att här i landet hålla efterfrågan uppe blir helt beroende av den
ekonomiska politik som förs.

Den reviderade finansplanen representerar enligt motionärernas uppfattning
på flera punkter en alltför optimistisk bild av den inhemska ekonomiska
utvecklingen under 1975. Den privata konsumtionen antas öka med hela

4 %, men motionärerna håller sannolikt, att ökningen - med den föreslagna
uppläggningen av den ekonomiska politiken - stannar vid ca 2 %. I motionen
bedöms industrins investeringar knappast komma att öka mer än 5 å 6 96
mot 9 % i propositionen. 1 fråga om näringslivets lagerinvesteringar påpekas
att regeringen i den reviderade finansplanen kraftigt justerat ned sin prognos
jämfört med finansplanen och därmed gör samma bedömning som moderaterna
gjorde redan i januari - att lagerinvesteringarna skulle minska
under 1975, inte öka.

I fråga om den totala produktionstillväxten förutser motionärerna en större
nedgång i ökningstakten jämfört med 1974 än regeringen. Utan ytterligare
stimulansåtgärder anser man att BNP:s tillväxt inte kommer att överstiga

1,5 %. Mot denna bakgrund förutses ökande sysselsättningsproblem under
hösten.

Enligt regeringens bedömning skall prisstegringarna under 1975 begränsas
till ca 8 %. Motionärerna framhåller att den kalkyl som ligger bakom denna
siffra bygger på mindre lönekostnadsökningar än man hittills slutit avtal
om. Vidare anser man att effekterna av höjda indirekta skatter underskattas.
Därför finns det anledning att befara prisstegringar på upp emot 11 %.

1 motionen sägs att två mål måste stå i centrum för den ekonomiska
politiken under 1975: att förhindra en ekonomisk stagnation och att bromsa
inflationen. Den ekonomiska politiken bör få en mer expansiv utformning;
i själva verket har det skett en icke obetydlig åtstramning jämfört med
1974. Ett tredje mål är att bl. a. genom ökade investeringar återställa balansen
i den svenska utrikeshandeln.

FiU 1975:25

När det gäller snara åtgärder anser motionärerna att skäl kan anföras
för såväl en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften som en sänkning
av mervärdeskatten i stimulanssyfte. Båda typerna av åtgärder leder vidare
till en begränsning av konsumentprisstegringen under året. Med hänsyn
bl. a. till den roll, som arbetsgivaravgifterna spelat under avtalsrörelsen bedömer
man dock ett beslut nu om en sänkning mindre lämpligt. Man förordar
i stället en sänkning av mervärdeskatten med 4 procentenheter. Sänkningen
skall i princip vara temporär.

Motionärerna förordar vidare en generell rätt för företagen att använda
investeringsfonderna för konjunkturutjämning. Dessutom föreslås att särskilda
investeringsavdrag för näringslivets maskininvesteringar skall medges.
Slutligen upprepas kravet på ett borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften
inom det inre stödområdet för att stimulera sysselsättningen
där.

Även i motionen 2152 av herr Fälldin m. fl. (c) konstateras att den internationella
lågkonjunkturen blivit både djupare och mera utdragen än vad
den svenska regeringen tidigare har räknat med. De högt ställda förväntningarna
i budgetpropositionen på en snabb omläggning av den ekonomiska
politiken i expansiv riktning i de stora industriländerna har inte infriats.
Mer omfattande stimulansåtgärder har satts in på ett så sent stadium, att
de ännu inte gett några påtagliga resultat. För svenskt vidkommande innebär
det bl. a. att industriföretagen inte kan påräkna någon snar förbättring i
sin orderingång från utlandet.

Den närmaste tidens sysselsättningsutveckling och produktion kommer
därför främst att bestämmas av förhållandena inom landet. Flera sins emellan
motverkande tendenser gör sig här gällande. På kort sikt måste de nya
löneavtalen tillmätas störst betydelse genom att dessa, åtminstone temporärt,
kommer att medföra en kraftig påspädning av efterfrågan. Inom industrin
kan investeringsbenägenheten samtidigt väntas ligga kvar på en hög nivå.
Åtskilliga företag har också behov av att fylla på sina färdigvarulager.

I motsatt riktning verkar bl. a. bostadsbyggandet och den kommunala
verksamheten. Den forcerade igångsättning på byggnadsområdet i slutet
av förra året, som följde med den tillfälliga momsbefrielsen för nybyggda
bostäder, har hittills bidragit till att hålla sysselsättningen på en hög nivå.
Samtidigt har emellertid igångsättningen under början av 1975 legat mycket
lågt.

Den ekonomiska politiken måste i detta läge i första hand inriktas på
att göra det möjligt för industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade
investeringar. De importkonkurrerande hemmamarknadsföretagens
utveckling måste i detta sammanhang uppmärksammas. Till denna företagsgrupp
hör bl. a. ett mycket stort antal mindre och medelstora företag
för vilka bl. a. kreditförsörjningen måste ordnas på delvis annat sätt än för
storföretagen inom exportsektorn.

FiU 1975:25

Vid sidan av åtgärder att främja investeringarna föreligger det enligt motionärerna
ett behov av att på begränsade sektorer sätta in stimulansåtgärder
för att förhindra friställningar. Bl. a. måste det tidigare beslutade lagerstödet
utnyttjas i det syftet. Arbetet med att upprätta en konjunkturpolitisk beredskapsplan
måste samtidigt fullföljas med sikte på att göra det möjligt
att med kort varsel sätta in ytterligare åtgärder.

Mera omfattande stimulansåtgärder, särskilt sådana som syftar till att
öka den privata konsumtionen, bör däremot anstå till dess att större säkerhet
vunnits om den internationella utvecklingen och om verkningarna av de
nya löneavtalen.

Enligt motionärerna är det angeläget att kompensera barnfamiljerna för
större höjningar av levnadskostnaderna än tidigare väntat. Med hänsyn härtill
bör den beslutade höjningen av barnbidragen med 300 kronor tidigareläggas
till den 1 oktober 1975 i enlighet med de förutsättningar, som
gällde för beslutet.

Beträffande investeringsfonderna anför motionärerna att förutsättningar
föreligger för att under tiden fram till den 1 april 1976 medge en fri användning
av konjunkturutjämningsfonderna. Någon individuell prövning
av projekt, på sätt som föreslås i propositionen, anser man inte nödvändig.
Det understryks att ett sådant användningssätt under en begränsad period
inte utgör något avsteg från den allmänt accepterade ordningen, att dessa
fonder bör utnyttjas i regionalpolitisk! syfte i största möjliga utsträckning.

Beträffande skatteuppgörelsen anförs i motionen att denna inte kunnat
förebygga, att avtalen har fått ett innehåll, som går väsentligt över det tillgängliga
samhällsekonomiska utrymmet. Man anser också att de senaste
årens erfarenheter entydigt talar för att fortsatta snabba prishöjningar också
kommer att tvinga fram nya förändringar i skattesystemet, vilka bör vara
av mer långsiktig karaktär. Därför bör en ökad samverkan genomföras mellan
1972 års skatteutredning, företagsskatteberedningen och kommunalekonomiska
utredningen.

I motionen 2153 av herr Helén m. fl. (fp) anförs inledningsvis att flera
viktiga händelser inträffat sedan regeringen i januari presenterade sitt budgetförslag.
Tvåårsavtal har sålunda träffats på de flesta större avtalsområden,
vilket i betydande grad möjliggjorts genom skatteöverenskommelsen mellan
regeringen, folkpartiet och centerpartiet. Riksdagen har vidare gett regeringen
i uppdrag att utarbeta en konjunkturpolitisk beredskapsplan. Motionärerna
konstaterar att den reviderade finansplan, som regeringen nu
presenterar, bär spår av dessa händelser. Den ekonomiska bedömningen
är därför nu mer realistisk än den som presenterades i januari.

1 likhet med de övriga borgerliga partierna anser motionärerna den exportprognos
som presenterats i den reviderade finansplanen mer realistisk
än regeringens januariprognos. Den svaga efterfrågan från exportmarkna -

FiU 1975:25

derna måste motverkas genom efterfrågestimulerande medel, hävdar motionärerna.

I likhet med regeringen anser motionärerna att industriinvesteringarna
bör prioriteras. Man tar i det sammanhanget upp frågan om villkoren för
disposition av investeringsfonderna. Man menar att det inte föreligger något
behov av särskild prövning för företag utanför stödområdet och kräver därför
att medlen i investeringsfonderna generellt släpps fria för hela landet enligt

9 § 1 mom. i förordningen om investeringar för konjunkturutjämning.

Motionärerna påpekar att den privata konsumtionen för närvarande ligger
på en hög nivå. Under de närmaste månaderna kommer utbetalningarna
av retroaktiva lönehöjningar att ytterligare förstärka hushållens köpkraft.
Emellertid kommer sannolikt prisstegringarna under 1975 att uppgå till mer
än de 8 procent som regeringen beräknat. Denna fortsatta höga inflation
innebär att de nya lönernas köpkraft successivt och alltför snabbt urholkas.
Mot den bakgrunden anser motionärerna det mycket troligt att man under
vinterhalvåret får kraftig känning av en konjunktursvacka med åtföljande
försämrat sysselsättningsläge. Därför måste åtgärder för att med olika generellt
verkande medel stimulera efterfrågan prövas efter hand. De förordar
därför en stegvis övergång till en expansiv ekonomisk politik under 1975.

Lättnaderna i kreditpolitiken, utlandsupplåningen och fondfrisläppen utgör
de första stegen. Lagerstöd, tidigareläggning av offentliga beställningar
och investeringar är nu aktuella. Enligt riksdagens tidigare beslut skall barnbidragen
höjas från årsskiftet. Motionärerna anser det emellertid angeläget
att denna höjning sker per den 1 oktober i år, både för att allmänt upprätthålla
barnfamiljernas köpkraft och för att tillföra ekonomin en dos efterfrågestimulans.

Även vad barnomsorgen beträffar kräver motionärerna ökade insatser.
En kraftig utbyggnad av daghemmen, tillsammans med införande av ett
rejält vårdnadsbidrag och inrättandet av fler platser i familjedaghem, är nödvändig
för att öka föräldrarnas frihet att välja olika former för barntillsynen.
Statens insatser måste inriktas på att både ge ökade bidrag till anordningen
av fler daghem och att lyfta av en större del av de betungande driftkostnaderna
från kommunerna. Motionärerna föreslåratt statens bidrag till kommunerna
för byggande av daghem och fritidshem skall höjas från 7 500
till 12 000 kr., för drift av daghem från 7 500 kr. till 10 000 samt för drift
av fritidshem från 3 750 kr. till 5 000 kr. per plats att utgå fr. o. m. den
1 oktober innevarande år.

1 motionen 2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk) analyseras monopolkapitalismens
funktionssätt. Monopolföretag sägs dominera allt fler
branscher vilket leder till stagnerande tillväxt och tätare konjunkturväxlingar.
De kapitalistiska ekonomierna går på så sätt in i allt djupare besvärligheter.

FiU 1975:25

När det gäller inflationen kan även denna återföras på monopolföretagens
prissättning, vilken är ägnad att öka kapitalisternas profiter. Motionärerna
hävdar dock att det går att öka lönerna på profiternas bekostnad. Detta
är också angeläget mot bakgrund av att det under de senaste åren skett
en kraftig inkomstomfördelning till kapitalets förmån.

Motionärerna framhåller att den svenska regeringens politik inte är inriktad
på att bryta den kapitalistiska ekonomins långsiktiga, krisartade utveckling.
I stället sägs regeringen underordna sig kapitalismen.

Motionärerna understryker att kapitalismens kristendenser inte i längden
kan dämpas genom stöd till kapitalet. De kan bara effektivt bekämpas i
strid mot kapitalet och övervinnas sedan profithushållningen ersatts med
socialistisk planhushållning. Det måste vara den ekonomiska politikens huvuduppgift
att bidra till att bana väg för denna samhällsomvandling. Man
framhåller att vänsterpartiet kommunisterna i många sammanhang anvisat
nödvändiga delar i en sådan ekonomisk politik, i folkflertalets intresse.

Motionärerna pekar därvid bl. a. på att den kapitalistiska krisen drabbar
vissa kategorier av människor särskilt hårt. Många blir utslitna i förtid och
slås ut från det ordinarie arbetslivet. Ungdomar och kvinnor har särskilt
svårt att få arbete.

Det är därför nödvändigt med stora insatser för att minska utslagningen
på arbetsmarknaden och förbättra för de utslagna. Det är nödvändigt med
stora insatser för att minska arbetslösheten bland ungdomen. Kvinnornas
rätt till arbete får inte bara bli en allmän fras. En kraftig utbyggnad av
barnomsorgen är en nödvändighet för kvinnornas frigörelse. Men det är
lika mycket ett krav för barnens rättvisa.

Den kapitalistiska krisen är ett hot mot de arbetandes levnadsnivå. Prisoch
hyresstegringar måste därför bekämpas aktivt. Särskilt gäller detta livsmedelspriserna.
Staten måste upphöra att omfördela till kapitalets förmån.
Kommunernas ofta socialt nödvändiga och nyttiga verksamhet skall inte
behöva skäras ned för att kapitalisterna skall få utrymme för spekulation
och därför att staten brandskattar kommunerna.

Utskottet har berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
jordbruksutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet tillfälle att yttra
sig över vissa yrkanden i motionerna 2151, 2153, 2154, 2155 och 2156.
Samtliga yttranden återfinns i bilaga till detta betänkande. Skatteutskottet
har avgivit sitt yttrande i form av protokollsutdrag.

Utskottet

Det ekonomiska läget

I sitt den 4 mars i år avgivna betänkande 1975:1 angående finansplanen
underströk finansutskottet (s. 14) att man för första halvåret 1975 syntes

FiU 1975:25

kunna räkna med hög sysselsättning och fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige.
Riskerna för att konjunkturnedgången utomlands därefter skulle 11 en negativ
effekt på aktivitet och sysselsättning under budgetåret 1975/76 bedömde
utskottet ha ökat sedan finansplanen utarbetades. Balansen i utrikesbetalningarna
befarade utskottet skulle bli inte oväsentligt sämre än
vad som antogs i finansplanen.

I den nu framlagda reviderade finansplanen och nationalbudgeten konstateras
att den kraftiga internationella konjunkturavmattningen fortsatte in på

1975 och att insatta stimulansåtgärder hittills endast gett begränsad effekt.
Trots en förväntad uppgång kommande höst räknar man med att OECDområdet
som helhet för år 1975 fären oförändrad eller lägre produktionsnivå
än 1974.

Mot denna bakgrund har finansministern nu gjort en viss nedjustering
av sin tidigare bedömning av produktionsutvecklingen i Sverige under innevarande
år. Exportvolymen beräknas endast stiga med drygt en procent
och bruttonationalproduktens ökning förutses nu bli 2,2 % mot tidigare

2,5 %. Bytesbalansens utfall uppskattas bli något sämre än vad som beräknades
i januari. Den inhemska arbetsmarknaden karakteriseras av hög
sysselsättning - ca 115 000 fler sysselsatta än under första kvartalet 1974.
I nationalbudgeten räknar man med att antalet sysselsatta under 1975 skall
öka med ca 30 000-40 000. Enligt länsarbetsnämndernas senaste rapporter
skulle en fortsatt tillfredsställande balans mellan efterfrågan och utbud på
arbetskraft kunna bestå, i varje fall en bit in på hösten. Utvecklingen mot
slutet av året är dock, mot bakgrund av bl. a. det internationella konjunkturläget,
ägnad att inge vissa farhågor. En fördröjd internationell konjunkturuppgång
kan då leda till olika påfrestningar och sysselsättningssvårigheter.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att nya bedömningar som
gjorts pekar på att de västliga industriländernas bytesbalansunderskott i år
skulle bli mindre än väntat. Detta gäller framförallt de stora OECD-länderna,
som under första kvartalet i år tycks ha fått ett visst överskott i sin samlade
bytesbalans, att jämföra med ett underskott på ca 20 miljarder dollar 1974.

I och för sig skulle detta kunna uppfattas som glädjande. Men eftersom
det totala OECD-området fortfarande hade ett avsevärt underskott innebär
det att snedfördelningen av detta underskott ytterligare ökat, så att en större
del därav faller på de mindre OECD-länderna, som i allmänhet fört en
mer expansiv ekonomisk politik. Den svaga importutveckling som ligger
bakom de stora OECD-ländernas förbättrade bytesbalans tyder också på
att konjunkturnedgången där är djupare och kan bli långvarigare än man
tidigare trott. Många u-länder har drabbats av det kraftiga prisfallet på råvaror.
Deras exportinkomster - och därmed också importmöjligheter - kan
därför väntas sjunka under 1975. Sammantaget gör detta att man enligt
utskottets bedömning i dag ej torde kunna räkna med någon ökning av
världshandeln mellan 1974 och 1975.

FiU 1975:25

Avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden är av central betydelse för den
samhällsekonomiska balansen i vårt land. Sedan årets avtalsrörelse nu i
allt väsentligt avslutats och lett till tvååriga avtal har ett viktigt ovisshetsmoment
när det gäller den ekonomiska utvecklingen under 1975 och 1976
eliminerats. I genomsnitt torde avtalsrörelsen - som i hög grad präglats
av statens agerande på arbetsgivarsidan - komma att medföra en total lönesummeökning
för innevarande år som är 2 å 3 procentenheter högre än
den som förutsågs i den reviderade finansplanen. Denna ytterligare löneökning
innebär dels ett köpkraftstillskott, dels en ökning av produktionskostnaderna,
som kan väntas slå igenom i prisutvecklingen. Det högre utfallet
av avtalsrörelsen kommer enligt utskottets bedömning att innebära
en ytterligare stimulans av konjunkturen. Hur stor den blir är dock svårt
att nu bedöma. Den ”extra” löneökningens effekt på den reala konsumtionsefterfrågan
kan väntas bli begränsad genom det progressiva skattesystemet,
ytterligare prisökningar samt en viss sparandeökning. Enligt utskottets
mening ter det sig sannolikt att den reala konsumtionsökning som
den ”extra” löneökningen medför stannar vid ca en halv procent.

Effekten av avtalsuppgörelserna på den reviderade nationalbudgetens prisprognoser
kan väntas bli relativt sett större än på konsumtionsprognosen.
Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1974 och 1975 uppskattas konsumentprisstegringen
till ca 9 96 i propositionen (s. 134). Även om det är
mycket vanskligt att förutsäga i vilken takt och omfattning årets kraftiga
lönekostnadsstegringar slår igenom i konsumentpriserna, ter sig en genomsnittlig
prisstegring på 10 å 11 % mellan 1974 och 1975 enligt utskottets
uppfattning nu mer realistisk än propositionens 9 96.

Breda årsgenomsnittssiffror av det slag som nu angivits ger emellertid
endast begränsad vägledning för den ekonomiska politikens konkreta utformning.
Vid denna utformning måste också hänsyn tas till när under
året förändringarna inträffar. Denna tidsprofil är helt olika för lönestegringen
respektive prisstegringen under 1975. Med en viss förenkling kan man säga
att en betydande del av årets löneökning betalas ut retroaktivt kring halvårsskiftet,
medan prisstegringen sker successivt under året - sannolikt i
ganska jämn takt. En stor del av hushållens realinkomstökning kommer
följaktligen att koncentreras till tredje kvartalet 1975, medan däremot fortsatt
prisuppgång kan väntas reducera realinkomststegringen under fjärde kvartalet.

Den ekonomiska politiken

Utskottet anser att de tidigare angivna av riksdagen godkända målen för
elen ekonomiska politiken bör ligga fast (jfr propositionen, s. 11, och FiU
1975:1, s. 10). Utskottet vill i sammanhanget erinra om att i dessa mål
innefattas kravet på en god regional balans.

Som framgått av det föregående kommer de retroaktiva löneutbetalningarna
att medföra ett avsevärt tillskott till konsumenternas köpkraft under

2 Riksdagen IV 75. 5 sami. Nr 25

FiU 1975:25

sommaren. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med föredraganden
och flera av motionärerna att det inte är lämpligt att i nuläget genomföra
några omedelbara, mera omfattande åtgärder för att stimulera efterfrågan
och särskilt inte den privata konsumtionen. Den ekonomiska politiken måste
i stället främst inriktas på att göra det möjligt för industri och övrigt näringsliv
att fullfölja sina planerade investeringar. Den tidigare starka satsningen på
investeringar inom de utlandskonkurrerande delarna av näringslivet måste
fortsätta, om vi på sikt skall komma till rätta med betalningsbalansproblemet.
Detta i sin tur är en förutsättning för att sysselsättningen skall kunna hållas
på en fortsatt hög nivå.

Inför den kommande vintern är det - inte minst med hänsyn till risken
för fortsatt lågkonjunktur utomlands - nödvändigt att hålla en hög ekonomisk-politisk
handlingsberedskap. Det omfattande arbete för att på olika
områden inventera och bygga ut beredskapen inom sysselsättningspolitiken,
som regeringen inlett på riksdagens begäran om en konjunkturpolitisk beredskapsplan
(FiU 1975:1, s. 18), är därvid av stor betydelse.

I motionen 2151 krävs att riksdagen skall besluta att en mervänleskatlesänknini’
med 4 procentenheter skall ingå i den konjunkturpolitiska beredskapsplanen
och där prioriteras i förhållande till andra konsumtionsstimulerande
åtgärder. Motionärerna förutsätter att sänkningen av mervärdeskatten
skall ske under andra halvåret 1975 och att ett upphävande därav
skall prövas i anslutning till 1976 års finansplan. Skatteutskottets majoritet
har i sitt yttrande hävdat att en temporär sänkning av mervärdeskatten
inte är lämplig som ett komplement till de konjunkturstimulerande åtgärder
som anges i propositionen 100, men att en åtgärd av detta slag givetvis
kan ingå i den konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdagen i enlighet
med finansutskottets betänkande FiU 1975:1 förordat tidigare i år. Finansutskottet
delar denna uppfattning. 1 enlighet med vad som anförts i motionerna
2151, 2152 och 2153 anser utskottet att en temporär mervärdeskattesänkning
av lämplig omfattning och längd - som torde bli likvärdig
med ett köpkraftstillskott på 1 å 2 miljarder kr. - är ett betydelsefullt element
i den konjunkturpolitiska beredskapsplanen. Erfarenheterna av den tidigare
momssänkningen var gynnsamma.

Skatteutskottet konstaterade vidare i sitt yttrande att vissa möjligheter
numera finns att under tid då riksdagen inte är samlad genomföra sådana
ändringar beträffande mervärdeskatten som avses i motionen 2151 moment

1. Härför erfordras dock särskild lagstiftning av innebörd att finans- och
skatteutskotten bemyndigas att på förslag av regeringen bestämma om skattesatsen.
Något sådant bemyndigande finns inte för närvarande och skatteutskottet
ansåg sig inte berett att nu lägga fram förslag om särskild lagstiftning
i detta hänseende.

Enligt finansutskottets uppfattning är det nödvändigt att den paragraf
i regeringsformen (8 kap. 6 !: RF) som skatteutskottet åsyftar görs operativ

FiU 1975:25

genom att erforderlig följdlagstiftning genomförs. Initiativet härtill bör tas
av regeringen. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna.

Enligt riksdagens beslut har finansutskottet att - i anslutning till den
tidigare berörda beredskapsplanen - ta ställning till frågan om en lidigareläggning,
grundad på konjunkturpolitiska skäl av den i början av april
i år beslutade barnbidragshöjningen per den 1 januari 1976. Mot bakgrund
av sin tidigare analys av köpkraftsutvecklingen under tredje kvartalet i år
anser utskottet det ej påkallat att tidigarelägga barnbidragshöjningen till
den 1 juli 1975. Yrkandena härom i motionerna 2109 och 2154 avstyrks
därför. Däremot anser utskottet det lämpligt att på sätt som anförts i motionerna
2152 och 2153 tidigarelägga höjningen till den 1 oktober 1975.
Härigenom åstadkoms en viss begränsad stimulans av den privata efterfrågan
under vinterhalvåret, samtidigt som barnfamiljerna får bättre kompensation
för prisstegringen mot slutet av året. Utskottet har tagit initiativ till utarbetande
av det lagförslag om tidigareläggningen, som redovisas i utskottets
hemställan under moment 3. Det härav föranledda inkomsttillskottet för
barnfamiljerna kan uppskattas till ca 140 milj. kr.

Såväl i propositionen som i vissa av motionerna tas frågan om utbyggnaden
av barnomsorgen upp. Sålunda anförs i propositionen (s. 20-21) att regeringen
har för avsikt att inom kort ta upp frågan om på vilket sätt och inom
vilken tidsperiod behovet av platser för barnomsorg kan tillgodoses. Det
understryks att barnomsorgen även fortsättningsvis måste vara en kommunal
angelägenhet, varför regeringen kommer att diskutera utbyggnadsoch
finansieringsfrågan med kommunförbundet. Regeringen avser att redovisa
resultatet av dessa överläggningar i budgetpropositionen 1976.

I motionen 2153 krävs när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen ett
för kommunerna mera förmånligt bidragssystem. Man föreslår därför att
statsbidragen till kommunerna för byggande av daghem och fritidshem skall
höjas från 7 500 till 12 000 kr., för drift av daghem från 7 500 kr. till 10000
samt för drift av fritidshem från 3 750 kr. till 5 000 kr. per plats att utgå
fr. o. m. den 1 oktober innevarande år. Enligt vad utskottet inhämtat skulle
detta innebära en årlig merkostnad på i runt tal 300 milj. kr.

Socialutskottets majoritet har i sitt yttrande (SoU 1975:1 y) avstyrkt motionsyrkandet
bl. a. med hänvisning till att överläggningarna med kommunförbundet
inte bör föregripas.

Finansutskottet vill i sammanhanget framhålla att det med hänsyn till
kommunernas ekonomi är angeläget att staten möjliggör en utbyggnad av
den kommunala barnomsorgen. En sådan utbyggnad tillsammans med andra
åtgärder kan öka familjernas valfrihet vad gäller barntillsyn och ge vidgade
möjligheter till förvärvsarbete. Samtidigt vill utskottet understryka att det
är kommunerna som skall undersöka behovet av daghem m. m. samt utarbeta
de femårsplaner härför som krävs enligt 10 8 förskolelagen. Gällande
restriktioner för kommunala skattehöjningar gör det emellertid nödvändigt

FiU 1975:25

med ett pkat statligt kostnadsansvar för att kommunerna skall klara den
nödvändiga utbyggnaden av barnomsorgen under de närmaste åren. Enligt
utskottets mening bör dock riksdagen ej nu fatta beslut om någon höjning
av statsbidragen. Denna fråga bör i överensstämmelse med socialutskottets
ställningstagande i stället tas upp i de aviserade överläggningarna mellan
regeringen och kommunförbundet. Utskottet vill betona önskvärdheten av
att dessa förhandlingar slutförs på så tidigt stadium att kommunerna kan
beakta resultatet härav vid höstens budgetbehandling.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet nu ej tillstyrka bifall
till motionen 2153 moment 2.

I motionen 2154 moment 1 förordas att riksdagen skall uttala sig för
ett program för byggande av 50 000 förskoleplatser årligen under de närmaste
åren. I moment 7 a i samma motion yrkas att staten skall överta personalkostnaderna
vid barnstugorna. De statsfinansiella konsekvenserna av hela
programmet är mycket omfattande. Verkställda uppskattningar tyder på att
den totala merkostnaden för programmet skulle uppgå till ca 3 miljarder
kr., varav på staten skulle falla drygt 2 miljarder kr. Då det enligt utskottets
bedömning inte föreligger samhällsekonomiskt utrymme för en så snabb
och omfattande satsning på barnomsorgen avstyrker utskottet att riksdagen
gör de i motionen begärda uttalandena. Även socialutskottet har ur de synpunkter
det har att företräda avstyrkt bifall till detsamma.

1 sitt betänkande över finansplanen (FiU 1975:1) framhöll utskottet det
angelägna i att i olika former öka kapitalimporten. Utskottet underströk
därvid att det var önskvärt att såväl staten som kommuner och näringsliv
deltog i den utländska upplåningen. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att det hittills varit möjligt att uppväga underskottet i bytesbalansen med
kapitalimport och att även kommuner och staten - via riksbanken - deltagit
i denna upplåning. Valutareserven har härigenom kunnat bibehållas på en
tillfredsställande nivå och till och med visat en ökning med omkring 2
miljarder kr. under årets fyra första månader. Under samma period har
riksbanken lämnat tillstånd för utlandsupplåning på sammanlagt ca 5 miljarder
kr. Tillståndsgivningen motsvarar därmed i det närmaste det uppskattade
underskottet i bytesbalansen för året som helhet.

Utskottet vill betona att den utländska upplåningen innebären betydande
inteckning i våra framtida resurser. Som framhålls såväl i propositionen
som i motionerna 2152 och 2153 är det därför angeläget att det utrymme
som skapas genom utlandsupplåningen utnyttjas för en utbyggnad av landets
produktionskapacitet. Näringslivsinvesteringarna blir i nuvarande situation
centrala. De måste bidra till att hålla sysselsättningen på hög nivå, de måste
möjliggöra löneökningar utan fullt prisgenomslag och de måste på sikt skapa
balans i utrikesbetalningarna.

Utskottet delar den i motionen 2152 anförda uppfattningen att de importkonkurrerande
företagen härvid har en lika viktig roll att spela som
exportföretagen.

FiU 1975:25

Inte minst viktigt är att kredit politiken utformas på ett sätt som möjliggör
industriexpansionen, och då även för de mindre och medelstora företagen.
Ett steg i rätt riktning har tagits genom de av riksbanken nyligen beslutade
åtgärderna. I mitten av april höjdes sålunda den långa räntan med en procentenhet
samtidigt som affärsbankernas tak för utlåning till andra ändamål
än bostadsbyggandet höjdes med 1 miljard kr. för första halvåret 1975. Höjningen
av den långa räntan kan enligt utskottet accepteras som ett försök
att i högre grad påverka kapitalströmmarna. Utskottet vill understryka vikten
av att de vidtagna åtgärderna inom riksbanken koordineras med emissionskontrollen
och att näringslivets obligationer därvid ges det behövliga
utrymmet.

Det är också av vikt att statsupplåningen utformas så att den i minsta
möjliga mån inkräktar på näringslivets utrymme på kreditmarknaden.

Vad gäller de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning vill utskottet
erinra om riksdagens beslut i denna fråga (FiU 1975:1). Utskottet
underströk då vikten av att dessa företags kreditbehov tillgodosågs, och
att de s. k. mellanhandsinstituten borde ges en förstärkt kreditkapacitet.
Enligt vad utskottet erfarit har också detta skett i viss omfattning, vilket
utskottet noterar med tillfredsställelse. Utskottet förutsätter att höjningen
av affärsbankernas utlåningstak även skall komma de mindre och medelstora
företagen till del och möjliggöra nödvändiga investeringar.

1976 samt att dessa fonder även får utnyttjas för maskininvesteringar. Dessa
fonder får emellertid disponeras fritt endast för investeringar inom stödområdet,
medan övriga investeringar skall prövas individuellt.

I partimotionerna från samtliga borgerliga partier krävs att de reguljära
investeringsfonderna skall fl disponeras fritt för investeringar även utanför
stödområdet. I motionen 2151 krävs även en förlängning av den fria dispositionsrätten
med ett kvartal, dvs. till den 1 juli 1976.

Enligt utskottets mening utgör regeringens förslag angående individuella
prövningar för investeringar utanför stödområdet en onödig begränsning
av dispositionsrätten. Med hänsyn till konjunkturläget torde små risker för
regionala överhettningar föreligga även med fri dispositionsrätt. Därför bör
investeringsfonderna generellt släppas fria enligt 9 !; 1 mom. i förordningen
om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Utskottet vill emellertid,
i likhet med regeringen, ej förorda fondfrisläpp för mer än vinterperioden.
Vidare vill utskottet framhålla vikten av att detta tidsbegränsade frisläpp
ej får komma i konflikt med det av statsmakterna fastställda målet angående
regional balans. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 2152 moment 1
och 2153 moment I samt i vad avser fri dispositionsrätt även motionen
2151 moment 2.

FiU 1975:25

I motionen 2151 moment 3 yrkas att riksdagen som komplement till
investeringsfonderna beslutar om ett särskilt investeringsavdrag på 10 %
för maskininvesteringar. Avdraget bör enligt motionärerna utgå på investeringar
som påbörjas efter den 1 juni i år och senast den 30 juni 1976
samt är avslutade före utgången av 1976. Skatteutskottet finner i sitt yttrande
att det av motionärerna föreslagna särskilda investeringsavdraget för närvarande
inte är ett lämpligt komplement till de konjunkturstimulerande
åtgärder som anges i propositionen. Finansutskottet har dock, som redan
framhållits, vid sin bedömning funnit att det är synnerligen angeläget att
näringslivets investeringar stimuleras. Det finns risk för att konjunkturutvecklingen
blir sådan att finansministerns beräkning av dessa investeringar
visar sig vara alltför optimistisk. Under tidigare konjunkturavmattningar
har ett system med investeringsavdrag tillämpats. I finansutskottets betänkande
1975:1 gjordes följande uttalande: "För att främja de privata
industriinvesteringarna bör ett investeringsavdrag vid beskattningen i kombination
med investeringsbidrag för särskilda ändamål övervägas”. Utskottet
förutsätter att regeringen, när detta motiveras av konjunkturutvecklingen,
framlägger förslag om investeringsavdrag i kombination med investeringsbidrag
samt att åtgärderna utformas för att ge största möjliga sysselsättningseffekt.

i motionen 2151 moment 4 yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften skall
tas bort inom det inre stödområdet för att främja sysselsättningen där. Skatteutskottet
har i sitt yttrande hävdat att detta yrkande bör avstyrkas med
hänvisning till att företagsskatteberedningen nyligen fått tilläggsdirektiv att
utreda en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften.

Utskottet vill även i detta sammanhang erinra om att regional balans
utgör ett av målen för vår samhällsutveckling. Den relativa arbetslösheten
inom skogslänen ligger väsentligt högre än i övriga delar av landet. Det
är därför angeläget att pröva olika former för stimulans av sysselsättningen
inom detta område. Detta kan väntas bli särskilt aktuellt nästa vinter. Mot
denna bakgrund anser utskottet att den allmänna arbetsgivaravgiften inom
det inre stödområdet bör sänkas från 4 till 2 procent från och med den
1 januari 1976. Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag
till riksmötet 1975/76 om de ändringar som erfordras i lagen om allmän
arbetsgivaravgift. Skulle konjunkturutvecklingen bli sämre än väntat, bör
statsmakterna i höst ta ställning till om arbetsgivaravgiften helt skall avskaffas
inom det inre stödområdet. I det sammanhanget kan en sänkning
till 2 procent i det allmänna stödområdet aktualiseras.

I motionen 2156 föreslås likaså en åtgärd, om än begränsad, ägnad att
förbättra sysselsättningssituationen inom stödområdet. Motionären begär sålunda
att riksdagen bör uttala sig för att skogsbilvägbvggandet inom stödområdet
budgetåret 1975/76 bör omfatta 900 km nybyggd väg. Jordbruksutskottet
har i sitt yttrande (JoU 1975:3y) uttalat att man givetvis inte motsätter

FiU 1975:25

sig att särskilda medel, diirest så befinns möjligt, ställs till förfogande för
i motionen 2156 åsyftade skogsbilvägbyggnadsföretag ur anslagen till sysselsättningsskapande
åtgärder. Mot bakgrund av vad utskottet nyss anfort
angående sysselsättningsläget inom skogslänen finner utskottet det angeläget
att understryka det krav som framförts i motionen. Utskottet vill därför
föreslå att ett mer omfattande byggande av skogsbilvägar inom stödområdet
bör ingå som ett element i den konjunkturpolitiska beredskapsplanen.

Som utskottet tidigare berört kommer årets avtalsuppgörelse att leda till
en fortsatt, kraftig prisstegring. Den kostnadsökning som företagen belastas
med uppgår i år till ca 20 96. Även om lönerna på vissa av våra viktigare
exportmarknader stigit lika snabbt som i Sverige eller t. o. m. ännu snabbare
torde Sveriges internationella konkurrenskraft gentemot främst Västtyskland
och USA komma att försämras. Utskottet finner det angeläget att
man framgent söker finna former för realinkomstförbättringar för löntagarna
som ej får inflatoriska konsekvenser. I motionen 2155 framhålls att man
vid den s. k. Haga Il-uppgörelsen kom överens om att skatteutredningens
arbete bör inriktas på att presentera förslag till ett mer varaktigt skattesystem
under 1976, som kan träda i kraft 1977. I motionen 2152 framhålls det
angelägna i att nya förändringar i skattesystemet kan inordnas i en långsiktig
reform.

Skatteutskottet har i ett tidigare betänkande (1975:25) behandlat bl. a.
motionerna 695 av herr Knut Johansson i Stockholm m. fl. (s) och 2114
av herrar Löfgren och Ahlmark (fp), i vilka tämligen likartade krav om
en närmare samordning av utredningarna på skatteområdet framfördes. Skatteutskottet
besvarade kraven genom att visa på att utredningarna de facto
samarbetade genom direkta kontakter mellan ordförande, ledamöter och
experter i skatteutredningen och färetagsskatteberedningen. Man underströk
vidare önskvärdheten av att det påbörjade samarbetet intensifierades och
utvidgades till att omfatta även kommunalekonomiska utredningen.

Utskottet vill understryka vikten av att den svenska industrins internationella
konkurrenskraft bevaras. Härför krävs bl. a. att avtalsuppgörelser
framgent kan träffas som medger förbättringar av inkomsttagarnas reala
köpkraft utan att samtidigt leda till stora prisstegringar. Nuvarande skattesystem
har klara brister i detta avseende. Med hänsyn härtill torde det
inte vara möjligt att utforma det framtida statliga och kommunala skattesystemet
genom isolerade reformer på delområden. Utskottet vill därför
starkt understryka behovet av att de tre här berörda utredningarnas arbete
ges en sådan inriktning att det i god tid före en kommande avtalsrörelse
möjliggör en samlad bedömning av skattepolitikens utformning. Utan kännedom
om innebörden av en mera varaktig skattepolitiks utformning blir
det ej möjligt att med framgång använda sig av ett sådant forum för samråd
inför en kommande avtalsuppgörelse, varom riksdagen tidigare i år uttalat
sig.

FiU 1975:25

Som ett led i den kortsiktigt inflationsbekämpande politiken råder för
närvarande prisstopp på en rad varuområden. Ett annat viktigt instrument
i den prisstabiliserande politiken utgörs av livsmedelssubventionerna. I motionen
2154 krävs att riksdagen uttalar att det prisstopp som för närvarande
råder för vissa varuområden skall utvidgas till att gälla alla dagligvaror.
Mot bakgrund av pris- och kartellnämndens kontinuerliga prisövervakning
finner utskottet det ej påkallat att hemställa hos regeringen om en vidgad
tillämpning av allmänna prisregleringslagen, varför utskottet avstyrker bifall
till motionen 2154 moment 5.

I motionen 2154 hemställs för övrigt om riksdagens uttalande om en rad
olika ekonomisk-politiska åtgärder och reformer av delvis mycket långtgående
karaktär.

Beträffande kravet i motionen om ett specialprogram för bekämpande
av ungdomsarbetslösheten har inrikesutskottet i sitt yttrande (InU 1975:1 y)
framhållit att riksdagen ingående behandlade frågan om ungdomens ställning
på arbetsmarknaden i slutet av mars månad. Till grund för debatten låg
inrikesutskottets betänkande 1975:3 i vilket bl. a. lämnades en översiktlig
redovisning för det utredningsarbete som pågår om ungdomars ställning på
arbetsmarknaden. Därvid nämndes särskilt sysselsättningsutredningen, som
har en särskild arbetsgrupp för ungdomsfrågor, AMS arbetsgrupp för praktikfrågor,
skolöverstyrelsens arbetsgrupp för samverkan mellan skola och
arbetsliv och utbildningsdepartementets arbetsgrupp rörande gymnasieskolan.
Riksdagen slöt då med stor majoritet upp bakom utskottets förslag,
bl. a. röstade representanterna för vänsterpartiet kommunisterna med utskottet.
Motionen innehåller inte några nya synpunkter i den aktuella frågan
och då inte heller i övrigt finns anledning att göra en ny bedömning av
problemen avstyrker inrikesutskottet yrkandet 2 i motionen 2154.

I motionen 2154 framförs även krav på riksdagens uttalande om en ny
inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Inrikesutskottet anför angående detta
yrkande att man i nyssnämnda betänkande (InU 1975:3) behandlat ett yrkande
med samma innehåll. Därvid hänvisade utskottet till att organisationskommittén
för skyddat arbete väntades lägga fram principförslag redan i
vår. I avvaktan härpå avstyrktes bifall till yrkandet, och riksdagen biföll
utskottets förslag. Inrikesutskottet, som inhämtat att den ovan nämnda
kommittén nu arbetar med sikte på att lägga fram sina förslag i augusti,
kan inte finna anledning för riksdagen att nu frångå sin tidigare inställning.
Med hänvisning till det anförda föreslår inrikesutskottet att finansutskottet
hemställer att riksdagen avslår motionen 2154 momenten 2 och 3.

I motionen 2154 moment 4 reses även krav på att hela det belopp som
enligt gällande överenskommelse skall tillföras jordbruket den I juli 1975
erläggs av statsmedel.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (JoU 1975:3 y) pekat på att valet
av metod för att finansiera jordbruksstödet ingår bland de frågor som 1972
års jordbruksutredning har att behandla. Jordbruksutskottet utgår vidare

FiU 1975:25

från att jordbruksutredningens överväganden i ämnet bedrivs med all möjlig
skyndsamhet och att utredningen så snart det låter sig göra framlägger av
övervägandena motiverade förslag. Motionsyrkandet har ej föranlett något
särskilt uttalande därutöver från jordbruksutskottets sida.

Beträffande kravet i motionen 2154 att den garanterade bostadslåneräntan
sänks med en halv procent tor hus byggda under åren 1970-1975 har civilutskottet
i sitt yttrande (CU 1975:4 y) anfort att en sänkning av den
garanterade räntan med en halv procentenhet för årgångarna 1970-1975 skulle
melora ökade årliga kostnader tor räntebidrag i storleksordningen 120
milj. kr. för flerfamiljshus och 50 milj. kr. för småhus. Om även de följande
årgångarna skall fä ett motsvarande höjt räntebidrag m. m. skulle kostnaden
för varje årgång ligga i storleksordningen 20 milj. kr. för flerfamiljshus och

10 milj. kr. för småhus. Budgetmässiga följdeffekter skulle uppstå genom
minskade kostnader för bostadstillägg och genom minskade ränteavdrag
vid taxeringen.

Civilutskottet pekar även på att den nuvarande finansieringsordningen
tillämpas sedan början av innevarande år. Det är enligt civilutskottets mening
för tidigt att ur generella utgångspunkter påkalla en omprövning därav enligt
motionen. De åsyftade hyreseffekterna bör bedömas i annat sammanhang
ur främst bostadspolitisk synvinkel och inte i anslutning till kompletteringspropositionen.
Civilutskottet avstyrker bifall till motionen 2154 moment
6.

När det gäller kravet i motionen 2154 angående ett statligt grundbidrag
till kommunerna för pensionärernas bostadstillägg anför socialförsäkringsutskottet
i sitt yttrande (SfU 1975:1 y) bl. a. att ett motionsyrkande av samma
innehåll behandlades av socialförsäkringsutskottet i dess av riksdagen godkända
betänkande 1975:5. Utskottet avstyrkte bifall med hänvisning bl. a.
till det bostadspolitiska arbete som pågår inom bostadsfinansieringsutredningen
och boendeutredningen och som omfattar bl. a. frågor om en eventuell
samordning av statskommunala och kommunala bostadstillägg. Utskottet
erinrade om den kommunalekonomiska utredningen, som också
kommer att uppmärksamma finansieringen av bostadstilläggen. Riksdagen
har vid sammanträde den 13 mars i år bifallit utskottets hemställan. Socialförsäkringsutskottet
avstyrker därför bifall till motionen 2154 moment
7 b.

1 motionen 2154 moment 7 c yrkas även befrielse från arbetsgivaravgift
för kommuner och landsting. Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande yrkandet
med hänvisning till vad socialförsäkringsutskottet anfört härom i
sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1975:17.

Skatteutskottet konstaterar vidare i sitt yttrande att motsvarande yrkande
om skärpning av bolagsskatten och förmögenhetsskatten som framställs
under moment 8 i motionen 2154 tidigare i år avslagits av riksdagen på
förslag av skatteutskottet (SkU 1975:25). Utskottet lann inte skäl att nu
frånträda tidigare beslut utan avstyrkte motionen även i dessa delar.

Beträffande kravet i motionen 2154 moment 9 att lagförslag framlägges

FiU 1975:25

innebärande 7 timmars arbetsdag med 35 timmars arbetsvecka från och
med år 1977 och att 6 timmars arbetsdag med 30 timmars arbetsvecka
uppnås från och med år 1980 anför socialutskottet i sitt yttrande (Sol)
1975:1 y) att man tidigare i år prövat ett likartat krav. Yrkandet avslogs
då (SoU 1975:1) bl. a. på grund av att det i första hand iir arbetstagarnas
sak att göra en avvägning mellan olika former för uttag av en möjlig standardhöjning
och besluta när man vill föra fram frågor av detta slag. Enligt
socialutskottets mening finns inte skäl att frångå den av riksdagen tidigare
i år gjorda bedömningen rörande arbetstidsförkortningen. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 2154 i här aktuell del.

Även finansutskottet avstyrker motionen 2154 momenten 2, 3, 4, 6, 7 b,
7 c, 8 och 9 med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört angående
de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

I kompletteringspropositionen har sedan länge som bilaga redovisats en
långtidsbudget för den kommande femårsperioden. Denna redovisning har
givit en god vägledning vid bedömningen av utrymmet för samhälleliga
åtgärder. I årets kompletteringsproposition har emellertid redovisningen ändrats
så att man inte längre får samma möjligheter att använda långtidsbudgeten
för en bedömning av framtiden. Detta innebär enligt utskottets
mening en försvagning av beslutsunderlaget. Regeringen bör genom att utforma
långtidsbudgeten på samma sätt som tidigare ge riksdagen bästa möjliga
underlag för framtidsbedömningar.

Särskilda frågor

I propositionen föreslås en statlig garanti för AB Svensk Exportkredit (SEk)
för att möjliggöra upplåning på utlandsmarknaden. Bolaget, som till hälften
ägs av staten, har hittills finansierat sin utlåning genom upplåning i APfonden.
SEk har för 1975 ett upplåningsbehov om ca 600 milj. kr. Föredraganden
anser att åtminstone hälften av detta belopp bör lånas upp utomlands
med hänsyn till dels det begränsade utrymmet på den svenska
kapitalmarknaden, dels behovet av ökad utlandsupplåning. SEk har redan
placerat ett lån på den internationella kapitalmarknaden och ytterligare ett
lån är aktuellt. En statlig garanti för upplåningen möjliggör att denna sker
på mer gynnsamma villkor. I propositionen föreslås därför att staten skall
garantera av SEk upptagna lån intill ett belopp om högst 350 milj. kr. jämte
ränta. Garanti bör kunna utställas i utländsk valuta.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om sitt av riksdagen godkända ställningstagande
till utlandsupplåning. Utskottet uttalade i betänkande nr 1
innevarande år att det med hänsyn till att bytesbalansen för 1975 kunde
väntas visa ett ökat underskott var ”angeläget att i olika former temporärt
öka kapitalimporten”. Att lämna SEk statliga garantier för utlandsupplåning
låter sig väl förena med utskottets tidigare ställningstagande, inte minst
genom att det kapital som härigenom importeras direkt bidrar till ökad
svensk export och förbättrad handelsbalans.

FiU 1975:25

I propositionen föreslås vidare att anslaget till täckning av merkostnader
för löner och pensionerhöjs till 2,3 miljarder kr. I budgetpropositionen upptogs
motsvarande anslagsbehov preliminärt till 1,2 miljarder kr. Statens avtalsverk
träffade den 15 april avtal med löntagarorganisationerna på den statliga
sidan. Avtalet innebar en lönekostnadsökning på ca 15 % för år 1975 och
ca 12 % för år 1976. Häri ingick en höjning av arbetsgivaravgifterna med
ca 4 % vardera året. Den sistnämnda höjningen har beaktats i anslagsberäkningarna
förbudgetåret 1975/76 genom att dets. k. lönekostnadspålägget
höjts till 33 %. Avtalet godkändes den 16 maj av riksdagens lönedelegation.
Den i kompletteringspropositionen föreslagna höjningen av anslaget svarar
till det nya avtalet. Utskottet har intet att erinra mot den föreslagna höjningen
av anslaget.

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att
riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1975:2152 moment 2 och 1975:2151 moment 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande följdlags tift ning till 8 kap. 6 § regeringsformen att riksdagen
med anledning av utskottets förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande tidpunkten för höjning av det allmänna barnbidraget
med300 kr. att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört
och med avslag på motionerna 1975:2109 moment 10 och
1975:2154 moment II antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:153) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag

Härigenom föreskrives att bestämmelserna i 1 S lagen (1975:153) om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, som enligt nämnda lag
skall börja tillämpas den I januari 1976, i stället skall börja tillämpas den
I oktober 1975.

4. beträffande bidrag för byggande och drift av daghem och fritidshem
att riksdagen med anledning av motionen 1975:2153 moment
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. beträffande utnyttjande av investeringsfonderna för konjunkturutjämning
att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2152 moment
1 och 1975:2153 moment 1 samt med anledning av motionen
1975:2151 moment 2 som sin mening ger regeringen

FiU 1975:25

till känna vad utskottet anfört beträffande friare användning
fram till den 1 april 1976 av medel avsatta till investeringsfonder
för konjunkturutjämning,

6. beträffande särskilt investeringsavdrag m. m. att riksdagen med
anledning av motionen 1975:2151 moment 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet att riksdagen
med anledning av motionen 1975:2151 moment 4,

a.beslutar sänka uttagsprocenten lorden allmänna arbetsgivaravgiften
inom den inre stödområdet från 4 till 2 fr. o. m. den
1 januari 1976,

b. hos regeringen begär förslag till riksmötet 1975/76 om de
ändringar i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift som
föranleds av vad utskottet ovan under a hemställt,

c. ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört om
den allmänna arbetsgivaravgiften,

8.beträffande skogsbilvägbyggandet inom det inre stödområdet att
riksdagen med anledning av motionen 1975:2156 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande skattesystemet att riksdagen med anledning av motionen
1975:2155 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. beträffande vissa yrkanden om riksdagens uttalanden
att riksdagen avslår motionen 1975:2154 i vad avser

a. moment 1 om ett program för byggande av förskoleplatser,

b. moment 2 om ett specialprogram mot ungdomsarbetslösheten,

c. moment 3 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken,

d. moment 4 om statsmedel till jordbruket,

e. moment 5 om prisstoppets utvidgning,

f. moment 6 om sänkning av den garanterade bostadslåneräntan,

g. moment 7 a) om personalkostnaderna vid barnstugorna,

h. moment 7 b) om pensionärernas bostadstillägg,

i. moment 7 c) om arbetsgivaravgiften för kommuner och
landsting,

j. moment 8 om skatten på förmögenheter och bolagsvinster,
k. moment 9 om arbetstidslagen,

11. beträffande AB Svensk Exportkredit att riksdagen med bifall till
regeringens förslag uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garanti för av AB Svensk Exportkredit upptagna
utländska lån intill ett belopp av 350 000 000 kr., jämte
ränta.

FiU 1975:25

12. beträffande merkostnader för löner och pensioner att riksdagen
med bifall till regeringens förslag till Täckning av merkostnader
för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1975/76 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 300 000 000 kr.

Stockholm den 23 maj 1975

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c). Ekström (s). Burenstam Linder (m). Knut
Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c). Franzén (s). Löfgren (fp). Larsson
i Karlskoga (s). Jansson (s). Söderström (ni), Pettersson i Malmö (s), fru
Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp) och Rämgård (c).

Reservationer

Reservation 1 beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken -i vad avser hemställan under 1 - av herrar Ekström (s). Knut Johansson

i Stockholm (s). Franzén (s). Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s). Pettersson

i Malmö (s) och Hermansson (vpk) som anser att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att
riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag

på motionerna 1975:2152 moment 2 och 1975:2151 moment 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Reservation 2 beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i
vad avser utskottets motivering.

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som - under
förutsättning av bifall till reservationen 1 - anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 17 börjar med "Avtalsuppgörelserna på" och på s. 18
slutar med "var gynnsamma" bort ha följande lydelse:
Avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden är av central betydelse för den
samhällsekonomiska balansen i vårt land. Det är därför med tillfredsställelse
som utskottet konstaterar att arbetsmarknadens parter nu kunnat träffa centrala
avtal för betydande delar av arbetsmarknaden. Genom den tvååriga
uppgörelsen, till vilken såväl skatteöverenskommelsen under våren 1975
som avtalet för den statliga sektorn bidragit, har ett viktigt ovisshetsmoment
när det gäller den ekonomiska utvecklingen eliminerats. Den tvååriga arbetsfred,
som härigenom säkrats, har på ett avgörande sätt förstärkt det

FiU 1975:25

svenska näringslivets internationella konkurrenskraft.

För löntagarna innebär de träffade överenskommelserna ett betydande
köpkraftstillskott utöver det som redan utgått genom skattesänkningen den
1 januari 1975. Genom att avtalsrörelsen i alla sina delar ännu inte är avslutad
är det emellertid ännu för tidigt att mera exakt ange storleken av detta.
Enligt utskottets mening talar emellertid den redan nu förhandenvarande
informationen om avtalsrörelsens resultat för att den privata konsumtionens
ökning med betryggande sannolikhet kommer att uppgå till de 4 % som
anges i propositionen. Skäl talar t. o. m. för att effekten blir ännu större
och att en ytterligare stimulans av konjunkturen skulle erhållas.

Enligt propositionen beräknas konsumentpriserna stiga med ca 8 % under
loppet av 1975. Även om det är mycket svårt att förutsäga i vilken takt
och omfattning som lönekostnadsstegringen slår igenom i konsumentpriserna
kan man inte utesluta att de träffade avtalen i och för sig skulle
leda till en något högre prisstegring. En lugnare importprisstegring verkar
emellertid åt andra hållet. Osäkerheten om det exakta avtalsutfallet och
om den fortsatta importprisutvecklingen gör det emellertid svårt att redovisa
en alternativ bedömning. Utvecklingen hittills under detta år pekar emellertid
på en klart lugnare prisutveckling än under 1974, vilket bl. a. bör
bedömas mot bakgrunden av att de höjda socialförsäkringsavgifterna påverkat
lönekostnaderna redan fr. o. m. den 1 januari 1975.

Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har under senare år avvikit markant
från omvärldens. Under 1972 och 1973 kunde vi undvika den överhettning
i konjunkturen som i en hel del länder medförde en kraftigt ökad
inflation och oro på arbetsmarknaden. Under 1974, då arbetslösheten inom
OECD-området nådde rekordhöga nivåer och produktionen stagnerade eller
i vissa fall sjönk, upplevde vi en mycket markant förbättring av sysselsättningen,
sänkt arbetslöshet och en betydande produktionsuppgång. Samtidigt
var prisstegringarna klart lägre än genomsnittet inom OECD.

En betydande del av förklaringen till denna bättre bild för vårt land måste
sökas i den sysselsättningsskapande politik som förts sedan senare delen
av 1973 och som kompenserat för de nedgångstendenser som den internationella
lågkonjunkturen utsatt vårt land för under denna tid. I ett längre
perspektiv bör man även framhålla betydelsen av den kraftfulla investeringspolitik
som bedrivits, vilken lett till en oavbruten ökning av industriinvesteringarna
sedan slutet på 1960-talet och en därtill svarande ständig
förstärkning av den svenska industrins konkurrenskraft och produktionskapacitet.

Utskottet anser att de tidigare angivna, av riksdagen godkända, målen
för den ekonomiska politiken med dess centrala inriktning på full sysselsättning
bör ligga fast (jfr propositionen, s. 11, och FiU 1975:1, s. 10). Ut -

FilJ 1975:25

skottet vill i sammanhanget erinra om att i dessa mål innefattas kravet
på en god regional balans.

Hög prioritet bör ges åt att främja de produktiva investeringarna, att bekämpa
prisstegringarna, återställa den externa balansen samtidigt som en
hög beredskap hålls för att möta en eventuell konjunkturförsämring.

Som framgått av det tidigare kommer löneökningarna att medföra ett
avsevärt tillskott till konsumenternas köpkraft under 1975. Den successiva
löneökning som synes vara en ofrånkomlig konsekvens av det nu förhandenvarande
efterfrågeläget på arbetsmarknaden kommer sannolikt att medföra
att denna köpkraft hålls uppe under hela året.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med föredraganden och flera
av motionärerna att det inte är lämpligt att i nuläget genomföra några ytterligare
åtgärder utöver vad som föreslagits i den reviderade finansplanen
för att stimulera efterfrågan och särskilt inte den privata konsumtionen.
Den ekonomiska politiken måste i stället främst inriktas på att göra det
möjligt för industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade investeringar.
Den tidigare starka satsningen på investeringar inom de utlandskonkurrerande
delarna av näringslivet måste fortsätta, om vi på sikt skall
komma till rätta med betalningsbalansproblemet. Detta i sin tur är en förutsättning
för att sysselsättningen skall kunna hållas på en fortsatt hög nivå.

Inför den kommande vintern är det - inte minst med hänsyn till risken
för fortsatt lågkonjunktur utomlands - nödvändigt att hålla en hög ekonomisk-politisk
handlingsberedskap. Det omfattande arbete för att på olika
områden inventera och bygga ut beredskapen inom sysselsättningspolitiken,
som regeringen tidigare inlett och som riksdagen sedermera uttalat sig för
(FiU 1975:1, s. 18) är därvid av stor betydelse.

Samtidigt som det finns starka skäl att hålla en hög beredskap finns det
inte underlag att redan nu besluta om de eventuella åtgärdernas omfattning.
Förutsättningarna för ett sådant ställningstagande torde inte kunna föreligga
förrän efter sommaren då bl. a. en mer samlad bedömning från
länsarbetsnämnderna föreligger.

De krav som i första hand måste ställas på de åtgärder som ingår i den
konjunkturpolitiska beredskapsplanen är att de på ett effektivt sätt kan hålla
sysselsättningen uppe utan att innebära någon större ytterligare belastning
på vår utrikesbalans samt att de kan sättas in med kort varsel och snabbt
ge sysselsättning inom de områden där detta behövs. Även mot den bakgrunden
är det angeläget att de särskilda insatserna i första hand riktas
till andra områden än den privata konsumtionen eftersom en stor del av
sådana insatser ställer krav på ökad import. Vidare får generella stimulansåtgärder
inte erforderliga effekter inom sådana områden där särskilda
sysselsättningsinsatser är påkallade.

I detta sammanhang får de medel som samhället förfogar över inom
arbetsmarknadspolitikens område en särskild betydelse. Utskottet har erfarit
att de nya reglerna för lagerstöd vilka riksdagen efter regeringens förslag

FiU 1975:25

i budgetpropositionen uttalade sig för (FiU 1975:1) kommer att tillämpas
för ökning av lageruppbyggnaden inom näringslivet fr. o. m. 1 juli 1975.
Vidare kan nämnas att arbetsmarknadsstyrelsens planering av beredskapsarbetena
för nästa budgetår har inriktats på en nivå som ligger minst 25 %
högre än för innevarande år vilket innebär en planeringsreserv på minst
10 miljoner dagsverken att jämföra med de ca 3,7 miljoner dagsverken
som beräknas bli utförda under innevarande år. Vidare pågår ett omfattande
inventeringsarbete kring möjligheterna att tidigarelägga kommunala industribeställningar.

Härtill kommer det omfattande projektunderlag som tagits fram inom
regeringskansliet på underlag från arbetsmarknadsstyrelsen och berörda
myndigheter. Enligt vad utskottet erfarit innefattar detta numera projekt
av storleksordningen 3 miljarder kr. omfattande ca 4 miljoner dagsverken
vilka samtliga kan sättas i gång inom kortare tid än tre månader. Härutöver
kommer en betydande mängd projekt som kan sättas i gång efter ytterligare
tid.

I motionen 2151 krävs att riksdagen skall besluta att en mervärdeskattesänkning
med fyra procentenheter skall ingå i den konjunkturpolitiska
beredskapsplanen och där prioriteras i förhållande till andra konsumtionsstimulerande
åtgärder. Motionärerna förutsätter att sänkningen av mervärdeskatten
skall ske under andra halvåret 1975 och att ett upphävande därav
skall prövas i anslutning till 1976 års finansplan. Skatteutskottets majoritet
har i sitt yttrande hävdat att en temporär sänkning av mervärdeskatten
inte är lämplig som ett komplement till de konjunkturstimulerande åtgärder
som anges i propositionen 100, men att en åtgärd av detta slag givetvis
kan ingå i den konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdagen i enlighet
med finansutskottets betänkande FiU 1975:1 förordat tidigare år.

1 motionerna 2152 och 2153 avvisar man tanken på att nu stimulera
den privata konsumtionen genom en temporär mervärdeskattesänkning men
framhåller att åtgärden bör prövas längre fram när större säkerhet vunnits
vid bedömningen av bl. a. den internationella utvecklingen och de nya avtalens
verkningar.

I finansplanen och den reviderade nationalbudgeten presenteras vissa preliminära
resultat rörande erfarenheterna av den temporära mervärdeskattesänkningen
under 1974. Man framhåller där att även om det framstår
som sannolikt att åtgärden haft en temporärt konsumtionsstimulerande effekt.
denna i betydande utsträckning gällt importerade varor. Effekten på
den inhemska sysselsättningen skulle således ha varit begränsad samtidigt
som den redan tidigare bekymmersamma utrikesbalansen ytterligare försämrats.
Enligt utskottets mening bör man med hänsyn härtill i rådande
bytesbalansläge så långt möjligt använda andra - och mer sysselsättningsstimulerande
- ekonomisk-politiska medel. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen 2151 moment 1.

FiU 1975:25

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
I - anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Avtalsuppgörelserna på” och på s. 18 slutar med ”var gynnsamma”
bort ha följande lydelse:

Man torde således inte kunna räkna med någon större ”draghjälp” åt
den svenska konjunkturutvecklingen genom ett förbättrat ekonomiskt läge
internationellt.

Det viktigaste för konjunkturutvecklingen är emellertid de inhemska förhållandena.
Monopolens makt över prisbildningen och en ökande improduktiv
sektor är huvudorsaker till den kraftiga inflationen. De senaste årens
jätteprofiter har lett till en kraftig inkomstomfördelning till kapitalägarnas
förmån, en omfördelning som årets centrala avtalsuppgörelse inte lyckats
bryta. Kapitalägarnas försök att med hjälp av prisuppskörtningar tillvälla
sig en ökad andel av produktionsresultatet kommer inte att avta. Propositionens
uppskattning av inflationstakten till omkring 9 % torde vara i
underkant. Sannolikare är att inflationstakten under 1975 kommer att vara
av samma storleksordning som 1974, dvs. omkring 12 %.

Det är också kapitalets koncentration och planlösheten i dess förändring
och utveckling som förorsakar svängningarna mellan högkonjunkturer och
arbetslöshetskriser. Utvecklingen under de senaste 15 åren visar att högkonjunkturerna
har en tendens att något försvagas, samtidigt som lågkonjunkturerna
fördjupas och en långsiktig tendens till stagnation alltmer gör
sig gällande.

Flera tecken tyder på att den högkonjunktur som präglat ekonomin under
det senaste året håller på att vika. Den ekonomiska politikens uppgift kan
emellertid inte bara begränsas till beredskap ”uti fall att” den kapitalistiska
ekonomin kommer att svänga hit eller dit. De traditionella målformuleringarna
för den ekonomiska politiken - full sysselsättning, prisstabilitet,
balans med utlandet, regional balans, minskade inkomstklyftor, är i och
för sig alla önskvärda mål. I ett kapitalistiskt samhälle kan de möjligen
vara kampmål, men de beskriver inte ens en rörelseriktning för ekonomin
eller för verkningarna av den ekonomiska politiken. Än närmar sig, än
avlägsnar sig ekonomins utveckling från än den ena, än den andra av dessa
målformuleringar. Dessa blir därför illusoriska. De blir inte målformuleringar
för politikens inriktning, utan snarare fromma förhoppningar och önskemål
om ekonomins utveckling och den ekonomiska politikens effekter.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken måste i stället vara
att bidra till att bana väg för en sådan samhällsomvandling att kapitalets
makt över ekonomi och samhällsliv en gång för alla bryts, att grundorsakerna
till instabilitet och obalans, svängningar och otrygghet, prishöjningar och
stora och vidgade inkomstklyftor undanröjs. Den ekonomiska politiken måste
tjäna syftet att ersätta den planlösa profithushållningen med en socialistisk
planhushållning. För det är först i en planerad ekonomi som befriats från
monopolens makt, spekulanters och lycksökares manövrer, som bestämda

3 Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 25

FiU 1975:25

långsiktiga mål för samhällsekonomin är möjliga att uppnå.

Även under den senaste högkonjunkturen har kapitalismens motsättningar
tilltagit. Den regionala krisen har inte förbättrats. Kommunernas ekonomiska
läge har kraftigt försämrats. Inkomstomfördelningen till kapitalets
förmån har varit särskilt markant. Vissa och stora kategorier av människor
drabbas särskilt hårt av de kristendenser som högkonjunkturen inte förmått
dämpa. Många blir utslitna i förtid och slås ut från den ordinarie arbetsmarknaden.
Ungdomar och kvinnor har särskilt svårt att få arbete.

En hårdare styrning och kontroll över investeringarna är nödvändig. Storkapitalets
ägar- och maktpositioner måste trängas tillbaka, vilket kan inledas
genom förstatligande av viktiga sektorer och makt för de anställda i förening
med sådana förstatliganden. Innevarande och kommande riksmöte har att
ta ställning till flera konkreta yrkanden med detta innehåll.

Men det gäller också att fördelningspolitiska åtgärder vidtas. Det gäller
att staten på ett kraftfullt sätt griper sig an utbyggnaden av barnomsorgen
- för kvinnornas arbetsmöjlighet och frigörelse och för barnens rätt. Det
gäller att ett omfattande program fastställs för att få slut på den stora arbetslösheten
bland ungdom. Det gäller att inflationen hårt bekämpas. Det
gäller att kommunernas ekonomi förbättras genom att första steg tas mot
en radikalt ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommuner. Det gäller
ordentliga insatser mot de höga hyrorna.

Den ekonomiska politiken som anvisas i propositionen är i grunden helt
underordnad kapitalismens utveckling. Den syftar inte alls till att inskränka
på kapitalets makt över ekonomin och över de s. k. marknadskrafternas
spel med människornas försörjning. Den är däremot aktiv när det gäller
att försöka befästa de kapitalistiska förhållandena.

I motionerna från de borgerliga partierna finns inga egentliga principiella
skillnader från den politik som regeringen anvisar. Skillnaden är den att
de borgerliga partierna tycks ha en något mera ”pessimistisk” konjunkturbedömning
än regeringen - dvs. att de tror på en snabbare eller större
konjunkturnedgång än vad som förutspås i propositionen. Detta kan synas
som en mera realistisk ekonomisk bedömning - men den framstår framför
allt som föranledd av de borgerliga partiernas strävan att öka lättnaderna
för de kapitalistiska företagen och att ge dessa större svängrum.

Förslagen i de borgerliga motionerna går antingen öppet på denna linje,
som t. ex. kraven att de skattefria investeringsfonderna helt skall släppas
fria eller att arbetsgivaravgiften skall slopas. Men de formulerar sin politik
också mera försåtligt. De är motståndare till en omfördelningspolitik i det
arbetande folkflertalets och alla låginkomsttagares intressen. De bekämpar
en mot monopolens prishöjningar riktad politik. Men de kan locka med
att en konjunkturpolitisk beredskapsplan skall innehålla en temporär mervärdeskattesänkning.
En sådan temporär åtgärd gynnar främst de med stora
likvida tillgångar, dvs. de som under den avsedda perioden har råd att göra
extra stora inköp. Ett sådant förslag är fördelningspolitiskt högst betänkligt.

FiU 1975:25

Det skulle snarast bidra till att öka de reala inkomstklyftorna i samhället.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "I sitt” och
på s. 21 slutar med "nödvändiga investeringar" bort utgå.

Reservation 3 beträffande tidpunkten för höjning av det allmänna barnbidraget
med 300 kr.

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Enligt riksdagens”
och slutar med ”140 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Enligt riksdagens beslut har finansutskottet att - i anslutning till den
tidigare berörda beredskapsplanen - ta ställning till frågan om en eventuell
tidigareläggning, grundad på konjunkturpolitiska skäl av den i början av
april i år beslutade barnbidragshöjningen per den 1 januari 1976. Mot bakgrund
av sin tidigare analys av köpkraftsutvecklingen i år anser utskottet
det ej påkallat att tidigarelägga barnbidragshöjningen till den 1 juli 1975.
Yrkandena härom i motionerna 2109 och 2154 avstyrks därför. Inte heller
kan utskottet se något bärande motiv för att på sätt som framförts i motionerna
2152 och 2153 tidigarelägga höjningen till den 1 oktober 1975.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört är det ännu för tidigt att
avgöra vilken form och omfattning eventuella sysselsättningsinsatser bör
få, men det är enligt utskottets uppfattning klart att man inom ramen för
beredskapsplanen förfogar över åtgärder vilka på ett mer effektivt, snabbt
och direkt sätt är ägnade att främja sysselsättningen än vad en ytterligare
stimulans av den privata konsumtionen skulle göra. De i motionerna framförda
kraven om en tidigareläggning av barnbidragshöjningen utifrån konjunkturpolitiska
motiv kan därför inte biträdas.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidpunkten för höjning av det allmänna barnbidraget
med300 kr. att riksdagen avslår motionerna 1975:2109 moment
10 och 1975:2154 moment II,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Enligt
riksdagens" och slutar med ”140 milj. kr." bort ha följande lydelse:

I början av april beslutade riksdagen att från den 1/1 1976 höja de allmänna
barnbidragen med 300 kr. Finansutskottet har att ta ställning till en tidigareläggning
av denna höjning. Detta ställningstagande skulle vara baserat
på konjunkturpolitiska skäl. De uppgifter som framkommit om utvecklingen

FiU 1975:25

av inkomstomfördelningen mellan kapital och arbete gör dock att starka
fördelningspolitiska skäl talar för att barnbidragshöjningen tidigareläggs till
den 1 juli 1975. Yrkandena härom i motionerna 2109 och 2154 tillstyrks
således. Det skulle innebära ett inkomsttillskott till barnfamiljerna om ca
280 milj. kr.

Yrkandena i motionerna 2152 och 2153 om uppskjutande av höjningen
till den 1 oktober 1975 avstyrkes.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidpunkten för höjning av det allmänna barnbidraget
med300 kr. att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört
samt med bifall till motionerna 1975:2109 moment 10 och
1975:2154 moment 11 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:153) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag

Härigenom föreskrives att bestämmelserna i 1 $ lagen (1975:153) om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, som enligt nämnda lag
skall börja tillämpas den 1 januari 1976, i stället skall börja tillämpas den
1 juli 1975.

Reservation 4 beträffande bidrag för byggande och drift av daghem och fritidshem
i vad avser hemställan under 4

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser
att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande bidrag för byggande och drift av daghem att riksdagen
avslår motionen 1975:2153 moment 2,

B. av herrar Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som anser att utskottets hemställan
under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande bidrag/or byggande och drift av daghem och fritidshem
att riksdagen

a. med bifall till motionen 1975:2153 moment 2 godkänner de
i motionen förordade grunderna för statsbidrag till anordnande
och drift av förskolor och fritidshem,

b. hos regeringen begär att erforderlig höjning av anslagen till
Bidrag till driften av förskolor och fritidshem samt till Bidrag
till anordnande av förskolor och fritidshem föreläggs riksdagen
på tilläggsstat.

FiU 1975:25

Reservation 5 beträffande bidrag för byggande och drift av daghem i vad avser
utskottets motivering

A. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till utskottets
förslag - anser att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar
med "Finansutskottet vill” och på s. 20 slutar med ”2153 moment 2” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att en utbyggnad av barnomsorgen
är en förstahandsuppgift i samhället. Staten bör möjliggöra en kraftig utbyggnad.
Målsättningen för denna utbyggnad måste vara ordentligt tilltagen.
Regeringen bör i samarbete med kommunförbundet skyndsamt utarbeta
ett program för utbyggnaden som innebär att 50 000 förskoleplatser årligen
bygges under de närmaste tre åren. För att underlätta driften av daghemmen
för kommunerna bör staten överta personalkostnaderna. Den totala kostnaden
för detta program kan beräknas till ca 3 miljarder kronor, varav 2
miljarder skulle falla på staten, ett belopp som måste anses skäligt, dels
med tanke på frågans stora vikt ur sociala och kvinnopolitiska aspekter,
dels då insatsen ger nyttiga arbetstillfällen. Finansutskottet kan på denna
punkt således inte dela socialutskottets majoritetsuppfattning, utan yrkar
för sin del bifall till motionen 2154 moment 1 och 7 a.

Yrkandet i motion 2153 skulle också ha en positiv effekt för en förbättring
av den samhälleliga barnomsorgen. Det motsvarar yrkanden som tidigare
framställts av vänsterpartiet kommunisterna. Finansutskottet anser dock
i detta sammanhang att en plan för en kraftig utbyggnad av barnomsorgen
är den viktigare insatsen.

B. av herrar Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm (s). Franzén (s),
Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som - under
förutsättning av bifall till reservationen 4 A - anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 19 börjar med ”Såväl i" och pås. 20 slutar med "motionen

2153 moment 2" bort ha följande lydelse:

Såväl i propositionen som i vissa av motionerna tas frågan om utbyggnaden
av barnomsorgen upp. Sålunda anförs i propositionen (s. 20—21) att regeringen
har för avsikt att inom kort ta upp frågan om på vilket sätt och inom
vilken tidsperiod behovet av platser för barnomsorg kan tillgodoses. Det
understryks att barnomsorgen även fortsättningsvis måste vara en kommunal
angelägenhet, varför regeringen kommer att diskutera utbyggnadsoch
finansieringsfrågan med kommunförbundet. Regeringen avser redovisa
resultatet av dessa överläggningar i budgetpropositionen 1976.

1 motion 2153 krävs när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen att
statsbidragen till kommunerna för byggande av daghem och fritidshem skall
höjas från 7 500 till 12 000 kr., för drift av daghem från 7 500 kr. till 10 000
kr. samt för drift av fritidshem från 3 750 kr. till 5 000 kr. per plats att
utgå fr. o. m. den 1 oktober innevarande år.

FiU 1975:25

Socialutskottets majoritet har i sitt yttrande (SoU 1975:1 y) avstyrkt motionsyrkandet
bl. a. med hänvisning till att överläggningarna med kommunförbundet
inte bör föregripas.

Finansutskottet vill, i likhet med finansministern, understryka vikten
av att det sker en planmässig utbyggnad av den kommunala barnomsorgen
i syfte att tillgodose föreliggande behov. En sådan åtgärd kan medverka
till att öka familjernas valfrihet och ge vidgade möjligheter till förvärvsarbete.
Utskottet som delar föredragandens uppfattning att barnomsorgen inte kan
betraktas som en konjunkturpolitisk fråga, vill samtidigt understryka att
det är kommunerna som skall undersöka behovet av daghem m. m. samt
utarbeta de femårsplaner som krävs enligt 10 § förskolelagen. Mot denna
bakgrund hälsar utskottet med tillfredsställelse regeringens avsikt att med
kommunförbundet ta upp frågan om en planmässig utbyggnad av barnomsorgen
och finansieringen av denna verksamhet. Enligt vad utskottet erfarit
har de första kontakterna i frågan redan ägt rum mellan företrädare för
regeringen och kommunförbundet. Med hänsyn till angelägenheten av att
utbyggnaden av barnomsorgen påskyndas är det utskottets mening att regeringen
bör redovisa förslag för riksdagen i ämnet senast i samband med
1976 års budgetproposition.

Vad gäller yrkandet i motion 2153 om att statsbidragen till daghem och
fritidshem skall höjas från den 1 oktober 1976 har utskottet inhämtat att
förslaget innebär en årlig merkostnad på ca 300 milj. kr. Utskottet har i
det föregående uttalat att det inte nu är lämpligt med ytterligare åtgärder
för att stimulera efterfrågan. Mot bakgrund bl. a. av att någon finansiering
av den föreslagna reformen inte anvisats och i avvaktan på resultat av överläggningarna
mellan regeringen och kommunförbundet avstyrker utskottet,
i likhet med socialutskottet, yrkandet i motion 2153 moment 2.

Utskottet vill samtidigt erinra om att regeringen enligt den av riksdagen
beviljade finansfullmakten har möjlighet att höja statsbidrag till kommunal
verksamhet om konjunkturläget motiverar det. Utskottet utgår ifrån att
den kommunala barnomsorgen i ett sådant läge särskilt beaktas.

C. av herrar Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som - under förutsättning av
bifall till reservationen 4 B - anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 19 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 20 slutar med "2153
moment 2" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet vill framhålla att det med hänsyn till kommunernas ekonomi
är angeläget att staten möjliggör en utbyggnad av den kommunala
barnomsorgen. Samtidigt vill utskottet understryka att det är kommunerna
som skall undersöka behovet av förskolor m. m. samt utarbeta de femårsplaner
härför som krävs enligt 10 § förskolelagen. Gällande restriktioner
för kommunala skattehöjningar gör det emellertid nödvändigt med ett ökat
statligt kostnadsansvar för att kommunerna skall klara den nödvändiga utbyggnaden
av barnomsorgen under de närmaste åren.

FiU 1975:25

Utskottet anser det angeläget att kommunerna i god tid inför höstens
budgetbehandling får besked om vilka förbättringar av statsbidragen som
kommer att gälla under 1976. I annat fall kommer effekten av de höjda
bidragen sannolikt att bli märkbara först under 1977. Därmed skulle möjligheten
försittas att låta en önskvärd expansion av utbyggnad av barnomsorgen
sammanfalla med en konjunkturavmattning. Utskottet kan därför
inte anse det tillfredsställande att höjningen av statsbidragen för barnomsorgen
helt skjuts på framtiden i avvaktan på att de överläggningar med
kommunförbundet som regeringen aviserat slutförts. Utskottet tillstyrker
därför bifall till de höjningar av bidragen som föreslås i motion 2153. Det
innebär att utskottet tillstyrker att statsbidragen för kommunerna för byggande
av daghem och fritidshem höjs från 7 500 till 12 000 kr., för drift
av daghem från 7 500 kr. till 10 000 samt för drift av fritidshem från 3 750
kr. till 5 000 kr. per plats att utgå fr. o. m. den 1 oktober innevarande år.

Dessa höjda bidrag bör emellertid snarast avlösas av ett nytt och för
kommunerna mera förmånligt bidragssystem. De aviserade förhandlingarna
mellan regeringen och kommunförbundet bör därför ta sikte på att utarbeta
ett sådant system.

Reservation 6 beträffande ilen inländska upplåningen och kreditpolitiken av
herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson
i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 21 slutar med ”nödvändiga investeringar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att den utländska upplåningen innebär en betydande
inteckning i våra framtida resurser. Särskilt vill utskottet peka på att räntebetalningar
och amorteringar blir en mycket snabbt accelererande börda
för folkhushållet. Som framhålls såväl i propositionen som i motionerna
2152 och 2153 är det därför angeläget att det utrymme som skapas genom
utlandsupplåningen utnyttjas för en utbyggnad av landets produktionskapacitet.
Näringslivsirivesteringarna blir i nuvarande situation centrala. De
måste bidra till att hålla sysselsättningen på hög nivå, de måste möjliggöra
löneökningar utan fullt prisgenomslag och de måste på sikt skapa balans
i utrikesbetalningarna. Dessa synpunkter understryks i den reviderade finansplanen.
Utskottet delar den i motionen 2152 anförda uppfattningen
att de importkonkurrerande företagen härvid har en lika viktig roll att spela
som exportföretagen.

Inte minst viktigt är att kreditpolitiken utformas på ett sätt som möjliggör
industriexpansionen, och då även för de mindre och medelstora företagen.

Man kan i dag med tillfredsställelse konstatera att kreditgivningen till
industrin i runt tal fördubblades mellan 1973 och 1974. Kreditgivningen
ökade således från ca 2,5 till ca 4,9 miljarder kronor. För 1975 förutses
nu en ytterligare mycket kraftig uppgång till ca 8.0 miljarder kronor. Härutöver
kommer den betydande utlandsupplåningen för industrins räkning.

FiU 1975:25

Affärsbankernas utlåning till foretag med mindre än 50 anställda ökade
från ca 250 milj. kr. till drygt 600 milj. kr. 1974. En ytterligare ökning
kan förutses för 1975. Samtidigt beräknas Industrikredits och Företagskredits
utlåning öka från ca 800 milj. kr. 1974 till ca 1 200 milj. kr. 1975.

Kreditpolitiken har således getts en utformning som väl överensstämmer
med målen för den ekonomiska politiken och som ansluter till riksdagens
uttalande tidigare i år (FiU 1975:1) om de mindre och medelstora företagens
kreditförsörjning. Utskottet finner också att de av riksbanken i april vidtagna
åtgärderna att höja obligationsräntan med en procentenhet och att i samband
därmed vidga affärsbankernas utlåningstak varit väl avvägda. Åtgärderna
innebar vidare att utrymmet för industrins upplåning på kapitalmarknaden
under en ettårsperiod skulle vidgas med ca 2 miljarder kronor. Utskottet
vill understryka vikten av att detta mål realiseras.

Reservation 7 beträffande utnyttjande av investeringsfonderna för konjunkturutjämning
- i vad avser hemställan under 5 - av herrar Ekström (s), Knut
Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson
(s), Pettersson i Malmö (s) och Hermansson (vpk) som anser att utskottets
hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utnyttjande av investeringsfonderna för konjunkturutjämning
att riksdagen avslår motionerna 1975:2151 moment 2,
1975:2152 moment 1 och 1975:2153 moment 1.

Reservation 8 beträffande utnyttjande av investeringsfonderna för konjunkturutjämning
i vad avser utskottets motivering

A. av herrar Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm (s). Franzén (s). Larsson
i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som - under
förutsättning av bifall till reservationen 7 - anser att den del av utskottets
yttrande på s. 21 som börjar med "För att stimulera” och slutar med ”2151
moment 2" bort ha följande lydelse:

För att stimulera näringslivets investeringar har regeringen medgivit att
företagen får utnyttja såväl arbetsmiljöfonderna som de särskilda investeringsfonderna
fr. o. m. den 1 juli i år. Fondavsättningarna som således kommer
att stå till förfogande beräknas till ca 3,5 miljarder kronor. Regeringen
har också beslutat förlänga möjligheterna att utnyttja de reguljära investeringsfonderna
t. o. m. mars 1976 samt att dessa fonder även får utnyttjas
för maskininvesteringar. Dessa fonder får emellertid disponeras fritt endast
för investeringar inom stödområdet, medan övriga investeringar skall prövas
individuellt. I detta sammanhang vill utskottet välkomna regeringens initiativ
att öppna en möjlighet att delegera denna typ av investeringsfondsärenden
till arbetsmarknadsstyrelsen.

I partimotionerna från samtliga borgerliga partier krävs att de reguljära
investeringsfonderna skall få disponeras fritt för investeringar även utanför

FiU 1975:25

stödområdet. I motionen 2151 krävs även en förlängning av den fria dispositionsrätten
med ett kvartal, dvs. till den 1 juli 1976.

Enligt utskottets mening utgör regeringens förslag angående individuella
prövningar för investeringar utanför stödområdet en viss begränsning av
dispositionsrätten. Utskottet vill emellertid, i likhet med regeringen, ej förorda
fullt fondfrisläpp utanför stödområdet eftersom just den begränsningen
skapar förutsättningar att också i fortsättningen ta hänsyn till önskvärdheten
att prioritera den industrifattiga glesbygden. Utskottet vill framhålla vikten
av att investeringsfonderna även i fortsättningen kan medverka till det av
statsmakterna framställda målet angående regional balans.

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
7 - anser att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med ”2151 moment 2" bort ha följande
lydelse:

Investeringsfonderna är skattefria och innebär skattemässiga vinster för
företagen. Även om de samtidigt är räntefria så är deras verkan densamma
som ett förbilligande av företagens penningkapital. Investeringsfonderna kan
ses som ett sätt för staten (vilket återverkar också i kommunerna) att avstå
från skatteuttag från kapital - skatter som tas ut från annat håll. Systemet
med skattefria investeringsfonder - och extra investeringsfonder eller arbetsmiljöfonder
eller vilket namn de ges - är således en metod för skattemässig
omfördelning till kapitalets fördel. I detta sammanhang föreligger
dock inget förslag om inskränkningar i eller avskaffande av detta system.

1 de borgerliga motionerna däremot föreslås en ytterligare vidgad dispositionsrätt.
Utskottet finner ingen anledning att biträda dessa - de skulle
göra detta subventionssystem än mer lönsamt för kapitalisterna. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motionerna 2152 moment 1, 2153 moment 1
samt även motionen 2151 moment 2.

Reservation 9 beträffande särskilt investeringsavdrag m. m. - i vad avser hemställan
under 6 - av herrar Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm (s).
Franzén (s). Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s). Pettersson i Malmö (s)
och Hermansson (vpk) som anser att utskottets hemställan under 6 bort
ha följande lydelse:

6. beträffande särskilt in veste ringsa vdrag m. m. att riksdagen avslår
motionen 1975:2151 moment 3,

Reservation 10 beträffande särskilt investeringsavdrag m. m. i vad avser utskottets
motivering

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s).
Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som - under
förutsättning av bifall till reservationen 9 - anser att den del av utskottets
yttrande på s. 22 som börjar med "I motionen 2151 moment 3" och slutar
med "möjliga sysselsättningseffekt" bort ha följande lydelse:

FiU 1975:25

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
9 - anser att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar
med "I motionen 2151 moment 3” och slutar med "möjliga sysselsättningseffekt"
bort ha följande lydelse:

1 motionen 2151 moment 3 yrkas att riksdagen som komplement till
investeringsfonderna beslutar om ett särskilt investeringsavdrag på 10 %
för maskininvesteringar. Motionärerna från moderata samlingspartiet vet
knappast någon hejd på sin generositet mot kapitalet. Utöver rekordprofiter,
en stark inkomstomfördelning till kapitalets förmån och en hel ”arsenal”
av gåvor och subventioner vill motionärerna dessutom införa ett tillfälligt
extra investeringsavdrag. Skatteutskottets majoritet yrkar i detta utskotts
yttrande avslag med motiveringen att det ”f. n. inte är ett lämpligt komplement”
till propositionen. Finansutskottet vill för sin del karakterisera
förslaget som konjunkturpolitiskt omotiverat och snarast verkningslöst samt
fördelningspolitiskt reaktionärt. Utskottet yrkar således avslag på motionen
2151 också vad avser dess moment 3.

Reservation 11 beträffande arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet - i
vad avser hemställan under 7 - av herrar Ekström (s). Knut Johansson
i Stockholm (s). Franzén (s). Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s). Pettersson
i Malmö (s) och Hermansson (vpk) som anser att utskottets hemställan
under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet att riksdagen
avslår motionen 1975:2151 moment 4,

Reservation 12 beträffande arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet i vad
avser utskottets motivering

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s). Franzén (s),
Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som - underförutsättning
av bifall till reservationen 11 - anser att den del av utskottets

FiU 1975:25

yttrande på s. 22 som börjar med "I motionen 2151 moment 4" och slutar
med "stödområdet aktualiseras” bort ha följande lydelse:

I motionen 2151 moment 4 yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften
skall tas bort inom det inre stödområdet för att främja sysselsättningen
där. Skatteutskottet har i sitt yttrande hävdat att detta yrkande bör avstyrkas
med hänvisning till att företagsskatteberedningen nyligen fått tilläggsdirektiv
att utreda en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften.

I enlighet med vad utskottet nyss anförde beträffande investeringsfonderna
är det angeläget att stimulera utvecklingen inom de industrifattiga
glesbygdsområdena. I likhet med skatteutskottet vill emellertid finansutskottet
hänvisa till de tilläggsdirektiv som företagsskatteberedningen fått.
Enligt utskottets mening har inte något kommit fram som skulle motivera
att denna åtgärd skulle ha en sådan karaktär att detta utredningsarbete som
tillkommit på riksdagens begäran omedelbart skulle förbigås. 1 avvaktan
på att resultaten från utredningens arbete föreligger kan utskottet sålunda
ej tillstyrka bifall till yrkandet i motion 2151 moment 4.

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
11 - anser att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar
med "1 motionen 2151 moment 4" och slutar med "stödområdet aktualiseras"
bort ha följande lydelse:

I motionen 2151 moment 4 föreslås därtill att allmänna arbetsgivaravgiften
skall slopas inom det inre stödområdet. Detta är ytterligare en lättnad för
kapitalet, som utskottet inte ser någon anledning att tillstyrka mot bakgrund
av de argument som redan redovisats. Framförda förslag innebärande att
arbetsgivaravgiften differentieras och att den sänks med 2 % för inre stödområdet
måste likaledes avvisas.

Reservation 13 beträffande skattesystemet i vad avser utskottets motivering

A. av herrar Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm (s). Franzén (s). Larsson
i Karlskoga (s). Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att
den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Sorn utskottet"
och slutar med "uttalat sig" bort ha följande lydelse:

I motionen 2155 framhålls att man vid den s. k. Haga Il-uppgörelsen
kom överens om att skatteutredningens arbete bör inriktas på att presentera
förslag till ett mer varaktigt skattesystem under 1976, som kan träda i kraft
1977. I motionen 2152 framhålls det angelägna i alt nya förändringar i
skattesystemet kan inordnas i en långsiktig reform.

Skatteutskottet har i ett tidigare betänkande (SkU 1975:25) behandlat bl. a.
motionerna 695 av herr Knut Johansson i Stockholm m. 11. (s), 1052 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) och 2114 av herrar Löfgren och Ahlmark
(fp), i vilka olika krav om en närmare samordning av utredningarna på

FiU 1975:25

skatteområdet framfördes. Skatteutskottet besvarade kraven genom att visa
på att utredningarna de facto samarbetade genom direkta kontakter såväl
mellan ordförande, ledamöter och expert i skatteutredningen och företagsskatteberedningen.
Man underströk vidare önskvärdheten av att det påbörjade
samarbetet intensifierades och utvidgades till att omfatta även kommunalekonomiska
utredningen.

Som utskottet tidigare berört har årets avtalsuppgörelse garanterat arbetsfred
under 1975 och 1976. Den kostnadsökning som företagen belastas med
kan synas hög, men överstiger inte vad som i medeltal gäller för de med
vår export konkurrerande länderna. Vår internationella konkurrenskraft är
således inte försämrad. Utskottet finner det dock angeläget att man framgent
söker finna former för realinkomstförbättringar för löntagarna som ej får
för långt gående priskonsekvenser. Vid denna avvägning spelar den framtida
skattepolitiken en avgörande roll. Utskottet vill därför starkt understryka
behovet av att de tre här berörda utredningarnas arbete ges en sådan inriktning
att det underlättar en samlad bedömning av skattepolitikens utformning.

Utskottet förordar att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin
mening.

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
på s. 23 som börjar med "Sorn utskottet” och slutar med "uttalat sig" bort
ha följande lydelse:

Skatteutskottet har i ett tidigare betänkande (SkU 1975:25) behandlat bl. a.
motionerna 1052 av herr Hermansson m. fl. (vpk) och 695 av herr Knut
Johansson i Stockholm m. fl. (s) i vilka krav om en närmare samordning
eller sammanslagning av utredningarna på skatteområdet framfördes. Skatteutskottet
besvarade kraven genom att skriva att utredningarna samarbetade
genom direkta kontakter vad gällde skatteutredningen och företagsskatteberedningen.
Man underströk vidare önskvärdheten av att det påbörjade
samarbetet intensifierades och utvidgades till att gälla även kommunalekonomiska
utredningen.

I motionen 2155 erinras om att parterna i den s. k. Haga Il-uppgörelsen
kom överens om att skatteutredningens arbete bör inriktas på att presentera
förslag till ett mer varaktigt skattesystem under 1976, som kan träda i kraft
1977. I motionen 2152 framhålls det som angeläget att nya förändringar
i skattesystemet kan inordnas i en långsiktig reform.

Utskottet vill understryka det angelägna i att ett verkligt samarbete mellan
de tre skatteutredningarna snarast kommer till stånd. Även en direkt sammanslagning
av utredningarna bör prövas. Vad gäller uttalandet från partierna
i den s. k. Haga Il-uppgörelsen om tidpunkten för en varaktig skattereform
synes det närmast åvila dessa partiers representanter i skatteutredningarna
att handla på ett sådant sätt att resultat framkommer av utredningarnas
arbete.

FiU 1975:25

Reservation 14 beträffande ett program för byggande av förskoleplatser av
herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "I motionen
2154" och slutar med "till detsamma'- bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att en utbyggnad av barnomsorgen
är en förstahandsuppgift i samhället. Staten bör möjliggöra en kraftig utbyggnad.
Målsättningen för denna utbyggnad måste vara ordentligt tilltagen.
Regeringen bör i samarbete med kommunförbundet skyndsamt utarbeta
ett program för utbyggnaden som innebär att 50 000 förskoleplatser årligen
bygges under de närmaste 3 åren. För att underlätta driften av daghemmen
för kommunerna bör staten överta personalkostnaderna. Den totala kostnaden
för detta program kan beräknas till ca 3 miljarder kronor, varav 2
miljarder skulle falla på staten, ett belopp som måste anses skäligt, dels
med tanke på frågans stora vikt ur sociala och kvinnopolitiska aspekter,
dels då insatsen ger nyttiga arbetstillfällen. Finansutskottet kan på denna
punkt således inte dela socialutskottets majoritetsuppfattning, utan yrkar
för sin del bifall till motionen 2154, moment 1 och 7 a.

dels utskottets hemställan under 10 a bort ha följande lydelse:

10a. beträffande eli program för byggande av förskoleplatser att riksdagen
med anledning av motionen 1975:2154 moment 1 uttalar
sig för byggande av 50 000 förskoleplatser årligen under
1975/76-1977/78 med hjälp av statliga kostnadsgarantier och
central statlig uppföljning.

Reservation 15 beträffande en specialprogram mot ungdomsarbetslösheten av
herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Beträffande
kravet" och slutar med "i motionen 2154" bort ha följande lydelse:

Trots insatser av olika slag är ungdomsarbetslösheten mycket stor. AKUsiffrorna
visar trots konjunkturläget en stigande tendens. Inrikesutskottet påpekar
på denna punkt i sitt - i anledning av motion 2154 mom. 2 och

3 avgivna - yttrande till finansutskottet att frågan utreds och är under behandling.
Åtgärder måste dock enligt finansutskottet snabbt vidtas. Som
en god grund för ett åtgärdsprogram ligger de riktlinjer som presenteras
i motion 2154. Finansutskottet tillstyrker därför på denna punkt motionen
2154 och dess yrkande under moment 2.

dels utskottets hemställan under 10 b bort ha följande lydelse:

10 b. beträffande ett specialprogram mot ungdomsarbetslösheten att
riksdagen med bifall till motionen 1975:2154 moment 2 uttalar
sig för ett special program för bekämpande av ungdomsarbetslösheten
i enlighet med de i motionen angivna huvudlinjerna.

FiU 1975:25

Reservation 16 beträffande nv inriktning av arbetsmarknadspolitiken av herr
Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "I motionen
2154 framförs" och slutar med "2154 momenten 2 och 3" bort ha följande
lydelse:

1 motionen 2154 framförs även krav på riksdagens uttalande om en ny
inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Inrikesutskottets majoritet har avstyrkt
detta. Finansutskottet vill för sin del dock framhålla följande.

När det gäller den utslagna äldre arbetskraften är det uppenbart att den
förda politiken misslyckats. Man har accepterat utslagningen och icke i större
utsträckning ställt krav på den ordinarie arbetsmarknaden. Trots försök med
anpassningsgrupper och liknande har det inte varit möjligt att förmå kapitalägarna
att sysselsätta arbetskraft som enligt kapitalets mått inte är
hundraprocentig. Detta är, menar utskottet, en dom över det ekonomiska
system som leder till utslagning. Finansutskottet delar därför motionärernas
yrkande att regeringen till nästa riksdag skall lägga fram förslag som innebär
en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda
arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag och
med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som gäller för den
öppna arbetsmarknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande över
såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor.

dels utskottets hemställan under 10 c bort ha följande lydelse:

10c. beträffande nv inriktning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen
med bifall till motionen 1975:2154 moment 3 uttalar sig
för en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i
syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning
i produktionsföretag och med löne-och anställningsvillkor
i enlighet med dem som gäller för den öppna marknaden och
där de anställda tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning
som anställnings- och arbetsvillkor, samt hos regeringen
hemställer om framläggande av förslag till riksmötet
1975/76 i enlighet härmed.

Reservation 17 beträffande statsmedel till jordbruket av herr Hermansson
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”1 motionen
2154 moment 4" och på s. 25 slutar med "jordbruksutskottets sida" bort
ha följande lydelse:

Trots att jordbruksutskottets majoritet i sitt yttrande (JoU 1975:3y) i anledning
av motionen hänvisar till jordbruksutredningen vill finansutskottet
för sin del understryka det riktiga i motionärernas krav. Utskottet kan för
sin del se såväl pris- som fördelningspolitiska skäl till att hela beloppet

FiU 1975:25

erläggs med statsmedel. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionärernas
krav i moment 4.

dels utskottets hemställan under 10 d bort ha följande lydelse:

lOd. beträffande statsmedel till jordbruket att riksdagen med bifall till
motionen 1975:2154 moment 4 uttalar sig för att hela det belopp
som enligt gällande överenskommelse skall tillföras jordbruket
den I juli 1975 erlägges av statsmedel.

Reservation 18 beträffande prisstoppets utvidgning av herr Hermansson (vpk)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Sorn ett”
och slutar med ”2154 moment 5” bort ha följande lydelse:

Kravet på prisstopp är ett led i kampen mot kapitalets prishöjningar. Det
partiella prisstopp som nu råder kan ses som en delframgång för opinionen
mot prisstegringarna. Men trots detta prisstopp ökar inflationstakten trendmässigt.
Den prisövervakning som det partiella prisstoppet har kompletterats
med är således inte särskilt effektivt vad det gäller att hålla tillbaka prishöjningar
inom andra varuområden. Däremot har prisstoppet visat sig tämligen
effektivt, även om kapitalisterna på olika sätt, t. ex. genom förpackningsförändringar
eller påstådda kvalitetsändringar, gör allt för att kringgå
stoppet. 1 motionen 2154 krävs att riksdagen uttalar att det partiella prisstoppet
skall utvidgas till att gälla alla dagligvaror. En sådan utvidgning
av prisstoppet skulle vara ett instrument i kampen mot inflationen. Utskottet
tillstyrker därför yrkandet i motionen 2154 moment 5.

dels utskottets hemställan under 10 e bort ha följande lydelse:

10e. beträffande prisstoppets utvidgning att riksdagen med bifall till
motionen 1975:2154 moment 5 uttalar sig för att det nu gällande
prisstoppet utvidgas att omfatta alla dagligvaror.

Reservation 19 beträffande sänkning av den garanterade bostadslåneräntan av
herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Civilutskottet
pekar” och slutar med ”2154 moment 6” bort ha följande lydelse:

För en rimligare fördelning av de reala tillgångarna är kampen mot de
höga hyrorna en viktig del. Civilutskottets majoritet anser icke alt kravet
i motionen 2154 mom 6 skall behandlas i anslutning till kompletteringspropositionen.
Finansutskottet är av motsatt mening. Hyrespolitiken är en
del också av fördelningspolitiken och har således en viktig finanspolitisk
sida.

Under 1974 beslöts vissa reformer på bostadspolitikens område som var
steg i riktning mot ett bättre bostadsfinansieringssystem. Men sänkningarna

FiU 1975:25

av kapitalkostnaderna var inte tillräckliga. Hyrorna fortsätter att stiga, varför
snabba åtgärder bör sättas in för att uppnå generella sänkningar av boendekostnaderna.
Motionärerna har här anvisat en riktig väg. Utskottet tillstyrker
således bifall till motionen 2154 mom. 6.

dels utskottets hemställan under 10 f bort ha följande lydelse:

lOf. beträffande sänkning av den garanterade bostadslåneräntan att
riksdagen med bifall till motionen 1975:2154 moment 6 uttalar
sig för att den garanterade bostadslåneräntan sänks med en
halv procent för flerfamiljshus byggda under åren 1970-1975,

Reservation 20 beträffande personalkostnaderna vid barnstugorna av herr
Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
14 - anser att utskottets hemställan under 10 g bort ha följande lydelse:
10g- beträffande personalkostnaderna vid barnstugorna att riksdagen
med bifall till motionen 1975:2154 moment 7 a uttalar sig för
statligt övertagande av personalkostnaderna vid barnstugorna,

Reservation 21 beträffande pensionärernas bostadstillägg av herr Hermansson
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”När det”
och slutar med ”2154 moment 7 b” bort ha följande lydelse:

Kommunerna har stora ekonomiska svårigheter. Åtgärder som ändrar
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun är därför nödvändiga liksom
åtgärder som minskar statens beskattning av kommunerna.

Inte minst med hänsyn till pensionärernas intresse vore det av vikt att
ett statligt grundbidrag, såsom föreslås i motion 2154, utgår till kommunerna
för pensionärernas bostadstillägg. Majoriteten av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1975:ly) avstyrker detta krav med hänvisning bl. a. till pågående utredningsarbete.
Finansutskottet vill emellertid för sin del betona det finanspolitiskt
nödvändiga i en omfördelning av kostnaderna från kommunerna
till staten. Motionsyrkandet innebär en god provisorisk lösning i avvaktan
på utredningsresultaten. Finansutskottet tillstyrker därför bifall till motion

2154 mom. 7 b.

dels utskottets hemställan under 10 h bort ha följande lydelse:

lOh. beträffande pensionärernas bostadstillägg att riksdagen med bifall
till motionen 1975:2154 moment 7 b uttalar sig för att ett
statligt grundbidrag utges för pensionärernas bostadstillägg.

FiU 1975:25

Reservation 22 beträffande arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting av
herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”SfU 1975:17” bort ha följande lydelse:

I motionen 2154 påpekas också det orimliga i statens brandskattning av
kommunerna. Skatteutskottet avstyrker bifall till detta motionsyrkande. Finansutskottet
däremot delar motionärernas uppfattning. Befrielse från den
allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting är ett viktigt steg
i rätt riktning mot en ändrad kostnadsfördelning. Finansutskottet tillstyrker
således bifall till motionen 2154 även i denna del, mom. 7 c.

dels utskottets hemställan under 10 i bort ha följande lydelse:

10i. beträffande arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting att
riksdagen med bifall till motionen 1975:2154 moment 7 c uttalar
sig för att kommuner och landsting befrias från skyldighet
att erlägga arbetsgivaravgift samt hos regeringen hemställer
om framläggande av förslag härom,

Reservation 23 beträffande skatten på förmögenheter och bolagsvinster av herr
Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Skatteutskottet
konstaterar" och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I motionen 2154 mom. 8 föreslås en skärpning av bolagsskatt och förmögenhetsskatt.
Skatteutskottet yrkar i sitt yttrande avslag på detta. Finansutskottet
gör en annan bedömning. Som utskottet visat ovan (reservation
IB) och som påvisas i motionen 2154 har under de senaste åren en
kraftig omfördelning ägt rum till kapitalets förmån. Detta motiverar väl
motionens yrkande. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 2154
mom. 8.

dels utskottets hemställan under lOj bort ha följande lydelse:

10 j. beträffande skatten på förmögenheter och bolagsvinster att riksdagen
med bifall till motionen 1975:2154 moment 8 uttalar
sig för en skärpning av skatten på stora förmögenheter och
på bolagsvinster samt av regeringen begär förslag härom till
1975/76 års riksmöte,

Reservation 24 beträffande arbetstidslagen av herr Hermansson (vpk) som
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Beträffande
kravet i motionen 2154 moment 9” och på s. 26 slutar med ”ekonomiska
politiken” bort ha följande lydelse:

I motionen 2154 föreslås att ett lagförslag skall framläggas vilket skall

4 Riksdagen 1975. 5 Mini. Nr 25

FiU 1975:25

innebära att 7 timmars arbetsdag med 35 timmars arbetsvecka skall vara
verklighet från och med år 1977, samt att 6 timmars arbetsdag med 30
timmars arbetsvecka skall vara verklighet från och med 1980. Socialutskottet
avstyrker detta förslag i sitt yttrande. Detta påvisar, menar finansutskottet,
att de partier som allmänt talar om kravet om 6 timmars arbetsdag icke
är beredda att verka för att kravet blir verklighet. Motionärerna vill däremot
förverkliga kravet inom överskådlig framtid. Finansutskottet delar motionärernas
mening. Arbetstiden måste sänkas snarast möjligt. Utskottet tillstyrker
därför bifall till motionen 2154 i denna del.

dels utskottets hemställan under 10 k bort ha följande lydelse:

10 k. beträffande arbetstidslagen att riksdagen med bifall till motionen
1975:2154 moment 9 uttalar sig för att lagförslag framlägges
innebärande 7 timmars arbetsdag med 35 timmars arbetsvecka
från och med år 1977 och att 6 timmars arbetsdag med 30
timmars arbetsvecka uppnås från och med år 1980,

Reservation 25 beträffande långtidsbudget av herrar Ekström (s), Knut Johansson
i Stockholm (s). Franzén (s). Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s).
Pettersson i Malmö (s) och Hermansson (vpk) som anser att den del av
utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”1 kompletteringspropositionen”
och slutar med ”för framtidsbedömningar” bort ha följande lydelse:

I kompletteringspropositionen har sedan ett antal år som en bilaga redovisats
en långtidsbudget för den kommande femårsperioden. Syftet med
denna har främst varit att på något längre sikt ange de inteckningar i resursutrymmet
som följer av statsmakternas redan fattade beslut och gjorda
åtaganden. Mot en sådan bakgrund kan sedermera förslag om nya aktiviteter
bedömas och omprövningar av redan gällande program aktualiseras.

Långtidsbudgeten vilar på ett jämförelsevis säkert underlag när det gäller
utgiftsutvecklingen i fasta priser. Man kan här utgå från ett mycket detaljerat
material som arbetats fram inom myndigheter och departement. Detta redovisas
i långtidsbudgeten under ett antal olika ändamålsgrupper för hela
den aktuella femårsperioden och är av ett självklart intresse när det gäller
att bedöma de anspråk på reala resurser som ett fullföljande av tidigare
gjorda åtaganden medför.

I långtidsbudgeten redovisas även en beräkning i löpande priser. Övergången
från de reala kalkylerna till beräkningarna i löpande priser och inkomster
kräver emellertid preciserade förutsättningar om pris- och löneutvecklingen.
I det nu förhandenvarande ekonomiska läget har det emellertid
framstått som synnerligen vanskligt att göra sådana bedömningar för hela
den ifrågavarande femårsperioden. Osäkerheten om prisstegringstakten för
en så lång period är betydande, vilket kan medföra risker för att långtidsbudgetens
resultat i dessa avseenden skulle bli misslyckade. Detta har motiverat
att redovisningen av beräkningarna i löpande priser nu begränsats

FiU 1975:25

till två år. Detta leder visserligen till en begränsning i möjligheterna att
använda resultatet av dessa beräkningar men utskottet finner dock åtgärden
i dagens läge motiverad med hänsyn till riskerna att resultaten i löpande
priser under en så pass lång tid som fem år blir missledande.

FiU 1975:25

Bilaga

Yttranden från andra utskott

FiU 1975:25

Bilaga

Utdrag ur

SKATTEUTSKOTTETS
PROTOKOLL 1975/24
Sammanträdesdag: 1975-05-20
Sammanträdestid: 11.00-12.15

Yttrande till finansutskottet över motioner med anledning av prop. 1975:100

S 24.4

Behandlades frågan om yttrande till finansutskottet över de med anledning
av prop. 1975:100 väckta motionerna 2151 mom. 1, 3 och 4, 2154 mom.
7 c) och 8 samt 2155.

Under överläggningen yrkades

dels av herr vice ordföranden bifall till motionen 2151 p. 1, 3 och 4,

dels av herr ordföranden avslag på samtliga motioner.

Beträffande punkterna 1 och 3 i motionen 2151 om sänkning av mervärdeskatten
och införande av ett särskilt investeringsavdrag erinrades om
att riksdagen på förslag av finansutskottet i betänkande FiU 1975:1 begärt
att regeringen skall utarbeta en konjunkturpolitisk beredskapsplan. Vad angår
mervärdeskatten hänvisades till skatteutskottets yttrande till finansutskottet
i denna fråga 1974 (SkU 1974:1 y) samt till den preliminära analys
beträffande nedsättningen under tiden 1/4-15/9 1974 som lämnats i den
reviderade nationalbudgeten (prop. 1975:100 bil. 1).

Mot bakgrund av de avvägningar, som legat till grund för tidigare beslutade
omläggningar av beskattningen fann utskottet sådana stimulansåtgärder
i form av temporär sänkning av mervärdeskatten och särskilt investeringsavdrag,
som föreslås i motionen 2151 p. 1 och 3, f. n. inte lämpliga
såsom ett komplement till de konjunkturstimulerande åtgärder som anges
i prop. 1975:100, men att åtgärder av detta slag givetvis kunde ingå i den
konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdagen i enlighet med finansutskottets
betänkande FiU 1975:1 förordat tidigare i år.

Utskottet konstaterade vidare att vissa möjligheter numera finns att under
tid då riksdagen inte är samlad genomföra sådana ändringar beträffande
mervärdeskatten som avses i motionen 2151 p. 1. Härför erfordras dock
särskild lagstiftning av innebörd att finans- och skatteutskottet bemyndigas
att på förslag av regeringen bestämma om skattesatsen. Något sådant bemyndigande
finns inte f. n., och utskottet ansåg sig inte berett att nu lägga
fram förslag om särskild lagstiftning i detta hänseende.

I enlighet härmed beslutade utskottet avstyrka motionen 2151 p. 1 och

Vidare beslutade utskottet avstyrka yrkandet under punkten 4 i motionen

FiU 1975:25

Bilaga

2151 ang. slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet
fr. o. m. den 1 juli 1975 med hänvisning till att företagsskatteberedningen
nyligen fått tilläggsdirektiv att utreda en differentiering av den
allmänna arbetsgivaravgiften.

Herr vice ordföranden och fru Troedsson anmälde avvikande mening
och tillstyrkte yrkandena i motionen 2151.

Yrkandet under p. 7 c i motionen 2154 om befrielse för kommuner och
^landsting från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift beslutade utskottet
avstyrka med hänvisning till vad socialförsäkringsutskottet anfört i sitt betänkande
SfU 1975:17. Utskottet konstaterade vidare att motsvarande yrkande
om skärpning av bolagsskatten och förmögenhetsskatten som framställs
under p. 8 i samma motion tidigare i år avslagits av riksdagen på
förslag av skatteutskottet (SkU 1975:25). Utskottet fann inte skäl att nu
frånträda tidigare beslut utan avstyrkte motionen även i dessa delar.

Beträffande yrkandet i motionen 2155 angående förslag till riksdagen under
1976 om ett nytt skattesystem beslutade utskottet vidhålla vad som
anförts i betänkandet SkU 1975:25, vilket innebär att motionen avstyrktes
i den mån den inte kunde anses besvarad genom vad utskottet anfört i
nämnda betänkande.

Närvarande: herrar Wärnberg (s), ordförande, Magnusson i Borås (m), vice
ordförande, Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping
(s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Hörberg (fp)
och fru Troedsson (m).

Vid protokollet:
Bo Eriksson

FiU 1975:25

Bilaga

Nr 1 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss med anledning av
kompletteringspropositionen 1975:100 väckt motion

Till finansutskottet

Genom beslut den 15 maj 1975 har finansutskottet berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över den i anslutning till den reviderade
finansplanen (prop. 1975:100) väckta motionen 1975:2154 i vad
avser yrkande om ett statligt grundbidrag till kommunerna för pensionärernas
bostadstillägg. Med anledning härav får socialförsäkringsutskottet anföra
följande.

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och till kvinna som
uppbär hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma grunderna för utgivande
av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser om inkomstprövning.
Dessa innebär att förmånen skall minskas med 33 1/3 %
av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten
överstiger 1 500 kr. för den som är gift (3 000 kr. för makar
tillhopa) och 2 000 kr. för ensamstående.

Samtliga kommuner i landet utger numera kommunalt bostadstillägg.
Kommunerna tillämpar olika grunder för beräkningen av bostadstilläggen,
och detta har bl. a. medfört att tilläggen beloppsmässigt uppvisar betydande
variationer mellan kommunerna.

De kommunala bostadstilläggen finansieras av kommunerna. Genom beslut
av 1974 års riksdag skall dock staten utge kompensation till kommunerna
för de ökade kostnader som uppstår till följd av den samtidigt beslutade
sänkningen av reduktionsfaktorn vid inkomstprövningen från hälften till
en tredjedel.

I motionen 1975:2154 framhålls bl. a. att kommunernas ekonomiska situation
förvärrats och att de resurser staten ställer till förfogande är otillräckliga
för att kommunerna, med bibehållande av den sociala servicen,
skall kunna undvika skattehöjningar. I motionen yrkas därför, i syfte att
bereda kommunerna ekonomisk lättnad, att omedelbara åtgärder vidtas i
form av införande av ett statligt grundbidrag för pensionärernas bostadstillägg.

Ett motionsyrkande av samma innehåll behandlades av socialförsäkringsutskottet
i dess betänkande 1975:5.1 samma betänkande behandlades också
motioner med yrkanden om utredning i syfte att - genom statliga insatser
och på annat sätt - åstadkomma en utjämning av bostadstilläggen kommunerna
emellan.

1 Riksdagen 1975. II sami. Yttr. nr 1

FiU 1975:25

Utskottet avstyrkte bifall till dessa yrkanden med hänvisning bl. a. till
det bostadspolitiska arbete som pågår inom bostadsfinansieringsutredningen
och boendeutredningen och som omfattar bl. a. frågor om en eventuell samordning
av statskommunala och kommunala bostadstillägg. Utskottet erinrade
också om den kommunalekonomiska utredningen som har till uppgift
att undersöka kommunernas ekonomiska situation och att pröva för- och
nackdelar med en övergång till mer generella former för statsbidragsgivningen
och som i samband härmed också kommer att uppmärksamma finansieringen
av bostadstilläggen. Riksdagen har vid sammanträde den 13
mars i år bifallit utskottets hemställan.

Mot bakgrund av det anförda och då utskottet förutsätter att arbetet inom
kommunalekonomiska utredningen kommer att slutföras utan onödigt dröjsmål
anser utskottet att finansutskottet bör avstyrka bifall till motionen
1975:2154 (yrkande 7 b).

Stockholm den 20 maj 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Flåvik (s), herrar Flyltander
(fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c),' herrar Lindström (s), Fridolfsson
(m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm
(vpk) och Nilsson i Norrköping (s).

Avvikande mening

av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser att det avsnitt av utskottets
yttrande på s. 2 som börjar med ”Mot bakgrund” och slutar med ”7 b).”
bort ha följande lydelse:

1 avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete finner utskottet
inte minst med hänsyn till pensionärernas intresse provisoriska åtgärder
erforderliga för att snabbt uppnå ekonomiska lättnader för kommunerna.
Ett statligt grundbidrag av det slag som avses i motionen 1975:2154 är
enligt utskottets mening en lämplig väg att uppnå sådana förbättringar. Utskottet
anser därför att finansutskottet bör tillstyrka bifall till yrkandet i
motionen.

FiU 1975:25

Bilaga

Nr 1 y

Socialutskottets yttrande över vissa motioner sorn väckts med anledning
av propositionen 1975:100 (kompletteringspropositionen),
m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 15 maj 1975 har finansutskottet berett socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över följande motioner, som väckts med anledning
av propositionen 1975:100 (kompletteringspropositionen), nämligen motionen
1975:2153 yrkande 2 och motionen 1975:2154 yrkandena 1, 7 a, 9 och
11. Yrkandena avser frågor om tidpunkten för ikraftträdande av den beslutade
höjningen av de allmänna barnbidragen, utbyggnaden av barnomsorgen
och en ytterligare arbetstidsförkortning.

Utskottet har den 16 maj 1975 beslutat att - under förutsättning av finansutskottets
samtycke - överflytta den med anledning av propositionen
1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m. väckta motionen
1975:2109, såvitt avser yrkandet 10, till finansutskottet. Yrkandet, som avser
tidpunkten för barnbidragshöjningen, har samma innehåll som yrkandet
1 i motionen 1975:2154. Utskottets yttrande till finansutskottet omfattar
därför även motionen 1975:2109 i nämnda del. Även i motionerna 1975:2152
och 1975:2153 tas frågan om tidpunkten för barnbidragshöjningen upp. I
dessa båda motioner framställs dock inte något formellt yrkande i nämnda
hänseende. Motionärerna förutsätter emellertid att frågan likväl kommer
att prövas av finansutskottet.

Slutligen bör här nämnas att frågan om utbyggnaden av barnomsorgen
diskuteras i motiveringen till ett yrkande om allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken i motionen 1975:2152.

Utskottet

I. Frågan om tidpunkten för höjningen av (le allmänna barnbidragen

I sitt av riksdagen den 12 mars i år godkända betänkande FiU 1975:1
med anledning av den i propositionen 1975:1 föreslagna finansplanen jämte
motioner uttalade sig finansutskottet för en höjning fr. o. m den 1 januari
1976 av det allmänna barnbidraget med 300 kr. till 1 800 kr. per barn och
år. Finansutskottet hänvisade i betänkandet till att i den överenskommelse
som den 4 mars träffats mellan socialdemokraterna och mittenpartierna det
ingick en höjning av det allmänna barnbidraget med 300 kr. fr. o. m. den

FiU 1975:25

1 januari 1976. Detta kunde beräknas medföra ett köpkraftstillskott för barnfamiljerna
på ca 275 milj. kr. under torsta halvåret 1976. Finansutskottet
framhöll vidare - i samband med att utskottet ställde sig bakom tanken
på en konjunkturpolitisk beredskapsplan - att en tidigareläggning av barnbidragshöjningen
grundad på konjunkturpolitiska skäl kan bli påkallad och
att utskottet skulle ta ställning härtill senast i samband med behandlingen
av kompletteringspropositionen.

I sitt likaledes av riksdagen godkända betänkande SoU 1975:5 (p. 3) anslöt
sig socialutskottet till bedömningen att barnfamiljerna inom en nära framtid
bör få ett köpkraftstillskott med 300 kr. per barn och år samt framlade
förslag till erforderlig ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Den av riksdagen sålunda antagna lagen skall i här aktuell del träda i kraft
den 1 januari 1976 (SFS 1975:153).

I motionen 1975:2109 (yrkandet 10) av herr Hermansson m. fl. (vpk) och
motionen 1975:2154 (yrkandet 11), likaledes av herr Hermansson m. fl. (vpk),
framställs yrkanden som syftar till att de allmänna barnbidragen skall höjas
redan den 1 juli i år. I motionerna 1975:2152 av herr Fälldin m. fl. (c) och
1975:2153 av herr Helén m. fl. (fp) förordas i motionsskälen att finansutskottet
- vid den av utskottet förutskickade prövningen av frågan om en
tidigareläggning av barnbidragshöjningen - skall föreslå att höjningen sker
den 1 oktober i år.

Enligt socialutskottets mening har under den tid av omkring en månad
som förflutit sedan riksdagen fattade beslut om att barnbidragen skulle höjas
vid nästa årsskifte inte någon omständighet inträffat som utgör skäl att
ur familjepolitisk synpunkt tidigarelägga ikraftträdandet av bestämmelserna
om höjda barnbidrag. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena i vad
de syftar till att höjningen av de allmänna barnbidragen skall ske redan
den 1 juli eller den 1 oktober i år.

2. Frågan om utbyggnad av barnomsorgen

Frågan om utbyggnaden av barnomsorgen - främst såvitt avser daghem
och fritidshem - har för kort tid sedan ingående diskuterats av riksdagen,
nämligen i samband med behandlingen av socialhuvudtiteln den 9 april.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975:5 (p. 8) framhöll utskottet
bl. a. att det är av största vikt att daghemsbyggandet hålles på fortsatt
hög nivå. Utskottet tillstyrkte förslag i budgetpropositionen dels om att
anordningsbidraget till daghem och fritidshem höjs från 6 000 kr. till 7 500
kr. per plats fr. o. m. den 1 januari i år, dels om att driftbidraget till daghem
från den 1 juli i år höjs med 1 000 kr. till 7 500 kr. per plats och år och
till fritidshem med 500 kr. till 3 750 kr. per plats och år. Utskottets ställningstagande
till frågan om driftbidragets storlek var enhälligt. Såvitt avsåg
anordningsbidraget reserverade sig företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna
i utskottet till förmån för motionsyrkanden om en avsevärt kraf -

FiU 1975:25

tigare höjning än det av utskottet förordade eller till 12 000 kr. per plats
och år.

1 nämnda betänkande anförde utskottet bl. a. följande.

Enligt 10 § förskolelagen skall i varje kommun finnas en av kommunfullmäktige
antagen plan för förskoleverksamheten. I planen skall redovisas
behovet av förskolor - dvs. daghem och deltidsgrupper - familjedaghem
och annan kompletterande förskoleverksamhet inom kommunen samt i
vilken utsträckning och på vilket sätt behovet skall tillgodoses. Planen skall
avse en period av minst fem år. Den redovisade bestämmelsen bygger på
tanken att införandet av en allmän förskola - varom bestämmelser finns
i lagen - inte får medföra att utbyggnaden av förskoleverksamhet för övriga
åldersgrupper med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar eftersätts.
Det har inte ansetts möjligt att genom lagbestämmelser kräva att kommunerna
skall tillgodose hela behovet av barntillsynen i daghem.

Utskottet har flera gånger framhållit att det krav på upprättande av planer
för utbyggnaden av förskoleverksamheten som uppställs i lagen bör vara
ägnat att åstadkomma kraftfulla insatser på området. Utskottet har också
uttalat att centrala bestämmelser om viss ambitionsnivå inte bör uppställas,
utan kommunernas planer bör redovisas till socialstyrelsen och där sammanställas
så att det blir möjligt att fortlöpande få en samlad överblick
av utbyggnadsnivån.

Vad utskottet sålunda tidigare uttalat äger fortfarande giltighet. Tilläggas
bör följande. Lagen träder i kraft vid kommande halvårsskifte. Det bör
bli en angelägen uppgift för regeringen att, sedan samtliga kommuner fastställt
sina utbyggnadsplaner för den första femårsperioden, på grundval av
socialstyrelsens material eller eljest tillgänglig information utvärdera effekterna
av det plankrav som uppställts i lagen och av den höjning av statsbidragen
som utskottet ovan tillstyrkt. Om det därvid visar sig påkallat,
bör övervägas huruvida särskilda åtgärder är nödvändiga för att få till stånd
en kraftigare utbyggnad av barnomsorgen.

Såvitt avser frågan om utbyggnaden av kommunernas fritidsverksamhet
vill utskottet nämna att i barnstugeutredningens betänkande (SOU 1974:42)
Barns fritid förordas att varje kommun skall bli skyldig att utarbeta en
plan för verksamheten, vilken plan, i likhet med förskoleplanen, bör bli
föremål för en samlad politisk bedömning i kommunfullmäktige. Betänkandet
är efter remissbehandling beroende på regeringens prövning. Utskottet
har för några månader sedan understrukit angelägenheten av att
förslag rörande fritidshems- och annan fritidsverksamhet snarast möjligt
föreläggs riksdagen.

Med den sålunda redovisade motiveringen avstyrkte utskottet motionsyrkanden,
som i huvudsak syftade till att barnomsorgsplaner skulle utarbetas
som gav full behovstäckning eller till att statliga normer för utbyggnaden
skulle fastställas. Vidare avstyrkte utskottet - under hänvisning till kommunalekonomiska
utredningens arbete - ett flertal motionsyrkanden, som
syftade till att nya statsbidragsregler på barnomsorgsområdet skulle föreläggas
riksdagen. Av dessa yrkanden avsåg två ett statligt övertagande av
personalkostnaderna vid barnstugorna. I här aktuell del - upprättande av
barnomsorgsplaner m. m. och översyn m. m. av statsbidragsreglerna - avgavs
bl. a. en gemensam reservation av företrädarna för folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna samt av en av företrädarna i utskottet för cen1
* Riksdagen \')75. 12 sami. Yltr. nr I

FiU 1975:25

terpartiet.

I kompletteringspropositionen framhåller finansministern i ett avsnitt rörande
sysselsättningspolitiken (s. 20) bl. a. att utbyggnaden av barnomsorgen
inte kan betraktas som en konjunkturpolitisk fråga utan framför allt måste
ses i ett mera långsiktigt sammanhang med hänsyn till såväl behoven som
tillgängliga resurser. Regeringen har mot denna bakgrund för avsikt att inom
kort ta upp frågan om på vilket sätt och inom vilken tidsperiod föreliggande
behov av platser för barnomsorg kan tillgodoses.

Ytterligare anförs i propositionen att barnomsorgen är och även fortsättningsvis
måste vara en kommunal uppgift. Det är därför regeringens avsikt
att med Kommunförbundet ta upp frågan om en planmässig utbyggnad
av barnomsorgen och finansieringen av denna verksamhet. Det är regeringens
avsikt att redovisa dessa frågor i budgetpropositionen 1976.

I motionen 1975:2153 av herr Helén m. 11. (fp) anförs att det är mycket
angeläget att överläggningarna mellan regeringen och Kommunförbundet
utmynnar i ett sådant program - en tioårsplan - för utbyggnaden av barnomsorgen
som folkpartiet föreslagit och i ett helt nytt och för kommunerna
mera förmånligt bidragssystem. 1 sammanhanget pekar motionärerna på
möjligheterna att staten övertar lönekostnaderna för daghemspersonalen.
Vidare framhåller motionärerna bl. a. att åtgärder för att påskynda utbyggnadstakten
inte kan skjutas på framtiden i avvaktan på att nämnda överläggningar
slutförs. Kommunerna måste, för att flera daghem skall komma
till stånd under vinterhalvåret, redan före budgetbehandlingen i höst få besked
om förbättrade ekonomiska villkor för barnomsorgen. Motionärerna
yrkar (yrkandet 2) att fr. o. m. den 1 oktober i år anordningsbidraget för
daghem och fritidshem skall höjas från 7 500 kr. till 12 000 kr. per plats
och att driftbidraget skall höjas för daghem från 7 500 kr. till 10 000 kr.
samt för fritidshem från 3 750 kr. till 5 000 kr. per plats och år.

Även i motionen 1975:2154 av herr Hermansson m. 11. (vpk) tas upp
frågan om utbyggnaden av barnomsorgen. Motionärerna anser att en progressiv
politik i de arbetandes intresse både från social och finanspolitisk
utgångspunkt kräver en helt annan prioritering av utbyggnaden än vad som
hittills skett. Staten bör svara för större delen av kostnaderna för utbyggnaden.
Ett program för utbyggnaden, omfattande hela landet, bör också
göras upp. Programmet bör primärt ta sikte på och snabbt häva de värsta
bristerna på det kvantitativa och kvalitativa planet. Målsättningen bör vara
att 50 000 nya förskoleplatser skall tillkomma under vart och ett av de närmaste
tre åren. Utöver detta yrkande (nr 1) framställer motionärerna krav
på att staten skall överta personalkostnaderna vid barnstugorna (yrkande
7 a).

Slutligen bör här nämnas att i motionen 1975:2152 av herr Fälldin m. fl.
(c) i ett avsnitt om den kommunala ekonomin motionärerna uttalar sin
tillfredsställelse med de aviserade överläggningarna med Kommunförbundet
om utbyggnaden av barnomsorgen; enligt motionärernas uppfattning måste

FiU 1975:25

staten under alla förhållanden ta på sig ett ökat kostnadsansvar, om det
skall bli möjligt att bygga ut barnomsorgen i önskvärd takt under de närmaste
åren.

De uttalanden som gjordes av socialministern i riksdagsdebatten med
anledning av socialutskottets budgetbetänkande och finansministerns anmälan
i kompletteringspropositionen om överläggningar med Kommunförbundet
visar att regeringen ser det som en angelägen uppgift att ta ställning
till frågan om den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen. Genom att överläggningar
med Kommunförbundet redan nu aktualiserats bör det bli möjligt
att, sedan erforderliga sammanställningar av kommunernas förskoleplaner
gjorts, snabbt få till stånd realdiskussioner i fråga om på vilket sätt och
inom vilka tidsperioder föreliggande behov av platser för barnomsorg kan
tillgodoses. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att en redovisning
sker av regeringens ställningstagande till den fortsatta utbyggnaden av
barnomsorgen senast i budgetpropositionen 1976.

Överläggningarna med Kommunförbundet bör inte föregripas. Med hänsyn
härtill och då utskottet delar uppfattningen att utbyggnaden av barnomsorgen
inte kan betraktas som en konjunkturpolitisk fråga avstyrker utskottet
de här aktuella motionsyrkandena.

3. Frågan om ytterligare arbetstidsförkortning

I motionen 1975:2154 (yrkandet 9) av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs
lagförslag om en generell förkortning av arbetstiden till 35 timmar i veckan
med sju timmars arbetsdag fr. o. m. år 1977 och till 30 timmar i veckan
med sex timmars arbetsdag fr. o. ni. år 1980.

Utskottet har tidigare i år prövat ett motionsyrkande med samma innehåll.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975:1 avstyrkte utskottet
bifall till yrkandet (s. 14 och 19 punkten 5). Som skäl för ställningstagandet
åberopade utskottet bl. a. att det i första hand är arbetstagarnas sak att göra
en avvägning mellan olika former för uttag av en möjlig standardhöjning
och besluta när man vill föra fram frågor av detta slag. Vidare framhöll
utskottet att samhällsekonomiskt utrymme saknas för en arbetstidsreform
av den omfattning som förespråkades i den då aktuella motionen. Enligt
utskottets mening finns inte skäl att frångå den av riksdagen tidigare i
år gjorda bedömningen rörande arbetstidsförkortningen. Utskottet avstyrker
därför motionen 1975:2154 i här aktuell del.

Stockholm den 20 maj 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

FiU 1975:25

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c). Svensson
i Kungälv (s). Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar
Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c). Nordberg
(s)*, Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Troedsson (m) och
herr Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

Vid 1. Frågan om tidpunkten för höjningen av de allmänna barnbidragen

1. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp),
Andreasson i Östra Ljungby (c) och fröken Andersson (c) som anser att
den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Enligt socialutskottets”
och slutar med "i år” bort ha följande lydelse:

I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975:1 uttalade finansutskottet
att en höjning av barnbidragen tidigare än den 1 januari 1976 kan
bli aktuell av konjunkturpolitiska skäl. Socialutskottet anförde i betänkandet
SoU 1975:5 (p. 3) att barnfamiljerna inom en nära framtid bör få ett tillskott
till sin köpkraft motsvarande 300 kr. per barn och år. Från familjepolitisk
synpunkt är det en fördel om denna förstärkning av barnfamiljernas ekonomi
kan ske före den 1 januari 1976. Frågan om den från konjunkturpolitisk
synpunkt lämpligaste tidpunkten för höjning av barnbidragen bör bedömas
av finansutskottet.

2. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser att den del av utskottets
yttrande på s. 2 som börjar med ”Enligt socialutskottets” och slutar med
”i år” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att barnfamiljerna snarast möjligt får det köpkraftstillskott
som höjningen av barnbidragen medför. Utskottet biträder därför yrkandena
i motionerna 1975:2109 och 1975:2154 om att de allmänna barnbidragen
skall höjas redan den 1 juli i år. Härigenom tillgodoses även i viss utsträckning
motionerna 1975:2152 och 1975:2153.

Vid 2. Frågan om utbyggnaden av barnomsorgen

3. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Andreasson
i Östra Ljungby (c) och fröken Andersson (c) som anser att den del av
utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Slutligen bör” och slutar på
s. 5 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Regeringen har i enlighet med vad som aviseras i kompletteringspropositionen
för avsikt att ta upp överläggningar med kommunerna om barnstugeutbyggnaden
och dess finansiering. Utskottet hälsar med tillfredsställelse
att sådana överläggningar nu kommer till stånd.

Som framhålls i motionen 1975:2152 av herr Fälldin m. fl. (c) måste staten
under alla förhållanden ta på sig ett ökat kostnadsansvar, så att det blir

FiU 1975:25

möjligt att bygga ut barnomsorgen i tillräcklig omfattning under de närmaste
åren. Utskottet vill också betona angelägenheten av att utbyggnaden kan
ske med en långsiktig målsättning. Samtidigt bör de möjligheter som kan
yppa sig att av konjunkturpolitiska skäl öka byggandet av daghem och fritidshem
tas till vara. Med hänsyn härtill ansluter sig utskottet till de synpunkter
som anförs i motionen 1975:2152 i nu berörd del. Övriga aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

4. av herr Romanus (fp) som anser att den del av utskottets yttrande på
s. 5 som börjar med ”De uttalanden” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena”
bort ha följande lydelse:

I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975:1 ställde sig finansutskottet
bakom tanken på en konjunkturpolitisk beredskapsplan av det
slag som föreslogs i motionen 1975:1022 av herrar Fälldin (c) och Helén
(fp). Utskottet underströk att beredskapsplanen främst borde omfatta dels
åtgärder som tar sikte på att stimulera näringslivets investeringar, dels insatser
som gör det möjligt för kommunerna att vidmakthålla och förbättra
sin service inom vårdsektorn, dels insatser som syftar till att stödja den
privata konsumtionen, t. ex. genom en tidigareläggning av barnbidragshöjningen.

I sitt betänkande SoU 1975:5 hänvisar socialutskottet till detta uttalande
som en motivering för att utskottet inte ville förorda omedelbara höjningar
av statsbidragen till daghem och fritidshem utöver förslagen i budgetpropositionen.
Utskottet har således anslutit sig till tanken att åtgärder för
att möjliggöra en fortsatt utbyggnad av kommunernas barnomsorg är lämpliga
inslag i konjunkturpolitiken.

Som framhålls i motionen 1975:2153 och som tidigare understrukits från
folkpartiet är det angeläget att riksdagen får ta ställning tillen utbyggnadsplan
för barnomsorgen, som tillgodoser behovet av heldagstillsyn senast om tio
år, och till ett förslag till nytt statsbidragssystem som gör det möjligt att
förverkliga planen, t. ex. genom att staten tar över personalkostnaderna.
Det är emellertid angeläget att åtgärder för att skynda på utbyggnaden inte
får vänta i avvaktan på de överläggningar med Kommunförbundet som
nämns i kompletteringspropositionen och på förslag från regeringen om utbyggnadsplan
och nya statsbidrag. Som framhålls i motionen 1975:2153 bör
kommunerna få besked om vad som gäller för nästa år i sådan tid att det
kan beaktas i deras budgetarbete.

Om det från konjunkturpolitisk synpunkt är önskvärt att stimulera anläggningsverksamheten
i kommunerna, är en höjning av statsbidraget till
anordnande av förskolor och fritidshem till 12 000 kr. en lämplig åtgärd.
Som motionärerna framhåller är emellertid driftkostnaden den största belastningen
för kommunerna. För att det höjda anordningsbidraget skall ge
avsedd effekt är det därför angeläget att kommunerna också tillförsäkras
ett ökat stöd till driftkostnaderna. I avvaktan på förslag till nytt bidragssystem

FiU 1975:25

kan detta lämpligen ske på det sätt som föreslås i motionen, dvs. genom
att bidraget höjs från 7 500 kr. till 10 000 kr. per plats och år för daghem
och från 3 750 kr. till 5 000 kr. per plats och år för fritidshem. Utskottet
har inget att erinra emot att denna höjning genomförs från den 1 oktober
1975 om detta av konjunkturpolitiska skäl anses lämpligt.

5. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser att det avsnitt av utskottets
yttrande på s. 5 som börjar med "De uttalanden” och slutar med ”aktuella
motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Socialministerns uttalanden i riksdagsdebatten med anledning av socialutskottets
budgetbetänkande och finansministerns anmälan i kompletteringspropositionen
om överläggningar med Kommunförbundet vittnar i och
för sig om ett positivt intresse för frågan om den fortsatta utbyggnaden
av barnomsorgen. Detta är emellertid inte tillräckligt om man ser till den
situation som nu råder på barnomsorgsområdet. Omkring 70 000 daghemsplatser
finns tillgängliga i landet. Antalet barn i åldrarna 0-6 år är 785 000,
antalet barn under 6 år med förvärvsarbetande föräldrar resp. förälder är
ca 440 000. Dessutom finns ett stort antal barn i skolåldern som behöver
plats på fritidshem.

Det är ett känt faktum att kommunernas ekonomi, konservatism hos
många kommunalpolitiker, bristande statlig uppföljning osv. är orsaker till
att läget i dag är så pressat som det är. För att snabbt komma till rätta
med den eftersläpning som allt detta åstadkommit måste staten ta över
en större del av kostnaderna för en prioritering av utbyggnaden av barnomsorgen.
En sådan utbyggnad bör enligt utskottets mening baseras på
ett program som snarast bör göras upp och konsekvent fullföljas. I likhet
med vad som anförs i motionen 1975:2154 anser utskottet att programmet
primärt bör ta sikte på att i ett snabbt steg häva de värsta bristerna på
det kvantitativa och kvalitativa planet. Enligt programmet bör målsättningen
vara att 50 000 nya platser skall tillkomma under vart och ett av de närmaste
3 åren. Med hänsyn till det angelägna i att effektiva åtgärder snarast sätts
in på barnomsorgsområdet tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975:2154
i här aktuell del. Härigenom tillgodoses i viss utsträckning även övriga
motionsyrkanden.

Vid 3. Frågan om ytterligare arbetstidsförkortning

6. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser att den del av utskottets
yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar flera starka skäl för att den ordinarie arbetstiden
bör förkortas i enlighet med önskemålet i motionen 1975:2154.
En sänkning av den dagliga arbetstidens längd skulle bl. a. bidra till ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, förebygga ut -

FiU 1975:25

slagningar från produktionen, möjliggöra för männen att dela ansvaret för
hem och barn med kvinnorna samt ge ökade möjligheter tor deltagande
i det politiska och fackliga livet. Utskottet tillstyrker därför kravet i motionen
1975:2154 att förslag snarast bör föreläggas riksdagen om en förkortning
av arbetstiden.

5 Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 25

FiU 1975:25

Bilaga

Nr 3y

Jordbruksutskottets yttrande över vissa med anledning av propositionen
1975:100 (kompletteringspropositionen) väckta motioner

Till finansutskottet
Motionerna

I motionen 1975:2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga, under punkten 4 i motionens hemställan, att hela det belopp
som enligt gällande överenskommelse skall tillföras jordbruket den 1 juli
1975 erläggs av statsmedel.

I motionen 1975:2156 av herr Stjernström (c) hemställs att riksdagen vid
sin behandling av propositionen 1975:100 beslutar uttala att skogsbilvägbyggandet
inom inre stödområdet under budgetåret 1975/76 bör omfatta
900 km nybyggd väg.

Motionerna har hänvisats till finansutskottet för beredning. Enligt beslut
den 15 maj 1975 har finansutskottet berett jordbruksutskottet tillfälle att
avge yttrande över förenämnda motionsyrkanden.

Utskottet

Kostnaderna över budgeten för nu utgående livsmedelssubventioner uppgår
för helår till ca 2,3 miljarder kr. Denna subventionsnivå innebär att
detaljhandelspriset på t. ex. mjölk kan hållas ca 1 kr. lägre än vad som
eljest skulle vara fallet. Regeringen har vidare fattat beslut om att tillskjuta
hälften av det belopp som enligt gällande överenskommelse skall tillföras
jordbruket den 1 juli 1975. Totalt beräknas prisstödet för budgetåret 1975/76
uppgå till ca 2,6 miljarder kr. Ersättningen till jordbruket till följd av prisstoppet
m. m. bestrids från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som i enlighet med
nyssnämnda beräkningar upptagits till 2,6 miljarder kr. (prop. 1975:55, JoU
1975:11, rskr 1975:166).

En eventuell höjning av subventionsgraden medför självfallet en ökad
belastning på anslaget, men påkallar, som framgår av det anförda, inte något
riksdagsbeslut om ytterligare anslagsanvisning.

Det ankommer inte på jordbruksutskottet att behandla frågan om livsmedelssubventioneringen
från i första hand fördelningspolitiska synpunkter.
Utskottet vill dock erinra om att valet av metod för att finansiera jordbruksstödet
ingår bland de frågor som 1972 års jordbruksutredning har att

FiU 1975:25

behandla. Därvid bör utredningen enligt direktiven även undersöka möjligheterna
att gå över till en lågprislinje och effekterna av en sådan övergång.
Förutom detta bör utredningen även undersöka möjligheterna till ytterligare
modifieringar av högprislinjen. Enligt vad utskottet erfarit har utredningen
ägnat stor uppmärksamhet åt angivna problematik, och vissa undersökningar
har gjorts beträffande verkningarna av olika metoder för finansiering av
jordbruksstödet i större eller mindre grad över budgeten. Utskottet har inte
funnit tillräckligt underlag för att kunna avgöra om det är möjligt eller
lämpligt att bryta ut det ifrågavarande problemkomplexet ur jordbruksutredningens
övriga jordbrukspolitiska överväganden. Med hänsyn till frågans
avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen på förevarande område
utgår utskottet dock från att jordbruksutredningens överväganden i ämnet
bedrivs med all möjlig skyndsamhet och att utredningen så snart det låter
sig göra framlägger av övervägandena motiverade förslag.

Utöver vad nu anförts föranleder motionen 2154 i remitterad del inte
något särskilt uttalande från utskottets sida.

Vad gäller skogsvägbyggnad inom det inre stödområdet vill utskottet nämna
att riksdagen på utskottets hemställan godkänt ett i budgetpropositionen
framlagt förslag (prop. 1975:1 bil. 11, p. D4, JoU 1975:1, rskr 1975:83) att
under budgetåret 1975/76 beviljas statsbidrag med högst 10,5 milj. kr. till
skogsvägbyggnadsföretag inom sagda stödområde. I fråga om skogsvägbyggnadsföretag
utanför det inre stödområdet har ramen för statsbidrag tagits
upp med 8 milj. kr. För förhöjning av statsbidraget till skogshuvudvägar
av särskild betydelse från fritidssynpunkt har beräknats ett oförändrat rambelopp
av 500 000 kr. I samband med behandlingen av budgetpropositionen
i förevarande del erinrade utskottet om att utskottet förra året uttalat sin
tillfredsställelse över att möjligheter gavs till förhöjning av statsbidrag till
byggande av skogsvägar i det inre stödområdet. Såvitt utskottet kunde finna
borde budgetpropositionens förslag under denna punkt ge de skogliga myndigheterna
goda möjligheter att i samma takt som hittills följa gällande
långtidsprogram för skogsvägbyggnadsverksamheten. Regeringen borde liksom
f. n. kunna jämka fördelningen mellan de olika anslagsändamålen. Med
anledning av farhågor som motionsvis framförts om att anslagstilldelningen
skulle visa sig otillräcklig framhöll utskottet att regeringen om så skulle
befinnas erforderligt givetvis hade möjlighet att återkomma till riksdagen
i frågan med äskande om medel på tilläggsstat.

Utskottet vill framhålla att det anförda givetvis inte innebär att utskottet
motsätter sig att särskilda medel, därest så befinns möjligt, ställs till förfogande
för i motionen 2156 åsyftade skogsvägbyggnadsföretag uranslagen
till sysselsättningsskapande åtgärder.

Stockholm den 21 maj 1975
På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

FiU 1975:25

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum
(s), Kronmark (m), Jonasson (c), fru Lundblad (s), herrar Pettersson i Lund
(s). Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården
(c), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Stadling (s). Enlund (fp)
och Israelsson (vpk).

Avvikande mening

av herr Israelsson (vpk) som beträffande motionen 1975:2154, yrkande 4,
anför följande:

1972 års jordbruksutredning har bl. a. att pröva det prissystem som i framtiden
skall gälla i fråga om det svenska jordbrukets produkter. Under den
tid som denna utredning arbetat har inflationen fortsatt. Regeringen har
funnit det politiskt lämpligt att införa prisstopp på vissa baslivsmedel och
att detta finansieras med medel ur statsbudgeten. Detta beslut har regeringen
tagit trots att frågan om prissystemet var föremål för utredning och något
ställningstagande från den berörda utredningen ännu inte gjorts. Hittills
har regeringen föreslagit subventionering av hela den prisstegring som skett
på vissa baslivsmedel. Från årsskiftet 1974-1975 är man emellertid, tydligen
av statsfinansiella skäl, inte längre beredd att subventionera mer än halva
den fortsatta prisstegringen. Om i detta läge ett politiskt parti i riksdagen
föreslår att den hittills gällande graden av livsmedelssubvention skall gälla
kan detta inte anses mera otillbörligt, med hänsyn till pågående utredning,
^n regeringens tidigare förslag. Jag menar således att finansutskottet bör
allvarligt överväga att i första hand bibehålla graden av subventionering
på de baslivsmedel som hittills varit subventionerade.

FiU 1975:25

Bilaga

Nr 1 y

Inrikesutskottets yttrande över motion med anledning av kompletteringspropositionen
1975:100

Till finansutskottet

Genom beslut den 15 maj 1975 har finansutskottet berett inrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över den med anledning av propositionen 1975:100
väckta motionen 1975:2154, yrkandena 2 och 3, av herr Hermansson m. fl.
(vpk).

Motionen

Yrkandet 2 i motionen innebär att riksdagen skall uttala sig för bekämpande
av ungdomsarbetslösheten i enlighet med de i motionen angivna
huvudlinjerna.

Huvudlinjerna anges på följande sätt:

Arbetsmarknadsmyndigheterna måste göra sin verksamhet uppsökande
och skapa kontakt även med de ungdomar som går vid sidan av förmedlingen
eller enbart vid dess öppna mottagning.

Arbetsmarknadspolitiken gentemot ungdomarna måste överge sin nuvarande
mestadels socialpolitiska prägel. Den måste i stället kopplas till
ett medvetet skapande av nya sysselsättningstillfällen.

Sysselsättningsprogrammet bör inriktas på att en relativt stor del av den
arbetslösa ungdomen ska beredas plats inom sektorn stat/kommun. På sikt
bör de av VPK föreslagna nya statsindustrierna bl. a. inriktas på ungdomsrekrytering.

En offensiv utbildningspolitik måste förenas med uppsökandet och skapandet
av nya arbetstillfällen. Den arbetslösa ungdomens handikapp i detta
avseende är ofta svagheten i dess allmänna utbildning. Höjandet av utbildningsnivån
bör ses inte från näringslivets utan från en vidare samhällelig
aspekt.

Den arbetslösa ungdomen bör anslutas till socialförsäkringssystemet.

I yrkandet 3 begär motionärerna att riksdagen skall uttala sig för en ny
principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda arbetshandikappade
en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag och med
löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som gäller för den öppna
marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning
som anställnings- och arbetsvillkor; samt hos regeringen
hemställa om framläggande av förslag till riksmötet 1975/76 i enlighet härmed.

FiU 1975:25

Motionen riktar sig i denna del mot sysselsättningen i skyddat arbete
som betecknas som en alltmera utpräglad andra rangens arbetsmarknad,
där sysselsättningen är det primära och den produktiva insatsen blir sekundär.
Motionärerna anser att det skyddade arbetet inte kan fö fortsätta
i sin hittillsvarande form, och de understryker att alla måste garanteras
rätten till meningsfull sysselsättning.

Utskottet

Motionärerna har aktualiserat frågor som riksdagen behandlat tidigare
i år.

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet var en av huvudfrågorna i utskottets
tidigare i år avgivna betänkande InU 1975:3 om arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet prövade då elva motioner som behandlade frågor om arbetsmarknadsläget
för ungdomar och om bättre anpassning mellan utbildning och
arbetsliv. Frågor om ungdom och utbildning har senare ytterligare behandlats
i utskottets i dagarna avgivna betänkande InU 1975:14 om arbetsmarknadsutbildningen.

1 betänkandet InU 1975:3 lämnades en översiktlig redovisning för det
utredningsarbete som pågår om ungdomars ställning på arbetsmarknaden.
Därvid nämndes särskilt sysselsättningsutredningen, som har en särskild
arbetsgrupp för ungdomsfrågor, AMS arbetsgrupp för praktikfrågor, skolöverstyrelsens
arbetsgrupp för samverkan mellan skola och arbetsliv och
utbildningsdepartementets arbetsgrupp rörande gymnasieskolan. Den sistnämnda
gruppen skall bl. a. pröva om det är lämpligt att inrätta kortare
yrkesinriktade kurser som tar sikte på ungdomar med låg studiemotivation
eller med önskan att varva studier med förvärvsarbete.

De i den aktuella motionen framförda önskemålen om uppsökande och
kontaktskapande verksamhet bland ungdom, fler arbetstillfällen för ungdom,
varav en relativt stor del sannolikt för beredas på den offentliga sektorn,
och åtgärder för att avhjälpa svagheter i den arbetslösa ungdomens utbildning
är frågor av just det slag som behandlats i det nämnda betänkandet InU 3.
Utskottet slog i det sammanhanget fast att rätten till arbete är en central
utgångspunkt för det politiska reformarbetet och att det gäller för ungdom
likaväl som för andra grupper i samhället. Samtidigt konstaterade utskottet
att det för ungdomarnas del finns särskilda problem som hänger samman
med övergången mellan utbildning och arbetsliv och att det gäller att skapa
praktiska lösningar för att överbrygga dessa problem. Utskottet uttalade
vidare att samhällets stödåtgärder i första hand bör vara inriktade på att
undanröja de arbetshinder som oftast visar sig bestå av bristande utbildning
eller brist på yrkeserfarenhet. Utskottet underströk därför att ungdomar alltså
bör erbjudas arbete (eventuellt såsom praktik) eller utbildning eller stöd
av annat slag som de kan ha behov av. En sådan ordning, fortsatte utskottet,
visar för de unga att samhället har ett aktivt intresse att lösa den enskildes

FiU 1975:25

problem på arbetsmarknaden och utgör därmed en viktig trygghetsgaranti.

Den nu skisserade ordningen förutsatte enligt utskottets mening bl. a.
att åtskilliga frågor av organisatorisk och ekonomisk natur måste klarläggas.
Samtidigt underströks att det är viktigt att förslag arbetas fram så snart
som möjligt. Utredningsarbetet borde anförtros sysselsättningsutredningen
som skulle ha att ta upp frågorna med förtur.

Representanterna i utskottet för folkpartiet reserverade sig till förmån
för ett uttalande om en garanti från samhällets sida för ungdomar om arbete
eller utbildning. Herr Lorentzon (vpk) reserverade sig inte men hänvisade
i särskilt yttrande till vänsterpartiet kommunisternas program för ett långsiktigt
sysselsättningspolitiskt aktionsprogram.

Riksdagen biträdde efter debatt den 20 mars utskottets förslag, och regeringen
underrättades härom.

Som framgår av det tidigare sagda tas i den förevarande motionen upp
frågor om ungdomars ställning på arbetsmarknaden som riksdagen ingående
behandlat så sent som i slutet av mars månad. Riksdagen slöt då med
stor majoritet upp bakom utskottets förslag, bl. a. röstade representanterna
för vänsterpartiet kommunisterna med utskottet. Motionen innehåller inte
några nya synpunkter i den aktuella frågan, och då inte heller i övrigt finns
anledning att göra en ny bedömning av problemen avstyrker utskottet motionsyrkandet
2.

Vad sedan gäller yrkandet om en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken
för att bereda arbetshandikappade meningsfull sysselsättning noterar utskottet
att ett yrkande av samma innehåll framställts i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1975:1709. I ett i denna del enhälligt yttrande hänvisade
utskottet i det nyssnämnda betänkandet InU 1975:3 till att organisationskommittén
för skyddat arbete väntades lägga fram principförslag redan i vår.

I avvaktan härpå syntes det enligt utskottet vara mindre lämpligt att nu
ta upp till sakprövning förslag av den art som fördes fram i motionen 1709.
Densamma borde därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottet, som inhämtat att den ovan nämnda kommittén nu arbetar
med sikte på att lägga fram sina förslag i augusti, kan inte finna anledning
för riksdagen att frångå sin tidigare inställning. Motionsyrkandet 3 bör således
avslås. När det gäller motionens motivering kan utskottet inte underlåta
att peka på att motionen präglas av en nedvärderande attityd till
de insatser som görs för och av de anställda i den skyddade verksamheten.
Utskottet tar bestämt avstånd från denna inställning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att finansutskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:2154, yrkandena 2 och 3.

Stockholm den 20 maj 1975

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

FiU 1975:25

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund
(s), Stridsman (c), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m),
Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), fru Berglund
(s), herrar Strindberg (m), Ekinge (fp), Ulander (s) och Carlström (fp).

Avvikande mening

av herr Lorentzon (vpk) som anser att yttrandet under rubriken Utskottet
bort ha följande lydelse:

Med arbetsmarknadspolitiken som hjälpmedel har det inte varit möjligt
att skapa reguljär sysselsättning åt grupper som har en svag ställning på
arbetsmarknaden. I motionen tar man upp problemen för två sådana grupper,
nämligen ungdomar och utslagen äldre arbetskraft.

T rots insatser av olika slag har en stor del av de ungdomar som genomgått
utbildning inte kunnat beredas meningsfull sysselsättning. De senaste AKUsiffrorna
visar trots konjunkturläget en stigande tendens beträffande ungdomsarbetslösheten.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen omedelbart
vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen. I vänsterpartiet kommunisternas
motion har lagts fram förslag till ett program i ämnet. Utskottet
ställer sig bakom detta förslag och förordar att riksdagen antar detta som
en riktlinje för regeringens handlande.

När det gäller den utslagna äldre arbetskraften är det uppenbart att den
förda politiken misslyckats. Detta har främst sin grund i den låga ambitionsnivån
när det gäller att lösa problemen inom ramen för den ordinarie
arbetsmarknaden. Trots försök med anpassningsgrupper och liknande anordningar
har det inte varit möjligt att förmå det enskilda näringslivet att
sysselsätta även den arbetskraft som inte ur företagens synpunkt är hundraprocentigt
produktiv. Under 1970-talet, då man på officiellt håll drivit
tesen om arbetets anpassning till arbetskraftens förutsättningar, har antalet
sysselsatta i skyddade verkstäder och arkivarbetare nästan fördubblats och
uppgår i dag till över 30 000 personer. Till detta kommer ett stort antal
inom halvskyddad sysselsättning, särskilda beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.
Det totala antalet som sysselsätts i olika former av
”skyddade” aktiviteter i dag lär inte understiga 70 000 personer. Vid bedömning
av denna siffra bör beaktas att antalet förtidspensionärer (sjukbidrag)
sedan 1970 ökat med över 80 000 och utgör nu fler än 270 000.

Den förda politiken har alltså lett till att arbetsmarknaden delats upp
i ett A- och ett B-lag. Det är uppenbart att det behövs ett radikalt omtänkande.
Samhället kan inte fortsätta med sin nuvarande passiva inställning
varigenom problem döljs i olika former av ”skyddad” verksamhet och förtidspensionering.

Vad utskottet här anfört innebär inte ett ställningstagande mot eller ett
förklenande omdöme om avsikterna med de vidtagna åtgärderna i syssel -

FiU 1975:25

sättningsskapande syfte genom s. k. skyddat arbete. Det rör sig i stället
om att finna vägar som bättre motsvarar det angivna syftet. Utskottet beklagar
dröjsmålet med framläggandet av det aviserade principförslaget från
organisationskommittén för skyddat arbete, vilket enligt utskottets mening
motiverar att riksdagen i denna del ger sin mening till känna.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet motionsyrkandet att
riksdagen skall begära att regeringen till nästa riksmöte skall lägga fram
förslag som innebären ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken
i syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag
och med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem
som gäller för den öppna marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande
över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor.

FiU 1975:25

Bilaga

Nr 4 y

Civilutskottets yttrande över motionsyrkande om sänkning av räntan
på bostadslån

Till finansutskottet
Motionen

Finansutskottet har borell civilutskottet til!Hille ali avge yttrande över
motionen 1975:2154 av herr Hermansson m. 11. (vpk) såvitt avser yrkandet

6 vari hemställs att riksdagen uttalar sig för alt den garanterade bostadslåneräntan
stinks med en halv procent för hus byggda under åren 1970—1975.

Utskottet

Bostadslån löper med ränta enligt räntesats sorn fastställs av regeringen
för ett kalenderår i sänder. För år 1975 utgår denna ränta efter 8.25 procent.
Vid fördjupning av lånet till säkerhetslagen sorn normalt täcks ulan bostadslån
utgår ränta på sådan lånedel efter räntesats sorn länsbostadsnämnden
bestämmer med ledning av den allmänna lånemarknadens ränta för lån
med motsvarande förmånsrätt. Dessa räntesatser påverkar inte de boendes
kapitalkostnader då räntebidrag utgår.

Motionärerna föreslår ett uttalande till förmån för en sänkning av den
s. k. garanterade räntesatsen med en halv procentenhet. Skillnaden mellan,
å ena sidan, faktiska räntekostnader och, å andra sidan, en av staten garanterad
räntekostnad täcks genom räntebidrag.

Den garanterade räntesatsen är enligt 38 i; bostadsfinansieringsförordningcn
(1974:946) för det år då ny- eller ombyggnaden färdigställs 6 procent,
om lånet avser småhus som skall bebos av låntagaren, och 3,9 procent i
övriga fall. Den skall för varje år därefter höjas i viss bestämd takt. För
bl. a. hus färdigställda 1970-1974 utgår räntelån enligt riintelånekungörelsen
(1967:553, ändrad senast 1974:948). Räntelånet täcker viss del av låntagarens
räntekostnad för bostadslån m. m. och underliggande kredit. Räntelån efterges
i princip i den mån det överstiger räntekostnaden enligt en viss basränta,
olika för skilda färdigställningsår, och årligen stigande efter år 1975. Därmed
uppnås samma effekt som räntebidraget ger i nyproduktionen.

Det ovan redovisade finansieringssystemet infördes fr. o. ni. år 1975
genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:150. CU 36).

En sänkning av den garanterade räntan med en halv procentenhet för
årgångarna 1970-1975 skulle medföra ökade årliga kostnader för räntebidrag
i storleksordningen 120 milj. kr. för flerfamiljshus och 50 milj. kr. för småhus.

FiU 1975:25

Om även de följande årgångarna skall få ett motsvarande höjt räntebidrag
m. m. skulle kostnaden tor varje årgång ligga i storleksordningen 20 milj.
kr. för fleffamiljshus och 10 milj. kr. för småhus. Budgelmässiga följdeffekter
skulle uppstå genom minskade kostnader för bostadstillägg och genom minskade
ränteavdrag vid taxeringen.

Vid riksdagsbehandlingen år 1974 ställdes i denna del det propositionsförslag
sorn nu genomförts mot yrkanden (m), sorn syftade till att på sikt
uppnå ett subventionsfritt lånesystem, och yrkanden (vpk) vari föreslogs
såväl en sänkning av den garanterade räntenivån med 0,9 procentenheter
som att denna räntenivå skulle ligga fast och inte höjas årligen.

Den nuvarande finansieringsordningen tillämpas sedan början a\ innevarande
år. Det är enligt ci\ilutskottets mening för tidigt att ur generella
utgångspunkter påkalla en omprövning därav enligt motionen. De åsyftade
hyreseffekterna bör bedömas i annat sammanhang ur främst bostadspolitisk
synvinkel och inte i anslutning till kompletteringspropositionen. Civilutskottet
avstyrker, bifall lill motionsyrkandei.

Stockholm den 20 maj 1975

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s). Wennerfors
(m). Lindkvist (s). Åkerfeldt (c). Strömberg i Botkyrka (fp). Högström (s).
Mattsson i Skee (c). Jadestig (s), Claeson (vpk), fru Ingvar-Svensson (c),
herrar Persson i Karlstad (s). Danell (ni). Håkansson i Trelleborg (s) och
Andersson i Gamleby (s).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att del stycke i utskottets yttrande på
s. 2 som börjar med "Den nuvarande" och slutar med “till motionsyrkande!"
bort ha följande lydelse:

De reformer på del bostadspolitiska området som beslöls i slutet av år
1974 var ett steg i riktning mot elt bättre bostadsfinansicringssysiem. Därmed
åstadkoms en, om inte tillräcklig sä dock sänkning av kapitalkostnaderna.
Hyresutvecklingen sedd i relation till kostnadsutvecklingen på övriga
områden har fått en oförsvarlig inriktning. Snabba åtgärder bör därför sättas
in för att uppnå generella sänkningar av boendekostnaderna. Motionslorslaget
tillstyrks •»ålunda

FiU 1975:25

Skulle cn sådan åtgärd inte kunna bifallas återstår möjligheten att begränsa
yrkandet till hyres- och bostadsrättslägenheter. Denna avvägningsfråga är
visserligen nu inte föremål, tor utskottets prövning. Vikten av att även de
inbördes relationerna mellan olika upplåtelseformer ses över bör emellertid
här strykas under.

FiU 1975:25

Innehåll

Inledning 1

Propositionen 3

Motionerna 9

Utskottet 15

Det ekonomiska läget 15

Den ekonomiska politiken 17

Särskilda frågor 26

Hemställan 27

Reservationer 29

Yttranden från andra utskott 52

Utdrag ur skatteutskottets protokoll 1975/24 53

SocialfÖrsäkringsutskottets yttrande 1975: ly 55

Socialutskottets yttrande 1975:ly 57

Jordbruksutskottets yttrande 1975:3y 66

Inrikesutskottets yttrande 1975:1 y 69

Civilutskottets yttrande 1975:4y 74

GOTAB 75 9537 S Stockholm 1975