Socialutskottets betänkande nr 15 år 1974

SoU 1974:15

Nr 15

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om insyn, integritet
och medinflytande inom sjukvården, m. m.

Motionsyrkandena

1) I motionen 1974:67 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund
(vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ i syfte att
inom företagshälsovården åstadkomma en med den offentliga sjukvården
likställd praxis i fråga om patients rätt att ta del av sjukjournaler.

2) I motionen 1974:288 av fröken Sandell (s) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att åtgärder vidtas för att fästa vederbörande
myndighets uppmärksamhet på de i motionen påtalade förhållandena
samt uttalar att huvudmännen måtte förbättra lokalförhållandena för
såväl patienter som personal.

3) I motionen 1974:1011 av herrar Molin (fp) och Ullsten (fp) yrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att frågan om förbättrad demokrati
på vårdområdet görs till föremål för utredning.

4) I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära

a. en översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
värd i vissa fall i syfte att öka rättssäkerheten för patienten,

b. att Spri erhåller i uppdrag att stimulera huvudmännen till
försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän.

Insyn i sjukjournaler inom företagshälsovården

Motionen

I motionen 1974:67 påpekas att hos Luossavaara-Kirunavaara AB
(LKAB) hade krav från fackföreningshåll framförts om att anställda inom
bolaget skulle tillerkännas rätt att ta del av sina egna sjukjournaler inom
företagshälsovården men att företagsläkaren inte medgivit detta och däri
fått stöd av företaget. Motionärerna anför att patienter inom offentlig
sjukvård har med vissa undantag rätt att ta del av sjukjoumaler och
framhåller att samma rättighet bör också de patienter ha, som vårdas av
privatläkare eller inom företagshälsovården. Motionärerna återger ett
uttalande om att frågan om insyn i sjukjoumaler kommer att behandlas av
medicinalansvarskommittén. De påpekar att denna utredning emellertid
kommer att ta tid och att intet hindrar staten från att redan nu ge
patienter inom företagshälsovården vid statsföretagen samma rätt att ta
del av sjukjournaler som redan gäller inom den offentliga sjuk- och
hälsovården.

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 15

SoU 1974:15

Journalföring

Enligt föreskrifter i 3 § allmän läkarinstruktion (1963:341) åligger det
varje läkare — antingen han är i allmän tjänst eller enskilt utövar
läkaryrket — att i sin verksamhet i öppen vård föra journal i den
omfattning och på det sätt i övrigt som socialstyrelsen föreskriver.

I en kungörelse (Medicinalförfattningar, MF 1965:108) angående
läkares skyldighet att föra journal i öppen vård har dåvarande medicinalstyrelsen
meddelat närmare föreskrifter om journalföring i öppen vård.
Journal skall — där inte särskilda omständigheter föranleder annat
innehålla — (1) patientens namn och födelsetid, (2) datum för konsultationer,
(3) uppgifter angående anamnes (anamnes = sjukdoms förhistoria),
utförda undersökningar och deras resultat samt behandlingsåtgärder,
i den mån de är erforderliga för bedömande av patientens hälsoeller
sjukdomstillstånd, samt (4) uppgifter om utfärdade remisser och
intyg som har samband med vården.

I fråga om journaler vid sjukhusvård gäller enligt föreskrifter i 31 §
sjukvårdskungörelsen (1972:676) att överläkare åligger att se till att
föreskrivna eller eljest behövliga journaler m. m. förs. Enligt 39 §
sjukvårdskungörelsen får socialstyrelsen meddela föreskrifter om journaler
m. m. och fastställa blanketter till de formulär som erfordras.
Beträffande enskilda vårdhem gäller enligt 16 § stadgan (1970:88) om
enskilda vårdhem m. m. att vårdhemsläkare åligger att se till att av
socialstyrelsen föreskriven journal förs vid hemmet och förvaras där. I ett
cirkulär (MF 1970:46) om journalföring m. m. vid enskilda vårdhem har
socialstyrelsen meddelat närmare bestämmelser om denna journalföring.

Socialstyrelsen har i ett cirkulär (MF 1973:90) om avfattande av
läkarintyg, läkarutlåtande, journaler m.m. meddelat vissa ytterligare
anvisningar angående journalföring m. m.

Handlingssekretess inom den av staten, landstingen och kommunerna
bedrivna läkar- eller sjukhusvården

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen äger svensk medborgare fri
tillgång till allmänna handlingar, dvs. handlingar som finns hos statliga
eller kommunala myndigheter. Genom en särskild lag (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar har vissa
grupper av handlingar försetts med sekretesskydd. Beträffande handlingar
inom sjukvården och socialvården finns sekretessregler i 14 § nämnda lag.

Utlämning till patient av handling som angår intagning, vård eller
behandling på sjukhus eller hos läkare kan vägras om det finns grundad
anledning anta att genom utlämnande av handlingen ändamålet med
vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga
säkerhet sättas i fara.

Prövningen av frågan huruvida viss handling skall utlämnas eller ej
ankommer i första hand på den läkare som har handlingen i sin vård.

SoU 1974:15

Före t ags hälso vård ens o rganisation

Huvudmannaskapet för företagshälsovården kan ligga antingen helt
hos ett eller flera företag — bl. a. i form av företagshälsovårdscentraler —
eller helt hos landstingskommun eller också vara delat mellan företag och
landstingskommun. Dessa organisationsmodeller - för vilka redogörelse
lämnats i prop. 1971:23 angående vissa frågor om företagshälsovård m. m.,
varöver socialutskottet avgivit betänkandet SoU 1971:11 — har sin
utgångspunkt i riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och
LO år 1967.

Tidigare riksdagsbehandling

Under 1973 års höstriksdag ställdes till socialministern en fråga
(nr 310, intagen i kammarens protokoll för den 16 november 1973) om
socialministern ville medverka till att den som är patient hos privatpraktiserande
läkare eller inom företagshälsovården får rätt att ta del av sin
egen sjukjournal på samma villkor som gäller för den offentliga
sjukvården.

I ett den 22 november 1973 avgivet svar anförde socialministern,
statsrådet Aspling, bl. a. att frågeställningen skulle komma att behandlas
av en utredning som han avsåg att inom kort tillsätta beträffande vissa
ansvars- och rättssäkerhetsfrågor inom hälso- och sjukvården.

Medicinalansvarskommitténs uppdrag

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande i januari i år har chefen
för socialdepartementet, statsrådet Aspling, tillkallat sakkunniga (medicinalansvarskommittén)
för att göra en allsidig översyn av reglerna för
samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården.

I direktiven har som en fråga, som kommittén bör kunna ta upp,
angivits frågan om rätten för patient inom den privata hälso- och
sjukvården att ta del av sin sjukjournal.

Den personliga integriteten för patient inom den slutna sjukvården

Motionen

I motionen 1974:288 påpekas att det inom den slutna sjukvården
fortfarande förekommer storavdelningar där sjuka personer vårdas i salar
med upp till 20-talet patienter och där den personliga integriteten blir
besvärande kringskuren. Motionären anför att tystnadsplikten för läkare
och övrig vårdpersonal blir en illusion genom att förhållandena inom
sjukhuset är sådana att vad som aldrig skulle yppas angående en patients
status ute i samhällslivet kan på sjuksalen ofrivilligt utlämnas till allmän
kännedom. Vidare anför motionären bl. a. att det är inte alls ovanligt att
infordran av personliga data och medicinsk undersökning sker under den
s. k. ronden på sjuksalen, därvid frågor om patientens livsföring, anhöriga

SoU 1974:15

eller tidigare sjukdomstillstånd utreds inför intresserat lyssnande medpatienter.

Tillsyn över sjukvården

Enligt instruktion (1967:606) för socialstyrelsen (omtryckt 1970:736,
ändrad senast 1972:639) åligger det socialstyrelsen att ha tillsyn över
bl. a. den öppna och den slutna sjukvården. I sjukvårdskungörelsen
(1972:676) är i 1 § föreskrivet att socialstyrelsen skall med lämpliga
tidsmellanrum låta inspektera landstingens sjukvårdande verksamhet och
att sådan inspektion dessutom skall göras när särskild anledning därtill
förekommer.

Utformningen av vårdavdelningar på sjukhus

Enligt 8 § sjukvårdslagen (1962:242), som avser den av landsting och
kommuner utanför landsting bedrivna sjukvården, må anläggning av
sjukhus eller större till- eller ombyggnad av sjukhus inte påbörjas förrän
ritningar godkänts i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. I 3 § första
stycket sjukvårdskungörelsen har det föreskrivits att nämnden för
sjukvårds- och socialvårdsbyggnader godkänner ritning för sjukhus.
Innefattar ärendet medicinsk fråga av större principiell räckvidd skall
nämnden enligt 3 § andra stycket med eget yttrande överlämna ärendet
till socialstyrelsen för avgörande.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) lämnar nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader biträde
med den byggnadstekniska granskningen m. m.

Nämndens och i förekommande fall socialstyrelsens granskning och
godkännande av ritningar till sjukhus innefattar granskning och godkännande
i fråga om antalet vårdplatser per patientrum och vårdavdelning.

Spri har utfärdat ett antal rekommendationer om vårdavdelningar på
sjukhus och om utformningen av sådana.

Av tradition brukar vårdavdelningar på sjukhus omfatta 25—30
vårdplatser. Vid nybyggnader eller nyinredningar av vårdavdelningar
gäller som en s. k. tumregel att ca 50 % av vårdplatserna förläggs till
fyrapatientsrum, ca 30 % till tvåpatientsrum och ca 20 % till enpatientsrum.
Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader samt i förekommande
fall socialstyrelsen kräver att på varje vårdavdelning skall
bl. a. finnas ett behandlingsrum, där t. ex. läkaren och patienten kan vara
ensamma vid undersökningar, samt ett samtalsrum, där patienten ostört
kan samtala med t. ex. kurator, advokat. Behandlings- och samtalsrummen
skall vara så utformade att patientens säng kan rullas in i rummen.

Stora vårdsalar finns fortfarande kvar i gamla sjukhusbyggnader, som
emellertid successivt ändras genom ombyggnader eller ersätts med
nybyggnader.

SoU 1974:15

Rutiner för inhämtande av uppgifter från patienterna m. m.

Det förutsätts att redan i samband med intagningen på ett sjukhus
skall så långt möjligt inhämtas de uppgifter från patienten som behövs.

Några av dåvarande medicinalstyrelsen eller av socialstyrelsen utfärdade
föreskrifter om hur läkarronder skall utföras finns inte. I fråga
om utformningen av ronderna är det vanligen så att äldre läkares ronder
bildar mönster för de yngre läkarnas ronder.

Det kan i detta sammanhang nämnas att i ett hösten 1973 för
socialstyrelsens styrelse framlagt betänkande benämnt Hälso- och sjukvård
inför 80-talet, förslag till ett principprogram, vilket utgör en
sammanfattning och sammanvägning av inom socialstyrelsen bedrivna
utredningar om vårdstrukturen, har under rubriken Vårdprogram diskuterats
normerande handlingsprogram avseende behandlingen av olika
sjukdomar. Det anges att normerande handlingsprogram skulle utgöra
grund för ett rationellt medicinskt handlande samt motverka utökning av
undersökningar för vilka den tillförda nyttan är låg men marginalkostnaden
hög.

Tystnadsplikt m. m.

För läkare, tandläkare, sjuksköterskor/sjukskötare och barnmorskor
m. fl. är tystnadsplikt föreskriven i de för dessa kategorier gällande av
Kungl. Maj:t utfärdade instruktionerna respektive reglementena. Härutöver
gäller för medicinalpersonal tystnadsplikt, vilken dåvarande medicinalstyrelsen
föreskrivit i ett cirkulär (MF 1964:42) angående tystnadsplikt
för medicinalpersonal m. fl. I sjukvårdslagen finns en bestämmelse
om tystnadsplikt av allmän räckvidd inom sjukvården. Enligt 35 § må
ledamot och suppleant i sjukvårdsstyrelse eller direktion ävensom den,
som är anställd i den sjukvårdande verksamhet som avses i lagen, inte till
obehörig yppa något om patients sjukdom eller personliga förhållanden i
övrigt, om vilka han i nämnda egenskap erhållit kunskap.

I ett följande avsnitt i detta betänkande om patient- och personalinflytande
inom vårdområdet lämnas kortfattade redogörelser för bl. a. ett
studiematerial för sjukvårdspersonal Impuls, vari bl. a. behandlas relationerna
mellan patienter och personal, samt för en aktualiserad fråga om
organisation av det praktiska vårdarbetet på sjukhus enligt Team-nursingmetoden
(vårdlag), vilken angivits främja bättre kontakter mellan patienter
och vårdpersonal.

Medicinalansvarskommittén

I direktiven för medicinalansvarskommitténs utredningsarbete ges
kommittén en vidsträckt befogenhet att ta upp rättssäkerhets- och
integritetsfrågor för patienter inom hälso- och sjukvården.

1* Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 15

SoU 1974:15

Demokrati på vårdområdet

Motionen

I motionen 1974:1011 anförs bl. a. att inom vårdområdet finns
alltjämt vissa starkt auktoritära inslag, vilka avser såväl förhållandet
mellan patienterna och vårdpersonalen som förhållandet mellan olika
personalkategorier.

Motionärerna framhåller att en första åtgärd för att förbättra
demokratin på vårdinrättningarna vore att inrätta någon typ av samarbetsorgan
(samrådsnämnder, anstalt snämnder, kliniknämnder), i vilka
företrädare för den ansvariga styrelsen, för personalgrupperna och för
patienterna skulle ingå och vilka skulle få rätt att besluta om vissa
interna miljö- och trivselfrågor för den egna vårdanstalten, men också ha
rätt att föra fram förslag i vårdfrågor i allmänhet till styrelsen. Det anförs
att denna typ av samarbetsorgan kan inrättas inom åldringsvården,
arbetsvärden, nykterhetsvården, rehabiliteringsverksamheten, ungdomsvården
samt vissa delar av sjukvården, där patienterna vistas på respektive
anstalt under längre tid, men att den passar mindre väl inom andra delar
av sjukvården — akutvården och vissa delar av mentalvården.

Motionärerna framhåller vidare att, för att minska klyftorna mellan
olika personalkategorier inom främst sjukvården, ett närmare samarbete i
det dagliga vårdarbetet bör komma till stånd genom att kroppsläkare,
psykiater, terapeut, kurator, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och i
förekommande fall även sjukhuspräst bildar ett vårdlag, som sammanträffar
så ofta som möjligt för att diskutera patientens tillstånd,
reaktioner och uttalanden. Det anförs att ett sådant rutinsamarbete
skulle leda till dels bättre samordnade vårdåtgärder, dels en förbättrad
information till patienterna, bl. a. genom att det antal personer som
patienterna kommer i daglig kontakt med minskar. Den sistnämnda
aspekten anges vara särskilt betydelsefull i de vårdformer där patientens
hälsotillstånd omöjliggör ett regelbundet deltagande i samrådsgrupper av
föreslaget slag.

Härjämte framhåller motionärerna att på högre nivå bör vidare finnas
en för hela kliniken (eller motsvarande) gemensam nämnd med beslutanderätt
i vissa organisatoriska frågor och med rätt att yttra sig i de
frågor rörande patientvård som inte är av rent medicinsk karaktär. Det
anförs att nämnden bör sammansättas av representanter för de olika
personalkategorierna med klinikchefen som ordförande.

I motionen betonas vidare angelägenheten av att patienterna får en
fullständig och adekvat information om sin situation och om regler av
olika slag inom respektive vårdanstalt samt anges krav på en patientombudsman
eller vårdombudsman och understryks vikten av att vården
utformas så, att patienternas integritet så långt möjligt skyddas.

SoU 1974:15

Allmänt om utredningsarbetet m. m. pä det företagsdemokratiska området På

det företagsdemokratiska området pågår sedan åtskilliga år tillbaka
en omfattande försöks- och forskningsverksamhet m. m. Parterna på
arbetsmarknaden har i huvudsak själva organiserat och svarat för detta
arbete.

Betydelsefulla organ för samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden
i detta arbete är (1) det i anslutning till företagsnämndsavtalen
emellan SAF och LO och mellan SAF och TCO inrättade Utvecklingsrådet
för samarbetsfrågor, (2) statsförvaltningens centrala samarbetsråd
för personalfrågor, (3) centrala rådet för samarbetsfrågor på det
landstingskommunala arbetsområdet, samt (4) centrala rådet för samarbetsfrågor
på det primärkommunala arbetsområdet.

Här bör även nämnas den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande
år 1968 tillkallade företagsdemokratidelegationen (Fi 1969:64) för frågor
rörande försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de statliga
aktiebolagen och den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år
1969 tillkallade delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati
(DEFF), med uppgift att utreda frågor om försöksverksamhet med
fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen.

I socialutskottets betänkande SoU 1971:37 har på s. 5-7 lämnats
närmare uppgifter om nu nämnda organs sammansättning och uppdrag
m. m.

Innan en kortfattad redovisning lämnas för försöksverksamhet m. m.
med former för personal- och patientinflytande på olika vårdområden får
utskottet erinra om att Kungl. Maj:t - enligt lagen (1972:271) om
närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal
nämnd — kan medge kommunal eller landstingskommunal nämnd att
besluta att företrädare för de anställda hos kommunen eller landstingskommunen
får närvara vid nämndens sammanträden och delta i
överläggningarna men ej i besluten. Här får även nämnas att på grund av
medgivanden i annat sammanhang får personal vid ungdomsvårdsskolor
delta i eller närvara vid skolstyrelsernas sammanträden. Det bör inledningsvis
framhållas att en utveckling pågår varigenom underkommittéer
av företagsnämnderna — samrådsgrupper — inrättas vid olika arbetsenheter
inom olika slag av vårdinstitutioner.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det statliga vårdområdet Vid

vissa kliniker vid karolinska sjukhuset finns kliniknämnder med
uppgift att vara organ för samråd och information i sådana former att
personalen inom ramen för klinikens resurser kan påverka arbetsbetingelserna
och arbetsmiljön. Kliniknämnd består av klinikchefen som självskriven
ordförande samt sex representanter för de LO-, SACO- respektive
TCO-anslutna personalorganisationerna. För närvarande övervägs frågan

SoU 1974:15

om överflyttande av vissa beslutsbefogenheter till kliniknämnderna. Vid
karolinska sjukhuset bedrivs även försöksverksamhet med en planeringsnämnd
för frågor om sjukhusets fortsatta utbyggande, en peisonalnämnd
för frågor om personaltjänsten och dess utformning samt en utbildningsnämnd.
Närmare uppgifter om här nämnd försöksverksamhet vid
karolinska sjukhuset har lämnats i betänkandet SoU 1971:37 s. 9—10.
Under år 1973 har bildats en budgetgrupp bestående av företrädare för
sjukhusledningen och personalen för samråd i budget- och petitafrågor.

Något organ med patientrepresentation finns inte vid karolinska
sjukhuset.

Vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och vid ungdomsvårdsskolorna
deltar patienter/elever tillsammans med representanter för olika
kategorier personal vid institutionerna i behandlingskollegier, där behandlingsplan
för patienternas/elevernas vård inom institutionen och eftervård
görs upp. Vidare förekommer vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare
och vid ungdomsvårdsskolorna ej närmare reglerade former för kontakter
mellan ledning, anställda och patienter/elever såsom s. k. storfora m. m.

Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse i mars 1971 utfärdat närmare
regler för samårdsverksamhet vid fängvårdsanstalterna. Det anges att
samrådsverksamheten avser bl. a. att främja en organiserad rådplägning
mellan anstaltsledning, personal och intagna i syfte att förbättra
förhållandena på anstalten och att på ett bättre sätt tillvarata behandlingsresurserna.
Som olika slag av samrådsorgan anges anstaltsråd för
anstalt, avdelningsråd för avdelnings- eller paviljongindelade anstalter
samt arbetsråd. I de olika organen skall ingå företrädare för anstaltsledningen,
de anställda och de intagna.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det landstingskommunala
vårdområdet

Vid de olika landstingens sjukhus m. fl. institutioner förekommer -förutom försöksverksamhet med underkommittéer av företagsnämnderna
på bl. a. kliniknivå - försöksverksamhet med avdelningsmöten, projektgrupper,
självstyrande grupper m. m.

1 fjol avgav Spri i rapporten (Spri rapport 22/73) Samråd och
medin fly tande, ett demokratiseringsförsök inom Gävleborgs läns landsting,
en redovisning för en försöksverksamhet med förändrade former för
samråd och medinflytande för vårdavdelningspersonal, som Gävleborgs
landsting i samarbete med Spri bedrivit vid de medicinska och kirurgiska
klinikerna vid Bollnäs lasarett samt medicinska kliniken vid Söderhamns
lasarett under åren 1971 — 1973. Formerna för samverkan hade i
huvudsak utgjorts av avdelningsmöten, klinikmöten och föreståndarmöten.

Avdelningsmötena utgjorde sammankomster, vari med avdelningsföreståndaren
som sammankallande och ordförande all avdelningspersonal

SoU 1974:15

(10—15 personer) samlats för att dels diskutera vardagliga problem, dels
ta upp frågor som klinikföreståndaren velat ha avdelningens åsikt om.
Klinikföreståndaren har haft att vidarebefordra förslag och rekommendationer
till rätt instans.

Klinikmötena utgjorde sammankomster, vari med klinikföreståndaren
som sammankallande och ordförande 2—3 representanter från varje
avdelning inom kliniken, överläkaren samt någon underläkare samlats för
att behandla frågor berörande kliniken.

Föreståndarmötena var sammankomster med sjukvårdsföreståndaren
och samtliga klinikföreståndare.

I samråd mellan Landstingsförbundet och Hermods har utarbetats ett
studiematerial kallat Impuls, utbildning för bättre vårdmiljö, för användning
på sjukhusen och i den reguljära vårdyrkesutbildningen. Det är
avsett att alla som anställs inom vårdområdet skall få tillfälle att studera
materialet. I studiematerialet som är avsett att studeras i studiecirkelform
behandlas olika frågor som är av betydelse för att skapa en god social
vårdmiljö.

I diskussionerna om demokrati på sjukhus har frågan om mer aktiva
arbetsformer för sjukvårdspersonalen — och därvid i första hand för
undersköterskor och sjukvårdsbiträden — behandlats. Bl. a. mot denna
bakgrund har en diskussion börjat om att organisera arbetet på
vårdavdelningar i vårdlag (gruppvård).

Salsystemet är den äldsta formen av arbetsorganisation på vårdavdelning
och innebär att en eller två personer tillsammans sköter patienterna
på en eller två salar. Detta var vanligt på den tiden när man hade stora
salar, få personalkategorier och så gott som allt arbete utfördes inom
avdelningen. På 1940- och 1950-talen började man få fler personalkategorier
som var mer specialiserade samtidigt som det rådde brist på
personal, i synnerhet med utbildning. Det ansågs då mer rationellt att
varje yrkeskategori utförde sina specialuppgifter på hela avdelningen
och man fick då rondsystemet. En nackdel med detta system är att
patienten ”liksom kommer bort”. Patienten konfronteras med många
människor men kontakterna är kortvariga och ytliga.

Under senare år har man velat rätta till en del av de missförhållanden
som rondsystemet förde med sig och har därför börjat pröva att arbeta i
grupper (vårdlag). Förebild har varit den s. k. team-nursing-metoden,
som används bl. a. i England, USA och Norge.

Team-nursing-metoden innebär att vårdavdelningspersonalen är uppdelad
i flera mindre arbetslag. Medlemmarna i vart och ett svarar
tillsammans för vård av vissa bestämda patienter och därmed sammanhängande
arbetsuppgifter. Ledaren för varje arbetslag är en legitimerad
sjuksköterska. Laget består för övrigt av undersköterska och sjukvårdsbiträden.
Avdelningssköterskan, som är arbetsledare på en vårdavdelning,
organiserar arbetslagen, tilldelar dem patienter att ansvara för etc.
Lagledaren fastställer sina patienters behov av primärvård och fördelar
sedan inom laget de uppgifter som skall utföras. Systemet innebär således

SoU 1974:15

en viss decentralisering av auktoritet och ledaruppgifter. Avdelningssköterskan
samordnar alla lag på vårdavdelningen och är ansvarig inför
överläkare och avdelningsläkare för att de medicinska vårduppgifterna
blir utförda. För att metoden skall rubriceras som team-nursing-metod
skall den inkludera en daglig lagkonferens, som planeras av avdelningssköterskan.
Varje lag får då tillfälle att tillsammans en kort stund diskutera
patienternas vårdbehov och möjligheterna att tillgodose dem, redovisa
sina iakttagelser till lagledaren, värdera sina tidigare vidtagna vårdåtgärder
etc. Lagledaren i sin tur tar inte bara emot informationer utan har även
tillfälle till att ge alla nödvändiga upplysningar till arbetslaget. En resumé
går sedan till avdelningssköterskan, som vidarebefordrar uppgifter som är
relevanta för det medicinska arbetet till läkaren.

Visst utredningsarbete om gruppvård omfattande bl. a. team-nursingmetoden
pågår inom Spri. Spri har anvisat visst anslag för försöksverksamhet
på området inom sjukvårdsorganisationen i Göteborgs kommun.

Samverkan med patienterna är på det landstingskommunala vårdområdet
inte institutionaliserad. På sina håll finns emellertid inom den
psykiatriska vården och inom långtidsvården patientföreningar med vilka
den lokala institutionsledningen samverkar i vissa avseenden.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det primärkommunala
vårdområdet

Som exempel på samverkan med patienter m. fl. i mera organiserade
former inom det primärkommunala vårdområdet kan nämnas initiativ
som tagits i Göteborgs och Malmö kommuner.

Vid ålderdomshem och andra institutioner m. m. tillhörande Göteborgs
socialförvaltning har inrättats sam rådsgrupper bestående av sex
ledamöter, varav en utses av styrelsen för socialförvaltningen, två av
pensionärerna etc. inom sig, två av de anställda och en av vederbörande
avdelningschef. Samrådsgrupp har att behandla och avge förslag rörande
samtliga förhållanden vid hemmet eller institutionen med undantag för
behandling och vård i enskilda fall samt anställdas lönefrågor.

Vid institutioner tillhörande Malmö socialförvaltning har skapats
former för patientinflytande genom att ”storfora” regelbundet anordnas.
Dessa fora utser ”rådstuga” med 5—7 ledamöter som har till uppgift att
avge förslag beträffande förhållandena vid institutionen.

När det gäller den öppna åldringsvården kan nämnas att Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet år 1969 rekommenderat
primärkommunerna och landstingen att för frågor om samplanering och
samordning av primärkommunernas öppna åldringsvård och landstingens
öppna och slutna långtidssjukvård inrätta regionala och lokala samrådsorgan.
Det framhölls som önskvärt att de lokala organen skulle
upprätthålla kontakt med lokala pensionärsorganisationer och patientföreningar.

SoU 1974:15

Medicinalansvarskommittén

Medicinalansvarskommittén skall enligt direktiven bl. a. överväga vilka
åtgärder — förutom redan vidtagna — sorn kan vidtas för att förbättra
kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna. Olika
patientorganisationer skall därvid beredas tillfälle att föra fram sina
synpunkter.

Tidigare riksdagsbehandling

I en motion till 1971 års riksdag togs upp frågor om tillskapande av
sådana organ för personal- och patientinflytande som behandlas i
motionen 1974:1011. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande
SoU 1971:37 föreslog socialutskottet avslag på motionen. Utskottet
anförde bl. a. följande.

Mot bakgrund av att landstingen och primärkommunerna är huvudmän
för större delen av vårdområdet måste enligt utskottets mening
utvecklingen mot ökad personal- och patientinflytande främst bygga på
initiativ av dessa huvudmän eller personalorganisationerna. Utvecklingen
mot ökat sådant inflytande förutsätter aktivitet av personalen och dess
organisationer samt i mån av möjlighet av patienterna. Den utveckling
mot korta vårdtider som skett inom den slutna sjukvården och det
förhållandet att många patienter på grund av sin sjukdom kan vara
förhindrade att göra en aktiv insats innebär självfallet problem i
sammanhanget. Utskottet vill emellertid betona angelägenheten av att
olika vägar prövas att finna lämpliga former för personal- och patientinflytande.

Sorn framgår av den lämnade redogörelsen skall försöksverksamhet av
den karaktär som förordas i motionen 1971:98 komma till stånd vid
statliga vårdinstitutioner. Med hänsyn härtill samt vill vad som nyss
anförts om att det i övrigt främst bör ankomma på huvudmännen själva
att ta initiativ till sådan verksamhet avstyrker utskottet motionen
1971:98. Med det sagda får också vad som anförts i motionen 1971:742 i
denna del anses besvarat.

översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall

Motionen

1 motionen 1974:1342 påpekas att lagstiftningen om beredande av
sluten psykiatrisk vård bör inrymma ett flexibelt system, där patientens
rätt att snabbt och utan formella hinder få en adekvat vård sätts i
centrum samtidigt som reglerna utformas så, att garantier ges för den
enskildes rättssäkerhet. Motionärerna anför bl. a. att de nuvarande
bestämmelserna, som kan leda till att även orutinerade läkare utfärdar
vårdintyg, tillfredsställer inte de rättssäkerhetskrav som bör sättas samt
att beslut om tvångsåtgärder med anledning av vårdbehov bör i princip
inte kunna fattas utan medverkan av jurister, åtminstone när fråga är om
långvarig frihetsförlust. Motionärerna framhåller att vid den begärda
översynen bör också granskas om de nya möjligheterna att få rättshjälp i

SoU 1974:15

form av offentligt biträde fått en tillfredsställande tillämpning på
vårdområdet.

Lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

I lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
(ändrad senast 1971:638) regleras möjligheterna att bereda psykiskt sjuka
vård mot deras vilja. Förutsättningarna för att någon skall kunna beredas
vård enligt lagen är att han lider av psykisk sjukdom och att sluten
psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens
art och grad och till att vissa särskilda omständigheter, s. k. specialindikationer,
föreligger (1 §). Det finns fem specialindikationer, som tas
upp i 1 § a—e.

Med psykisk sjukdom jämställs i lagen psykisk abnormitet, som inte är
psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen (1 §
andra stycket).

Intagning på sjukhus med stöd av 1966 års lag får ske efter ansökan
eller efter förordnande av domstol. Lagen innehåller utförliga regler om
vem som får göra ansökan om intagning.

Ansökan skall vara skriftlig. Vårdintyg av läkare skall bifogas (5 §).
Utförliga regler finns angående behörigheten att utfärda vårdintyg.

Vårdbehovet skall alltid prövas av två av varandra oberoende läkare,
den som utfärdar vårdintyget och överläkaren vid sjukhuset. Överläkaren
beslutar om intagning på sjukhuset (8 §), och vårdbehovsprövning skall
göras av överläkaren i regel inom tio dagar efter intagningen (9 §).

Den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen får hindras att lämna
sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med
hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller
omgivningen (13 §).

När förutsättningar för intagning mot patientens vilja inte längre
föreligger skall han omedelbart utskrivas från sjukhuset (16 §). I regel
beslutar överläkaren om utskrivning. Han har emellertid rätt att
hänskjuta frågan till en lokal utskrivningsnämnd (17 §).

Ansökan om utskrivning får göras av patienten själv, hans make eller
annan som stadigvarande sammanbodde med honom vid tiden för
intagningen eller av hans barn, får, mor, syskon, förmyndare eller gode
man (18 §).

Patient får utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det
inte medför fara för annans personliga säkerhet eller för hans eget liv.

Beslut om intagning får överklagas till utskrivningsnämnden.

Utskrivningsnämnds beslut i intagnings- och utskrivningsfrågor kan
överklagas till en central nämnd, psykiatriska nämnden (22 §).

Tillämpningsföreskrifter till lagen har meddelats i kungörelsen
(1966:585) ang. tillämpningen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall.

SoU 1974:15

Viss framställning av Sveriges läkarförbund

Sveriges läkarförbund har i en framställning i december 1972, vilken
handlagts inom socialdepartementet, hemställt om en översyn av lagen
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och därvid
hemställt att vissa förslag som framlagts i en bifogad skrivelse av
september 1972 av Svenska psykiatriska föreningen måtte vinna beaktande.

Genom beslut i mars 1973 inom socialdepartementet har nämnda
handlingar överlämnats till socialstyrelsen för att beaktas av en inom
styrelsen tillsatt arbetsgrupp för översyn av LSPV vid dess fullgörande av
sitt uppdrag.

Socialstyrelsens arbetsgrupp för översyn av LSPV

Socialstyrelsens arbetsgrupp för översyn av LSPV avses göra en
förutsättningslös översyn av LSPV. Arbetsgruppen består av socialstyrelsens
lagbyråchef, ordförande, tre tjänstemän inom socialstyrelsen samt
två sjukhusläkare.

Vårdombudsmän

Motionen

I motionen 1974:1342 anförs att i takt med vårdsamhällets expansion
uppkommer allt större behov av organ dit patienter kan vända sig med
synpunkter på och eventuella klagomål över den vård de erhållit.

Motionärerna påpekar att medicinalväsendets ansvarsnämnd inte
ensam fyller det behov som finns. Härvid anges att dels är många av de
klagomål över vården, som patienterna framställer, inte av den karaktären
att någon enskild person kan lastas för fel eller försummelse, dels avser
klagomålen ofta frågor som inte är av det omfånget att de normalt bör
ligga på en central instans.

Motionärerna påpekar vidare att det på sjukhusen visserligen finns
kuratorer som kan hjälpa patienterna men att det, då kuratorerna tillhör
sjukhuspersonalen, kan kännas besvärande för patienter att vända sig till
kuratorerna med klagomål som avser åtgärder av annan sjukhuspersonal.
Härjämte framhålls att framställningar till socialstyrelsen och riksdagens
ombudsmän om förhållanden som patienten är missnöjd med kräver
initiativ som patienten kan ha svårt att ta och som den aktuella
sjukdomen kan omöjliggöra.

Den för patienten smidigaste lösningen, framhåller motionärerna, är
att patienten på nära håll har tillgång till ett från sjukhuset obundet
organ, som kan ta emot hans klagomål, göra erforderliga utredningar och
därefter ta upp saken med vederbörande ansvariga befattningshavare
m. fl. på sjukhusen. Ett sådant organ skulle även vara till fördel från den
synpunkten att där skulle samlas information om sjukhusens service sedd
från patientens synpunkt. Försök med vårdombudsman inom flera

SoU 1974:15

sjukvårdsregioner bör mot denna bakgrund inledas, och sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) bör uppmanas
stimulera till sådan verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1971, 1972 och 1973 års riksdagar har väckts motioner om
vårdombudsmän i huvudsak likartade med motionen 1974:1342. Motionerna
som varit remitterade till socialutskottet har behandlats i betänkandena
SoU 1971:37, 1972:3 och 1973:10.

Utskottet har i samband med behandlingen av motionerna lämnat
närmare redogörelser för dels organ med kurativa och övervakande
uppgifter inom sjukvården, såsom kuratorerna, justitieombudsmännen,
justitiekanslem, socialstyrelsen och länsläkarorganisationen (SoU
1971:37 s. 14—15), dels initiativ med kontaktman (patientombudsman)
hos Stockholms läns landsting och med patientombudsman (mottagare av
patientobservationer) vid Mölndals lasarett (SoU 1972:3 s. 8-9), dels
visst utredningsarbete hos Malmöhus läns landsting och ett av Landstingsförbundet
utarbetat förslag till patientbroschyr (SoU 1973:10 s. 12—13).

Utskottet har i 1971 och 1972 års betänkanden föreslagit avslag på
motionerna, vilket godkänts av riksdagen. Utskottet har därvid bl. a.
påpekat att även om det genom vårdens organisation och lagstiftningen
skapats garantier för patientens integritet och för insyn och kontroll i
vårdverksamheten, kunde patienten likväl uppleva brister inom sjukvården.
Många gånger torde patientens oro kunna återföras till att han är
dåligt informerad om sina rättigheter, om sin sjukdom och om de
behandlingar han får för denna, har utskottet vidare anfört. Om
patienten vore mera medveten om sina rättigheter som patient och bättre
informerad om den behandling han skall genomgå fanns det, har
utskottet påpekat, anledning räkna med att han skulle känna sig mindre
utlämnad och mindre orolig.

Utskottet har ansett, att mot denna bakgrund bl. a. frågan om
inrättande av en vårdombudsmannainstitution i väsentlig mån borde ses
som en fråga om behovet av ökad information till sjukhuspatienten.
Utskottet har därför betonat vikten av ökad information och kontakt
inom sjukvården och ansett åtgärder för att öka information om bl. a.
patientens rättigheter bättre ägnade att konkret stärka patientens
ställning än inrättande av en vårdombudsmannainstitution.

Vid utskottets behandling av 1973 års motion förelåg uppgift om att
socialministern avsåg att inom en nära framtid tillkalla en utredning för
en allsidig översyn av bl. a. reglerna om medicinalväsendets ansvarsnämnds
sammansättning och verksamhet. Utskottet föreslog i sitt år
1973 avgivna, av riksdagen i denna del godkända betänkande att
riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna att utskottet ansåg att i
samband med utformningen av direktiven för utredningen aktualiserades
också frågorna om formerna för information och kommunikation på
sjukvårdsområdet och att bland de spörsmål, som det kunde finnas

SoU1974:15

anledning att belysa, var frågan om vilka intresse- och lojalitetskonflikter
som kunde uppstå vid olika lösningar beträffande huvudmannaskapet för
den typ av institutioner som vård- och patientombudsmän utgjorde.
Utskottet framhöll att utredningens ställningstaganden i nämnda avseende
främst måste bli av principiell natur, då de åtgärder som föreslogs
i berörda motioner för att vidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet
måste prövas under hänsynstagande till skiftande lokala förhållanden och
med beaktande av erfarenheter och önskemål som fanns hos sjukvårdshuvudmannen.
Utskottet påpekade att det ankom därför främst på denne
att ta initiativ på området.

Medicinalansvarskommittén

I direktiven för medicinalansvarskommittén har efter en redovisning
av vissa åtgärder, som vidtagits för att förbättra informationen för
patienterna m. m., anförts att kommittén bör överväga vilka ytterligare
åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för
vården ansvariga och patienterna och att olika patientorganisationer bör
därvid beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter. Det anges att
kommittén bör sträva efter lösningar som knyter an till den sjukvårdspolitiska
målsättningen att decentralisera sjukvården och till strävandena
att förbättra närservicen och kontinuiteten inom hälso- och sjukvården.
Vidare anges att kommittén därvid bör söka finna lösningar som kan
genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och som är
utformade på ett sådant sätt att de mänskliga kontakterna mellan
patienten och de för sjukvården ansvariga underlättas och att kontinuiteten
i kontakterna mellan patient och läkare upprätthålls.

Direktiven innehåller vidare bl. a. ett allmänt bemyndigande för
kommittén att ta upp andra frågor, bl. a. rättssäkerhets- och integritetsfrågor,
som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen
för utredningen.

SoU1974:15

Utskottet

I betänkandet behandlas frågor om insyn, integritet, medinflytande
och rättssäkerhet för den enskilde inom sjukvården, m. m.

Rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården

I motionen 1974:67 av herr Lövenborg och fru Marklund begärs att
patient inom företagshälsovården — i likhet med vad som gäller inom den
av samhället bedrivna sjukvården — skall ha rätt att ta del av sin
sjukjournal.

Patient inom den av samhället bedrivna sjukvården har i princip rätt
att ta del av alla handlingar om honom. Begränsning i denna rätt kan ske
endast med stöd av lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar. Sådan begränsning beträffande viss
handling kan göras, då det finns grundad anledning anta att genom
utlämnande av handlingen ändamålet med vården eller behandlingen
skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara. Då
företagshälsovård är organiserad så att huvudmannaskapet ligger hos
landstingskommun, har patient inom företagshälsovården rätt att ta del
av sin sjukjournal i enlighet med det anförda. Om huvudmannaskapet
inte ligger hos ett samhällsorgan krävs medgivande av vederbörande
läkare för att patienten skall få ta del av journalen.

Den som drabbas av en sjukdom känner ofta oro beträffande vad
sjukdomen innebär och vilka följder den kan få för honom. Information
om sjukdomen och om den behandling som ges för denna är många
ganger ägnad att minska denna oro. Utskottet vill mot denna bakgrund
understryka betydelsen av öppenhet i relationerna mellan patienten och
hans läkare, en öppenhet som så långt det är möjligt bör gälla även
innehållet i sjukjournalerna. Med hänvisning även till de strävanden som
finns att åstadkomma en bättre arbetsmiljö och bättre relationer på
arbetsplatserna är det enligt utskottets mening angeläget att även
företagen verkar för öppenhet när det gäller sjukjournaler som förs inom
den av dem drivna företagshälsovården. Härutöver är det emellertid enligt
utskottets mening viktigt att frågan prövas om vilken laglig rätt som en
patient inom företagshälsovården och inom den privata hälso- och
sjukvården i övrigt bör ha att ta del av sin sjukjournal. En sådan prövning
ankommer på den i januari i år av chefen för socialdepartementet
tillkallade medicinalansvarskommittén. Med hänsyn härtill erfordrar
motionen 1974:67 inte någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker
motionen.

Den personliga integriteten för patient inom den slutna sjukvården.

I motionen 1974:288 av fröken Sandell påpekas att det fortfarande
förekommer storavdelningar inom den slutna sjukvården, där patienter
vårdas i salar med upp till ett tjugotal patienter och där den personliga
integriteten blir besvärande kringskuren. Motionären anför bl. a. att vad

SoU 1974:15

som aldrig skulle yppas angående en patients förhållanden ute i
samhällslivet på sjuksalen ofrivilligt kan utlämnas till allmän kännedom
och att det inte alls är ovanligt att infordran av personliga data och
medicinsk undersökning sker under ronden på sjuksalen, därvid frågor
om patientens livsföring, anhöriga eller tidigare sjukdomstillstånd utreds
inför medpatienter. Motionären begär att vederbörande myndighets
uppmärksamhet skall fästas på de i motionen påtalade förhållandena och
att riksdagen skall uttala att huvudmännen måtte förbättra lokalförhållandena
för såväl patienter som personal.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att nämnden för sjukvårds- och
socialvårdsbyggnader eller i vissa fall socialstyrelsen skall granska och
godkänna ritningar till sjukhus därvid även frågorna om antalet vårdplatser
per patientrum och vårdavdelning prövas. Vid nybyggnader eller
ombyggnader av vårdavdelningar krävs att på vårdavdelning skall finnas
bl. a. behandlingsrum, där patienten och läkaren kan vara ostörda vid
undersökningar, och samtalsrum, där patienten i enrum kan samtala med
t. ex. kurator eller advokat. En s. k. tumregel beträffande fördelningen av
vårdplatserna är att ca 50 % av vårdplatserna förläggs till fyrapatientsrum,
ca 30 % till tvåpatientsrum och ca 20 % till enpatientsrum.

Trots de normer, som i enlighet med det sagda uppställts i fråga om
antalet vårdplatser per patientrum inom den slutna sjukvården, finns på
vissa håll fortfarande sjukhusbyggnader med sjuksalar som rymmer ett
avsevärt större antal patienter än fyra. Efter hand som äldre sjukhusbyggnader
ersätts med modernare sådana, försvinner dessa sjuksalar,
vilkas användning bL a. är ägnad att medföra särskilt påtagliga olägenheter
av den karaktär som anges av motionären. Det är emellertid inte
under några omständigheter tillfredsställande att en patients personliga
integritet åsidosätts på sätt som påtalas i motionen. Enligt de rutiner som
i allmänhet tillämpas skall därför redan i samband med intagningen så
långt möjligt de uppgifter inhämtas från patienten som behövs. Läkare
och andra befattningshavare har vidare långtgående skyldigheter som en
följd av de regler om tystnadsplikt som gäller för dem. Självfallet blir
möjligheterna för befattningshavarna att strikt iakttaga sina skyldigheter i
detta avseende större efter hand som behandlings- och samtalsrum
inrättas i enlighet med det inledningsvis sagda.

Det anförda hindrar inte att det kan finnas skäl att ytterligare
överväga den problematik, som tagits upp av motionären. Med hänsyn
till att medicinalansvarskommittén har en vidsträckt befogenhet att ta
upp integritetsfrågor för patienter inom sjukvården påkallar emellertid
motionen inte något riksdagens initiativ.

Personal- och patientinflytande inom vårdområdet

I motionen 1974:1011 av herrar Molin och Ullsten begärs att frågan
om förbättrad demokrati på vårdområdet skall utredas. För att demokratin
på vårdinrättningarna skall förbättras bör enligt motionärerna för
det första inrättas samrådsnämnder o. d., som skall bestå av företrädare

SoU 1974:15

för vårdinrättningarnas styrelser, för personalgrupperna och för patienterna
och sorn skall ha rätt att besluta i vissa interna miljö- och trivselfrågor
m. m. För att få till stånd ett-närmare samarbete i det dagliga vårdarbetet
inom sjukvården bör kroppsläkare, psykiater, terapeut, kurator, sjuksköterskor,
sjukvårdsbiträden och sjukhuspräst bilda vårdlag, som så ofta
som möjligt skall diskutera patientens tillstånd, reaktioner och uttalanden.
Vidare bör för klinik eller motsvarande enhet finnas en nämnd, som
skall bestå av representanter för de olika personalkategorierna - med
klinikchefen eller hans motsvarighet som ordförande — och som skall ha
beslutanderätt i vissa organisatoriska frågor och ha rätt att yttra sig i de
frågor rörande patientvård som inte är av rent medicinsk karaktär.

Frågan om ett ökat medinflytande från personalens sida inom
vårdområdet liksom inom arbetslivet i övrigt är sedan några år tillbaka
föremål för en omfattande utrednings- och försöksverksamhet. Utskottet
hänvisar i detta hänseende till uppgifter som lämnas på s. 7—10 i detta
betänkande. Av de där lämnade uppgifterna må nämnas följande.
Underkommittéer av företagsnämnderna — s. k. samrådsgrupper — har
inrättats vid arbetsenheter inom olika slag av vårdinstitutioner. Härutöver
har bedrivits och bedrivs försöksverksamhet med olika slag av organ, där
personalgrupperna har en bred representation. Sålunda bedrivs vid
karolinska sjukhuset försöksverksamhet med bl. a. kliniknämnder. Gävleborgs
läns landsting har i samarbete med sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) bedrivit en försöksverksamhet
med förändrade former för samråd och medinflytande för
vårdavdelningspersonal — avseende bl. a. avdelningsmöten och klinikmöten
— vid vissa sjukhuskliniker inom landstinget. Frågan om att
organisera arbetet på vårdavdelningar i vårdlag (gruppvård) har väckt
intresse. Vid denna organisationsform uppdelas vårdavdelningspersonalen
i flera arbetslag, som vart och ett svarar för vården av vissa bestämda
patienter och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Visst utredningsarbete
om gruppvård pågår inom Spri, som också har anvisat medel för
viss försöksverksamhet på området.

Några institutionella former för ökade kontakter mellan patienter och
personer som är ansvariga för vårdinstitutionerna eller som arbetar inom
dessa finns inte när det gäller sjukvården. Inom vårdområden där
vårdtiderna är långa — såsom inom den psykiatriska vården och inom
vården för långvarigt kroppssjuka — finns emellertid på sina håll
patientföreningar med vilka den lokala institutionsledningen samverkar i
vissa avseenden. Vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och vid
ungdomsvårdsskolorna får de intagna delta i behandlingskollegierna. Vid
dessa institutioner förekommer vidare s. k. storfora såsom en ej närmare
reglerad form för kontakt mellan institutionsledning, anställda och
patienter respektive elever. För fångvårdsanstalterna har kriminalvårdsstyrelsen
utfärdat anvisningar om inrättande av samrådsorgan i form av
anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd, i vilka skall ingå företrädare för
anstaltsledningen, de anställda och de intagna. Som exempel på samverkan
med patienter i mera organiserade former inom ålderdomshems -

SoU 1974:15

vården, som utgör den dominerande delen av den primärkommunala
vårdverksamheten, kan nämnas verksamhet med samrådsgrupper i Göteborg
samt med s. k. storfora och ”rådstuga” i Malmö.

När det gäller frågan om patientinflytande inom sjukvården bör det
nämnas att den i januari i år tillkallade medicinalansvarskommittén skall
överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna
mellan de för vården ansvariga och patienterna och att olika patientorganisationer
därvid skall beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter.

Utskottet vill understryka det angelägna i att former för ökat
personal- och patientinflytande utvecklas inom vårdområdet. Då landstingen
och primärkommunerna är huvudmän för större delen av
vårdområdet måste enligt utskottets mening utvecklingen mot ökat
personal- och patientinflytande främst bygga på initiativ av dessa
huvudmän. Utvecklingen mot ökat personalinflytande förutsätter också
aktivitet av personalen och dess organisationer. Problem när det gäller
patientinflytande inom sjukvården är den utveckling mot korta vårdtider
som skett och det förhållandet att många patienter på grund av sin
sjukdom kan vara förhindrade att göra en aktiv insats. Detta måste
beaktas när det gäller att finna lämpliga former för patientinflytande.

Med hänsyn till det nu anförda, till den omfattande försöksverksamhet
m. m. som redan pågår när det gäller att utveckla personalinflytandet
på vårdområdet samt till medicinalansvarskommitténs uppdrag anser
utskottet det inte motiverat att en sådan utredning tillsätts som förordas
av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1011.

Översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall

I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. begärs en översyn av
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall i
syfte att öka rättssäkerheten för patienten. Motionärerna knyter an till
en skrivelse av Svenska psykiatriska föreningen, vilken Sveriges läkarförbund
med skrivelse i december 1972 överlämnat till Kungl. Maj:t och i
vilken aktualiserats olika rättssäkerhetsfrågor i samband med psykiatrisk
vård. I motionen påpekas bl. a. att det förhållandet att även orutinerade
läkare kan utfärda vårdintyg inte tillfredsställer de rättssäkerhetskrav som
bör sättas samt att beslut om tvångsåtgärder med anledning av vårdbehov
i princip inte bör kunna fattas utan medverkan av jurister, åtminstone när
fråga är om långvarig frihetsförlust.

De av motionärerna nämnda handlingarna, vilka inkom till socialdepartementet
i december 1972, överlämnades i mars förra året till socialstyrelsen
för att beaktas av en inom socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp
för översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. I
arbetsgruppen ingår fyra befattningshavare hos socialstyrelsen — bl. a.
jurister och läkare — samt två sjukhusläkare. Arbetsgruppen skall göra en
förutsättningslös översyn av lagen. Förslag i anledning av översynen
kommer att överlämnas till Kungl. Maj:t.

SoU 1974:15

Med hänsyn till att arbete med översyn av lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall sålunda pågår påkallar motionen
1974:1342 i här aktuell del inte någon åtgärd av riksdagen.

Försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän

I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. begärs också att Spri skall
uppmanas att stimulera sjukvårdshuvudmännen till försöksverksamhet
med regionala vårdombudsmän. Dessa skulle ha till uppgift att undersöka
klagomål som framförs av patienter och ta upp ärendena med de ansvariga
befattningshavarna på sjukhusen. Vårdombudsmännen skulle vara obundna
i förhållande till sjukhusen.

Likartade motioner om försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän
har behandlats av utskottet vid riksdagarna 1971, 1972 och
1973. Utskottet har därvid ansett att frågan om inrättande av en
vårdombudsmannainstitution i väsentlig mån borde ses som en fråga om
behov av ökad information till sjukhuspatienten om hans rättigheter som
patient och om den behandling han skall genomgå m. m. Utskottet har
därför betonat vikten av ökad information och kontakt inom sjukvården
och framhållit att åtgärder för att öka information om bl. a. patientens
rättigheter vara bättre ägnade att konkret stärka patientens ställning än
inrättande av en vårdombudsmannainstitution. I fjol framhöll utskottet
att åtgärder för att vidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet måste
prövas under hänsynstagande till skiftande lokala förhållanden och med
beaktande av de erfarenheter som fanns hos sjukvårdshuvudmännen,
varför det främst ankom på dem att ta initiativ på området. Utskottet
uttalade emellertid också att det kunde finnas anledning för den
utredning som skulle tillsättas för att göra en allsidig översyn av bl. a.
reglerna om medicinalväsendets ansvarsnämnds sammansättning och
verksamhet att belysa de intresse- och lojalitetskonflikter som kunde
uppstå vid olika lösningar beträffande huvudmannaskapet för den typ av
institutioner som bl. a. vårdombudsmän utgjorde. Den åsyftade utredningen
är den ovan nämnda medicinalansvarskommittén.

I direktiven till kommittén erinras om att vissa åtgärder för att
förbättra informationen för patienterna vidtagits. Det har emellertid
uppdragits åt kommittén att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan
vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och
patienterna, därvid olika patientorganisationer bör beredas tillfälle att
föra fram sina synpunkter. Kommittén skall i detta arbete bl. a. sträva
efter lösningar som knyter an till den sjukvårdspolitiska målsättningen att
decentralisera sjukvården. Kommittén skall söka finna lösningar som kan
genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och som är
utformade på ett sådant sätt att de mänskliga kontakterna mellan
patienten och de för sjukvården ansvariga underlättas och att kontinuiteten
i kontakterna mellan patient och läkare upprätthålls. Det bör även
framhållas att kommittén har ett allmänt bemyndigande att ta upp
rättssäkerhets- och integritetsfrågor som aktualiseras under arbetets gång

SoU 1974:15

och sorn faller inom ramen för utredningen.

Då det enligt utskottets mening ankommer på sjukvårdshuvudmännen
att ta initiativ när det gäller att utvidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet
och då vissa frågor beträffande en vårdombudsmannainstitution
kan förutsättas bli belysta av medicinalansvarskommittén bör motionen
1974:1342 i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Utskottet hemställer

1. beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården
att riksdagen avslår motionen 1974:67,

2. beträffande den personliga integriteten för patient inom den
slutna sjukvården att riksdagen avslår motionen 1974:288,

3. beträffande personal- och patientinflytande inom vårdområdet
att riksdagen avslår motionen 1974:1011,

4. beträffande översyn av lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall att riksdagen avslår
motionen 1974:1342 i motsvarande del,

5. beträffande försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän
att riksdagen avslår motionen 1974:1342 i motsvarande
del.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Carlshamré(m)* Larsson i Öskevik (c), Romanus
(fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö
(s), fröken Andersson (c), herr Signell (s)*, fru Wigenfeldt (c), fru
Lagergren (s) och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 16 som börjar med
”Den som” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande
lydelse:

Den som (=utskottet) i sjukjournalerna. Öppenhet

beträffande sjukjournaler är även av betydelse för arbetet med att
åstadkomma bättre arbetsmiljö och bättre relationer på arbetsplatserna.

Chefen för socialdepartementet har i januari i år tillkallat medicinalansvarskommittén,
som bl. a. skall behandla frågan om rätten för en

SoU 1974:15

patient inom den privata hälso- och sjukvården att ta del av sin
sjukjournal. Då kommitténs uppdrag är omfattande torde kommitténs
arbete bli tidskrävande. Utredningsarbetet bör dock inte utgöra hinder
för att patienterna inom den av företagen drivna företagshälsovården
redan nu tillerkänns samma rätt att ta del av sina sjukjournaler som gäller
inom den offentliga hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker därför
motionen 1974:67.

dets att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården
att riksdagen med bifall till motionen 1974:67 hos
Kungl. Maj:t hemställer om initiativ i syfte att inom
företagshälsovården åstadkomma en med den offentliga
sjukvården likställd praxis i fråga om patients rätt att ta del
av sjukjournaler,

Särskilt yttrande

beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården
(punkt 1 i hemställan) av herr Romanus (fp) som anfört:

1 november 1973 frågade jag socialministern om han ville medverka
till att den som är patient hos privatpraktiserande läkare eller inom
företagshälsovården får rätt att ta del av sin egen sjukjournal på samma
villkor som gäller för den offentliga sjukvården. Socialministern svarade
att frågan skulle behandlas av den utredning som sedermera tillsatts
(medicinalansvarskommittén). Vid överläggningen framförde jag kravet
att de statliga företagen skulle ges direktiv att iaktta samma öppenhet
som den offentliga sjukvården, utan att avvakta utredningen.

Socialutskottet uttalar nu: ”Med hänvisning även till de strävanden
som finns att åstadkomma en bättre arbetsmiljö och bättre relationer på
arbetsplatserna är det enligt utskottets mening angeläget att även
företagen verkar för öppenhet när det gäller sjukjournaler som förs inom
den av dem drivna företagshälsovården.”

Man får hoppas att såväl enskilda som andra företag följer socialutskottets
uppmaning att verka för öppenhet beträffande sjukjournalerna
inom företagshälsovården. När det gäller de statliga företagen bör man
kunna utgå från att regeringen, med anledning av utskottets uttalande,
utan dröjsmål ser till att de tillämpar samma principer beträffande
journalernas tillgänglighet, som gäller för den offentliga sjukvården.

GOTAB 74 7332 S Stockholm 1974