Skatteutskottets betänkande nr 57 år 1974

SkU 1974: 57

Nr 57

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen
(1953: 272), m. m. jämte motioner.
Propositionen

I propositionen 1974: 159 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

2. lag om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

3. lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å
vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för
fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

10. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning,

11. lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

12. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,

13. lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets
område,

14. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

15. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU 1974: 57

I propositionen föreslås nya regler för räntor enligt uppbördsförordningen
m. fl. författningar. Den nuvarande räntan på kvarstående skatt
om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inte är avdragsgill vid
inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den kvarstående skatten
överstiger 5 000 kr., och eljest 6 % av den kvarstående skatten. Räntesatsen
för ränta på överskjutande preliminär skatt m. fl. räntor skall
bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsräntan i bank.
På skatt som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt propositionen
tas ut ränta för en tid av högst två år. Ränte- och avgiftsbelopp
under 50 kr. skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas
honom. De föreslagna bestämmelserna skall börja tillämpas successivt,
den 1 januari 1975 samt den 1 januari och den 1 april 1976.

Propositionen avser också ändring av grunderna för debitering av
kommunalskatt vid eftertaxering och en bestämmelse som effektiviserar
uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För fåmansbolag
föreslås skyldighet att i deklarationen lämna uppgift om delägare.
Dessa bestämmelser skall enligt propositionen träda i kraft den
1 januari 1975.

SkU1974: 57

Författningsförsfagen

1 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördslagen (1953: 272)1
dels att 2 § 2 morn., 27 § 3 morn., 28 och 31 §§, 49 § 1, 2 och 4 morn.,
59, 66 och 67 §§, 68 § 1 och 2 morn., 69 §, 70 § 2 morn., 75 §, 85 §

2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 3 § samt anvisningarna till
85 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 32 och 64 §§, samt
anvisningar till 69 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

2 §

2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på
grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som
enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår
efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt
4 och 5 morn.;

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning
å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär
skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av
eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig
skatt avslutats;

kvarskatteavgift: av gift

enligt 27 § 3 morn.;

respitränt a: ränta enligt

32 §;

anståndsränta: ränta enligt
49 § 4 morn.;

ö-skatteränta: ränta enligt
69 § 1 morn.;

restitutionsränt a: ränta
enligt 69 § 2 morn.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;
särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5
morn.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och
med februari månad nästföljande år;

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1972: 75.

2 Med nuvarande lydelse av 2 § 2 morn., 27 § 3 morn., 49 § 4 morn., 59,
66 och 67 §§, 68 § 1 morn., 69 § 1 och 3 mom. samt 70 § 2 mom. avses i
prop. 1974:132 föreslagen lydelse.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning
av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss
sagts.

27 §

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära
skatt, som enligt 2 mom. skall
gottskrivas honom, med minst en
tiondel av den slutliga skatten eller
med minst femtusen kronor,
skall den skattskyldige till statsverket
erlägga ränta med tolv procent,
för en beräknad tid av ett år,
å den del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor;
dock att det belopp varå
ränta sålunda skall beräknas, skall
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp ränta
skall utgå, skall i den slutliga skatten
icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skogsvårdsavgift,
arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 §
lagen om allmän arbetsgivaravgift,
redareavgift, avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringslagen
samt annuitet, ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående
skatt blivit påförd med oriktigt belopp
genom fel vid debiteringen
eller har preliminär skatt blivit
tillgodoräknad med felaktigt belopp
eller skall kvarstående skatt
av annan anledning nedsättas,
skall ny beräkning av ränta göras
enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om
kvarstående och tillkommande
skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande tillämpning beträffande
ränta enligt detta moment.

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära
skatt, som enligt 2 mom. skall
gottskrivas honom, skall den skattskyldige
erlägga avgift (kvars
kat t e av gift) med åtta procent
av det överskjutande beloppet,
om detta överstiger femtusen
kronor, och i annat fall med sex
procent av samma belopp.

Avgiftsbelopp, som understiger
femtio kronor påföres ej. Vid beräkning
av avgiften gäller vidare,
att i den slutliga skatten icke inräknas
avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 2 mom. under
3) avsedd preliminär skatt,
som erlagts efter den 30 april året
näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften
skall beräknas, avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning
av preliminär skatt eller
debiteras tillkommande skatt,
sker ny beräkning av kvarskatteavgift.
Avgiften bestämmes därvid
till belopp som skulle ha utgått, om
beräkningen gjorts vid den årliga
debiteringen av motsvarande slutliga
skatt.

Bestämmelserna i denna lag om
kvarstående och tillkommande
skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande tillämpning beträffande
kvarskatteavgift.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Kvarstående skatt under tio Kvarstående skatt under tjugo kronor

uttages icke. fem kronor uttages icke.

Kvarstående skatt förfaller till betalning:

under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter
taxeringsåret, om skatten uppgår till högst tvåhundra kronor; samt

med lika belopp under vardera av de båda första uppbördsterminema
under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger tvåhundra kronor,
dock att belopp, som förfaller under den förra terminen, avrundas till
närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden förfaller under den
senare terminen.

31 §3

Uträkning av de särskilda skat- Uträkning av de särskilda skat teposter

som ingå i tillkommande teposter som ingå i tillkommande

skatt samt debitering av sådan skatt samt debitering av sådan

skatt sker efter samma grunder, skatt sker efter samma grunder,

som gällt för debitering av mot- som gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt. Vid debite- svarande slutliga skatt.

ring på grund av eftertaxering
iakttagas bestämmelserna i 63 §
kommunalskattelagen.

Sänkning av viss skatt vid änd- Sänkning av viss skatt vid ändrad
debitering avräknas mot höj- rad debitering avräknas mot höjning
av annan skatt till följd av ning av annan skatt till följd av

ändringen. Tillkommande skatt ändringen. Tillkommande skatt

under tio kronor uttages icke. under tjugofem kronor uttages

icke.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin
eller två på varandra följande uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet
bestämmer. Därvid skall skatten fördelas efter samma grunder
som i 28 § sägs.

32 §*

På tillkommande skatt skal!
skattskyldig erlägga ränta (respit
r ä n t a). Räntebelopp som
understiger femtio kronor påföres
ej. Ränta utgår för visst kalenderår
efter den högre av de räntesatser,
som vid den ärliga debiteringen
det året gäller vid beräkning
«v ö-skatteränta. Vid beräkning
av ränta för tid som infaller
efter utgången av det år då skatten
debiteras tillämpas dock den räntesats
som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta
gäller,

3 Senaste lydelse 1973: 1119.

* Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i den tillkommande skatten
icke inräknas avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringslagen5
och ej heller kvarskatteavgift,
respitränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med
den 1 april året näst efter taxeringsåret,
dock att ränta på ö-skatteränta,
restitutionsränta och
skatt, som återbetalts enligt 68 §
2 mom. och ingår i tillkommande
skatt, skall utgå från utgången av
den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall erläggas
under två uppbördstermitier,
till och med den månad under
vilken den första uppbördsterminen
infaller, dock ej i något fall
för längre tid än två år; samt
att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande
skatt sker ny beräkning av
ränta.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande
respitränta.

49 §

1 mom. Skattskyldig må av 1 mom. Skattskyldig må av

lokal skattemyndighet erhålla an- lokal skattemyndighet erhålla anstånd
med inbetalning av skatt el- stånd med inbetalning av skatt,

ler ränta kvarskatteavgift eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande
om ändring till den skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten,
helt eller delvis, tillstyrkt besvären eller, om besvären avser
taxeringsnämnds beslut, tillstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som
betingas av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst,
garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, motsvarande
ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts i anledning
av taxeringen,

5) (har upphört att gälla),

5 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund a\
fel vid debitering: till belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

7) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas der
skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt oct
bliva avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige icke erhållit jämknint
inom den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna tiden: till så stor del a\
skatten som kan antagas bliva avkortad.

2 mom. Skattskyldig må av 2 m o m. Skattskyldig må av
länsstyrelsen erhålla anstånd med länsstyrelsen erhålla anstånd med
inbetalning av skatt eller ränta inbetalning av skatt, kvarskatteav gift

eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggande!
av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen
skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest
framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den skattskyldiges
yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst
eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts avliden
person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört
besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas
av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående

befrielse enligt 85 § 2 mom. från befrielse enligt 85 § 2 mom. från

erläggande av ränta å kvarstående erläggande av kvarskatteav gift el skatt

eller om besvär anförts över ler om besvär anförts över beslut i

beslut i anledning av sådan an- anledning av sådan ansökan: till

sökan: till belopp som betingas av belopp som betingas av ansökansökningen
eller besvären. ningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid 1) må medgivas endast om den skattskyldige
ställer nöjaktig säkerhet hos länsstyrelsen om icke med hänsyn
till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna
i övrigt kan antagas, att det belopp som avses med anståndet
ändå kommer att behörigen erläggas.

4 mom. Den som åtnjutit 4 m o m. Den som åtnjutit an anstånd

med inbetalning av skatt stånd med inbetalning av skatt en enligt

2 mom. 1) skall erlägga ligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta

ränta efter fem procent för år för (anståndsränta) för den

den del av skatten som skall erläg- del av skatten som skall erläggas

gas sedan anståndet upphört. senast vid anståndstidens utgång.

Räntan utgår från utgången av Vid ränteberäkningen gälla i till det

uppbördsår, då skatten skulle lämpliga delar bestämmelserna i

ha erlagts om anstånd icke medgi- 32 § första stycket,

vits, till och med den dag då skaf- Vid beräkning av anståndsränta

ten erlägges. Uppkommer öretal gäller,

vid ränteberäkningen, jämnas rän- att ränta utgår från utgången av

tan till närmast högre hela kron- den månad, då skatten skulle ha

tal. Ränta skall ej utgå, om rän- erlagts om anstånd icke medgivits,

tebeloppet skulle understiga fem till och med den månad, då an kronor.

Bifalles den skattskyldiges ståndstiden gått till ända; samt

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse

besvär, skall erlagd ränta återbetalas
sedan taxeringen vunnit laga
kraft.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande
ränta enligt detta moment.

Föreslagen lydelse

att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.

Bifalles den skattskyldiges besvär,
skall erlagd ränta återbetalas
sedan taxeringen vunnit laga
kraft.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande anståndsränta.

59 §

Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid
får utmätning och införsel äga rum enligt vad som sägs i 60 §.

Bestämmelserna om indrivning
av skatt äger motsvarande tillämpning
på indrivning av restavgift,
tilläggsavgift eller ränta enligt
denna lag.

Bestämmelserna om indrivning
av skatt äga motsvarande tillämpning
på indrivning av kvarskatteavgift,
restavgift, tilläggsavgift
eller ränta enligt denna lag.

64 §s

Staten tillkommande fordran,
som får uttagas genom utmätning
utan föregående dom, indrives i
samma ordning sorn skatt enligt
denna lag, dock att införsel ej får
äga rum vid indrivningen. Restavgift
utgår enligt 58 § 1 mom. Under
den tid, då sådan fordran är
föremål för indrivning genom utmätningsmans
försorg, beräknas
ej ränta, som på grund av särskild
föreskrift skall utgå efter förfallodagen.

66 §

Avskrivning av debiterad skatt Avskrivning av debiterad skatt,
eller ränta må äga rum: kvarskatteavgift eller ränta må

äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen
ej kan uttagas genom införsel enligt införsellagen, dock att avskrivning
icke må ske för fordran, för vilken fast egendom svarar, med
mindre utretts att betalning för fordringen icke kunnat erhållas ur egendomen; 2)

då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller
skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar
antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller
konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets
utfående, utan att detsamma influtit;

6 Förutvarande 64 § upphävd genom 1966: 243.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att betala skulden
icke kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande
utländska myndighet;

5) då beloppet av den skuld, för vilken till utlandet avflyttad eller
därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till trehundra
kronor och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga; 6)

då fordran icke överstiger trehundra kronor och förutsättningar
för övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer; samt

7) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som
antagits enligt 62 § tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran
bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av
andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må i annat fall
än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän
efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må
avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av
anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer äger föreskriva
att avskrivning av skattefordran
hos juridisk person i särskilda
fall får äga rum före de tidpunkter
som angivits i andra och
tredje styckena.

Fråga om avkortning och avskrivning
av skatt eller ränta prövas
av länsstyrelsen.

Avskrivning medför icke ändring
lag.

1 mom. Överstiger erlagd
preliminär skatt motsvarande slutliga
skatt eller har genom skatteavdrag
enligt 40 § 2 mom. andra
stycket innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige påförd
kvarstående skatt, skall länsstyrelsen
i det län, där skatten debiterats,
skyndsamt ombesörja att
det överskjutande beloppet återbetalas
till den skattskyldige. Restitution
skall dock icke ske av
överskjutande preliminär skatt under
tio kronor.

Fråga om avkortning och avskrivning
av skatt, kvarskatteavgift
eller ränta prövas av länsstyrelsen.

i betalningsskyldighet enligt denna

1 m o m. Överstiger erlagd
preliminär skatt motsvarande slutliga
skatt eller har genom skatteavdrag
enligt 40 § 2 mom. andra
stycket innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige påförd
kvarstående skatt, skall länsstyrelsen
i det län, där skatten debiterats,
skyndsamt ombesörja att
det överskjutande beloppet återbetalas
till den skattskyldige. Återbetalning
av överskjutande preliminär
skatt skall dock ske endast
oni skatten tillsammans med

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ö-skatteränta, i förekommande
fall efter avdrag för kvarstående
skatt och kvarskatteavgift, uppgår
till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, sorn avses i 45 § 2 morn., inkommit till länsstyrelsen,
skall länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller
belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 morn., i den mån beloppet inbetalats.

Finner regeringen sådan återbetalning av skatt som i första stycket
sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må regeringen därom förordna.

2 m o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering
befunnits, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvarstående
eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller
med för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande
preliminär skatt med för lågt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas
härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet,
som må finnas erforderlig, och att, om förhållande som nyss sagts
finnes föreligga, återbetala vad som för mycket erlagts.

Finner länsstyrelsen eljest sådant förhållande vara för handen, skall
länsstyrelsen likaledes återbetala för mycket erlagt belopp.

Den som eljest vinner nedsatt- Den som eljest vinner nedsättning
i eller befrielse från honom ning i eller befrielse från honom

påförd slutlig, kvarstående eller påförd slutlig, kvarstående eller

tillkommande skatt eller berättigas tillkommande skatt eller berättigas

återbekomma ytterligare över- återbekomma ytterligare överskjutande
preliminär skatt äger att skjutande preliminär skatt äger att

genom länsstyrelsen i det län, där genom länsstyrelsen i det län, där

debiteringen skett, återbekomma debiteringen skett, återbekomma

vad han erlagt för mycket. Belopp vad han erlagt för mycket.

under tio kronor återbetalas endast
när fråga är om rättelse av
felaktighet i debitering eller avräkning.

Återbetalning enligt första—
tredje styckena sker, såvitt avser
överskjutande preliminär skatt och
ö-skatteränta, endast om beloppet
skulle ha återbetalats vid motsvarande
tillämpning av 1 mom. första
stycket. Belopp under fem kronor
återbetalas icke.

69 §

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, till den
del densamma erlagts överstiger
den slutliga skatten, äger den
skattskyldige erhålla ränta å den

1 m o m. Därest den preliminära
skatt, som enligt 21 % 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, i vad
den erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta (ö-skatteränta)

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor. Vid
bedömandet av om och med vilket
belopp ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas
sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst
efter inkomståret; vidare skall
med slutlig skatt likställas sådan
tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket
sägs helt eller delvis skall gäldas
med där omförmäld preliminär
skatt, samt som slutlig skatt icke
räknas avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringslagen. Ränta
utgår med sju procent för en beräknad
tid av ett år. På preliminär
skatt enligt 27 § 2 mom. under 3),
som erlagts efter den 18 januari
året näst efter inkomståret men senast
den 30 april samma år, utgår
dock räntan med endast tre och en
halv procent. De belopp, varå
ränta sålunda skall beräknas, avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen jämnas
till närmast högre hela krontal.
Räntebeloppen må tillhopa icke
överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående
skatt genom fel vid debiteringen
blivit påförd med oriktigt belopp
eller har preliminär skatt blivit
tillgodoräknad med felaktigt belopp
eller skall slutlig eller kvarstående
skatt av annan anledning
nedsättas, göres ny beräkning av
ränta enligt första stycket.

2 mom. Den som jämlikt 68 §
2 mom. äger återbekomma för
mycket erlagd skatt skall erhålla
ränta därå efter fem procent för
år. Uppkommer öretal vid beräkning
av sådan ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre
hela krontal. Ränta skall dock ej
utgå, om räntebeloppet skulle understiga
fem kronor. Ränta som
nu sagts skall icke heller utgå å

Föreslagen lydelse

på det överskjutande beloppet. Vid
ränteberäkningen äga bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och
tredje styckena motsvarande tilllämpning.

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader, dock att ränta på
preliminär skatt enligt 27 § 2
mom. 3), som erlagts efter den 18
januari året näst efter inkomståret
men senast den 30 april samma år,
utgår för en tid av sex månader.
Räntebeloppen må tillhopa icke
överstiga 100 000 kronor. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer
fastställer i december året
före taxeringsåret de räntesatser
som skola gälla vid den årliga debiteringen
det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande öskatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift,
respitränta och restitutionsränta,
som återbetalas enligt 68 §
2 morn., och vid utbetalning av
skatt eller ränta, som innehållits
med stöd av 68 § 4 mom. andra
stycket, utgår ränta (restitution
s r ä n t a). Vid ränteberäkningen
gälla i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första stycket.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp som dödsbo i a?iledning av
skattskyldigs frånfälle befriats
från att erlägga eller å räntebelopp
som påförts enligt stadgandet
i 27 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3
mom. sägs skall ränta utgå endast
å den del av det för mycket erlagda
beloppet, som skall utbetalas
till den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket utgår,
förutom å det skattebelopp
som skall återbetalas, även å det
belopp som beräknas enligt 1
mom. andra stycket.

Vid beräkning av ränta enligt
detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som
preliminärt erlagts och för ränta
enligt 1 mom. andra stycket från
utgången av taxeringsåret samt för
annan skatt, därest den erlagts under
förra hälften av ett kalenderår,
från och med den 1 därpå
följande juli och, därest den erlagts
under senare hälften av ett
kalenderår, från och med den 1
därpå följande januari;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till
betalning, skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;

Vid beräkning av restitutionsränta
gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som
senast under taxeringsåret erlagts
som preliminär skatt, från utgången
av taxeringsåret och på
annat belopp från utgången av den
månad, då det betalats;

att, därest skatten betalts i flera
poster och restitutionen avser
allenast viss del av det sammanlagda
skattebeloppet, det för mycket
erlagda beloppet avräknas mot
det eller de belopp som sist guldits;
samt
att ränta utgår till och med den
dag, då beloppet återbetalas.

Första, andra och tredje styckena
äga tillämpning även på återbetalning
av skatt som innehållits
med stöd av 68 § 4 mom. andra
stycket.

ränta utgår till och med den
månad, då beloppet återbetalas;
samt

att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta
ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen,
är den skattskyldige
pliktig återbetala vad han sålunda
uppburit för mycket. Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande
skatt äga motsvarande

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

3 m o m. Har beslut, som föranlett
ränta enligt 1 mom. andra
stycket eller 2 morn., ändrats på
sådant sätt att ränta icke skulle ha
utgått eller utgått med lägre belopp,
om ändringsbeslutet beaktats
vid ränteberäkningen, är den
skattskyldige pliktig återbetala vad
han sålunda uppburit för mycket.
Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äger därvid
motsvarande tillämpning.

2 mom. Har vid granskning
hos riksskatteverket av verkställd
debitering befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att skattereduktion,
särskild skattereduktion, preliminär
skatt eller ränta blivit
gottskriven med för högt belopp,
skall vederbörande länsstyrelse
underrättas härom. Länsstyrelsen
har att verkställa den utredning i
ärendet, som må finnas erforderlig.
Föreligger förhållande, som
nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter
hörande av den skattskyldige när
så finnes påkallat, fastställa det
belopp denne har att erlägga.

Föreslagen lydelse

tillämpning beträffande restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt
fall föreskrives i 75 § femte stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

2 m o m. Har vid granskning
hos riksskatteverket av verkställd
debitering befunnits, att skatt,
kvarskatteavgift eller ränta blivit
obehörigen utesluten från debitering
eller påförd till för ringa belopp
eller att skattereduktion, särskild
skattereduktion, preliminär
skatt eller ränta blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbörande
länsstyrelse underrättas
härom. Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som
må finnas erforderlig. Föreligger
förhållande, som nyss sagts, skall
länsstyrelsen, efter hörande av den
skattskyldige när så finnes påkallat,
fastställa det belopp denne har
att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet
som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande
felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller
arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att
erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande belopp
som fastställs till betalning
enligt första eller andra stycket.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75 §

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra
sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren
ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som
svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som
utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens
ansvarighet i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av
skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Vistas
arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast
om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att
erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma
ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må
detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av
skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlåtet
skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga
restavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrelsen
till arbetsgivaren återbetala sen till arbetsgivaren återbetala

skatt, som denne erlagt för arbets- skatt, som denne erlagt för arbetstagaren,
samt erlagd restavgift och tagaren, samt erlagd restavgift.

ränta efter fem procent för år. På skattebeloppet utgår restitu Häftar

arbetsgivare för restförd tionsränta. Häftar arbetsgivare för

skatt eller arbetstagares skatt, för restförd skatt eller arbetstagares

vilken han funnits ansvarig, äger skatt, för vilken han funnits an han

dock utfå endast vad som svarig, äger han dock utfå endast

överstiger det obetalda skattebe- vad som överstiger det obetalda

loppet och restavgift. Förklaras skattebeloppet och restavgift. I

arbetsgivare enligt senare med- fråga om ränteberäkningen gälla i

delat beslut helt eller delvis ansva- tillämpliga delar bestämmelserna i

rig för skatten, är han skyldig 69 § 2 mom.

återbetala uppburen ränta i vad
den avser skattebelopp för vilket
han befunnits ansvarig. Därvid
äger tredje stycket motsvarande
tillämpning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas
å indrivningskvittot.

85 §

2 mom. Har skattskyldig en- 2 mom. Har skattskyldig på ligt

27 § 3 mom. påförts ränta å förts kvarskatteavgift och beror

kvarstående skatt och beror den den kvarstående skatten av förhål kvarstående

skatten av förhål- lande, varöver den skattskyldige

lande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrel -

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

icke skäligen kunnat råda, äger
länsstyrelsen i det län, där räntan
påförts, efter ansökan befria den
skattskyldige från att helt eller
delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar,
vilka taxerats enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, att
gälda ränta å kvarstående skatt
och skulle, därest ränteberäkningen
gjorts för makarna gemensamt,
sådan ränta icke hava påförts
eller hava påförts med lägre
belopp än som skett, må länsstyrelse
som i första stycket sägs efter
ansökan meddela befrielse, helt eller
delvis, från erläggande av räntan.

Ansökan, som i detta moment
sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen
före utgången av året
näst efter taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

sen i det län, där avgiften påförts,
efter ansökan besluta att avgiften
skall utgå med endast tre procent.

Ansökan, som i detta moment
sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen
före utgången av året
näst efter det då avgiften påfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 3 §

1. Frågan huruvida skattskyldig
skall erlägga preliminär A-skatt
eller preliminär B-skatt skall, då
preliminär självdeklaration som i
16 § sägs icke avgivits eller upplysning
om den skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest icke vunnits,
bedömas med ledning av senast
verkställda årliga taxering.
Därest därvid den skattskyldiges
inkomst av annat än tjänst och
tillfällig förvärvsverksamhet uppgår
till högst en fjärdedel av den
sammanlagda uppskattade inkomsten,
bör den skattskyldige erlägga
preliminär A-skatt. Eljest
bör han påföras preliminär Bskatt.
Har preliminär självdeklaration
avlämnats eller upplysning
om den skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest vunnits, skall frågan
huruvida preliminär A-skatt
eller preliminär B-skatt bör erläg -

1. Frågan huruvida skattskyldig
skall erlägga preliminär A-skatt
eller preliminär B-skatt skall, då
preliminär självdeklaration som i
16 § sägs icke avgivits eller upplysning
om den skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest icke vunnits,
bedömas med ledning av senast
verkställda årliga taxering.
Därest därvid den skattskyldiges
inkomst av annat än tjänst och
tillfällig förvärvsverksamhet uppgår
till högst en fjärdedel av den
sammanlagda uppskattade inkomsten,
bör den skattskyldige i
regel erlägga preliminär A-skatt.
Eljest bör han påföras preliminär
B-skatt. Preliminär A-skatt skall
utgå även om den skattskyldige
uppger sig driva rörelse, där det
av utredning i ärendet framgår att
hans verksamhet bedrives under
sådana förhållanden som mot -

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse

gas bedömas med motsvarande
tillämpning av vad nyss sagts,
därvid hänsyn dock skall tagas till
förhållandet mellan annan inkomst
än i 3 § 2 mom. under 1
första och andra styckena sägs
och den sammanlagda uppskattade
inkomsten.

Föreslagen lydelse

svarar arbetsanställning. Har preliminär
självdeklaration avlämnats
eller upplysning om den
skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest vunnits, skall frågan huruvida
preliminär A-skatt eller
preliminär B-skatt bör erläggas
bedömas med motsvarande tilllämpning
av vad nyss sagts, därvid
hänsyn dock skall tagas till förhållandet
mellan annan inkomst än i
3 § 2 mom. under 1 första och
andra styckena sägs och den sammanlagda
uppskattade inkomsten.

Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för
preliminär A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter
att verkställa i 39 § omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra
sidan kunna omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen
framstår som den naturliga skatteformen, men att preliminär Askatt
likväl bör erläggas, exempelvis därför att den skattskyldige vid
upprepade tillfällen tidigare år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala
debiterad preliminär skatt.

till 69 §

Räntesatserna enligt 69 § 1
mom. skall bestämmas med utgångspunkt
i den högsta allmänt
förekommande årsränta som vid
fastställelsen gäller vid inlåning i
bank. Därvid uppkommen räntesats
som icke utgöres av hel eller
halv procentenhet jämnas till närmaste
högre sådan procentenhet.

till 85 §

Som exempel på förhållande,
varöver den skattskyldige icke
skäligen kunnat råda, må nämnas
att arbetsgivaren felaktigt uträknat
den skattskyldiges preliminära
skatt eller att skattskyldig, som
påförts ränta å kvarstående skatt i
en kommun, i annan kommun erlagt
för hög preliminär skatt. Vidare
må nämnas det fall, att den
kvarstående skatten beror på att
beskattningsnämnd frångått den
skattskyldiges deklaration; befrielse
från räntebetalning må
dock i dylikt fall icke medgivas,
därest omständigheterna äro så -

Som exempel på förhållande,
varöver den skattskyldige icke
kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren
felaktigt uträknat den
skattskyldiges preliminära skatt eller
att skatt beräknats enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser
och den skattskyldige på
grund därav och med hänsyn till
övriga förhållanden icke kunnat
rätt uträkna den slutliga skatten
eller att den kvarstående skatten
beror på att taxeringen bestämts
med frångående av den skattskyldiges
deklaration. Därest taxeringsåtgärden
avsett rättelse av uppen -

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dana att den skattskyldige bort bar felräkning eller misskrivning

förstå att beskattningsnämnderna eller omständigheterna äro sådana

skulle komma att frångå deklara- att den skattskyldige uppenbarli tionen.

gen bort förstå att deklarationen

skulle komma att frångås, skall
nedsättning av avgift medgivas endast
om särskilda omständigheter
föreligga.

Riksskatteverket äger lämna an- Regeringen eller den myndighet
visningar i frågor rörande räntebe- regeringen bestämmer äger lämna

frielse. anvisningar i frågor rörande av giftsbefrielse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1. Äldre lydelse av 27 § 3 morn., 28 §, 31 § andra stycket, 49 § 1 och
2 morn., 68 § 1 och 2 morn., 69 § 1 morn., 85 § 2 mom. och anvisningarna
till 85 § gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1974
eller tidigare års taxering samt på grund av eftertaxering för år 1974
eller tidigare år. Anvisningarna till 69 § gäller icke vid debitering av
skatt på grund av taxering eller eftertaxering för nämnda år.

2. Äldre lydelse av 31 § första stycket gäller fortfarande vid debitering
av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före
ikraftträdandet.

3. Äldre lydelse av 49 § 4 morn., 69 § 2 mom. och 75 § samt 69 § 3
mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta intill den 1 januari
1976. Ränta enligt 32 § beräknas icke för tid före den 1 april 1976.

4. Bestämmelserna i 64 § tillämpas ej beträffande fordran som överlämnats
till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

dels att i 4 § 4 och 10 mom. orden ”Kungl. Majit” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 4 § 5, 14 och 15 mom. samt i 6 § ordet ”förordning” skall bytas
ut mot ”lag” och i 4 § 13 mom. orden ”Kungl. Majrts befallningshavande”
bytas ut mot ”länsstyrelsen”,

dels att rubriken till förordningen och 5 § 1 mom. skall ha nedan angivna
lydelse.

Lag om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1 m o m.1 I fråga om de efter 1 m o m. I fråga om avgift en denna

förordning utgående bevill- ligt denna lag skall, i den mån la ningsavgifter

skall, i den mån för- gen icke innehåller särskilda be 1

Senaste lydelse 1969: 791.

2 Riksdagen 1974. 6 saini. Nr 57

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

ordningen icke innehåller särskilda
bestämmelser, i tillämpliga
delar gälla vad rörande debitering,
uppbörd, redovisning, restitution,
avskrivning och avkortning, efterkrav
samt ansvarighet för debitering,
uppbörd och redovisning är
eller varder stadgat för kronans
medel i allmänhet.

Har den, som är berättigad att
återfå erlagd bevillningsavgift enligt
denna förordning, i stället att
erlägga skatt som avses i uppbördslagen,
skola bestämmelserna
i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda
lag äga motsvarande tillämpning.

Samtidigt med inlevereringen av
kronan tillkommande andel av bevillningsavgift
enligt denna förordning
skall till vederbörande
kommun i behörig ordning överlämnas
dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden
av de efter denna förordning
utgående bevillningsavgifter skola
såsom verifikationer biläggas
dels förteckning upptagande ej
mindre antalet hållna föreställningar
samt beträffande var och en
av dem tiden och stället för densamma,
de vid föreställningen
uppträdande avgiftspliktiga personernas
namn och nationalitet samt,
i den mån avgiften erlagts eller
skall erläggas till redogöraren, i
förra fallet avgiftens belopp och
tiden för dess inflytande och i senare
fallet de åtgärder, som vidtagits
för indrivning av förfallen
ogulden avgift, än även föreställning,
till vars hållande under den
med redovisningen avsedda tid tillstånd
meddelats, men vilken icke
givits, dels avskrifter av utfärdade
tillståndsbevis, dels enligt
4 § 5 mom. andra stycket meddelade
skriftliga beslut, dels jämlikt
4 § 6 mom. avgivna deklarationer,
dels ock bevis, att vederbörande
kommuner tillkom -

Föreslagen lydelse

stämmelser, i tillämpliga delar
gälla vad som föreskrives om skatt
enligt uppbördslagen (1953: 272)3
Erlägges icke bevillningsavgift
inom föreskriven tid, utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket
uppbördslagen.

Har den, som är berättigad att
återfå erlagd bevillningsavgift enligt
denna lag, i stället att erlägga
skatt som avses i uppbördslagen,
skola bestämmelserna i 68 § 3 och
4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande
tillämpning.

Samtidigt med inlevereringen av
staten tillkommande andel av bevillningsavgift
enligt denna lag
skall till vederbörande kommun i
behörig ordning överlämnas dess
andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden
av de efter denna lag utgående
bevillningsavgifter skola
såsom verifikationer biläggas
dels förteckning upptagande ej
mindre antalet hållna föreställningar
samt beträffande var och en
av dem tiden och stället för densamma,
de vid föreställningen
uppträdande avgiftspliktiga personernas
namn och nationalitet samt,
i den mån avgiften erlagts eller
skall erläggas till redogöraren, i
förra fallet avgiftens belopp och
tiden för dess inflytande och i senare
fallet de åtgärder, som vidtagits
för indrivning av förfallen
ogulden avgift, än även föreställning,
till vars hållande under den
med redovisningen avsedda tid tillstånd
meddelats, men vilken icke
givits, dels avskrifter av utfärdade
tillståndsbevis, dels enligt
4 § 5 mom. andra stycket meddelade
skriftliga beslut, dels jämlikt
4 § 6 mom. avgivna deklarationer,
dels ock bevis, att vederbörande
kommuner tillkom -

2 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mande andelar av bevillningsav- mande andelar av bevillningsavgifterna
blivit till dem utbetalta. gifterna blivit till dem utbetalta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter skall detta vid
ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan
författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya
lydelse.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å
vissa lotterivinster

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1928: 376) om särskild
skatt å vissa lotterivinster

dels att i 3 § orden ”Kungl. Maj:t” och i 4 § ordet ”Konungen” skall
bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 3 a § ordet ”kontrollstyrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatteverket”
och ordet ”förordning” mot ”lag”,
dels att nuvarande 4 § skall betecknas 5 §,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 §, av nedan
angivna lydelse,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild skatt å vissa lotterivinster

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Har skatt icke erlagts eller erlagts
med lägre belopp än som enligt
riksskatteverkets beslut skall
erläggas, skall verket anmana anordnaren
av lotteriet att omedelbart
inbetala felande belopp.
Överstiger inbetalt belopp vad
som enligt beslutet skall erläggas,
äger anordnaren omedelbart
återfå det överskjutande beloppet
jämte ränta.

Bestämmelserna i 27—29 §§ lagen
(1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning om
ränta och restavgift äger motsvarande
tillämpning på skatt enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Den nya lydelsen av 4 § tillämpas icke i fråga om skattefordran, som
överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

SkU 1974: 57

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om särskild
skatt å vissa lotterivinster skall detta vid ikraftträdandet av denna lag
bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt

dels att i 23, 27, 28, 31, 38 och 47—49 §§, 55 § 1 morn., 57—58 a, 62,
64, 71 och 73 §§ ordet ”Konungen” och böjningsform av detta ord skall
bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1, 3, 23, 27, 31, 33 och 49 §§, 55 § 1 morn., 67, 69 och
71—73 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 17, 52 och 53 §§, 55 § 2 och 3
mom. samt 61 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 52 a och
61 a §§, av nedan angivna lydelse.

Lag om arvsskatt och gåvoskatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §i

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som
avses i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten
medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell
testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör gör
framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av
bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd
redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag
och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens
registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör
i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall
för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av
arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna
i första och andra styckena skola äga motsvarande tilllämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas
till länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit
gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma.
Därest genom löftesmäns död eller av annan orsak säkerheten blivit
minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas,

1 Senaste lydelse 1958: 562.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall beskattningsmyndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare
gälla.

Om skyldighet att, då anstånd
med skattens fastställande ägt rum,
å skatten gälda ränta stadgas i
52 § 1 mom.

52 §

1 m o m.2 Skatt enligt denna
förordning skall, i den mån ej
jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas
inom sex veckor efter det
att beslut om skattens fastställande
meddelats eller den enligt 64 § 1
mom. förordnade granskningsmyndigheten
erhållit meddelande
om att skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av
denna myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med
skattens fastställande ägt rum,
skall beskattningsmyndigheten
från dagen då bouppteckning senast
skolat vara ingiven eller, där
skatten uttages efter deklaration,
från dagen då, om anstånd ej beviljats,
deklarationen senast skolat
vara avlämnad till dagen för skattens
fastställande påföra ränta å
skattebeloppet efter den procent,
som Konungen i anslutning till det
allmänna ränteläget fastställer
varje år i december att gälla för
det påföljande året. Skall jämlikt
54 § skatten förskjutas av dödsboet,
påföres vid skattens fastställande
ränta utan uppdelning å de
särskilda skattskyldiga. Vad av beräknad
ränta överskjuter helt
krontal bortfaller.

1 m o m. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 §
anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats
eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten
erhållit meddelande om att skattskyldig
vitsordat anmärkning som
framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteckning
eller deklaration, oavsett om
anstånd beviljats, senast skolat vara
ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande månad
till och med den månad då
skatten fastställts av beskattningsmyndighet.
Skall jämlikt 54 §
skatten förskjutas av dödsboet, påföres
vid skattens fastställande ränta
utan uppdelning på de särskilda
skattskyldiga. Ränta utgår under
visst kalenderår efter den högre av
de räntesatser som gäller vid beräkning
av ränta för det året enligt
69 § 1 mom. uppbördslagen
(1953: 272).3 Räntebelopp som understiger
femtio kronor påföres ej.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskattningsmyndighet,
betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör,
och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningsmyndighet.

Har beslut, som föranlett ränta,
ändrats på sådant sätt att ränta
icke skulle ha utgått eller skulle
ha utgått med annat belopp om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen,
skall ny beräkning
av ränta göras och för mycket påförd
eller uppburen ränta återbe 2

Senaste lydelse 1964: 310.

3 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talas. Belopp under fem kronor
återbetalas icke. Bestämmelserna
i denna lag om skatt skola i tilllämpliga
delar gälla även ränta.

2 m o m.4 Vid erläggande av arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av
dödsboet förskjutas, må efter tillstånd av beskattningsmyndigheten intill
ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom betalningsmedel
gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser
angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg,
jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet
tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant

skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev
vare gällande såsom betalningsmedel
eller säkerhet endast i den mån
detsamma fastställts att gälla inom
det värde, till vilket den intecknade
egendomen upptagits i ärendet
angående arvsskattens fastställande,
och därjämte endast under
förutsättning, att inteckningen
omfattar jämväl ränta efter den
procent, som Konungen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som
skall av dödsboet förskjutas,
20 000 kronor må därjämte, intill
skattens halva belopp, å inländsk
börs noterade aktier, som ingå
bland dödsboets tillgångar, eller
skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet
i börsnoterade eller andra
aktier, gälla såsom betalningsmedel
i enlighet med de föreskrifter
Konungen meddelar.

Å skuld, som avses i första och
tredje styckena, skall gäldas ränta
efter den procent, som Konungen
i anslutning till det allmänna ränteläget
fastställer varje år i december
att gälla för det påföljande
året. Räntan räknas från den dag
då beslut meddelats om att skatten
må erläggas med betalningsmedel
varom nu är fråga.

Å skuld, som avses i första och
tredje styckena, skall gäldas ränta.
Räntan utgår från och med månaden
efter den då beslut meddelats
om att skatten må erläggas med
betalningsmedel varom nu är
fråga till och med den månad då
skulden betalats. I fråga om räntan
gälla i övrigt bestämmelserna
i 1 mom.

52 a §

Fastställer överrätt skatt till
högre belopp än beskattningsmyndigheten
förut beräknat eller vitsordar
skattskyldig anmärkning av

4 Senaste lydelse 1964: 310.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

I fall, där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den länsstyrelse,
som enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket är uppbördsmyndighet,
snarast översända till rätten
ingiven bouppteckning eller annan
handling, som sägs i 51 § andra
stycket, eller bouppteckning, som
tillhandahållits rätten jämlikt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det rätten
att, enligt vad Konungen närmare
bestämmer, tillställa länsstyrelsen
de uppgifter, som fordras för uppbörd
av skatten. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning,
när överrätt fastställt skatt
till högre belopp än förut beräknats
eller skattskyldig vitsordat
anmärkning som framställts av
5 Lydelse enligt prop. 1974:132. Jfr 1'

Föreslagen lydelse

den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten,
skall på sålunda tillkommande
skattebelopp utgå ränta.

Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,

att ränta utgår från och med
den andra månaden efter den, då
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut angående skatten, dock att
ränta på skatt, som motsvarar tidigare
återbetalat skattebelopp, skall
utgå från och med månaden efter
den då skattebeloppet återbetalades,
samt

att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning
enligt 52 § 1 mom. första
stycket, dock icke för längre tid
än två år.

I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
dock att räntan påföres av länsstyrelsen.
Ränta utgår även på ränta
enligt 61 § som återbetalas. Vid
beräkning av ränta för tid som infaller
efter utgången av det år då
skatten fastställes tillämpas den
räntesats som gäller för det år då
skatten fastställes.

§5

I fall, där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den länsstyrelse,
som enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket är uppbördsmyndighet,
snarast översända till rätten
ingiven bouppteckning eller annan
handling, som sägs i 51 § andra
stycket, eller bouppteckning, som
tillhandahållits rätten jämlikt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det rätten
att, enligt vad regeringen närmare
bestämmer, tillställa länsstyrelsen
de uppgifter, som fordras för uppbörd
av skatten. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning,
när överrätt fastställt skatt
till högre belopp än förut beräknats
eller skattskyldig vitsordat
anmärkning som framställts av
'69: 386.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den enligt 64 § 1 mom. förord- den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten. nade granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till postgirokonto
hos länsstyrelsen. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten skall
anses vara erlagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehållande
girokort inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen,
om ej annat följer av vad i 6 §
sista stycket stadgas, förordna om
uttagande av felande belopp i den
ordning, som enligt uppbördslagen
gäller för indrivning av
restförd skatt. Avgift för indrivningen
skall utgå enligt grunder
som av Konungen bestämmas.

Har skatt icke erlagts inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen,
om ej annat följer av vad i 6 §
sista stycket stadgas, förordna om
uttagande av felande belopp i den
ordning, som enligt uppbördslagen
(1953:272) gäller för indrivning
av restförd skatt. Därvid utgår
restavgift enligt 58 § 1 mom. första
stycket lagen.

Handling, som enligt första stycket tillställts länsstyrelsen och som ingivaren
äger återfå, må länsstyrelsen icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

55 §

2 m o m.° Första inbetalningen
skall äga rum inom tid, som angives
i 52 § 1 morn., och skall
uppgå, om skatten uppdelas i endast
två poster, minst till en fjärdedel
av skattens belopp och i
andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med
antalet inbetalningar. Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen
för beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande
å motsvarande dag det år, varunder
den förfaller till betalning;
och skola dessa inbetalningar
uppgå till sinsemellan lika belopp.
Å skatt, med vars erläggande anstånd
åtnjutes, skall gäldas ränta
efter den procent, som Konungen
i anslutning till det allmänna ränteläget
fastställer varje år i december
att gälla för det påföljande
året. Räntan räknas från den dag
då anståndsbeslutet meddelats.

6 Senaste lydelse 1958: 562.

2 m o m. Första inbetalningen
skall äga rum inom tid, som angives
i 52 § 1 morn., och skall
uppgå, om skatten uppdelas i endast
två poster, minst till en fjärdedel
av skattens belopp och i
andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med
antalet inbetalningar. Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen
för beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande
å motsvarande dag det år, varunder
den förfaller till betalning; och
skola dessa inbetalningar uppgå
till sinsemellan lika belopp. Å
skatt, med vars erläggande anstånd
åtnjutes, utgår ränta. Räntan
utgår från och med månaden
efter den då skatten skulle ha erlagts
om anstånd icke medgivits
till och med den månad då ans
t ånäs t iden gått till ända. I fråga
om räntan gälla i övrigt bestäm -

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse

3 m o m.7 Framställning om
anstånd skall skriftligen göras senast
då skatteärendet upptages till
avgörande. Beviljas anstånd, skall
inom tid, som beskattningsmyndigheten
utsätter, till denna avlämnas
till Kungl. Maj:t och kronan
utfärdad skuldförbindelse å
det belopp anståndet avser jämte
ränta. Medgives anstånd, skall därjämte
inom samma tid ställas nöjaktig
säkerhet, dock att sådan skyldighet
icke föreligger för skattskyldig
med avseende å skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 §
andra stycket. Fullgöres ej vad i
detta moment föreskrivits, anses
anståndet förverkat.

Äger på grund av bestämmelserna
i 27 §, 33 § 3 mom. eller
56—59 §§ eller enligt överrätts beslut
dödsbo eller skattskyldig
återfå erlagd skatt, skall i den
ordning, som i fråga om restitution
av kronoutskylder är föreskriven,
skattebeloppet på ansökan
kostnadsfritt återbetalas ändå att
till grund för återbetalningen åberopat
beslut, där det meddelats av
underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit
laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig
äge ock, utom i fall som
avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat
belopp erhålla ränta efter
fem procent om året från och med
den dag beloppet efter meddelat
beslut om skattens fastställande
blivit inbetalat till den dag detsamma
återbekommes; dock må
ränta ej utgå för längre tid än till
dess trettio dagar förflutit efter
det laga kraft åkommit det beslut,
enligt vilket beloppet skall återbekommas,
och i varje fall ej för
längre tid än ett år från det under -

Föreslagen lydelse

melserna i 52 § 1 morn., dock att
räntan påföres av länsstyrelsen.

3 m o m. Framställning om anstånd
skall skriftligen göras senast
då skatteärendet upptages till avgörande.
Beviljas anstånd, skall
inom tid, som beskattningsmyndigheten
utsätter, till denna avlämnas
till staten utfärdad skuldförbindelse
å det belopp anståndet
avser jämte ränta. Medgives anstånd,
skall därjämte inom samma
tid ställas nöjaktig säkerhet, dock
att sådan skyldighet icke föreligger
för skattskyldig med avseende
å skatt som skall utgå för nyttjanderätt
eller rätt till ränta, avkomst
eller annan förmån eller för rätt,
som avses i 8 § andra stycket.
Fullgöres ej vad i detta moment
föreskrivits, anses anståndet förverkat.

Äger på grund av bestämmelserna
i 27 §, 33 § 3 mom. eller
56—59 §§ eller enligt överrätts beslut
dödsbo eller skattskyldig
återfå erlagd skatt, skall i den
ordning som är föreskriven i fråga
om restitution av skatt enligt
uppbördslagen (1953: 272)a, skattebeloppet
på ansökan kostnadsfritt
återbetalas ändå att till grund
för återbetalningen åberopat beslut,
där det meddelats av underrätt
eller länsstyrelse, ej vunnit
laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig
äge ock, utom i fall som
avses i 57—58 a §§, att å återbetalat
belopp erhålla ränta.

7 Senaste lydelse 1958: 562.

8 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt eller länsstyrelse först meddelat
beslut om skattens fastställande.

I fall, som avses i 57 och 58 §§, I fall, som avses i 57—58 a §§,
ankommer det på Konungen att ankommer det på regeringen att

förordna i vad mån ränta skall förordna i vad mån ränta enligt

utgå å skattebelopp, som återbeta- första stycket skall utgå å skatte las;

dock må ränta ej beräknas ef- belopp, som återbetalas.

ter högre räntefot eller för längre
tid än i första stycket är stadgat.

Har jämlikt 55 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid
befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad
skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp,
skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

61 a §

Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då skattebeloppet efter meddelat
beslut om skattens fastställande
blivit inbetalat, till och med
den månad då beloppet utbetalas.
Ränta utgår även på ränta enligt
52 och 52 a §§ samt 55 § 2 morn.,
som återbetalas. 1 fråga om räntan
gälla i övrigt bestämmelserna i
52 § 1 morn., dock att räntan beräknas
av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Ränta enligt 52 § 1 mom. andra stycket eller enligt 52 a § beräknas
icke för tid före ikraftträdandet av denna lag. Ränta enligt äldre lydelse
av 52 § 1 mom. beräknas endast intill den 1 januari 1976 om anstånd
med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet.

Äldre lydelse av 53 § tredje stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran
som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna
lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot
”lag” i motsvarande form.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 28 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §2

Medgives avräkning av utländsk skatt, skall länsstyrelsen förordna
om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

2 Senaste lydelse 1966: 730.

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På restituerat belopp utgår icke
ränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 28 §
gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt

dels att i 19—21 och 23 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 1, 2, 4, 10, 11, 15—17, 19 och 20 §§ samt i rubriken närmast
före 20 § ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall,
om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig förmögenhetsskatt

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om statlig
förmögenhetsskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut
mot ”lag” i motsvarande form.

7 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
dels att i 10 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 1, 3, 6 och 10 §§ samt anvisningarna till 1 § ordet ”förordning”
och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning,
bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §!

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skall länsstyrelsen meddela förordnande
om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp. Därvid tillämpas bestämmelserna
i 87 § uppbördslagen.

1 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1967: 634.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid restitution utgår icke ränta
enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Bestämmelsen i 5 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta
för tid före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall detta
vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan
författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för
fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående
avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.

dels att i 2, 11 och 19 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 1, 3, 8, 11, 16 och 19 §§ ordet ”förordning” och böjningsform
av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot
”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Överinseendet å kontrollen att Lagen (1959: 92) om förfaranavgift
behörigen erlägges handha- det vid viss konsumtionsbeskatt ves

av riksskatteverket. ning1 gäller i tillämpliga delar i

fråga om avgift enligt denna lag.
Överinseendet å kontrollen att avgift
behörigen erlägges handhaves
av riksskatteverket.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst
denne det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse
använda lokaler, att meddela riksskatteverket eller kontrolltjänsteman
alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av
fettvaror samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
riksskatteverket för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens
behöriga erläggande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med riksskatteverkets föreskrifter kan komma att
lämna.

1 Rubrikens lydelse enligt denna proposition.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger
därjämte att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga
för kontrolltjänsteman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 9 § gäller fortfarande i fråga om avgift som erlagts
före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.
skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande
form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer
i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot
rubrikens nya lydelse.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas att 17 § 2 mom. samt 36 § 1 och 3 mom. lagen
(1958: 295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

2 m o m.2 Har skatt icke erlagts
eller erlagts med för lågt belopp,
åligger det sjömansskattekontoret
att snarast möjligt framställa
krav (revisionskrav)
på felande belopp. Belopp under
tio kronor utkräves dock icke.

2 m o m. Har skatt icke erlagts
eller erlagts med för lågt belopp,
åligger det sjömansskattekontoret
att snarast möjligt framställa krav
(revisionskrav) på felande
belopp. Belopp under tjugofem
kronor utkräves dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp
som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller
4 mom.

36 §

1 m o m.3 Innebär beslut av sjö mansskattenämnden

om jämkning
eller rättelse att redare eller sjöman
äger återfå erlagd skatt, skall
återbetalning verkställas utan särskild
ansökan. Belopp under tio

kronor återbetalas dock icke.

1 mom. Innebär beslut av sjömansskattenämnden
om jämkning
eller rättelse att redare eller sjöman
äger återfå erlagd skatt, skall
återbetalning verkställas utan särskild
ansökan. Belopp under tjugofem
kronor återbetalas dock
icke.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den omfattning
riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid restitution
av sjömansskatt.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:156. Lagen omtryckt 1970: 933.

2 Senaste lydelse 1971: 814.

3 Lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse

3 morn. Sjöman eller redare
som har rätt att återfå för mycket
erlagd skatt skall erhålla ränta
därå efter fem procent för år.
Uppkommer öretal vid beräkning
av sådan ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre hela
krontal. Ränta utgår dock icke,
om räntebeloppet understiger tio
kronor.

Föreslagen lydelse

3 m o m. Sjöman eller redare
som har rätt att återfå för mycket
erlagd skatt skall erhålla ränta
(restitutionsränta) på
beloppet. Ränta utgår under visst
kalenderår efter den högre av de
räntesatser som gäller vid beräkning
av ränta för det året enligt
69 § 1 mom. uppbördslagen (1953:
272)*. Räntebelopp som under -

stiger femtio kronor utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med att ränta för skatt, avseende
den 1 juli året efter det år då visst beskattningsår, utgår från
skatten erlagts, och med den 1 mars nästföljande

år, om skatten erlagts före denna
tidpunkt, och i annat fall från och
med månaden efter den då skatten
erlagts,

att ränta utgår till och med den
månad, då beslut om återbetalning
meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.

att ränta utgår till och med den
månad, då beslut om återbetalning
meddelas.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke
skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats
vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad
han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga
därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 36 §

3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta för tid före ikraftträdandet
av denna lag.

10 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning

dels att i 2, 37 g och 46 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 1, 2, 23, 37 g, 38, 46 och 49 §§ ordet ”förordning” skall
bytas ut mot ”lag” och i 50 § ordet ”riksräkenskapsverket” bytas ut mot
’ ’riksskatteverket’

dels att rubriken till förordningen samt 27 och 28 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

4 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

Lag om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Om den för viss beskattningsperiod av beskattningsmyndigheten eller
besvärsmyndighet fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras
enligt deklarationen eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det
beslut, som närmast föregått, åligger det den skattskyldige att inom tid,
som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna erlägga det felande
beloppet. Vad nu sagts skall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller
20 § skatt fastställts, ehuru deklaration ej avgivits.

Skattskyldig har att erlägga
ränta å oguldet skattebelopp efter
sju procent om året, dock minst
tio kronor. Räntan skall, om deklaration
ej avgivits inom föreskriven
tid eller den skattskyldige,
utan att anstånd beviljats, underlåtit
att inom sådan tid erlägga i
deklaration angivet belopp, beräknas
från den dag deklaration senast
bort avgivas. I annat fall skall
räntan beräknas från den dag då
skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten
senast bort
inbetalas. Ränta utgår till och med
den dag, då betalning sker, dock
längst till och med den dag då
ärendet överlämnas till indrivning.
Uppkommer öretal vid beräkning
av ränta, skall räntebeloppet jämnas
till närmast högre hela krontal.

Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om dröjsmålet med
betalningen är obetydligt eller särskilda skäl eljest föranleda därtill.

Skattskyldig har att erlägga
ränta å oguldet skattebelopp efter
sju procent om året, dock minst
tio kronor. Räntan skall, om deklaration
ej avgivits inom föreskriven
tid eller den skattskyldige,
utan att anstånd beviljats, underlåtit
att inom sådan tid erlägga i
deklaration angivet belopp, beräknas
från den dag deklaration senast
bort avgivas. I annat fall skall
räntan beräknas från den dag då
skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten
senast bort
inbetalas. Uppkommer öretal vid
beräkning av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre
hela krontal.

28 §

På framställning av beskattningsmyndigheten
skall förfallet
skattebelopp jämte ränta omedelbart
uttagas genom utmätning.

På framställning av beskattningsmyndigheten
skall skatt eller
ränta, som ej erlagts inom den utsatta
tiden, indrivas i den ordning
som föreskrives i uppbördslagen
(1953: 272)1 om indrivning av restförd
skatt. Därvid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 27 och 28 §§ gäller fortfarande i fråga om skattefordran,
som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

SkU 1974: 57

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning skall detta vid ikraftträdandet av
denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

11 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas i fråga om stämpelskatteförordningen
(1964: 308)2

dels att i 1, 6, 7, 31, 48, 49, 56 och 57 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall
bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 2, 13, 21, 24, 41 b, 44, 45, 46, 49 och 55—57 §§ ordet ”förordning”
skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 37 § 2 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.

Stämpelskattelag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

2 m o m. Har skattskyldig un- 2 mom. Har skattskyldig underlåtit
att inbetala skatt inom derlåtit att inbetala skatt inom

föreskriven tid, skall restavgift er- föreskriven tid, skall restavgift erläggas
till den myndighet, som i läggas till den myndighet, som i

sådant fall skall uppbära skatten, sådant fall skall uppbära skatten.

Restavgiften skall utgå efter sex Restavgiften skall utgå efter fyra

öre för varje hel krona av den del öre för varje hel krona av den del

av skatten som icke erlagts i rätt av skatten som icke erlagts i rätt

tid, dock ej med mindre belopp än tid, dock ej med mindre belopp än

tio kronor. Restavgiften skall vid tio kronor, öretal som uppkom öretal

över femtio avrundas uppåt mer vid beräkning av restavgift
och vid annat öretal avrundas jämnas till närmast högre hela

nedåt till helt krontal. krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda
skäl föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift
meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första
stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, i den Riksskatteverket äger meddela

mån så påkallas, meddela sär- föreskrifter i fråga om befrielse

skilda föreskrifter i fråga om be- från skyldighet att erlägga restav frielse

från skyldighet att erlägga gift.

restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 37 § 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga
om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet
av denna lag.

* Förordningen omtryckt 1971: 454.

SkU1974: 57

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”stämpelskatteförordning”
eller böjningsform av detta ord skall detta vid ikraftträdandet av
denna lag bytas ut mot ”stämpelskattelag” i motsvarande form. Vidare
skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” eller böjningsform av detta
ord, som förekommer i lag eller annan författning och avser stämpelskatteförordningen,
bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

12 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

dels att i 1, 6, 11, 12, 17, 22, 25—27, 32, 33 och 39 §§ ordet ”Konungen”
och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen”
i motsvarande form,
dels att i 2, 9, 14, 22, 28, 34, 38 och 39 §§ samt i rubriken till förordningens
bilaga ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord
skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 23 och 24 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Lag om prisreglering på jordbrukets område

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §i

Avgiftsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga

ränta på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende
avgift som uppbäres av seende avgift som uppbäres av

jordbruksnämnden efter sju pro- jordbruksnämnden efter sju procent
om året, dock minst tio kro- cent om året, dock minst tio kronor.
Räntan skall beräknas från nor. Räntan skall beräknas från

den dag avgiftsbeloppet enligt be- den dag avgiftsbeloppet enligt beslut
av jordbruksnämnden senast slut av jordbruksnämnden senast

bort betalas. Uppkommer öretal bort betalas. Ränta utgår till och

vid beräkning av ränta, skall rän- med den dag då betalning sker,

tebeloppet jämnas till närmast dock längst till och med den dag

högre hela krontal. då fordringen överlämnas till in drivning.

Uppkommer öretal vid
beräkning av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre
hela krön tal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen
är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

24 §

På framställning av jordbruks- På framställning av jordbruksnämnden
skall förfallet avgiftsbe- nämnden skall avgift eller ränta,

lopp jämte ränta omedelbart ut- som ej erlagts inom den utsatta ti tagas

genom utmätning. den, indrivas i den ordning som

1 Senaste lydelse 1973: 999.

3 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrives i uppbördslagen

(1953:272)l om indrivning av

restförd skatt. Därvid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 23 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om fordran

på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet
av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller
böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område skall detta vid ikraftträdandet
av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre
lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning,
skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets
område

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 226) om prisreglering
på fiskets område

dels att i 1, 6, 11, 14, 17, 18, 23 och 24 §§ orden ”Kungl. Maj:t” och
böjningsform av dessa ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande
form,

dels att 15 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende
avgift som uppbäres av statens
jordbruksnämnd efter sju
procent om året, dock minst tio
kronor. Räntan skall beräknas
från den dag avgiftsbeloppet enligt
beslut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Uppkommer
öretal vid beräkning av ränta,
skall räntebeloppet jämnas till
närmast högre hela krontal.

Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende
avgift som uppbäres av statens
jordbruksnämnd efter sju
procent om året, dock minst tio
kronor. Räntan skall beräknas
från den dag avgiftsbeloppet enligt
beslut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Ränta utgår till
och med den dag då betalning
sker, dock längst till och med den
dag då fordringen överlämnas till
indrivning. Uppkommer öretal vid
beräkning av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre
hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen
är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

Föreslagen lydelse

På framställning av jordbruksnämnden
skall avgift eller ränta,
som ej erlagts inom den utsatta
tiden, indrivas i den ordning
som föreskrives i uppbördslagen
(1953:272)1 om indrivning av
restförd skatt. Därvid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första
stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 15 § gäller
fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats
till indrivning före ikraftträdandet.

14 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 63 § skall upphöra att gälla,

dels att 32 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 m o m.2 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag
förenade kostnader, såsom:
utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

kostnadsersättning för vård av
person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till
täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande
kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse.
Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad
i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning,
som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när
omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas, över beslut,
som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke
föras.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

2 Senaste lydelse 1974: 293.

Nuvarande lydelse

På framställning av jordbruksnämnden
skall förfallet avgiftsbelopp
jämte ränta omedelbart uttagas
genom utmätning.

SkU 1974: 57

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan
förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått
efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande.
Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages
ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen
icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda
belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i
annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att
utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Den nya lydelsen av 32 § 3 mom. tillämpas första gången vid 1976
års taxering.

Bestämmelserna i den upphävda 63 § tillämpas fortfarande vid debitering
av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans
före ikraftträdandet av denna lag.

15 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 25, 70 och 73 §§ taxeringslagen (1956: 623)1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för
honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret
ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk
juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande
skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret
varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla,
i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten
av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det
året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets
ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under
hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del,

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. Lagen omtryckt 1971: 399.

2 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1972: 764.

SkU 1974: 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom.

l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas
i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta
vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag eriagts
för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst
för den skattskyldige i dennes
hemortskommun,

8) om deklarationen avser juridisk
person, vari aktierna eller
andelarna ägas av fysisk person,
dödsbo eller familjestiftelse ensam
eller tillsammans med ett fåtal
andra skattskyldiga, ägarens eller
ägarnas namn, personnummer
och adress eller adresser.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som
för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt
lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva
huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt
9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga
delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista
stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl
uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över
vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten
andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig
skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift
lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal,
så att överskjutande öretal bortfalla.

7) garantibelopp, vilket skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst
för den skattskyldige i dennes
hemortskommun.

Om besvär över skattskyldigs
taxering skola prövas av den mellankommunala
skatterätten, skola,
efter det taxering åsatts och längd -

SkU1974: 57

Nuvarande lydelse

föring skett, deklarationer och övriga
handlingar rörande den skattskyldige,
hans hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, ävensom,
därest han varit gift vid ingången
av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans
med make som taxerats, motsvarande
handlingar rörande maken
så fort ske kan översändas till riksskatteverket.
Vid handlingarna
skola fogas utdrag av taxeringslängd
samt i förekommande fall
utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

Föreslagen lydelse

föring skett, deklarationer och övriga
handlingar rörande den skattskyldige,
hans hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 år, ävensom,
därest han varit gift vid ingången
av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans
med make som taxerats, motsvarande
handlingar rörande maken
så fort ske kan översändas till riksskatteverket.
Vid handlingarna
skola fogas utdrag av taxeringslängd
samt i förekommande fall
utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

73 §

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsskatterätten.

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort
att hänföra till skilda
län, skall dock den mellankommunala
skatterätten pröva besvär
rörande taxering av den skattskyldige
och hans hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år. Om den
skattskyldige varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under
detta år levt tillsammans med maken,
skall den mellankommunala
skatterätten pröva besvär jämväl
rörande makens taxering

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort
att hänföra till skilda
län, skall dock den mellankommunala
skatterätten pröva besvär
rörande taxering av den skattskyldige
och hans hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 år. Om den
skattskyldige varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under
detta år levt tillsammans med maken,
skall den mellankommunala
skatterätten pröva besvär jämväl
rörande makens taxering

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande
fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktiebolag, som tillsammans med annat
sådant bolag utgör koncernbolag enligt 221 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag, prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen
avlämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första
gången vid 1975 års taxering.

SkU 1974: 57

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1974:

1957 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs
att riksdagen avslår prop. 1974: 159 i vad gäller förslaget angående
avgift på kvarstående skatt och att nuvarande regler får gälla som hittills.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta
motionerna

1974: 14 av herr Henmark (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar att hemställa hos Kungl. Maj:t att tilläggsdirektiv
utfärdas till 1969 års utredning angående företagens uppgifts- och
uppbördsskyldighet i enlighet med motionens intentioner;

1974: 150 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av uppbördsförordningen
att överskjutande skatt ej får tagas i anspråk för kvarstående skatt för
vilken anstånd medgivits när det är uppenbart att taxeringen skall undanröjas
eller starkt nedsättas;

1974: 188 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkterna C och D
hemställs

C. att förslag om förenklad uppgiftsskyldighet för företag föreläggs
årets riksdag,

D. att utredningen om företagens uppgiftsplikt ges i uppdrag att förutsättningslöst
pröva frågan om ekonomisk kompensation till företag för
uppgifts- och uppbördsskyldigheten;

1974: 272 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar

dels att uppbördsförordningen kompletteras med stadgande av innebörd
att skatteavdrag för preliminär skatt skall verkställas i alla utbetalningar
av lön eller arvode från annan än huvudarbetsgivare med
25 % av lönen eller arvodet,

dels att skatteavdrag enligt tabell skall verkställas vid utbetalning av
sjukpenning;

1974: 582 av herr Sjönell (c) vari under hänvisning till motiveringen
i motionen 1974: 395 hemställs

att riksdagen begär förslag om undantag för de små företagen från
uppgiftslämnande som ej är oundgängligen nödvändigt och om eljest
förenklade rutiner i fråga om redovisning och uppgiftslämning till myndigheter
och institutioner samt om ersättning för uppgiftslämnandet;

SkU1974: 57

1974: 607 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m, vpk) vari hemställs
att riksdagen begär förslag om sådan ändring av lagstiftningen alt
endast den del av ersättningen till fosterhem blir beskattad som enligt
avtal med socialnämnd eller motsvarande utgör ersättning för fosterföräldrarnas
arbetsinsats;

1974: 939 av herr Bohman m. fl. (m) vari — med hänvisning till
motionen 1974: 932 — under punkten E hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till utredningen
om företagens uppgiftsplikt innebärande att utredningen även
skall framlägga förslag om ersättning till företagen för deras arbete vid
fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet;

1974: 944 av herrar Hyltander (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp)
vari hemställs

att riksdagen begär förslag till 1975 års riksdag om befrielse från
skyldigheten att erlägga restavgift i vissa fall som redovisas i motionen;

1974: 960 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c) vari
hemställs

att riksdagen begär att åtgärder vidtas i syfte att förenkla och rationalisera
arbetsgivarnas uppgiftslämnande och avgiftsinbetalning;

1974: 1203 av herr Andreasson i Östra Ljungby (c) vari hemställs
att riksdagen vidtar åtgärder så att folkpensionär med B-skatt får
möjlighet att betala skatten samma dag som folkpensionen lyfts;

1974: 1239 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari hemställs

1. att riksdagen begär tilläggsdirektiv till utredningen om företagens
uppgiftsplikt av innebörd att utredningen även skall behandla frågan
om ekonomisk ersättning för företagens uppgifts- och uppbördsarbete,

2. att riksdagen begär ett vidgat dispensförfarande i fråga om företagens
skatteuppbörd och statistikuppgifter under semestertid,

3. att riksdagen uttalar att företagen ej bör belastas med ytterligare
uppgiftsskyldigheter i avvaktan på det förslag som väntas från utredningen
om företagens uppgiftsplikt;

1974: 1247 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen begär sådan ändring av direktiven för utredningen om
företagens uppgiftsplikt, att utredningen blir oförhindrad att pröva
frågan om ersättning till företagen för uppgiftslämnande till offentliga
myndigheter samt för medverkan i uppbörd av skattemedel.

I detta sammanhang behandlar utskottet också följande motioner,
som socialförsäkringsutskottet den 21 november 1974 överlämnat med
yttrande till skatteutskottet, nämligen

SkU1974: 57

1974: 996 av herr Hyltander (fp) och fru Swartz (fp) vari hemställs
att riksdagen begär förslag eller åtgärder som innebär att pensionär,
som har att själv inbetala skatt, får använda sin pensionsavi som likvid
vid vederbörande postanstalt;

1974: 997 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c, m, fp) vari
hemställs

att riksdagen beslutar om sådan samordning av tidpunkterna för
utbetalning av pensioner och inbetalning av skatt att skatteinbetalningen
avslutas några dagar efter pensionsutbetalningen;

1974:1293 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp)
vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit begär att bestämmelserna i gällande
kungörelse angående sättet för utbetalande av folkpension ändras så,
att pension kan lyftas så snart pensionsanvisningen erhållits.

Socialförsäkringsutskottet, vars yttrande fogas som bilaga till detta
betänkande, har inhämtat remissyttranden över motionerna från riksförsäkringsverket,
riksskatteverket och poststyrelsen. Av yttrandena
framgår att riksförsäkringsverket anser att man bör tillgodose önskemålet
om en samordning i detta fall men att lösningen av frågan bör
sökas på uppbördssidan. Riksskatteverket som menar att B-skattebetalare
måste avsätta medel för skatt och andra utgifter i tid avstyrker
ändrade uppbördstider men uttalar sig inte i fråga om att tidigarelägga
pensionsutbetalningen. Poststyrelsen förordar slutligen att man jämkar
på såväl uppbörds- som pensionsutbetalningstiden men avstyrker förslaget
i motionen 1974:996 om förtidsinlösning av pensionsanvisningarna.

Till riksförsäkringsverkets yttrande är fogad en rapport över pensionstagarnas
skatteförhållanden mars 1974 med bl. a. följande uppgifter: Pensionstagare

(Pt) med pension av sådan
storlek att skyldighet föreligger för

skattebehandling 404,505

Pt med avdrag för prel A-skatt 266,049

Pt utan avdrag för prel A-skatt pga B-skatt 53,935
annan huvudsaklig arbetsgivare 33,697

beslut från lokal skattemyndighet 1,198

extra avdraget för nedsatt skatteförmåga
har reducerat skatteunderlaget
så att prel skatt = 0 49,626 138,456 404,505

Punkten A i motionen 1974:188 har behandlats av utskottet i bet.
1974:17.

I motionen 1974: 939 har punkten G behandlats i bet. SkU 1974: 38,
punkterna C 4 och 6 i bet. SkU 1974: 42, punkterna C 1—3 och D i bet.
SkU 1974: 47, punkten C 5 i bet. SkU 1974: 48, punkterna A och B i
bet. 1974: 54. Punkten F behandlar utskottet i ett senare sammanhang.

4 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU1974:57

Utskottet

Förslagen i propositionen

De viktigaste förslagen i propositionen gäller nya regler för räntor
inom den direkta beskattningens område. I samband därmed föreslås
vissa konsekvensändringar i ett flertal andra skatteförfattningar. Till nyheterna
hör även ett förslag om utvidgat räntesystem för arvs- och
gåvoskatten, och på uppbördssidan bör nämnas ett förslag om regler
som gör det möjligt att ta ut A-skatt av skattskyldig, som uppger
sig driva rörelse, men vars verksamhet närmast motsvarar arbetsanställning.
Utöver uppbördsfrågor behandlas i propositionen också frågor rörande
grunderna för debitering av kommunalskatt vid eftertaxering,
beskattningen av fosterbarnsersättning och viss utvidgad uppgiftsskyldighet
för fåmansbolag.

Den väsentligaste ändringen som föreslås i fråga om räntebestämmelserna
är att den nuvarande 12-procentiga kvarskatteräntan ersätts med
en fast avgift, som inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Om den
kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., skall avgiften utgå med 8 %
och eljest med 6 %. På skatt, som tillkommer på grund av höjd taxering,
skall respitränta utgå under högst två år. Räntesatsen för denna
ränta liksom för räntan på överskjutande skatt (ö-skatteränta) och för
övriga räntor i uppbördsförordningen skall fastställas årligen i december
med utgångspunkt i den då gällande inlåningsräntan i bank. Ränte- och
avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken tillgodoräknas eller påföras
skattskyldig.

I motionen 1974: 1957 yrkas avslag på propositionen i vad avser förslaget
om kvarskatteavgift. Motionärerna, som vill bibehålla den nuvarande
räntan på kvarstående skatt, gör gällande att den föreslagna
6-procentiga avgiften motsvarar en ränta på 15 %, om den skattskyldige
har en marginalskatt på 60 %, och att avgiften på 8 % motsvarar
en ränta på 20 % i samma skatteläge, effekter som alltså uppkommer
genom den slopade avdragsrätten. På samma sätt skulle vid en 80-procentig
marginalskatt den högre avgiften motsvara en ränta på 40 %.
Motionärerna anser att man i stället för att införa avgifter med sådana
ränteeffekter borde förenkla och förbättra lagstiftningen så att man
åstadkommer bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig
skatt.

Utskottet finner motionärernas påpekande om skillnaderna i ränteeffekter
vid olika marginalskattelägen värdefullt med hänsyn till att
problemet med det nuvarande räntesystemet just är att ju högre marginalskatt
den skattskyldige har desto mindre förlorar han på att senarelägga
sina skatteinbetalningar. Med en kvarskatteränta på 12 % och en
marginalskatt på 80 % blir den effektiva räntan, räknad som årsränta,
bara 2,4 %. Beaktar man att kredittiden i själva verket inte rör sig om
ett år utan om 20 månader kan årsräntan beräknas till ca 1,4 %. En

SkU 1974: 57

enkel ekonomisk kalkyl visar att det knappast är möjligt att låna pengar
till lägre kostnad än vad som blir fallet om man senarelägger skattebetalningen
vid ett system med kvarskatteränta som får dras av vid
inkomsttaxeringen. Det bör även påpekas att om man tar hänsyn till
kredittidens längd avgiften på 6 % motsvarar en årsränta på endast 9 %
vid en marginalskatt på 60 %, vilket möjligen kan synas lågt, när man
samtidigt på civilrättens område överväger en dröjsmålsränta på 11 %.
Då syftet med omläggningen emellertid främst är att förmå de stora
inkomsttagarna med B-skatt att fullgöra sina skyldigheter inom avsedd
tid kan den föreslagna kombinationen av avgiftssatser anses väl avvägd.

Utskottet tillstyrker alltså det i propositionen föreslagna systemet med
kvarskatteavgift och avstyrker bifall till motionen 1974: 1957. Beträffande
utformningen av författningsbestämmelserna i denna del föreslår
utskottet dock vissa förtydliganden samt en omredigering för att bringa
reglerna i bättre överensstämmelse med motsvarande författningsförslag
beträffande socialförsäkringsavgifterna. Utskottets förslag innebär bl. a.,
att vid bestämmande av avgiftsprocenten samma beräkningsregler skall
tillämpas som vid fastställande av avgiften, vilket medför att om
kvarskatten uppgår till 5 099 kr. beloppet skall avjämnas till 5 000 kr.
och den lägre procentsatsen tillämpas.

Beträffande övriga i propositionen framlagda förslag på uppbördsområdet
har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet vill
dock med anledning av de nya räntereglema beträffande arvs- och
gåvoskatten erinra om att regeringen har dispensmöjligheter, som bör
kunna användas för att eliminera eventuella stötande effekter som inte
kunnat förutses.

Som tidigare nämnts tas i propositionen också upp en del beskattningsfrågor
som inte rör uppbörden, bl. a. frågan om beskattning av
fosterbarnsersättning. I överensstämmelse med vad fosterbarnsutredningen
förordat föreslås i propositionen att i anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen intas en bestämmelse om att kostnadsersättningsdelen
av sådan ersättning undantas från skatteplikt. Den del av ersättningen
som utgör arvode för vårdnadshavarens arbete beskattas i
vanlig ordning. Genom detta förslag, som utskottet tillstyrker, är yrkandet
i motionen 1974: 607 helt tillgodosett.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också de motioner rörande
frågor om skatteuppbörd och företagens uppgiftsskyldighet som väcktes
vid riksdagens början och då hänvisades till utskottet liksom tre motioner,
vilka tangerar uppbördsområdet och som överlämnats till utskottet
från socialförsäkringsutskottet med yttrande.

Befrielse från restavgift vid obetydlig försening

I motionen 1974: 944 begärs förslag till 1975 års riksdag om sådan
ändring av uppbördsförordningen att befrielse från restavgift skall kun -

SkU1974: 57

na medges om betalning skett utan anmaning inom viss kortare tid
efter uppbördsterminens utgång.

Utskottet anser att uppbördssystemet i princip skall bygga på klart
uttalade tidsgränser, som alla utan undantag måste iaktta. Detta utesluter
självfallet inte att det samtidigt måste vara möjligt att i vissa fall kunna
befria från eller nedsätta restavgiften. Bestämmelser härom är meddelade
i 58 § UF, och med stöd därav har riksskatteverket i meddelande
RSV Du 1972: 8 bl. a. föreskrivit att delbefrielse från restavgift
kan komma i fråga om förseningen beror på tillfälligt förbiseende och
skatten inbetalats eller redovisats före utgången av uppbördsmånaden
samt anledning saknas att anta att det rör sig om ett uppsåtligt dröjsmål.
Delbefrielsen kan enligt RSV lämpligen avvägas så att restavgiften på
4 % begränsas till 1 % av den för sent erlagda skatten, dock inte till
lägre belopp än 100 kr. Vid engångsförsummelse med några dagars försening
kan dock restavgiften nedsättas till lägst 50 kr. Om avgiften inte
uppgår till 50 kr. bör delbefrielse inte komma i fråga.

Utskottet, som anser att det beträffande de i motionen avsedda fallen
saknas skäl att medge längre gående lättnader i skyldigheten att erlägga
restavgift än som redan tillämpas, avstyrker alltså bifall till motionen
1974: 944 i den mån den inte redan är tillgodosedd.

Kvittning av ö-skatt då anstånd beviljats

I motionen 1974:150 yrkas sådan ändring av UF att ö-skatt icke
skall kunna kvittas mot kvarskatt då anstånd beviljats. Av motiveringen
framgår att motionären främst avser anståndsfall då besvär kan väntas
leda till nedsatt taxering.

Enligt 51 § UF får ö-skatt tas i anspråk för restskatt, för vilken anstånd
medgivits. I en alltjämt gällande anvisning från 1959 har emellertid
samtliga länsstyrelser meddelats att sådant ianspråktagande endast
torde komma i fråga i fall då anståndet grundar sig på arbetslöshet
m. m. (48 § UF) och den skattskyldiges ekonomiska förhållanden genom
restitutionen undergår väsentlig förbättring, dvs. i de fall då anståndet
kan upphävas.

Utskottet, som finner att det alltjämt föreligger behov av den bestämmelse,
som motionären vill upphäva, förutsätter att riksskatteverket
informerar länsstyrelserna om den avsedda tillämpningen av
bestämmelsen. Med det anförda anser utskottet yrkandet i motionen
1974: 150 tillgodosett.

Generella källskatteavdrag på extrainkomster och sjukpenning

I motionen 1974: 272 föreslås att källskatteavdrag skall göras med
25 % på alla extrainkomster samt att skatteavdrag enligt tabell skall ske
vid all utbetalning av sjukpenning.

SkU 1974: 57

I vad först gäller frågan om extrainkomster vill utskottet erinra om
att sedan motionen väcktes har RS-utredningen i betänkandet Rationalisering
av skatteadministrationen lagt fram förslag om E-skatt (källskatt
på extrainkomster) med 40 % på belopp över 500 kr. om året från
en och samma arbetsgivare.

1 fråga om sådana förmåner vid sjukdom, arbetslöshet m. m. som blev
skattepliktiga fr. o. m. 1974 gäller att källskatteavdrag inte görs för
B-skattebetalare med undantag för dagpenning vid arbetslöshet, där källskatt
alltid dras.

Motionären åberopar källskatteavdraget från arbetslöshetsersättning
till stöd för yrkandet att även B-skattebetalare bör få källskatteavdrag
på sjukpenning.

Huvudprincipen i det nuvarande uppbördssystemet är att arbetsgivare
eller motsvarande verkställer skatteavdrag från lön eller därmed jämställd
utbetalning till den som har A-skatt, medan den som har att erlägga
B-skatt själv skall svara för sina skatteinbetalningar. I det först
framlagda förslaget om beskattning av här avsedda förmåner uttalade
departementschefen att B-skattebetalare inte skulle få skatteavdrag från
arbetslöshetsersättning. På grund av särskilda komplikationer föreslogs
emellertid senare i prop. 1973: 182 att man genom ändring av bestämmelserna
i UF skulle införa avdrag från arbetslöshetsersättning även för
B-skattebetalare. Denna bestämmelse skall alltså ses som ett av särskilda
omständigheter betingat undantag från huvudreglerna i UF och kan
därför enligt utskottets mening inte åberopas till stöd för att låta
samma regler gälla i fråga om sjukpenning. En rörelseidkare med Bskatt,
som på grund av sjukdom hindras att bedriva sin verksamhet, är
skyldig att även under sjukdomen erlägga preliminär B-skatt. Om man
som motionären menar i det läget skulle göra skatteavdrag från sjukpenningen,
blir resultatet en preliminär dubbelbeskattning som vid något
längre tids sjukdom medför rätt till jämkning av den preliminära
B-skatten. Utskottet kan inte finna att det föreligger några skäl att införa
ett sådant system. Dessa synpunkter gäller dock givetvis främst
den lojala B-skattebetalaren. I de fall det förekommer missbruk av möjligheten
att bli B-skattebetalare i syfte att därigenom få obeskattad
sjukpenning bör sådana åtgärder mötas genom skärpt kontroll, och den
skattskyldige bör då få övergå från B-skatt till A-skatt. De lokala
skattemyndigheterna och sjukkassorna har nyligen inlett ett samarbete
för att få till stånd en snabbare omprövning av sådana frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974: 272.

Samordning av inbetalning av preliminär B-skatt med utbetalning av
folkpension

I den till skatteutskottet hänvisade motionen 1974: 1203 liksom i de
från socialförsäkringsutskottet med yttrande till skatteutskottet överlämnade
motionerna 1974: 996, 1974: 997 och 1974: 1293 begärs åt -

SkU 1974: 57

gärder för att möjliggöra för folkpensionär med preliminär B-skatt att
inbetala skatten under uppbördsmånaden med den under samma månad
utbetalade pensionen. Problemet uppkommer på grund av att uppbördsterminema
normalt slutar den 13 i uppbördsmånaden, medan
folkpensionen får lyftas först den 15.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande ansett att frågan närmast
bör behandlas som en uppbördsfråga och avstyrkt motionerna från de
synpunkter utskottet företräder, alltså i vad de avser ändrade utbetalningstider
för pensionen. I en till yttrandet fogad avvikande mening har
sju av utskottets ledamöter ansett att problemet borde kunna lösas genom
det förslag, som framförs i motionen 1974: 996, att pensionsanvisningen
skall få användas som likvid vid skattebetalning inom uppbördsperioden.
Detta förslag berör närmast postala problem och skulle alltså
vid ett strikt hänsynstagande till utskottets kompetensområden ha hänvisats
till trafikutskottet. Frågan har emellertid behandlats från postal
synpunkt i det av socialförsäkringsutskottet från poststyrelsen inhämtade
remissyttrandet vari poststyrelsen bestämt avstyrker en sådan åtgärd.
Av de två övriga av socialförsäkringsutskottet begärda remissyttrandena
framgår att riksförsäkringsverket avstyrker ändrad tid för pensionsutbetalning
och att riksskatteverket inte vill förorda ändringar i uppbördsreglerna
för att tillmötesgå motionärernas önskemål.

Den förevarande frågan har behandlats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen och även föranlett riksdagsskrivelse. Då skatteutskottet behandlade
ett liknande yrkande 1972 avvisade utskottet motionerna
med hänsyn bl. a. till att det gällde en begränsad grupp pensionärer i
gynnsamma omständigheter som inte borde få särskilda förmåner i
uppbördssammanhang. Utskottet har fortfarande den inställningen att
det här gäller en fråga av begränsad räckvidd och kan i princip ansluta
sig till riksskatteverkets uttalande att man av alla som skall betala Bskatt
måste fordra en viss planering för kommande utgifter. Då problemet
uppenbarligen synes medföra irritation hos åtskilliga därav berörda
pensionärer, vill utskottet emellertid inte motsätta sig att ändringar
genomförs i syfte att få till stånd en samordning. Enligt utskottets mening
är det inte motiverat att generellt ändra på tiden för pensionsutbetalning
på grund av att en procentuellt liten grupp pensionärer skall
betala B-skatt varannan månad. Utskottet delar riksförsäkringsverkets
uppfattning att lösningen bör sökas på uppbördssidan. Det finns redan
bestämmelser i uppbördsförordningen om att man kan betala skatt fram
till den 18 i uppbördsmånaden men att den skattskyldige vid betalning
under tiden den 14—18 får erlägga en avgift som uppgår till knappt
en procent av skattebeloppet. Det bör under dessa förutsättningar vara
tänkbart att låta pensionärer med preliminär B-skatt slippa att betala
sådan avgift till den del skatten inte överstiger visst belopp, som kan
anses motsvara normal pension, avrundad uppåt. Enligt utskottets me -

SkU 1974: 57

ning bör det också vara möjligt att med hjälp av ADB förse pensionärernas
debetsedlar för preliminär B-skatt med särskild uppgift härom
för att underlätta postens arbete. Den av utskottet skisserade lösningen
kräver givetvis närmare överväganden, och enligt utskottets mening
bör det framförda förslaget lämpligen kunna tas upp vid departementsbehandlingen
av RS-utredningens förslag, vari ingår åtskilliga uppbördsfrågor
samt frågor rörande folkpensionäremas beskattningsproblem.
Med det anförda anser utskottet de här behandlade motionerna besvarade.

Företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet

Frågor rörande företagens uppgiftsskyldighet, och i första hand då
skyldigheten att lämna uppgifter till statistiska centralbyrån, hör egentligen
inte till skatteutskottets ämnesområde, men genom att dessa spörsmål
ofta kopplats samman med frågor om uppbördsskyldigheten och
deklarationsskyldigheten har utskottet vid flera tillfällen ansett sig också
böra ta ställning till principerna för uppgiftsskyldigheten.

De problem som tas upp i de här behandlade motionerna rörande företagens
uppgifts- och uppbördsskyldighet rör inte några nya frågor, och
utskottet finner det inte erforderligt att på alla punkter upprepa sina tidigare
framförda argument för avslag på yrkandena. Inom skatteutskottet
har enighet rått om att någon ersättning för arbetet med skatteuppbörden,
utöver vad som redan finns inbyggt i kredittiderna för inleverans
av skatt, inte bör utgå till företagen. I enlighet härmed avstyrker utskottet
yrkandena i motionerna 1974: 188, 1974: 1239 och 1974: 1247 i vad de
innehåller yrkanden om att utredningen om företagens uppgiftsplikt
(UFU) skall få tilläggsdirektiv om att pröva frågan om uppbördsersättning.

Utskottet har av praktiska skäl samt från rättvisesynpunkt ansett det
svårt att införa särskilda regler i fråga om uppbörden och uppgiftslämnandet
i syfte att bereda mindre företagare en sammanhängande semester,
varför utskottet även nu avstyrker yrkandet härom i motionen
1974: 1239.

De flesta av de här behandlade motionerna tar emellertid upp frågor
om möjligheterna att begränsa och rationalisera uppgiftslämnandet. Motionärerna
understryker att uppgiftslämnandet har ökat avsevärt under
senare år och att det arbete som härigenom åläggs företagen har blivit
alltmer betungande, särskilt för de mindre företagen som tvingas att manuellt
bearbeta sitt material. I flera motioner förordas att UFU får tillläggsdirektiv
att utreda frågan om ersättning till företagen för uppgiftslämnandet.
Motionärerna menar i likhet med tidigare reservanter i skatteutskottet
att om myndigheterna får begränsade anslag till sitt förfogande
för att ersätta företagen för uppgiftslämnandet skulle infordrandet
av nödvändiga och viktiga uppgifter prioriteras på ett annat sätt
än som nu är fallet.

SkU 1974: 57

Bakgrunden till att företagare och andra, som berörs av uppgiftsskyldigheten,
ibland fått uppfattningen att samhället infordrar ett betydande
antal mindre viktiga uppgifter torde delvis vara att söka i att myndigheterna
tidigare inte alltid förklarat syftet med infordrandet av vissa
uppgifter, varför sådana krav för en del uppgiftslämnare framstått som
svårförståeliga. På denna punkt har läget emellertid avsevärt förbättrats
under senare år. Utskottet anser emellertid att det kan finnas skäl såväl
att där detta är möjligt begränsa uppgifternas antal som att skapa en
bättre samordning av myndigheternas uppgiftsinhämtande och att få till
stånd en planläggning som gör det möjligt för företagen att förbereda
sig för uppgiftslämnandet. Utskottet förutsätter att dessa problem kommer
att tas upp i UFU:s slutbetänkande, som väntas under första
halvåret 1975. Om man kan begränsa uppgiftsskyldigheten på angivet
sätt och dessutom motivera uppgiftsinhämtandet bättre, faller skälen för
ersättning till företagen delvis bort. Flertalet företagare torde också inse
att åtskilliga uppgifter är erforderliga för planeringen av det samhälle i
vilket de driver sin verksamhet eller för deras egen information. Med
hänvisning till det anförda kan utskottet inte biträda kraven på tilläggsdirektiv
till UFU eller övriga utredningskrav rörande företagens uppgiftsskyldighet.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1974:
14, 1974: 188, 1974: 582, 1974: 939, 1974: 960, 1974:1239 och 1974:
1247 i vad de behandlas i detta betänkande och i de delar som utskottet
inte berört tidigare.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1957 och med
anledning av propositionen 1974: 159 samt motionen 1974:
607 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i uppbördslagen med den ändringen att 27 §
3 morn., 69 § 1 mom. och ikraftträdandebestämmelserna erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. May.ts förslag Utskottets förslag

27 §

3 mom. Överstiger skattskyl- 3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära digs slutliga skatt den preliminära

skatt, som enligt 2 mom. skall gott- skatt, som enligt 2 mom. skall gott skrivas

honom, skall den skattskyl- skrivas honom, skall den skattskyldige
erlägga avgift (k v ar sk a t- dige erlägga avgift (kvarskat teavgift)

med åtta procent av t e a v g i f t) med sex procent av

det överskjutande beloppet, om det överskjutande beloppet, om

detta överstiger femtusen kronor, detta uppgår till högst femtusen

och i annat fall med sex procent kronor och i annat fall med åtta

av samma belopp. procent.

Avgiftsbelopp, som understiger Avgiftsbelopp, som understiger

femtio kronor påföres ej. Vid be- femtio kronor påföres ej. Vid beräkning
av avgiften gäller vidare, stämmande av procenttalet för av -

SkU 1974: 57

Kungl. Maj:ts förslag

att i den slutliga skatten icke inräknas
avgift sorn avses i 116 a
eller 116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 2 mom. under
3) avsedd preliminär skatt, som
erlagts efter den 30 april året näst
efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften
skall beräknas, avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

Ändras debitering

Bestämmelserna i

Utskottets förslag

giften och vid beräkning av avgiften
gäller,

att i den slutliga skatten icke inräknas
avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 2 mom. under
3) avsedd preliminär skatt, som
erlagts efter den 30 april året näst
efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften
skall beräknas, avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

slutliga skatt.

■ beträffande kvarskatteavgift.

1 m o m. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, i vad
den erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta (ö- skatteränta)
på det överskjutande beloppet. Vid
ränteberäkningen äga bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och
tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ränta utgår

Bestämmelserna i

1 m o m. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, i vad
den erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta (ö- skatteränta)
på det överskjutande beloppet. Vid
ränteberäkningen gälla bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och
tredje styckena i tillämpliga delar.

— följande året.
beträffande ö-skatteränta.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975. januari 1975. Bestämmelserna i

69 § 1 mom. andra stycket om
fastställande av räntesatser träder
dock i kraft dagen efter den, då
lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

1. Äldre lydelse denna lag.

2. lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

3. lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å
vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

SkU1974:57

6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift
för fettvaror som används för framställning av fettemulsion
m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

10. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning,

11. lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

12. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,

13. lag om ändring i lagen (1947: 226) om prisreglering på fiskets
område,

14. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

15. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623);

B. att riksdagen avslår följande motioner

1. motionen 1974:14

2. motionen 1974:150

3. motionen 1974: 188, punkterna C och D

4. motionen 1974: 272

5. motionen 1974: 582

6. motionen 1974: 939, punkten E

7. motionen 1974: 944

8. motionen 1974: 960

9. motionen 1974: 996

10. motionen 1974: 997

11. motionen 1974:1203

12. motionen 1974:1239

13. motionen 1974:1247

14. motionen 1974:1293.

Stockholm den 28 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i
Järvsö* (c), fru Normark (s), herrar Limdgren* (s), Boström (s), Hörberg
(fp), Lindkvist* (s), fru Troedsson* (m) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU1974: 57

Reservationer

1. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som

dels anfört följande:

Utskottet har beträffande den föreslagna kvarskatteavgiften följt departementschefens
förslag. Någon motivering varför just i detta hänseende
en avgift föreslås införd har inte givits. Grundtanken bakom en
avgift är att den skall vara antingen en ersättning för någonting som
erhålls eller en sanktion för att man inte betett sig på önskat sätt. Nu
är emellertid ingen av dessa förutsättningar till finnandes då det gäller
kvarskattesidan. Skall det vara någon påföljd för att preliminärskatt inte
inbetalats i tid bör denna rimligen vara konstruerad som en ränta.

Det bör observeras att utredningen om företagens uppgiftsplikt i betänkandet
Ränta och restavgift på skatt m. m. (SOU 1973: 33) eftersträvade
att få ett i stort sett enhetligt system för samtliga skatter och
allmänna avgifter. I huvudsak innebar utredningens förslag att försummelse
från skattskyldiga och arbetsgivare att betala skatter eller allmänna
avgifter inom föreskriven tid skulle föranleda räntepåföljder och att
å andra sidan för mycket uttagen skatt skulle kompenseras av statsverket
genom att de tillgodofördes ränta. Endast i ett avseende ansåg
utredningen sig tvungen att införa en avgift, nämligen då det gällde
den ekonomiska sanktionen för den som inte genom fyllnadsinbetalning
av preliminär skatt eller motsvarande senast den 30 april under
taxeringsåret uppnått någorlunda överensstämmelse mellan den preliminära
och den slutliga avgiften. Det främsta skälet härtill var att utredningen
ville anknyta samtliga räntesatser till ränteläget för inlåningsränta
och ej utlåningsränta och att det då ansågs bli alltför lindrig påföljd
för den skattskyldige eller arbetsgivaren om inte någon extra
sanktion tillkom. Utredningen föreslog därför att i nyssnämnda situationer
dels skulle utgå en avgift motsvarande 3 % av den kvarstående
skatten, dels en kvarskatteränta, beräknad efter dåvarande inlåningsränta,
5,5 %, och utgående för viss tid.

Remissinstanserna har av lättförklarliga skäl avvisat tanken på att
ha både en avgift och en ränta som sanktion. De flesta har uppenbarligen
valt att betrakta nuvarande system som det mest rättvisa framför
en renodlad avgiftstanke. Det stöd som departementschefen kunnat
redovisa i propositionen för sitt förslag bland de sakkunniga remissinstanserna
är sålunda utomordentligt svagt.

De i motionerna angivna effektiva räntesatserna är direkt hämtade
från utredningens betänkande s. 144. Det är ett fullständigt bakvänt
resonemang att å ena sidan hävda att en skattskyldig, som av något skäl
över huvud taget inte kan inbetala preliminärskatt, skall beskattas fullt
för den ränta han kan tillgodoföra sig sedan han fått medel i sin hand

SkU 1974: 57

innan kvarskatten skall betalas men att å andra sidan hans kostnad härför
skall föranleda en icke avdragsgill avgift.

Utskottet hävdar att den effektiva räntetiden är 20 månader. Trots
detta fritar man den som har förmåga att göra inbetalning före den
30 april från ränteeffekter för de åtta månaderna fram till dess. Man
kan diskutera räntans storlek men däremot knappast tiden för ränteberäkningen
som tidigare fastslagits vara och alltjämt är ett år. Utskottets
beräkningar av den effektiva räntesatsen är därför helt missvisande.

Det bör också framhållas att utskottsmajoritetens jämförelse med
den föreslagna dröjsmålsräntan haltar betänkligt. Någon sådan dröjsmålsränta
kan naturligtvis inte utgå innan kunden ens blivit krävd; då
det gäller inbetalning av kvarstående skatt bygger man helt på den
skattskyldiges eget initiativ.

Det är betecknande att någon befrielse från kvarskatteavgiften inte
kan ges enligt förslaget i propositionen och ej heller enligt utskottets
förslag. Om den skattskyldige inte kan göra en riktig beräkning av sin
skatt, vilket inte minst kan vålla svårigheter med hänsyn till våra komplicerade
skattebestämmelser, eller om han feltolkat bestämmelserna i
något hänseende eller taxeringsnämnden frångått den skattskyldiges
värdering och han därigenom åsamkas kvarskatt, kommer likväl en
kvarskatteavgift på minst 3 % att utgå. Även om denna kvarskatteavgift
för den skattskyldige som har 80 % marginalskatt inte motsvarar
högre årsränta än 15 % är det en alldeles för kraftig reaktion på ett i
och för sig förklarligt misstag.

dels anser att utskottet under A 1 bort hemställa

A. att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1957 och med

anledning av propositionen 1974: 159 samt motionen 1974:
607 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i uppbördsförordningen med den ändringen

av vad utskottet föreslagit att till ingressen fogas en ny delssats
och att detta tillägg samt 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom.
erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse: Reservanternas

förslag

dels att ordet ”kvarskatteavgift” eller böjningar därav i 49 § 1 och
2 morn., 66 och 67 §§ och 70 § 2 mom. skall utgå samt i 2 § 2 morn.,
32 §, 59 §, 68 §, 69 § 2 mom. och 85 § 2 mom. uppbördsförordningen
ävensom i anvisningarna till 85 § samma förordning skall bytas
ut mot ordet ”kvarskatteränta” i motsvarande form.

27 §

3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av

SkU 1974: 57

den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta (kvarskatteränta) med tolv procent,
för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta
sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå,
skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § lagen om
allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringslagen samt annuitet, ej heller skall i den preliminära
skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt,
som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Räntebelopp
som understiger femtio kronor påföres ej.

Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp
genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad
med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning
nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt
äga, där icke annat angives, motsvarande tillämpning beträffande kvarskatteränta.

69 §

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts
överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta
(ö-skatteränta) på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen
gälla bestämmelserna i 27 § 3 mom. i tillämpliga delar.

Ränta utgår följande året.

Bestämmelserna i beträffande ö-skatteränta.

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp) samt fru Troedsson
(m) som

dels anser att utskottets yttrande från och med den mening i sista
stycket på s. 48 som börjar med ”Utskottet förutsätter” bort ha följande
lydelse:

Till de metoder som bör övervägas för att åstadkomma en samordning
och begränsning av uppgiftslämnandet hör även ett system med
kostnadsersättning till företagen för uppgiftslämnande. För att dessa
problem skall kunna behandlas i UFU:s slutbetänkande, som väntas
under första halvåret 1975, fordras emellertid att utredningen får tillläggsdirektiv
härom, och utskottet förordar således att sådana direktiv
utfärdas snarast möjligt. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen
1974: 939 och till motionen 1974: 188 i vad de avser ersättning
för uppgiftsskyldighet samt anser de övriga här behandlade motionerna

SkU 1974: 57

1974: 14, 1974: 582, 1974: 960, 1974: 1239 och 1974: 1247 tillgodosedda
i vad de avser denna ersättningsfråga.

dels anser att utskottet under B, punkterna 1, 3, 5, 6, 8, 12 och 13,
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 939, punkten E, och
till motionen 1974: 188, punkten D, i vad avser ekonomisk
kompensation för uppgiftskyldighet samt med anledning av
motionerna 1974: 14, 1974: 582, 1974: 960, 1974:1239 och
1974: 1247, i vad de avser samma fråga, begär att utredningen
om företagens uppgiftsplikt meddelas tilläggsdirektiv att
skyndsamt utreda frågan om ersättning till företagen för deras
medverkan vid uppgiftslämnande.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004*

SkU 1974:57 55

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 2 år 1974

Till skatteutskottet

Genom beslut den 30 januari 1974 har till socialförsäkringsutskottet
remitterats motionerna 1974: 996 av herr Hyltander och fru Swartz,
1974: 997 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. samt 1974: 1293 av
herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora. Av motionerna, vilka alla
tillkommit i syfte att underlätta skatteinbetalningen för folkpensionärer
med B-skatt, innehåller motionen 1974: 996 yrkande av innebörd att
pensionär skall få använda sin pensionsavi som likvid då skatten erläggs.
Motionärerna i motionen 1974: 997 vill att riksdagen beslutar
om en sådan samordning av tidpunkterna för utbetalning av pension
och inbetalning av skatt, att skatteinbetalningen kan avslutas några
dagar efter pensionsutbetalningen. Enligt motionärerna i motionen
1974: 1293 slutligen bör gällande bestämmelser ändras så att pension
kan lyftas så snart pensionsanvisningen erhållits.

Utskottet, som inhämtat yttranden över motionerna från riksförsäkringsverket,
riksskatteverket och poststyrelsen, finner de av motionärerna
aktualiserade frågorna lämpligen böra behandlas i ett sammanhang.
Med hänsyn härtill och då som redan nämnts samtliga motioner
ytterst rör folkpensionärernas inbetalning av preliminär B-skatt finner
utskottet skäl överlämna motionerna jämte remissyttranden till skatteutskottet.
I samband härmed vill socialförsäkringsutskottet från de synpunkter
utskottet har att företräda — och med hänvisning till de enligt
utskottets mening vägande skäl av administrativ och annan art mot att
tidigarelägga utbetalningen av folkpension som framförts av riksförsäkringsverket
— avstyrka bifall till motionerna.

Stockholm den 21 november 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c),
Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson
(m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm
(vpk), Nilsson i Norrköping (s), Larsson i Vänersborg (s) och
Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

SkU 1974:57

Avvikande mening

av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i
Nennesholm (c), Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson
(m) och Andersson i Nybro (c) vilka anfört:

Enligt vår uppfattning är den nuvarande bristande samordningen mellan
utbetalning av pension och inbetalning av skatt till stor nackdel
för sådana folkpensionärer med extrainkomster vid sidan av folkpensionen
som betalar B-skatt. Det torde knappast kunna bestridas att det
skulle vara förenat med uppenbara fördelar för dem — i synnerhet i de
fall då de av en eller annan anledning har svårigheter att klara av sina
postala affärer — att kunna betala in sin skatt samtidigt som de löser
ut pensionen. Vi har utomordentligt svårt att förstå att det kan vara förenat
med så stora administrativa svårigheter för berörda myndigheter
om man antingen tidigarelägger pensionsutbetalningen eller senarelägger
skatteinbetalningen, och i vart fall kan vi inte inse annat än att
den i motionen 1974: 996 anvisade vägen att låta pensionerna tjäna
som betalningsmedel vid skatteinbetalningen skulle kunna vara en lösning
på ett enligt vår mening berättigat servicekrav.