Skatteutskottets betänkande nr 56 år 1974

SkU 1974:56

Nr 56

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. jämte
motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet.

Propositionen

I propositionen 1974:150 har Kungl. Maj:t (bostadsdepartementet) bl. a.
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370).

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i nämnda del och i övrigt
till civilutskottet.

1 propositionen behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a.
bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik, konkurrens inom bostadsbyggandet,
boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås
vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

I fråga om finansieringen och beskattningen av bostäder konstateras att
villabeskattningen vid nuvarande räntenivåer och intäktsprocenter i praktiken
har kommit att fungera som ett stöd för boende i egna hem. Kapitalkostnadsnedsättningen
inom lånesystemet är en åtgärd för att omfördela
kostnaderna i tiden och förutsätts bli återbetald inom statslånets löptid.
Genom utvecklingen av räntenivån och bostadsmarknadsläget har dock möjligheterna
till återbetalning av uppkommen låneskuld blivit mindre än som
förutsattes vid lånesystemets införande.

I propositionen fastslås att det med hänsyn till bostadssociala mål inte
kan komma i fråga att låta nominella kapitalkostnader slå igenom i de kostnader
de boende skall betala för nya bostäder. En avveckling av skatteförmånerna
för egna hem framstår som otänkbar med hänsyn till de effekter
detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och de störningar som
skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen av småhus.
Förslagen i fråga om bostadsfinansiering innebär i stället att subventionerna
till bostadssektorn utökas och ges en form som undanröjer problem med
skuldökning inom lånesystemet och som klarare avspeglar de verkliga kapitalkostnaderna
och statens finansiella insatser. Genom finansieringsreformen
möjliggörs en ökad likställighet i fråga om boendekostnader för olika
besittningsformer och bättre förutsättningar skapas för sådana boendekostnader
i senare årgångar av hus som står i rimligt förhållande till människornas
betalningsförmåga.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 56

SkU 1974:56

I fråga om villabeskattningen föreslås att en högre intäktsprocent, 10 96,
införs för de allra dyraste villorna, nämligen de med taxeringsvärde överstigande
300 000 kr.

Författningsförslaget
Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger
ej fall, som avses nedan i
sista stycket, upptages såsom intäkt
av fastigheten ett belopp motsvarande
för helt år räknat två procent av
den del av fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret som
icke överstiger 150000 kronor, fyra
procent av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 150 000 kronor
men icke 225 000 kronor och åtta
procent av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 225 000 kronor.
Finnes ej taxeringsvärde åsatt för
året näst före taxeringsåret, beräknas
intäkten på grundval av fastighetens
värde, uppskattat enligt de grunder,
som gällt för åsättande av taxeringsvärde
för året näst före taxeringsåret.

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger
ej fall, som avses nedan i
sista stycket, upptages såsom intäkt
av fastigheten ett belopp motsvarande
för helt år räknat två procent av
den del av fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret som
icke överstiger 150 000 kronor, fyra
procent av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 150 000 kronor
men icke 225 000 kronor, åtta procent
av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 225 000 kronor men
icke 300 000 kronor och tio procent av
den del av taxeringsvärdet som överstiger
300000 kronor. Finnes ej taxeringsvärde
åsatt för året näst före
taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde, uppskattat
enligt de grunder, som gällt
för åsättande av taxeringsvärde för
året näst före taxeringsåret.

Vad i nästföregående stycke sagts skall gälla jämväl fastighet, som delvis
använts i ägarens egen rörelse, därest fastigheten i övrigt är inrättad för

'Senaste lydelse 1973:93.

SkU 1974:56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ändamål som i nämnda stycke avses. I sådant fall skall till grund för beräkningen
av intäkten av fastigheten läggas i nästföregående stycke avsedda
värde å fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses
belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som i första eller andra stycket sägs och som är avsedd
för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig
händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan sådan
särskild omständighet icke kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan
fastighet för uthyrning avsedd lägenhet icke kunnat uthyras, må den enligt
första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari fastigheten icke kunnat användas eller uthyras. Har så
varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning
dock icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastigheter
eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke
allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än
för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej
heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt
boställe.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången
vid 1976 års taxering.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande till skatteutskottet
hänvisade motioner, nämligen

1974:1903 (jfr 1974:1902) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till bostadssparande i enlighet
med vad i motionen 1974:1902 anförts,

2. beslutar att gränserna för intäktsprocenten vid småhusbeskattningen
fastställs till 2 procent upp till 200 000 kr., 4 procent i skiktet från 200 000
till 300 000 kr. samt 8 procent över 300 000 kr.;

1974:1904 av herr Fälldin m. fl. (c) vari under punkten 14 hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om en anpassning av gränserna
för intäktsschablonen och schablonavdraget till de nya taxeringsvärdena
på fastigheter;

1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkten C 5 hemställs
att riksdagen beslutar uttala att effekterna på egnahemskostnaderna genom
den förestående höjningen av taxeringsvärdena bör begränsas och att skat 1*

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 56

SkU 1974:56

teutredningen får i uppdrag att utforma förslag i detta hänseende i så god
tid att proposition kan föreläggas nästa års riksdag;

1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari under punkten 5 hemställs

att riksdagen uttalar sig för att avdragsrätten för skuldräntor på villor
begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp av 150 000 kr. samt att frågan
om ett slopande över huvud taget av skuldränteavdrag blir föremål för utredning.

Övriga yrkanden i motionerna har hänvisats till civilutskottet.

1 detta sammanhang behandlas de vid riksdagens början, till skatteutskottet
hänvisade väckta motionerna

1974:147 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tilläggsdirektiv till bostadskommittén,
innebärande att denna skall snabbutreda även alternativet med ekonomisk
stimulans från samhällets sida till de båda boendeformerna bostadsägande
och bostadsrättsandel;

1974:367 av fru Diesen (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändring av reglerna för
beskattning av tvåfamiljshus i enlighet med vad i motionen anförts;

1974:615 av herr Lindberg m. fl. (s, c) vari hemställs

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t beslutar överlämna förevarande
motion rörande rätten till avdrag för reparationskostnader i andels- och bostadsrättslägenheter
till 1972 års skatteutredning och till bostadsskattekommittén
för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet;

1974:950 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att införa ett egnahemsavdrag om 50 % för reparationskostnader
intill utgången av år 1974, dock maximerat till 2 000
kr.,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sänkning av villabeskattningen
så att någon skatteökning icke uppstår genom de höjda taxeringsvärden
som kan förväntas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Utskottet

Den schablonmetod som sedan mitten av 1950-talet tillämpas vid inkomstberäkningen
för en- och tvåfamiljsfastigheter innebär att intäkten beräknas
till viss procent av fastighetens taxeringsvärde och att avdrag inte
medges för andra utgifter än räntekostnader och tomträttsavgäld. Dessutom
medges extra avdrag med 500 kr. om ägaren är mantalsskriven på villafastigheten.
Den kommunala beskattningen påverkas också av reglerna om
garantibelopp.

Schablonmetoden innebar en betydande förenkling av beskattningen och

SkU 1974:56

motiverades bi. a. med att fastighetsinnehavet utgjorde en förvärvskälla av
speciell karaktär och att man närmast avsåg att beskatta räntan på det i
fastigheten nedlagda kapitalet. På grund av att räntenivån stigit avsevärt
sedan schablonmetoden infördes, samtidigt som intäktsprocenten för flertalet
fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena, har
den emellertid enligt vad som anförs i propositionen i praktiken kommit
att fungera som ett stöd till boendet i egna hem och - särskilt i fråga om
nyare villor, som lämnat betydande underskott - medfört avsevärda skattelättnader.
Beträffande hyreshusen har som framgår av propositionen utvecklingen
under senare år gått i motsatt riktning. I sammanhanget kan
tilläggas att motsvarande regler som för villorna i viss mån gäller även
för bostadsrättsföreningar och deras medlemmar. De underskott som uppstår
för föreningarna kan dock inte utnyttjas av delägarna.

Propositionen, som delvis grundar sig på två av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
och bostadsskattekommittén framlagda betänkanden
(SOU 1974:17 och 18 och SOU 1974:16), syftar bl. a. till att uppnå ökad
utjämning i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer samt skapa
gynnsammare relationer mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan,
framför allt beträffande de senast producerade lägenheterna. En sådan
utjämning bör emellertid enligt departementschefens ståndpunkt inte
åstadkommas genom ändringar i beskattningen utan i första hand genom
räntesubventioner i ett nytt bostadsfinansieringssystem. Bakgrunden härtill
är att en avveckling av de skatteförmåner, som enligt propositionen tillkommer
dem som bor i egna småhus, framstår som otänkbar med hänsyn
till de effekter som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen.

Departementschefens ställningstagande beträffande villabeskattningen innebär,
att nuvarande förmåner bör behållas för hushåll som bor i egnahem
av normal storlek och standard. Emellertid bör målet vara att den som
väljer att bo i villa som till storlek och standard överstiger det normala
också skall betala den faktiska merkostnaden härför. Departementschefen
framhåller att utformningen av villaschablonen - som innebär att intäktsprocenten
stiger till 4 96 för den del av villafastighetens taxeringsvärde som
överstiger 150 000 kr. men inte 225 000 kr. och till 8 96 av den del som
överstiger 225 000 kr. - är avsedd att tillgodose detta syfte. Han är inte
beredd att förorda några ändringar av de nuvarande gränserna för höjning
av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna av taxeringsvärdena.
Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard
enligt hans mening skärpas så att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger
300 000 kr. beräknas efter 10 96.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1904 av
herr Fälldin m. fl. och 1974:1907 av herr Helén m. fl. ansluter motionärerna
sig i stort sett till de i propositionen angivna riktlinjerna för reformen. De
anser emellertid att de skärpningar av villabeskattningen som kan beräknas

SkU 1974:56

uppkomma på grund av den väntade höjningen av taxeringsvärdena vid
1975 års allmänna fastighetstaxering bör begränsas och hemställer om förslag
från Kungl. Maj:t eller om en utredning i detta syfte. I motionen 1974:1908
av herr Hermansson m. fl. yrkas bl. a. att rätten till avdrag för ränteutgifter
begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp på 150 000 kr. och att frågan
om ett helt slopande av ränteavdraget blir föremål för utredning. Herr Bohman
m. fl. anser i motionen 1974:1903 öfr 1974:1902) däremot att ett subventionerat
bostadsfinansieringssystem kan godtas endast övergångsvis och
på sikt bör ersättas med generella, planmässiga skattesänkningar. Motionärerna
anför vidare att man endast med svårighet kunnat påvisa att beskattningsreglerna
medför någon favör för småhusägarna. För att undvika
att höjda taxeringsvärden medför ej acceptabla skärpningar av villabeskattningen
yrkar de en omedelbar höjning av skiktgränserna för villaschablonen,
så att intäkten beräknas till 2 % för taxeringsvärden under 200 000 kr., 4 %
i skiktet 200 000 och 300 000 kr. och 8 96 i skiktet däröver. Motionärerna
yrkar vidare att avdrag för bostadssparande medges med högst 1 500 kr.
Yrkanden om sänkt villabeskattning med anledning av 1975 års allmänna
fastighetstaxering framställs också i den vid riksdagens början väckta motionen
1974:950 av herr Magnusson i Borås m. fl. I denna motion yrkas
dessutom ett egnahemsavdrag för reparationskostnader under 1974 med
högst 2 000 kr.

I yttrande till civilutskottet över vissa delar av propositionen har skatteutskottet
(SkU 1974:5y) i allt väsentligt instämt i vad departementschefen
anfört i propositionen. Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar
uppfattningen att villabeskattningen medför skattelättnader för villaägarna
i vissa fall, ett förhållande som i första hand uppkommit på grund av att
den allmänna räntenivån stigit avsevärt sedan mitten på 1950-talet och att
intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar
av taxeringsvärdena. De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid
beskattningen har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet
visar emellertid också att betydande svårigheter föreligger att utforma
mer neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla
skatteskärpningar. Mot denna bakgrund har även skatteutskottet ansett,
att en utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för
olika bostadsformer nu bör åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet
och tillstyrkt propositionen i denna del. Utskottet
har inte heller haft något att erinra mot den närmare utformningen av förslaget,
som innebär att räntesubventionerna i första hand koncentreras till
förhållandevis nyproducerade bostäder och att angelägna förbättringar uppnås
i nämnda hänseende.

Beträffande villabeskattningen innebär det nyss anförda, att någon allmän
höjning inte bör komma i fråga, men att utskottet beträffande de dyrare
villorna instämmer i departementschefens uppfattning att intäkten bör räk -

SkU 1974:56

nas upp till 10% av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000
kr.

Vad därefter angår de i motionerna 1974:950 och 1974:1903 framställda
yrkandena om egnahemsavdrag för reparationskostnader och särskilt avdrag
för bostadssparande vill utskottet framhålla att bostadsbeskattningen ansetts
medföra fördelar förden som bor i eget hem. Eftersom utskottet funnit att denna
kritik inte är oberättigad, kan det enligt utskottets uppfattning inte komma
i fråga att överväga sådana nya avsevärda förmåner som motionärernas förslag
innebär. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1974:950 och 1974:1903 i dessa
delar.

Vad angår det i motionen 1974:1908 framställda yrkandet att begränsa
avdragsrätten för gäldräntor vill utskottet framhålla, att nuvarande bristfälligheter
inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan, och
att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.

Olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av
taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen
att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att 1972 års skatteutredning den 13 september
1974 fått tilläggsdirektiv att pröva frågan om en uppräkning av det s. k.
sparavdraget fr. o. m. inkomståret 1975 och att i samband därmed också
överse 500 kr.-avdraget vid villabeskattningen. Innan utfallet av 1975 års
fastighetstaxering är känt anser utskottet att något ställningstagande ej bör
göras i fråga om ändrade schablongränser och det extra avdragets storlek.
Utskottet utgår från att chefen för finansdepartementet kommer att uppmärksamma
denna fråga och lägga fram erforderliga förslag i detta hänseende.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1974:950,
1974:1903 och 1974:1908 och tillstyrker propositionen även i dessa delar.
Med det anförda torde yrkandena i motionerna 1974:1904 och 1974:1907
vara tillgodosedda i vad de hänvisats till skatteutskottet.

I detta sammanhang konstaterar utskottet, att det yrkande om tilläggsdirektiv
till bostadsskattekommittén att snabbutreda ett alternativ med ekonomisk
stimulans till boendeformerna bostadsägande och bostadsrättsandel,
som framställs i motionen 1974:147 av herr Hörberg m. fl., inte längre torde
vara aktuellt. Utskottet avstyrker således motionen 1974:147.

Härefter återstår vissa speciella frågor som tas upp i motionerna 1974:367
av fru Diesen och 1974:615 av herr Lindberg m. fl.

Motionärerna i den förstnämnda motionen anser att två familjer som
gemensamt äger en tvåfamiljsvilla inte bör beskattas med högre belopp än
om de ägt var sin enfamiljsvilla med hälften så stort taxeringsvärde och
begär förslag till ändring av villaschablonen i sådan riktning.

Enligt motionärerna i den sistnämnda motionen framstår kostnader för
reparation av flerfamiljshus i vissa fall såsom kostnader för reparation av
egen bostad, exempelvis när en äldre fastighet ombildas till andelshus och

SkU 1974:56

renoveras. Motionärerna anser att nuvarande avdragsregler i sådana fall leder
till ej godtagbara skattelättnader och yrkar att motionen överlämnas till
1972 års skatteutredning och bostadsskattekommittén för beaktande.

Utskottet, som har viss förståelse för motionerna, har inhämtat att bostadsskattekommittén
kommer att ta upp hithörande frågor i sitt fortsatta
utredningsarbete. Eftersom syftet med motionerna 1974:367 och 1974:615
därmed torde vara tillgodosett, avstyrker utskottet bifall till desamma.

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. med avslag på motionen 1974:1903 punkten 2 och med bifall till
prop. 1974:150 i vad den hänvisats till utskottet antar vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370);

B. avslår

1. motionen 1974:147

2. motionen 1974:367

3. motionen 1974:615

4. motionen 1974:950

5. motionen 1974:1903 i vad den inte behandlats under A

6. motionen 1974:1904 i vad den hänvisats till utskottet

7. motionen 1974:1907 i vad den hänvisats till utskottet

8. motionen 1974:1908 i vad den hänvisats till utskottet.

Stockholm den 26 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Nilsson i
Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar
Hallenius (c). Boström (s) och Hörberg (fp):

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som
dels anfört följande:

Av bostadsskattekommitténs analyser av den samlade effekten av skatteoch
lånesystemen framgår att man endast med svårighet kan påvisa någon
favör för småhusägarna som kollektiv. Snedvridningarna inom bostadssektorn
har - som framgår av motionen 1974:1902 - helt andra orsaker än
utformningen av beskattningen. Eftersom denna motion och propositionen
i dessa delar behandlas av civilutskottet, saknar vi skäl att i detta sam -

SkU 1974:56

manhang gå in närmare på denna fråga. Vår uppfattning är emellertid att
räntesubventioner bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla
bostadskostnaderna nere på en godtagbar nivå. De enskilda hushållen bör
i stället få ökat utrymme för bostadskonsumtion genom en reell skattesänkning.
I yttrande (SkU 1974:5 y) till civilutskottet har vi också tillstyrkt
de förslag i denna riktning som lagts fram i motionen 1974:1902.

Som framgår av vad vi nyss anfört finns det inga sakliga skäl för att
påföra småhusen någon extra beskattning. Vi avstyrker således propositionen
i denna del. Tvärtom bör villaschablonen ändras för att undvika en påtaglig
och helt oacceptabel skärpning av boendekostnaderna som ett resultat av
de nu förestående höjningarna av taxeringsvärdena. Som påvisas i motionen
1974:1902 finns det all anledning att befara att den som innehar exempelvis ett
statligt belånat småhus med ett taxeringsvärde av 150 000 kr. i annat fall kommer
att träffas av en ”lyxbeskattning’’ med ytterligare 900 kr. om året enbart
som en följd av inflationens inverkan på taxeringsvärdet. För skatteskärpningar
av detta slag är det av vikt att villaschablonen ändras på sätt som föreslagits
i motionen 1974:1903. Motsvarande yrkande framställs från vårt håll även
i motionen 1974:950. Vi yrkar bifall till motionen 1974:1903, varmed även
yrkandet i motionen 1974:950 tillgodoses.

I motionen 1974:1903 föreslås också ett stöd till bostadssparande genom
ett avdrag vid beskattningen med högst 50 % av det under året sparade
beloppet och högst 2 % av inkomsten intill ett sparbelopp av 3 000 kr. om
året. Enligt vår uppfattning är en egen bostad för många människor ett
så naturligt sparmål och en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande
bör stimuleras. Förslaget i motionen är väl ägnat att åstadkomma
en sådan, som vi bedömer det, angelägen stimulans. Vi tillstyrker därför
motionen 1974:1903 även i denna del.

I motionen 1974:950 återkommer motionärerna också till ett yrkande från
tidigare år av innebörd att ett tidsbegränsat egnahemsavdrag bör medges
för reparationskostnader med 50 % av kostnaderna, dock högst 2 000 kr.
Det torde inte kunna bestridas att gällande beskattningsregler motverkar
att villabeståndet underhålls på ett tillfredsställande sätt. Förslaget i motionen
avhjälper åtminstone till en del detta missförhållande och är samtidigt
ägnat att främja sysselsättningen i byggnadsbranschen. Vi tillstyrker därför
bifall till motionen 1974:950 även i denna del. De föreslagna avdragsreglerna
bör gälla inte endast för kostnader under år 1974 utan också under 1975.

Vi instämmer också i syftet med motionen 1974:367. Det kan givetvis
inte anses motiverat att beskatta den som bor i en tvåfamiljsfastighet hårdare
för hans del i fastigheten än den som bor i en enfamiljsvilla med motsvarande
standard. Eftersom denna fråga enligt vad utskottet anfört kommer att tas
upp av bostadsskattekommittén i dess fortsatta arbete, har vi f. n. inget
yrkande på denna punkt.

dels ansett att utskottet under punkterna A, B 4, B 5, B6och B 7 bort
hemställa

SkU 1974:56

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1903 punkten 2 och
med anledning av motionerna 1974:950 punkten 2 samt
1974:1904 och 1974:1907 i vad de hänvisats till utskottet antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

24 §

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket, upptages
såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat
två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
som icke överstiger 200 000 kronor, fyra procent av den del av
taxeringsvärdet som överstiger 200 000 kronor men icke 300 000 kronor och
åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kronor.
Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som
gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Vad i använda fastighetsdelen.

Har fastighet icke ske.

Vad i publikt boställe.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången
vid 1976 års taxering.

2. att riksdagen med anledning av motionen 1974:950 punkten
1 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

25 §

3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt
24 § 2 eller 3 morn., må avdrag icke göras för andra omkostnader än för

SkU 1974:56

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld. För kostnader för reparation och underhåll under något av beskattningsåren
1974 och 1975 av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. medgives
dock avdrag med högst 2 000 kronor.

Utöver avdrag å fastigheten.

Har fastighet använda fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter det lagen utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1903 punkten 1
hos Kungl. Maj:t begär förslag till bostadssparande i enlighet
med vad som anförs i motionen 1974:1902.

GOTAB 74 8309 S Stockholm 1974