Finansutskottets betänkande nr 15
FiU 1975:15
Nr 15
Finansutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:51 om extra bidrag till kommuner och landstingskommuner
Regeringen har i propositionen 1975:51 (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att till Extra bidrag till kommuner och landstingskommuner för
budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av
300 000 000 kr.
1 propositionen redovisas en överenskommelse mellan regeringen å ena
sidan samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra
sidan om begränsning av kommunalskatternas höjning under åren 1976
och 1977 (bilaga till propositionen). Överenskommelsen innebär att eventuella
kommunalskattehöjningar under dessa år skall företas endast i tvingande
fall och då maximeras till sammanlagt 1 krona räknat på den sammanlagda
kommunal- och landstingsskatten. Under dessa förutsättningar
tillskjuter staten 1 200 milj. kr. i statsbidrag motsvarande ca 50 öre per
skattekrona för vartdera året. För budgetåret 1975/76 föreslås ett anslag
på 300 milj. kr.
Utskottet. Den i propositionen redovisade överenskommelsen mellan regeringen
och kommunförbunden är den andra i sitt slag. Den förra träffades
på våren 1972 (se prop. 1972:95 och SkU 1972:32). Båda överenskommelserna
hade till syfte att begränsa höjningarna i den kommunala inkomstbeskattningen
- den förra för åren 1973 och 1974, den nu träffade för åren 1976
och 1977. Som motprestation lovade staten i den första uppgörelsen bl. a.
att ge kommunerna visst ökat utrymme på kapitalmarknaden och att verka
för största återhållsamhet i fråga om sådana beslut och sådan normgivning
som föranleder ökade anspråk på kommunernas utgiftsstat. Denna gång
är den statliga motprestationen dessutom, som redan nämnts i ingressen,
ett kontant bidrag till kommuner och landsting på sammanlagt 1,2 miljarder
kr. för hela tvåårsperioden 1976-1977. Av detta belopp skall 60 96 gå till
primärkommuner och 40 % till landstingskommuner. I båda fallen skall
fördelningen mellan enskilda kommuner ske i proportion till antalet innevånare.
Överenskommelsen förutsätter att tillskottet från staten efter förslag
av regeringen godtas av riksdagen.
Utskottet noterar att parterna är ense om att en ny diskussion mellan
dem skall äga rum under våren 1976 för att pröva om den kommunala
ekonomin för 1977 kan förmodas på ett påtagligt sätt utvecklas i negativ
riktning i förhållande till de förutsättningar som ligger till grund för överenskommelsen.
I Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 15
FiU 1975:15
2
Utskottet anser i likhet med föredraganden, statsrådet Sträng, att det är
tillfredsställande att man genom den träffade överenskommelsen kunnat
begränsa de kommunala skattehöjningarna. Denna begränsning bör i kombination
med den i prop. 1975:92 föreslagna sänkningen av den statliga
inkomstskatten verksamt underlätta avtalsförhandlingarna och därigenom
bidra till en stabilisering av den svenska ekonomin.
Utskottet tillstyrker därför den medelsanvisning som behövs för att regeringen
under instundande budgetår skall kunna uppfylla sina åtaganden
enligt överenskommelsen och hemställer
att riksdagen till Extra bidrag till kommuner och landstingskommuner
för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
anslag av 300 000 000 kr.
Stockholm den 15 april 1975
På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING
Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm
(s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Fågelsbo (c), Söderström (m),
Pettersson i Malmö (s), Hermansson (vpk), Wirtén (fp), af Ugglas (m), Bergman
i Nyköping (s), Gustavsson i Eskilstuna (s) och Rämgård (c).
Särskilda yttranden
1. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anför:
Den partiöverenskommelse som träffades den 4 mars beträffande skatter
och avgifter under 1976 innebär att förutsättningarna för överenskommelsen
mellan regeringen och Svenska kommunförbundet samt Landstingsförbundet
redan har förändrats i grunden. Effekterna av partiöverenskommelsen
på kommunernas ekonomi torde redan i sig vara av en storlek som överskrider
den ram inom vilken kommunalskatternas höjning under 1976 och
1977 skulle begränsas.
Det är utomordentligt angeläget att kommunalskatterna så långt möjligt
ligger kvar vid oförändrad nivå under 1976 och 1977. Den nya förhandling,
som förutsatts äga rum våren 1976 för den händelse den kommunala ekonomin
utvecklats otillfredsställande i förhållande till överenskommelsens
förutsättningar, kan befaras visa sig otillräcklig. En sådan omförhandling
av den träffade uppgörelsen kan bli nödvändig redan innevarande år när
resultatet av de pågående avtalsförhandlingarna är kända liksom även beslut
i anledning av aviserade propositioner, som berör den kommunala ekonomin.
FiU 1975:15
3
2. av herr Hermansson (vpk) som anför:
I och för sig är det tillfredsställande att höjningarna av de kommunala
skatterna begränsas, eftersom den proportionella kommunalskatten jämfört
med den progressiva statliga inkomstskatten hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna.
Samtidigt växer emellertid starkt behovet av ökade insatser
på det kommunala området, t. ex. för tillgodoseende av kravet på daghemsplatser
till alla barn. Detta kräver en ökning av statens bidrag utöver vad
som skett i den nu träffade uppgörelsen. Den i prop. 1975:92 föreslagna
skatteomläggningen har i vissa avseenden negativa verkningar för kommuner
och landsting, vilka borde ha befriats från höjningen av arbetsgivaravgifterna.
Något allmänt omdöme om sambandet mellan begränsningen
av kommunalskattehöjningarna, den statliga skatteomläggningen och avtalsrörelsen
å ena sidan och å andra sidan vad som i utskottets betänkande
benämnes ”stabilisering av den svenska ekonomin” torde vara svårt att
ge -
GOTAB 75 9225 S Stockholm 1975