Socialutskottets betänkande nr 17 år 1974

SoU 1974:17

Nr 17

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om befogenhet för
barnavårdsnämnd att av föräldrar uttaga kostnad för deras barns vistelse i
fosterhem.

Motionen

I motionen 1974:1012 av fru Swartz (fp) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär sådan ändring av barnavård slagen att kommunen
erhåller möjlighet att uttaga ersättning av föräldrarna även vid frivillig
placering av barn i fosterhem. Motionären pekar på att det blir allt
vanligare att ungdomar frivilligt placeras i fosterhem utan att vara
omhändertagna för samhällsvård, samt att kommunen i sådana fall saknar
möjlighet att erhålla ersättning för vården. Motionären anser att
utvecklingen mot ett större antal frivilliga fosterhemsplaceringar inte bör
styras av kommunens möjligheter att få ersättning.

Gällande bestämmelser m. m.

Placering av barn i annat hem än föräldrahemmet kan ske antingen
med stöd av bestämmelser i barnavårdslagen (1960:971) eller efter
överenskommelse mellan barnets vårdnadshavare, dvs. i allmänhet föräldrarna,
och fosterhemmet.

Barnavårdsnämnd — eller i förekommande fall social centralnämnd
eller social distriktsnämnd — skall enligt vad som närmare preciseras i
25 § barnavårdslagen ingripa då underårig vistas i olämplig uppväxtmiljö
eller då underårig visar social missanpassning. Barnavårdsnämnd skall i
första hand tillgripa förebyggande åtgärder, såsom hjälpåtgärder, varning,
föreskrifter rörande levnadsförhållanden och övervakning (26 §). Om
förebyggande åtgärder bedöms som gagnlösa eller i det särskilda fallet
visat sig ineffektiva, kan barnavårdsnämnd omhänderta den underåriga
för samhällsvård (29 §).

Om barnavårdsnämnden behöver skilja den underårige från hans
hemmiljö medan utredning om ingripande enligt bestämmelserna i 25 §
pågår kan nämnden besluta omhänderta honom för utredning enligt 30 §
barnavårdslagen.

Omhändertagande för samhällsvård kan även komma i fråga i följande
fall. Om någon som inte fyllt aderton år behöver vård och fostran på
grund av att föräldrarna avlidit eller övergivit honom, kan barnavårdsnämnden,
om behovet av vård och fostran inte tillgodoses på annat sätt,
omhänderta honom för samhällsvård (31 § första stycket barnavårdslagen).
Är någon som inte fyllt aderton år i behov av specialvård eller
annan vård och fostran utom hemmet på grund av att föräldrarna inte

1 Riksdagen 1974. 12 sami Nr 17

SoU 1974:17

kan bereda honom sådan vård eller eljest underlåter att tillfredsställande
sörja för honom, skall barnavårdsnämnden, om behovet inte tillgodoses
på annat sätt, på begäran av föräldrarna eller med deras samtycke
omhändertaga honom för samhällsvård (31 § andra stycket barnavårdslagen).

Den som omhändertagits för samhällsvård skall överlämnas till enskilt
hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i enskilt hem
ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den omhändertagnes eget hem.
Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende kan intagas i
ungdomsvårdsskola efter beslut av socialstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnd.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande
vård av barn under sexton år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem
än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har
vårdnaden om barnet. Sådant barn benämns i 46 § barnavårdslagen
fosterbarn, och de aktuella bestämmelserna återfinns i 7 kap. med
rubriken Fosterbarnsvård m. m. Föreskrifter ges där om tillstånd för
mottagande av fosterbarn och om tillsyn över fosterhem m. m. Både
privata placeringar och placeringar genom barnavårdsnämnd såsom en
form av samhällsvård är underkastade dessa bestämmelser.

För barn som för samhällsvård utplaceras i enskilt hem, betalar
barnavårdsnämnden (kommunen) ersättning (fosterlega) till hemmet
efter överenskommelse med detsamma.

Vid frivillig placering av barn i fosterhem ankommer det på
föräldrarna och hemmet att träffa avtal om ersättning. Utöver sådan
ersättning kan fosterföräldrarna få ut vissa bidrag som eljest tillfaller
vårdnadshavarna. Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott utgår
bidragsförskott för barn upp till 18 år under vissa i lagen närmare angivna
förutsättningar. I fråga om fosterbarn utbetalas förskottet till fosterhemmet.
Enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag kan allmän
försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna att
allmänt barnbidrag för barn som genom barnavårdsnämndens försorg
placerats i enskilt hem skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har
barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd får sådant
förordnande meddelas på framställning av den som uppbär barnbidraget,
dvs. i allmänhet modern.

Härjämte kan erinras om möjligheterna för fosterföräldrar att få
statligt och statskommunalt bostadstillägg.

Enligt 72 § barnavård slagen får kommunen ta i anspråk underhållsbidrag
m. m. till barnet för att bestrida kostnaden då någon omhändertagits
för samhällsvård. Kommun är även berättigad att få ut ersättning för
vårdkostnaderna av egendom som tillhör den underårige. Vidare gäller att
föräldrarna med vissa närmare angivna undantag är ersättningsskyldiga
för kostnad som kommun haft för någon som omhändertagits för
samhällsvård och ej fyllt 16 år. Ersättningen utgår med belopp vartill
kommunens kostnader skäligen kan uppskattas men kan efterges av

SoU 1974:17

barnavårdsnämnden. Det sammanlagda ersättningsbelopp som kommunen
får uttaga från barnet och dess föräldrar får ej överstiga ett visst
belopp som fastställs av Kungl. Maj:t. Enligt kungörelsen (1973:764) om
högsta ersättningsbelopp enligt 72 § barnavårdslagen är detta belopp
5 000 kr. för år. Från beloppet skall räknas av allmänt barnbidrag,
bidragsförskott, barnpension och barntillägg till pension i den mån
förmånen betalats ut till annan än vårdnadshavaren.

Enligt den officiella statistiken fanns det vid utgången av år 1971
16 344 fosterbarn i hela landet. Av dessa var 1 1 629 barn omhändertagna
för samhällsvård och 4 715 privatplacerade.

Pågående översyn

Socialutredningen (S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän
översyn av den sociala vårdlagstiftningen omfattande bl. a. barnavårdslagen.

Den år 1969 tillkallade fosterbarnsutredningen (S 1970:30) har för
kort tid sedan redovisat sitt utredningsuppdrag i betänkandet (SOU
1974:7) Barn och ungdomsvård.

Utredningen föreslår att den nuvarande fosterbarnsvården ersätts av
vård i enskilda och kommunala familjehem. De enskilda hemmen
motsvarar de fosterhem kommunerna nu använder. Begreppen fosterbarn,
fosterhem och fosterföräldrar föreslås utmönstrade i lagstiftningen.
Enligt förslaget skall ersättning utgå för vård i enskilt hem. Vård i enskilt
hem skall enligt utredningen kunna användas som förebyggande åtgärd
enligt 26 § barnavårdslagen och således även för barn och ungdom som
inte omhändertagits för samhällsvård. Ersättning från barnavårdsnämnden
för vården skall kunna utgå också i sådana fall. Utredningen föreslår
vidare att hinder inte skall möta mot att i vissa fall anlita en särskilt
förordnad förmyndares/vårdnadshavares hem som familjehem. Placering i
enskilt hem som sker på privat initiativ skall inte omfattas av bestämmelserna
om familjehem. 1 fråga om kommuns rätt till ersättning för
vårdkostnaden framhåller utredningen att kommun f. n. saknar rätt att
erhålla gottgörelse för kostnader i anledning av förebyggande åtgärder
eller omhändertagande för utredning. Socialutredningens pågående arbete
torde enligt fosterbarnsutredningen beröra också bestämmelserna i bl. a.
72 § barnavårdslagen. Fosterbarnsutredningen är med hänsyn härtill inte
beredd att föreslå någon ändring av reglerna av kommunens ersättningsrätt.
Enligt utredningen kan vård i familjehem som förebyggande åtgärd
bara komma i fråga när samförstånd kunnat uppnås med den som har
vårdnaden om barnet. Utredningen förutsätter därför att ersättningsfrågorna
i en del fall kan lösas genom överenskommelse mellan föräldrar och
barnavårdsnämnden (betänkandet s. 330 och 33 1, se även s. 323).

SoU 1974:17

Utskottet

Då en person omhändertagits för samhällsvård och placerats för vård
och fostran i annat enskilt hem än föräldrahemmet betalar kommunen
ersättning - fosterlega — till fosterföräldrarna. Kommun har enligt 72 §
barnavårdslagen rätt att som ersättning för vårdkostnaden uppbära
underhållsbidrag m. m. som tillkommer den omhändertagne. Kommunen
är också berättigad att utfå ersättning för nämnda kostnad av egendom
som tillhör den underårige. Vidare gäller — enligt samma paragraf - att
för kostnad, som kommun haft för någon som omhändertagits för
samhällsvård och som ej fyllt 16 år, föräldrarna i princip är ersättningsskyldiga.
Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i fråga om rätt till
återkrav från kommuns sida i fall då barn i annat fall placerats i enskilt
hem.

I motionen 1974:1012 av fru Swartz hemställs att riksdagen skall
begära sådan ändring av barnavårdslagen att kommunen erhåller möjlighet
att ta ut ersättning av föräldrarna även vid frivillig placering av barn i
fosterhem. Motionären pekar på att det blir allt vanligare att ungdomar
frivilligt placeras i fosterhem utan att vara omhändertagna för samhällsvård,
samt att kommunen i sådana fall saknar möjlighet att erhålla
ersättning för vården. Motionären anser att utvecklingen mot ett större
antal frivilliga fosterhemsplaceringar inte bör motverkas av att kommunerna
saknar möjligheter att få ersättning för sina kostnader.

Fosterbarnsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU
1974:7) Barn och ungdomsvård föreslagit att i barnavårdslagen en
uttrycklig regel införs om att vård i familjehem — det nuvarande
begreppet fosterhem föreslås bli utmönstrat ur lagstiftningen — skall
kunna användas även som förebyggande åtgärd enligt 26 § barnavårdslagen.
Utredningen förutsätter att placering i familjehem i sådana fall skall
ske endast när samförstånd kunnat uppnås med den som har vårdnaden
om barnet.

Det förslag, som i förevarande hänseende lagts fram av fosterbarnsutredningen,
står i nära samklang med en av huvudprinciperna inom den
moderna socialvården, nämligen att man så långt möjligt skall sträva efter
att olika samhällsingripanden skall ske under frivillig medverkan från dem
som berörs av åtgärderna. Ett genomförande av förslaget skulle ytterligare
aktualisera den fråga, som tas upp i motionen. I anslutning härtill bör
också nämnas, att det f. n. inte heller finns några regler om regressrätt
gentemot föräldrarna i fråga om kommuns kostnad i anledning av att
någon omhändertagits för utredning med stöd av 31 § barnavårdslagen.
Det sagda talar enligt utskottets mening för att frågan om innehållet i
reglerna i 72 § barnavårdslagen om kommuns regressrätt mot bl. a.
föräldrarna till den som placerats i fosterhem bör tas upp till närmare
övervägande. Då det gäller att bedöma om motionen bör föranleda något
riksdagens initiativ måste beaktas att, som fosterbarnsutredningen anfört,
socialutredningens pågående arbete torde beröra också bestämmelserna i
bl. a. nämnda paragraf i barnavårdslagen. Utskottet, som vill erinra om

SoU 1974:17

att socialutredningen inom kort kommer att avge ett principbetänkande,
anser att utredningens arbete inte bör föregripas. Sedan detta betänkande
avgivits och sedan fosterbarnsutredningens betänkande remissbehandlats,
ankommer det på Kungl. Maj:t att avgöra huruvida bl. a. den i motionen
upptagna frågan kan tas upp till närmare prövning på grundval av det då
föreliggande materialet. Det är enligt utskottets mening inte erforderligt
med något riksdagens initiativ i anledning av motionsyrkandet. Utskottet
avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1012.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Larsson i Öskevik (c), Johnsson i Blentarp (s),
Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c),
herr Signell (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), fru Swartz (fp), fru
Troedsson (m)* och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7455 S Stockholm 1974