Socialutskottets betänkande nr 12 år 1974
Nr 12

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om de ensamståendes
problem.

Motionen

I motionen 1974:428 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en allsidig översyn av de särskilda problem som
möter de ensamstående samt förslag till åtgärder för att avhjälpa dessa,
under beaktande av avslutade och pågående utredningar som berör
problemen.

I motionen anförs inledningsvis att andelen småhushåll och
ensamstående personer ökat i många äldre tätorter och i avfolkningsbygderna
samt att de ensamstående är en eftersatt grupp när det gäller
bostadssplanering och sociala reformer. Det anförs vidare, att de
ensamstående utgörs av många skiftande kategorier — studerande
ungdomar och pensionärer, människor i produktionen och utslagna i
svåra sociala förhållanden — samt att statistiken visar, att de ensamstående
i större utsträckning än andra medborgare bor i omoderna
lägenheter, att de har de lägsta inkomsterna, att de drabbas oftare och
svårare av arbetslöshet än andra, att de äter den sämsta och ensidigaste
kosten och att de tvingas i högre grad än andra att leva på existensminimum
med socialhjälp som enda räddningen.

I motionen framhålls härefter en rad problem för ensamstående.
Härvid påpekas följande.

Möjligheten för ensamstående med barn till ”skatterabatt” (skattereduktion)
om 1 800 kr. kan vid en inkomst som understiger ca 10 000
kr. inte utnyttjas fullt ut. De ensamstående med barn och små inkomster
skulle gynnas av att avdraget omformades till ett bidrag. Motionärerna
framhåller att de i annat sammanhang föreslagit detta.

Ett stort problem är den brist på kontaktmöjligheter som drabbar de
ensamma när de blir sjuka.

En sjuk ensamstående i aktiv ålder har i praktiken sällan möjlighet att
få social hemhjälp.

Vid arbetsmarknadsutbildning m. m. erhåller familjeförsörjare, som
yrkesutbildas utom hemorten, resekostnadsersättning för en resa i
månaden från utbildningsorten till hemorten. Härjämte föreligger rätt till
traktamente. Motsvarande förmåner tillkommer inte ensamstående.

Hänsynen till barnfamiljernas särskilda behov har länge inneburit att
de ensamstående får stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga
bostadsbeståndet.

I vissa kommuner tillämpar den kommunala bostadsförmedlingen en
ytransonering för ensamstående som bör upphävas.

SoU 1974:12

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 12

SoU1974:12

Särskilt problematiskt kan bostadsproblemet bli i samband med
skilsmässa, då den av makarna som inte tilldöms vårdnaden av barnen
ofta mister rätten till den gemensamma bostaden.

Bestämmelserna om statskommunala bostadstillägg, vilka numera
inrymmer möjlighet för kommun att få statsbidrag till bostadstillägg till
ensamstående utan barn, anges ha minst två ”skönhetsfläckar”. Den
första ”skönhetsfläcken” anges vara villkoret att bostadstillägget skall
utgå på visst sätt i förhållande till den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten. Det påpekas härvid att den taxerade inkomsten är för stora
grupper inte mätare på levnadsstandard och att alla som betalar underhåll
för icke hemmavarande barn har en avsevärt lägre levnadsstandard än vad
den taxerade inkomsten visar. Den andra ”skönhetsfläcken” anges vara
villkoret att bostadstillägget kan utgå endast till den som fyllt tjugo år.
Det påpekas att detta — med hänsyn till att bostadstillägg till barnfamiljer
inte får utgå till familj med barn över sjutton år - innebär att
bostadsstöd för unga mellan sjutton och tjugo år saknas.

Motionärerna anför vidare att under grundutbildningen för värnpliktiga
bostadsbidrag utgår till ensamstående värnpliktig endast under vissa
förutsättningar och efter medgivande av försvarets civilförvaltning,
medan bidrag av denna art till övriga värnpliktiga i princip utgår utan
närmare villkor.

Motionärerna framhåller avslutningsvis att vissa problem är alltför
speciella för att de skall kunna lösas integrerade i likartade problem för
andra grupper.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner angående de ensamståendes
problem

Motioner angående de ensamståendes problem med i huvudsak samma
innehåll som i motionen 1974:428 har behandlats vid samtliga riksdagar
under åren 1965—1973. Motionerna — som avstyrkts av allmänna
beredningsutskottet (ABU 1965:10, 1966:8, 1967:28, 1968:57, 1969:1
och 1970:55) och av socialutskottet (SoU 1971:16, 1972:15 och 1973:8)
— har inte föranlett någon riksdagens åtgärd.

Allmänna beredningsutskottet har ansett att problemen var väsentliga
och att det var angeläget att söka finna lösningar på dem. Med hänvisning
till pågående utredningsverksamhet m. m. och de resultat därav som var
att förvänta samt till att de upptagna frågorna inte gällde enbart de
ensamstående utan alla grupper i samhället och därför borde integreras i
större sammanhang har utskottet avstyrkt motionerna.

Socialutskottet anförde i betänkandet SoU 1973:8 bl. a. följande.

Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella
motionen har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare och senast
förra året (SoU 1972:15). I samtliga fall har motionerna avslagits. Som
riksdagen tidigare framhållit är de problem som uppstår för ensamstående
i många fall av samma karaktär som för andra grupper. Då så inte

SoU1974:12

är fallet ägnas vid det omfattande utredningsarbete som pågår på olika
områden i regel särskild uppmärksamhet åt situationen för de ensamstående
på motsvarande sätt som för andra grupper för vilka kan finnas
särskilda problem. Den i föregående avsnitt lämnade redovisningen ger
belägg för detta. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets
mening inte motiverat att tillsätta en sådan utredning som begärs av
motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen.

Tidigare riksdagsbehandling och utredningar m. m. beträffande olika
frågor som tas upp i motionen

I socialutskottets förutnämnda betänkanden SoU 1971:16, 1972:15
och 1973:8 har lämnats redogörelser för behandlingen i riksdagen och i
utredningssammanhang för olika frågor som även tas upp i årets motion
angående de ensamståendes problem.

Skattereduktion

Beträffande frågan om skattereduktion redovisades i 1972 års betänkande,
att motionsyrkanden om att skattereduktion (”hemmamakeavdrag”)
skulle ersättas med hemmamakebidrag om 1 800 kr. eller
motsvarande bidrag till ensamstående med hemmavarande barn avslagits
av 1970 och 1971 års riksdagar.

Kontaktverksamhet

Socialministern, statsrådet Aspling, avgav den 17 februari 1972 svar på
en enkel fråga (nr 56) om åtgärder för att hindra att människor avlider i
isolering. I svaret erinrades om kommunernas skyldighet att skaffa sig
kännedom om de enskildas behov av omvårdnad och verka för att detta
blir tillgodosett och omnämndes huru kommunerna prövat olika lösningar
för att bispringa ensamma och isolerade personer m. m.

Social hemhjälp

Föreskrifterna om social hemhjälp redovisades i 1972 års betänkande.
Enligt dessa skall även ensamstående personer, också i yngre åldrar, som på
grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete, kunna få viss
hjälp, om arbetskraftstillgången medger det.

I 1973 års betänkande redogjorde utskottet för behandlingen inom
utskottet av en särskild motion, vari bl. a. anfördes att det beträffande
social hemhjälp vore berättigat med en prioritering till förmån för
ensamstående och vari begärdes en översyn av bestämmelserna och
anvisningarna om social hemhjälp. Socialutskottet, som föreslog avslag på
motionsyrkandet, underströk vikten av att de svårigheter som uppstår för
ensamstående att sköta hemmet även vid kortvarig sjukdom beaktades av
kommunerna.

SoU 1974:12

Viss resekostnadsersättning vid arbetsmarknadsutbildning

En närmare redogörelse för arbetsmarknadsutbildningen lämnades i
1973 års betänkande. Däri angavs att i kommitténs (In 1972:04) för
översyn av arbetsmarknadsutbildningen uppgifter ingår bl. a. frågor om
utformningen av systemet för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.
Kommittén beräknar slutföra sitt arbete i slutet av år 1974.

Bostadsfrågan

1 1971 års betänkande redovisades boendeutredningens (In 1970:36)
uppgifter. Boendeutredningen har nyligen tillsammans med bostadsfinansieringsutredningen
avgivit ett betänkande om solidarisk bostadspolitik,
varom vissa uppgifter lämnas i ett följande avsnitt.

Civilutskottet behandlade år 1972 i betänkandet CU 1972:9 (s. 12) ett
motionsyrkande om att enpersonshushållens boendefrågor skulle särskilt
uppmärksammas, därvid civilutskottet bl. a. framhöll vikten av en snar
förbättring av bostadsstandarden för småhushållen, vilken fråga angavs i
allt väsentligt falla på kommunernas ansvar men borde uppmärksammas
även i övrigt.

Bostadsbidrag till värnpliktiga

En närmare redogörelse för förmånerna för värnpliktiga och för
förslag till förbättringar i dessa förmåner, vilka framlagts av utredningen
(Fö 1970:23) rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. i
betänkandet (SOU 1972:68) Värnpliktsförmåner, lämnades av utskottet i
1973 års betänkande.

Vissa aktuella förslag m. m.

Till komplettering av de under tidigare år lämnade uppgifterna
lämnas följande redogörelse för vissa aktuella förslag m. m.

Förslag av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna

Boendeutredningen och den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande
år 1972 tillsatta bostadsfinansieringsutredningen (In 1972:03) har i
mars i år till chefen för bostadsdepartementet avgivit ett gemensamt
betänkande (SOU 1974:17) Solidarisk bostadspolitik jämte bilagor (SOU
1974:18), vari framläggs bl. a. förslag om ett nytt lånesystem för
bostadsfinansiering. I betänkandet framhålls att bostadsutbudet på sikt
bör ge varje hushåll möjlighet till kök och vardagsrum samt sovrum. De
båda utredningarna kommer att fortsätta sitt arbete och därvid behandla
bl. a. frågan om det framtida bostadsbyggandet, frågan om avvägningen
mellan olika former av bostadsstöd och frågan om bostadsförmedlingsverksamheten.
Det avgivna betänkandet remissbehandlas för närvarande.

SoU1974:12

Bostadsbidrag till värnpliktiga

Förslag grundade på förslag i förenämnda betänkande Värnpliktsförmåner
beräknas komma att föreläggas årets höstriksdag.

I årets statsverksproposition, bil. 6, Försvarsdepartementet har föredragande
departementschefen (s. 66) förordat en med 1 milj. kr. ökad
avsättning av medel för att ytterligare förbättra möjligheterna för
ensamstående värnpliktiga att få bostadsbidrag inom ramen för familjebidragsförordningens
bestämmelser.

Statskommunala bostadstillägg till ensamstående

Enligt kungörelsen (1968:425, omtryckt 1973:378) om statliga bostadstillägg
till barnfamiljer kan statligt bostadstillägg (högst 900 kr. per barn
och år) under vissa förutsättningar utgå till familj med barn under
sjutton år som helt eller delvis försörjes inom familjen.

Enligt kungörelsen (1973:379) om statskommunala bostadstillägg
(ändrad senast 1973:956) kan under vissa förutsättningar statsbidrag utgå
för kommunalt bostadstillägg som utgår till familjer med barn under
sjutton år eller till ensamstående och makar utan barn. De statskommunala
bostadstilläggen utgår med 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden
som ligger inom vissa i kungörelsen angivna intervaller. Enligt
3 § kungörelsen gäller beträffande statskommunalt bostadstillägg till
ensamstående villkoret att det skall utgå till den som fyllt tjugo år. Om
synnerliga skäl föreligger, kan statskommunalt bostadstillägg utgå till
ensamstående som inte fyllt tjugo år.

För såväl statliga som statskommunala bostadstillägg finns inkomstprövningsregler
som anknyter till den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten och till reduceringsfaktorer, som ökar på visst sätt med ökad
inkomst.

Med anledning av motionsyrkanden har riksdagen på hemställan av
socialutskottet i betänkandet SoU 1974:6 begärt en översyn av regelsystemet.
Utskottet har därvid bl. a. uttalat att ett motionsförslag om
sänkning av åldersgränsen för rätten till statskommunalt bostadstillägg
för ensamstående och makar utan barn från 20 år till 18 år därvid bör
övervägas.

Utskottet

I motionen 1974:428 av herr Helén m. fl. anges en rad problem som
enligt motionärernas mening ofta uppstår för ensamstående. Motionärerna
nämner bl. a., svårigheter för ensamstående då det gäller behov av
hjälp vid sjukdom och vid anskaffande av bostad. De framhåller också att
de ensamstående är missgynnade beträffande vissa ersättningar vid
arbetsmarknadsutbildning och beträffande bostadsbidrag under grundutbildningen
för värnpliktiga. Vidare kritiseras vissa villkor för statskommunala
bostadstillägg. Motionärerna begär en allsidig översyn av de
särskilda problem som möter de ensamstående och en plan för att

SoU 1974:12

avhjälpa problemen. Härvid bör pågående utredningar beaktas.

Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella
motionen har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger och senast förra
året (SoU 1973:8). 1 samtliga fall har motionerna avslagits. Som
riksdagen tidigare framhållit är de problem som uppstår för ensamstående
i många fall av samma karaktär som för andra grupper. Då så inte är fallet
ägnas vid det omfattande utredningsarbete som pågår på olika områden i
regel särskild uppmärksamhet åt situationen för de ensamstående på
motsvarande sätt som för andra grupper för vilka kan finnas särskilda
problem. Den av utskottet lämnade redovisningen ger belägg för
detta. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte
motiverat att tillsätta en sådan utredning som begärs av motionärerna.
Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:428.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp
(s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i
Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Marklund (vpk)*, fru Wigenfeldt (c),
herrar Leuchovius (m) och Karlehagen (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 6 som börjar med
”Motioner med” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen,
nämligen att många grupper av ensamstående för närvarande missgynnas
då det gäller samhällelig service och andra förmåner som lämnas av det
allmänna. Ensamstående i aktiv ålder har svårt att vid sjukdom få social
hemhjälp. De ensamstående är missgynnade beträffande resekostnadsersättning
vid arbetsmarknadsutbildning. De har fått stå tillbaka vid
fördelningen av det tillgängliga bostadsbeståndet, vilket lett till att
ensamstående förvärvsarbetande under lång tid måste vara inneboende.
Den taxerade inkomsten är för stora grupper ensamstående inte en

SoU1974:12

adekvat mätare på levnadsstandard, och villkoret beträffande taxerad
inkomst för att få statskommunala bostadstillägg missgynnar därför dessa
grupper. Åldersgränserna för dylika tillägg gör vidare att bostadsstöd inte
finns för unga mellan sjutton och tjugo år. De ensamstående är vidare
missgynnade beträffande bostadsbidrag för värnpliktiga. Det finns således
en rad frågor som måste lösas för att inte de ensamstående skall behöva
inta en särställning i samhället, vilket de nu med rätta ofta anser vara
fallet.

Man kan inte bortse ifrån att vissa problem för de ensamstående aldrig
kan lösas integrerade i likartade problem för andra grupper. Det fordras
därför i många fall en särbehandling av de ensamståendes problem för att
dessa skall uppmärksammas, beaktas och lösas, så att de ensamstående får
samma möjligheter som andra samhällsmedborgare. Utskottet tillstyrker
således motionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1974:428 hos Kungl.
Maj:t begär en allsidig översyn av de särskilda problem som
möter de ensamstående samt förslag till åtgärder för att avhjälpa
dessa, under beaktande av avslutade och pågående utredningar
som berör problemen.

GOTAB 74 7265 S Stockholm 1974