Skatteutskottets betänkande nr 60 år 1974

SkU 1974:60

Nr 60

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:177 med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond,
m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:177 har Kungl. Majit (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om avsättning till särskild investeringsfond,

2. lag om nedsättning av allmän energiskatt,

3. lag om insättning på investeringskonto för skog.

1 propositionen föreslås åtgärder med anledning av vinstutvecklingen inom
industrin och skogsbruket. Således föreslås att aktiebolag och ekonomiska
föreningar - utöver tidigare beslutad avsättning med 20 % till arbetsmiljöfond
- skall avsätta 15 % av sin vinst för år 1974 till särskild investeringsfond.
Vidare föreslås att skogsägare skall avsätta viss procent av sina
skogsintäkter under tiden den 1 november 1974-den 31 december 1975
till investeringskonto för skog. Slutligen föreslås, att den tillfälliga nedsättningen
av energiskatt för industriell bränsle- och kraftförbrukning slopas.
Eventuella åtgärder för år 1975 kommer att föreslås när vinst- och konjunkturutvecklingen
under år 1975 bättre kan bedömas.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU 1974:60

FörfaUningsförslagen
1 Förslag till

Lag om avsättning till särskild investeringsfond

Härigenom förordnas som följer.

1 § Aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank som huvudsakligen driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall göra avsättning till särskild investeringsfond
enligt bestämmelserna i denna lag.

Företag, som avses i första stycket, för vid beräkning av nettointäkt av
rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt göra avdrag för belopp,
som avsättes till särskild investeringsfond. Avdraget göres vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla, till vilken företagets huvudsakliga verksamhet
hänför sig.

Denna lag gäller icke företag, som år 1976 första gången taxeras för inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet.

2 § Avsättning till särskild investeringsfond skall göras med belopp, som
motsvarar femton procent av den företagets årsvinst som hänför sig till
beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1975 eller, om
företaget då icke skall taxeras för inkomst, år 1976. Årsvinsten beräknas
enligt andra stycket av anvisningarna till 3§ förordningen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning. Sålunda beräknad årsvinst
skall ökas med belopp, som tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar
eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen. Understiger
årsvinsten efter nyssnämnda justering 1 000 000 kronor, behöver
avsättning till särskild investeringsfond icke ske.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader, skall
vid tillämpning av första stycket årsvinsten jämkas med hänsyn härtill.
Skall företaget taxeras för två beskattningsår, sammanlägges årsvinsten för
de båda beskattningsåren varefter den jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens
sammanlagda längd.

3 § Företaget skall med angivande av firma och postadress inbetala medel,
som enligt denna lag skall avsättas till särskild investeringsfond, till riksbankskontor.
Medlen insättes på ett särskilt räntelöst konto (särskilt investeringskonto).
Medlen anses inbetalda den dag de kommit riksbanken
tillhanda.

4 § Inbetalning skall ske senast den dag då företaget enligt 34 § taxeringsförordningen
(1956:623) senast skall avlämna allmän självdeklaration för
beskattningsåret. Skall företaget ej taxeras år 1975, är företaget ändå skyldigt
att göra preliminär inbetalning till riksbanken senast den 31 mars 1975 med

SkU 1974:60

belopp, som motsvarar femton procent av den årsvinst, beräknad enligt
2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår varför taxering skett år
1974. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration
till 1976 års taxering, att avsättning till särskild investeringsfond på grund
av bestämmelserna i denna lag skall ske med större belopp än vad som
preliminärt inbetalats, skall företaget inbetala vad som fattas senast den
dag då deklarationen skall avlämnas.

Företaget skall senast den dag då det skall göra inbetalning enligt första
stycket till länsstyrelsen i det län där företaget skall taxeras till statlig inkomstskatt
lämna skriftlig uppgift om den beräkning som ligger till grund
för inbetalningen. Uppgift lämnas på blankett enligt formulär som riksskatteverket
fastställer. Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen
(1956:623)om självdeklaration äger motsvarande tillämpning på uppgift som
här avses.

Länsstyrelsen fastställer så snart det kan ske storleken av det belopp varmed
inbetalning skall göras. Meddelas icke beslut innefattande sådan fastställelse
inom två år efter utgången av det kalenderår då inbetalningen skolat
ske, anses skyldigheten att göra inbetalning fastställd i enlighet med uppgift,
som företaget lämnat enligt andra stycket.

Är det belopp som företaget inbetalat för lågt beräknat med hänsyn till
bestämmelserna i 2 §, förelägger länsstyrelsen så snart det kan ske företaget
att inom den tid länsstyrelsen bestämmer inbetala det belopp som fattas
jämte ränta enligt 5 § första stycket. Är det belopp som företaget inbetalat
för högt, och föreligger ej anledning till antagande att ökad inbetalningsskyldighet
skall uppkomma för företaget till följd av ändring av företagets
taxering, förordnar länsstyrelsen om återbetalning av överskjutande belopp
från det särskilda investeringskontot jämte ränta enligt 5 § andra stycket.

5 § På belopp, som skall inbetalas enligt 4 § fjärde stycket, skall företaget
erlägga ränta för år räknat med tolv procent från och med månaden efter
den då inbetalning skolat ske enligt 4 § första stycket till och med den
månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock ej i något
fall för längre tid än två år. Räntan tillfaller statsverket.

På belopp, som återbetalas enligt 4 § fjärde stycket, utgår ränta för år
räknat med sju procent från och med månaden efter den då inbetalning
skett till och med den månad då förordnande om återbetalning meddelades.
Ränta utgår dock ej för tid före april månad 1975.

Har beslut, som föranlett ränta enligt första stycket, ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp
om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny beräkning av
ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas.

6 § Riksbanken lämnar företaget bevis om inbetalning till särskilt investeringskonto.
Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetalningen till

1* Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU 1974:60

länsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om sådan uppgift äger
bestämmelserna i 7 § förordningen(1955:256)om investeringsfonder för konjunkturutjämning
motsvarande tillämpning. Uppgiften skall innehålla upplysning
om tidpunkten för inbetalningen.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga
särskilda investeringskonton.

7 § Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majus förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
får efter ansökan medge att medel, som inbetalats till särskilt investeringskonto,
under tid och under de villkor i övrigt som därvid bestämmes
får tagas i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ förordningen
(1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning samt
för anskaffning av råvaror liksom anskaffning eller tillverkning av hel- och
halvfabrikat. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från arbetstagarsidans
ledamöter i det sökande företagets företagsnämnd.

Beslut att medel, som inbetalats till särskilt investeringskonto, får tagas
i anspråk tillställes företaget, länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning
av företaget skall riksbanken utbetala belopp i enlighet med beslutet
från företagets särskilda investeringskonto. Vid utbetalning skall tidigare
gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning.

Sedan fem år förflutit från den dag då inbetalning till särskilt investeringskonto
skett äger företaget efter uppsägning hos riksbanken utfå vad
som återstår på kontot av denna inbetalning.

Om utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken
arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen.

8 § Har medel, som avsatts till särskild investeringsfond, enligt medgivande
tagits i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ förordningen (1955:256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning, utgör medlen icke skattepliktig
inkomst för företaget. Å andra sidan får utgifter, till den del de
bestritts med sådana medel, vid taxeringen icke avdragas såsom driftkostnad.
Har medlen använts för att anskaffa tillgång för stadigvarande bruk,
får vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad
för tillgången anses endast den del av kostnaden som icke täckts av vad
som sålunda tagits i anspråk. Har medlen enligt medgivande tagits i anspråk
för anskaffning av råvaror eller för anskaffning eller tillverkning av heleller
halvfabrikat, utgör medlen skattepliktig inkomst för företaget, men
å andra sidan skall vid tillämpningen av 41 § kommunalskattelagen
(1928:370) och anvisningarna till nämnda paragraf den del av nu avsedda
slag av tillgångar för vilka anskaffningskostnaderna täckts av de ianspråktagna
medlen icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.

Utbetalas belopp, som avsatts till särskild investeringsfond, enligt 7 § tredje
stycket, skall beloppet omedelbart tagas upp som skattepliktig intäkt i
den förvärvskälla vari fondavsättningen gjorts.

SkU 1974:60

9 § Har aktiebolag i direkt ägo aktier motsvarande mer än nio tiondelar
av aktiekapitalet i ett eller flera aktiebolag, kan Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen medge att särskild investeringsfond
hos ett av bolagen vid tillämpningen av denna lag helt eller
delvis övertages av ett annat av bolagen. Därvid anses fondens medel avsatta
i det övertagande bolaget på tid då det överlåtande bolaget avsatte medlen.

Har beslut om övertagande av särskild investeringsfond meddelats, skall
den myndighet som meddelat beslutet lämna underrättelse härom till
länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av det överlåtande bolaget
skall riksbanken överföra medel som innestår på särskilt investeringskonto
för bolaget till ett motsvarande konto för det övertagande bolaget. Därvid
skall tidigare av det överlåtande bolaget gjord inbetalning tas i anspråk före
senare gjord inbetalning. Om överförandet skall riksbanken underrätta de
bolag varom fråga är samt länsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

10 § Medel, som utbetalats från särskilt investeringskonto i enlighet med
medgivande, skall företaget återbetala till riksbanken i den mån medlen
icke använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.

Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar beslut om återbetalning och den tid
inom vilken återbetalning skall ske. Beslutet tillställes, förutom företaget,
länsstyrelsen och riksbanken. För det beskattningsår, varunder beslut om
återbetalning meddelas, skall till beskattning upptas ett belopp motsvarande
en tiondel av vad som enligt beslutet skall återbetalas. Föreligger synnerliga
skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från denna beskattningsåtgärd.

11 § Betalar företag icke belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i
denna lag, skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser
som gäller vid indrivning av skatt enligt uppbördsförordningen (1953:272).
Restavgift enligt 58 § 1 mom. förordningen utgår på beloppet, varvid 58 § 2
mom. samma förordning äger motsvarande tillämpning.

12 § Mot beslut av länsstyrelsen enligt denna lag som icke rör anstånd
med inbetalning föres talan hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandlingen
skall vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden
fick del av beslutet. Mot kammarrättens beslut får talan icke föras. Har
talan förts mot länsstyrelsens beslut, får länsstyrelsen, efter hörande av skattechefen,
medge anstånd med inbetalningen helt eller delvis. Mot länsstyrelsens
beslut i fråga om anstånd får talan icke föras.

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Är beslut om återbetalning enligt 10 § andra
stycket föremål för Kungl. Maj:ts prövning, skall arbetsmarknadsstyrelsen
medge anstånd med återbetalningen.

13 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att göra avsättning till särskild investeringsfond eller

SkU 1974:60

att göra preliminär inbetalning. Kungl. Majit får även medge att inbetalning
som avses i denna lag får göras vid senare tidpunkt. I samband med medgivande
i sistnämnda hänseende skall ränta enligt 5 § första stycket utgå
för tid som Kungl. Majit bestämmer.

14 § Har företag i samband med skyldighet att göra avsättning till särskild
investeringsfond eller inbetalning till särskilt investeringskonto vidtagit åtgärd,
som kan antagas ha tillkommit i syfte att undgå eller få lindring i
denna skyldighet, fastställer länsstyrelsen det belopp varmed inbetalning
skall ske som om åtgärden ej vidtagits.

15 § Har skriftlig uppgift icke lämnats enligt 4 § andra stycket, skall företaget
anmanas att avge sådan uppgift. I anmaning får vite föreläggas. I fråga
om fullgörande av skyldighet att avge uppgift äger 47 § taxeringsförordningen
(1956:623) motsvarande tillämpning. Lämnas ej uppgift eller kan
det belopp varmed inbetalning skall göras icke tillförlitligen beräknas med
ledning av uppgiften, uppskattar länsstyrelsen inbetalningen till skäligt belopp.

16 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om inbetalning
enligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att sådan inbetalning sker med för lågt belopp dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Detsamma gäller den som med avsikt att inbetalning skall
ske med för lågt belopp underlåter att avge handling och därigenom föranleder
att för låg inbetalning sker.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej för den som frivilligt vidtager
åtgärd, som leder till att inbetalningen kan ske med rätt belopp.

17 § Företag, som gjort avsättning till särskild investeringsfond eller övertagit
sådan fond, är pliktigt att lämna sådana uppgifter som anges i 25 §
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Beträffande sådana uppgifter äger 26 och 27 §§ nämnda förordning motsvarande
tillämpning.

18 § Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelse skall föras register över
särskilda investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Är årsvinst, varav avsättning till särskild investeringsfond skall ske enligt
denna lag, hänförlig till räkenskapsår som avslutats före den 1 november
1974, får avsättningen i stället ske i räkenskaperna för det närmast påföljande
räkenskapsåret. Inbetalning skall dock även i sådant fall ske enligt 4 §.

SkU 1974:60

2 Förslag till

Lag om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom förordnas som foijer.

Skatt enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på annat
bränsle än bensin eller motorsprit, som användes för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15 procent
av den skattesats som enligt bilagan till förordningen gäller för ifrågavarande
bränsle.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och gäller i fråga om allmän
energiskatt, för vilken skattskyldighet inträder efter utgången av år 1974.

3 Förslag till

Lag om insättning på investeringskonto för skog

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som i självdeklaration till ledning för taxering av inkomst har att
uppgiva intäkt av skogsbruk skall för beskattningsår, för vilket taxering

1 första instans sker något av åren 1975,1976, 1977, eller 1978, insätta viss
del av intäkt som hänför sig till perioden den 1 november 1974-den 31
december 1975 på särskilt räntelöst konto i riksbanken (investeringskonto
för skog) enligt bestämmelserna i denna lag.

Skattskyldig får erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för det belopp, som enligt denna lag skall insättas på investeringskonto.

Denna lag gäller icke företag som är skyldigt att göra avsättning till särskild
investeringsfond enligt lagen (1974:000) om avsättning till särskild investeringsfond
eller den som enligt 7 § förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt
är frikallad från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet.

2 § Insättning på investeringskonto skall göras med belopp, som motsvarar
summan av

1. tjugo procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som avyttrats genom överlåtelse av avverkningsrätt,

SkU 1974:60 8

2. tio procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt

3. tio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten
av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

3 § Insätting avseende viss förvärvskälla behöver ej ske, om beloppet understiger
10 000 kronor.

Belopp, som skall insättas på investeringskonto, avrundas nedåt till jämna
hundratal kronor.

4 § Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas på investeringskonto,
skall skattskyldig vid självdeklaration foga utredning enligt
av riksskatteverket fastställt formulär. Vidare skall den skattskyldige vid
självdeklarationen foga bevis från riksbanken om inbetalning till investeringskonto.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk
från mer än en förvärvskälla skall utredning, som i första stycket avses,
förebringas särskilt för varje förvärvskälla.

5 § Medel, som skattskyldig enligt denna lag är skyldig att insätta på investeringskonto,
skall vara inbetalade till riksbanken senast den dag han
enligt 34 § taxeringsförordningen (1956:623) skall avlämna allmän självdeklaration
för beskattningsåret.

6 § Riksbanken lämnar den skattskyldige bevis om inbetalning till investeringskonto
för skog. Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetalningen
till länsstyrelsen.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga
investeringskonton för skog.

7 § Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar får efter ansökan
medge att medel, som inbetalats till investeringskonto för skog, under
tid och under de villkor i övrigt som därvid bestämmes får tagas i anspråk
för investeringar i jordbruk eller skogsbruk ävensom för kostnader för arbeten
som är avsedda att främja jordbruket eller skogsbruket.

Beslut att medel, som inbetalats till investeringskonto för skog, får tagas
i anspråk tillställes den skattskyldige, länsstyrelsen och riksbanken. Efter
framställning av den skattskyldige skall riksbanken utbetala belopp i enlighet
med beslutet från den skattskyldiges investeringskonto för skog. Vid utbetalning
skall tidigare gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord
inbetalning.

Sedan fem år förflutit från den dag då inbetalning till investeringskonto

SkU 1974:60

för skog skett äger den skattskyldige efter uppsägning hos riksbanken utfå
vad som återstår på kontot av denna inbetalning.

Om utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken
länsstyrelsen.

8 § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot
sker.

9§ Medel, som utbetalats från investeringskonto för skog i enlighet med
medgivande, skall den skattskyldige återbetala till riksbanken i den mån
medlen icke använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar meddelar beslut
om återbetalning och den tid inom vilken återbetalning skall ske. Beslutet
tillställes den skattskyldige och riksbanken. För det beskattningsår, varunder
beslut om återbetalning meddelas, skall till beskattning upptagas ett belopp
motsvarande en tiondel av vad som enligt beslutet skall återbetalas. Föreligger
synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från denna beskattningsåtgärd.

10 § Har någon på investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än
det för vilket uppskov med inkomsttaxering erhållits, skall länsstyrelsen
förordna om inbetalning av resterande belopp jämte ränta enligt 11 § första
stycket eller återbetalning av överskjutande belopp. Inbetalning av resterande
belopp jämte ränta skall ske inom den tid länsstyrelsen bestämmer.

Förordnande, som avses i första stycket, skall meddelas snarast möjligt
och utan avvaktan på att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har den
skattskyldige anfört besvär över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla
uppskov med taxeringen med högre belopp än som medgivits, skall dock
förordnande om återbetalning icke meddelas förrän ärendet slutligen prövats.

11 § På belopp, som skall inbetalas enligt 10 § första stycket, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta för år räknat med tolv procent från
och med månaden efter den då insättning skolat ske enligt 5 § till och
med den månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock
ej i något fall för längre tid än två år. Om det finns särskilda skäl, kan
länsstyrelsen helt eller delvis befria honom från nämnda ränta.

Betalas icke belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag,
skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäller
vid indrivning av skatt enligt uppbördsförordningen (1953:272). Restavgift
enligt 58 § 1 mom. förordningen utgår på beloppet, varvid 58 § 2 mom.
samma förordning äger motsvarande tillämpning.

12 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog.

SkU 1974:60

Kungl. Majit får även medge att inbetalning som avses i denna lag får
göras vid senare tidpunkt.

13 § Har utredning icke lämnats enligt 4 §, skall den skattskyldige anmanas
att avge sådan utredning. 1 anmaning får vite föreläggas. 1 fråga om fullgörande
av skyldighet att avge utredning äger 47 § taxeringsförordningen
(1956:623) motsvarande tillämpning.

Taxeringsnämnd skall fastställa det belopp, för vilket skattskyldig skall
erhålla uppskov med taxering. Lämnas ej utredning, som avses i 4 §, skall
taxeringsnämnden med ledning av den skattskyldiges självdeklaration eller
eljest tillgängliga uppgifter fastställa det belopp för vilket skattskyldig skall
erhålla uppskov med taxering.

14 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning enligt
denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att sådan insättning sker med för lågt belopp dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall
ske med för lågt belopp underlåter att avge handling och därigenom föranleder
att för låg insättning sker.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej för den som frivilligt vidtager
åtgärd, som leder till att insättningen kan ske med rätt belopp.

15 § Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun där den
skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt att upprätta särskild förteckning
enligt fastställt formulär på sådana, som är skyldiga att insätta
medel på investeringskonto. I förteckningen skall för varje skattskyldig anmärkas
dels belopp för vilket uppskov med taxering medgivits dels ock
storleken av på investeringskonto inbetalade belopp. Den upprättade förteckningen
skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen samtidigt som
deklarationer och andra handlingar enligt 71 § taxeringsförordningen
(1956:623) dit överlämnas.

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering
medgivits, skall skattechefen utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen därom.

16 § Hos länsstyrelse föres register över investeringskonton för skog.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Skyldighet att göra avsättning enligt denna lag föreligger icke beträffande
köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen träffats
före den 1 januari 1974.

SkU 1974:60

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

1974:1978 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar avslå

1. förslaget till lag om avsättning till särskild investeringsfond, samt

2. förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog;

1974:1979 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande tilllämpningsbestämmelserna
vid ansökan om disposition av medel ur de särskilda
investeringsfonderna,

2. att hos Kungl. Maj:t begära att förslag föreläggs riksdagen i syfte att
stimulera energisparande investeringar inom industrin,

3. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande beslutande
myndighet,

4. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande prövning
av ansökningar om rätt att använda medlen i de särskilda investeringsfonderna,

5. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande beslutsordningen
och användningsområdet för skogsägarnas avsättningar;

1974:1980 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att anta förslaget i prop. 1974:177 om upphävande av lagen om nedsättning
av allmän energiskatt,

2. att i övrigt avslå förslagen i propositionen samt

3. a) / första hand hos regeringen hemställa om förslag om höjning av
den statliga bolagsbeskattningen till minst 50 % av den redovisade vinsten
och att progressivitet införs i denna skatt, eller om detta ej skulle vinna
riksdagens bifall,

b) i andra hand hos regeringen hemställa om förslag om lag om avsättning
av företagsvinster till en särskild fond som skall disponeras av de anställda
för ändamål som de anser angelägna;

1974:1981 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s) vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av prop. 1974:177 medger den manuellt
arbetande glasindustrin samma nedsättning av den allmänna energiskatten
som gäller för branschen till och med den 31 december 1974, nämligen

a) för bränsle en skattenedsättning med 65 %,

b) för elektrisk kraft en skattenedsättning med 100 96;

1974:1982 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c) vari hemställs
att riksdagen vid behandling av prop. 1974:177 beslutar

1. att avslå förslaget om tvångsvis insättning av medel på investeringskonto
för skog,

1 * * Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU. 1974:60

2. att medge insättning på skogskonto i bank- eller kreditinrättning med
75 % av köpeskilling för rotsåld skog och 60 % av likvid för försålt leveransvirke
eller av värdet av uttag till egen rörelse;

1974:1983 av herrar Pettersson i Lund (s) och Hugosson (s) vari hemställs

att riksdagen uttalar

1. att medgivanden om individuell nedsättning av energiskatten sker restriktivt,

2. att energiskatten utformas på ett sådant sätt att regeringens och riksdagens
miljöpolitiska strävanden bättre tillgodoses vid bestämmandet av
skattesatsen för olika energislag;

1974:1984 av herr Romanus (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att företagsnämnden skall äga rätt att besluta om användning av medel
i den särskilda investeringsfonden,

2. att medel i den särskilda investeringsfonden får användas även för
utbildning enligt vad som sägs i motionen;

1974:1985 av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen vid sin behandling av prop. 1974:177 beslutar

1. att medel från investeringskonto för skog får utnyttjas för omedelbar
avskrivning av godkända investeringsobjekt,

2. att skyldigheten att avsätta till investeringskonto för skog utformas
med sikte på att undvika ”trappstegseffekter” i enlighet med vad som anförts
i motionen,

3. att likvider, som avser virkesleveranser före den 1 november 1974,
inte i något fall skall omfattas av skyldigheten att avsätta medel till investeringskonto
för skog,

4. att ansökningar om att få disponera medel på investeringskonto för
skog normalt skall slutbehandlas av lokal eller regional myndighet i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande
dispens från skyldigheten att avsätta medel till investeringskonto för skog,
samt

6. att medel som står inne på investeringskonto för skog skall tas upp
med halva beloppet vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning.

Till utskottet har ingivits skrivelser med anledning av prop. 1974:177
från Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges Industriförbund.

Utskottets yttrande

Mot bakgrund av den gynnsamma vinstutvecklingen inom näringslivet
och som ett led i den ekonomiska stabiliseringspolitiken framläggs i propositionen
förslag om sterilisering av viss del av företagens och skogsägarnas

SkU 1974:60

ökade vinster. Således föreslås att aktiebolag m. fl. juridiska personer- utöver
den i våras beslutade avsättningen till arbetsmiljöfond - skall avsätta 15 96
av vinsten för år 1974 till särskild investeringsfond och att skogsägare skall
insätta viss procent av sina skogsintäkter under tiden den 1 november 1974
-den 31 december 1975 på investeringskonto för skog. Dessutom föreslås
att den tillfälliga nedsättning av energiskatten för industriell bränsle- och
kraftförbrukning, som gäller till utgången av 1974, skall slopas.

Avsättning till särskild investeringsfond

De föreslagna bestämmelserna om avsättning till särskild investeringsfond
är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med de regler som gäller
för avsättning till arbetsmiljöfond och innebär följande. Aktiebolag, ekonomisk
förening och sparbank, som huvudsakligen driver rörelse jordbruk
eller skogsbruk, skall med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen avsätta 15 96
av årsvinsten för verksamhetsåret 1974 till särskild investeringsfond. Om
årsvinsten understiger 1 milj. kr. är företaget dock inte skyldigt att göra
sådan avsättning. Det avsatta beloppet skall inbetalas till räntelöst konto
(särskilt investeringskonto) i riksbanken senast när företaget skall avlämna
självdeklaration för 1975 års taxering. På ansökan får företaget efter beslut
av Kungl. Majit eller arbetsmarknadsstyrelsen ta fondmedlen i anspråk för
investeringar i byggnader, maskiner m. m. samt för anskaffning av råvaror
och för lagerproduktion. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från
arbetstagarsidans ledamöter i företagsnämnden. De investeringar som görs
med fondmedlen skall anses omedelbart avskrivna med det ianspråktagna
beloppet. Medel, som kvarstår på särskilt investeringskonto fem år efter
inbetalningen, skall återbetalas till företaget och tas upp till beskattning.
Om synnerliga skäl föreligger kan Kungl. Majit medge dispens helt eller
delvis från avsättningsskyldigheten.

Utskottet återkommer i det följande till vissa detaljfrågor i lagförslaget.

Avslagsyrkanden

I några motioner yrkas avslag på förslaget om avsättning till särskild investeringsfond.
Herr Bohman m. fl. anser i motionen 1974:1978, att förslaget
kommer att medföra betydande likviditetsproblem för företagen och försena
investeringarna, vilket får negativa verkningar på produktion och sysselsättning
i en redan vikande konjunktur. 1 motionen 1974:1980 av herr Hermansson
m. fl. framhålls att förslaget i propositionen är ett försök att vilseleda
den allmänna opinionen genom att det ger sken av att beskära de
höga företagsvinsterna, medan det i själva verket ytterligare stärker kapitalbildningen
inom företagen. I stället begär motionärerna i första hand
förslag om höjning av bolagsskatten till minst 50 96 av den redovisade
vinsten och om införande av progressiv bolagsskatt. I andra hand begärs

SkU 1974:60

förslag om avsättning av företagsvinster till en särskild fond, som skall
disponeras av de anställda för ändamål som de anser angelägna.

Produktions- och prisutvecklingen har varit ännu gynnsammare för företagen
än som kunde förutses i våras, när beslut fattades om att 20 %
av företagens vinster för år 1974 skulle avsättas till särskilda arbetsmiljöfonder.
Industriproduktionen låg således under de första åtta månaderna
1974 närmare 8 % över förra årets nivå, och priserna på svenska exportvaror
har under den senaste tolvmånadersperioden ökat med i genomsnitt
30 % samtidigt som kostnadsutvecklingen i vårt land varit förmånligare
än i flertalet andra industriländer. Före bokslutsdispositioner och skatt beräknas
företagsvinsterna för år 1974 komma att uppgå till ca 10 miljarder
kr. för näringslivet totalt sett. Mot den bakgrunden har det från samhällsekonomisk
synpunkt ansetts angeläget att sterilisera ytterligare en del av
företagens vinster för år 1974.

Förslaget om obligatorisk avsättning till särskild investeringsfond för ses
som ett av medlen i statsmakternas strävan att bekämpa inflationen och
syftar till att skapa förutsättningar för en lugn och balanserad avtalsrörelse
och att genom fortsatta investeringar förbättra industrins konkurrenskraft
gentemot utlandet. En utbyggnad av produktionskapaciteten bör enligt utskottets
bedömning inte endast leda till fortsatt ökad sysselsättning utan
också på längre sikt till en nödvändig förbättring av betalningsbalansen.

Liksom motionärerna i motionen 1974:1978 är utskottet medvetet om
att skyldigheten att avsätta medel till särskild investeringsfond kan medföra
likviditetspåfrestningar för vissa företag. Om så är fallet har Kungl. Majit
möjlighet att medge dispens från avsättningsskyldigheten generellt för viss
bransch eller individuellt för visst företag. I överensstämmelse med vad
som gäller i fråga om avsättning till arbetsmiljöfond bör dispens också kunna
medges i de fall då avsättningsskyldigheten menligt påverkar företagets möjligheter
att fullgöra lagstadgade eller i annan ordning föreskrivna uppgifter.
Med anledning av vad som anförts i motionen 1974:1978 vill utskottet också
framhålla att den nödvändiga centrala styrningen av företagens investeringar
givetvis inte för leda till att angelägna investeringar onödigt fördröjs.

Beträffande yrkandena i motionen 1974:1980 bör endast erinras om att
utskottet i sitt betänkande SkU 1974:54 nyligen avstyrkt motionsvis väckta
förslag om höjning av bolagsskatten och om införande av progressiv bolagsskatt
med hänvisning till att frågan om företagsbeskattningens höjd och
utformning f. n. prövas av företagsskatteberedningen. Med anledning av
vad nyss anförts om syftet med den ifrågavarande lagstiftningen, kan utskottet
inte heller biträda yrkandet i motionen om att fondmedlen bör fö
disponeras av de anställda för de ändamål de anser angelägna.

Av det anförda framgår att utskottet i princip tillstyrker förslaget om
avsättning till särskild investeringsfond och avstyrker berörda yrkanden i
motionerna 1974:1978 och 1974:1980.

SkU 1974:60

Utskottet behandlar härefter de övriga yrkanden om avsättning till särskild
investeringsfond, som framförts i motionerna och i till utskottet ingiven
skrivelse från Sveriges Industriförbund.

Beräkning av årsvinsten

Årsvinsten skall enligt förslaget beräknas på samma sätt som enligt bestämmelserna
i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Det innebär, att med årsvinst menas årsvinsten enligt vederbörligen
fastställd balansräkning efter avdrag för avskrivningar, tantiemer, avsättning
till pensionsstiftelse m. fl. fonder, som rätteligen är att hänföra till omkostnader
i näringsverksamheten-även om de formellt utgått av vinstmedel
- men utan avdrag för avsättning till reservfond, skuldregleringsfond, dispositionsfond,
investeringsfond m. fl. fonder. Avdrag skall inte heller ske
för allmänna skatter. Den omständigheten att årsvinsten i deklarationen
endast delvis redovisas som inkomst i en förvärvskälla och återstoden som
inkomst i annan förvärvskälla saknar betydelse vid fastställandet av avsättningens
storlek. Det är vidare utan betydelse, om årsvinsten inte alls
eller endast till viss del utgör skattepliktig inkomst vid taxeringen.

I skrivelse från Sveriges Industriförbund framhålls att den föreslagna avsättningsskyldigheten,
som överensstämmer med vad som gäller i fråga
om arbetsmiljöfonderna, verkar ytterst ojämnt genom att den anknutits
till årsvinsten. Förbundet hemställer därför att från årsvinsten skall avräknas
dels avsättningar till nyanskaffnings-, återanskaffnings-, fartygs- och eldsvådefonder,
dels vad som mottagits som utdelning liksom ej avdragsgillt
koncernbidrag.

När liknande yrkanden framställdes i fråga om arbetsmiljöfonderna, anförde
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:40 följande: Principen

att grunda skyldigheten att avsätta medel till arbetsmiljöfond
på den bokföringsmässiga årsvinsten har, som tidigare nämnts, hämtats
från förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Även
om vissa invändningar kan riktas mot denna metod för beräkning av avsättningen,
har den, såvitt utskottet har sig bekant, inte medfört några praktiska
svårigheter vid tillämpningen av investeringsfondslagstiftningen. Det
bör också framhållas att skyldigheten att avsätta vinstmedel till arbetsmiljöfond
endast avser verksamhetsåret 1974 och att det därför endast i fall
av anteciperad utdelning kan ifrågakomma att utdelning från exempelvis
ett dotterbolag till ett moderbolag inräknas i avsättningsunderlaget hos både
dotterbolaget och moderbolaget. Om antecipation av dotterbolagets utdelning
inte sker, vilket är det vanliga, uppkommer ingen dubbelavsättningseffekt.
Utskottet vill också framhålla, att i den mån avsättningsskyldigheten
blir alltför betungande för företaget eller avsevärt begränsar företagets möjligheter
att fullgöra sina i annan ordning föreskrivna uppgifter finns möjlighet
att erhålla dispens från avsättningsskyldigheten.

Utskottet har inte funnit anledning frånträda sin tidigare intagna stånd -

SkU 1974:60

punkt i frågan och tillstyrker således den i propositionen förordade metoden
för beräkning av avsättningsunderlaget.

Inbetalning till särskilt investeringskonto i riksbanken

Enligt förslaget skall till särskild investeringsfond avsatt belopp i sin helhet
betalas in till räntelöst konto i riksbanken senast när företaget skall avlämna
självdeklaration för 1975 års taxering, dvs. vanligen den 31 mars 1975. Om
företaget inte skall taxeras detta år, skall preliminär inbetalning likväl göras
senast den 31 mars 1975.

Industriförbundet framhåller att det är nödvändigt att inbetalningstidpunkten
förskjuts till tidigast halvårsskiftet 1975 för att företagen skall få
rimliga möjligheter att i sin finansiella planering göra erforderliga förberedelser
för avsättningen.

Med anledning härav vill utskottet hänvisa till departementschefens uttalande
i propositionen, att vid dispensgivningen särskilt hänsynstagande
såvitt avser inbetalningsskyldigheten skall kunna tas i de s. k. övergångsfallen,
dvs. de fall då företaget redan gjort bokslut vid tidpunkten för propositionens
avlämnande och då avsättningen inte kan göras för det räkenskapsår,
till vilket den avsättningsgrundande årsvinsten hänför sig. Även
i andra fall då fondavsättningen medför påfrestningar på företagets likviditet
bör det enligt utskottets mening vara möjligt att dispensvägen medge att
inbetalning får göras vid senare tidpunkt än den som anges i 4 § i lagförslaget.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen

Som tidigare nämnts ankommer det på Kungl. Majit eller, efter Kungl.
Majits bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen att efter ansökan från företaget
besluta om användningen av fondmedlen. Ansökningen skall vara
åtföljd av yttrande från arbetstagarrepresentanterna i företagsnämnden.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. anser motionärerna det lämpligt
att Kungl. Majit uppdrar åt arbetsmarknadsstyrelsen att vara beslutande
myndighet. Endast i undantagsfall, t. ex. när det gäller mycket stora investeringar,
bör beslut fattas av Kungl. Majit. Motionärerna anser också
att besluten så långt möjligt bör decentraliseras till regional och lokal nivå,
varför det bör övervägas att låta länsarbetsnämnderna besluta om investeringar,
som understiger exempelvis 1 milj. kr. Motionärerna framhåller
vidare att prövningen av ansökningarna inte får bli tidsödande och innebära
detaljstyrning av företagens investeringspolitik. Herr Romanus anser i motionen
1974:1984 att företagsnämnden ensam skall besluta om användningen
av fondmedlen.

Enligt utskottets mening bör i huvudsak samma principer för prövning
av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen tillämpas som i fråga om

SkU 1974:60

investeringsfonderna för konjunkturutjämning och arbetsmiljöfonderna. Det
innebär att det ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter av Kungl.
Majit uppdragna riktlinjer fatta beslut om ianspråktagande och användning
av fondmedlen. Som framgår av 7 § i lagförslaget bör därvid vissa villkor
kunna föreskrivas som förutsättning för ianspråktagandet. Kungl. Majit eller
arbetsmarknadsstyrelsen kan därvid bestämma om tiden för investeringen
liksom att endast viss del av fondmedlen får användas. Någon möjlighet
härutöver att dirigera investeringarna på ett sätt som inte överensstämmer
med företagets eller arbetstagarnas egna önskemål, om dessa ligger inom
ramen för de angivna ändamålen, finns givetvis inte. Som utskottet tidigare
framhållit är det nödvändigt med en viss central styrning och samordning
av investeringarna, om syftena med lagstiftningen skall kunna uppnås. Utskottet
är därför inte berett tillstyrka, att beslutanderätten i fråga om mindre
investeringar överlämnas till länsarbetsnämnderna. Med det anförda anser
utskottet sig ha besvarat motionen 1974:1979 i denna del.

I likhet med departementschefen anser utskottet det angeläget att arbetstagarna
bereds inflytande över fondmedlens användning. Vid tillståndsgivningen
kommer självfallet stor vikt att fästas vid arbetstagarnas uppfattning.
I de fall företaget och arbetstagarna är av olika mening om användningen
av fondmedlen, bör frågan enligt utskottets uppfattning avgöras
av Kungl. Majit. I detta sammanhang vill utskottet också framhålla, att
förslag om investeringar och lagerproduktion kan tas upp av arbetstagarna
genom deras styrelserepresentanter eller i företagsnämnden. Med hänsyn
härtill och till vad ovan anförts om behovet av central dirigering av investeringarna
kan utskottet inte tillstyrka att företagsnämnden ensam får
besluta om användningen av fondmedlen. Utskottet avstyrker således bifall
till berörda yrkande i motionen 1974:1984.

Investeringarna

Investeringsfondsmedlen får enligt förslaget tas i anspråk för investeringar
i maskiner, byggnader och vissa markanläggningar samt för anskaffning
av råvaror och för lagerproduktion. Enligt uttalande i propositionen bör
energibesparande investeringar prioriteras och som villkor för lagerproduktion
bör föreskrivas att sysselsättningen inte minskas vid företaget.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. framhålls att fondmedlen bör
få tas i anspråk så snart som möjligt, och Sveriges Industriförbund anser
att fondmedlen bör få disponeras i sin helhet redan från 1975 års ingång.

När det gäller arbetsmiljöfonderna har Kungl. Majit förordnat, att arbetsmarknadsstyrelsen
får medge att medel, som inbetalats till arbetsmiljökonto,
får användas för kostnader för bl. a. byggnads- och markarbeten här i landet
under förutsättning att investeringarna påbörjas efter utgången av år 1974.
Utbetalning från arbetsmiljökonto får emellertid inte ske tidigare än den
1 juli 1975, dvs. efter det att taxeringsnämnden prövat fondavsättningen.

SkU 1974:60

Om investeringen påbörjas efter den 1 juli 1975, får utbetalning i regel ske
först när den påbörjas. Ett liknande system bör enligt utskottets uppfattning
kunna användas när det gäller tillstånd att utnyttja de särskilda investeringsfonderna.
Som tidigare framhållits ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen
att efter av Kungl. Majit uppdragna riktlinjer fatta beslut om
ianspråktagande och användning av fondmedlen. Utskottet förutsätter att
förordnandet till arbetsmarknadsstyrelsen lämnas så snart det är möjligt
för att underlätta företagens planering av sina investeringar. Härigenom
torde nämnda yrkande i motionen 1974:1979 vara tillgodosett.

1 motionen 1974:1984 av herr Romanus yrkas att fondmedlen också får
användas för utbildning. Sveriges Industriförbund anser, att ändamålsbestämmelsen
bör utvidgas till att omfatta även bidrag till yrkesutbildning,
forskning och utveckling samt miljövård.

Med hänsyn till att lagstiftningen bl. a. syftar till en utbyggnad av produktionskapaciteten
inom näringslivet är utskottet inte berett tillstyrka, att
fondmedlen "får användas för andra ändamål än dem som angivits i propositionen.
Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten på att genom
hänvisningen i 7 § i lagförslaget till 11 § förordningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning Kungl. Majit kan medge, att fondmedlen, om
särskilda skäl föreligger, får användas för kostnader, som är avsedda att
främja avsättningen utomlands av varor som tillverkats här i landet.

Med det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag om
fondmedlens användning och avstyrker bifall till motionen 1974:1984 även
i denna del.

Energibeskattningen

Genom förordningen (1971:928) om tillfällig nedsättning av den allmänna
energiskatten, som gäller till utgången av innevarande år, har Kungl. Majit
fått möjlighet att i konjunkturstimulerande syfte medge nedsättning av eller
befrielse från energiskatt för företag inom branscher med stor energiförbrukning.
Med stöd av förordningen och av Kungl. Majit lämnat bemyndigande
har riksskatteverket förordnat om nedsättning av energiskatten på
elektrisk kraft och annat bränsle än bensin och gasol, som förbrukas vid
industriell tillverkning under tiden den 1 december 1971-den 31 december
1974. Mot bakgrund av den tidigare redovisade vinstsituationen inom näringslivet
lägger departementschefen inte fram något förslag om förlängning
av förordningens giltighetstid. Med hänsyn till de speciella konkurrensförhållanden,
som råder för den yrkesmässiga växthusodlingen, föreslås emellertid
att den nuvarande skattenedsättningen med 85 % skall bibehållas efter
utgången av 1974 för annat bränsle än bensin eller motorsprit, som används
för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.

Departementschefens förslag innebär, att de medgivanden om nedsättning
av energiskatten vid industriell tillverkning, som gällt före den 1 december

SkU 1974:60

1971, åter aktualiseras. Genom dessa tidigare nedsättningsbeslut har energiskattebelastningen
på elektrisk kraft och bränsle begränsats till 1 % av
saluvärdet från fabrik. I propositionen framhålls att denna ordning är att
betrakta som ett provisorium, eftersom energiskatteförordningens föreskrifter
om bl. a. skattenedsättning måste omarbetas med hänsyn till de nya
bestämmelserna i grundlagen.

Sveriges Industriförbund har i skrivelse till utskottet förordat att giltighetstiden
för förordningen om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten
skall förlängas i avvaktan på översynen av energiskatteförordningen.
Förbundet hävdar att energiskatten på industriellt framställda produkter
i princip bör införas i mervärdeskattesystemet för att alla energiformer
skall få samma skattemässiga behandling.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det i nuvarande konjunkturläge
inte finns anledning att förlänga giltighetstiden för den tidigare
generella nedsättningen av energiskatten för särskilt energikrävande företag,
inte minst mot bakgrund av att många av de företag, som erhållit den
största skattenedsättningen, varit de mest vinstgivande. Härigenom tvingas
företagen till ökade ansträngningar för att spara energi, vilket är nödvändigt
för att förbättra den på grund av oljeprisstegringarna avsevärt försämrade
bytesbalansen. Utskottet har däremot inte något att erinra mot att den yrkesmässiga
växthusodlingen även i fortsättningen medges nedsättning av
energiskatten i samma omfattning som för närvarande. Med det anförda
tillstyrker utskottet ovannämnda förslag i propositionen.

I motionen 1974:1981 av herrar Hovhammar och Fagerlund yrkas att
den manuellt arbetande glasindustrin även i fortsättningen skall medges
samma energiskattenedsättning som gäller t. o. m. den 31 december 1974,
dvs. med 65 % för bränsle och med 100 % för elektrisk kraft. Motionärerna
framhåller att den kostnadsbelastning, som ett slopande av skattenedsättningen
innebär, kan medföra allvarliga konsekvenser för glasbruken och
för sysselsättningen i de orter där de är belägna.

Frågan om energiskattenedsättningen för den manuellt arbetande glasindustrin
bör prövas av riksskatteverket enligt de grunder som tillämpades
för medgivanden, som lämnades före den 1 december 1971, med beaktande
av nuvarande energiskattekostnad och salutillverkningsvärde. Det ytterligare
stöd, som den ifrågavarande industrin eventuellt kan vara i behov
av, bör enligt utskottets mening lämnas i annan form än genom lättnader
vid beskattningen. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1974:1981.

I motionen 1974:1983 av herrar Pettersson i Lund och Hugosson begärs
ett riksdagsuttalande av innebörd, att medgivanden om nedsättning av energiskatten
skall ske restriktivt och att energiskatten skall utformas så att
de miljöpolitiska strävandena bättre tillgodoses vid bestämmandet av skattesatsen
för olika energislag.

I fråga om riktlinjerna för energiskattenedsättningen efter den 1 januari
1975 vill utskottet endast hänvisa till vad nyss anförts vid besvarandet av

Skli 1974:60

yrkandet i motionen 1974:1981, vilket överensstämmer med vad departementschefen
förordat.

Som ovan nämnts nödvändiggör grundlagsändringarna en omarbetning
av energiskatteförordningen i flera hänseenden. Utskottet är för sin del inte
berett att utan närmare utredning ta ställning till den framtida utformningen
av bestämmelserna men förutsätter att Kungl. Maj:t vid översynen av energiskatteförordningen
så långt det är möjligt beaktar motionärernas synpunkter.

I den mån yrkandena i motionen 1974:1983 inte blivit tillgodosedda genom
vad utskottet ovan anfört, avstyrker utskottet bifall till desamma.

I detta sammanhang behandlar utskottet också det yrkande i motionen
1974:1979 av herr Helén m. fl. som innefattar förslag till åtgärder för att
stimulera energibesparande investeringar, t. ex. mottrycksanläggningar,
inom industrin. En åtgärd, som motionärerna anvisar, är att ändra taxeoch
lånevillkoren för vattenkraftsbaserad energi. En annan är att införa särskilda
investeringsavdrag för denna typ av investeringar.

Med anledning härav vill utskottet på nytt erinra om att vid prövningen
av ansökningarom ianspråktagande av medel från särskild investeringsfond
sådana investeringar, som innebär besparingar i energiförbrukningen, skall
prioriteras. Med hänvisning härtill och då utskottet inte är berett tillstyrka
andra skattelättnader för berörda investeringar än som kan medges inom
ramen för gällande skatteregler, avstyrker utskottet bifall till motionen
1974:1979 i denna del.

Insättning på investeringskonto för skog

I propositionen framläggs också förslag om sterilisering av viss del av
de ökade skogsintäkterna genom insättning på investeringskonto för skog.
Förslaget innebär i huvudsak följande. Skattskyldig, som driver skogsbruk,
skall insätta viss del av de skogsintäkter, som hänför sig till tiden den
1 november 1974-den 31 december 1975, på särskilt räntelöst konto i
riksbanken (investeringskonto för skog). Lagstiftningen gäller inte företag,
som är skyldigt att göra avsättning till särskild investeringsfond, eller staten,
kommuner m. fl., som enligt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är
frikallade från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet. Insättning
skall göras med 20 96 av köpeskilling för rotsåld skog samt 10 96 av köpeskilling
för leveransvirke och av värdet av skogsprodukter, som uttagits
för förädling i egen rörelse, dock inte med högre belopp än den redovisade
nettointäkten av förvärvskällan. Insättning behöver inte göras, om beloppet
understiger 10 000 kr. Beloppet skall inbetalas till riksbanken senast när
den skattskyldige skall avlämna självdeklaration för beskattningsåret.

Den skattskyldige får uppskov med taxeringen till statlig och kommunal
inkomstskatt för belopp som insätts på investeringskonto för skog. Efter
beslut av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar får konto -

SkU 1974:60

medlen tas i anspråk för investeringar i jord- eller skogsbruk och för kostnader
som är avsedda att främja jord- eller skogsbruket. Det från kontot
uttagna beloppet skall upptas som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår
då uttag sker. Medel, som kvarstår på kontot fem år efter inbetalningen,
skall återbetalas till den skattskyldige och tas upp till beskattning.

Om synnerliga skäl föreligger får Kungl. Maj:t medge dispens från insättningsskyldigheten
eller medge att inbetalning till investeringskonto får
göras vid senare tidpunkt.

I det följande återkommer utskottet till vissa detaljfrågor.

A vslagsyrkanden

I flera motioner yrkas avslag på förslaget om insättning på investeringskonto
för skog. Till stöd för avslagsyrkandet i motionen 1974:1978 av herr
Bohman m. fl. anförs att insättningarna avser en kommande tidsperiod,
för vilken konjunkturutsikterna snabbt försämras, och att förslaget sannolikt
leder till att många skogsägare uppskjuter planerade skogsvårdsåtgärder till
dess att medlen blir disponibla, vilket får negativa verkningar för skogsnäringen.
I motionen 1974:1982 av herrar Jonasson och Norrby framhålls
att lönsamheten inom skogsbruket länge varit låg och att de nuvarande
virkespriserna möjliggjort en ökning av de skogsvårdande insatserna. Motionärerna
anser också att förslaget negativt påverkar de regionala bankernas
möjligheter att ge skogsägarna krediter, genom att skogskontoinsättningarna
minskar. I stället för departementschefens förslag yrkar motionärerna, att
rätten att göra insättning på skogskonto ökas från nuvarande 60 till 75 %
för köpeskilling för rotsåld skog och från 40 till 60 % för köpeskilling för
leveransvirke. Även i motionen 1974:1980 av herr Hermansson m. fl. yrkas
avslag på förslaget i propositionen. Inte heller Sveriges Industriförbund anser
att lagstiftningen bör genomföras med hänsyn till riskerna för produktionsoch
sysselsättningsstörningar.

Bakgrunden till förslaget är de prisstegringar på skogsråvaror, som ägt
rum under senare år. Som exempel härpå nämns i propositionen, att priset
på massaved stigit med nära 90 % mellan avverkningsåren 1972/73 och
1974/75. Förslaget att skogsägarna skall insätta viss del av sina skogsinkomster
på investeringskonto för skog får ses som ett naturligt komplement
till företagarnas skyldighet att göra avsättning till arbetsmiljöfond och särskild
investeringsfond. En motsvarande metod för sterilisering av skogsägarnas
vinstökningar tillämpades i början av 1950-talet jämsides med ett
system med prisutjämningsavgifter på skogsindustriprodukter. Genom den
obligatoriska insättningen på investeringskonto för skog skapas också förutsättningar
för en bättre tidsfördelning och ökning av investeringarna inom
jordbruket och skogsbruket. Enligt utskottets uppfattning är det särskilt
angeläget, att kontomedlen används för en intensifiering av skogsvården

SkU 1974:60

som ett led i åtgärderna att förebygga en framtida virkesbristsituation. Med
anledning av farhågorna för att förslaget skall medföra produktions- och
sysselsättningsstörningar vill utskottet endast framhålla, att insättningskvoterna
är så avvägda, att man inte har anledning befara att lagstiftningen
motverkar skogsägarnas intresse för avverkningar och försäljningar.

Av det anförda framgår att utskottet i princip ansluter sig till departementschefens
förslag och således inte kan biträda avslagsyrkandena i motionerna
1974:1978, 1974:1980 och 1974:1982 och inte heller yrkandet i sistnämnda
motion om rätt till ökad insättning på skogskonto.

Utskottet behandlar härefter vissa yrkanden om ändringar i den föreslagna
lagstiftningen, som framställts i motioner och i en till utskottet ingiven
skrivelse från Lantbrukarnas skattedelegation.

Storleken av avsättningen m. m.

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget insättning på investeringskonto
för skog göras med belopp, som motsvarar summan av 20 96 av köpeskilling
för avverkningsrätt samt 10 96 av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter
och av saluvärdet av skogsprodukter som uttagits för förädling i egen rörelse,
dock inte med större belopp än nettointäkten av förvärvskällan. Insättning
behöver inte göras om beloppet understiger 10000 kr. Därigenom undantas
köpeskillingar förrotsåld skog, som understiger50 000kr.,och köpeskillingar
för leveransvirke, som understiger 100 000 kr., från insättningsskyldigheten.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att insättningsskyldigheten
skall utformas så, att den skattskyldige ograverat kan disponera över
det avdragsfria beloppet på 50 000 resp. 100 000 kr. Motionärernas förslag
innebär, att om likviden för en såld rotpost uppgår till exempelvis 55 000
kr., skall insättningsskyldigheten begränsas till (55 000-50 000 =) 5 000 kr. i
stället för (20 96 av 55 000 =) II 000 kr. enligt förslaget i propositionen.
Lantbrukarnas skattedelegation anser att relationen mellan procentsatserna
för rotsåld skog och för leveransvirke bör vara densamma som i skogskontoförordningen
- 60-40 - dvs. i förevarande fall 15 för rotsåld skog
och 10 96 för leveransvirke.

Mot bakgrund av prisstegringarna på skogsprodukter har departementschefen
ansett det lämpligt att insättningsskyldigheten begränsas till 20 96
av likviden för rotsåld skog. Med beaktande av rotvärdet har procentsatsen
för leveransvirke uppskattats schablonmässigt till 10. Som jämförelse kan
nämnas att motsvarande procentsatser var 25 resp. 12 i 1951 års lag om
investeringskonto för skog. Utskottet är medvetet om att minimibeloppet
för insättningsskyldigheten medför vissa mindre önskvärda trappstegseffekter.
Men eftersom insättningen, som för övrigt är begränsad till storleken
av den redovisade nettointäkten, endast omfattar en mindre del av likvider,
som överstiger 50 000 resp. 100 000 kr., torde insättningsskyldigheten endast

SkU 1974:60

i undantagsfall komma att bereda skogsägarna särskilda svårigheter. Om
så är fallet har den skattskyldige möjlighet att begära dispens helt eller
delvis från insättningsskyldigheten.

Av det anförda framgår att utskottet anser sig kunna godta den avvägning
av procentsatser och minimibelopp som föreslagits i propositionen. Utskottet
avstyrker således ovannämnda yrkande i motionen 1974:1985.

Herr Helén m. fl. anser i motionen 1974:1979 att insättning på investeringskonto
för skog inte skall behöva göras, om med intyg från skogsvårdsstyrelsen
visas, att skogsvårdande åtgärder vidtagits omedelbart efter
avverkningen och innan inbetalning skall göras till riksbanken.

Om vid taxeringen avdragsgilla skogsvårdande åtgärder utförs under det
beskattningsår, till vilket intäkterna för skogsförsäljningarna hänför sig, medför
detta att nettointäkten minskar med belopp motsvarande kostnaderna
för skogsvården. Eftersom det belopp, som skall insättas på investeringskonto,
inte får överstiga nettointäkten, kommer i många fall insättningsskyldigheten
automatiskt att begränsas. Med hänsyn till lagstiftningens syfte
är utskottet emellertid inte berett tillstyrka befrielse från skyldighet att göra
insättning på investeringskonto i de av motionärerna avsedda fallen. Utskottet
avstyrker alltså detta yrkande i motionen 1974:1979.

Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att avtal om avverkningsuppdrag
är en vanlig form för uppgörelse om virkesleveranser. Dessa avtal innebär
att köparen för säljarens räkning utför avverkningen inom ett i avtalet
angivet område och betalar gällande marknadspris för utvunna skogsprodukter.
Säljaren erhåller nettobeloppet, dvs. skillnaden mellan värdet av
det avverkade virket och köparens kostnader för avverkningen. Delegationen
anser att avverkningsuppdrag, som nettoredovisas, skall likställas med avverkningsrätt.

I överensstämmelse med den praxis, som utbildats vid tillämpningen
av mervärdeskatteförordningen, bör enligt utskottets mening avverkningsuppdrag,
som nettoredovisas, vid tillämpningen av den nu ifrågavarande
lagstiftningen likställas med avverkningsrätt.

1 sin skrivelse framhåller delegationen vidare att det är naturligt att insättning
på skogskonto betraktas som ett normalt avdrag vid beräkning
av nettointäkt av skogsbruk och att skyldigheten att göra insättning på
investeringskonto för skog därför begränsas till den nettointäkt som kvarstår
efter skogskontoinsättning.

Enligt gällande praxis får uppskov med taxering för inkomst av medel,
som insatts på skogskonto, inte åtnjutas med högre belopp än som motsvarar
den nettointäkt, som framkommer på jordbruksbilagan innan avdrag för insättningsbeloppet
gjorts. Till följd härav bör begränsningsregeln i 2 § andra
stycket i lagförslaget enligt utskottets mening tillämpas så att den lagstadgade
skyldigheten att göra insättning på investeringskonto för skog inte omfattar
högre belopp än den redovisade nettointäkten före fullgörandet av nämnda
insättningsskyldighet och innan avdrag gjorts för insättning på skogskonto.

SkU 1974:60

Prövning av ansökan om ianspråktagande av kontomedlen

Enligt förslaget i propositionen skall Kungl. Maj:t eller den myndighet
Kungl. Majit förordnar efter ansökan av den skattskyldige besluta om användningen
av kontomedlen.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. föreslås att skogsvårdsstyrelsen
skall vara beslutande myndighet. Motionärerna anser också att i de fall
skogsägareförening sköter avverkningar och skogsvård åt skogsägaren enligt
ett flerårsprogram, börtillståndsmyndighetens handläggning kunna inskränkas
till ett formellt besked om att medlen får tas ut från kontot. Herr Åsling
m. fl. anser i motionen 1974:1985 att ansökan om ianspråktagande av kontomedlen
normalt bör behandlas av lokal eller regional myndighet på grundval
av sökandens egna uppgifter.

Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Majit för avsikt att uppdra åt
länsstyrelserna att efter av Kungl. Majit uppdragna riktlinjer besluta om kontomedlens
användning. 1 flertalet fall torde ansökan kunna avgöras på grundval
av de uppgifter sökanden lämnat, men i vissa fall torde det vara nödvändigt
att länsstyrelsen inhämtar yttrande från vederbörande skogsvårdsstyrelse
eller lantbruksnämnd.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat ovannämnda yrkanden
i motionerna 1974:1979 och 1974:1985.

Investeringarna

Investeringskontomedlen får enligt förslaget användas för investeringar
i jord- eller skogsbruk och för kostnader för arbeten, som är avsedda att
främja jord- och skogsbruket, t. ex. skogsodling, skogsdikning, röjning, hägnad
samt anläggande och underhåll av vägar. Det från kontot uttagna beloppet
skall tas upp som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår
då uttag sker.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. yrkas att kontomedlen får
användas för alla investeringar i maskiner och byggnader inom jord- och
skogsbruket samt för skogsvård.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att insatta medel får disponeras
för investeringar i maskiner och byggnader inom jord- och skogsbruk
samt för skogsvårdsåtgärder. Härav framgår att ovannämnda yrkande i motionen
1974:1979 är tillgodosett.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att medel från investeringskonto
för skog får utnyttjas för omedelbar avskrivning av godkända
investeringsobjekt. Ett liknande yrkande framställs av Lantbrukarnas skattedelegation.

På sätt gäller i fråga om skogskontomedel skall investeringskontomedlen
tas upp till beskattning, när uttag görs från kontot, och avdrag medges
enligt vanliga regler vid inkomstbeskattningen för de investeringar eller

SkU 1974:60

omkostnader, till vilka kontomedlen används. Det innebär att den skattskyldige
inte medges någon extra skattelättnad utan endast ett tidsbegränsat
uppskov med beskattningen av viss del av skogsintäkterna. Avsikten är
emellertid att beskattningseffekten helt eller delvis skall elimineras genom
att investeringskontomedlen inom femårsperioden eller omedelbart därefter
används för att finansiera avdragsgilla investeringar eller andra kostnader
i förvärvskällan jordbruksfastighet. Motionärernas förslag innebär att samma
metodik skall tillämpas i fråga om investeringskontomedlen som i fråga
om andra fondavsättningar för företagare, dvs. att avskrivningsunderlag eller
direkt avdragsgilla kostnader skall reduceras med det för ändamålet ianspråktagna
kontobeloppet. Sistnämnda metod kan emellertid endast tilllämpas
vid bokföringsmässig redovisning. Flertalet jord- och skogsbrukare
tillämpar emellertid fortfarande kontantmässig inkomstredovisning. Med
hänsyn härtill och till att ifrågavarande skattskyldiga - till skillnad från
aktiebolag och ekonomiska föreningar - är progressivt beskattade, kan utskottet
inte tillstyrka berörda yrkande i motionen 1974:1985.

Uttag av kontomedlen

Enligt förslaget får den skattskyldige fem år efter inbetalningen av kontomedlen
efter uppsägning ta ut vad som kvarstår på kontot. Som tidigare
nämnts skall beloppet därvid tas upp till beskattning.

Lantbrukarnas skattedelegation ifrågasätter om inte den ovannämnda bestämmelsen
bör modifieras i de fall den skattskyldige avlider och dödsboet
därefter avyttrar fastigheten. Medel, som kvarstår på investeringskontot,
kan då försvåra en avveckling av dödsboet. Delegationen anser därför att
dödsboet i en sådan situation bör få ta ut kontomedlen i förtid.

I likhet med Lantbrukarnas skattedelegation anser utskottet att det i nämnda
fall inte finns anledning att genom bestämmelser i lagstiftningen onödigt
fördröja en avveckling av dödsboet. Utskottet föreslår därför, att dispensreglerna
i 12 § i lagförslaget kompletteras med en bestämmelse om att återbetalning
av medel, som innestår på investeringskonto för skog, får ske
före utgången av den i 7 § angivna femårstiden.

Dispensbestämmelserna

Som tidigare nämnts får Kungl. Maj:t, om synnerliga skäl föreligger, medge
befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto
för skog. Kungl. Majit får även medge att inbetalning får göras
vid senare tidpunkt än deklarationstillfället.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. begärs ett riksdagsuttalande
om att tillämpningen av dispensbestämmelserna skall vara generös och att
dispens skall kunna medges vid skördeskador och fastighetsregleringar samt
om en säljare är skyldig att disponera medel för framtida åtgärder på den
fastighet, där avverkning skett.

SkU 1974:60

Departementschefen har i propositionen framhållit, att dispens bör kunna
medges om det föreligger avsevärda betalningssvårigheter för den skattskyldige
att göra kontoinsättningen. När avsevärda betalningssvårigheter
kan anses föreligga får avgöras från fall till fall. Vid denna bedömning kan
givetvis skördeskador beaktas. Dispens kan enligt departementschefens uttalande
också medges, om den skattskyldige avsett att genom skogsavverkning
på en nyligen inköpt fastighet skaffa pengar till köpeskillingen.
Skyldighet att utge skogslikvid eller annan ersättning med anledning av
fastighetsreglering bör enligt utskottets mening också kunna beaktas vid
dispensgivningen.

Under vissa förutsättningar kan skogsvårdsstyrelsen enligt bestämmelser
i skogsvårdslagen ålägga skogsägare att ställa säkerhet för återväxtåtgärder.
Vanligen spärras på bank- eller skogskonto innestående medel, som skogsägaren
lår disponera först sedan han med intyg från skogsvårdsstyrelsen
visat att återväxtåtgärderna vidtagits. Enligt utskottets mening bör investeringskontomedel
kunna godtas som säkerhet för återväxtåtgärder. I dylika
fall bör riksbanken underrättas härom. Om kontomedlen inte använts för
avsett ändamål före femårsperiodens utgång, kan kontomedlen inte återbetalas
till den skattskyldige utan måste överföras till annat spärrat bankkonto,
som avser återväxtåtgärder. Överföringen till annat spärrat konto
bör jämställas med uttag från investeringskontot, vilket medför att beloppet
skall upptas till beskattning samma år.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1974:1985 i
denna del.

Ikraftträdandebestämmelserna

I ikraftträdandebestämmelserna föreskrivs att skyldighet att göra kontoinsättning
inte föreligger beträffande köpeskilling för avverkningsrätt eller
för leveransvirke, om skriftligt avtal om avyttringen träffats före den 1 januari
1974.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att likvider, som avser
virkesleveranser före den 1 november 1974, inte i något fall skall omfattas
av insättningsskyldigheten.

Den ovan refererade bestämmelsen innebär, att insättningsskyldighet föreligger
såvida avtal om virkesförsäljningen träffats under tiden den 1 januari
-den 31 oktober 1974 och likviden inflyter efter den 1 november 1974.
Även om retroaktiv lagstiftning i möjligaste mån bör undvikas, är det med
hänsyn till risken för antedatering av leveransavtal enligt utskottets uppfattning
inte möjligt att tillgodose motionärernas önskemål. Utskottet avstyrker
således motionen 1974:1985 i denna del.

Skl) 1974:60

Förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att medel, som insatts
på investeringskonto för skog, skall tas upp till halva värdet vid arvs- och
gåvobeskattningen samt vid förmögenhetsbeskattningen. Samma yrkande
framförs i skrivelsen från Lantbrukarnas skattedelegation.

Yrkandet i motionen är redan tillgodosett genom de förslag, som lagts
fram i prop. 1974:185.

Övriga i propositionen behandlade frågor har inte givit anledning till erinran
eller till särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande avsättning till särskild investeringsfond

a. med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 1, 1974:1980
punkten 2, i denna del, samt punkterna 3 a och b och 1974:1984
samt med bifall till propositionen 1974:177, i denna del, antar
det vid propositionen fogade förslaget till lag om avsättning
till särskild investeringsfond,

b. avslår motionen 1974:1979 punkterna 1 och 3, i den mån de
inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört;

2. beträffande enetgibeskattningen

a. med bifall till propositionen 1974:177, i denna del, antar det
vid propositionen fogade förslaget till lag om nedsättning av
allmän energiskatt,

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkten 2,

2. motionen 1974:1981,

3. motionen 1974:1983,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört;

3. beträffande insättning pä investeringskonto för skog

a. med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 2, 1974:1980
punkten 2, i denna del, 1974:1982 och 1974:1985 punkterna
1, 2 och 3 samt med anledning av propositionen 1974:177,
i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till
lag om insättning på investeringskonto för skog med den ändringen
att 12 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

SkU 1974:60

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

12 § Föreligger synnerliga skäl, får
Kungl. Majit medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att göra insättning
på investeringskonto för
skog. Kungl. Majit får även medge
att inbetalning som avses i denna lag
får göras vid senare tidpunkt.

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkterna 4 och 5,

2. motionen 1974:1985 punkterna 4, 5 och 6,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 4 december 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c). Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp). Wikner
(s). Sundkvist (c). Stadling (s), Nilsson i Trobro (m). Westberg i Hofors
(s). Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s) och fru Sandéhn (s).

Reservationer och särskilda yttranden

Beträffande avsättning till särskild investeringsfond

1. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m)
som

dels anfört följande:

Enligt utskottets mening måste propositionens förslag ses mot bakgrund
av den debatt som förts om de s. k. övervinsterna. Självfallet kan man
emellertid inte se till vinstnivån för ett enda år. Detta gäller särskilt konjunkturkänsliga
branscher som t. ex. skogs- och stålindustrin. Företagens
lönsamhet måste studeras över en längre tid, åtminstone en hel konjunkturcykel.
Med hänsyn till den dåliga räntabiliteten under 1970-talets första

SkU 1974:60

år utgör den senaste tidens utveckling enligt utskottets mening en välkommen
återhämtning.

Finansminister uppskattar att företagsvinsterna för år 1974 blir cirka 10
miljarder kr. Av dessa vinster skall företagen avsätta 20 % eller 2 miljarder
kr. till de tidigare i år inrättade arbetsmiljöfonderna. Avsättningen till de
nu aktuella investeringsfonderna skulle, om samtliga företag omfattades
av den, uppgå till 1,5 miljarder kr. Beloppet blir emellertid något lägre beroende
på att företag med årsvinster under 1 milj. kr. är befriade från
skyldigheten att avsätta medel. Det rör sig dock sammanlagt om mer än
3 miljarder kr., som företagen skall inbetala till riksbanken. Detta kommer
att medföra betydande likviditetsproblem för många företag. Mot bakgrund
av den vikande konjunkturen och det ansträngda läget på kreditmarknaden
kommer detta i sin tur att fä negativa följder för produktion och sysselsättning.

Det finns företag, som genast vill satsa på en utbyggnad av sin kapacitet.
Om de nu tvingas sätta in betydande belopp hos riksbanken och blir beroende
av regeringens tillstånd för att fä loss pengarna, kan detta leda till att angelägna
investeringar försenas eller rentav inte kommer till stånd.

Departementschefen anför att löneförhandlingarna kan utsättas för påtagliga
svårigheter, om företagen kan disponera sina kraftigt ökade vinster
till utdelningshöjningar och andra förmåner till aktieägarna. Med den restriktiva
utdelningspolitik som svenska företag traditionellt tillämpar finns
det emellertid ingen grund för dessa farhågor. Även utan tvångsåtgärder
skulle företagen - i eget intresse - se till att huvuddelen av de ökade vinstmedlen
utnyttjas för en förstärkning av den egna produktionskapaciteten.
Förslagen i propositionen kan inte väntas öka industriinvesteringarna utöver
vad som annars skulle ha kommit till stånd.

Det saknas i propositionen klara uttalanden om att nu föreslagna särskilda
investeringsfonder skall användas i konjunkturutjämnande syfte i likhet
med redan befintliga investeringsfonder. Det ger anledning att befara, att
de särskilda investeringsfonderna är avsedda att bli ett nytt selektivt instrument
i regeringens hand.

Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionens förslag härom bygger
på en kortsynt bedömning av vinstutvecklingen i näringslivet, att de
är onödiga och att de genom att skapa krångel, likviditetsproblem och förseningar
skulle skada produktion och sysselsättning i en redan nedåtgående
konjunktur. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag vad avser avsättning
till särskild investeringsfond.

dels ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1978 punkten 1 och
i anledning av motionen 1974:1980 punkten 2, i denna del,
samt med avslag på motionerna 1974:1979 punkterna 1 och
3, 1974:1980 punkterna 3 a och b och 1974:1984 samt propositionen
1974:177, i denna del, avslår det vid propositionen

SkU 1974:60

fogade förslaget till lag om avsättning till särskild investeringsfond.

2. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 17 med ”motionen 1974:1984” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör i huvudsak samma principer tillämpas för
prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen i de särskilda
investeringsfonderna som nu tillämpas beträffande investeringsfonderna för
konjunkturutjämning och arbetsmiljöfonderna. Det innebär att det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att efter av Kungl. Maj:t uppdragna riktlinjer
- baserade på riksdagens beslut och uttalanden - fatta beslut om ianspråktagande
och användning av fondmedlen. Det är enligt utskottets mening
angeläget att reglerna för ianspråktagande av fondmedlen blir vida och generellt
omfattande. Utöver den prioritering av energibesparande investeringar,
som utskottet nedan uttalar sig för, bör endast tillgången på arbetskraft
vara bedömningsgrund. Det är enligt utskottet angeläget att prövningen
av ansökningarna inte används för central detaljstyrning av företagens investeringsverksamhet.

Som framhålls i motion 1974:1979 är det alltid önskvärt att myndigheter,
som skall bedöma ett ärende, har ingående lokal kännedom om förhållanden
av betydelse för beslutet. Så långt det är möjligt bör därför myndigheters
beslut decentraliseras till regional och lokal nivå. Utskottet instämmer därför
i motionärernas yrkande att beslut om ianspråktagande av fondmedel under
viss nivå bör kunna delegeras till länsarbetsnämnderna. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att närmare överväga gränsdragningen för delegeringen
med beaktande av ärendenas antal och myndighetens kapacitet. Enligt utskottets
uppfattning bör emellertid ärenden understigande 1 milj. kr. kunna
avgöras av länsarbetsnämnderna.

För att motverka att prövning av framställning drar ut på tiden och försenar
igångsättning av investeringar bör arbetsmarknadsverket åläggas att göra
sådana omdisponeringar av sina personella resurser att ärendena kan behandlas
snabbt. Vad utskottet här anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Det är angeläget att arbetstagarna bereds inflytande över fondmedlens
användning. Vid tillståndsgivningen måste därför stor vikt läggas vid arbetstagarnas
uppfattning. 1 de fall företaget och arbetstagarna är av olika
mening om användningen av fondmedlen, bör emellertid frågan enligt utskottets
mening avgöras av Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att förslag om investeringar
och lagerproduktion kan tas upp av arbetstagarna genom deras styrelserepresentanter
eller i företagsnämnderna. Med hänsyn härtill kan inte
utskottet tillstyrka förslaget att företagsnämnderna ensamma får besluta om

SkU 1974:60

användningen av fondmedlen. Utskottet avstyrker således bifall till berörda
yrkande i motionen 1974:1984.

dels att utskottet under punkten 1 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1979 punkterna 1 och
3 ger Kungl. Maj:t till känna vad ovan anförts om prövning
av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen.

3. Särskilt yttrande av herr Mundebo (fp):

Från folkpartiets sida harvi i motionen 1974:1979 uttalat oss för att medlen
i de särskilda investeringsfonderna bör komma till användning för att stimulera
industriinvesteringarna redan under de närmaste åren och därigenom
motverka effekterna av en väntad konjunkturavmattning. Fondmedlen bör
därför användas för att finansiera projekt som har en direkt sysselsättningsstimulerande
verkan. Med hänsyn härtill och till att begreppet ”utbildning”
i detta sammanhang inte utan närmare utredning låter sig preciseras i lagtext,
är jag för närvarande inte beredd att generellt tillstyrka den utvidgning
av användningsområdet för fondmedlen att omfatta även kostnader för utbildning
av anställda som föreslås i motionen 1974:1984.

Viss utbildning i företagen har emellertid ett direkt samband med investeringar
i maskiner eller nya anläggningar. Kostnaden för denna utbildning
är således en del av det totala investeringsbeloppet. Jag utgår ifrån
att riktlinjerna för beslut om ianspråktagande av fondmedel gör det möjligt
att basera investeringskostnaden på detta vidare investeringskostnadsbegrepp.

Beträffande energibeskattningen

4. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m)
som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Frågan
om” och slutar med "motionen 1974:1981” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor för negativ inverkan på sysselsättningen som
kommit till uttryck i motionen 1974:1981. Eftersom energikostnaden utgör
en så stor del av de totala kostnaderna inom den manuellt arbetande glasindustrin
och branschen redan arbetar under stora svårigheter, anser utskottet
att motionärernas yrkande om att denna industrigren även i fortsättningen
skall medges samma energiskattenedsättning, som gäller t. o. m.
den 31 december 1974, bör bifallas.

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa
att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1981 och med anledning av propositionen
1974:177 antar följande

SkU 1974:60

Förslag till

Lag om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom förordnas som följer.

Skatt enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på annat
bränsle än bensin och motorsprit, som användes

1. för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling efter en skattesats
som svarar mot 15 procent av den skattesats som enligt bilagan till
förordningen gäller för ifrågavarande bränsle och

2. för tillverkning av glas inom den manuellt arbetande glasindustrin
efter en skattesats som svarar mot 35 procent av den gällande skattesatsen.

För elektrisk kraft, som användes för tillverkning som avses under 2
i första stycket, föreligger icke skatteplikt enligt förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och gäller i fråga om allmän
energiskatt, för vilken skattskyldighet inträder efter utgången av år 1974.

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkten 2,

2. motionen 1974:1983,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.

5. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Med anledning härav vill utskottet erinra om att vid prövningen av ansökningarom
ianspråktagande av medel ur de särskilda investeringsfonderna
sådana investeringar, som innebär besparingar i energiförbrukningen, skall
prioriteras. Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att komplettera
dessa allmänna anvisningar med åtgärder som har en direkt effekt
på kostnaderna för sådana investeringar. I motionen framhålls som exempel
särskilt installation av industriell mottryckskraft. Det finns enligt utskottets
mening anledning för statsmakterna att stimulera investeringar av just denna
typ. Staten bör därför sörja för att dessa anläggningar får en med övriga
investeringar likvärdig intern räntabilitet. Utskottet instämmer i detta syfte.
Därvid bör övervägas såväl ändringar i taxe- och lånevillkor för vattenkraftbaserad
energi som särskilda investeringsbidrag för denna typ av investeringar.

dels att utskottet under punkten 2 b. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1979 punkten 2 hos
Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs riksdagen i syfte
att stimulera energibesparande åtgärder inom industrin.

SkU 1974:60

6. Särskilt yttrande av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo
(fp). Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c):

Den manuellt arbetande glasindustrin hör till de utsatta branscher för
vilka statsmakterna fastställt speciella utvecklingsprogram. Bl. a. av den anledningen
skulle det vara motiverat att bibehålla den nuvarande nedsättningen
av energibeskattningen för denna bransch, som föreslagits i motionen
1974:1981.

Samtidigt bör emellertid specialregler för en viss bransch undvikas, om
detta är möjligt. Vi anser därför att man i stället bör tillämpa dispensreglerna
generöst, när det påkallas av omständigheterna i en viss bransch. Skulle
dispensreglerna längre fram visa sig otillräckliga med hänsyn till exempelvis
den manuella glasindustrins problem, bör de ses över.

Beträffande insättning pä investeringskonto för skog

7. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m)
som

dels anfört följande:

Den föreslagna insättningen på investeringskonto för skog beräknas inte
på skogsägarnas vinster utan på deras försäljningslikvider, och den avser
inte år 1974 utan en kommande period, för vilken konjunkturutsikterna
snabbt försämras. Förslaget leder sannolikt till att många skogsägare uppskjuter
planerade skogsvårdsåtgärder till dess att medlen blir disponibla,
vilket får negativa effekter för den svenska skogsnäringen. Utskottet avstyrker
därför propositionens förslag vad avser insättning på investeringskonto
för skog.

dels ansett att utskottet under punkten 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1978 punkten 2 och
med anledning av motionerna 1974:1980 punkten 2, i denna
del, och 1974:1982 punkten 1 samt med avslag på motionerna
1974:1979 punkterna 4 och 5, 1974:1982 punkten 2 och
1974:1985 samt propositionen 1974:177, i denna del, avslår det
vid propositionen fogade förslaget till lag om insättning på investeringskonto
för skog.

8. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp),
Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Mot
bakgrund” och slutar på s. 23 med "motionen 1974:1985” bort ha följande
lydelse:

Den i propositionen föreslagna begränsningen av insättningsskyldigheten
leder till vissa icke önskvärda tröskeleffekter. I vissa intervall ökar sålunda
insättningsskyldigheten mer än tillskottet till köpeskillingen, om leveran -

SkU 1974:60

serna av virke ökas.

Utskottet delar därför den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen
1974:1985, att bestämmelserna på denna punkt bör utformas så att skogsägaren
alltid ograverat kan disponera över det avsättningsfria beloppet, dvs.
50 000 kr. vid försäljning av rotposter och 100 000 kr. vid försäljning
av leveransvirke. Utskottet tillstyrker alltså nämnda yrkande i motionen
1974:1985 och i övrigt propositionens förslag.

dets att utskottet under punkten 3 a bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 2,
1974:1980 punkten 2, i denna del, och 1974:1982 samt med
anledning av motionen 1974:1985 och propositionen 1974:177,
i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till
lag om insättning på investeringskonto för skog med den ändringen
att 2 och 3 §§ erhåller följande lydelse:

2 § Insättning på investeringskonto skall göras med belopp, som motsvarar
summan av

1. tjugo procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som avyttrats genom överlåtelse av avverkningsrätt, till den del
köpeskillingen överstiger 50 000 kronor,

2. tio procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter och saluvärdet av skogsprodukter, som under
beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse, till den del köpeskillingen
och ovannämnda värde sammanlagt överstiger 100 000 kronor.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten
av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

3 § Belopp, som skall insättas på investeringskonto, avrundas nedåt till
jämna hundratal kronor.

9. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c) Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "På
sätt” och på s. 25 slutar med ”motionen 1974:1985” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär, att de avsatta medlen får olika skattemässig
behandling vid ianspråktagandet beroende på om de har varit avsatta
till särskild investeringsfond eller till investeringskonto för skog.

Medel som tas ut från särskild investeringsfond kan sålunda utnyttjas
för omedelbar avskrivning. Denna möjlighet till snabbare avskrivning än
enligt vanliga avskrivningsregler innebär som regel betydande fördelar för
berörda aktiebolag.

Medel som stått inne på investeringskonto för skog skall däremot återföras
till beskattning vid uttaget. Möjligheterna att kvitta sådan inkomst mot

SkU 1974:60

kostnader för olika investeringar begränsas alltså av de vanliga avdragsoch
avskrivningsreglerna. 1 jämförelse med aktiebolagen hamnar alltså
skogsägarna i ett sämre läge, särskilt de som har bok föri ngsmässig inkomstredovisning.

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motionen 1974:1985
- det inte motiverat att ha olika bestämmelser i detta fall. Medel som stått
inne på investeringskonto för skog bör alltså på samma sätt som medel
från särskild investeringsfond få utnyttjas för omedelbar avskrivning under
förutsättning att den skattskyldige har bokföringsmässig inkomstredovisning.

dels ansett att utskottet under punkten 3 a bort hemställa

8 § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall av skattskyldig,
vars inkomst beräknas enligt kontantprincipen, upptagas som intäkt
av jordbruksfastighet för beskattningsår, då uttag från investeringskontot
sker.

För skattskyldig, vars inkomst beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,
utgör medlen icke skattepliktig inkomst. Å andra sidan får utgifter, till
den del de bestritts med sådana medel, vid taxeringen icke avdragas såsom
driftkostnad. Har medlen använts för att anskaffa tillgång för stadigvarande
bruk, får vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad
för tillgången anses endast den del av kostnaden som icke täckts av
vad som sålunda tagits i anspråk. Har medlen enligt medgivande tagits
i anspråk för anskaffning av råvaror eller för anskaffning eller tillverkning
av hel- eller halvfabrikat, utgör medlen skattepliktig inkomst, men å andra
sidan skall vid tillämpningen av 41 § kommunalskattelagen (1928:370) och
anvisningarna till nämnda paragraf den del av nu avsedda slag av tillgångar
för vilka anskaffningskostnaderna täckts av de ianspråktagna medlen icke
medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.

Utbetalas belopp, som inbetalats till investeringskonto för skog, enligt 7 §
tredje stycket, skall beloppet omedelbart tagas upp som intäkt av jordbruksfastighet.

GOTAB 74 8369 Stockholm 1974