Socialutskottets betänkande nr 14 år 1974

SoU 1974:14

Nr 14

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om bidragsförskott.
Motionerna

1) I motionen 1974:66 av fru Hörnlund (s) och fru Håvik (s)
hemställs att riksdagen måtte besluta att 2 § d) och 4 § fjärde stycket
lagen om bidragsförskott skall upphävas.

2) I motionen 1974:704 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att
riksdagen måtte besluta att bidragsförskott skall utgå till den som inte
kan få barnpension därför att han ej har svenskt medborgarskap eller ej
omfattas av konvention men som i övrigt uppfyller kraven för att få
sådan pension.

Gällande ordning

Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna,
som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att
förhindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldiges,
faderns eller moderns, eventuella försumlighet eller oförmåga att betala
utgår bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott.

En förutsättning för att bidragsförskott skall utgå är att vårdnaden om
barnet tillkommer endast den ene av föräldrarna eller att barnet inte står
under vårdnad av någon av föräldrarna. Bidragsförskott utgår i princip
endast till barn som är svensk medborgare och bosatt här i landet men
kan även utgå till barn som saknar svenskt medborgarskap om vårdnadshavaren
är svensk och bosatt här. För barn som är medborgare i annat
nordiskt land gäller enligt den nordiska trygghetskonventionen (SFS
1956:491) samma regler som för svenskt barn. Bidragsförskott kan också
— enligt kungörelsen (1967:201) om rätt till bidragsförskott i vissa fall —
utgå om barnet och dess vårdnadshavare är statslösa eller politiska
flyktingar samt vårdnadshavaren sedan sex månader vistas i Sverige. En
ytterligare förutsättning för bidragsförskott är vidare bl. a. att vårdnadshavaren
inte utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap fastställt (2 § d).

Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad varunder rätt därtill inträtt,
dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden
och t. o. m. den månad barnet fyllt 18 år eller rätten till förskottet eljest
upphört. Förskottet utgör enligt huvudregeln för år räknat 40 procent av
basbeloppet.

Om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt utgår dock
förskottet ej med högre belopp än underhållsbidraget (4 § fjärde

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 14

SoU 1974:14

2

stycket).

Faderskap till barn utom äktenskap fastställs enligt 3 kap. föräldrabalken
genom dom eller genom skriftligt erkännande av fadern, vilket skall
godkännas av barnavårdsnämnden och modern. Något fastställande av
faderskap till barn i äktenskap sker ej, utan barnet anses ha äktenskaplig
börd om det är fött under äktenskapet eller å sådan tid efter dess
upplösning att det kan vara avlat dessförinnan.

Underhållsbidrag till barn kan fastställas genom avtal eller genom dom
och kan av domstol jämkas uppåt eller nedåt.

Som framgår av de ovan anförda bestämmelserna i 2 § d) och 4 §
fjärde stycket lagen om bidragsförskott är rätten till förskottet inte
beroende av att faderskapet eller underhållsbidraget verkligen blir
fastställt eller underhållsbidraget blir höjt. Regleringen innebär en
kompromiss mellan å ena sidan samhällets önskan att tillgodose
angelägna sociala behov hos en mycket utsatt föräldragrupp och å andra
sidan barnets och samhällets intresse av att faderskap fastställs och
underhållsbidrag utgår. Av regeringsrättens praxis framgår — enligt vad
som anförs av familjepolitiska kommittén (SOU 1972:34 s. 318) — att det
framför allt är i en typ av fall som bidragsförskott vägras modern,
nämligen då hon som fader utpekat en man, vilken sedan frias vid
rättegång inför domstol, och hon ändå vidhåller att mannen i fråga är
fadern. Av rättspraxis i övrigt synes framgå att det är tillräckligt att
modern försöker medverka till faderskapets fastställande. Även mycket
ofullständiga och svårkontrollerade uppgifter räcker för att modern skall
anses medverka.

Barnpension inom folkpensioneringen utgår enligt 8 kap. 5 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring till varje barn under 18 år vars fader
eller moder eller båda föräldrar avlidit. Barnpension utgår enligt
huvudregeln med 25 procent av basbeloppet. Barnpension kan kompletteras
med tilläggspension (ATP). För rätt till barnpension gäller samma
regler som beträffande folkpension, nämligen i princip svenskt medborgarskap
och bosättning här i landet. Eftergift från kravet på svenskt
medborgarskap som förutsättning för rätt till folkpension kan endast ges
konventionsvägen.

Konventioner har träffats med de övriga nordiska länderna 1955 (den
nordiska trygghetskonventionen), med Schweiz 1954, med Storbritannien
1956, med Italien 1957 och med Jugoslavien 1968. Vidare har
Sverige anslutit sig till en provisorisk europeisk överenskommelse 1953
med betydelse för, utöver redan nämnda länder, Irland, Nederländerna,
Västtyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Grekland. Genom
överenskommelserna avses att under vissa förutsättningar skapa likställighet
mellan konventionslandets medborgare och svenska medborgare.
Beträffande barnpensioner är oftast i konventionsfall barnets bosättningstid
irrelevant då rätten till förmånen i första hand är beroende av den
avlidnes bosättningstid vid dödsfallet. Enligt den nordiska trygghetskonventionen
gäller således att den avlidne skall ha vistats i Sverige tre år
före dödsfallet och att barnet var bosatt i Sverige vid dödsfallet.

SoU 1974:14

3

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner, i vilka tas upp frågor rörande
rätten till bidragsförskott. En av frågorna har visst samband med rätten
till barnpension från folkpensioneringen.

Bidragsförskott utgår till barn som är svensk medborgare och bosatt i
riket. För barn som inte är svensk medborgare utgår bidragsförskott om
vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som
är medborgare i annat nordiskt land gäller enligt den nordiska trygghetskonventionen
samma regler som för svenskt barn. För barnpension från
folkpensioneringen gäller de allmänna reglerna för folkpensionsförmånerna.
Enligt dessa regler krävs för rätt till sådana förmåner i princip svenskt
medborgarskap och bosättning i riket. Eftergift från medborgarskapskravet
kan endast ges konventionsvägen. Beträffande barnpensionen avgörs i
konventionsfall rätten till förmånen i första hand av hur lång bosättningstid
i landet den avlidne hade vid dödsfallet.

Familjepolitiska kommittén föreslog i betänkandet (SOU 1972:34)
Familjestöd att medborgarskapskravet skulle slopas för rätt till bidragsförskott.
Denna förmån skulle utgå i alla de fall då vårdnadshavaren och
barnet var bosatta i Sverige. Kommittén fann det däremot inte möjligt att
bryta ut barnpensionen ur lagen om allmän försäkring eller att inom
lagen göra undantag från medborgarskapsreglerna i fråga om barnpension.
Kommittén föreslog i stället att — i avvaktan på att frågan kunde lösas på
ett mera permanent sätt — ett stöd motsvarande barnpensionen skulle
tillförsäkras de utländska barn i Sverige som för närvarande på grund av
medborgarskapsvillkoret går miste om barnpension. Det föreslogs därför
att bidragsförskott skulle utgå till den som inte kunde få barnpension
därför att han inte hade svenskt medborgarskap eller inte omfattades av
konvention men som i övrigt uppfyllde kraven för att få sådan pension.
Bidragsförskott skulle utgå med samma belopp som barnpension från
folkpensioneringen.

I motionen 1974:704 av fru Hörnlund m. fl. framställs ett yrkande
som innebär krav på ett genomförande av familjepolitiska kommitténs
förslag om att bidragsförskott i vissa fall skall kunna utgå som ersättning
för barnpension.

Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan
erinran familjepolitiska kommitténs förslag i fråga om invandrarbarnens
rätt till vissa förmåner. Några remissinstanser, däribland försäkringsdomstolen
och riksförsäkringsverket, har dock gjort invändningar mot den
lagtekniska lösningen beträffande bidragsförskott till barn, som om de
varit svenska medborgare skulle fått barnpension. De invändningar, som
därvid framförts, talar för att frågan om hur rätten till barnpension —
eller motsvarande ersättning i annan form — skall lösas för den aktuella
gruppen utländska barn bör göras till föremål för ytterligare överväganden.
I vart fall kan det enligt utskottets mening inte komma i fråga att
införa rätt till bidragsförskott som ersättning för barnpension så länge
huvudfrågan om bidragsförskott för invandrarbarnen inte är löst. Ut -

SoU 1974:14

4

skottet vill i sammanhanget också nämna att, enligt vad utskottet inhämtat,
inom Kungl. Maj:ts kansli en översyn pågår av de karensregler i fråga
om bosättningstid i Sverige, som gäller för rätt till förmåner från lagen
om allmän försäkring enligt olika konventioner.

I den andra motionen — 1974:66 av fru Hörnlund och fru Håvik — tas
upp kravet på moderns medverkan för underhållsbidrags eller faderskaps
fastställande som villkor för bidragsförskott och kravet på sådan
medverkan till höjning av underhållsbidrag.

Enligt 2 § d) lagen om bidragsförskott utgår inte bidragsförskott om
vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. 1
4 § fjärde stycket samma lag stadgas att bidragsförskott inte utgår med
högre belopp än underhållsbidraget, därest vårdnadshavaren utan giltigt
skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få
underhållsbidraget höjt.

I motionen hemställs att — i överensstämmelse med vad familjepolitiska
kommittén föreslagit — de nämnda bestämmelserna i 2 § d) och 4 §
fjärde stycket lagen om bidragsförskott skall upphävas.

Familjepolitiska kommittén har med instämmande av motionärerna
anfört att möjligheten att dra in bidragsförskott är ett olämpligt
påtryckningsmedel för att uppnå att faderskap blir fastställt; sanktionen
är mycket hård och drabbar ytterst barnets försörjningssituation. Det är
också tveksamt om den aktuella bestämmelsen kan ha någon större effekt
på mödrarnas vilja att medverka till faderskapets fastställande.

Samtliga remissinstanser utom en har tillstyrkt eller lämnat utan
erinran förslaget att upphäva de ovan angivna lagrummen i lagen om
bidragsförskott. Även enligt utskottets mening talar starka skäl för ett
genomförande av kommitténs förslag. Utskottet vill dock samtidigt
framhålla att ett slopande av de aktuella bestämmelserna skulle ge
utrymme för möjligheter till missbruk, som i vart fall inte fullständigt
torde kunna undanröjas genom de regler som finns om fastställande av
faderskap genom medverkan av barnavårdsnämnd. Det kan därför vara
motiverat att även den här behandlade frågan görs till föremål för
ytterligare överväganden. Därvid kan det finnas anledning att undersöka
möjligheterna att i lagen ha en spärregel, som är avsedd att hindra att
bidragsförskott utgår i uppenbara missbrukssituationer.

Även om utskottet således inte kan biträda motionsyrkandena vill
utskottet framhålla, att det är angeläget att de i motionerna upptagna
frågorna bringas till en lösning. Med beaktande av att förslagen i
familjepolitiska kommitténs slutbetänkande är avsedda att genomföras
under en treårsperiod anser sig utskottet ha befogad anledning räkna med
att Kungl. Maj:t inom en nära framtid kommer att förelägga riksdagen
förslag i här aktuella avseenden.

SoU 1974:14

5

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:66 och motionen 1974:704.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i
Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken
Andersson (c), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herr Alftin (s), fru
Troedsson (m)* och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7454 S Stockholm 1974