Socialutskottets betänkande nr 2 år 1974

SoU 1974:2

Nr 2

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att
minska skadeverkningarna av buller i restauranger m. fl. lokaler.

Motionen

I motionen 1974:109 av herr Börjesson i Falköping (c) yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att bestämmelserna
beträffande bullernivån inom restauranger, diskotek och liknande lokaler
kompletteras med regler syftande till att skydda de personer som vistas
inom lokalerna från skador som åsamkas av alltför hög bullernivå.

Motionären framhåller att gällande bestämmelser i hälsovårds- och
arbetarskyddslagstiftningen främst syftar till att skydda dem som bor i
närheten av eller arbetar inom restauranger m. m. mot bullerskador.
Enligt motionären är det otillfredsställande att bestämmelserna inte
också omfattar dem som vistas inom exempelvis diskotek där bullernivån
i regel torde överskrida den allmänt tillåtna. Med hänsyn till att antalet
danslokaler och diskotek ökat kraftigt anser motionären att det finns
anledning att uppmärksamma de skadeverkningar som en alltför hög
bullernivå kan åsamka dem, främst ungdomar, som besöker dessa lokaler.
Eftersom ungdomar knappast själva kan bedöma riskerna för bullerskador
bör det åläggas innehavarna av lokalerna att hålla bullret på en sådan
nivå att risker för skadeverkningar ej kan föreligga. Även hälsovårdsnämnd
bör enligt motionären ha befogenhet att ingripa när det gäller
störande och skadligt buller inom danslokaler. Motionären anser att
generella bestämmelser om högsta tillåtna bullernivå snarast bör utfärdas
och efterlevnaden av reglerna kontrolleras av vederbörande tillsynsmyndigheter.

Gällande regler

Enligt 23 § hälsovårdsstadgan (1958:663) skall samlingslokal, varmed
avses lokal där ett större antal människor tillfälligt brukar samlas såsom
bl. a. teater och danslokal, vara så anordnad och inredd samt så skötas att
sanitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i lokalen. Som
sanitär olägenhet anses bl. a. störande ljud. Hur intensiv en menlig
inverkan skall vara för att sanitär olägenhet skall föreligga har överlämnats
åt rättstillämpningen. I lokal hälsovårdsordning kan meddelas de
föreskrifter som finnes erforderliga utöver hälsovårdsstadgan. Det åligger
hälsovårdsnämnd att övervaka efterlevnaden av stadgan i kommunen
samt länsstyrelsen att vaka över hälsovården i länet. Högsta tillsynen över
den allmänna hälsovården inom landet i här aktuellt hänseende tillkom -

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 2

SoU 1974:2

2

mer socialstyrelsen. Den som har att utöva tillsyn över allmänna
hälsovården skall enligt 82 § hälsovårdsstadgan äga tillträde till lokaler,
bostäder m. m. och rätt att där företa undersökning till vilken hans
tjänsteåligganden ger anledning. Härvid kan polishandräckning påkallas
om tillträde vägras utan godtagbart stöd. Enligt 70 § hälsovårdsstadgan
kan hälsovårdsnämnd för särskilda fall meddela de föreskrifter som
utöver stadgan erfordras till förebyggande eller undanröjande av sanitär
olägenhet. Hälsovårdsnämnd kan också meddela bl. a. föreläggande att
vidta åtgärd för undanröjande av bristfällighet hos byggnad eller annan
egendom eller förbud att använda lokal för avsett ändamål intill dess
förekommande bristfällighet undanröjts.

För anordnande av offentlig danstillställning fordras enligt 12 §
allmänna ordningsstadgan (1956:617) tillstånd av polismyndighet. Vid
handläggning av ärende enligt ordningsstadgan skall polismyndighet
samråda med annan myndighet.

Vidare har i arbetarskyddslagen (1949:1) meddelats bestämmelser som
syftar till att skydda anställda mot skador. I 10 § stadgas sålunda bl. a.
att lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att
arbetstagare skadas genom att utsättas för buller eller liknande olägenhet.
Enligt 26 § arbetarskyddskungörelsen (1949:208) gäller vidare att vid
arbete, där arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande eller med
kortare tidsintervaller regelbundet återkommande buller, lämpliga skyddsåtgärder
skall såvitt möjligt vara vidtagna. Enligt 40 § arbetarskyddslagen
skall på varje arbetsställe där minst fem arbetstagare regelbundet
sysselsätts utses ett eller flera skyddsombud. Om arbetsförhållandena
påkallar det skall skyddsombud utses även på annat arbetsställe.
Skyddsombudet har att företräda arbetstagarna i skyddsfrågor och skall
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden och därvid bl. a. vaka över
sundhet och säkerhet. Tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagen
och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen. Den som har att utöva sådan
tillsyn äger tillträde till arbetsställe och rätt att där företa undersökning,
varvid polishandräckning kan begäras.

Till ledning vid tillämpningen av 10 § arbetarskyddslagen och bl. a.
26 § arbetarskyddskungörelsen har arbetarskyddsstyrelsen i samråd med
arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter utfärdat anvisningar (arbetarskyddsstyrelsens
meddelanden 72:11) beträffande ljud- och ljusstyrka i
lokaler där ett antal människor brukar tillfälligt samlas såsom restaurang,
serveringslokal, danslokal, diskotek, klubblokal, ungdomsgård och liknande.
Anvisningarna skall beaktas även vid planering och inredning av
sådana lokaler.

I anvisningarna anförs bl. a. följande.

Ett kontinuerligt buller (av bredbandig karaktär) under mer än 5
timmar dagligen innebär risk för hörselskada om bullrets ljudstyrka —
ljudnivå — överstiger 85 dB (A). Ljudnivån ensam är inte avgörande för
när denna risk föreligger, utan risken beror även på den tid (exponeringstid)
man utsätts för bullret och på bullrets karaktär, dvs. vilken

SoU 1974:2

3

frekvenssammansättning bullret har. En undersökning av bullrets frekvenser
är nödvändig för att fastställa lämpliga bullerdämpande åtgärder på
arbetsplatsen.

Genom undersökningar på restauranger, diskotek o. d. har konstaterats,
att ljudet främst till följd av dansmusiken kan ha sådan styrka och
frekvenssammansättning, att det medför risk för hörselskada. Undersökningarna
har gällt dels ljudnivåer och frekvenssammansättning, dels den
tid som personal och besökande utsatts för ljudet. För personalen är
starkt ljud ett yrkeshygieniskt problem, varför en högsta tillåten ljudnivå
bör bestämmas med hänsyn till personalens exponeringstid. Undersökningarna
har gett vid handen att i lokaler av denna typ kan 90 dB (A)
från yrkeshygienisk synpunkt anses vara maximalt tillåtet värde på
ljudnivån där personal uppehåller sig. Vissa avvikelser härifrån kan dock
tillåtas, om exponeringstiden för personal är särskilt kort. Om ljudnivån
hålls under ovannämnda gräns blir även gäster m. fl. i regel skyddade för
skadligt ljud.

Starkt ljud är ej endast direkt skadligt för hörseln utan har även en
irriterande och störande verkan, som kan medföra ökad trötthet och
stress.

I anvisningarna framhålls vidare att ljudnivån i regel skall understiga
85 dB (A) och att den ej får överstiga 90 dB (A), mätt på visst närmare
angivet sätt. Om den genomsnittliga exponeringstiden för personalen ej
överstiger tre timmar i veckan kan emellertid undantag få göras från det
angivna värdet på ljudnivån.

Tidigare riksdagsbehandling

Som svar på en enkel fråga av herr Börjesson i Falköping (motionären)
om ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna att ingripa mot störande
och skadligt buller inom diskotek och liknande lokaler framhöll chefen
för socialdepartementet den 12 april 1973 (prot. 68 s. 13) — efter en
redogörelse för arbetarskyddsstyrelsens anvisningar — bl. a. att för att
komma till rätta med problemet inte i första hand ökade möjligheter för
hälsovårdsnämnderna behövs utan man bör sträva efter att ge ökad
information om skadeverkningarna, vilket arbetarskyddsstyrelsen gjort
genom sina anvisningar. Socialministern anförde vidare att om det finns
klara belägg för att sanitär olägenhet föreligger hälsovårdsnämnd självfallet
har möjlighet att ta upp frågan för direkta åtgärder.

Utskottet

Enligt hälsovårdsstadgan skall samlingslokal vara så anordnad och
inredd samt så skötas att sanitär olägenhet ej uppstår för dem som
uppehåller sig i lokalen. Som sanitär olägenhet anses bl. a. störande ljud.
Tillsynen över efterlevnaden av hälsovårdsstadgans bestämmelser utövas i
kommun av hälsovårdsnämnd, som äger meddela föreskrifter till förebyggande
eller undanröjande av sanitär olägenhet samt beslut om
förelägganden eller förbud. På regionalt plan utövar länsstyrelserna tillsyn
över den allmänna hälsovården. Högsta tillsynsmyndighet i förevarande

SoU 1974:2

4

hänseende är socialstyrelsen. Tillsynsmyndighet äger rätt att få tillträde
till lokaler och där företa nödiga undersökningar.

För anordnande av offentlig danstillställning erfordras tillstånd av
polismyndighet, vilken vid handläggning av bl. a. ärende rörande sådant
tillstånd skall samråda med andra myndigheter.

Bestämmelser som avser att skydda arbetstagares hälsa finns i
arbetarskyddslagen, vari bl. a. stadgas att lämpliga åtgärder såvitt möjligt
skall vidtas för att hindra att arbetstagare skadas genom att utsättas för
buller eller liknande olägenhet. Även i arbetarskyddskungörelsen har
meddelats bestämmelser till skydd mot bullerskador. På arbetsplatserna
företräds arbetstagarna i skyddsfrågor av skyddsombuden. Tillsynen över
efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen ankommer på yrkesinspektionen
och arbetarskyddsstyrelsen, vilken utfärdat anvisningar angående
bl. a. ljudstyrka i samlingslokaler. Enligt anvisningarna skall ljudnivån i
regel understiga 85 decibel och får med visst undantag ej överstiga 90
decibel.

I motionen 1974:109 framhålls att det är otillfredställande att
gällande regler inte tar hänsyn till de bullerskador som kan drabba
publiken, främst ungdomar, på restauranger, diskotek och liknande
lokaler. Enligt motionären kan det inte begäras att ungdomar själva skall
beakta risken för bullerskador och han anser därför att lokalinnehavarna
skall åläggas att tillse att bullret ej har en sådan nivå att risker för
skadeverkningar föreligger samt att generella bestämmelser om högsta
tillåtna bullernivå bör utfärdas. Yrkandet går ut på att gällande
bestämmelser skall kompletteras med regler, syftande till att skydda
personer som vistas inom restauranger och diskotek m. m. mot bullerskador.

Undersökningar har visat att ljud från dansmusik kan ha sådan styrka
och frekvenssammansättning att det kan medföra risk för hörselskador. I
enlighet med vad som framförts av motionären finns det därför anledning
att uppmärksamma riskerna för skadeverkningar hos dem som arbetar i
eller eljest vistas i diskotek och andra danslokaler.

Som framgår av vad ovan anförts har hälsovårdsnämnd möjlighet att
ingripa mot sanitär olägenhet inom samlingslokaler. Hur intensiv en
menlig inverkan av exempelvis buller bör vara för att sanitär olägenhet
skall anses föreligga har överlämnats åt rättstillämpningen.

Chefen för socialdepartementet framhöll i april 1973 som svar på en
enkel fråga om åtgärder mot buller inom diskotek att vad som i första
hand erfordras för att komma till rätta med det påtalade problemet inte
är ökade befogenheter för hälsovårdsnämnderna utan ökad information
om skadeverkningarna. Enligt departementschefen hade detta tillgodosetts
genom de av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade anvisningarna.
Utskottet delar denna uppfattning och vill tillägga att om ljudnivån från
dansmusiken hålls under den i anvisningarna föreskrivna nivån även
gästerna i danslokalerna i regel skyddas från skadligt ljud. Motionen
påkallar enligt utskottets bedömning inte någon riksdagens åtgärd.

SoU 1974:2

5

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:109.

Stockholm den 5 mars 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp
(s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), Signell (s), fru Wigenfeldt (c),
herrar Bengtsson i Göteborg (c)*, Larsson i Karlskoga (s)*, fru Troedsson
(m)*, herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7028 S Stockholm 1974