Socialutskottets betänkande nr 33 år 1974

SoU 1974:33

Nr 33

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Motionsyrkandena

1) I motionen 1974:289 av herr Signell m. fl. (s) yrkas

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till en sådan ändring i omsorgslagen
att handläggningen av inskrivningsärenden i vad gäller särskolelevers
boende i elevhem överförs från särskolchef till vårdchef, samt

att socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet för elevhem och inackorderingshem
för särskolelever.

2) I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär

a. att en samlad redogörelse för omsorgsvårdens situation, grundad på
bl. a. socialstyrelsens inspektion, snarast föreläggs riksdagen,

b. förslag till i behövlig grad ökat statligt stöd till omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda.

3) I motionen 1974:1010 av fru Marklund m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning med uppgift att se över huvudmännens
tillämpning av lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

4) I motionen 1974:1330 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
Mattsson i Skee (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning
och förslag om statsbidrag till sommarhemsverksamhet driven av landsting
enligt samma grunder som för sommarhem drivna av kommuner.

5) I motionen 1974:1331 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
Mattsson i Skee (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning
och förslag om statsbidrag till hemmavård enligt omsorgslagen.

Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Lagen, som antogs av
1967 års riksdag (prop. 1967:142, 2LU 1967:67), ersatte 1954 års lag om
undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Lagen avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling
för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt

I Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 33

SoU 1974:33

behöver särskilda omsorger genom det allmänna och reglerar alla särskilda
omsorger - undervisning, vård och bostad - som det allmänna skall bereda
dessa personer.

Huvudmannaskapet ligger - liksom enligt 1954 års lag - på landstingskommunerna
eller om primärkommun inte tillhör landstingskommun på
primärkommunen och innebär skyldighet att bereda psykiskt utvecklingsstörda
undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt omsorgslagen, i den
mån annan inte drar försorg därom. Staten svarar dock för undervisning
(i specialskola) och andra omsorger för psykiskt utvecklingsstörda som på
grund av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola.

Undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband
därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad
som behövs. Särskola omrattar förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att
anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras
särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning
i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig
sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolas vanliga arbete,
anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet eller på vårdinrättning.

Särskolplikten för psykiskt utvecklingsstörda omfattar åldrarna 7-21 år,
i undantagsfall 23 år.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som
behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt omsorgslagen men
inte bör erhålla den i inrättning som nu nämnts, skall tillhandahållas vård

i hemmet.

Psykiskt utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver
bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem,
inackorderingshem eller elevhem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall utövas
av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Ledningen
av särskola kan överlåtas på skolstyrelsen i den kommun där särskolan
är belägen, och ledningen av specialsjukhus kan överlåtas på huvudmannens
sjukvårdsstyrelse. Hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas tjänster som särskolchef, vårdchef och överläkare. För tveksamma
eller kontroversiella ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem
eller specialsjukhus eller utskrivning därifrån m. m. skall finnas besluts -

SoU 1974:33

nämnder för psykiskt utvecklingsstörda.

Huvudmannen skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda, i vilken skall upptas de inrättningar för psykiskt
utvecklingsstörda som behövs och vilken skall fastställas av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen
(SÖ) och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som Kungl.
Majit bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall
en av myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet. Under skolöverstyrelsen
har länsskolnämnden inseende över den verksamhet som överstyrelsen
har högsta tillsyn över.

I omsorgslagen finns härutöver bestämmelser bl. a. om styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda, om beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda,
om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus
och utskrivning därifrån samt om besvär.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av omsorgslagen har meddelats
i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omtryckt 1972:456). Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen har meddelat
ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Enligt stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(i det följande benämnd omsorgsstadgan) skall verksamheten i särskolan
bedrivas i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna
skolväsendet som är möjligt och lämpligt.

Särskolans förskola är avsedd företrädesvis för barn under skolåldern.

Särskolans skola för grundundervisning (vanligen benämnd grundsärskolan)
omfattar tio årskurser, som är fördelade på lågstadium, mellanstadium
och högstadium.

Särskolans träningsskola omfattar också tio årskurser, som också är fördelade
på lågstadium, mellanstadium och högstadium. Träningsskolan är
avsedd för elever som inte kan följa undervisningen i grundsärskolan.

Undervisningen i särskolans yrkesskola avser främst att ge yrkesutbildning
eller yrkesträning. Undervisningen avser även fortsatt teoretisk utbildning.

Statsbidrag utgår till huvudmännen i form av byggnadsbidrag för anordnande
av särskola - i förekommande fall särskola med elevhem - vårdhem,
specialsjukhus samt lokaler för daghem eller sysselsättningshem.
Byggnadsbidrag utgår inte till anordnande av inackorderingshem. Statsbidrag
utgår vidare till huvudmännen med 95 procent av lönekostnaderna för särskolchefer,
rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan. Bidragsbestämmelserna
återfinns i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Utvecklingen under senare år beträffande verksamheter och boendeform
för psykiskt utvecklingsstörda, som erhållit omsorger enligt omsorgslagen,

1 * Riksdagen 1974. 12 sami Nr 33

SoU 1974:33

framgår av nedanstående tablåer, som avser situationen den 1 maj respektive
år och som redovisas i yttrande av socialstyrelsen över motionen 1974:289.

Verksamhetsform	1969'	1970	1971	1972	1973
Förskola och daghem	978	1 234	1 274	1 346	1 403
%	3,8	4,3	4,2	4,3	4,4
Grundsärskola	4 001	4315	4 597	4 534	4 594
%	15,4	15,0	15,3	14,6	14,3
Träningsskola	2 132	2 625	2 705	2 973	2 767
96	8,2	9,1	9,0	9,5	8,6
Y rkesskola	946	1 232	1 639	1 808	2 084
%	3,6	4,3	5,4	5,8	6,5
Särskild undervisning	301	811	1 328	1 705	1 686
%	1,2	2,8	4,4	5.5	5,2
Hemmavård	2 842	2 089	1 829	1 819	1 437
%	10,9	7,3	6,1	5,8	4,5
Verksamhet förlagd till vårdhem eller special-sjukhus	7 475	7 504	7 360	7 175	7 542
%	28,7	26,2	24,5	23,1	23.5
Sysselsättningshem	835	1 133	1 547	1 840	2 402
%	3,2	3,9	5,1	5,9	7.5
Skyddat arbete	1 573	1 701	1 659	1 641	1 551
%	6.0	5,9	5.5	5,3	4,8
Självständigt arbete	793	1 367	1 614	1 490	1 629
%	3,0	4,8	5,4	4.8	5,1
Deltager ej i någon verksamhet	4 183	4 697	4 560	4 805	5 030
%	16,0	16.4	15,1	15.4	15,6
Summa	26 059	28 708	30 112	31 136	32 125
%	100	100	100	100	100

1 Talen avseende år 1969 är inte helt tillförlitliga.

Sol) 1974:33

Boendeform	1969'	1970	1971	1972	1973
Föräldrahem	9 580	10 622	11 573	12 609	13491
%	35,7	37,0	38,4	40,5	42,0
Egen bostad	340	607	795	1 022	1 354
%	1,3	2,1	2,6	3,3	4,2
Annat enskilt hem	895	1 098	1 008	1 007	1 055
%	3,3	3,8	3,4	3,2	3,3
Elevhem och inackorde-ringshem för ungdomar	2 636	2 630	2 569	2 374	2 240
%	9,8	9,2	8,5	7,6	7,0
Inackorderingshem för vuxna	346	489	707	864	1 167
%	1,3	1,7	2,4	2,8	3,6
Vårdhem (inkl. riksan-stalter)	10 103	10 573	II 068	10 943	10 786
%	37,7	36,9	36,8	35,2	33,6
Specialsärskola	179	150	164	145	124
%	0,7	0,5	0,5	0,5	0.4
Specialvårdhem	280	274	252	226	223
%	1,0	0,9	0,8	0,7	0,7
Specialsjukhus	2 029	2012	1 744	1 686	1 450
%	7,6	7,0	5,8	5.4	4,5
Annan boendeform	423	253	232	260	235
%	1,6	0,9	0,8	0,8	0,7
Summa	26 811	28 708	30 112	31 136	32 125
%	100	100	100	100	100

1 Talen avseende år 1969 är inte hell tillförlitliga.

Befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i elevhem samt tillsyn
över elevhem m. m.

Motionen

I motionen 1974:289 erinras inledningsvis om att enligt gällande bestämmelser
särskolchefen beslutarom inskrivning i särskola och vårdchefen om
inskrivning i vårdhem och om boende i annat enskilt hem än det egna,
medan vid kombination av särskola och boende i elevhem eller annat enskilt
hem än det egna särskolchefen beslutar såväl om inskrivning i särskola
som om boendet.

SoU 1974:33

Motionärerna påpekar att en uppmjukning i gränsdragningen mellan vårdhem
och elevhem skett; en uppmjukning som anges vara nödvändig för
att kunna utnyttja befintliga resurser, både materiellt och personellt, i optimal
utsträckning.

Motionärerna framhåller att det i denna utveckling har framstått som
alltmer hindersamt att två skilda tjänstemän under samma styrelse skall
fatta beslut var för sig om olika boendeformer. Rationellare vore, anförs
det, om vårdchef, som regelmässigt har social utbildning, är den som det
åligger att besluta om var eleven bör bo, såvida han eller hon icke kan
bo hemma, medan det endast bör åligga särskolchef att besluta om inskrivning
i särskola, vilket anges vara i bättre överensstämmelse med dennes
utbildning. Av samma skäl, anförs det vidare, bör beslut om boende i annat
enskilt hem än det egna endast (1 fattas av vårdchef.

Motionärerna erinrar vidare om att skolöverstyrelsen enligt gällande bestämmelser
är huvudtillsynsmyndighet för bl. a. inackorderingshem försärskolelever
och elevhem, medan socialstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet
för vårdhem, inackorderingshem för vuxna och andra boendeformer för
vuxna. Motionärerna framhåller härefter att om vårdchef får besluta om
boende och särskolchef enbart om inskrivningen i särskola bör följden bli
att socialstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet även för elevhem och inackorderingshem
för särskolelever. Det påpekas att socialstyrelsen härigenom
får ökade möjligheter att utveckla och råda landstingen vid utformningen
och planeringen av olika boendeformer för dessa barn och ungdomar.

Gällande bestämmelser

Särskolchef och vårdchef'

Särskolchefen och vårdchefen skall i nära samarbete med varandra och
med omsorgsstyrelsens överläkare biträda styrelsen i dess verksamhet. De
skall var och en på sitt område närmast under styrelsen leda verksamheten,
om huvudmannen inte bestämmer annat (18 > omsorgsstadgan).

Befattningen som särskolchef kan enligt 25 5 omsorgsstadgan vara en
arvodestjänst, som är förenad med en tjänst som rektor under omsorgsstyrelsen
eller, efter medgivande av skolöverstyrelsen, en särskild tjänst
som särskolchef.

Behörig till särskild tjänst som särskolchef är den som är behörig till
ordinarie tjänst som lärare vid särskolan (26 > omsorgsstadgan).

Enligt bestämmelser som socialstyrelsen meddelat med stöd av 95 5 omsorgsstadgan
skall vårdchef hos omsorgsstyrelse vara socionom eller ha avlagt
annan akademisk examen med minst två betyg i något av ämnena
psykologi, pedagogik eller sociologi, ha genomgått av skolöverstyrelsen godkänd
kurs för föreståndare vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda
samt ha minst ett års praktisk erfarenhet från tjänstgöring inom vårdområdet
för psykiskt utvecklingsstörda.

SoU 1974:33

Befogenhet att besluta om beredande av olika omsorger

I omsorgslagen har förfarandet reglerats beträffande inskrivning i särskola,
vårdhem eller specialsjukhus samt beträffande beslut om särskolelevs bostad.
Bestämmelser beträffande förfarandet vid beredande av andra omsorger än
nu nämnts finns i omsorgsstadgan.

Enligt 27 ^ omsorgslagen beslutar särskolchefen om inskrivning i särskola,
om förlängning av särskolplikten och om befrielse från skolgången efter
samråd med överläkaren hos omsorgsstyrelsen samt, i fråga om inskrivning
i specialsärskola med skolans rektor. Fråga om inskrivning i särskola etc.
skall under vissa förutsättningar prövas av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda
i stället för av särskolchefen.

Är det påkallat - med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan
hemmet och skolan eller annat förhållande - att den som är inskriven i
särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller
i elevhem, får enligt 28 5 omsorgslagen i samband med inskrivningen eller
senare beslutas att han skall bo i sådant hem. I fråga om sådana beslut
hänvisas till bestämmelserna i 27 5 om förfarandet beträffande inskrivning
i särskola m. m., dvs. beslut fattas av särskolchefen eller i förekommande
fall av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt 36 n omsorgslagen beslutar vårdchefen om inskrivning i vårdhem
efter samråd med överläkaren hos omsorgsstyrelsen och, när det gäller specialvårdhem,
med vårdhemmets föreståndare. Om inskrivning i specialsjukhus
beslutar överläkaren vid sjukhuset. Fråga om inskrivning i vårdhem
eller specialsjukhus skall under vissa förutsättningar prövas av beslutsnämnd
för psykiskt utvecklingsstörda i stället för av särskolchefen respektive överläkaren.

Mot beslut om inskrivning i särskola, i vårdhem eller i specialsjukhus
och mot beslut om åläggande för särskolelev att bo i annat enskilt hem
än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem för enligt 44 5 omsorgslagen
talan föras genom besvär hos psykiatrisk nämnd som avses i lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

I 99 5 omsorgsstadgan är föreskrivet att beslut i fråga om beredande av
omsorger i daghem för barn och sysselsattningshem, vård i den utvecklingsstördes
hem och bostad i annat enskilt hem än det egna eller inackorderingshem
åt annan utvecklingsstörd än särskolelev meddelas av vårdchefen,
om omsorgsstyrelsen inte bestämmer annat.

Enligt 44 5 omsorgslagen får talan mot beslut varigenom omsorg enligt
omsorgslagen vägrats föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär,
vilket innebär att besvär över beslut varigenom omsorg som avses i 99 <
omsorgsstadgan vägrats får föras hos socialstyrelsen.

SoU 1974:33

Tillsyn

I 8 5 omsorgsstadgan finns bestämmelser om fördelningen av tillsynsuppgilterna
mellan skolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Enligt 8 5 första stycket har skolöverstyrelsen högsta tillsynen över undervisningen
av psykiskt utvecklingsstörda och därmed sammanhängande
omsorger om dem. Skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor,
inackorderingshem för särskolelever och elevhem. I medicinskt hänseende
står verksamheten under tillsyn av socialstyrelsen.

Enligt 8 s andra stycket har socialstyrelsen högsta tillsynen över övriga
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och är huvudtillsynsmyndighet för
vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, sysselsättningshem och inackorderingshem
för andra utvecklingsstörda än särskolelever.

Enligt 13 5 omsorgsstadgan beslutar huvudtillsynsmyndigheten bl. a. om
godkännande av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda. Innan skolöverstyrelsen
godkänner annan inrättning än skola för grundundervisning och
yrkesskola, skall skolöverstyrelsen inhämta yttrande av socialstyrelsen. Innan
socialstyrelsen godkänner inrättning för skolpliktiga utvecklingsstörda,
skall styrelsen inhämta yttrande av skolöverstyrelsen.

Inackorderingshem och elevhem

I en promemoria rörande planering av särskolan, vilken skolöverstyrelsen
utarbetat år 1968 (redovisad i Aktuellt från skolöverstyrelsen 1968/69 nr
38), anges bl. a. följande om inackorderingshem och elevhem.

Inackorderingshemmet torde komma att bli en lämplig och allt vanligare
boendeform för de vuxna utvecklingsstörda som inte kan anpassa sig helt
till egen bostad.

För särskolelever avser termen inackorderingshem en specialform av boende
för yrkeselever. Den är avsedd som en förberedelse till en friare bostadsform
(91 5 stadgan). Äldre yrkeselever och vissa andra yngre vuxna
utvecklingsstörda behöver nämligen ofta särskild social träning innan de
kan bo självständigt. I inackorderingshemmen, som anordnas just för denna
träning, bör den utvecklingsstörde i så stor utsträckning som möjligt sköta
sig själv. Hemmen kan uppföras eller hyras. Med hänsyn till att boendet
ingår som ett led i utbildningen av eleven är de inte avsedda för stadigvarande
vistelse. Av samma skäl bör elever som bor hos föräldrar beredas plats
på inackorderingshem under viss tid - i regel under sista året i yrkesskolan.

Inackorderingshem bör finnas på varje ort som har yrkesundervisning,
särskilt yrkesutbildning.

Elevhemmen motsvarar närmast förläggningsdelen i de konventionella
internatskolorna.

Enligt principen boendet skilt från verksamheten utmönstras begreppet
internatskola. Enligt intregrationsprincipen bör elevhemmen anordnas i anknytning
till bostadsbebyggelsen på skolorten, inte i anknytning till skolan.
Boendeformer som hittills prövats med framgång är villor och radhus. Vid
detaljplaneringen bör observeras att integreringen underlättas om elevgrup -

Sol! 1974:33

perna är små och utspridda i samhället. Grupper på 5-6 elever har visat
sig lämpliga från såväl vårdsynpunkt som driftsekonomiska synpunkter.

I riktlinjer vid planläggning av vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda,
vilka socialstyrelsen utfärdat år 1969, anges bl. a. följande om inackorderingshem.

I inackorderingshem bor en grupp vuxna utvecklingsstörda i en lägenhet
eller i en villa och har - till skillnad från dem som bor på vårdhem -sin dagverksamhet förlagd till annan plats än bostaden. Flertalet av dem
har sålunda anställning i samhället, andra arbetar vid skyddade verkstäder
eller sysselsättningshem.

Den nedre gränsen för platsantalet vid ett inackorderingshem är tre personer,
den övre är ej formellt fastställd, men bör ej vara högre än antalet
utvecklingsstörda vid en vårdenhet på ett vårdhem, dvs. 8-12, helst ej fler
än 5-6.

De som bor på inackorderingshem bör ha eget rum med toalett och dusch.
Man bör vid utformningen räkna med att hemmet kan bli deras stadigvarande
bostad.

Normaliseringssträvandena när det gäller omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
innebär att de, så långt det är möjligt, skall bo i vanliga miljöer
och inte åtskilt på institution. Som ett led i dessa strävanden haren satsning
alltmer skett på mindre elevhem, alltmer av typen elevhushåll, för de skolbarn
och skolungdomar som på grund av svåra handikapp inte stadigvarande
kan bo hemma.

Utvecklingen beträffande boendeformer för särskolelever åskådliggörs i
nedanstående tablå över elever i särskolan, fördelade på boendeformer. 1
tablån redovisas situationen den 1 maj åren 1968 och 1973 samt en prognos
(gjord år 1973) beträffande situationen den 1 maj 1978.

Boendeform	Antal elever 1968 Antal X	1973 Antal	X	1978 (prognos) Antal X
Eget hem Annat enskilt	2917	51	7 162	60	8 764 62
hem	73	1	410	4	511 4
Internatskola	2 544	44	1 842	15	1 242 9
Elevhem Inackorderings-	114	2	400	3	1 151 8
hem	3	0	125	1	330 2
Vårdhem	126	2	2 095	17	2 176 15
Totalt	5 777	100	12 034	100	14 174 100

I följande tablå ges en översikt över det totala platsantalet vid institutioner
för psykiskt utvecklingsstörda. Uppgifterna avser maj månad 1973.

SoU 1974:33

Typ av institution	Antal insti-tutioner	Antal platser	Medeltal platser per institution
Inackorderingshem för vuxna Elevhem f. barn och ungd.'	186	1 340	7
integrerade i samhället	90	530	6
vid internatsärskola	26	1 940	75
Vårdhem för vuxna	119	9 195	77
Vårdhem för barn	48'	2 282	47
Specialvårdhem	3	236	78
Specialsjukhus	6	1 557	260
Daghem	46	567	12
Sysselsättningshem	117	2513	21
Skyddade verkstäder	31	906	29

' inkl. inackorderingshem för ungdomar.

' 15 av dessa vårdhem ligger på samma område som vårdhem för vuxna.

Utredningar

Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1970 tillkallade
arbetsgruppen (S 1970:42) för översyn av reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten,
vilken haft i uppdrag att se över reglerna om statsbidrag till
särskolverksamheten, avgav i december 1973 till chefen för socialdepartementet
en diskussionspromemoria (DsS 1973:7) Vissa frågor om byggnadsbidrag
enligt kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda i samband varmed arbetsgruppen slutförde
sitt uppdrag.

I ett föregående avsnitt i detta betänkande har redovisats att enligt nuvarande
statsbidragsregler utgår statsbidrag för anordnande av särskola med
elevhem (skolinternat). Däremot utgår inte statsbidrag för anordnande av
fristående elevhem. Arbetsgruppen har ansett det angeläget med en modernisering
av bidragsreglerna så att bidrag bl. a. kan utgå till fristående
elevhem.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 tillkallades utredningen
(U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna med uppdrag att
utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan
och gymnasieskolan.

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. ta upp till prövning skolöverstyrelsens
framtida uppgifter och organisation.

Utredningen har i februari i år till chefen för utbildningsdepartementet
avgivit betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna - en
redovisning av nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun i
fråga om grundskolan och gymnasieskolan m. m. I betänkandet ges en samlad
bild av de bestämmelser som styr skolans organisation i skilda avseenden.
Beskrivningen skall utgöra en av utgångspunkterna för utredningens fortsatta
arbete.

SoU 1974:33

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1974:289 från socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen (SÖ), statens handikappråd och Landstingsförbundet.

1 ärendet har vidare inkommit yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn (FUB).

Yttrandena redovisas - i förekommande fall i sammandrag och med vissa
redaktionella jämkningar - i följande sammanställning.

Ställningstaganden till motionsyrkandena

Socialstyrelsen tillstyrker bifall till motionsyrkandena.

Socialstyrelsen har berett samtliga omsorgsstyrelser tillfälle att avge yttrande.
Enligt en vid socialstyrelsens yttrande fogad sammanställning av
omsorgsstyrelsernas yttranden har 17 omsorgsstyrelser gett sin principiella
tillstyrkan till motionen, fyra omsorgsstyrelser avstyrkt densamma samt
fyra omsorgsstyrelser avstått från att yttra sig.

Även statens handikappråd och FUB tillstyrker bifall till motionsyrkandena.

SÖ avstyrker bifall till motionsyrkandena. Skolöverstyrelsen anför bl. a.
att de frågor som motionärerna aktualiserar inte heller behöver lösas omedelbart
men bör självfallet förutsättningslöst tas med i en översyn av lagstiftningen
rörande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som framdeles
torde fordras, bl. a. mot bakgrund av överväganden beträffande särskolans
framtida ställning i skolorganisationen, vilka kan väntas från den pågående
utredningen om skolan, staten och kommunerna.

Landstingsförbundet avstyrker också bifall till motionsyrkandena. Landstingsförbundet
anför att på sikt torde en revidering av omsorgslagen bli
nödvändig men att tillräckliga erfarenheter dock ännu inte har vunnits av
omsorgsverksamheten inom ramen för 1968 års lagstiftning för att en översyn
nu skall te sig motiverad.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter m. m.

Socialstyrelsen lämnar i tabeller sifferuppgifter om boendeformer och verksamhetsformer
för psykiskt utvecklingsstörda och har vid yttrandet fogat
skrifter vari de samlade omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda beskrivs.

Socialstyrelsen anför att det förhållandet att vårdchefen inte enligt omsorgslagen
har befogenhet att besluta om särskolelevs boende i elevhem
får tillskrivas det historiska faktum att praktiskt taget alla barn, som vid
tiden för omsorgslagens utarbetande bodde på elevhem, bodde på internatsärskola.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande beträffande boende i elevhem och vårdhem
för psykiskt utvecklingsstörda barn och unga.

1 ”Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 33

SoU 1974:33

Den utveckling som nu kan spåras är att allt fler föräldrar har möjlighet
att behålla sina barn hemma. Detta är en följd av den hemmavård och
det stöd i övrigt som omsorgsstyrelserna numera ger och - i vad avser
barn i skolåldern - en följd av det ökade antalet till grundskola integrerade
särskolor. Vad beträffar landstingens elevhem minskar både det relativa
och absoluta antalet platser vid dessa. Detsamma kan förväntas ske vad
beträffar vårdhem för barn, men mindre markant. Formen för elevhem
undergår en snabb och önskvärd utveckling från s. k. internatsärskolor -av vilka det dock fortfarande finns 26 stycken med i medeltal 75 platser

- till i samhället integrerade elevhem, framför allt för ett boende 5 dagar
i veckan för eleven. Man kan därför räkna med att dessa internatsärskolor
kommer att avskaffas. Elevhemmen har efter hand i många landsting kompletterats
med särskilda inackorderingshem för ungdomar, som till sin utformning
är identiska med inackorderingshem för vuxna.

Vad beträffar vårdhemmen för barn har numera praktiskt taget alla landsting
nybyggda eller moderniserade sådana med förskola och träningsskola
knutna till hemmet. Det beräknas att dessa kommer att behövas under
överskådlig framtid.

Utvecklingen sedan 1968 har inneburit att övergångarna mellan ett boende
på vårdhem och elevhem uppmjukats. Det förekommer allt oftare att barn
behöver flytta från den ena formen av hem till den andra eller att ett barn,
som bor hos föräldrarna, tidvis måste erhålla korttidsvård på elevhem eller
på vårdhem. Därtill kommer en överflyttning från vårdhem till elevhem
som följd av den systematiska träning som numera kan ges barnen. En
tröghet som i några landsting har övergått till en blockering i sådan förflyttning
har tillskrivits det skälet, att olika tjänstemän fattar beslut om
boende för ett och samma barn.

Det skall särskilt påpekas att utvecklingen från internatsärskola till integrerade
små elevhem innebär att del allt mindre ofta är geografiska skäl
till att en elev behöver bo på elevhem, utan allt oftare tillkommande sociala
eller psykiska skäl av typ anpassningssvårigheter eller beteendestörningar.
Detta innebär att indikationerna för boende på vårdhem och elevhem alltmer
sammanfaller.

Socialstyrelsen finnér av anförda skäl att ansvaret för var ett barn bör
bo bör åvila den tjänsteman, som har social utbildning och som i övrigt
inom omsorgsstyrelsen ansvarar för boendeformerna för de utvecklingsstörda.

I princip innebär detta att vårdchefen får en önskvärd kontinuitet i ansvaret
i vad avser boende och de sociala förhållanden knutna därtill för alla utvecklingsstörda.

Socialstyrelsen tar även upp frågan om beslut om boende i annat enskilt
hem än det egna och anför att utvecklingen visar en ökning av antalet
barn och ungdomar, men en minskning av antalet vuxna (s. k. familjevård).
Denna utveckling är önskvärd och delvis en följd av den policy i frågan
som socialstyrelsen bedrivit de senaste åren, anförs det. Socialstyrelsen pekar
särskilt på att antalet små barn, som föräldrarna av olika skäl inte orkar
ta hand om i hemmet, men som å andra sidan inte behöver bo på vårdhem,
allt oftare kan placeras i annat enskilt hem och att detta innebär en starkt
förbättrad situation för barnet psykologiskt och för samhället ekonomiskt.

Socialstyrelsen anför att då boende i annat enskilt hem helt måste anses

SoU 1974:33

falla inom den sociala kompetensramen, bör vårdchefen åläggas hela ansvaret.

Socialstyrelsen tar vidare upp uppgiftsfördelningen mellan skolöverstyrelsen
och socialstyrelsen beträffande godkännande av förskolor och daghem,
därvid enligt nuvarande ordning förskolor skall godkännas av skolöverstyrelsen
efter samråd med socialstyrelsen och daghem av socialstyrelsen efter
samråd med skolöverstyrelsen. Socialstyrelsen påpekar att tillsynsmyndigheterna
är överens om angelägenheten av att förskola alltid bör kombineras
med daghem och att därför ett godkännande av förskola-daghem, med
särskild hänsyn till det förarbete som i regel föregår detsamma, från administrativ
synpunkt blir synnerligen tungrott för både huvudmannen och
tillsynsmyndigheterna.

Socialstyrelsen anmäler härefter behov av vissa ändringar av omsorgslagen
och omsorgsstadgan. Socialstyrelsen påpekar bl. a. att det bör övervägas om
inte en ändring av omsorgslagen borde innefatta vidgade möjligheter för
omsorgsstyrelsen att delegera beslut till andra tjänstemän än vårdchefen.

Socialstyrelsen anmäler slutligen önskvärdheten av en utredning beträffande
habiliteringen av andra handikappade barn och ungdomar än dem
som omfattas av omsorgslagen i syfte att sålunda vidga densamma.

SÖ anför bl. a. följande.

Skäl till förändring av en bestående ordning bör vara att den inte fungerar
tillfredsställande. Motionärerna har inte anfört sådana skäl i de frågor motionen
avser. Inte heller har sådana skäl på annat sätt delgivits SÖ. Motionärerna
har endast berört förmenta fördelar som kan följa med ändring
av inskrivningsförfarande och tillsynsmyndighet vid boendeformer för inte
hemmaboende särskolelever. Det föreligger emellertid även nackdelar med
en sådan anordning som motionärerna föreslår.

I motionen har inte behandlats den principiella skillnaden mellan boende
för vuxna handikappade och för handikappade barn. Kort kan denna beskrivas
så, att de boendeformer som landstingen har att anordna för vuxna
ersätter egen bostad medan boende för barn ersätter föräldrahemmet. Denna
skillnad innebär att den pedagogiska attityden till och fostran av den utvecklingsstörde
för en annan betydelse och utformning i boendeformer för
barn än i boendeformerna för vuxna.

Vissa boendeformer är en viktig resurs i det pedagogiska arbetet, nämligen
inackorderingshemmen för särskolelever och internatdelen av specialsärskolorna.
Även elevhemmen för yrkeseleverna utgör en naturlig del av skolans
resurser när det gäller att träna eleverna till så självständigt boende
som möjligt. Fördelning av beslut rörande pedagogiska åtgärder på två
sidoordnade chefstjänstemän hos omsorgsstyrelsen, som motionärernas förslag
innebär, skulle varken gagna verksamheten eller förenkla administrationen.

Samverkan mellan skola och hem är väsentlig i alla skolformer men särskilt
betydelsefull för handikappade. SÖ har erfarenhet av att denna samverkan
kan försvåras, när ansvaret för skola och boende är delat, vilket
nu är fallet vid vårdhem och specialsjukhus för barn.

En delning av beslutsfunktionen kan även medföra fall av oförenliga

SoU 1974:33

beslut med hänsyn till avstånd mellan skolan och boendet eller annat förhållande.
Någon form av överprövning av särskolchefens och vårdchefens
beslut måste därför tillkomma.

Ytterligare skäl talar emot förslaget. En förändring enligt motionen skulle
medföra en särställning av de utvecklingsstörda i förhållande till flertalet
andra handikappade eller inte handikappade elever, som måste bo på elevhem
för att kunna fullgöra sin skolgång. Under SÖ:s tillsyn faller nämligen
elevhem, förutom vid särskolor, bl. a. vid följande skolformer: Folkhögskolor,
riksinternatskolor och andra internatskolor, elevhem för elever vid
grundskolor och gymnasieskolor samt vid specialskolor för syn-, hörseloch
talskadade. Den teknisk-arkitektoniska granskningen av nybyggnader
utförs av SÖ:s arkitekter som anges i motionen. I motsats till vad som
framhålls i motionen har SÖ dessutom på olika arbetsenheter expertis såväl
beträffande planering och godkännande av elevhem och inackorderingshem
som beträffande verksamheten vid hemmen.

Vidare kan framhållas att vårdsektorn inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda
kvantitativt dominerar i förhållande till skolsektorn. Ytterligare
överförande av uppgifter till vårdsektorn kan inte bidra till en väl
avvägd balans mellan de två huvudsektorerna inom omsorgsstyrelsernas
verksamhetsområde.

I motionen anges inte hur huvudmannens personalorganisation skulle
täcka elevhemsboende, boende i inackorderingshem och i annat enskilt hem
vid överförande av dessa uppgifter till vårdsektorn. Den nuvarande skolledarorganisationen
i särskolan är dimensionerad för att omfatta även arbete
med boendefrågor för inte hemmaboende elever.

SÖ har behandlat de frågor motionärerna aktualiserar vid konferenser
med bl. a. särskolans skolledare. Därvid har deltagarna framhållit bl. a. ovan
anförda synpunkter och bestämt tagit avstånd från motionärernas förslag.
Man har även pekat på den gynnsamma utveckling beträffande integreringen
i samhället av elevhemmen som med stöd av SÖ:s planeringsanvisningar
kunnat ske efter tillkomsten av nuvarande lagstiftning.

SÖ är givetvis medveten om att skillnaden mellan elevhem och vårdhem
för barn blir allt svårare att upprätthålla. Nyplanering innebär nästan undantagslöst
boende i små enheter om 4-6 elever. Utvecklingen syns därför
gå mot att termen vårdhem för barn kan utmönstras och ersättas med elevhem.
Som en följd härav kan det administrativa förfarandet vid bl. a. inskrivning
av elever behöva ses över. Frågan innehåller emellertid fler och
djupare problem än som behandlats i motionen och som kan penetreras
i ett av denna föranlett svar. Samarbetsproblemen har berörts ovan. En
annan väsentlig fråga är huruvida sambandet mellan boendeformer för individer
i olika åldrar inom omsorgerna skall tillmätas större vikt än sambandet
mellan olika omsorgsformer för en och samma individ. Ytterst blir
det fråga om huruvida omsorgerna till sin struktur och administration skall
vara uppgiftscentrerade eller individcentrerade. Den individcentrerade modellen
har enligt SÖ:s uppfattning så väsentliga fördelar, om man ser till
den enskilde eleven, att den inte bör överges. Starka skäl syns därför tala
för att samtliga boendeformer och skolformer för barn samlas under skolsektorn.
In- och utskrivningsfrågor bör då handläggas av särskolchefen. SÖ
framstår därvid som den naturliga huvudtillsynsmyndigheten.

Stålens handikappråd anför att det tidigare var mycket vanligt att särskolelever
som inte bodde hos sina familjer under skoltiden bodde på sär -

SoU 1974:33

skolinternat som ofta var placerade i samma hus som undervisningslokalerna
och att det då kunde te sig rationellt att särskolchefen fattade beslut även
om boendet. Det påpekas att denna boendeform förekommer i minskande
omfattning och att man även i övrigt skiljer alltmer på boende och skolans
övriga funktioner, vilket enligt statens handikappråd är värdefullt från normaliseringssynpunkt.

Landstingsförbundet anför att det alltid är mest rationellt att en tillsynsmyndighet
och en tjänsteman inom landstinget har ansvaret för tillsyn respektive
handläggning av frågor som är likartade och att skäl således kan
tala för i motionen föreslagna åtgärder. Boende i elevhem och inackorderingshem
utgör emellertid, anförs det vidare, endast en liten del av den
totala omsorgsverksamheten, och den i motionen aktualiserade gränsdragningsfrågan
bör ses i sitt större sammanhang. Landstingsförbundet påpekar
att en rad likartade problem föreligger och berör bland annat särskolan och
dess verksamhet i anslutning till primärkommunala skolor, att situationen
sammanhänger med den ökande integreringen av utvecklingsstörda i andra
samhällsinstitutioner och att denna ökade integrering inte helt förutsågs
då nuvarande lagstiftning tillkom.

FUB anför bl. a. följande.

Den nuvarande ordningen kunde möjligen te sig naturlig tidigare, när
de särskolelever som inte bodde hos sina föräldrar, levde på särskoleinternat,
ofta inrymda i samma hus som skollokalerna. Sådant förekommer visserligen
fortfarande, men i avtagande utsträckning och mer och mer systematiskt
skiljer man i detta liksom i andra sammanhang mellan "boendefunktionen”
och aktivitetsfunktionen. Det ter sig då mer och mer inkonsekvent att ”boendet”
för vissa särskoleelever anses tillhöra ”skolsektorn” och inte sektorn
för övriga omsorger. Av stor vikt i sammanhanget är att tillsynen av särskolväsendet
av SÖ delegerats till länsskolnämnderna, som emellertid ofta
inte gör mycket åt denna uppgift, ibland nästan ingenting, och sällan förfogar
över särskild expertis avseende utvecklingsstörda. Den tillsyn som utövas
av socialstyrelsen är mera verksam. Av betydelse för utvecklingen av bostandarden
är också det samarbete som förekommer med Spri, som har
närmare kontakter med socialstyrelsen än med skolöverstyrelsen.

Läget beträffande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda
Motionerna

I motionen 1974:429 anförs bl. a. följande.

Utan tvivel har omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda blivit väsentligt
bättre sedan den nya omsorgslagen trädde i kraft. Detta har medfört starkt
ökade utgifter för landstingen. Men de krav som omsorgslagen ställer är
ännu långt ifrån tillgodosedda. Det finns fortfarande många utvecklingsstörda
som ej får erforderliga omsorger. Bland dem som får omsorger ingår
ännu många barn som inte får någon undervisning, träning eller pedagogisk
stimulans och åtskilliga vuxna som inte deltar i några aktiviteter. De flerhandikappade
är starkt eftersatta. Många specialsjukhus domineras av en

SoU 1974:33

långtidsvård med delvis låg standard. På åtskilliga vårdhem behövs ytterligare
förbättringar. Över huvud taget måste kvaliteten i omsorgerna höjas
väsentligt i flera avseenden.

Motionärerna framhåller bl. a. att socialstyrelsen påpekat att den byggnadstekniska
och materiella standarden fortfarande inte är tillfredsställande.

Motionärerna framhåller vidare att arbetet för att rasera de "totala” storanstalterna,
flytta de utvecklingsstörda ut i små elevhem eller andra små
institutioner och in i samhällena, att normalisera deras liv och integrera
det med andras så långt möjligt måste fortsätta. Det påpekas bl. a. att den
ökade integreringen på undervisningsområdet emellertid kräver resurser i
form av hjälpmedel, anpassade läromedel, personlig service, stödundervisning
m. m.

I motionen 1974:1010 anförs att omsorgslagen betraktades, bl. a. av föredragande
departementschefen, vid sin tillkomst som en minimilagstiftning
men att det trots detta finns anledning tro att dess intentioner endast i
begränsade avseenden har genomförts. Det förefaller också vara en tendens
hos huvudmännen, dvs. landstingen, att i strid med uttalade intentioner
betrakta lagen som en maximilagstiftning, anförs det vidare.

Motionärerna anför härefter som exempel på landstingens behandling av
omsorgslagen vissa kritiska anmärkningar beträffande Stockholms läns
landsting. Motionärerna påpekar att det inte finns någon anledning att tro
att omsorgslagen haft speciellt låg genomslagskraft i Stockholms län, utan
snarare måste förhållandena där tas som en anvisning om det nödvändiga
i en allmän översyn av hur omsorgslagen tillämpas.

Gällande bestämmelser

Uppspårande verksamhet

Enligt 16 5 omsorgslagen skall styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
bl. a. verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen
får de omsorger som de behöver.

Föredragande departementschefen underströk i prop. 1967:142 betydelsen
av uppspårande verksamhet. Föredragande departementschefen anförde
bl. a. (s. 130) att den uppspårande verksamheten är särskilt viktig när det
gäller barn i förskolåldern, men att han ville understryka att landstingskommunerna
givetvis borde vara aktivt verksamma för att alla utvecklingsstörda
skall fö den vård och hjälp de behöver.

Värden av psykiskt utvecklingsstörda

I 4 > omsorgslagen är bl. a. föreskrivet att för vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem
samt att för utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem

SoU 1974:33

med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Föredragande departementschefen anförde i prop. 1967:142 om omfattningen
av vården bl. a. följande (s. 120).

Som utredningen framhåller bör vården av de psykiskt utvecklingsstörda
syfta till att på bästa möjliga sätt anpassa dem till omvärlden. Även jag
anser att vården bör omfatta behövlig personlig och medicinsk omvårdnad,
lekterapi och arbetsterapi. Vidare behövs i många fall talterapi och sjukgymnastik.
Några närmare bestämmelser om vad vården bör omfatta bör
dock enligt min mening inte tas in i lag. Detta skulle bl. a. kunna leda
till inte önskvärda motsatsslut. Med sikte på nyssnämnda mål för vården
bör landstingskommunerna med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla
denna i enlighet med vetenskapens rön och vunna erfarenheter.

Däremot anser jag det lämpligt att lagen innehåller en kortfattad bestämmelse
om vilka vårdinrättningar som skall finnas. Dessa bör enligt min
mening vara vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.
För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda
anordningar, t. ex. blinda och döva utvecklingsstörda, bör vidare finnas specialvårdhem.

Plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda

Enligt 12 s omsorgsstadgan skall plan för ordnandet av omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för viss
tid, högst fem år. I plan skall anges för varje inrättning elev- eller upptagningsområde
och beräknat antal platser eller klasser samt de ytterligare
uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer.

Tillsyn

1 ett föregående avsnitt i detta betänkande har redovisats bestämmelser
om huvudtillsynsmyndigheter - skolöverstyrelsen och socialstyrelsen - och
fördelningen mellan dessa av tillsynsuppgifterna.

I 9 5 omsorgsstadgan är föreskrivet att tillsynsmyndighet skall med lämpliga
tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer låta inspektera
den verksamhet som står under dess tillsyn.

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet har sedan tillkomsten av omsorgslagen
successivt givits en mera övergripande och rådgivande inriktning.

Enligt en inom socialstyrelsen år 1972 utarbetad promemoria angående
socialstyrelsens tillsynsverksamhet på området omsorger om utvecklingsstörda
är tanken att få en samlad genomgång av varje huvudmans omsorgsorganisation
efter en plan, som omfattar ett begränsat antal huvudmän
varje år men som dock skall innebära att varje huvudmans omsorgsorganisation
minst en gång under planperioden (fem år) blir föremål för en
sådan genomgång. Inspektionspersonalen skall vid en genomgång av huvudmannens
omsorgsorganisation bilda en grupp, vars medlemmar efter
viss fördelning vid samma tidpunkt skall besöka de olika institutionerna

SoU 1974:33

och verksamhetsformerna. Medlemmarna i gruppen skall vid de olika besöken
fungera på samma sätt som vid inspektioner enligt tidigare ordning.
Efter varje besök skall dock inte inspektionsberättelser upprättas utan minnesanteckningar.
Dessa minnesanteckningar skall ligga till grund (oren samlad
bedömning av verksamhetens alla grenar inom ett omsorgsområde. Resultatet
skall därefter presenteras för och diskuteras med vederbörande omsorgsstyrelse
vid en överläggning, som skall utmynna i ett förslag till handlingsprogram
avseende åtgärder på längre sikt och kortare sikt.

Utbyggnaden av verksamheter och vårdplatser m. m.

Från yttrande av skolöverstyrelsen över motionen 1974:429 i vad avser
yrkandet a. och motionen 1974:1010 återges nedanstående tablå om verksamhet
för registrerade utvecklingsstörda under 21 års ålder per den 1 november
år 1972 och den 1 november år 1973.

Verksamhetsform	1972	1973
Undervisning	12314	12 639
Annan verksamhet	916	762
Ingen verksamhet
2 år el. yngre	168	148
3-6 år	176	108
7-16 år	181	103
17-20 år	360	244
Summa	14 115	14 004

Socialstyrelsen har som bilagor till yttranden över motionen 1974:429 i
vad avser yrkandet a. och motionen 1974:1010 fogat en redogörelse för
en avstämning av huvudmännens planer på vissa platser för psykiskt utvecklingsstörda
åren 1970-1973. De flesta huvudmännen hade fött sina planer
godkända för åren 1970-1974. Enstaka huvudmän hade erhållit godkännande
för kortare tid, och någon huvudman hade fött sin plan ersatt
med en ny sådan under den godkända planperioden. Planerna har inte omfattat
specialsjukhus för utvecklingsstörda. Från nämnda redogörelse återges
följande uppgifter.

Institutionstyp Antal be- Planerade Antal ut- Antal ej utförda platser

fintliga nya plåt- förda

platser ser platser som beräknas vara fär 1970

1970- diga år

1973 73-12-31 1974 1975 senare

Vårdhem för vux -

na	6 933	2 168	1 402	766	101	108	458
Vårdhem för barn 1 847	650	404	246	29	72	125
Inackorderings- hem	436	1 510	1 026	484	189	87	208
Sysselsättnings- hem	1 187	2 333	1 452	881	417	292	160

SoU 1974:33

I en redogörelse för en undersökning kallad LKELP/RUPRO 1972-1978

- vilken utgör en kombination av socialstyrelsens /^t/ilande P/?Ognos-undersökning
1973 och Landstingsförbundets undersökning Landstings-Kommunal
Ekonomisk LångstidsPlanering 1973 och vilken avser utvecklingen
åren 1972-1978 - anges (s. 23) att den planerade utvecklingen av omsorgsverksamhetens
olika verksamhetsgrenar visar på en fortsatt kraftig utbyggnad
och omstrukturering av verksamheten mot mer öppna och aktiva vårdformer.
Bl. a. beräknas antalet platser vid elev- och inackorderingshem öka
med 1 770.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Vid 1973 års riksdag väcktes motioner om åtgärder till stöd för flerhandikappade,
vilka behandlades i socialutskottets betänkande SoU 1973:12.
I betänkandet, som i denna del godkändes av riksdagen, uttalade socialutskottet
att utredningsarbete om ekonomiska och andra åtgärder till stöd
för flerhandikappade borde komma till stånd. Kungl. Maj:t överlämnade
i maj 1973 betänkandet i denna del till den med stöd av ett Kungl. Maj:ts
bemyndigande år 1965 tillkallade handikapputredningen (S 1966:38) för att
prövas vid fullgörandet av handikapputredningens uppdrag.

Socialministern, statsrådet Aspling, besvarade den 15 november 1973
(prat. 134 s. 12) en enkel fråga (nr 295) om vilka principer han ansåg böra
gälla för rapporteringen vid socialstyrelsens inspektion av omsorgsvården.

I svaret redogjordes bl. a. för den ändring av utformningen av inspektionsverksamheten,
vilken redovisats i ett föregående avsnitt i detta betänkande.
Statsrådet Aspling framhöll emellertid att den ändrade utformningen
av inspektionsverksamheten inte innebar att socialstyrelsen upphört
med den vanliga punktvisa inspektionsverksamheten, bl. a. med hänsyn
till att det finns ett betydande antal enskilda institutioner som inte ingår
i landstingens verksamhet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1974:429 i vad avser
yrkandet a. och motionen 1974:1010 från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen
(SÖ), statens handikappråd och Landstingsförbundet, därvid socialstyrelsen
avgivit särskilda yttranden över motionerna och envar av de övriga remissinstanserna
gemensamt yttrande över motionerna.

1 ärendet har vidare inkommit yttranden från Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn (FUB).

Soll 1974:33

Yttrandena redovisas - i förekommande fall i sammandrag och med vissa
redaktionella jämkningar - i följande sammanställning.

Ställningstaganden till motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. och till yrkandet
i motionen 1974:1010

Socialstyrelsen anför att någon särskild samlad redogörelse för omsorgernas
situation under socialstyrelsens huvudtillsyn inte är behövlig samt att socialstyrelsen
inte finner skäl föreligga att i särskild ordning utreda hur huvudmännen
tillämpar omsorgslagen.

SÖ finnér inte anledning föreligga till en i särskild ordning företagen
översyn av huvudmännens tillämpning av omsorgslagen såvitt avser omsorger
under SÖ:s huvudtillsyn.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

Självfallet återstår mycket att göra innan omsorgslagens intentioner till
punkt och pricka uppfyllts och självfallet skall samhället, enligt rådets bestämda
mening, fortsätta att bygga ut resurserna för utvecklingsstörda. Vi
vill emellertid ifrågasätta, om inte riksdagen för att kunna bedöma vilka
insatser som krävs inom omsorgsverksamheten och andra jämförbara handikappområden
behöver ett underlag som inte enbart består av en redogörelse
för omsorgsvårdens situation. Givetvis har vi inte något att invända mot
att riksdagen får del av en sådan redogörelse men man bör också fö del
av relationen mellan omsorgsverksamheten och andra samhällsinsatser -kanske likaledes bristfälliga - för andra handikappgrupper.

Landstingsförbundet anser att någon utredning av eller redogörelse för den
totala verksamheten i enlighet med vad som föreslås i motionerna inte
erfordras, emedan material redan finns tillgängligt i bl. a. socialstyrelsens
rapporter och sammanställningar. Landstingsförbundet hänvisar vidare till
sammanställningar och prognoser i LKELP/RUPRO-materialet.

FUB tillstyrker motionerna. FUB framhåller att det önskar att den begärda
redogörelsen kunde kompletteras med en särskild kartläggning av förhållanden
och problem för sådana intellektuellt handikappade som inte anses
vara utvecklingsstörda men ändå möter svårigheter i yrkesutbildning, på
arbetsmarknaden eller under fritiden.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter m. m.

Socialstyrelsen hänvisar i yttrandet över motionen 1974:429 i vad avser
yrkandet a. till ett yttrande som socialstyrelsen i januari 1973 avgivit till
chefen för socialdepartementet med anledning av en skrivelse den 20 juni
1972 från Landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets omsorgsdelegation
om ålägganden från tillsynsmyndigheternas sida rörande omsorgerna
om de psykiskt utvecklingsstörda som inverkar kostnadsuppdri -

SoU 1974:33

vande för huvudmännen. Socialstyrelsen anför där bl. a. att byggnadsbeståndet
under de senaste tio åren genomgått en betydande förändring och
att resultatet härav bl. a. blivit att ett ackumulerat behov av undervisning
och vård i stort sett tillgodosetts. Det påpekas att det inte längre föreligger
några väntetider för boende på elevhem eller vårdhem för barn och att
väntetiden för vuxna som behöver bo på vårdhem i de flesta landsting
inte är särskilt lång. Socialstyrelsen anför att den byggnadstekniska och
materiella standarden emellertid av två skäl fortfarande inte är tillfredsställande.
För det första, framhålls det, förslits dessa byggnader mycket
starkt, vilket innebär att det som byggdes för 10-15 år sedan i stor utsträckning
redan är uttjänt, och för det andra har nybyggenskap med avseende
på bl. a. avdelnings- och sovrumsstorlek inte följt de principer som
sedermera visat sig avgörande för att man skall nå framgång med framför
allt sina habiliteringsinsatser. Vidare framhålls att renoveringar och ombyggnader
relativt sett mest omfattat de mindre institutionerna, medan åtskilliga
stora och tunga vårdenheter, till vilka även räknas de tidigare mentalsjukhusen
för psykiskt efterblivna, fortfarande kräver omfattande upprustning
eller nybyggnad.

Om utvecklingen beträffande innehållet i omsorgerna anför socialstyrelsen
i förenämnt yttrande till chefen för socialdepartementet bl. a. att ännu till
för cirka fem år sedan byggdes vårdhem för barn där den huvudsakliga
målsättningen för verksamheten bestod i att skapa ett hemlikt boende men
att under de senaste tio åren nya metoder för systematisk uppträning av
även de flerhandikappade och minsta barnen har kommit fram, vilket delvis
formaliserats i den obligatoriska träningsskolan.

Socialstyrelsen framhåller att för de ungdomar och vuxna som bor på
vårdhem har en lika intensiv utveckling skett under de senaste 10 åren.
Det anförs att från början verksamhetsformerna på dessa i huvudsak har
bestått av sysselsättning av olika slag ”för att fö tiden att gå”, men sedermera
har denna utvecklats och differentierats i bl. a. industriell arbetsterapi, arbetsträning,
social träning, motorisk träning för vuxna, ADL-träning för
vuxna och vuxenundervisning.

Socialstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis att den normalisering av
byggnadernas utformning och organisation som socialstyrelsen och tidigare
medicinalstyrelsen sedan mera än tio år varit en ivrig förespråkare för har
lett till olika slag av samhällsintegrerat boende samt att undervisnings- och
verksamhetsformer har - starkt kopplade till den byggnadsmässiga utformningen
- ändrat karaktären av omhändertagandet av de utvecklingsstörda
från en passivitet och ett skyddande till differentierade aktiviteter med ett
minskat antal utvecklingsstörda i behov av total tillsyn och skötsel.

Socialstyrelsen anför att socialstyrelsen i skriften Samhällets omsorger
om utvecklingsstörda - vilken år 1971 utgavs som nr 22 i skriftserien Socialstyrelsen
redovisar - redovisat den målsättning och de principer som
styrelsen anser böra gälla för den fortsatta utbyggnaden av service för ut -

SoU 1974:33

vecklingsstörda samt presenterat landstingens planer för utbyggnaden av
olika inrättningar. Av dessa planer, anförs det, framgår att landstingen har
följt socialstyrelsens rekommendation att intensifiera utbyggnaden av de
öppna och halvöppna omsorgsformerna, framför allt i form av inackorderingshem
för vuxna (korresponderande med integrerade elevhem för särskolelever)
och sysselsättningshem (dagcenter) för vuxna.

I yttrandet till utskottet hänvisar socialstyrelsen vidare till redogörelsen
för en avstämning av huvudmännens planer på vissa platser för psykiskt
utvecklingsstörda åren 1970-1974, från vilken vissa uppgifter redovisats i
ett föregående avsnitt i detta betänkande.

I yttrandet över motionen 1974:1010 anför socialstyrelsen inledningsvis
att i lagstiftningen beträffande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda är
ej angivet i vilken takt föreskrifterna i omsorgslagen skall genomföras utan
bestämmande härför är omsorgsbehovet avvägt mot de resurser som varje
landsting kan ställa till förfogande. Tillsynsmyndigheternas viktigaste instrument
i denna avvägningsfråga är, framhålls det, fastställandet av den
plan för ordnandet av omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, som landstingskommunen
skall upprätta enligt omsorgslagen.

Socialstyrelsen påpekar att i anvisningarna till landstingen inför arbetet
med nu gällande planer angav socialstyrelsen särskilt att varje landsting
borde verkställa en inventering av omsorgsbehovet.

Socialstyrelsen lämnar vissa kommentarer till landstingens planläggningsarbete
och hänvisar till förutnämnd avstämning av huvudmännens planer.

Socialstyrelsen anför vidare bl. a. att antalet psykiskt utvecklingsstörda
vid särskilda skyddade verkstäder eller på särskilda enheter integrerade med
ordinära skyddade verkstäder - som beräknats utgöra nära 1 000 personer
vartill kommer ca 500 personer som är individuellt integrerade - inte ökat
sedan år 1969.

I båda yttrandena framhåller socialstyrelsen att landstingen skall underställa
socialstyrelsen nya planer för fastställande att gälla fr. o. m. den 1
januari 1975 och att det finns anledning tro att dessa planer kommer att
vara grundade på en betydligt större kunskap och vidare erfarenhet än de
föregående, ej enbart i vad avser antalet personer i behov av omsorger och
behovens art utan även hur dessa bör tillgodoses i enlighet med de principer
som omsorgslagen omfattar.

SÖ anför sammanfattningsvis i yttrandet över båda motionsyrkandena
följande.

Den del av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda som faller under
SÖ:s huvudtillsyn har genomgått en snabb utveckling sedan nu gällande
lagstiftning på området trädde i kraft 1968. Elevantalet har ökat från ca

6 000 till inemot 13 000. Tillskottet av elever utgör till väsentlig del gravt
utvecklingsstörda som inte hade rätt till skolgång enligt tidigare lagstiftning.
Vissa generella brister föreligger fortfarande. Sålunda erhåller ett fätal barn

SoU 1974:33

av olika skäl ingen undervisning, de flerhandikappade är ännu relativt missgynnade
och vuxenundervisningen har inte erforderlig omfattning. Dessa
brister är uppmärksammade och förslag till åtgärder har lämnats eller håller
på att utarbetas.

Den snabba utbyggnaden av särskolan har självfallet medfört att åtskilliga
provisorier måst tillgripas. Dessa håller emellertid nu på att successivt ersättas
med fullgoda resurser. I allmänhet sker detta enligt godkända planer och
i en takt som SÖ bedömer rimlig med hänsyn till tillgängliga materiella
och personella resurser. Individuella brister förekommer och påtalas av SÖ
eller länsskolnämnderna i samband med besök och inspektioner vid skolor
och elevhem.

SÖ har till yttrandet fogat sammanställningar av vissa uppgifter - bl. a.
om de enskilda landstingens befintliga och planerade resurser på särskolom
rådet.

Landstingsförbundet anför i yttrandet över båda motionsyrkandena inledningsvis
följande.

Alltsedan omsorgslagen trädde i kraft den 1 juli 1968 har landstingen
förbättrat förhållandena för de psykiskt utvecklingsstörda i enlighet med
omsorgslagens intentioner. Huvudmännens satsningar kommer även framgent
att öka, vilket framgår av befintliga utredningar. Detta är också erforderligt
för att de psykiskt utvecklingsstörda skall erhålla den vård, undervisning
och service som är nödvändig för att de så långt möjligt skall
kunna leva ett normalt liv integrerade i samhället.

Det är förståeligt att det helt förändrade synsätt på vården m. m. av de
psykiskt utvecklingsstörda, som den nya omsorgslagen innebar, ej kunnat
förverkligas omgående. När huvudmännens insatser diskuteras bör vidare
nämnas de frivilliga åtgärder som ej är reglerade i omsorgslagen, till exempel
fritidsverksamhet, kolonier och hemvårdsbidrag.

Landstingsförbundet påpekar att utbyggnadstakten självfallet är beroende
av landstingens totala resursutrymme samt deras prioriteringar mellan olika
verksamheter och att de senaste åren kännetecknats av en samhällsekonomiskt
motiverad åtstramning. Det framhålls emellertid att en jämförelse
av planering och verkställighet på omsorgsområdet och på andra områden
säkerligen skulle visa att omsorgsverksamheten är högt prioriterad.

I anledning av påpekandet i motionen 1974:429 att den byggnadstekniska
och materiella standarden inte är tillfredsställande anför Landstingsförbundet
att statsbidragen till byggnader inom omsorgsverksamheten inte ändrats
sedan år 1954 samt att i dag förhyrs i stor utsträckning bostäder och lokaler,
till vilka statsbidrag inte utgår.

FUB anger i yttrandet över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a.
olika brister som enligt FUB:s mening finns på omsorgsområdet.

FUB anför bl. a. att den positiva utvecklingen tidigare har varit snabb
i flera hänseenden, eftersom man startade från ett blygsamt utgångsläge
och att detta gav förhoppning om att olika brister skulle komma att successivt
hävas eller åtminstone mildras. Det påpekas att de åtgärder som vidtagits
för att öka tillgången på utbildade läkare, tandläkare, psykologer, socionomer

SoU 1974:33

och andra yrkeskategorier också medverkat till att ge en gynnsam bild av
framtidsutsikterna, dock att utbildningskapaciteten fortfarande är otillräcklig
för många andra viktiga grupper, t. ex. arbetsterapeuter, sjuk- och friskgymnaster,
hjälpmedelstekniker, logopeder, särskollärare och träningslärare.
Den kraftiga finansiella åtstramning som inträtt under de senaste åren har
emellertid, anförs det, på ett avgörande sätt ändrat framtidsutsikterna till
det sämre. FUB påpekar bl. a. följande.

Det kan rent av sägas föreligga en kollision i planeringen såtillvida att
det skapats en utbildningskapacitet som skulle möjliggöra en fortsatt stark
expansion av sjukvård och handikappomsorger under ytterligare ett eller
annat årtionde, medan det icke skapats finansiella förutsättningar att utnyttja
de personella tillgångar som sålunda kommer att finnas. Så eller så måste
här bli en avvägning som löser konflikten - och enligt vår bestämda mening
måste denna avvägning bli sådan att intellektuellt handikappade människor
äntligen för en standard som svarar mot den allmänna välståndsutvecklingen.
Även ur denna synpunkt skulle en utredning av det slag som föreslås
i motionen vara mycket välkommen.

FUB anför i yttrandet över motionen 1974:1010 bl. a. följande.

I stort sett är det en överdrift att säga att intentionerna i omsorgslagen
”endast i begränsade avseenden” förverkligats. Sedan lagen trädde i kraft
1968 har i själva verket ett omfattande utbyggnadsarbete skett, bl. a. avseende
särskoleundervisningen, där elevantalet mer än fördubblats om man
medräknar yrkessärskolan och förskolan. Även i andra avseenden har omfattande
förbättringar kommit till stånd, både kvantitativt och kvalitativt.
Likväl kvarstår mycket omfattande och allvarliga brister. Det värsta är att
utsikterna till att få dessa brister undanröjda avsevärt försämrats till följd
av det svåra finansiella läget i landstingen. I vissa avseenden har rent av
försämringar börjat inträda, främst på områden som icke anses tillhöra de
”obligatoriska omsorgerna”, t. ex. sommarhemsverksamheten.

Statsbidragsfrågor

Motionerna

1 motionen 1974:429 påpekas bl. a. behov av ökat statligt stöd till omsorgerna
om psykiskt utvecklingsstörda. Motionärerna anför bl. a. att när
det gäller skolundervisning av rörelsehindrade barn som inte är utvecklingsstörda
utgår statsbidrag till elevassistent för praktiska uppgifter men
att sådana statsbidrag inte utgår i särskolan, inte ens för rörelsehindrade
elever.

I motionen 1974:1330 betonas inledningsvis behovet för utvecklingsstörda
att få komma på sommarhem. Det framhålls att familjer med utvecklingsstörda
barn och ungdomar kan genom att ha barnen på sommarhem få
viss ledighet från ett vårdarbete, som ofta är betungande, och att det för
utvecklingsstörda, som vistas på institution, är av stort värde om de ibland
kan fl byta miljö.

Sol) 1974:33

Motionärerna påpekar emellertid att drivande av sommarhem inte tillhör
de uppgifter som är uttryckligen nämnda i omsorgslagen och att det i nuvarande
trängda ekonomiska läge för landstingen är naturligt att man tills
vidare särskilt söker främja sådant som anses tillhöra de ”obligatoriska omsorgerna”.
Det påpekas vidare att det hänt i åtskilliga fall att landstingens
sommarhemsverksamhet till och med blivit inskränkt och att detta vållat
bekymmer i många hem.

Motionärerna anför slutligen att det ter sig som en orättvisa att primärkommunerna
kan erhålla statsbidrag försommarhem men inte landstingen.

I motionen 1974:1331 anförs bl. a. att det numera betonas på experthåll
med allt större eftertryck att utvecklingsstörda barn, där så är möjligt, helst
bör bo kvar hos sina föräldrar, särskilt så länge de är små, samt att en
utveckling i denna riktning också kommit till stånd. Det påpekas emellertid
att även om en hemmavård börjat utvecklas i enlighet med intentionerna
i omsorgslagen är det fortfarande mycket som återstår. Motionärerna anför
att det kanske i någon mån beror på delade meningar om vad hemmavården
skall omfatta men att vad som verkar hindrande är att landstingen ofta
anser att hemtjänst, även i familjer med utvecklingsstörda, är en primärkommunal
uppgift. Då primärkommunerna dessutom får statsbidrag för
denna uppgift, vilket numera höjts till 50%, är det förståeligt om åtskilliga
landsting känner sig tveksamma, eftersom något statsbidrag inte utgår till
hemmavård i omsorgslagens mening, anförs det vidare.

Motionärerna påpekar att primärkommunerna på sin sida kan stundom
visa viss benägenhet att betrakta allt som har att göra med utvecklingsstörda
som en uppgift för landstingen samt anför bl. a. följande.

I verkligheten föreligger här till stor del en förpliktelse både för landstingen
och primärkommunerna, ty familjer med utvecklingsstörda har naturligtvis
också rätt till sådan service som primärkommuner kan erbjuda
åt andra. I en del fall har ett samarbete mellan landsting och primärkommuner
börjat komma till stånd, men i stort sett har man tyvärr inte
kommit tillnärmelsevis så långt på den vägen som skulle vara önskvärt.

För att samarbetet mellan kommuner och landsting skall kunna vila på
en säker grund som möjliggör kvalitativt goda insatser krävs sålunda en
överenskommelse om kostnadsfördelningen. Sådana överenskommelser föreligger
bara i en del fall.

Genom samverkan mellan landstings-och kommunförbunden och, lokalt,
genom SLAKO och handikappråden kanske det blir möjligt att mera allmänt
få till stånd sådana överenskommelser. Dock blir det svårt att inom rimlig
tid åstadkomma en allmän lösning av problemet så länge landstingen, till
skillnad mot primärkommunerna, icke har rätt lill statsbidrag för sin del
av uppgiften. Denna olikhet framstår alltmer som en orättvisa som måste
rättas till.

SoU 1974:33

Gällande bestämmelser m. m.

Statsbidrag till omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda

1 det inledande avsnittet om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
i detta betänkande finns en redogörelse för bestämmelserna om statsbidrag
till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, till vilken utskottet hänvisar.

Statsbidrag till ferievistelse för barn

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1967:473) om statsbidrag till ferievistelse
för barn utgår statsbidrag till kommun med 100 kr. för varje
barn under 15 år, som av kommun eller genom kommuns förmedling under
året beretts vistelse på barnkoloni eller i feriehem. För barn, som är handikappat
eller sjukt, utgör statsbidraget 200 kr. Som villkor för bidrag gäller
att ferievistelsen omfattat minst tre veckor.

1 Råd och anvisningar nr 203 om statsbidrag till semesterhem och ferievistelse
för barn från december 1967 har dåvarande socialstyrelsen bl. a.
angett att med sjuka eller handikappade barn avses närmast barn, där på
grund av barnets sjukdom behovet av särskilda vårdinsatser är uppenbart,
t. ex. barn som är psykiskt utvecklingshämmade, vanföra, cp-skadade, astmatiska
eller sockersjuka.

Statsbidrag till social hemhjälp

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social
hemhjälp utgår statsbidrag med 35 % av kommuns nettokostnader för hemvårdare,
hemsamariter, barnvårdare och därmed jämförlig personal, som
har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade
och barnfamiljer. Samma bidrag utgår till kommuns kostnader för bidrag
till enskild sammanslutning, som bedriver social hemhjälpsverksamhet.

För att underlätta för kommunerna att snabbt utvidga verksamheten med
social hemhjälp och samtidigt stärka sysselsättningen beslutade 1973 års
riksdag (prop. 1973:165, FiU 1973:40) höja statsbidraget till social hemhjälp
från 35 % till 50 96 av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet inrättade år 1969
en omsorgsdelegation med ledamöter utsedda av de båda förbunden och
med uppgift att vara ett centralt organ för samverkan mellan huvudmännen
i frågor rörande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. I en promemoria
av september 1970 om samverkan landsting-primärkommun inom omsorgsområdet
har omsorgsdelegationen beträffande hemmavård och social hemtjänst
bl. a. angivit att i den mån behovet av hjälp genom hemsamarit är

SoU 1974:33

föranlett av familjens sociala och ekonomiska situation i dess helhet har
delegationen ansett det vara primärkommunens uppgift enligt socialhjälpslagen
att ingripa.

Vårdbidrag till förälder med handikappat barn

Enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår vårdbidrag
inom folkpensioneringen till förälder som vårdar barn under 16 år då barnet
på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp
för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn
och vård. Vårdbidragets belopp motsvarar hel förtidspension till ensamstående
jämte pensionstillskott.

Enligt kungörelsen (1966:238) om vårdbidrag för barn som vistas utom
anstalt utgår vårdbidrag - s. k. ferievårdbidrag - för anstaltsvårdat barn för
tid då barnet vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg
under förutsättning att barnet under minst två veckor i följd vistas utom
anstalten.

I prop. 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och
en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern - vilken remitterats
till socialförsäkringsutskottet och vilken beräknas komma att behandlas av
riksdagen inom kort - har bl. a. framlagts förslag som medför en kraftig
förstärkning av vårdbidragen. Vidare har föreslagits vidgade möjligheter till
ferievårdbidrag.

Kommunala handikappråd m. m.

Handikapputredningen behandlade i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre
socialtjänst för handikappade bl. a. frågor om samordning, samverkan och
information i handikappfrågor. Handikapputredningen föreslog i detta betänkande
att i varje kommun skulle inrättas ett kommunalt handikappråd
(KHR) som ett samarbetsorgan kommunens myndigheter emellan, mellan
dessa och landstinget, statliga myndigheter samt handikapprörelsen. Vidare
föreslogs att i varje län skulle inrättas ett länets handikappråd (LHR) som
ett samarbetsorgan mellan landstinget, de statliga regionala myndigheterna,
kommunerna och handikapprörelsen. Slutligen föreslogs att statens handikappråd
(SHR) skulle ombildas till ett samarbetsorgan, däri - förutom
ämbetsverk, vilkas arbete i hög grad gäller handikappade - Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet och handikapprörelsen skulle delta.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet rekommenderade
i skrivelser våren 1971 primärkommunerna respektive landstingskommunerna
att bilda kommunala handikappråd respektive länshandikappråd. Handikapputredningens
förslag beträffande statens handikappråd genomfördes
genom ett Kungl. Maj:ts beslut i juni 1971 fr. o. m. den 1 juli 1971.

SoU 1974:33

SLAKO

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet beslutade i november
år 1969 rekommendera kommunerna och landstingen att på grundval
av vissa riktlinjer vidareutveckla Samarbetet mellan Landstingen och KOmmunerna
på åldringsvårdens och den öppna och slutna långstidssjukvårdens
områden. Samverkan mellan huvudmännen skulle ske dels genom länsorgan,
dels genom lokalorgan. Länsorganen skulle ha till uppgift bl. a. att
utarbeta förslag till normer för ersättningar mellan huvudmännen för lämnade
tjänster.

Tidigare riksdagsbehandling och utredningar

len motion till 1971 års riksdag yrkades att statsbidrag skulle utgå-förutom
till lönekostnaderna för rektorer och lärare vid särskolan - till avlönande
av talpedagog, särskolchef, vårdchef, biträdande sådana befattningshavare,
kurator, psykolog, biträdande psykolog, föreståndare och biträdande föreståndare
för olika inrättningar samt arbetsterapeut.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SoU 1971:5 punkt
42 föreslog socialutskottet avslag på motionen. Utskottet anförde bl. a. att
i avvaktan på resultatet av arbetsgruppens för översyn av reglerna om statsbidrag
till särskolverksamheten arbete var utskottet inte berett förorda någon
ändring av reglerna för statsbidragsgivningen.

Arbetsgruppen för översyn av reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten
avgav i juni 1971 till fullgörande av sitt uppdrag en promemoria med förslag
om vissa ändringar av reglerna för statsbidrag till löner åt lärare inom särskolverksamheten
m. m. Förslaget, som innebar viss utvidgning av kretsen
av de statsbidragsberättigande tjänsterna, genomfördes genom kungörelsen
(1972:789) om ändring i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Arbetsgruppen har - som nämnts i ett föregående avsnitt i detta betänkande
- år 1973 avgivit en diskussionspromemoria (Ds S 1973:7) Vissa
frågor om byggnadsbidrag enligt kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag
till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

1 motioner till 1974 drs riksdag yrkades att statsbidragsreglerna skulle ändras
så, att statsbidrag också skulle utgå för personell elevassistans till elever
i särskolan.

1 sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SoU 1974:5 punkt
39 föreslog socialutskottet avslag på motionsyrkandena. Utskottet anförde
bl. a. följande.

Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret
1971/72 föreslagit att statsbidrag skulle utgå för personell elevassistans, anförde
föredragande departementschefen i 1971 års statsverksproposition (bil.

SoU 1974:33

7 s. 200), att då sådan assistans åt elever inom särskolan får anses utgöra
en del av det vårdansvar som åvilar huvudmännen, han inte kunde biträda
förslaget. Utskottet fann inte anledning till annat ställningstagande till frågan
(SoU 1971:5). Någon omständighet har därefter inte inträffat som ger anledning
till en annan bedömning.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1971 har tillkallats
Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) med uppdrag att utreda kommunernas
- såväl primärkommunernas som landstingskommunernas -ekonomi. Enligt direktiven skall kommunalekonomiska utredningen med
utgångspunkt i analyser av alternativa efterfrågemönster på det kommunala
området och de därmed sammanhängande anspråken på reala resurser bedöma
den framtida kommunala finansieringssituationen och därvid bl. a.
behandla frågor om finansiering genom statsbidrag.

Kommunalekonomiska utredningen har i juni 1974 till chefen för finansdepartementet
avgivit betänkandet (SOU 1974:41) Statsbidrag till kommunal
färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. I betänkandet föreslås
i fråga om statsbidrag till social hemhjälp viss utökning av statsbidragsberättigande
service m. m.

Vissa yttranden

Statens handikappråd och Landstingsförbundet har i samband med att
de avgivit yttranden över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. även
tagit upp statsbidragsfrågor.

Stålens handikappråd anför att då det gäller statsbidragsgivningen till omsorgsverksamheten
denna bör ses i relation till andra angelägna behov.

Landstingsförbundet tar upp frågor om vidgad och förhöjd bidragsgivning
till olika förekommande lokaler, bidrag till personell elevassistans och bidrag
till vuxenundervisning och anför att de påtalade statsbidragsfrågorna bör
bringas till en snar lösning.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp frågor som avser
omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Som bakgrund till övervägandena rörande motionsyrkandena må nämnas
följande.

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Den som är psykiskt utvecklingsstörd
skall beredas undervisning, vård och vissa andra omsorger,
som närmare preciseras i lagen. Huvudmannaskapet ligger på landstings -

SoU 1974:33

kommunerna. Huvudmännen svarar för samtliga omsorger enligt lagen i
den mån annan inte drar försorg därom.

Undervisning meddelas i särskola. I samband därmed skall eleverna beredas
den personliga och medicinska omvårdnad som behövs. Särskolan
omfattar förskola, skola för grundundervisning (grundsärskola), träningsskola
eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig
sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolans vanliga
arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet eller på
vårdinrättning.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem.

Psykiskt utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver
bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem,
inackorderingshem eller elevhem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall utövas
av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Hos sådan
styrelse skall finnas tjänster som bl. a. särskolchef och vårdchef.

Huvudmännen skall upprätta planer för ordnandet av omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda. Planerna skall fastställas av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen
och socialstyrelsen med viss fördelning av uppgifterna mellan myndigheterna.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av omsorgslagen har meddelats
i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omsorgsstadgan).

Befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i elevhem samt tillsyn över elevhem
m. m.

Enligt 27 § omsorgslagen beslutar särskolchefen om inskrivning m. m.
i särskola. Om det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan
hemmet och skolan eller annat förhållande är påkallat att den som är inskriven
i särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem
eller i elevhem, för enligt 28 § omsorgslagen i samband med inskrivningen
eller senare beslutas att han skall bo i sådant hem. Beslut härom fattas
också av särskolchefen. Vårdchefen beslutar enligt 36 § omsorgslagen om
inskrivning i vårdhem och enligt 99 § omsorgsstadgan om beredande av
omsorger i daghem för barn och sysselsättningshem, om vård i den utvecklingsstördes
hem och om bostad i annat enskilt hem än det egna eller
inackorderingshem åt annan utvecklingsstörd än särskolelev.

I 8 § omsorgsstadgan finns närmare bestämmelser om fördelningen av
tillsynsuppgifterna mellan skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Skolöver -

SoU 1974:33

styrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor, inackorderingshem för
särskolelever och elevhem. Socialstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet i övriga
fall eller således för vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, sysselsättningshem
och inackorderingshem för andra utvecklingsstörda än särskolelever.

I motionen 1974:289 av herr Signell m. fl. (s) påpekas att utvecklingen
inneburit en uppmjukning i gränsdragningen mellan vårdhem och elevhem
och att det i denna utveckling framstått som alltmer hindersamt att två
skilda tjänstemän undersamma styrelse skall fatta beslut om boendeformer.
Motionärerna framhåller att det skulle vara rationellare om vårdchef, som
regelmässigt har social utbildning, beslutar om var eleven bör bo i de fall
då eleven inte kan bo hemma. Endast beslut om inskrivning i särskola
borde åligga särskolchef. Motionärerna begär mot denna bakgrund sådan
ändring i omsorgslagen att befogenheten att besluta om att särskolelev skall
bo i elevhem överförs från särskolchefen till vårdchefen. I konsekvens därmed
begär motionärerna vidare att uppgiften att vara tillsynsmyndighet
för elevhem och inackorderingshem för särskolelever skall läggas på socialstyrelsen.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd
och Landstingsförbundet avgivit yttranden över motionen.

Socialstyrelsen och statens handikappråd tillstyrker motionsyrkandena.
Socialstyrelsen, som berett samtliga omsorgsstyrelser tillfälle att avge yttranden
över motionen, anför bl. a. att 17 omsorgsstyrelser gett sin principiella
tillstyrkan till motionen, att fyra omsorgsstyrelser avstyrkt densamma
samt att fyra omsorgsstyrelser avstått från att yttra sig.

Skolöverstyrelsen och Landstingsförbundet avstyrker motionsyrkandena.
Skolöverstyrelsen, som anför en rad skäl för att den nuvarande ordningen
skall bibehållas, framhåller bl. a. att de av motionärerna aktualiserade frågorna
inte behöver lösas omedelbart men att de förutsättningslöst bör tas
med i en framtida översyn av lagstiftningen om omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda. Landstingsförbundet påpekar bl. a. att en revidering av
omsorgslagen på sikt torde bli nödvändig men att tillräckliga erfarenheter
dock ännu inte har vunnits av omsorgsverksamheten inom ramen för 1968
års lagstiftning för att en översyn nu skall te sig motiverad.

Socialutskottet får som bakgrund till gällande beslutsordning beträffande
särskolelevs boende nämna att det tidigare och så sent som vid tiden för
omsorgslagens tillkomst var mycket vanligt att särskolelever, som inte bodde
i det egna hemmet, bodde i särskolintemat, som ofta var inrymda i samma
byggnad som undervisningslokalerna. Det kunde då te sig rationellt att särskolchefen
beslutade om boende i elevhem. En utveckling pågår emellertid
varigenom formen för elevhem ändras från särskolintemat till i samhället
integrerade elevhem, där eleverna bor fem dagar i veckan. Elevhemmen
härefter hand på många håll kompletterats med särskilda inackorderingshem
för ungdomar. Vidare har utvecklingen inneburit att psykiskt utvecklings -

SoU 1974:33

störda barn och ungdomar allt oftare flyttar mellan vårdhem och elevhem
samt att skälen för boende på elevhem allt mindre är av geografisk och
alltmer av social eller psykisk natur - anpassningssvårigheter eller beteendestörningar-varigenom
indikationerna för boende på vårdhem och elevhem
alltmer sammanfaller.

Vad utskottet sålunda redovisat och som i huvudsak överensstämmer
med vad socialstyrelsen uttalat i sitt remissyttrande motiverar att frågan
bör utredas huruvida befogenheten att besluta om särskolelevs boende i
elevhem skall överflyttas från särskolchefen till vårdchefen. I samband med
utredningsarbetet bör även, i överensstämmelse med vad som förordas i
motionsskälen, övervägas frågan om motsvarande överflyttning av beslutanderätten
beträffande särskolelevers boende i annat enskilt hem än det
egna eller i inackorderingshem. En överflyttning av befogenheten att besluta
om boende i elevhem och inackorderingshem för särskolelever från särskolchefen
till vårdchefen aktualiserar, såsom påpekas i motionen, även
frågan om överflyttning av uppgiften att vara huvudtillsynsmyndighet för
dessa institutioner från skolöverstyrelsen till socialstyrelsen. Även denna
fråga bör innefattas i utredningsarbetet. Vad utskottet sålunda anfört i anledning
av motionen 1974:289 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Läget beträffande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda

I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) anförs att omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda utan tvivel har blivit väsentligt bättre, sedan
omsorgslagen trädde i kraft, men att de krav som omsorgslagen ställer dock
ännu är långt ifrån tillfredsställda. Motionärerna påpekar att det fortfarande
finns många utvecklingsstörda som inte får erforderliga omsorger samt anger
olika förhållanden som de anser utgöra kvalitetsmässiga brister i omsorgsverksamheten.
Motionärerna begär en samlad redogörelse för omsorgsvårdens
situation, grundad på bl. a. socialstyrelsens inspektioner.

I motionen 1974:1010 av fru Marklund m. fl. (vpk) anförs att det finns
anledning tro att omsorgslagens intentioner genomförts endast i begränsade
avseenden. Motionärerna belyser detta med vissa kritiska anmärkningar och
begär en utredning om huvudmännens tillämpning av omsorgslagen.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd
och Landstingsförbundet avgivit yttranden över motionsyrkandena.

Under den tid som omsorgslagen varit i kraft har huvudmännen gjort
betydande insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs
på dem. Framför allt den kvantitativa utvecklingen av de olika omsorgerna
har belysts i den redovisning som lämnats i remissyttrandena över motionsyrkandena
och som i huvudsak återgetts i föregående avsnitt. Utskottet
vill som särskilt betydelsefullt i fråga om utbyggnaden av omsorgerna peka
på utvecklingen av träningsskolan och av de öppna och halvöppna om -

SoU 1974:33

sorgsformerna. Påpekas bör också att huvudmännen i viss utsträckning även
satt i gång verksamhet som går utöver vad som föreskrivs i omsorgslagen.
Utskottet vill härvidlag nämna den fritidsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda,
som bedrivs. Det sagda hindrar inte att det - som framhålls
i motionerna - fortfarande kan kvarstå brister i fråga om utbyggnaden
av omsorgerna för den aktuella gruppen. För att fl till stånd en mera inträngande
analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa
innehållet i omsorgerna, krävs enligt utskottets mening ett omfattande utredningsarbete,
som skulle vara tidskrävande. Utskottet kan inte förorda
en sådan utredning i en situation då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande
är intensiv. Utskottet - som alltsedan sin tillkomst årligen haft anledning
att ingående diskutera frågor rörande de psykiskt utvecklingsstördas situation
- anser emellertid i överensstämmelse med den åsikt som kommit
till uttryck i flera av remissyttrandena över den i föregående avsnitt behandlade
motionen att frågan om en översyn av omsorgslagen på grundval
av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid torde bli aktuell
inom en inte alltför avlägsen framtid. I samband med en sådan översyn
bör en kartläggning av läget rörande omsorgerna ske.

Såvitt avser möjligheterna att i nuläget fH en bild av i vilken utsträckning
de olika huvudmännen byggt ut omsorgerna vill utskottet anföra följande.
Huvudmännen skall för fastställande underställa socialstyrelsen nya planer
förordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda att gälla fr. o. m.
den 1 januari 1975. Som socialstyrelsen bl. a. anför i sitt remissyttrande
finns det anledning utgå från att dessa planer kommer att vara grundade
på en betydligt större kunskap och vidare erfarenhet i jämförelse med nuvarande
planer, då det gäller att bedöma hur behoven av omsorger bör
tillgodoses enligt principerna i omsorgslagen.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Statsbidragsfrågor

Statsbidrag utgår till huvudmännen för omsorgsverksamheten enligt bestämmelserna
i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Statsbidrag utgår i form av byggnadsbidrag
för anordnande av särskola - i förekommande fall särskola med elevhem
- vårdhem, specialsjukhus samt lokaler för daghem eller sysselsättningshem.
Vidare utgår statsbidrag med 95 procent av lönekostnaderna för
särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.

I tre motioner tas upp frågor om förbättrade statsbidrag till omsorgsverksamheten.
I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) begärs ökat statligt
stöd till omsorgsverksamheten. I motionsskälen pekas bl. a. på behovet av
statsbidrag för personell elevassistans till elever i särskolan. I motionen
1974:1330 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee

SoU 1974:33

(c) begärs utredning om statsbidrag till landstingens sommarhemsverksamhet
enligt samma grunder som gäller för statsbidrag till sommarhemsverksamhet
som drivs av kommuner. Slutligen begärs i motionen 1974:1331,
likaledes av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c),
utredning om statsbidrag till hemmavård.

Med hänsyn till det utredningsuppdrag som ankommer på kommunalekonomiska
utredningen är utskottet inte berett att nu gå in på någon närmare
prövning av frågorna om att ge statsbidrag till landstingens sommarhemsverksamhet
för psykiskt utvecklingsstörda barn, till hemmavård av
utvecklingsstörda och till personell elevassistans för särskolelever. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att det statsbidrag, som utgår till kommuner
för stöd till sommarhemsverksamhet, är avsett även för barn som är psykiskt
utvecklingsstörda. När det gäller frågan om stöd till hemmavård för psykiskt
utvecklingsstörda vill utskottet framhålla att hjälp genom kommunernas
hemsamariter och motsvarande befattningshavare är avsedd att kunna utgå
även till familjer som har barn som är psykiskt utvecklingsstörda, om hjälpbehovet
är föranlett av familjernas sociala och ekonomiska situation. Till
denna sociala hemhjälp utgår statsbidrag. Slutligen erinrar utskottet om att
Kungl. Maj:t i prop. 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner
och om lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern föreslagit
vidgade möjligheter till s. k. ferievårdsbidrag för anstaltsvårdat barn
för tid då barnet vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:429
i här aktuell del, motionen 1974:1330 och motionen 1974:1331.

Utskottet hemställer

1. beträffande befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i
elevhem samt tillsyn över elevhem m. m. att riksdagen i anledning
av motionen 1974:289 ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna
om vissa psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen avslår motionen
1974:429, såvitt nu är i fråga, och motionen 1974:1010,

3. beträffande ökat statsbidrag till omsorgsverksamheten att riksdagen
avslår motionen 1974:429, såvitt nu är i fråga,

4. beträffande statsbidrag till viss sommarhemsverksamhet och
till hemmavård att riksdagen avslår motionerna 1974:1330 och
1974:1331.

Stockholm den 22 oktober 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1974:33

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson
i Kungälv (s)*, Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson
i Blentarp (s)*, Andreasson i Ostra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind
(m), fru Marklund (vpk), herr Signell (s), fru Lagergren (s), herr Bengtsson
i Göteborg (c) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna om vissa psykiskt
utvecklingsstörda (punkt 2 i hemställan) av herr Romanus (fp) och fru
Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 32 med ”Under
den” och slutar på s. 33 med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Under den (=utskottet) som bedrivs. Det sagda innebär dock

inte att det numera inte skulle finnas brister i fråga om utbyggnaden av
omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda. Sålunda har i motionerna
angivits en rad brister som fortfarande kvarstår. Omsorgslagen, som förutsattes
skola successivt medföra en betydande förbättring av omsorgerna
om de psykiskt utvecklingsstörda, har nu varit i kraft i drygt sex år. Sedan
omsorgslagen tillkom har tanken att integration och normalisering skall
utgöra grunden för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer
betonats och frågan blir alltmer aktuell huruvida den nuvarande lagstiftningen
utgör en tillfredsställande ram för den fortsatta utvecklingen av omsorgerna.
I flera av remissyttrandena (s. 11) har frågan om en översyn av
omsorgslagen aktualiserats. Enligt utskottets mening bör en översyn av omsorgslagens
tillämpning komma till stånd. Utan att denna avvaktas bör emellertid
en redovisning av läget beträffande omsorgsverksamheten - grundad
på bl. a. socialstyrelsens inspektionsverksamhet - och av huvudmännens
planer beträffande utbyggnad av densamma lämnas riksdagen.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionsyrkandena bör ges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna
om vissa psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen i anledning
av motionen 1974:429, såvitt nu är i fråga, och motionen
1974:1010 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

GOTAB 74 7939 S Slockholm 1974