Skatteutskottets betänkande nr 7 år 1974

SkU 1974:7

Nr 7

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag vid
inkomsttaxeringen för resor med egen bil.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:374 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar
till 33 §

4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer de milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil fastställer riksskattenämnden särskilda grunder
för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om
sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda
större bil på grund av skrymmande last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering samt eftertaxering för år
1974 eller tidigare år.

1974:602 av herr Enlund m. fl. (fp, c, m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att skapa
enhetliga och, så långt det är möjligt, för olika grupper av skattskyldiga
likartade regler beträffande rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för
kostnader för resor med egen bil till och från arbetet och för resor i
tjänsten;

1974:1210 av herr Danell (m) vari hemställs

att riksdagen anhåller, att Kungl. Maj:t antingen föreslår riksdagen
sådan ändring av kommunalskattelagen eller utfärdar sådana tillämpningsföreskrifter,
att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa
får inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa
föreligger.

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 7

SkU 1974:7

Gällande bestämmelser m. m.

Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i allmänhet som en icke
avdragsgill levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (KL) medges dock avdrag för skälig kostnad för
resor till och från arbetsplatsen, om denna varit belägen på sådant
avstånd från bostaden att han behövt anlita särskilt fortskaffningsmedel.

När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen har
riksskattenämnden — numera riksskatteverket — sedan slutet av 1950-talet meddelat särskilda anvisningar. Efter en lagändring 1969 skall verket
för varje kalenderår fastställa en schablon för avdraget på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil. Hänsyn skall tas till kostnader,
som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och
till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna
kostnaderna skall av verket fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen
och annan körning. Vid beräkningen skall verket utgå från
genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den
andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från
arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp som behövs för
att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av
kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och
från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga
körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall
avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.

Den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats
bör, enligt vad som uttalats i prop. 1969:29, beräknas till 1 000 mil och
privatkörningen till i medeltal 1 300 mil per år. I enlighet härmed
beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet
för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. Om den
privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till
och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen
att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning
än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de
olika slagen av körning.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1974 års taxering (RSV ser.
Dt 1973:27) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift
för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den
skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för
bilkostnaden under följande förutsättningar, nämligen

att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst
en halv mil samt

att det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i
stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst
av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass

SkU 1974:7

per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn
genom användandet av bil för resorna i fråga.

Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder bil, bör medges
avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. — Om allmänt kommunikationsmedel
saknas får skäligt avdrag för bilkostnaden medges oavsett
tidsvinsten, under förutsättning att avståndet mellan bostaden och
arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.

Som skäligt avdrag för bilkostnader bör i ovan avsedda fall anses 3:50
kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver
2:20 kr. för mil. Den omständigheten att den skattskyldige eventuellt
använder större bil vid sina ifrågavarande resor och att hans kostnader av
sådan anledning är högre än de angivna beloppen bör inte medföra att
avdrag medges med högre belopp än nyss sagts. — Vid samåkning gäller
särskilda regler.

Om skattskyldig på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen, bör avdrag
för bilkostnad medges även om avståndet är mindre än förut sagts och
utan hänsyn till eventuell tidsvinst. Avdraget bör i dylika fall — i den mån
detta är fördelaktigare — medges med den del av de faktiska bilkostnaderna
under året, som efter förhållandet mellan, å ena sidan, den
sammanlagda körsträckan under året till och från arbetsplatsen och, å
andra sidan, den totala körsträckan belöper på förstnämnda körningar.

Uttalandena ovan har inte avseende på frågan om avdrag för egentliga
tjänsteresor med bil. Kostnader för sådana resor behandlas i viss mån
olika beroende på om statlig eller kommunal ersättning utgått eller ej.

Är fråga om statlig eller kommunal tjänst, skall den anvisade
ersättningen i regel inte tas upp som intäkt. Å andra sidan får
motsvarande kostnader inte dras av. Detta gäller även om ersättningen
varit otillräcklig. Motsvarande gäller vid anställning hos skogsvårdsstyrelse
och hos vissa offentliga institutioner (32 § 3 mom. och p. 4 av
anvisningarna till 32 § KL).

I fråga om enskild tjänst skall däremot den anvisade ersättningen tas
upp som intäkt, och motsvarande omkostnader dras av. Om ersättningen
beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt för att
täcka omkostnaderna får större avdrag än som svarar mot ersättningen
medges endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda
förhållanden varit otillräcklig. Å andra sidan gäller att det ofta bör kunna
antas att ersättningen i sin helhet gått åt för sitt ändamål. Avdrag med
samma belopp som den anvisade ersättningen torde enligt p. 4 av
anvisningarna till 32 § KL i regel böra medges i de fall, då ersättningen
inte överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas.

Statlig resekostnadsersättning utgick under första resp. andra halvåret
1973 med 49 resp. 50 öre/km t. o. m. 7 000 km och därefter med 27
resp. 28 öre/km eller för körsträckor över 15 000 km med 34 resp. 35
öre/km. Kilometerersättningen höjs med 2 öre inom Västernorrlands eller
Jämtlands län och med 3 öre inom Västerbottens eller Norrbottens län.

SkU 1974:7

Förrättningsman med skrymmande och tungt bagage är berättigad till
högre ersättning.

Beträffande avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten
krävs emellertid i allmänhet utredning rörande de totala bilkostnaderna
under året, och avdrag medges endast för den del, som belöper på
tjänsteresorna i förhållande till den totala körsträckan. Yrkas avdrag för
värdeminskning brukar avskrivningsunderlaget reduceras om bilen av
privata skäl är av dyrare märke än nödvändigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas enligt länsanvisningarna i allmänhet till högst 15 % eller om den
totala körsträckan överstiger 1 500 mil högst 20—25 % av avskrivningsunderlaget.

Skatteutskottet har vid 1971—1973 års riksdagar (SkU 1971:6,
1972:5 och 1973:9) avstyrkt motionsyrkanden rörande ändringar av
reglerna om avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Därvid har
framhållits att en schablon givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett
i alla lägen rättvisande resultat. Genom att låta schablonen bygga på en
genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och
genom att göra kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom
ramen för schablonen har reglerna ansetts ta vederbörlig hänsyn till
sådana skattskyldiga som har långa årliga körsträckor till och från
arbetet. Utskottet har vidare framhållit, att en schablon av denna art inte
otillbörligt bör missgynna den, som inte har möjlighet att erhålla
bilkostnadsavdrag, och att schablonen från dessa synpunkter är väl
avvägd.

I betänkandet SOU 1972:11 angående förenklad löntagarbeskattning
(FLB) anför utredningsmannen, att man inom ramen för en beskattning
enligt det i betänkandet diskuterade FLB-systemet knappast kan upprätthålla
en ordning, som innebär att avdraget för kostnader för intäkternas
förvärvande skall bestämmas till det exakta beloppet av skattskyldigs
utgifter i sådant hänseende. Å andra sidan konstaterar han, att det inte
gärna kan komma i fråga att inom ramen för vårt nettovinstbeskattningssystem
vägra avdrag för naturliga kostnader för intäkternas förvärvande.
Till dessa kostnader hör visserligen i princip inte utgifterna för resor
mellan bostad och arbetsplats, men mot ett avskaffande av avdragsrätten
härför talar enligt utredningsmannen andra starka skäl. Han konstaterar
också att de ändringar i fråga om avdragsrätten för dylika resekostnader
som beslutats under senare år inneburit ett ökat hänsynstagande till de
verkliga utgifterna.

Utskottet

Bestämmelserna om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för
resor med egen bil är olika utformade beträffande, å ena sidan, resor till
och från arbetsplatsen och, å andra sidan, resor i tjänsten. 1 det senare
fallet erhåller den skattskyldige ofta bilersättning av arbetsgivaren, och
avdrag medges i princip med den del av de totala bilkostnaderna, som

SkU 1974:7

belöper på resor i tjänsten. I fråga om statlig och kommunal tjänst skall
dock den anvisade ersättningen inte tas upp som intäkt, medan
motsvarande kostnader inte får dras av.

I fråga om resor till och från arbetsplatsen får enligt av riksskatteverket
utfärdade anvisningar avseende 1974 års taxering (RSV Dt
1973:27) skattskyldig, som haft ett avstånd mellan bostad och arbetsplats
av minst en halv mil och som genom användande av bil för resor till
och från arbetet regelmässigt gjort en tidsvinst av minst en och en halv
timme om dagen, avdrag för kostnaderna med 3:50 kr. per mil t. o. m.
1 000 mil per år och för körsträckor därutöver med 2:20 kr. per mil.
Schablonen bygger på särskilda regler, som innebär att den, som årligen
kör 1 000 mil till och från arbetet och 1 300 mil privat, får avdrag inte
endast för merkostnaderna för resorna till och från arbetsplatsen utan
också för den andel av de årsbundna (fasta) kostnaderna som belöper på
förstnämnda resor.

1 motionen 1974:374 yrkas att bestämmelserna om avdrag för
kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats ändras så
att den, som har en årlig sammanlagd körsträcka för sådana resor om
minst 2 000 mil, skall få större avdrag än för närvarande. Motionären i
motionen 1974:1210 hemställer, att vid beräkningen av tidsvinst för rätt
till avdrag för bilresor till och från arbetet hänsyn skall tas till den tid
som i samband med sådana resor går åt för färd till och från barndaghem.
Yrkandet i motionen 1974:602 är mer vittomfattande. Motionärerna
begär åtgärder, som syftar till att skapa enhetliga och för olika grupper av
skattskyldiga likartade regler beträffande rätten till avdrag för bilkostnader
för resor till och från arbetet och för resor i tjänsten.

Vad först angår yrkandet i motionen 1974:602 om mer enhetliga
regler för avdrag för bilkostnader har utskottet från traktamentsbeskattningsutredningen
under hand inhämtat, att utredningen, som har för
avsikt att avlämna sitt betänkande i april 1974, också kommer att beröra
frågor om avdrag för bilkostnader såväl vid resor till och från arbetet som
i tjänsten. I avvaktan på ställningstagandet till utredningens förslag
avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen 1974:602.

Beträffande yrkandet i motionen 1974:374 om vidgad rätt till avdrag
för längre bilresor till och från arbetet vill utskottet framhålla, att en för
det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel för beräkning av
avdraget givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen
rättvisande resultat. Genom att schablonen bygger på en genomsnittlig
årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att
kostnaderna för slitage o. d. är obegränsat avdragsgilla inom ramen för
schablonen har man enligt utskottets uppfattning tagit vederbörlig
hänsyn till sådana skattskyldiga som har långa körsträckor till och från
arbetet. Utskottet anser därför att det f. n. inte finns anledning införa en
bestämmelse, som ger större avdrag än vad som nu är fallet vid
förhållandevis långa avstånd mellan bostad och arbetsplats. Med hänvisning
härtill och till vad utskottet anfört beträffande traktamentsbeskattningsutredningens
överväganden avstyrker utskottet bifall till motionen
1974:374.

SkU 1974:7

Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1974:1210 om att vid
bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med egen bil
mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skall tas till resa till
barndaghem, vill utskottet endast framhålla, att avdrag för kostnader för
tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt utskottets
uppfattning saknas därför anledning att ta hänsyn till resor till och från
barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan bostad och
arbetsplats. Utskottet avstyrker därför skrivelseyrkandet i motionen
1974:1210.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1974:374,

2. motionen 1974:602,

3. motionen 1974:1210.

Stockholm den 12 mare 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c),
Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Sundkvist (c), Westberg i
Hofors (s), fru Normark (s) herrar Hallenius (c) och Olsson i Järvsö (c).

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med
”Beträffande yrkandet” och på s. 6 slutar med ”motionen 1974:1210”,
bort ha följande lydelse:

Beträffande yrkandet i motionen 1974:374 delar utskottet motionärernas
uppfattning att gällande regler inte ger erforderligt avdrag för dem,
som inte uppfyller de förutsättningar, som ligger bakom schablonreglerna.
Det är i första hand de, som har mycket långa avstånd mellan
bostad och arbetsplats, som drabbas av att schablonen är alltför
restriktiv. Sådana långa arbetsresor är tämligen vanliga inte minst i de
norra delarna av landet. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet yrkandet
i motionen 1974:374 om generösare regler för dem som har dagliga
arbetsresor överstigande 2 000 mil per år.

SkU 1974:7

hem måste anses vara en del av tiden för arbetsresan, och den skall
sålunda beaktas vid fastställandet av den tidsvinst som resa med egen bil
innebär jämfört med användande av allmänna kommunikationsmedel.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:374 antar följande

Förslag till

Lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar
till 33 §

4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskatteverket fastställer milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil fastställer riksskatteverket särskilda grunder
för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om
sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda
större bil på grund av skrymmande last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering samt eftertaxering för år
1974 eller tidigare år.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1210 hos Kungl.
Maj:t hemställer om sådana tillämpningsföreskrifter att vid
bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med
egen bil mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skall tas
till resor till och från barndaghem.

GOTAB 74 7160 S Stockholm 1974