Socialutskottets betänkande nr 4 år 1974

SoU 1974:4

Nr 4

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa
arbetsm iljöfrågor.

Motionerna

I motionen 1974:34 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om omedelbart stopp för
all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och utarbetandet
av direktiv för en gradvis nedtrappning,

2. att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete
för att få fram miljövänligare arbetsmaskiner och att det statliga
LKAB går i spetsen härför,

3. att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som berättigar
till sex veckors semester.

I motionen 1974:165 av herr Wikner m. fl. (s) hemställs att riksdagen
anhåller hos Kungl. Maj:t att motionen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen
för erforderliga åtgärder när det gäller varudeklaration av industrimaskiner
m. m.

I motionen 1974:212 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) yrkas,
såvitt här är i fråga (yrkande B), att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag om bestämmelser som reglerar skiftarbetets omfattning och
att det endast får bedrivas i undantagsfall.

I motionen framställda yrkanden om sänkning av arbetstiden
(yrkande A 1—4) behandlas i SoU 1974:7.

I motionen 1974:420 av herr Blomkvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen
i syfte att undvika olyckor i samband med hydraulslangsbrott.

I motionen 1974:697 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t anhålla om

a) att pågående arbetsmiljöutredning utvidgas med parlamentariska
representanter, med uppdrag att utforma ett arbetsmiljöpolitiskt handlingsprogram
enligt vad som anförts i motionen,

b) att vid det fortsatta utredningsarbetet härvid beaktas de riktlinjer
som anförts i motionen, särskilt i fråga om förbättring av de psykosociala
arbetsmiljöerna, i syfte att motverka skadlig stress och psykisk otrygghet
i arbetslivet,

i Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 4

SoU1974:4

2

c) att vid det fortsatta utredningsarbetet jämväl prövas möjligheten
att tillgodose alla gruppers behov av företagshälsovård genom att
landstinget ges en samordnande funktion,

d) att vid det fortsatta utredningsarbetet om arbetsmiljöerna samarbete
sker med företagsdemokratiska utredningar och försöksverksamheter
i syfte att främja en från arbetsmiljösynpunkt angelägen utveckling
av företagsdemokratin,

2. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen har anförts i fråga om
angelägenheten av ökade resurser och förbättrad organisation beträffande
forskning och utbildning kring arbetsmiljöfrågorna,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning och förslag
beträffande tillfälligt statsstöd till åtgärder för förbättrade arbetsmiljöer
inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra anordningar
enligt samma grunder som för närvarande gäller för industrins omgivningsmiljö.

I motionen 1974:700 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att den kommande arbetsmiljölagen ges
en sådan utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i
vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen
i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för
arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården på företagsnämnderna varvid
dessa får beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen
om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en samlad översyn görs av
undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbildningsformer
i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetsmiljöutredningen
med förtur framlägger förslag till bättre kontroll av kemiska ämnen och
till åtgärder mot buller,

6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag snarast föreläggs
riksdagen om införande av statsbidrag med syfte att stimulera investeringar
i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder, som gäller för
bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin,

7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetsmiljöutredningen
genom tilläggsdirektiv får i uppgift att analysera behovet av och föreslå
mer långsiktiga reformer på arbetsmiljöområdet och att den därvid görs
parlamentarisk.

I motionen 1974:703 av herr Hjorth m. fl. (s) yrkas att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om initiativ till ett intensifierat
utvecklingsarbete i syfte att för gruvindustrins räkning få fram mera
miljövänliga maskiner vid arbete underjord.

SoU 1974:4

3

I motionen 1974:1324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en revidering av listan över
hygieniska gränsvärden, så att tillämpningen effektivt förebygger skadeverkningar,
obehag och ohälsa,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som ger de hygieniska
gränsvärdena sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta
befogenheter att tillgripa arbetsavbrott vid överskridande av gränsvärdena.

I motionen 1974:1337 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen uttalar sig för förbud mot användningen av asbest
och hos regeringen hemställer om tillämplig lagstiftning härför.

I motionen 1974:1554 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag på regler för att minska arbetshetsen
och utslagningar, med bl. a. 10 minuters paus varje timme på
betald arbetstid vid tempoarbeten.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1974:1554 finns i motionen
1974:1324.

Allmän bakgrund

År 1970 tillsattes en utredning (S 1970:35) för att verkställa en
översyn av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag som
svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Enligt direktiven
till arbetsmiljöutredningen, vilka är mycket vittgående, skall lagstiftningen
allmänt sett ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot
hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke skall vara att arbetstagarnas
fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av
produktionen. I direktiven framhålls vidare att den nya lagstiftningen
skall ge ett fast underlag för åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet
på ett betydligt vidare område än den nuvarande lagen.
Insatserna mot olycksfall och yrkessjukdomar behöver intensifieras
ytterligare. Detta gäller speciellt inom vissa branscher och beträffande
vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna att genom
skärpt eller annan ändrad lagstiftning bidra till att undanröja eller minska
yrkesriskerna. En väsentlig uppgift för utredningen är att uppmärksamma
yrkesfaror — ofta av helt ny typ — som hänger samman med den tekniska
och strukturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på sådana
faror nämns förgiftningsrisker på grund av olika slags luftföroreningar,
risker för hörselskador till följd av ökande bullernivå hos maskiner och
anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer
specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar måste
skapas för att komma till rätta med de problem som här möter. Det
framhålls att grunden för de vidgade skyddsinsatserna skall läggas i
lagstiftningen.

Utredningen bör undersöka om lagstiftningens materiella regler bör
omgestaltas för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. I direktiven

SoU1974:4

4

anges vissa frågor som kan förtjäna uppmärksamhet i detta sammanhang.
Bl. a. bör stort intresse ägnas frågor som angår granskning och besiktning
av arbetslokaler, maskiner och anläggningar, varvid obligatorisk förhandsgranskning
i viss omfattning av förslag, konstruktionsritningar o. d. torde
få övervägas. En del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i
luftföroreningar, kan inte definitivt konstateras utan att särskilda, kanske
kostnadskrävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen
bör pröva hur föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara
utformade och i samband härmed även ta upp frågan om de s. k.
hygieniska gränsvärdena. Även spörsmål om arbetstidens förläggning
fordrar en grundlig genomgång. Skyddssynpunkter bör ägnas stor
uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila,
raster och arbetspauser.

1 utredningsuppdraget ingick också en översyn av den offentliga
tillsynsorganisationen, en utbyggnad av den lokala skyddsverksamheten
under särskilt beaktande av skyddsombudens ställning och handlingsmöjligheter
ävensom en omprövning av bestämmelserna om organiserad
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddshänseende.

Utredningen avgav år 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:86) Bättre
arbetsmiljö, vari framlades förslag om bl. a. samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare i skyddshänseende, det lokala skyddsarbetet,
förhandsprövning av arbetslokaler m. m. och det offentliga arbetarskyddets
organisation.

Betänkandet bildade utgångspunkt för dels i 1973 års statsverksproposition
framlagda förslag angående omorganisation av tillsynsmyndigheterna,
dels i propositionen 1973:130 framlagda förslag till ändringar i
arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö.

Förslagen i statsverkspropositionen godkändes av riksdagen (SoU
1973:5, rskr 1973:102). Beslutet innebar en kraftig utbyggnad av
arbetarskyddsstyrelsens resurser fr. o. m. den 1 juli 1973 för att öka
kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsanvisningar och för att leda
och samordna yrkesinspektionens verksamhet. Vidare inrättades en
arbetsmedicinsk filial i Umeå samt skedde en kraftig förstärkning och
utbyggnad av yrkesinspektionens resurser fr. o. m. den 1 januari 1974.
Samtidigt överfördes bergmästarnas arbetarskyddsverksamhet till den
allmänna yrkesinspektionen och fick yrkesinspektionen viss bergteknisk
expertis för placering i distrikt där gruvdrift förekommer. Sammanlagt
uppgick personalförstärkningarna inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
till 84 nya tjänster.

Propositionen 1973:130 behandlades av socialutskottet i dess av
riksdagen godkända betänkande SoU 1973:25. De beslutade reformerna
inom arbetsmiljön, som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar i
korthet följande.

De anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökades väsentligt
genom att bl. a. skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgades.
Skyddskommitté skall nu tillsättas i vidgad omfattning varjämte kom -

SoU 1974:4

5

mittéernas uppgifter breddades. Reglerna om förhandsprövning av nya
eller ändrade arbetslokaler m. m. skärptes. Nya lagregler infördes om
samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen, som är
gemensamma för flera arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna
effektiviserades och utbildningen för bl. a. skyddsombud byggdes ut
kraftigt. Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökades och den offentliga
tillsynsorganisationen förstärktes vidare genom effektivisering av den
kommunala tillsynen av mindre arbetsställen. Arbetarskyddsavgiften
höjdes och betalas numera även av staten, varigenom arbetarskyddsfonden
tillförs ytterligare 50 milj. kr. om året. Fonden fick också vidgade
uppgifter.

I årets statsverksproposition framläggs förslag om fortsatt utbyggnad
av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. För arbetarskyddsstyrelsens
del avser medelsberäkningen totalt 40 nya tjänster bl. a.
för tillgodoseende av arbetslivets ökade krav på arbetarskyddsanvisningar
samt för fortsatt utbyggnad av arbetsmedicinska filialen i Umeå.
Medelsberäkningen innefattar även personalförstärkningar till arbetarskyddsstyrelsens
utbildningssektion. Yrkesinspektionen föreslås få 37
nya tjänster. Förstärkningen avses ge ytterligare kapacitet för tillsynen på
arbetsplatserna för att därigenom stödja den lokala skyddsorganisationen
samt ökade möjligheter för arbetarskyddsverket att vid sidan av den
ordinarie tillsynen göra särskilda insatser i vissa branscher eller i fråga om
speciella miljöproblem. Förslagen tillstyrks av socialutskottet i betänkandet
SoU 1974:3.

Vissa bestämmelser m. m.

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för vissa bestämmelser i
arbetarskyddslagstiftningen m. m. med anknytning till de mera speciella
frågor inom arbetsmiljöområdet som tagits upp i motionerna. Beträffande
en mera allmän översikt över innehållet i arbetskyddsförfattningarna
hänvisas till den redogörelse som lämnas i prop. 1973:130 (s. 36-41).

Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden Arbetarskyddslagen

(1949:1) och arbetarskyddskungörelsen (1949:
208) innehåller flera bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagare
mot luftföroreningar m. m. exempelvis vid arbete med asbest eller i gruvarbete.

Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall tillfredsställande luftväxling vara
anordnad i sluten arbetslokal samt på annan plats, där arbete bedrivs, i
den mån så är påkallat. Lämpliga anordningar skall såvitt möjligt vidtas
för att hindra att bl. a. damm, rök eller gas sprids i en för arbetstagarna
skadlig eller besvärande mängd. I 11 § stadgas bl. a. att till förebyggande
av att arbetstagare skadas genom giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen

1* Riksdagen 1974. 12 sami Nr 4

SoU 1974:4

6

sådana åtgärder skall vidtas att fara härför i möjligaste mån undgås. Om
annan åtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras till vinnande av
nödigt skydd mot ohälsa skall enligt 12 § personlig skyddsutrustning av
lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Denne är skyldig att
använda utrustningen och väl vårda den.

Uppfyller arbetsställe ej de krav som gäller enligt arbetarskyddslagen
eller föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av lagen får
yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren att avhjälpa missförhållandet
eller också förbjuda honom använda viss maskin, redskap eller annat
hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att iaktta
villkor som angivits när förbudet meddelades. Underlåter arbetsgivaren
att efterkomma föreläggande kan yrkesinspektionen förordna om rättelse
på hans bekostnad. Arbetsgivare är skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av
ämne eller material som han använder eller framställer i sin verksamhet
eller tillhandahålla prov för sådan undersökning. Innebär arbete omedelbar
och allvarlig fara för arbetstagarens liv eller hälsa kan skyddsombud
under vissa förutsättningar avbryta arbetet.

I arbetarskyddskungörelsen stadgas bl. a. att arbetsgivare skall tillse att
hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda
risker för ohälsa som är förbundna med arbetet samt, där så erfordras,
meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall
iaktta för att undgå dessa risker. Vid arbete under jord i gruva eller
stenbrott, i berg eller tunnel eller på liknande arbetsplats skall erforderlig
luftväxling vara anordnad. Vid arbetsplats där bl. a. damm sprids i en för
arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skall i den mån det är
möjligt arbetsprocessen utföras i sluten apparat eller arbetet förläggas till
avskild lokal eller inbyggd plats. Om så ej kan ske, skall tillfredsställande
anordningar för uppsamling och bortförande eller oskadliggörande på
annat sätt av dammet såvitt möjligt anbringas vid den plats där sådan
luftförorening uppstår och kan spridas. Vidare stadgas att utsugningsanordning
inte får förläggas på sådant sätt att arbetstagare genom
förorenad luft därifrån utsätts för påverkan som avses i första stycket.
Finnes visst arbete eller visst slag av arbete medföra särskild fara för ohälsa
på grund av förekomsten av damm etc. äger arbetarskyddsstyrelsen som
villkor för arbetstagares användande i arbetet föreskriva att undersökning
av luftförhållandena skall ske. Styrelsen bestämmer då omfattningen av
undersökningen och meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter
rörande undersökningens genomförande. Vid arbete, där gift eller annan
hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena
eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, skall betryggande
skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall, i den
mån så med hänsyn till förhållandena skäligen kan ske, ersättas med icke
hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Ordning och renlighet skall
iakttas såväl beträffande arbetslokaler som i fråga om inredning,

SoU 1974:4

7

maskiner etc. Rengöring och städning av arbetslokaler skall ske dagligen.
Därutöver skall storrengöring av arbetslokalerna ske regelbundet. Vid
sopning skall tillses att damm inte onödigtvis sprids. Sopor, spån eller
annat avfall skall på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras. Personlig
skyddsutrustning såsom andningsskydd m. m. skall, i den mån arbetarskyddsstyrelsen
så föreskriver, vara godkänd av styrelsen. Då så är möjligt
skall den tid, varunder arbetstagare används till arbete som medför
särskild hälsofara, tillbörligen inskränkas genom att han sätts till annat ej
hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre
perioder.

I kungörelsen om förbud att använda minderårig till vissa arbeten
(1966:521) stadgas att till arbete som anges i en vid kungörelsen fogad
förteckning får arbetstagare under 18 år (minderårig) användas endast i
den mån som följer av förteckningen (1 §). Enligt denna förteckning får
minderårig inte användas till bl. a. utvinning, bearbetning eller blandning
av kvarts- eller asbesthaltigt material. Vidare anges att minderårig inte får
användas till annat handhavande av sådant material i fall där damm
uppkommer eller sprids i farlig mängd (punkt 1 i förteckningen).

I kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och läkarbesiktning
till förebyggande av vissa yrkessjukdomar stadgas att om visst arbete
finnes medföra särskild fara för uppkomst av bl. a. dammlunga (pneumokonios)
hos arbetstagarna, skall arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med
medicinalstyrelsen (numera socialstyrelsen) föreskriva att arbetstagare
inte får användas därtill med mindre han vid läkarundersökning befunnits
inte förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt
mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Sådan läkarundersökning
skall företas inom viss skälig tid innan arbetstagare anställs (1 §).
I fråga om arbete, som nu sagts, har arbetarskyddsstyrelsen vidare att
efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva att arbetstagare, som
används till sådant arbete, skall underkastas periodisk läkarbesiktning.
Tiden mellan två på varandra följande läkarbesiktningar fastställs av
arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (2 §).

Arbetsmedicinska institutet utgav år 1969 en rapport (1969:13)
”Rekommenderade hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen”.
Gränsvärdena, som endast har karaktären av en rekommendation,
avser ett antal ämnen, vilkas inverkan på människor kunnat
konstateras.

Arbete med asbest berörs i av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av
bestämmelserna i 74 § arbetarskyddslagen utfärdade ”Anvisningar angående
skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest” nr 52 och
”Bygganvisningar” nr 32. Bygganvisningarna som utgavs år 1966 har varit
föremål för omarbetning. Nya bygganvisningar fastställdes i juni 1972
och tillämpas från och med den 1 mars 1973.

Åtgärder mot hälsorisker vid gruvarbete behandlas i ”Berganvisningar”
nr 67, vilka utfärdats år 1969 och delvis ändrats år 1973. Anvisningarna

SoU 1974:4

8

innehåller bl. a. avsnitt om lastplatser,transportvägar, lastmaskiner, transportfordon
och luftkontroll samt bilagor om ventilation, gasmätningsinstrument,
avgaskontroll och andningsluftkontroll. 1 anvisningarna anges
gränser för exponering för vissa luftföroreningar från bl. a. motoravgaser,
vilka gränser är lägre än rekommenderade gränsvärden.

I samråd med strålskyddsinstitutet utfärdade arbetarskyddsstyrelsen
år 1972 ”Råd onan visningar” nr 82, avseende skyddsåtgärder mot radon
och radondöttrar under jord i gruva och stenbrott m. m. I anvisningarna
anges radon vara en radioaktiv ädelgas som förekommer allmänt i luft
såväl inomhus som utomhus samt i mark och i vatten. Radon bildas vid
sönderfall av det naturligt radioaktiva ämnet radium, som också
förekommer allmänt i naturen. Av radon bildas radioaktiva dotterprodukter,
radondöttrar, som inte är gasformiga utan bildar ett radioaktivt
”damm”. På grund av att radon och radondöttrar är radioaktiva
kan de — om de inandas i höga koncentrationer — medföra skadlig
inverkan på andningsorganen. Detta gäller särskilt radondöttrar. 1
anvisningarna ges föreskrifter om bl. a. tillåtna radondotterexpositioner,
ventilation, andningsskydd, mätning och kontroll.

Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen gäller bestämmelserna i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen medger en skärpt
produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada
på människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälsooch
miljöskyddssynpunkt kan Kungl. Maj:t föreskriva att lagen även skall
tillämpas på annan vara. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser
om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och
miljöfarliga varor samt bemyndigar Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor bl. a. genom
föreskrift att viss vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt
tillstånd eller under särskilt villkor. Även totalförbud mot viss vara kan
meddelas.

Av arbetsskyddskaraktäräräven lagen (1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Lagen är tillämplig på
arbetstagare som för arbetsgivarens räkning minst 15 dagar varje månad
utför radiologiskt arbete, vari arbetstagaren utsätts för joniserande
strålning i sådan utsträckning att menlig inverkan därav kan befaras. För
sådan arbetstagare utgår semester med tre dagar per kalendermånad.
Arbetarskyddsstyrelsen som har att avgöra huruvida visst arbete är sådant
som avses i lagen har funnit att lagen ej är tillämplig på gruvarbete under
jord.

Skiftarbete och arbetsraster

1 arbetarskyddslagen finns även bestämmelser som har anknytning till
de i motionerna upptagna spörsmålen om arbetsraster och skiftarbete.

SoU1974:4

9

Enligt 17 § skall arbete, sorn utförs under minst sex timmar av dygnet, i
den utsträckning som kan anses erforderlig med hänsyn till dess
beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt avbrytas
genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.
Med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand
bestämd och under vilken arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och
inte behöver kvarstanna på arbetsstället. Om arbete på grund av samband
med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande
kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande, skall enligt
18 § under arbetstiden erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda
arbetspauser beredas arbetstagaren. Arbetspaus är ett på förhand bestämt
kortvarigt uppehåll för att bereda arbetstagaren avkoppling från arbetet
och är inte att anse som rast.

1 19 och 20 §§ meddelas bestämmelser om arbetstidens förläggning.
Arbetstagare äger i princip rätt till ledighet för nattvila, i vilken ledighet
skall ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Från huvudregeln får avvikelse ske
om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan
särskild omständighet måste fortgå jämväl nattetid eller eljest å tid efter
kl. 24 eller före kl. 5. Om särskilda skäl påkallar det får arbetarskyddsstyrelsen
medge att arbetstagare används till arbete mellan kl. 24 och 5 i
vidare utsträckning än nyss sagts. Undantag kan också medges efter
framställning från arbetstagarhåll.

Enligt 21 § äger arbetstagare rätt till minst 24 timmars sammanhängande
veckovila, vilken såvitt möjligt skall förläggas till söndag och till
samma tider för alla med ett arbetsställe. Undantag härifrån kan medges
av arbetarskyddsstyrelsen efter hörande av arbetsgivare och arbetstagare.
Görs inskränkning i veckovilan skall motsvarande ledighet från arbete
såvitt möjligt beredas.

Åtgärder mot brott på hydraulslangar samt varudeklaration av industrimaskiner
m. m.

Med anledning av motionsyrkandet beträffande varudeklarationer av
industrimaskiner kan erinras om följande bestämmelser.

För att åstadkomma en effektiv arbetsmiljöbevakning redan på
planeringsstadiet föreskrivs i byggnadsstadgan (1959:612) att i byggnadslovärende
som avser arbetslokaler eller personalrum en prövning av
byggnadsföretaget ur arbetarskyddssynpunkt skall ske. Därvid skall
företes en beskrivning av den avsedda verksamheten samt utlåtande från
yrkesinspektionen avseende lokalerna. Vidare ges regler som garanterar
arbetstagarsidans inflytande på grundläggande arbetsmiljösynpunkter
som hänger samman med hur arbetslokalerna skall vara beskaffade.
Yrkesinspektionen äger påkalla slutbesiktning av byggnadsföretag avseende
arbetslokaler eller personalrum och skall kallas till byggnadsnämndens
slutbesiktning. För vissa fall, bl. a. då byggnadslovsplikt inte föreligger
eller arbetarskyddssynpunkt ej kunnat prövas i byggnadslovärenden, ges i

SoU 1974:4

10

8 a § arbetarskyddslagen föreskrifter om anmälningsskyldighet som
syftar till att ge yrkesinspektionen möjlighet att besiktiga lokal innan
arbetet sätts i gång där.

I 8 a § arbetarskyddslagen stadgas vidare att om det är påkallat med
hänsyn till riskförhållandena i visst slag av verksamhet Kungl. Majit eller
myndighet som Kungl. Majit bestämmer kan föreskriva, att arbetslokal
som är avsedd för sådan verksamhet inte får tas i bruk förrän den
besiktigats av yrkesinspektionen.

För att förekomma olycksfall i arbetet skall enligt 11 § arbetarskyddslagen
motorer och vissa angivna maskinella anordningar, ångpannor och
andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar vara försedda med
erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så utförda och
anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. Åtgärder skall också
vidtas för att undvika att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande
föremål eller ras eller splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta
vätskor. Vidare skall undvikas skada genom klämning eller slag eller
genom eldfarliga, explosiva frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen
eller genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus.

Enligt 45 § arbetarskyddslagen skall tillverkare eller försäljare av
maskin, redskap eller annan teknisk anordning samt den, som upplåter
sådan anordning till begagnande, tillse att anordningen, då den avlämnas
för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte, är
försedd med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall ävensom tillhandahålla
för anordningens montering, användning och skötsel erforderliga föreskrifter.
När särskilda skäl föreligger får arbetarskyddsstyrelsen bl. a.
föreskriva att anordningen skall vara försedd med skylt upptagande
uppgift som styrelsen finner erforderlig. Arbetarskyddsstyrelsen kan
också när särskilda skäl föreligger, beträffande visst slag av anordning
föreskriva att den skall vara godkänd av styrelsen innan den avlämnas.

Till ledning vid tillämpningen av sistnämnda bestämmelser har
arbetarskyddsstyrelsen utfärdat ett flertal anvisningar, som främst riktar
sig till tillverkare och leverantörer. I anvisningarna föreskrivs och ges
förslag om hur aktuell maskin eller maskintyp skall vara utförd i
hållfasthets- och skyddstekniskt hänseende för att den skall ge betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall.

Vidare har arbetarskyddsstyrelsen med stöd av 45 § arbetarskyddslagen
föreskrivit att vissa typer av anordningar obligatoriskt skall
godkännas av styrelsen. Sådana föreskrifter har meddelats bl. a. beträffande
vissa bygghissar, vissa pressar, bultpistoler och mekaniskt drivna
pappersskärmaskiner.

Här kan också erinras om att tillverkare eller försäljare frivilligt kan
begära utlåtande från arbetarskyddsstyrelsen om maskin eller annan
anordning erbjuder betryggande säkerhet.

När det gäller åtgärder till förekommande av brott på hydraulslangar

SoU 1974:4

11

har arbetarskyddsstyrelsen meddelat föreskrifter härom i anvisningar för
vissa maskintyper. Sådana bestämmelser finns bl. a. beträffande traktormonterade
s. k. skogskranar (anvisningar nr 50), arbetsplattformar i gruvor
(Berganvisningar nr 67), lyftbord (anvisningar nr 73), grävmaskiner
(anvisningar nr 90) och vissa bygghissar (meddelanden 72:9). Arbetarskyddsstyrelsen
har vidare utarbetat förslag till anvisningar angående
lastbilskranar och till normer för mobila arbetsplattformar. Slutligen kan
nämnas att Sveriges standardiseringskommission har utfärdat vissa standarder
om hydraulslangars utförande och provning.

Tidigare riksdagsbehandling

Åtskilliga av de i betänkandet behandlade spörsmålen har tidigare varit
föremål för riksdagens bedömning.

A llmänna frågor

I samband med propositionen 1973:130 upptog socialutskottet till
behandling flera motioner angående inriktningen av det fortsatta reformarbetet.
I några motioner framfördes i allt väsentligt samma krav
beträffande de anställdas medinflytande, företagshälsovården, undervisningen,
kontrollen av kemiska ämnen och åtgärder mot buller,
statsbidrag till stöd för miljöinvesteringar samt parlamentarisk sammansättning
av och tilläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen som i den nu
aktuella motionen 1974:700 (yrkandena 1 — 7). Även de i motionen
1974:697 under 1 a—c, 2 och 3 framställda yrkandena om parlamentarisk
representation i utredningen och om utformande av ett miljöpolitiskt
handlingsprogram, om företagshälsovård, om utbildning och forskning
samt om statsbidrag till stöd för miljöinvesteringar överensstämmer i
huvudsak med motionsvägen framförda önskemål vid förra årets riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1973:25) avstyrkte
utskottet bifall till yrkandena. Beträffande de av utskottet åberopade
skälen för ställningstagandet hänvisas till betänkandet.

Särskilda frågor

I vissa motioner till 1973 års riksdag togs upp frågor av mera speciell
karaktär. Sålunda framfördes önskemål om upphörande av dieseldriften i
gruvor, ökat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänligare
gruvmaskiner samt hänförande av gruvarbete under jord till sådant arbete
som faller under strålskyddslagen. Även frågor om de s. k. hygieniska
gränsvärdena, regelbundna pauser vid kontinuerliga arbetsprocesser och
annat pressande arbete samt om begränsning av skiftarbete kom
motionsvägen under riksdagens prövning. Vidare förekom yrkanden om

SoU 1974:4

12

ett system för typbesiktning av maskiner och redskap samt om ett
koncessionsförfarande för vissa arbetsplatser. Motionsyrkandena behandlades
av socialutskottet i samband med propositionen 1973:130. Motionsyrkandena
avslogs av utskottet. Beträffande skälen till utskottets
ställningstagande hänvisas även här till betänkandet.

Frågan om förbud mot användning av asbest togs upp i en motion vid

1972 års riksdag. Motionen blev remissbehandlad. 1 sitt av riksdagen
godkända betänkande SoU 1972:40 avstyrkte socialutskottet motionen. I
betänkandet redogörs i olika avsnitt för användningsområdet för asbest,
hälsorisker vid användning av asbest och remissyttrandena. Utskottet
hänvisar till nämnda avsnitt i betänkandet ävensom till vad som anförs
under rubriken Utskottet.

Som svar på en interpellation om förbud mot användning av asbest
anförde inrikesministern den 10 december 1973 (prot. nr 151 s. 105)
bl. a. att det då inte fanns tillräckligt underlag för en bedömning av om
restriktioner beträffande asbestanvändning skulle genomföras inom ramen
för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Han framhöll också att
han var beredd att se till att sistnämnda lag blir tillämplig på asbest om
det skulle behövas med tanke på den yttre miljön men att han ansåg det
viktigt att man förbättrar och skärper arbetarskyddslagen så att de som
arbetar med asbest kan känna sig trygga. Enligt inrikesministern var nya
anvisningar angående asbest under utarbetande, enligt vilka det skall bli
ett grundläggande krav att asbest skall ersättas med annat material när så
kan ske. Skillnaden mellan en sådan ordning — anförde han vidare — och
ett totalförbud med dispensmöjligheter är hårfin.

Vissa utredningar m. m.

Vid sidan av den tidigare nämnda arbetsmiljöutredningens arbete
pågår eller har nyligen avslutats ett flertal utredningar, forskningsprojekt
m. m. inom arbetsmiljöområdet. Utöver vad som redovisas i socialutskottets
betänkande SoU 1973:25 under avsnitten ”Fortsatt reformarbete”,
”Allmänna medinflytandefrågor”, ”Utbildnings- och forskningsfrågor”
och ”Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden” kan här lämnas
följande uppgifter.

Allmänna medinflytandefrågor

Arbetstagarnas rätt till medinflytande på arbetsplatsen i bl. a. skyddsfrågor
har nära samband med frågor kring arbetsledningsrätten vilka
utreds av den år 1972 tillsatta arbetsrättskommittén (In 1971:3). I
utredningsdirektiven framhålls att arbetsrättskommittén bör upprätthålla
ett nära samarbete med arbetsmiljöutredningen samt hålla kontakt med
det av LO, TCO och SAF tillsatta utvecklingsrådet för samarbetsfrågor
och med delegationen för försöksverksamhet med fördjupad företagsde -

SoU 1974:4

13

mokrati i de statliga aktiebolagen.

Rörande den pågående försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati
inom den statliga och privata sektorn lämnas en översiktlig
sammanställning i ett av inrikesutskottet år 1973 avgivet betänkande
(InU 1973:29) vartill här hänvisas.

Den år 1968 tillsatta delegationen för förvaltningsdemokrati avgav i
november 1973 en rapport, ”Medbestämmanderätt i praktiken”, vari ges
en överblick över de försök med personalinflytande genom medbestämmande
som igångsatts eller som skall komma att påbörjas inom
statsförvaltningen.

Utbildnings- och forskningsfrågor

År 1972 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att göra en utredning
angående den tillämpade beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen.
Utredningen avgav i december 1973 betänkandet (SOU 1973:55)
Beteendevetenskaplig arbetslivsforskning. Utredningen anser att det finns
ett behov av för arbetslivsforskningen ansvariga programorgan som kan
överblicka problem och forskningsverksamhet inom olika sektorer av
arbetslivet, väga olika forskningsbehov mot varandra, upprätta forskningsprogram
och genom anslagsfördelning verka för att dessa kommer
till utförande. Vidare bör den beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen
liksom den arbetsvetenskapliga utbildningen byggas ut vid
universiteten och de tekniska högskolorna. Enligt utredningens uppfattning
bör arbetarskyddsfonden ses som ett sammanhållande och samordnande
programorgan för all åtgärdsinriktad forskning som gäller individens
problem i arbetslivet och därmed sammanhängande forskning som
gäller arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Vad beträffar organ
för forskningens genomförande föreslår utredningen att ett särskilt
institut för beteendevetenskaplig arbetslivsforskning tillskapas, som
förutom att främja forsknings- och utvecklingsverksamhet skall verka för
att forskningsrönen kommer till praktisk tillämpning. Det föreslås att
detta institut organiseras som en stiftelse med staten och Arbetsgivareföreningen
som stiftare och med en styrelse vari ingår företrädare för
stiftarna samt arbetstagarorganisationerna.

I maj 1973 avgav en av arbetarskyddsfonden tillsatt arbetsgrupp för
utbildning och upplysningsverksamhet en rapport (Arbetarskyddsfonden
Rapport 1973:5) vari bl. a. föreslås att arbetarskyddsfonden skall dels
stödja i första hand grundutbildning av samtliga skyddsombud, vari även
arbetsledare förutsätts delta, och framtagning av utbildningsmaterial, dels
stimulera utbildning av utbildare, dels stödja försöksverksamhet med nya
utbildningsformer och med kontinuerlig utvärdering av materialet, dels
ock initiera fortbildning av övrig personal inom företagshälsovården.

I detta sammanhang kan också erinras om att i årets statsverksproposition
framläggs förslag om en professur i medicin, särskilt yrkesmedicin,

1** Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 4

SoU 1974:4

14

vid högskolan i Linköping. Vidare kan hänvisas till att riksdagen helt
nyligen förelagts förslag om att högre teknisk utbildning och forskning
inom det arbetsvetenskapliga området skall komma till stånd vid
högskolan i Luleå (proposition 1974:23). Förslaget går ut på att de
studerande vid högskolans båda utbildningslinjer, den maskintekniska
och den geoteknologiska, fr. o. m. årsskiftet 1976-1977 skall få möjlighet
att välja en arbetsvetenskaplig specialisering. Även studerande vid andra
tekniska fakulteter och yrkesverksamma tekniker skall kunna genomgå
utbildningen. Förslaget innebär vidare att en forskningsorganisation inom
det arbetsvetenskapliga området successivt skall byggas upp vid högskolan
samt att samarbete inom området skall komma till stånd mellan
högskolan, universitetet i Umeå och arbetsmedicinska filialen i Umeå,
varigenom förutsättningar skapas för ett slagkraftigt arbetsvetenskapligt
centrum i Umeå-Luleåområdet. Som ett första steg i uppbyggnaden
föreslås inrättandet av en professur i industriell ergonomi den 1 juli
1975.

Slutligen kan här nämnas att arbetarskyddsstyrelsen år 1973 utgivit en
sammanfattning av dagsläget beträffande utbildningen inom arbetsmiljöområdet
(Arbetsmiljöutbildningen i Sverige, lägesredovisning i november
1973).

Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden Med

anledning av motionsyrkandet att gruvarbete under jord skall
hänföras till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester kan
erinras om att en sakkunnig tillkallades år 1972 med uppdrag att företa
en översyn av lagstiftningen om semester. I direktiven till utredningsmannen
anförde föredragande departementschefen bl. a. följande.

Arbetarskyddsstyrelsen har i en framställning föreslagit att det skall
tas upp till övervägande om lagen om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete bör utsträckas att gälla även arbete i
gruvor där joniserande strålning förekommer i riskabel omfattning.
Svenska gruvindustriarbetareförbundet har under åberopande av faran för
joniserande strålning i gruvorna gjort en framställning om förlängd
semester för den som sysselsätts i gruvarbete underjord.

Enligt min uppfattning bör de problem som föreligger för personal
som i sitt arbete utsätts för strålningsrisker i första hand mötas med
åtgärder inom arbetarskyddet. Den sakkunnige bör mot bakgrunden
härav förutsättningslöst pröva motiven för en särlagstiftning för dem som
i sitt arbete utsätts för joniserande strålning och lägga fram de förslag
som föranleds härav. Resultaten av det utredningsarbete som pågår inom
strålskyddsinstitutet på detta område, innefattande bl. a. undersökningar
av frågan om sambandet mellan strålning och blod förändringar hos
personer som varit sysselsatta i olika typer av arbete, bör därvid beaktas.

Den 1 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för arbetsmarknadsdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en
allmän översyn av semesterlagstiftningen. I utredningsdirektiven anförs

SoU 1974:4

15

bl. a. att de uppgifter som framgår av semesterutredningens direktiv bör
tas över av de sakkunniga.

För att undersöka behovet av forskning och utvecklingsarbete beträffande
kemiska hälsorisker i arbetsmiljön tillsatte arbetarskyddsfonden år 1972
en arbetsgrupp. Resultatet av gruppens undersökningar framlades i mars

1973 i en rapport (Arbetarskyddsfonden Rapport 1973:3). Arbetsgruppen
har haft som målsättning bl. a. att överblicka den pågående forskningen,
kartlägga och prioritera problem samt att framlägga förslag om lämpliga
konkreta åtgärder. Arbetsgruppen anser att de mest påträngande behoven
av forskning finns inom bl. a. områdena damm, särskilt kvarts- och
asbesthaltigt damm, gaser och ångor samt eliminationsteknik i allmänhet.
På längre sikt anser gruppen att arbetarskyddsfonden dessutom
bör ha uppmärksamheten riktad mot bl. a. cancerogena ämnen. Som
konkreta åtgärder föreslår gruppen bl. a. att en konferens sammankallas
för diskussion av eliminationsteknisk metodik dels för att få en mera
detaljerad kartläggning av pågående aktiviteter, dels för att stimulera
forskning och utvecklingsarbete inom området samt att en expertkommitté
för cancerogena ämnen initieras och stöds. Beträffande damm
framhåller gruppen att stöd av rent praktiska åtgärder att eliminera
damm i allmänhet och speciellt de dammsorter som är kända för sina
skadliga effekter torde vara det mest angelägna och det som snabbast bör
ge resultat. Också åtgärder för kontinuerlig uppföljning av skadeverkningarna
av kvarts- och asbestdamm liksom för utveckling och standardisering
av mät- och kontrollmetoder bör stödjas. Beträffande gaser är det
enligt gruppen angeläget att fastställa graden av skadlig effekt av bl. a.
olika förbränningsgaser för att kunna vidta eliminationstekniska åtgärder.

Ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom arbetarskyddet
syftar till att eliminera hälsoriskerna på grund av dieselavgaser i gruvor.
Sålunda har arbetarskyddsfonden anslagit medel till en kartläggning av
miljöpåverkan hos gruvarbetare, innefattande utveckling av metoder och
rutiner för bestämmande av miljöfaktorer under jord. Från fonden utgår
även medel till ett projekt om kvartsdamm med hänsyn till dess
silikosframkallande effekt.

Under ledning av Svenska utvecklings AB (SUAB) pågår arbete med
konstruktion av ackumulatorbatterier för tung underjordsdrift. I samarbete
mellan SUAB och LKAB pågår provningsförsök med ett fordon som
drivs med sådana batterier. LKAB deltar vidare tillsammans med statens
vattenfallsverk och ASEA i diskussioner om ett projekt för trolleydrift av
fordon. Avsikten är att prov skall göras hos LKAB.

Med medel från arbetarskyddsstyrelsen har genomförts ett projekt om
dieselavgaser under jord, innebärande bl. a. en undersökning av åtgärder
för att rena avgaserna. Arbetarskyddsstyrelsen har vidare beviljat medel
för studier av radongasens ursprung, dvs. radioaktiva minerals utbredning,
för mätningar i gruvor, till studier av lungcancerfrekvensen hos svenska
gruvarbetare och leukemiförekomsten hos gruvarbetare.

Den av arbetsmedicinska institutet år 1969 utfärdade listan över

SoU1974:4

16

rekommenderade hygieniska gränsvärden är f. n. föremål för revidering av
en inom arbetarskyddsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. Avsikten är att under
våren 1974 utge nya gränsvärden i form av anvisningar.

Inom styrelsen pågår också arbete med nya anvisningar i fråga om
asbest, vilka kommer att innebära skärpningar av bestämmelserna för
arbete med asbest och asbesthaltigt material. Bl. a. övervägs förbud mot
sprutning med asbest på tillfälliga arbetsplatser samt i övrigt rekommendationer
om minskad användning. Vidare övervägs möjligheterna att i
likhet med vad som f. n. tillämpas i fråga om fall av s. k. dammlunga
införa ett registreringsförfarande.

Vid arbetarskyddsstyrelsen pågår två forskningsprojekt avseende
metoder för att bestämma asbestfiberhalten i damm. Asbest är även
föremål för ett forskningsprojekt med medel från arbetarskyddsfonden,
vilket skall belysa förekomsten av bl. a. lungskador på grund av asbest.
Med medel från arbetarskyddsfonden pågår också en utveckling och
förbättring av metodiken för dammfri bearbetning av asbestcementprodukter.

Skiftarbete och arbetsraster

År 1972 tillsatte arbetarskyddsfonden en arbetsgrupp för att undersöka
behovet av forskning och utvecklingsarbete beträffande arbetstidsfrågor,
särskilt skiftarbetsproblem. Gruppen framlade sina undersökningar
i en rapport i januari 1973 (Arbetarskyddsfonden Rapport
1973:1). Gruppen anser att bl. a. en bred kartläggning av arbetstidens
förläggning samt en analys av pågående utveckling inom området bör
prioriteras högt. Som mera långsiktiga forskningsinsatser föreslås bl. a.
forskning över effekter av skiftarbete, arbete med turlistetid och annan
obekväm arbetstid på sociala mönster och aktiviteter samt medicinska
konsekvenser av sådan arbetstid. Vidare föreslås psykologisk forskning
över främst individuella skillnader i anpassning till arbete vid olika tider
på dygnet, syftande till att ge underlag för utformning av arbetstidssystem
och möjligheter att förutsäga vilka personer som utan risk för fysiska
och psykiska följder kan anpassa sig till skiftarbete.

Frågor beträffande skiftarbete samt hälsotillstånd och arbetstillfredsställelse
hos arbetstagare som berörs av olika typer av sådant arbete är
föremål för ett större projekt inom ramen för programmet Arbetspsykologiska
och sociala frågor vid arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska
avdelning. Skiftarbete ingår också i ett forskningsprogram vid laboratoriet
för klinisk stressforskning på Karolinska sjukhuset. Studiet inom
programmet, som har rubriken ”Stress i arbetslivet” och som bedrivs
tvärvetenskapligt, har omfattat individens funktion och välbefinnande
under olika typer av belastning, t. ex. vid olika skiftarbetesformer och i
linestyrda monteringsarbeten. Olika aspekter av skiftarbete och vissa
stressfaktorer är föremål för studier av forskargrupper inom Stockholms
universitets psykologiska institution.

SoU 1974:4

17

Varudeklaration av industrimaskiner m. m.

Arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning har bl. a. att
bedriva forskning och uppdragsverksamhet. Vid avdelningens arbetsfysiologiska
enhet avser forskningen bl. a. kartläggande studier av fysiska
belastningsfaktorer i arbetslivet och experimentella studier, som syftar
till definition av ergonomiska arbetsplatsundersökningar, och studier av
maskin- och redskapsutformning från ergonomiska utgångspunkter
m. m., som syftar till förbättringar av bl. a. maskiner och redskap. Vid
enheten har bl. a. nyligen avslutats en undersökning av slagborrmaskiner
med inriktning på att få fram ett förslag till prototyptestning av
maskinerna.

Vid styrelsen för teknisk utveckling finns en grupp för ergonomiskt
forsknings- och utvecklingsarbete vilken förfogar över ett arbetsmiljölaboratorium.
Laboratoriet har till uppgift att praktiskt verka för en riktig
utformning av arbetsmiljöer, arbetsplatser, arbetshjälpmedel m.m. Vid
laboratoriet pågår f. n. en undersökning av arbetsmiljö i gjuterier
(avseende bl. a. dammförebyggande åtgärder och buller).

Utskottet

Arbetsmiljöfrågorna har som en följd av pågående förändringar i
samhälle och näringsliv kommit att alltmer stå i centrum för den
allmänna debatten under de senaste åren. Ny teknik och nya arbetsprocesser
medför ökade risker för skador på grund av buller, damm, gaser,
psykisk press osv. De nya utvecklingstendenserna leder till att det
moderna arbetarskyddet måste ansvara för de anställdas hälsa i vid
bemärkelse. En social förnyelse av arbetslivet kräver också att de
anställda får möjligheter att påverka förhållandena på arbetsplatserna.
Mot denna bakgrund pågår ett omfattande reformarbete inom arbetsmiljöområdet.
Från statsmakternas sida har betydande insatser gjorts med
syfte att skapa ökad trygghet för de anställda och ge dem ett ökat
inflytande över förhållandena på den egna arbetsplatsen. Ett viktigt steg i
denna reformpolitik utgörs av de vid 1973 års riksdag fattade besluten
om ändringar av arbetarskydd slagstiftningen samt om ökade resurser för
forskning, utbildning och tillsyn inom arbetsmiljöområdet. Till grund för
besluten ligger arbetsmiljöutredningens första delbetänkande och en
remissbehandling som bl. a. omfattade en arbetsplatsremiss med omkring
85 000 deltagare.

De nya lagreglerna om arbetarskyddet innebär att de anställdas
inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökats väsentligt genom att bl. a.
skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgats. Skyddskommitté skall
numera tillsättas i vidgad omfattning varjämte kommittéernas uppgifter
breddats. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler
m. m. har skärpts. Nya regler har införts om samordning av och ansvar
för skyddsåtgärderna på arbetsställen som är gemensamma för flera
arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna har effektiviserats, och
utbildningen för bl. a. skyddsombud har byggts ut kraftigt. Genom

SoU 1974:4

18

effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen har
den offentliga tillsynsorganisationen förstärkts.

Betydelsefulla ändringar har vidare genomförts i fråga om arbetarskyddsstyrelsens
organisation och dess resurser när det gäller att bl. a.
utarbeta nödvändiga anvisningar. För att främja en samordnad inriktning
av de statliga arbetarskyddsorganens verksamhet har arbetsmedicinska
institutet integrerats i arbetarskyddsstyrelsen. En arbetsmedicinsk filial är
under uppbyggnad i Umeå. Filialen ger ett värdefullt tillskott till den
statliga forskningsorganisationen på arbetarskyddsområdet.

Yrkesinspektionen har fortlöpande förstärkts de senaste budgetåren,
och innevarande budgetår tillförs den ytterligare personalresurser. Antalet
yrkesinspektionsdistrikt utökas den 1 juli i år från 11 till 19. Ett av
syftena med dessa åtgärder är att främja yrkesinspektionens möjligheter
att verka nära arbetsställena och snabbt ta ställning till skyddsfrågor som
uppkommer där. Flera specialinspektioner har inordnats i allmänna
yrkesinspektionen. Till yrkesinspektionen har knutits beslutande nämnder
med representanter för bl. a. arbetsmarknadens parter.

Arbetarskyddsavgiften har den 1 januari i år höjts och betalas numera
även av staten. Härigenom tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50
milj. kr. om året. Samtidigt har fonden fått vidgade uppgifter.

Självfallet är reformarbetet inte avslutat genom de hittills vidtagna
åtgärderna. En rad betydelsefulla frågor återstår att lösa. I sitt fortsatta
arbete kommer arbetsmiljöutredningen att fullfölja översynen av arbetarskyddslagstiftningen
med sikte på en helt ny arbetsmiljölag.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt de i motionerna
upptagna spörsmålen. Utskottet vill redan här framhålla att ett flertal av
motionärernas önskemål flera gånger tidigare prövats av riksdagen, senast
hösten 1973 i samband med de i propositionen 1973:130 framlagda
förslagen till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder
för bättre arbetsmiljö (SoU 1973:25). Då utskottet i det följande
hänvisar till tidigare ställningstaganden utan angivande av visst betänkande
avses 1973 års riksdagsbehandling.

Fortsatt reformarbete

Liksom vid föregående års riksdag har inriktningen av det fortsatta
reformarbetet inom arbetsmiljöområdet väckt motionärernas intresse.

I motionen 1974:697 (yrkande 1 a och 1 b) av herr Fälldin m. fl. (c)
hemställs dels att arbetsmiljöutredningen görs parlamentarisk och får i
uppdrag att utforma ett miljöpolitiskt handlingsprogram i enlighet med
vad som anförs i motionen, dels att vid det fortsatta utredningsarbetet i
motionen anförda riktlinjer beaktas, särskilt i fråga om förbättring av de
psykosociala arbetsmiljöerna i syfte att motverka skadlig stress och
psykisk otrygghet i arbetslivet. Motionärerna vill att olika åtgärder och
initiativ inom arbetsmiljöområdet samordnas till ett handlingsprogram
utifrån en helhetssyn på situationen i arbetslivet. Målsättningen härvidlag
skall i första hand vara att anpassa arbetsplatser och arbetsprocesser till

SoU1974:4

19

människornas fysiska och psykiska förutsättningar. Utifrån dessa utgångspunkter
måste utredningsarbetet inriktas på säkrare normer och riktlinjer
för bemästrande av bl. a. luftföroreningar och buller, på kontroll av
kemiska ämnen och på tillfredsställande utformning av lokaler, maskiner,
arbetsprocesser och arbetstider. Motionärerna pekar också på den
betydelse som frågor om arbetslokaler, arbetsprocesser, lönesystem,
anlagsprövning, yrkesvägledning, yrkesrådgivning och arbetsanalys har för
att anpassa arbetsplatserna till individernas psykiska förmåga och
förutsättningar. Även en fördjupning av företagsdemokratin och en
förstärkt forskning på det psykosociala området är angelägna.

Även i motionen 1974:700 (yrkande 7) av herr Helén m. fl. (fp)
föreslås att arbetsmiljöutredningen görs parlamentarisk och att den
genom tilläggsdirektiv får i uppgift att analysera behovet av och
framlägga förslag till mer långsiktiga reformer. Motionärerna yrkar också
(yrkande 5) att arbetsmiljöutredningen med förtur framlägger förslag till
bättre kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller. Motionärernas
önskemål i fråga om det fortsatta reformarbetet kan sammanfattas
enligt följande. Rapporteringen av olycksfall och skador bör byggas ut.
Tillbudsrapportering bör införas. Det tekniska skyddsarbetet bör byggas
ut. Kontrollen av kemiska ämnen måste förbättras och bullerbekämpningen
bör ges förtur. Normer och riktvärden för buller och föroreningsnivåer
bör införas. Utbildningen av tekniker och ekonomer bör ges flera
arbetsmiljömoment och fortbildningsmöjligheter skapas. Arbetsmiljöforskningen
bör byggas ut. Informationen om arbetsmiljöproblem bör
förbättras. Företagshälsovården bör byggas ut och garanteras alla
anställda. De anställda bör få medinflytande och medbestämmanderätt
på alla nivåer i företaget. Den lilla gruppens princip bör tillämpas.
Företagsnämnden bör få huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna, beslutsrätt
över arbetsmiljöinvesteringarna och egna budgetmedel för detta
ändamål. Kontinuerligt skiftarbete bör begränsas, ackordslön ersättas av
tidlön, flexibel arbetstid tillämpas och fler deltidsarbeten inrättas.
Motionärerna anser också att en analys av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av dålig arbetsmiljö och av insatser för arbetsmiljöförbättringar
är nödvändig. Förslag om ekonomiska styrmedel som kan
utnyttjas för att skapa en bättre arbetsmiljö måste enligt motionärerna
framläggas.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1974:212
(yrkande B) av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk), vari begärs förslag
om bestämmelser som syftar till att minska omfattningen av skiftarbete,
och motionen 1974:1554 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari begärs
förslag om regler för att minska arbetsintensiteten och utslagningen, bl. a.
innebärande 10 minuters paus vaije timme på betald arbetstid vid
tempoarbeten.

Inledningsvis vill utskottet framhålla, att de utförliga direktiv som
i^tfärdats för arbetsmiljöutredningen har till syfte att en helt ny lag om
arbetsmiljön skall komma till stånd. Lagstiftningen skall allmänt sett ge
ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga

SoU 1974:4

20

arbetsmiljöer. Beträffande det närmare innehållet i direktiven hänvisar
utskottet till framställningen på s. 3 och 4 i detta betänkande.

Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt motionsförslag om
tilläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen och därvid framhållit vikten av
att det återstående utredningsarbetet med en tidsenlig lagstiftning på
området, vilket arbete är både omfattande och tidskrävande, inte fördröjs
genom att utredningen ges nya uppgifter utanför den vida ram som
dragits upp i direktiven. Utskottet har därvid också pekat på att
motionärernas önskemål i den mån de inte avser lagstiftningsåtgärder kan
beräknas bli tillgodosedda utan någon vidgning av utredningsdirektiven. I
anslutning till det sist sagda vill utskottet hänvisa till den omfattande
verksamhet inom olika organ och på olika nivåer i samhället som pågår
vid sidan av arbetsmiljöutredningens arbete och som syftar till att direkt
eller indirekt få fram underlag för arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Som
exempel kan nämnas de betydande resursförstärkningar, som fr. o. m.
årsskiftet 1973-1974 tillförs arbetarskyddsfondens styrelse för bl. a. utbildning
samt forsknings- och utvecklingsarbete, den översyn av arbetsledningsrätten,
som pågår inom arbetsrättskommittén, samt det nyligen
träffade avtalet mellan Metallarbetarförbundet och Verkstadsföreningen,
vari ges möjligheter att efter lokala förhandlingar införa månadslön.
Vidare vill utskottet hänvisa till de kraftiga resursförstärkningar som de
senaste åren tillförts arbetarskyddsorganen och de ytterligare personaltillskott
för budgetåret 1974/75, vilka utskottet tillstyrkt i betänkandet
SoU 1974:3. Genom de nämnda resursförstärkningarna skapas förutsättningar
för att få till stånd ett effektivt och väl utbyggt arbetarskyddsverk
som även kan svara för initiativ och samverkande åtgärder också utanför
de sektorer av arbetsmiljöområdet som direkt regleras av lagstiftningen.

Mot den angivna bakgrunden är utskottet lika litet nu som förra året
berett att ställa sig bakom önskemålen om en utvidgning av arbetsmiljöutredningens
uppdrag. Inte heller finner utskottet att det skulle vara
rationellt att nu tillsätta ytterligare en utredning på området. Vid dessa
ställningstaganden erfordras det i detta sammanhang inte några uttalanden
från riksdagens sida om grunderna för det fortsatta utredningsarbetet.
Utskottet finner inte heller skäl att med frånträdande av sin tidigare
inställning biträda yrkandet om parlamentariska ledamöter i utredningen.
Denna befinner sig nu i ett sådant skede i sitt arbete att en utökning av
kommittén med parlamentariska ledamöter innebär risk för att utredningsuppdraget
försenas. Utskottet anser det angeläget att arbetet skall
kunna slutföras snarast möjligt. Utskottet avstyrker alltså motionerna
1974:697 (yrkande 1 a och 1 b) och 1974:700 (yrkande 7) i nu
behandlade delar.

Vad angår de i motionerna 1974:212 och 1974:1554 framställda
yrkandena om åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten
vill utskottet erinra om att arbetsmiljöutredningen bl. a. har i
uppdrag att göra en grundlig genomgång av spörsmålen om arbetstidens
förläggning. I utredningsdirektiven uttalas att skyddsaspekter bör ägnas
stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila,

SoU1974:4

21

veckovila, raster och arbetspauser. Någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen 1974:212 (yrkande B) och motionen 1974:1554 är således inte
erforderlig.

Med anledning av det i motionen 1974:700 (yrkande 5) framförda
kravet om förtursbehandling av vissa frågor får utskottet — i överensstämmelse
med tidigare ställningstaganden — framhålla att det liksom hitintills
bör ankomma på arbetsmiljöutredningen att avgöra om delförslag skall
läggas fram eller om det återstående arbetet skall redovisas i ett
sammanhang. Utskottets ställningstagande innebär att yrkande 5 i
motionen 1974:700 avstyrks.

Bidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder

I motionerna 1974:697 (yrkande 3) av herr Fälldin m. fl. (c) och
1974:700 (yrkande 6) av herr Helén m. fl. (fp) framställs krav på att
statsbidrag till stöd för arbetsmiljöinvesteringar skall utgå efter samma
grunder som gäller för bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin.

Frågan om införande av särskilda former av ekonomiskt stöd från det
allmänna till åtgärder för att förbättra arbetsmiljön togs upp till
behandling i samband med de nyligen genomförda ändringarna i
arbetarskyddslagstiftningen. Såväl arbetsmiljöutredningen som föredragande
departementschefen tog därvid avstånd från tanken på sådana
stödåtgärder. Departementschefen uttalade att det enligt hans mening var
av grundläggande betydelse att principen om att kostnaderna för
arbetsmiljön skall bäras av produktionen entydigt kunde slås fast i detta
sammanhang på grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas
och arbetsgivarnas organisationer. I sitt av riksdagen godkända betänkande
anslöt sig även socialutskottet helt till den angivna ståndpunkten och
avstyrkte till följd härav motionsförslag om ekonomiska stimulansåtgärder.
Anledning till ändrat ställningstagande i denna fråga föreligger inte.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Allmänna medinflytandefrågor

I motionen 1974:700 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas dels att riksdagen
måtte uttala att den kommande arbetsmiljölagen ges en sådan utformning
att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i vad avser det reella
inflytandet över arbetsmiljön i vid mening (yrkande 1), dels att förslag
föreläggs riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för att lägga
huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården på företagsnämnderna,
varvid dessa får beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor (yrkande
2).

Motionsyrkanden med i huvudsak samma syften behandlades av
riksdagen förra året i samband med propositionsförslaget om ändringar i
arbetarskyddslagen, m. m. Utskottet anslöt sig därvid till arbetsmiljöutredningens
uppfattning att en så långtgående omvandling av rättsreglerna,
som skulle kunna garantera arbetstagarnas beslutsmedverkan beträffande

SoU 1974:4

22

alla åtgärder som berör arbetsmiljön, inte var tänkbar att genomföra i det
då aktuella sammanhanget. Utskottet framhöll att de betydelsefulla
förslag som framlades i propositionen måste ses som ett led i en
utveckling mot en mera kvalificerad beslutsmedverkan från arbetstagarnas
sida. Utskottet påpekade vidare att denna utveckling har starkt
samband med frågorna kring arbetsledningsrätten och att resultatet av
arbetsrättskommitténs utredning av dessa bör få stor betydelse för ett
förstärkt arbetstagarinflytande när det gäller utformningen av arbetsmiljön.
Utskottet erinrade också om att de resultat som successivt
framkommer under de pågående försöken med fördjupad företagsdemokrati
inom den statliga och enskilda sektorn självfallet kan bli av
betydelse för arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete. Motionerna avstyrktes
under åberopande av det anförda. Enligt utskottets mening äger
det anförda alltjämt giltighet. Motionen 1974:700 avstyrks alltså i nu
behandlade delar.

I detta sammanhang behandlas även yrkande 1 d i motionen 1974:697
av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att vid det fortsatta utredningsarbetet
om arbetsmiljön samarbete sker med företagsdemokratiska
utredningar och försöksverksamheter i syfte att främja en från arbetsmiljösynpunkt
angelägen utveckling av företagsdemokratin. Enligt utskottets
mening är ett sådant samarbete en given förutsättning för att
arbetsmiljöutredningen skall kunna fullfölja sin i direktiven ålagda
uppgift att ägna stor uppmärksamhet åt den enskildes möjligheter att öva
inflytande på utformningen av arbetsmiljön. Utskottet vill även hänvisa
till att arbetsrättskommittén enligt sina direktiv bör upprätthålla ett nära
samarbete med arbetsmiljöutredningen samt hålla kontakt med det av
LO, TCO och SAF tillsatta utvecklingsrådet för samarbetsfrågor och med
delegationen för försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i
de statliga aktiebolagen. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
är inte erforderlig.

Utbildnings- och forskningsfrågor

Som ett led i åtgärderna för att komma till rätta med bristerna i
arbetsmiljön beslöt statsmakterna förra året en väsentlig förstärkning av
resurserna för utbildning av skyddsombud. 1 sammanhanget diskuterade
utskottet i anledning av propositionen och motioner även vissa andra
utbildningsfrågor. I två motioner vid årets riksdag ägnas stor uppmärksamhet
åt åtgärder för att förbättra utbildningen och forskningen inom
arbetsmiljöområdet. 1 motionen 1974:697 (yrkande 2) av herr Fälldin
m. fl. (c) framhålls vikten av ökade resurser för forskning och utbildning
på arbetsmiljöområdet, särskilt på den psykosociala sidan, samt angelägenheten
av en förbättrad organisation. Motionärerna vill att vad i
motionen anförs skall ges Kungl. Maj:t till känna. I motionen 1974:700
(yrkande 4) av herr Helén m. fl. (fp) begärs en samlad översyn av
undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbildningsformer.

SoU 1974:4

23

I anledning av motionsyrkandena vill utskottet inledningsvis erinra om
att förslag nyligen förelagts riksdagen om att högre teknisk utbildning
och forskning inom det arbetsvetenskapliga området skall komma till
stånd vid högskolan i Luleå (prop. 1974:23). Förslaget går ut på att de
studerande vid högskolans båda utbildningslinjer, den maskintekniska
och den geoteknologiska, fr. o. m. årsskiftet 1976-1977 skall få möjlighet
att välja en arbetsvetenskaplig specialisering. Även studeranden vid andra
tekniska fakulteter och yrkesverksamma tekniker skall kunna genomgå
utbildningen. Förslaget innebär vidare att en forskningsorganisation inom
det arbetsvetenskapliga området successivt skall byggas upp vid högskolan
samt att samarbete inom området skall komma till stånd mellan
högskolan, universitetet i Umeå och arbetsmedicinska filialen i Umeå,
varigenom förutsättningar skapas för ett slagkraftigt arbetsvetenskapligt
centrum i Umeå-Luleåområdet. Som ett första steg i uppbyggnaden
föreslås inrättandet av en professur i industriell ergonomi den 1 juli 1975.

Vad härefter angår de i motionen 1974:697 upptagna spörsmålen om
forskningen på arbetsmiljöområdet vill utskottet hänvisa till att arbetarskyddsfonden
bl. a. har att beakta behovet av samordning av insatserna
för forskning, utbildning och information och härigenom intar en central
position när det gäller att överblicka problemen inom arbetsmiljöområdet
och väga behovet av olika forskningsinsatser mot varandra. I ett nyligen
avgivet betänkande (SOU 1973:55) angående den tillämpade beteendevetenskapliga
arbetslivsforskningen framhålls att arbetarskyddsfonden
bör ses som ett sammanhållande och samordnande programorgan för all
åtgärdsinriktad forskning som gäller individens problem i arbetslivet och
därmed sammanhängande forskning som gäller arbetsorganisationen och
dess funktionssätt. Vidare föreslås tillskapandet av ett särskilt institut
som skall främja forsknings- och utvecklingsverksamhet och verka för att
forskningsrönen kommer till praktisk tillämpning. Det föreslås också att
den beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen och den arbetsvetenskapliga
utbildningen vid universiteten och de tekniska högskolorna
byggs ut. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att i årets
statsverksproposition förslag framläggs om en professur i medicin, särskilt
yrkesmedicin, vid högskolan i Linköping. Utskottet vill också erinra om
att utskottet i betänkandet SoU 1974:3 tillstyrkt att Kungl. Maj:t
bemyndigas inrätta en professorstjänst vid den arbet spsykologiska enheten
på arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning samt tillstyrkt
en fortsatt utbyggnad av arbetsmedicinska filialen i Umeå.
Slutligen må hänvisas till att ett vetenskapligt råd nyligen knutits till
arbetarskyddsstyrelsen.

Med hänvisning till den sålunda lämnade redovisningen anser utskottet
inte att något riksdagens initiativ är påkallat i anledning av motionen
1974:700, såvitt gäller forskningen på arbetsmiljöområdet.

De frågor inom utbildningsområdet som tas upp i motionerna
1974:697 och 1974:700 avser i huvudsak samma problem som behandlades
i motioner till förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända
betänkande anslöt sig utskottet till syftet med de då föreliggande

SoU 1974:4

24

motionerna, nämligen att förbättra utbildningen på arbetsmiljöområdet
inom det allmänna utbildningsväsendet och vitsordade att det kunde vara
lämpligt med en systematisk genomgång av utbildningen rörande arbetsmiljöfrågor
inom såväl SÖ-området som UKÄ-området. Utgångspunkten
för en sådan genomgång borde i princip vara att vidga utrymmet för
utbildning som avser sådana frågor. Utskottet erinrade om förändringar i
kursplanerna för den yrkesinriktade gymnasieskolan, som förutskickats i
propositionen 1973:130, och de åtgärder som vidtagits av UKÄ för att få
till stånd bl. a. en ökad arbetsvetenskaplig utbildning inom universiteten
och de tekniska högskolorna. Bl. a. mot denna bakgrund ansåg utskottet
det inte erforderligt med något riksdagens initiativ för att nå syftet med
de då aktuella motionerna.

Utskottet finner under framhållande av det ovan redovisade förslaget
om arbetsvetenskaplig utbildning i Luleå inte skäl att frångå denna
bedömning. Sedan det nu pågående arbetet inom främst SÖ och UKÄ på
att få till stånd en vidgad utbildning inom arbetsmiljöområdet slutförts
bör man ånyo överväga om det är erforderligt med en övergripande
översyn.

Utskottets ställningstaganden under detta avsnitt innebär att motionerna
1974:697 och 1974:700 avstyrks i vad de avser utbildningen på
arbet smilj öområdet.

Företagshälsovård

I motionen 1974:700 (yrkande 3) av herr Helén m. fl. (fp) vill
motionärerna att förslag skall föreläggas riksdagen om principbeslut
rörande obligatorisk företagshälsovård. Som utskottet framhållit, då
utskottet tidigare prövat motionsyrkanden med samma innehåll, skulle
ett principbeslut i frågan inte påskynda utbyggnaden av företagshälsovården.
Beaktas bör också att ett beslut om obligatorisk företagshälsovård
inte kan genomföras så länge läkarresurserna inte är sådana att de
täcker behovet inom såväl den av samhället bedrivna hälso- och
sjukvården som företagshälsovården. Motionen avstyrks därför i motsvarande
del.

I motionen 1974:697 (yrkande 1 c) av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att
arbetsmiljöutredningen skall pröva möjligheten att tillgodose alla gruppers
behov av företagshälsovård genom att landstinget ges en samordnande
funktion.

Det ankommer på den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen
att fortlöpande följa och främja företagshälsovårdens
utveckling och att vara ett organ för kontakt, samråd och
samverkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården
och arbetarskyddet. Vidare har på det regionala planet de nyinrättade
yrkesinspektionsnämnderna bl. a. ålagts att följa och främja företagshälsovårdens
utveckling och fungera som organ för samråd i företagshälsofrågor.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen
1974:697 i motsvarande del.

SoU 1974:4

25

Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden I

motionen 1974:34 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp vissa
arbetsmiljöfrågor beträffande gruvarbete. Motionärerna vill för det första
att åtgärder skall vidtas mot användningen av dieseldrift i gruvor. Vidare
vill de ha ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram
milj ovänligare arbetsmaskiner, varvid LKAB skall gå i spetsen. Slutligen
vill de att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som berättigar
till sex veckors semester. I sistnämnda avseende åberopar motionärerna
att hälsoriskerna för gruvarbetare på grund av förekomsten av radon bör
berättiga dem till samma förmåner som arbetstagare med radiologiskt
arbete.

Även i motionen 1974:703 av herr Hjorth m. fl. (s) begärs initiativ till
ett intensifierat utvecklingsarbete för att för gruvindustrins räkning få
fram milj ovänligare maskiner.

I en interpellationsdebatt den 7 december 1972 angående i huvudsak
samma frågor, som berörs i motionen 1974:34, anförde chefen för
socialdepartementet bl. a. följande.

Frågor om dieselavgaser i gruvluft är en betydelsefull del av de
yrkeshygieniska problemen vid gruvarbete. Det finns skäl att ägna stor
uppmärksamhet åt vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta
med dessa spörsmål. Därvid måste beaktas att det finns ett nära samband
med andra faktorer av betydelse för gruvmiljön, bl. a. användningen av
sprängämnen som alstrar gaser av likartad sammansättning. Den avsevärda
upprustning av gruvventilationen som radonanvisningarna framtvingat har
även medfört att dieselavgaser och spränggaser numera vädras ut på ett
annat sätt än tidigare. Det framstår ändå som i hög grad önskvärt att
finna ett lämpligt alternativ till konventionell dieseldrift under jord.
Utvecklingsarbete för att söka tillgodose önskemålet är också på gång.
Det finns emellertid inte för närvarande praktiska förutsättningar att
införa ett totalförbud mot dieseldrivna anordningar i gruvorna. Åtgärderna
måste i stället i nuvarande läge inriktas på att förebygga olämpliga
koncentrationer av skadliga och besvärande ämnen i avgaserna. Sådana
krav måste ställas på främst motortyp och maskinunderhåll samt
luftkontroll, att godtagbara arbetsförhållanden uppnås över lag. Vissa
bestämmelser i dessa hänseenden finns redan nu i arbetarskyddsstyrelsens
berganvisningar.

I anslutning härtill får utskottet framhålla följande. Berganvisningarna
skärptes år 1973 och innehåller numera bl. a. gränser för exponering för
vissa luftföroreningar från bl. a. motoravgaser, vilka gränser är lägre än
tidigare gällande rekommenderade hygieniska gränsvärden. En av arbetarskyddsfonden
tillsatt arbetsgrupp publicerade år 1973 en rapport, i
vilken forskningsbehov rörande kemiska föroreningar i arbetsmiljön
kartlagts och analyserats. Arbetsgruppen anser att forskning beträffande
skadeeffekterna av bl. a. olika förbränningsgaser i syfte att kunna vidta
eliminationstekniska åtgärder tillhör de projekt som bör prioriteras. Ett
flertal pågående forsknings- och utvecklingsprojekt syftar till att förebygga
hälsoriskerna på grund av dieselavgaser i gruvor. Med medel från

SoU 1974:4

26

arbetarskyddsfonden sker en kartläggning av miljöpåverkan hos gruvarbetare,
innefattande utveckling av metoder och rutiner för bestämmande av
miljöfaktorer under jord. Arbetarskyddsstyrelsen har bidragit till ett
projekt om dieselavgaser under jord, innefattande bl. a. en undersökning
av åtgärder för att rena avgaserna. Svenska utvecklings AB håller på att
konstruera ackumulatorbatterier för tung underjordsdrift. I samarbete
mellan bolaget och LKAB pågår provningsförsök med sådana batterier i
fordon. LKAB deltar vidare tillsammans med statens vattenfallsverk och
ASEA i diskussioner om ett projekt för trolleydrift av fordon. Avsikten
är att prov skall göras hos LKAB. Utskottet vill också hänvisa till att ett
genomförande av delar av det (s. 23) redovisade förslaget om högre
teknisk utbildning och forskning inom det arbetsvetenskapliga området
vid högskolan i Luleå kommer att medföra förstärkta resurser för
utbildning och forskning om arbetsmiljöproblem i gruvindustrin. Slutligen
vill utskottet erinra om att den omorganisation av yrkesinspektionen,
som trädde i kraft vid årsskiftet 1973-1974, bl. a. innebär en
förstärkning av yrkesinspektionens resurser med bergteknisk expertis för
placering i distrikt där gruvdrift förekommer.

Enligt utskottets mening är de av departementschefen i ovannämnda
interpellationsdebatt framförda synpunkterna alltjämt bärande. Med
hänsyn härtill och under hänvisning till den lämnade redovisningen av
pågående eller planerat forsknings- och utvecklingsarbete på området
anser utskottet att yrkandena 1 och 2 i motionen 1974:34 samt
motionen 1974:703 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Vad angår det i motionen 1974:34 (yrkande 3) upptagna spörsmålet
om semester får utskottet anföra följande. Arbetarskyddsstyrelsen och
Svenska gruvindustriarbetareförbundet har gjort framställningar om
förlängd semester för dem som i gruvarbete utsätts för joniserande
strålning. I direktiven till den år 1972 tillsatta semesterutredningen
uttalade föredragande departementschefen att de problem som föreligger
för personal som i sitt arbete utsätts för strålningsrisker i första hand bör
mötas med åtgärder inom arbetarskyddet. Utredningen bör — anförde
han vidare — mot denna bakgrund förutsättningslöst pröva motiven för
en särlagstiftning för dem som i sitt arbete utsätts för joniserande
strålning och lägga fram de förslag som föranleds härav. Den 1 mars i år
bemyndigades chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla
sakkunniga för en allmän översyn av semesterlagen. Enligt utredningsdirektiven
skall de sakkunniga överta semesterutredningens uppgifter. Då
således frågan om förlängd semester för den grupp, som anges i
motionen, är föremål för utredning, påkallar motionen inte heller i denna
del någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1974:1337 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) begärs
att riksdagen skall uttala sig för ett förbud mot användningen av asbest
och hemställa om lagstiftningsåtgärder.

Vid 1972 års riksdag hade utskottet att ta ställning till ett likartat
motionsyrkande. Motionen blev föremål för en omfattande remissbehandling.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1972:40)

SoU 1974:4

27

framhöll utskottet att såväl remissyttrandena som det vetenskapliga
material som åberopats i ärendet visade att det var helt klart att framför
allt hanteringen av asbest i olika arbetsprocesser utgör en betydande
hälsofara samt att det är motiverat med långtgående åtgärder för att
begränsa hälsoriskerna. Med hänsyn till att det inom vissa områden —
bl. a. sådana som är av betydelse för försvaret — inte finns någon lämplig
ersättning för asbest, var de möjligheter som stod till buds enligt
utskottets mening antingen att man införde ett principiellt förbud med
vida dispensmöjligheter eller att man angrep problemet genom bestämmelser
på arbetarskyddsområdet. I valet mellan dessa möjligheter
stannade utskottet för alternativet att genom stränga arbetarskyddsföreskrifter
i förening med en noggrann kontroll från arbetarskyddsorganen
söka komma till rätta med det hälsoproblem som användningen av asbest
utgör. Enligt utskottets mening var det nämligen från principiell
synpunkt otillfredsställande med en förbudslagstiftning som innefattade
långtgående dispensmöjligheter. Utskottet förklarade sig vidare dela den
uppfattning som kommit till uttryck i remissyttranden både från
arbetstagarsidan och från arbetsgivarsidan, nämligen att asbest i fri form
inte skall få användas på byggarbetsplatser. Då det gällde användning av
asbest i fri form i andra sammanhang eller vid bearbetning av asbest i
bunden form ansåg utskottet att i den mån ersättningsmaterial finns ett
förbud mot användning av asbest därvid borde kunna inrymmas.
Utskottet hänvisade också till det då pågående utredningsarbetet med en
lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor. Motionen avstyrktes av
utskottet.

Frågan om förbud mot användning av asbest togs även upp i en
interpellationsdebatt den 10 december förra året. Chefen för dåvarande
inrikesdepartementet anförde därvid bl. a. att det inte fanns tillräckligt
underlag för en bedömning av om restriktioner beträffande asbest skall
genomföras inom ramen för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Han
framhöll också att han var beredd att se till att sistnämnda lag blir
tillämplig på asbest om det skulle behövas med tanke på den yttre miljön
men att han ansåg det viktigt att man förbättrar och skärper arbetarskyddslagen
så att de som arbetar med asbest kan känna sig trygga. Enligt
inrikesministern var nya anvisningar angående asbest under utarbetande,
enligt vilka det skulle bli ett grundläggande krav att asbest skall ersättas
med annat material när så kan ske. Skillnaden mellan en sådan ordning —
anförde han vidare — och ett totalförbud med dispensmöjligheter är
hårfin.

Enligt utskottets mening är de åberopade skälen mot ett totalförbud
att använda asbest alltjämt bärande. Utskottet ansluter sig också till
dåvarande inrikesministerns uttalande om vikten av att effektiva åtgärder
mot ifrågavarande hälsorisker vidtas inom arbetarskyddets ram. Enligt
vad utskottet inhämtat övervägs inom arbetarskyddsstyrelsen att i de nya
anvisningarna inta förbud mot sprutning med asbest på tillfälliga
arbetsplatser samt i övrigt rekommendationer om minskad användning av
detta material. Sådana restriktioner synes stå väl i överensstämmelse med

SoU 1974:4

28

vad utskottet tidigare förordat. Viktigt är också att insatser för att
eliminera hälsoriskerna sker vid sidan av anvisningsarbetet. I detta
hänseende vill utskottet erinra om att den av arbetarskyddsfonden år
1972 tillsatta arbetsgruppen för kartläggning om analys av forskningsbehoven
rörande kemiska föroreningar i arbetsmiljön i sin förra året
publicerade rapport uttalat sig för en prioritering av forskning beträffande
bl. a. damm och då särskilt kvarts- och asbesthaltigt damm. Enligt
arbetsgruppen torde stöd av rent praktiska åtgärder att eliminera damm
och speciellt de dammsorter som är kända för sina skadliga effekter vara
det mest angelägna och det som snabbast bör ge resultat. Vidare kan
nämnas att f. n. flera forskningsprojekt pågår med avseende på hälsoriskerna
vid asbesthantering, bl. a. två vid arbetarskyddsstyrelsen angående
metoder för att bestämma asbestfiberhalten i damm.

Under hänvisning till den verksamhet som sålunda pågår i syfte att
komma till rätta med hälsoriskerna på grund av asbest anser utskottet
inte att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är erforderlig.

I motionen 1974:1324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp vissa
spörsmål angående de s. k. hygieniska gränsvärdena. Motionärerna vill för
det första ha en revidering av dessa värden så att skadeverkningar, obehag
och ohälsa effektivt kan förebyggas. De vill också att gränsvärdena skall
få sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta befogenheter
att tillgripa arbetsavbrott då dessa värden överskrids.

Arbetsmedicinska institutet, vilket numera integrerats i arbetarskyddsstyrelsen,
utfärdade år 1969 en lista över gränsvärden för luftföroreningar
från ett antal ämnen, vilkas inverkan på människor kunnat konstateras.
Listan har endast karaktären av en rekommendation. Inom arbetarskyddsstyrelsen
pågår f. n. en revidering av gränsvärdeslistan. Enligt vad
utskottet inhämtat kan nya gränsvärden beräknas bli utfärdade i form av
anvisningar under våren 1974. Utskottet vill också hänvisa till att
arbetsmiljöutredningen bl. a. har att pröva hur föreskrifter angående
undersökningar av luftföroreningar på arbetsplatserna skall vara utformade
samt i samband härmed ta upp frågan om de hygieniska gränsvärdena.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1324.
Utskottet vill tillägga att skyddsombud sedan den 1 januari i år med stöd
av arbetarskyddslagens bestämmelser äger befogenhet att med omedelbar
verkan avbryta arbete, som innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa, om inte rättelse kan uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren.

Åtgärder mot brott på hydraulslangar samt varudeklaration av industrimaskiner
m. m.

I motionen 1974:165 av herr Wikner m. fl. (s) framhålls att någon
form av varudeklaration av industrimaskiner skulle öka möjligheterna för
arbetstagarna att på planeringsstadiet medverka till en styrning av
inköpen av verktyg och maskiner och därigenom på sikt leda till en
nedgång av många yrkessjukdomar. Motionärerna vill att motionen skall

SoU 1974:4

29

överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för erforderliga åtgärder.

Enligt 45 § arbetarskyddslagen kan arbetarskyddsstyrelsen, när särskilda
skäl föreligger, föreskriva att visst slag av maskin, redskap eller
annan teknisk anordning skall vara godkänd av styrelsen innan den
avlämnas för att tas i bruk inom landet eller här uppställs till försäljning
eller i reklamsyfte. Sådana föreskrifter har meddelats beträffande ett
flertal anordningar, bl. a. bultpistoler, vissa pappersskärmaskiner och
vissa pressar. Det kan också nämnas att tillverkare eller försäljare frivilligt
kan begära utlåtande från arbetarskyddsstyrelsen om maskin eller annan
anordning erbjuder betryggande säkerhet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett system med
varudeklarationer eller typbesiktningar från arbetsmiljösynpunkt skulle
vara ett verksamt medel att styra utvecklingen mot mer miljövänliga
anordningar på arbetsplatserna och skulle kunna ge arbetstagarna
möjlighet till medinflytande vid maskinvalet redan på planeringsstadiet.
Denna bedömning synes ligga i linje med direktiven till arbetsmiljöutredningen,
vari bl. a. framhålls att stort intresse bör ägnas frågor som angår
granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar,
varvid obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag,
konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas. På grundval av de förslag
som framlagts i utredningens delbetänkande har skärpta regler om
förhandsprövning av arbetslokaler m. m. trätt i kraft vid årsskiftet. I
betänkandet framhåller utredningen att det föreslagna systemet inte
täcker hela det område på vilket behov av förhandsprövning från
arbetsmiljösynpunkt föreligger. Utskottet anser sig därför kunna förutsätta
att frågan om varudeklaration eller typbesiktning från arbetsmiljösynpunkt
av maskiner, redskap eller andra anordningar ägnas uppmärksamhet
av arbetsmiljöutredningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete,
som pågår på olika håll inom ämnesområdet ergonomi, bl. a. vid det
arbetsmiljölaboratorium som drivs av styrelsen för teknisk utveckling,
kan härvidlag komma att bli av betydelse. Med hänsyn till det anförda är
någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte erforderlig.

Slutligen tar utskottet upp ett i motionen 1974:420 av herr Blomkvist
m. fl. (s) aktualiserat spörsmål om åtgärder mot brott på hydraulslangar.
Motionärerna pekar på den ökade användningen av olika lyftanordningar
och på förefintliga risker för att hydraulslangarna i dessa anordningar
skall brista. Enligt motionärerna skall i sådana slangar finnas en ventil
som stänger av oljetillflödet om slangen brister. De slangbrottsventiler
som finns på marknaden har enligt motionärerna den olägenheten att de
antingen inte alltid fungerar eller har för lång reaktionstid. Motionärerna
hänvisar till att det förekommit att lasten hunnit accelerera så mycket i
sitt fall att när oljetillflödet stängts av, har kranarmen utsatts för sådan
belastning att den brustit. Motionärerna anser att effektiva slangbrottsventiler
skulle kunna förhindra svåra olycksfall bland berörda arbetstagare
och hänvisar till att en slangbrottsventil med extremt kort stängningstid
nyligen konstruerats. Yrkandet går ut på att motionen skall
överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.

SoU 1974:4

30

Enligt 11 § arbetarskyddslagen skall bl. a. lyftanordningar vara försedda
med erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så
utförda och anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. Åtgärder
skall också vidtas för att undvika att arbetstagare skadas genom
nedstörtande föremål eller splitter, stänk, vassa föremål eller genom
klämning eller slag. Till ledning vid tillämpningen av denna bestämmelse
har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar beträffande bl. a. traktormonterade
s. k. skogskranar, lyftbord, grävmaskiner och vissa bygghissar,
vari ges föreskrifter om åtgärder för att förhindra brott på hydraulslangar.
Vidare har styrelsen utarbetat förslag till anvisningar angående
lastbilskranar och mobila arbetsplattformar. Slutligen kan nämnas att
Sveriges standardiseringskommission utfärdat vissa standarder om utförande
och provning av hydraulslangar. I detta sammanhang vill utskottet
också erinra om att arbetarskyddsstyrelsen under budgetåren 1973/74
och — vid bifall till SoU 1974:3 — 1974/75 tillförs betydande
resursförstärkningar för att bl. a. öka kapaciteten för utarbetande av
anvisningar.

Utskottet — som vill understryka vikten av att arbetarskyddsstyrelsen
med uppmärksamhet följer den tekniska utvecklingen så att resultaten
härav snabbt kan tas i anspråk för arbetsmiljöförbättrande åtgärder —
anser under hänvisning till det anförda inte erforderligt med någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkandena 1 a
och 1 b och motionen 1974:700 yrkande 7,

B. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska
arbetsintensiteten att riksdagen avslår motionen 1974:212
yrkande B och motionen 1974:1554,

C. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll
av kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen
avslår motionen 1974:700 yrkande 5,

D. beträffande statsbidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder
att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkande 3 och
motionen 1974:700 yrkande 6,

E. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor
att riksdagen avslår motionen 1974:700 yrkande 1 och 2,

F. beträffande samarbete mellan arbetsmiljöutredningen och
företagsdemokratiska utredningar m. m. att riksdagen avslår
motionen 1974:697 yrkande 1 d,

G. beträffande utbildnings- och forskningsfrågor att riksdagen
avslår motionen 1974:697 yrkande 2 och motionen 1974:
700 yrkande 4,

H. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen av -

SoU 1974:4

31

slår motionen 1974:700 yrkande 3,

I. beträffande samordning av företagshälsovården att riksdagen
avslår motionen 1974:697 yrkande 1 c,

J. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor att riksdagen
avslår motionen 1974:34 och motionen 1974:703,

K. beträffande förbud mot användning av asbest att riksdagen
avslår motionen 1974:1337,

L. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen avslår
motionen 1974:1324,

M. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att
riksdagen avslår motionen 1974:165,

N. beträffande åtgärder mot brott på hydraulslangar att riksdagen
avslår motionen 1974:420.

Stockholm den 12 mars 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp
(s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), Signell (s), fru Wigenfeldt (c),
herrar Bengtsson i Göteborg (c), Larsson i Karlskoga (s)*, fru Troedsson
(m), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten
(punkt B i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som böijar på s. 20 med
”Vad angår” och slutar på s. 21 med ”inte erforderlig” bort ha följande
lydelse:

Vad angår motionerna 1974:212 och 1974:1554 av vänsterpartiet
kommunisterna om åtgärder för att begränsa skiftarbetets omfattning
och minska arbetsintensiteten vill utskottet understryka betydelsen av att
få bestämda regler för hur en arbetsplats skall se ut.

Lika väsentligt som att få nya hygieniska gränsvärden är det att
utarbeta regler mot arbetshets och utslagning. Det gäller att minska
arbetsintensiteten. Tempoarbeten av olika slag utbreder sig inom arbetslivet.
Dessa drivs i hårt ackordstempo med utslagningar och förtida
förslitningar som följd. Det mest aktuella exemplet är de löpandebandsarbeten
som blir allt vanligare. Hastigheten på bandet, tätheten
mellan arbetsmomenten och bemanningen är frågor som måste regleras

SoU 1974:4

32

med utgångspunkt i en total syn på arbetsmiljöfrågorna. Första åtgärden
måste vara att införa 10 minuters paus per timme, som är på betald
arbetstid och räknas in i den ordinarie arbetstiden. Vid alla arbetsprocesser
av kontinuerlig art bör dessa pauser införas. En sådan åtgärd
skulle vara ett första steg för att förhindra den utveckling som går mot
allt snabbare förslitning och utslagning.

I enlighet med det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandet i
motionen 1974:1554 och anser att riksdagen hos regeringen bör begära
förelag om regler för att minska arbetshetsen och utslagningar med bl. a.
10 minuters paus vaije timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.

Skiftarbetet är oregelbundet och förenat med nattarbete och därför
både hårt och krävande. Följderna av skiftarbete är att en stor del av dem
som tvingas arbeta i skift drabbas av fysiska och psykiska besvär.
Förutom en förkortning av arbetstiden för de skiftgående måste även
åtgärder vidtas för att begränsa skiftarbetets omfattning. Motiveringen
för skiftarbete skall inte enbart vara ekonomiska skäl. Regler måste
utarbetas som endast tillåter skiftarbete där det på grund av arbetets art
är en tvingande nödvändighet att bedriva skiftarbete.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet i likhet med vad som
anförs i motionen 1974:212 att förslag till bestämmelser, som reglerar
skiftarbetets omfattning och vari det föreskrivs att det endast får bedrivas
i undantagsfall, bör utarbetas och föreläggas riksdagen.

Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1974:212 och
1974:1554 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska
arbetsintensiteten att riksdagen i anledning av motionen
1974:212 yrkande B och motionen 1974:1554 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av
kemiska ämnen och åtgärder mot buller (punkt C i hemställan) av herrar
Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), fru Wigenfeldt (c), herrar Bengtsson
i Göteborg (c) och Karlehagen (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med

”Med anledning” och slutar med ”1974:700 avstyrks” bort ha följande

lydelse:

Då det är angeläget att en bättre kontroll av kemiska ämnen och
åtgärder mot skadligt buller snarast kommer till stånd anser utskottet att
dessa frågekomplex bör utredas med förtur. Vad utskottet anfört borges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

C. beträffande förtursbehandling av frågorna om kontroll av

kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen i

SoU 1974:4

33

anledning av motionen 1974:700 yrkande 5 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande statsbidrag tilt arbetsmiljöförbättrande åtgärder (punkt D
i hemställan) av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Åkerlind (m)
fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) och
herr Karlehagen (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med
”Frågan om” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Liksom när det gäller kostnaderna för industrins omgivningsmiljöer
måste utgifterna för en bättre arbetsmiljö bäras av produktionen.
Utskottet ansluter sig alltså till den grundinställning som föredragande
departementschefen och riksdagen intog i frågan förra året.

Med de stora miljökrav som i dag ställs är det svårt för många företag,
särskilt äldre, att ekonomiskt bära en angelägen miljöförbättring eller att
genomföra den tillräckligt snabbt. I sådana fall står ofta valet mellan att
lägga ned företaget och att fortsätta driften under otillfredsställande
arbetsformer. När det gäller åtgärder för att förbättra omgivningsmiljön
finns som ett tredje alternativ möjligheten att erhålla statsbidrag. Enligt
utskottets mening är det motiverat att på liknande sätt särskilda
stimulansåtgärder under en övergångsperiod skall kunna sättas in för
förbättring av arbetsmiljön. Förslag bör snarast föreläggas riksdagen i
denna fråga. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under D bort ha följande lydelse:

D. beträffande statsbidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder
att riksdagen i anledning av motionen 1974:697 yrkande 3
och motionen 1974:700 yrkande 6 ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

4. beträffande arbetstagarnas medinfly tande i arbetsmiljöfrågor (punkt E
i hemställan) av herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 21 med
”Motionsyrkanden med” och slutar på s. 22 med ”behandlade delar”
bort ha följande lydelse:

De nyligen genomförda reformerna inom arbetarskyddslagstiftningen
innebär en förstärkning av de anställdas inflytande över sin arbetsmiljö.
För att arbetsmiljöbristerna med framgång skall kunna bekämpas krävs
dock att de anställda får ett reellt medbestämmande i frågor som rör
arbetsmiljön i vid mening. Grundprincipen bör härvid vara att de
anställda ges en position jämställd med arbetsgivarens. Enligt utskottets
mening bör denna grundprincip läggas till grund för det fortsatta arbetet
på en förbättrad arbetsmiljölagstiftning.

SoU 1974:4

34

Som ett led i reformarbetet bör också företagsnämndernas verksamhet
kunna utvecklas. Omfattande och delvis framgångsrika försök att bredda
och intensifiera dessas verksamhet pågår. Det är angeläget att dessa
försök utvidgas ytterligare. Företagsnämnderna skulle därvid kunna få ett
vidgat ansvar för personalpolitik och information.

En lämplig uppgift för företagsnämnderna är vidare ett vidgat ansvar
för arbetsmiljöfrågor. Såsom anförs i motionen skulle därvid företagsnämnderna
kunna få en egen budget att arbeta med och efter samråd
med skyddskommitté, projektgrupper och sam rådsgrupper kunna planera
för arbetsmiljöförbättringar och få beslutsrätt i en rad för arbetsmiljön
viktiga frågor. En reformering av företagsnämndernas verksamhet bör i
första hand genomföras avtalsvägen. Det kan dock enligt utskottets
mening visa sig lämpligt att använda lagstiftning med rambestämmelser.
En utvidgning av företagsnämndernas roll står inte i motsättning till den
vidgade verksamheten inom skyddskommittéerna. Enligt utskottets
mening bör de anställdas medbestämmande över arbetsmiljön, särskilt
företagsnämndernas roll, tas upp i det fortsatta utredningsarbetet.

En viktig fråga i detta sammanhang är även ansvaret för företagshälsovården.
Enligt utskottets mening bör företagshälsovården ses som
ett led i insatserna att förbättra arbetsmiljön och därför utöver
diagnostisering och behandling av patienter ges uppgifter av förebyggande
art. Företagshälsovårdens personal bör således kunna medverka redan vid
planeringen av processer, maskiner, lokaler m. m. Härvidlag är det
väsentligt att personalen intar en självständig ställning, vilket lämpligen
uppnås genom att företagsnämnderna får huvudansvaret för företagshälsovården.

Utskottet ansluter sig således till synpunkterna i motionen 1974:700, i
de delar dessa avser frågan om de anställdas medbestämmande över
arbetsmiljön i vid mening och vidgade uppgifter för företagsnämnderna.

dels att utskottets hemställan under E bort ha följande lydelse:

E. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor
att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkande 1
och 2 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

S. beträffande obligatorisk företagshälsovård (punkt H i hemställan) av
herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som boljar med ”1
motionen 1974:700 (yrkande 3)” och slutar med ”därför i motsvarande
del” bort ha följande lydelse:

I motionen (=utskottet) obligatorisk företagshälsovård.

Under den arbetsplatsremiss, som föregick statsmakternas beslut om
arbetsmiljöförbättrande åtgärder förra året, uttalade sig ett stort antal av
diskussionsgrupperna för obligatorisk företagshälsovård. Uttalandena står
i överensstämmelse med den syn på företagshälsovården som kommer till

SoU 1974:4

35

uttryck i motionen 1974:700. Möjligheterna att bygga ut företagshälsovården
är beroende av bl. a. tillgången på läkare med företagsläkarutbildning.
För att utvecklingen skall påskyndas är det av vikt att ett
principbeslut snarast fattas om obligatorisk företagshälsovård. Ett sådant
beslut bör nämligen enligt utskottets mening, om det kombineras med en
tidsplan, vara ägnat att medföra en snabb utbyggnad av företagshälsovården.
Utskottet tillstyrker därför kravet i motionen att förslag till
principbeslut om införande av obligatorisk företagshälsovård skall föreläggas
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under H bort ha följande lydelse:

H. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen i
anledning av motionen 1974:700 yrkande 3 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande samordning av företagshälsovården (punkt 1 i hemställan)
av herrar Larsson i öskevik (c), Åkerlind (m), fru Wigenfeldt (c), herr
Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) och herr Karlehagen (c) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
”Det ankommer på den” och slutar med ”1974:697 i motsvarande del”
bort ha följande lydelse:

Ännu saknar många i arbetslivet tillgång till företagshälsovård, särskilt
anställda i mindre företag, egenföretagare och personer verksamma inom
företag med spridda arbetsplatser. Enligt utskottets mening är det
angeläget att denna brist i arbetsmiljön snarast blir botad. Frågan hur
företagshälsovården skall lösas för egenföretagare och anställda i mindre
och medelstora företag synes lämpligen böra prövas under det fortsatta
utredningsarbetet med arbetsmiljön. Därvid bör övervägas landstingens
möjligheter att samordna företagshälsovården inom länen och svara för
att ingen grupp i arbetslivet står utan tillgång till en väl fungerande
företagshälsovård. Vad utskottet anfört i anledning av motionen borges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

I. beträffande samordning av företagshälsovården att riksdagen
i anledning av motionen 1974:697 yrkande 1 c ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor (punkt J i hemställan) av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 25 med ”1
en” och slutar på s. 26 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen 1974:34 av
vänsterpartiet kommunisterna och motionen 1974:703, nämligen att
dieseldriften under jord måste ersättas med miljövänligare maskiner.

SoU 1974:4

36

Gruvarbetarnas åsikt, underbyggd genom egna erfarenheter, är att
diseldriften underjord är ett fördärv, att vidare utbyggande ej får ske och
att dieseldriften måste trappas ner och ersättas av miljövänligare metoder.

Forskning och utvecklingsarbete för att ersätta diseldriften underjord
bör enligt utskottet intensifieras. I spetsen för detta arbete bör de statliga
företagen gå. Mot bakgrund av de skrämmande läkarrapporterna om
miljön i gruvorna tillhör dessa forskningsfrågor de mest angelägna.
Riksdagen bör därför enligt utskottet uttala sig för ett intensifierat
utvecklingsarbete.

Den på senare år upptäckta radongasen i våra gruvor har blivit ett
gissel för gruvarbetarna. Flera rapporter har kommit om radongasens
farlighet och dess följder. Åtgärder har vidtagits för att förbättra
ventilationen för att därigenom få ned radonvärdena. Men det står
också klart att den hälsorisk som är förknippad med radongasen inte helt
kan undanröjas genom förbättrad ventilation. Det måste även till andra
åtgärder för att skydda arbetarna. En ytterligare skyddsåtgärd som
föreslås i motionen 1974:34 är att gruvarbete skall klassas som
radiologiskt arbete och falla under strålskyddslagen. Detta betyder täta
läkarundersökningar och sex veckors semester. Utskottet vill för sin del
biträda förslaget om att gruvarbete skall klassas som radiologiskt arbete.

Utskottet vill i enlighet med det anförda uttala att det är tre åtgärder
som är angelägna att genomföra för att gruvarbetarnas arbetsmiljö skall
förbättras:

1. ett omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid
gruvdrift under jord och utarbetande av direktiv för en gradvis
nedtrappning av dieseldriften,

2. ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänligare
arbetsmaskiner och att de statliga företagen går i spetsen härför,

3. att gruvarbete underjord hänförs till sådant arbete som berättigar
till sex veckors semester.

dels att utskottets hemställan under J bort ha följande lydelse:

J. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor att riksdagen i
anledning av motionen 1974:34 och motionen 1974:703 ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande förbud mot användning av asbest (punkt K i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 26 med
”Vid 1972” och slutar på s. 28 med ”är erforderlig” bort ha följande
lydelse:

I en vpk-motion till 1972 års riksdag begärdes förbud mot användning
av asbest. Framför allt är det vissa utsatta arbetargrupper som drabbas av
svåra lungsjukdomar (asbestos, lungsäckstumörer) genom inandning av
asbestdamm. I motionen refererades emellertid också vissa undersökningar
som visat att asbestdamm förekommer i luften i storstäderna och
även för folk i allmänhet utgör en hälsofara. Att kravet i 1972 års motion

SoU 1974:4

37

var välmotiverat har bekräftats. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(SoU 1972:40) yttrade socialutskottet att remissvar och vetenskapligt
material klart visade att ”framför allt hanteringen av asbest i olika
arbetsprocesser utgör en betydande hälsofara”. Något gehör hos utskottsmajoriteten
vann emellertid inte vpk-motionen och det blev avslag när
riksdagen den 12 december 1972 behandlade den.

Det bör nämnas att Svenska byggnadsarbetareförbundet sedan flera år
krävt förbud mot användning av asbest och asbestmaterial i byggnadsindustrin.

Nya undersökningar om asbestdammets skadeverkningar har efter
denna riksdagsdebatt publicerats i dagspress och medicinsk press. En
isolerare, som hann bli 47 år innan de första lungskadorna upptäcktes,
sade i en intervju i Dagens Nyheter (29.10.73): ”Nu för tiden går det
fortare. Nu är arbetstempo och arbetsmetoder på många sätt brutalare.
Nu används asbest mycket mera än förr. Nu kan man bli märkt för livet
redan i 30-årsåldem. Men före årets slut ska asbestsprutningen vara helt
förbjuden på byggen. Det lovar arbetarskyddsstyrelsen.”

Inom de utsatta arbetargrupperna är man dock skeptisk mot sådana
löften, särskilt mot löftet om snara åtgärder. Det är nämligen mer än 70
år sedan en läkare i London, Montague Murray, visade vilken betydande
risk det är för liv och hälsa för de arbetare som inandas asbestdamm i sitt
yrkesarbete. Men trots att vpk-motionen 1972 refererade denna och
många senare vetenskapliga undersökningar, påstod arbetskyddsstyrelsen
i sitt remissyttrande, att ”på vetenskapens nuvarande ståndpunkt finns
inte tillräckliga kunskaper om asbestens tumörframkallande egenskaper
för att man med full säkerhet skall kunna fastställa hur omfattande
förekomsten är av tumörsjukdomar som betingas av exposition för
asbest”. Vidare framhölls att ”även i fråga om verkningsmekanismen för
asbestens olika sjukdomsframkallande effekter är de nuvarande kunskaperna
ofullständiga”.

Arbetarskyddsstyrelsens remissutlåtande tyder på en generande okunnighet
om verkningarna av asbest och kan på intet sätt utgöra grund för
den bedömning utskottet gör när frågan nu på nytt aktualiseras.

Så sent som i december förra året gav statsrådet Bengtsson i en
interpellationsdebatt svar på frågan om regeringen med stöd av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor är beredd att förbjuda asbest. Han stödde sig
tydligen på arbetarskyddsstyrelsens oacceptabla yttrande och menade att
skärpta bestämmelser beträffande hanteringen av asbest är tillräcklig
garanti mot fortsatt förekomst av asbestos.

Mot bakgrund av den välgrundade dokumentationen om asbestens
skadeverkningar framstår dock statsrådet Bengtssons förhoppningar som
ogrundade. På den korta tid som förflutit sedan svarets avgivande i
riksdagen i december har ett 75-tal fall enbart från Göteborgsvarven
anmälts till riksförsäkringsverket. Till detta kommer att all användning av
asbest i dag innebär en framtida inbyggd miljö- och hälsorisk.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör
uttala sig för förbud mot användningen av asbest och att förslag till

SoU 1974:4

38

tillämplig lagstiftning härför bör föreläggas riksdagen.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen borges Kungl. Maj:t till
känna.

dels att utskottets hemställan under K bort ha följande lydelse:

K. beträffande förbud mot användning av asbest att riksdagen i
anledning av motionen 1974:1337 ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfort,

9. beträffande hygieniska gränsvärden (punkt L i hemställan) av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med
”Arbetsmedicinska institutet” och slutar med ”till arbetsgivaren” bort ha
följande lydelse:

Bristen i arbetarskyddslagen eller dess anvisningar är att en målsättning
för hur en arbetsplats skall se ut saknas. De år 1973 antagna
förändringarna i arbetarskyddslagen saknar helt denna viktiga beståndsdel
i arbetsmiljöarbetet. Utskottet instämmer därför i motionen 1974:1324
av vänsterpartiet kommunisterna att det är nödvändigt att de hygieniska
gränsvärdena ses över och att de sätts så lågt att de skyddar mot alla
risker för hälsa och obehag. Att så inte är fallet för närvarande har under
senare tid bekräftats av flera fackmän och skyddsombud. Erfarenhet bör
tas från länder som redan tidigare har gränsvärden som är satta långt
under de värden som i dag är rekommendationer i vårt land.

För att skyddsombudens rätt att avbryta farliga arbeten skall bli
meningsfull måste de ha klara kunskaper och anvisningar om vilka
miljöfaktorer som är farliga. Därför är det nödvändigt att de hygieniska
gränsvärdena genom lagstiftning får en sådan status att skyddsombuden
som en självklarhet kan tillgripa arbetsavbrott då de överskrids.

Utskottet biträder i enlighet med det anförda motionen 1974:1324
vilket innebär

1. att en revidering av listan över hygieniska gränsvärden bör ske, så
att tillämpningen effektivt förebygger skadeverkningar, obehag och
ohälsa,

2. att lagförslag bör utarbetas som ger de hygieniska gränsvärdena
sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta befogenheter att
tillgripa arbetsavbrott vid överskridande av gränsvärdena.

Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under L bort ha följande lydelse:

L. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen i anledning
av motionen 1974:1324 ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

SoU 1974:4

39

10. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. (punkt M i
hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 29 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att tillkomsten av varudeklarationer av industrimaskiner
i samband med en revidering av nuvarande hygieniska gränsvärden
skulle bidra till en sanering av dessa maskiner. Varudeklarationen
skulle på ett tidigt stadium ge besked om industrimaskinernas miljöeffekter.
Samhällets krav, i förening med låga hygieniska gränsvärden,
skulle få till följd forskning och produktutveckling inom denna sektor.

Denna styrning med krav från samhällets sida underlättar skyddsombudens
bedömningar när de enligt den nya arbetarskyddslagen skall
förhandsgranska arbetslokalen och dess maskiner. Utskottet biträder
därför yrkandet i motionen 1974:165. Vad utskottet anfört bör ges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under M bort ha följande lydelse:

M. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att
riksdagen i anledning av motionen 1974:165 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (punkt
A i hemställan) av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Åkerlind
(m), fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m)
och herr Karlehagen (c) som anfört:

Från vårt håll har under en följd av år rests kravet att arbetsmiljöutredningen
bör ges parlamentarisk förankring. Riksdagen har dock inte
följt dessa förslag. Samtidigt har vi i likhet med utskottets majoritet
hävdat att det är angeläget att arbetet med att få till stånd en tidsenlig
lagstiftning på arbetsmiljöområdet inte fördröjs. Enligt vad vi numera
inhämtat avser arbetsmiljöutredningen att slutföra sitt arbete under
1975. Som utskottet framhåller har utredningen kommit så långt i sitt
arbete att en utökning av utredningen med parlamentariker skulle försena
utredningsarbetet. Mot denna bakgrund anser vi oss inte nu böra vidhålla
yrkandet om parlamentariska ledamöter i utredningen. Enligt vår mening
bör frågan om parlamentarisk förankring i det fortsatta arbetet med att
förbättra arbetsmiljön tas upp sedan utredningen slutfört sitt nu
pågående arbete.

GOTAB 74 7074 S Stockholm 1974