Skatteutskottets betänkande nr 54 år 1974

SkU 1974: 54

Nr 54

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m., jämte
motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet.

Propositionen

I propositionen 1974: 132 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
bl. a. föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

4. lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt

i vissa fall,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

dels godkänna vad i propositionen i övrigt anförts om den aktuella
skatteomläggningen.

I propositionen läggs fram förslag om lindring av marginaleffekterna
för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare.

På skatte- och avgiftsområdet innebär förslaget, att sjukförsäkringsavgiften
för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen
upphör och statsskatteskalan justeras framför allt i syfte att lindra
marginalskatten i mellaninkomstlägena. Inkomsttagare i aktiv ålder med
en statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr. föreslås få ett
extra avdrag från skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 krVår.
Det sammanlagda resultatet av dessa åtgärder innebär skattesänkningar
för inkomsttagare i alla inkomstlägen utom för dem som befinner sig
i de högsta. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp
till 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomstlägena
50 000—100 000 kr./år och uppgår där till drygt 2 000 kr.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU 1974: 54

Även folkpensionärerna får förbättringar. Avtrappningen av hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension föreslås ske med
en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som
överstiger det s. k. avdragsfria beloppet. Vidare avses pensionär vars
statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. tillförsäkras extra
avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

För att bereda lättnad åt egenföretagama föreslås att allmän arbetsgivaravgift
inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

Reformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och
egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 %
till 7 % och genom en tidigare föreslagen höjning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen. Reformen föreslås träda i kraft den
1 januari 1975.

I propositionen föreslås också en ändring i fråga om beskattningen
av egnahem. F. n. gäller att den s. k. villaschablonen inte tillämpas om
fastigheten hyrs ut till annat än stadigvarande bostad för en ersättning
som överstiger såväl 1 200 kr. som 2 % av taxeringsvärdet. Den fasta
beloppsgränsen föreslås nu höjd till 2 400 kr. Härigenom ökar möjligheterna
att hyra ut utrymmen i egnahem som t. ex. sommarbostad utan
att schablonbeskattningen måste frångås. Förslaget i denna del avses bli
tillämpligt redan vid 1975 års taxering.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet utom såvitt avser förslagen
till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
och till lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension. Dessa frågor behandlas av socialförsäkringsutskottet
i betänkandet SfU 1974: 33.

SkU 1974: 54

Författningsförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att 19 §, 46 § 2 morn., 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2 morn., punkt
6 av anvisningarna till 24 §, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt
punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 ^

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo
eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än
som avses i 35 § 3 eller 4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri
eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit
den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som
utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till
någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits
i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning
i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som
utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts,
varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet
eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken
är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
1 Senaste lydelse 1973:1113 och 1121.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre
belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den
mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är
berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

invaliditeistillägg eller invalidi- handikappersättning enligt 9

tetsersättning enligt 9 kap. lagen kap. lagen om allmän försäkring,

om allmän försäkring, så ock hem- så ock hemsjukvårdsbidrag, som

sjukvårdsbidrag, som utgår av utgår av kommunala eller lands kommunala

eller landstingskom- tingskommunala medel till den

skyldige under året näst före det vårdbehövande;
taxeringsår varom fråga är.

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968: 425) om statliga bostadstillägg
till barnfamiljer och (1973: 379) om statskommunala bostadstillägg; sådan

gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid
yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

2 m o m.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i
den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för dels sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring och tilläggspensionsavgift,
som påförts den skattskyldige under året näst före det
taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande
fall, hans omyndiga barn;

' Senaste lydelse 1973:1109 och 1113.

SkU1974: 54

Föreslagen lydelse

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår varom fråga
är och som avser inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 § nämnda lag, dels ock premier
och andra avgifter, som skattskyldig
erlagt för försäkringar av
följande slag, vilka ägas av honom
själv eller, i förekommande fall,
hans make eller hans omyndiga
barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och som ej utgör
sjukförsäkring enligt 2—4 kap.
lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat
intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll
av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt
gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst
med 2 500 kronor för varje barn;

Nuvarande lydelse

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, som påförts
den skattskyldige under året
näst före det taxeringsår varom
fråga är, dels ock premier och
andra avgifter, som skattskyldig erlagt
för försäkringar av följande
slag, vilka ägas av honom själv eller,
i förekommande fall, hans
make eller hans omyndiga barn,
nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjukeller
olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, som ej avses
i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring
enligt 2—4 kap. lagen
om allmän försäkring;

5) för sådan avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift,
som påförts den skattskyldige
under året näst före det
taxeringsår varom fråga är.

5) för sådan avgift enligt 4 §
lagen om allmän arbetsgivaravgift,
som påförts den skattskyldige under
året näst före det taxeringsår
varom fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, som i första stycket 4)
här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av
sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här
i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det
belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3)
här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag
för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag,
som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den skattskyldige
får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i
hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag
för avgift för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen,
må avdrag åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där
redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt
denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som
sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom
avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år
då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga
vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

48 §

2 m o m.3 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under större delen av beskattningsåret,
äger att å den i
hemortskommunen taxerade inkomsten
åtnjuta kommunalt
grundavdrag enligt vad nedan
sägs.

Grundavdraget är 4 500 kronor
om den skattskyldiges enligt förordningen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt taxerade inkomst
uppgår till högst 30 000 kronor
och, om inkomsten är större än
30 000 kronor, 4 500 kronor minskat
med en femtedel av inkomsten
till den del den överstiger 30 000
kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt
skall grundavdraget beräknas med
hänsyn till summan av den skattskyldiges
taxerade inkomst enligt
andra stycket, den beskattningsbara
inkomsten enligt nämnda förordning
samt enligt 1 § 2 mom.
förordningen skattepliktig dagpenning.
Det sålunda beräknade
grundavdraget skall minskas med
en tolftedel för varje period om
trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit beskattningsbar
inkomst och skattepliktig dagpenning
som förut nämnts.

Det belopp för grundavdrag,
som erhålles vid tillämpning av

2 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret,
äger att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta
kommunalt grundavdrag med
4 500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt skall
grundavdraget minskas med en
tolftedel för varje period om trettio
dagar för vilken den skattskyldige
uppburit beskattningsbar inkomst
enligt nämnda förordning
samt enligt 1 § 2 mom. förordningen
skattepliktig dagpenning.
Det sålunda beräknade grundavdraget
avrundas uppåt till helt tiotal
kronor.

1121.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

andra eller tredje stycket, avrundas
uppåt till helt tiotal kronor.

3 m o m.4 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under högst hälften av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
enligt följande. Grundavdraget
är 375 kronor för varje
kalendermånad eller del därav,
varunder den skattskyldige varit
bosatt här i riket, om den skattskyldiges
enligt förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
laxerade inkomst uppgår till
högst 15 000 kronor. Är inkomsten
större än 15 000 kronor, minskas
det av dragsbelopp, som eljest skolat
utgå, med en femtedel av inkomsten
till den del den överstiger
15 000 kronor. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles, avrundas
uppåt till helt tiotal kronor.

50 §

2 m o m.5 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten
minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed
jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30
juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp,
dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid
beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på
grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller

* Senaste lydelse 1970: 162.

• Senaste lydelse 1974: 296.

Föreslagen lydelse

3 mom. Skattskyldig fysisi
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
som för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han
varit här i riket bosatt, utgör en
tolftedel av 4 500 kronor. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles,
avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst
efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget
beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant
barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten
här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till
icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter
icke föranleda annat
— anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket.
Har sådan skattskyldig haft taxerad
inkomst enligt lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt, som
icke överstiger 36 000 kronor, skall
avdrag för nedsatt skatteförmåga
medges med minst 500 kronor,
överstiger den skattskyldiges statligt
taxerade inkomst 36 000 kronor
men icke 38 500 kronor utgör
avdraget minst ett belopp motsvarande
20 procent av skillnaden
mellan 38 500 kronor och den taxerade
inkomsten. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer
fastställer närmare föreskrifter
för beräkning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga enligt detta
stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 24 §

6.® De i 24 § 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmelserna
om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga
även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt
en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller
i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad.

Till fastighet, som i 24 § 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet
som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla,
sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens
förfogande.

Från tillämpningen av bestäm- Från tillämpningen av bestämmelserna
i 24 § 2 mom. första och melserna i 24 § 2 mom. första och

andra styckena bliva genom regeln andra styckena bliva genom regeln

i 2 mom. sista stycket första i 2 mom. sista stycket första

• Senaste lydelse 1966: 696.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar,
undantagna exempelvis
fastigheter som under somrarna
bruka uthyras till sommargäster
men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor
som regelbundet uthyras
under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för
upplagsplats, för rörelse el. dyl.
samt fastigheter vilka utnyttjas
för odling eller tillgodogörande
av alster eller naturtillgångar från
fastigheten. En fastighet bör anses
i allenast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som
här avses, om den därigenom förvärvade
årliga bruttointäkten uppgår
till högst 1 200 kronor eller
överstiger nämnda belopp men icke
2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Föreslagen lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar,
undantagna exempelvis
fastigheter som under somrarna
bruka uthyras till sommargäster
men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor
som regelbundet uthyras
under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för
upplagsplats, för rörelse el. dyl.
samt fastigheter vilka utnyttjas
för odling eller tillgodogörande
av alster eller naturtillgångar från
fastigheten. En fastighet bör anses
i allenast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som
här avses, om den därigenom förvärvade
årliga bruttointäkten uppgår
till högst 2 400 kronor eller
överstiger nämnda belopp men icke
2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två
familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rått vid
beskattningsårets utgång.

till 49 §

l.7 Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i
riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna
i 53 § 3 mom. att
för det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta
kommunalt grundavdrag med belopp,
som skulle hava tillerkänts
den avlidne, därest han fortfarande
levt. Har nämnda person icke
varit under hela tiden mellan beskattningsårets
ingång och dödsfallet
här i riket bosatt, skall avdrag
medgivas dels för den tid
han varit härstädes bosatt, dels för
tiden efter dödsfallet till beskattningsårets
utgång och för den sammanlagda
tiden beräknas i enlighet
med de i 48 § 2 och 3 mom.
meddelade bestämmelserna.

1. Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i riket
bosatt, äger på grund av bestämmelserna
i 53 § 3 mom. att för
det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt
grundavdrag med belopp,
som skulle hava tillerkänts den
avlidne, därest han fortfarande
levt. Har nämnda person icke varit
under hela tiden mellan beskattningsårets
ingång och dödsfallet
här i riket bosatt, skall avdrag
medgivas dels för den tid
han varit härstädes bosatt, dels
för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets
utgång och för den
sammanlagda tiden beräknas i enlighet
med de i 48 § 3 mom. meddelade
bestämmelserna.

Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtill, att dödsboet
efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under
vilket dödsfallet ägt rum.

7 Senaste lydelse 1970:162.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 50 §

l.8 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han
kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make
och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda
förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med
hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden
varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en
skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant
arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet;
i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn
till den tid inkomsten åtnjutits.

Den myndighet Konungen där- Regeringen eller den myndighet
till förordnar fastställer normal- regeringen bestämmer fastställer
belopp för existensminimum för normalbelopp för existensmini olika

delar av riket, avsedda att mum för olika delar av riket, avtjäna
till ledning vid bestämmande sedda att tjäna till ledning vid be av

existensminimum i det särskil- stämmande av existensminimum i

da fallet. det särskilda fallet.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för
skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan
tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter
— inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit
— i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens
förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger
åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i
samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med
tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än
genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres
inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan
inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke
i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning
verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den
omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners
värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall
den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit
normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt
hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild
förmån i form av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller
andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga
att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas,
om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från
sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostads •

Senaste lydelse 1971: 256.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighet av enklaste beskaffenhet o. s. v. Å andra sidan må existensminimum
beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige
haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levi
tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att
frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre än normalt.
Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas
högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den
lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av
den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum,
bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt
skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet
fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter
framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att
den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten
saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt
förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom högre inkomst än det för honom

beräknade existensminimibeloppet beräknade existensminimibeloppet

och har detta befunnits bero av och har detta befunnits bero av

förhållande, varom i 50 § 2 mom. förhållande, varom i 50 § 2 mom.

tredje stycket förmäles, bör avdrag tredje stycket förmäles, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga medgi- för nedsatt skatteförmåga medgivas
med så stort belopp, dock vas med så stort belopp, dock

högst med belopp som i nyssnämn- högst med belopp som i nyssnämnda
lagrum sägs, att den skattskyl- da lagrum sägs, att den skattskyldige
icke påföres beskattningsbar dige icke påföres beskattningsbar

inkomst. Har den skattskyldige rätt inkomst. Har den skattskyldige rätt

att åtnjuta skattereduktion enligt att åtnjuta skattereduktion enligt

2 § 4 mom. uppbördsförordningen 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen

(1953: 272), skall avdrag för ned- (1953: 272), skall avdrag för nedsatt
skatteförmåga beräknas med satt skatteförmåga beräknas med

beaktande härav. beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten
minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på sätt i
föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den
skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller
eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

2.9 Om skattskyldig åtnjutit 2. Om skattskyldig åtnjutit jäm jämväl

annan inkomst än folkpen- väl annan inkomst än folkpension,

sion, skall avdraget jämkas med skall avdraget jämkas med hänsyn

hänsyn till omständigheterna och till omständigheterna och i enlig i

enlighet med de av riksskattever- het med de närmare föreskrif ket

fastställda grunderna. Den om- ter som fastställts. Den omstän ständigheten

att folkpension under digheten att folkpension under ett

• Senaste lydelse 1970:162.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett beskattningsår utgått med ett beskattningsår utgått med ett ringa

ringa belopp, t. ex. till följd av att belopp, t. ex. till följd av att folkfolkpensionen
icke åtnjutits under pensionen icke åtnjutits under he hela

året, utgör icke hinder mot la året, utgör icke hinder mot att

att medgiva den skattskyldige av- medgiva den skattskyldige avdrag,

drag. Avgörande för bedömningen Avgörande för bedömningen i det i

detta fall är huruvida folkpen- ta fall är huruvida folkpensionen,

sionen, om den utgått i full ut- om den utgått i full utsträckning,

sträckning, utgjort en icke obe- utgjort en icke obetydlig del av

tydlig del av inkomsten. inkomsten.

Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Denna lag träder i kraft i fråga om 19 § den 1 juli 1975 och i övrigt
den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.

1. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 24 § tillämpas första
gången vid 1975 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 19 §, 46 § 2 morn., 48 § 2 och 3 morn.,
50 § 2 mom. fjärde stycket andra och tredje meningarna, punkt 1 av
anvisningarna till 49 § samt punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna
till 50 § tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

3. I fråga om dels invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, dels
sjukförsäkringsavgift som avser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller
äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt

dels att ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att ordet ”förordning”, om det avser denna förordning, skall
bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 10 § 1 mom. och 27 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Lag om statlig inkomstskatt

10 §

Nuvarande lydelse

1 m o m.1 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent
av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke 20 000 kr.: 1050 kr. för 15 000 kr. och 13 0/o av återstoden

20 000 ” ”	30 000"	: 1 700”	”	20 000"	99	19%” '
30 000 ” ”	52 500 "	: 3 600"	99	30 000 ”	99	28%" ’
52 500" "	70 000 "	: 9 900"	99	52 500 ”	**	38%"
70 000" "	100 000 "	: 16 550”	»9	70 000”	99	47%”
100 000" "	150 000 ”	: 30 650"	99	100 000 "	99	49%"
150 000 kr.		: 55 150"	99	150 000 ”	99	54%" ’

1 Senaste lydelse 1972: 375.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent
av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar
54 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de
för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose
viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska
intressen.

Föreslagen lydelse

1 m o m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent
av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke	20 000 kr.: 1050 kr. för	15 000kr. och 12 % av återstoden;
20 000"	”	25 000" : 1650” "	20 000” "	17%"	»* . »
25 000"	*»	30 000" : 2500” "	25 000” "	22%"	*» .
30 000"	»	40 000” : 3 600” ”	30 000” "	28%"	*»
40 000 ”	»*	45 000” : 6400” ”	40 000” ”	33%"	*» . »
45 000"	»*	65 000 ” : 8 050” ”	45 000” "	38%"	»> *
65 000”	**	70 000” : 15 650" ”	65 000" ”	43%”	»* . t
70 000”	*»	100 000 “ : 17 800” "	70 000" "	48%”	♦ > • t
100 000”	•»	150 000” : 32 200” ”	100 000" ”	52%"	*» • •
150 000 kr.		.■58 200” ”	150 000” ”	56%”	**

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose
viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §2

Om avräkning av utländsk skatt beslutar den skatterätt, som har att
upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Ansökan om avräkning skall vara inkommen till skatterättens kansli
inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft
eller, om den utländska skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt,
inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.

Över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.

Beträffande underrättelse om skatterättens beslut samt rätt att föra
talan mot beslutet äga bestämmelserna om besvär över taxering motsvarande
tillämpning.

Har avräkning av utländsk skatt Har avräkning av utländsk skatt
skett enligt 24 § men ändras taxe- skett enligt 24 § men ändras taxe *

Senaste lydelse 1971:408.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

ringen genom beslut av skatterätt
eller utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj.t eller genom eftertaxering,
skall skatterätten vidtaga
därav betingad ändring i avräkningen.

Föreslagen lydelse

ringen genom beslut av skatterätt
eller utslag av kammarrätten eller
regeringsrätten eller genom eftertaxering,
skall skatterätten vidtaga
därav betingad ändring i avräkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller
10 § 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika
böjningsformer och avses därmed förordningen om statlig inkomstskatt
skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande
form.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)1
dels att ordet ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att ordet ”uppbördsförordningens” i punkt 1 av anvisningarna
till 39 § skall bytas ut mot ”uppbördslagens”,

dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser
denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 2 § 2 och 4 morn., 4 § 1 och
3 morn., 25 §, 27 § 1 mom. och 70 § 2 mom. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 § 5 morn., av
nedan angivna lydelse.

Uppbördslag

Nuvarande lydelse

2 §

2 m o m. I denna förordning
förstås med

slutlig skatt: skatt som

påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds
beslut eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande
av bestämmelserna om nedsättning
av skatt enligt 4 morn.;

preliminär skatt:
räkning å slutlig skatt;

1 Förordningen omtryckt 1972: 75.

Föreslagen lydelse

2 m o m. I denna lag förstås
med

slutlig skatt: skatt som

§ omförmäld skatt, som erlägges i av -

i 3

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kvarstående skatt: skatt, sorn återstår att erlägga, sedan preliminär
skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av
eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig
skatt avslutats;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;

särskild skatteredukt
i o n: nedsättning av skatt enligt
5 morn.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig
som taxeras med tillämpning
av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) och 11 §
1 mom. förordningen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt;

gift skattskyldig: skattskyldig
som taxeras med tillämpning
av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) och 11 §
1 mom. lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än

nyss sagts.

4 m o m.2 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har
hemmavarande barn under 18 år,
och av gift skattskyldig, vars make
saknar taxerad inkomst enligt förordningen
(1947: 576) om statlig
inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
förordning som understiger
4 500 kronor, med 40 procent av
det belopp som motsvarar skillnaden
mellan 4 500 kronor och
den taxerade inkomsten.

av ogift skattskyldig, som har
hemmavarande barn under 18 år,
och av gift skattskyldig, vars make
saknar taxerad inkomst enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 4 500 kronor,
med 40 procent av det belopp
som motsvarar skillnaden mellan
4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av
den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna
lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

* Senaste lydelse 1973:1119.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning
här i riket större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen
enligt första stycket. Avser
makens bosättning här i riket endast
en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skattskyldige
skattereduktion, om maken
saknar taxerad inkomst enligt förordningen
om statig inkomstskatt,
med 900 kronor, och om maken
har taxerad inkomst enligt nämnda
förordning som understiger 2 250
kronor, med 40 procent av det belopp
som motsvarar skillnaden
mellan 2 250 kronor och den taxerade
inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.
Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda
bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio
dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Föreslagen lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning
här i riket större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen
enligt första stycket. Avser
makens bosättning här i riket endast
en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skattskyldige
skattereduktion, om maken
saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt, med
900 kronor, och om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 2 250 kronor, med
40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2 250
kronor och den taxerade inkomsten.

Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift,
allmän arbetsgivaravgift, redareavgift
och förseningsavgift enligt
116 c § taxeringsförordningen
samt annuitet å avdikningslån.

Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
arbetsgivaravgift, allmän
arbetsgivaravgift, redareavgift
och förseningsavgift enligt 116 c §
taxeringslagen samt annuitet å avdikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande
av preliminär A-skatt, öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

5 mom. Skattskyldig fysisk
person över 16 år, som varit bosatt
eller stadigvarande vistats här
i riket under någon del av beskattningsåret
och som under beskattningsåret
haft A-inkomst enligt
9 § 3 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
med minst 4 500 kronor,
åtnjuter särskild skattereduktion
med 250 kronor, om hans

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxerade inkomst enligt nämnda
lag icke överstiger 36 000 kronor,
överstiger den skattskyldiges statligt
taxerade inkomst 36 000 kronor
men icke 38 500 kronor åtnjutes
särskild skattereduktion
med belopp som motsvarar 10
procent av skillnaden mellan
38 500 kronor och den taxerade
inkomsten. Särskild skattereduktion
åtnjutes dock icke av skattskyldig,
som har rätt till avdrag
för nedsatt skatteförmåga enligt
50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

I fråga om särskild skattereduktion
äga bestämmelserna i 4 mom.
femte och sjätte styckena motsvarande
tillämpning.

4§

1 m o m.3 Har lokal skattemyn- 1 mom. Har lokal skattemyndighet
ej annorledes förordnat, dighet ej annorledes förordnat,

skall, då inkomst av tjänst hän- skall, då inkomst av tjänst hänför
sig till arbetsanställning som för sig till arbetsanställning som

är avsedd att vara kortare tid än är avsedd att vara kortare tid än

en vecka eller då inkomsten eljest en vecka eller då inkomsten eljest

avser bestämd tidsperiod och upp- avser bestämd tidsperiod och upp bäres

vid regelbundet återkom- bäres vid regelbundet återkommande
tillfällen, preliminär A-skatt mande tillfällen, preliminär A-skatt

utgå med belopp, som angivas i utgå med belopp, som angivas i

skattetabeller. Riksskatteverket skattetabeller. Regeringen eller den

fastställer för varje inkomstår så- myndighet regeringen bestämmer

dana tabeller. fastställer för varje inkomstår så dana

tabeller.

Skattetabellerna skola för olika Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vec- inkomstbelopp, beräknade för

ka eller den längre tid som riks- vecka eller den längre tid som

skatteverket bestämmer, angiva bestäms av regeringen eller den

därå belöpande preliminär skatt, myndighet regeringen utser, an Tabellerna

skola grundas på föl- giva därå belöpande preliminär

jande förutsättningar, nämligen skatt. Tabellerna skola grundas på

följande förutsättningar, nämligen

att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än
som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för
förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att den skattskyldige icke har

att erlägga socialförsäkringsavgift att erlägga socialförsäkringsavgift

• Senaste lydelse 1973: lill.

2 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

till folkpensioneringen enligt 19
kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller tilläggspensionsavgift,

att skattskyldig, som avses i
2 mom. första stycket 2) och 4)
erhåller skattereduktion, samt

Föreslagen lydelse

till folkpensioneringen enligt 19
kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, tilläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift,
att skattskyldig, som avses i
2 mom. första stycket 2) och 4)
erhåller skattereduktion,
att den skattskyldige erhåller
särskild skattereduktion, om inkomsten
för år räknat icke överstiger
38 500 kronor eller, såvitt
gäller i 2 mom. första stycket 3)
och 4) avsedd skattskyldig, 40 500
kronor, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

3 m o m. Skattetabellerna skola
angiva den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet,
som bestämts för inkomståret,
att sjukförsäkringsavgift
beräknas i enlighet med vad
riksförsäkringsverket bestämmer
för inkomståret samt att det
sammanlagda beloppet av kommunal
inkomstskatt och landstingsmedel
beräknas för skattekrona och
skatteöre till vissa i hela krontal
bestämda belopp, vilka riksskatteverket
fastställer för varje inkomstår.

Riksskatteverket må dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller
Malmö, efter framställning av
vederbörande kommun, upprätta
särskild tabell för inom kommunen
skattskyldiga, avseende en utdebitering
för kommunalt ändamål i
femtiotal ören, samt meddela de
närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av tabellen.
Den merkostnad, som kan uppkomma
för upprättandet av sådan
tabell, skall gäldas av vederbörande
kommun.

3 m o m. Skattetabellerna skola
angiva den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet,
som bestämts för inkomståret
samt att det sammanlagda
beloppet av kommunal inkomstskatt
och landstingsmedel beräknas
för skattekrona och skatteöre
till vissa i hela krontal bestämda
belopp, vilka regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer må dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller
Malmö, efter framställning av
vederbörande kommun, upprätta
särskild tabell för inom kommunen
skattskyldiga, avseende en utdebitering
för kommunalt ändamål
i femtiotal ören, samt meddela de
närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av tabellen.
Den merkostnad, som kan
uppkomma för upprättandet av sådan
tabell, skall gäldas av vederbörande
kommun.

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §*

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering
skall iakttagas:

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen uträknas med tilllämpning
av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring; att

tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsats
för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift paföres
i enlighet med vad riksförsäkringsverket
bestämmer för inkomståret;

att för skattskyldiga, som avses i
10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas
med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som
bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt och
landstingsmedel uträknas med ledning
av de belopp för skattekrona
och skatteöre, som för inkomståret
bestämts för utdebitering i beskattningsorten;
dock må riksskatteverket,
om särskilda omständigheter
föreligga, förordna att utdebitering
i hemortskommunen får
läggas till grund vid debitering av
preliminär B-skatt för fysisk person
eller dödsbo även om beskattningsorten
är en annan.

att sjukförsäkringsavgift uträknas
med tillämpning av 19 kap.
2 och 4 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring;

att för skattskyldiga, som avses i
10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt,
sådan skatt uträknas
med tillämpning av det procenttal
av grundbeloppet, som betämts
för inkomståret; samt
att kommunal inkomstskatt och
landstingsmedel uträknas med ledning
av de belopp för skattekrona
och skatteöre, som för inkomståret
bestämts för utdebitering i
beskattningsorten; dock må regeringen
eller den myndighet regeringen
bestämmer, om särskilda
omständigheter föreligga, förordna
att utdebitering i hemortskommunen
får läggas till grund vid
debitering av preliminär B-skatt
för fysisk person eller dödsbo även
om beskattningsorten är en annan.

27 §

1 m o m.5 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig
skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter
i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:

att för skattskyldiga, som avses
i 10 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt, sådan skatt
uträknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som
fastställts att gälla för den preliminära
skatt, vilken skall avräknas
mot den ifrågavarande slutliga
skatten;

att för skattskyldiga, som avses
i 10 § 1 mom. lagen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas
med tillämpning av det procenttal
av grundbeloppet, som fastställts
att gälla för den preliminära skatt,
vilken skall avräknas mot den ifrågavarande
slutliga skatten;

* Senaste lydelse 1973: lill.
» Senaste lydelse 1973:1119.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning
av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret
gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam
post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal,
som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den
slutliga skatten debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller; att

kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp
som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten
är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
debiteras enligt 19 kap.
lagen om allmän försäkring och,
såvitt gäller person med inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning,
med beaktande av avgiftsbelopp
som uträknats av allmän
försäkringskassa;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
debiteras enligt 19
kap. lagen om allmän försäkring
och med beaktande av avgiftsbelopp
som uträknats av allmän försäkringskassa; -

att socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen såvitt gäller
person med inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning debiteras
med tillämpning av bestämmelserna
i 11 kap. 4 § samt 19 kap.
3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring; att

i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och redareavgift debiteras i
en gemensam post; samt
att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga
flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid
öretal bortfaller.

70 §

2 mom. Har vid granskning
hos riksskatteverket av verkställd
debitering befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd
till för ringa belopp eller att skattereduktion,
preliminär skatt eller
ränta blivit gottskriven med för
högt belopp, skall vederbörande
länsstyrelse underrättas härom.
Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig. Föreligger för -

2 mom. Har vid granskning
hos riksskatteverket av verkställd
debitering befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att skattereduktion,
särskild skattereduktion, preliminär
skatt eller ränta blivit gottskriven
med för högt belopp, skall
vederbörande länsstyrelse underrättas
härom. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ärendet,
som må finnas erforderlig.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållande, som nyss sagts, skall Föreligger förhållande, som nyss

länsstyrelsen, efter hörande av sagts, skall länsstyrelsen, efter höden
skattskyldige när så finnes på- rande av den skattskyldige när så

kallat, fastställa det belopp denne finnes påkallat, fastställa det be har

att erlägga. lopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet
som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande
felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige
eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne
har att erlägga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Därvid skall följande
iakttas.

1. Den nya lydelsen av 27 § 1 mom. åttonde att-satsen tillämpas
första gången vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund
av 1975 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 2 § 2, 4 och 5 morn., 4 § 1 mom. andra
stycket tredje och femte att-satserna, 4 § 3 mom. första stycket, 25 §
tredje att-satsen, 27 § sjunde att-satsen och 70 § tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1975 samt slutlig och tillkommande
skatt på grund av 1976 års taxering.

3. Förekommer i lag eller annan författning ordet "uppbördsförordning”
i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag
bytas ut mot ”uppbördslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma
tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer
i lag eller annan författning och avser uppbördsförordningen, bytas
ut mot ”lag” i motsvarande form.

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall

dels att ordet 'förordning” skall, om det avser denna förordning,
bytas ut mot "lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Lag om begränsning av skatt i vissa fall

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres Spärrbelopp enligt 3 § jämföres
med sammanlagda beloppet av med sammanlagda beloppet av

statlig inkomstskatt, förmögenhets- statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
allmän kommunalskatt, skatt, allmän kommunalskatt och

landstingsmedel och tingshusmedel landstingsmedel som beräknats

som beräknats för den skattskyl- för den skattskyldige på grund

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

dige på grund av taxeringen. I
skattebeloppet inräknas även sjömansskatt,
om den skattskyldige
erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 mom. uppbördsförordningen
(1953: 272) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, skall skattebelopp
enligt första stycket beräknas
som om skattereduktion eller avräkning
av skatt icke skett.

Föreslagen lydelse

av taxeringen. I skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den
skattskyldige erlagt sådan skatt
under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen
(1953: 272) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, skall skattebelopp enligt
första stycket beräknas som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträffande
4 § första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika
böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt

i vissa fall skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot
”lag” i motsvarande form.

5 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1
dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning,
bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 68 och 72 a §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Taxeringslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd
och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade
taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den
skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig in- deisi avseende å statlig inkomstskatt
inkomst av olika för- komstskatt inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika värvskällor med angivande tillika

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

* Senaste lydelse 1974: 298.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

i fråga om skattskyldiga som avses
i 9 § 3 mom. förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
huruvida inkomsten utgör Ainkomst
eller B-inkomst, medgivet
avdrag för underskott å förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst
(summan av inkomsterna av olika
förvärvskällor, minskad med avdrag
för underskott), medgivna
allmänna avdrag som icke avse
underskott å förvärvskälla, taxerad
och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958:295)
om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig
dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den
skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

deisi avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

Föreslagen lydelse

i fråga om skattskyldiga som avses
i 9 § 3 mom. lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt huruvida
inkomsten utgör A-inkomst
eller B-inkomst, medgivet avdrag
för underskott å förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan
av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag
för underskott), medgivna allmänna
avdrag som icke avse underskott
å förvärvskälla, taxerad och
beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser
förutsättning för avdrag enligt
48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) eller för
skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördsförordningen (1953: 272),

dels beslut i övrigt, som avser
förutsättning för avdrag enligt 48 §
2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) eller för skattereduktion
enligt 2 § 4 och 5 mom.
uppbördslagen (1953: 272),

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog,
varå skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen
om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst
4 500 kronor för ensamstående
och till sammanlagt minst 4 500
kronor för makar, som varit gifta
vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans,
skall den beräknade taxerade
inkomsten införas, även om
beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Uppgår den enligt lagen om
statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst
4 500 kronor för ensamstående
och till sammanlagt minst 4 500
kronor för makar, som varit gifta
vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans,
skall den beräknade taxerade
inkomsten införas, även om
beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt
skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds
upprättande meddelas
av Kungl. Maj:t.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds
upprättande meddelas
av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan
längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72 a §3

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har
sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest
uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet
som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden
i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958:
295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig
dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka
skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga
härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet
som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp
i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande
av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag
som medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga
om allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller
avdrag för premier och andra avgifter,
som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3) kommunalskattelagen,
eller motsvarande avdrag
enligt 4 § 1 mom. andra stycket
förordningen om statlig inkomstskatt
eller avdrag enligt 46 § 3
mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.
nämnda förordning eller i fråga
om grundavdrag eller uppenbar
felaktighet till den skattskyldiges
nackdel i fråga om sådana förutsättningar
för skattereduktion som
enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom
A-inkomst enligt 9 § 3 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande
avdrag enligt förordningen om
statlig inkomstskatt i fall då den
skattskyldiges inkomst eller, vad
angår makar som båda taxerats,
de skattskyldigas inkomster helt
eller delvis utgjorts av folkpension,

s Senaste lydelse 1974: 298.

3) uppenbar felaktighet i fråga
om allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller
avdrag för premier och andra avgifter,
som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3) kommunalskattelagen,
eller motsvarande avdrag
enligt 4 § 1 mom. andra stycket
lagen om statlig inkomstskatt eller
avdrag enligt 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen eller 4 § 2
mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller i fråga om grundavdrag
eller uppenbar felaktighet
till den skattskyldiges nackdel i
fråga om sådana förutsättningar
för skattereduktion eller särskild
skattereduktion som enligt 68 §
skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom
A-inkomst enligt 9 § 3 mom.
lagen om statlig inkomstskatt betecknats
som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande
avdrag enligt lagen om statlig
inkomstskatt i fall då den skattskyldiges
inkomst eller, vad angår
makar som båda taxerats, de skattskyldigas
inkomster helt eller delvis
utgjorts av folkpension,

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta
om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta
om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering
i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse
enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet
av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos
den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutats skall, om det behövs, yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra
eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,
om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas
den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket
föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras
hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfa- Närmare föreskrifter om förfarandet
vid rättelse enligt denna pa- randet vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t. ragraf meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna
i 68 § andra stycket och 72 § andra stycket tillämpas första gången
i fråga om 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”taxeringsförordning”
i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna
lag bytas ut mot ”taxeringslag” i motsvarande form. Vidare skall vid
samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer
i lag eller annan författning och avser taxeringsförordningen,
bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift

dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning,
bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna
lydelse.

SkU 1974: 54

Lag om allmän arbetsgivaravgift

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §i

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom,
erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande fyra procent
av sådan inkomst, i den mån
arbetsgivare icke har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna förordning.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse
eller inkomst av här belägen
jordbruksfastighet som brukas av
honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift
om inkomsten av annat
förvärvsarbete överstiger tiotusen
kronor. Avgiften är fyra procent
av den del av inkomsten som överstiger
nämnda belopp. Avgift erlägges
icke i den mån arbetsgivare
har att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt
2 § denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig
inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej
sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret
anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra
kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första
stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna

i 4 § tillämpas första gången ifråga om inkomster som upptages till beskattning
vid 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika
böjningsformer och avses därmed förordningen om allmän arbetsgivaravgift
skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i
motsvarande form.

1 Senaste lydelse 1973: 486.

SkU 1974: 54

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 dels

att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 19 kap. 2,4, 7 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

Försäkrad, som vid utgången av
visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt sextiosju
år och ej heller för december
månad samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt
denna lag, skall för nämnda år till
kassan erlägga sjukförsäkringsavgift
under förutsättning
att till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst beräknats
för honom vid taxering året närmast
efter det år avgiften avser.

Avgift till sjukförsäkringen enligt
1 § skall utgå med tre och åtta
tiondels procent av det belopp,
varå avgiften skall beräknas. Influtna
avgifter fördelas mellan de
allmänna försäkringskassorna i
förhållande till deras utgifter under
året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter för läkemedel
och kostnader enligt lagen
(1974: 525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning. Regeringen
äger förordna, att viss del av medlen
skall ingå till en fond, be 1

Lagen omtryckt 1973: 908.

* Senaste lydelse 1974: 526.

Försäkrad, som vid utgången
av visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt
sextiosju år och ej heller för december
månad samma år åtnjutit
ålderspension eller förtidspension
enligt denna lag, skall för nämnda
år erlägga sjukförsäkringsavgift
under förutsättning att
han under året haft inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 §.

Vid beräkning av avgift enligt
första stycket äger 3 § andra och
fjärde styckena samt 11 kap. 4 §
motsvarande tillämpning.

§2

Avgift till sjukförsäkringen enligt
1 § eller sjukförsäkringsavgift
enligt 2 § skall utgå med sju procent
av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. För försäkrad som
på grund av undantagande enligt
11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken
försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas
dock avgift enligt 2 § efter den
lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med
hänsyn till den inverkan undantagandet
eller karenstiden bedömes

SkU1974: 54

Föreslagen lydelse

få på försäkringens utgifter. Influtna
avgifter fördelas mellan de allmänna
försäkringskassorna till täckande
av deras utgifter under året
för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat
de utgifter för läkemedel
och kostnader enligt lagen (1974:
525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.,
som åvila kassorna, samt för förvaltning,
till den del utgifterna icke
täckas av statsbidrag enligt 7 §.
För reglering av över- och underskott
skall finnas en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförande
av medel till och från fonden.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen
enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen
skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna
procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått
det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg
med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen
beräknas med två decimaler.

6 §»

Sjukförsäkringsavgift fastställes
av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande.
Sådan avgift beräknas för
helt år och utgår för varje avgiftspliktig
med visst belopp i hela
kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så,
att den i förening med andra medel
som äro tillgängliga för motsvarande
ändamål förslår till bestridande
av den allmänna försäkringskassans
utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som

* Senaste lydelse 1974: 526.

Nuvarande lydelse

nämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvaltas
enligt grunder som fastställas
i enahanda ordning.

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

åvila kassan, samt till förvaltningskostnader
och erforderlig
fondering.

Avgiften består av en fast och
en rörlig del. Den fasta delen skall
vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga
försäkrade i landet. Den
rörliga delen skall utgöra en kvotdel
av den försäkrades inkomst av
förvärvsarbete det år avgiften avser.
Vid fastställande av denna
kvotdel skall beaktas om inkomsten
härrör från anställning eller
från annat förvärvsarbete. Härrör
inkomsten från annat förvärvsarbete
än anställning skall även beaktas
om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt
tredje stycket gälla bestämmelserna
i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar.
Hänsyn tages dock ej till lön eller
annan gottgörelse som utgör beskattningsbar
inkomst enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt
eller enligt 1 § 2 mom.
nämnda förordning skattepliktig
dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift
må icke överstiga ett belopp motsvarande
en tiondel av hans till
statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året
närmast efter det år avgiften avser.

Statsbidrag utgår för varje
år med en tredjedel av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat
de utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974: 525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

Om debitering och uppbörd av
sjukförsäkringsavgifter och avgif *

Senaste lydelse 1974: 526.

* Senaste lydelse 1974: 510.

Föreslagen lydelse

§4

Statsbidrag utgår för varje
år med en fjärdedel av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

§5

Om debitering och uppbörd av
sjukförsäkringsavgifter och avgif -

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse

ter till folkpensioneringen enligt
2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i
den ordning regeringen bestämmer
av statsverket uppbära hela
beloppet av de sjukförsäkringsavgifter,
som vid debitering av slutlig
skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt
2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning beträffande
befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift
som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift
för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från
en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.

Föreslagen lydelse

ter till folkpensioneringen enligt
2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om hustrutilllägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med hälften
av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
för den som är gift ettusenfemhundra
kronor och för annan tvåtusen
kronor.

Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må
överstiga för den som är gift etttusenfemhundra
kronor och för annan
tvåtusen kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bo

stadstillägg föreligger,
hustrutillägget.

göras först å bostadstillägget och därefter å

14 §

Kommun skall för varje år bestrida
kostnaden för kommunala
bostadstillägg, vilka under året utbetalats
för pensionsberättigade

1 Lagen omtryckt 1973: 909.

Kommun skall för varje år bestrida
kostnaden för kommunala
bostadstillägg, vilka under året utbetalats
för pensionsberättigade

SkU 1974: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som äro mantalsskrivna i kommu- som äro mantalsskrivna i kommunen.
nen. Kostnaden beräknas enligt

föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
som avser tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av prop. 1974: 132 har till skatteutskottet hänvisats
följande motioner, nämligen

1974: 1888 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om upphävande av avdragsrätten
för löntagares sjukförsäkringsavgift för taxeringsåret 1976,

2. att vad gäller utformningen av skatteskalorna avslå förslaget i prop.
1974:132 till den del det innebär höjning av marginalskatterna,

3. att skattskyldig vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt
skall åtnjuta förhöjt avdrag för egenavgift uppgående till 125 procent
av nämnda avgift,

4. att hos Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till skatteutredningen
innebärande att utredningen snarast skall utarbeta förslag till
indexreglering av skattesystemet,

5. att hos Kungl. Maj:t i övrigt ge till känna vad i motionen anförts
om skattepolitiken på längre sikt;

1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen vid sin behandling av prop. 1974: 132 beslutar

1. att i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttala, att den till
årsskiftet 1975—1976 planerade skatteomläggningen skall ges utpräglad
låginkomstprofil,

2. att avslå förslaget om slopande av avdragsrätten för 1974 års avgifter
till sjukförsäkringen,

3. att höjningen av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen begränsas
till vad som erfordras för omläggningen av sjukförsäkringsavgiften,
dvs. från 3,8 till 6,1 procent,

4. att inkomstskatten för aktiebolag vid den statliga taxeringen höjs
från 40 till 50 procent och skatten för ekonomiska föreningar från 32
till 40 procent från den 1 januari 1975,

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande förutsättningarna
för övergång till en progressiv bolagsskatt,

SkU1974: 54

6. att energiskatt på elektrisk kraft från den 1 januari 1975 tas ut
med 1 öre per förbrukad kWh,

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande lättnader
i företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna,
i första hand genom införandet av ett avgiftsfritt bottenbelopp,

8. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en differentiering
av den allmänna arbetsgivaravgiften,

9. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till riksdagen beträffande
sådana ändringar i systemet för avräkning av skattemedel med kommuner
och landsting, att dessa inte vissa år drabbas av dubbla bortfall
av skatteunderlag i samband med omläggningarna av den statliga beskattningen; 1974:

1891 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

att riksdagen

1. beträffande mervärdeskatten antar följande

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt:

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt dels

att 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att anvisningar till 13 § utfärdas enligt nedan angivna lydelse.

13 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 15 procent Skatten utgår med 0 procent av
av beskattningsvärdet. beskattningsvärdet för andra livs medel

än spritdrycker och vin,
malt- och läskedrycker, tobaksvaror
samt choklad- och konfektyrvaror.
I övriga fall utgår skatten
med 15 procent av beskattningsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 13 §.

Med livsmedel avses vara som anges i 1 § 1. livsmedelslagen (1971:
511). Med spritdrycker och vin avses sådana varor som anges i 1 §
rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521). Undantaget för maltoch
läskedrycker avser vara som anges i 7 § förordningen (1960: 253)
om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker. I fråga om
tobaksvaror hänförs endast snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer

SkU1974: 54

24.02) till livsmedel enligt livsmedelslagen medan undantaget för
choklad- och konfektyrvaror avser sådana varor hänförliga till tulltaxenummer
17.04, 18.06, 19.08 eller 21.07 som anges i den till förordningen
(1941: 251) om särskild varuskatt fogade förteckningen över
varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Regeringen utfärdar
närmare bestämmelser rörande ikraftträdandet.

2. beträffande grundavdragen avslår prop. 1974: 132 i vad avser
ändrad lydelse av 48 § kommunalskattelagen (1928: 370),

3. beträffande skatteskalan för statlig inkomstskatt antar det i prop.
1974: 132 framlagda förslaget med den ändringen att 10 § 1 mom.
lagen (1947: 546) om statlig inkomstskatt erhåller följande lydelse:

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent
av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten,

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke	20 000 kr.	1 050 kr. för	15 000 kr. och 13% av återstoden
20 000 ” ”	30 000 ”	1 700 ” ”	20 000 ” ”	19%” ”
30 000 ” ”	52 500 ”	3 600 ” ”	30 000 ” ”	28% ” ”
52 500 ” ”	65 000 ”	9 900 ” ”	52 500 ” ”	38%” ”
65 000 ” ”	70 000 ”	14 650 ” ”	65 000 ” ”	43%” ”
70 000 ” ”	100 000 ”	16 800” ”	70 000 ” ”	48% ” ”
100 000” ”	150 000”	31 200” ”	100 000 ” ”	52% ” ”
150 000 kr.		57 200 ” ”	150 000” ”	56% ” ”

4. beträffande skattereduktionen antar prop. 1974: 132 med den ändringen
att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) skall ha följande
lydelse:

2§.

4 m o m. Skattereduktion åtnjutes

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

skyldiges taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 50 000
kronor eller — om den taxerade inkomsten överstiger 50 000 men icke
59 000 kronor — med 1 800 kronor minskat med 20 procent av skillnaden
mellan den taxerade inkomsten och 50 000 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 4 500 kronor, med belopp beräknat till högst 1 800
kronor enligt bestämmelserna ovan minskat med 40 procent av det belopp
som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och makens taxerade
inkomst.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna
lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För
gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall
få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens
bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad
inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor om den
skattskyldiges taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 25 000
kronor eller — om den taxerade inkomsten överstiger 25 000 men icke
29 500 kronor — med 900 kronor minskat med 20 procent av skillnaden
mellan den taxerade inkomsten och 25 000 kronor. Om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor minskas
skattereduktionen med 40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2 250 kronor och makens taxerade inkomst.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig
dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda
bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om
trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut
nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift
enligt 116 c § taxeringsförordningen samt annuitet å avdikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slut -

SkU 1974: 54

lig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande
av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av
skattereduktion bortfaller.

5. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften beslutar att den i
2 och 4 §§ lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift angivna procentsatsen
höjs från 4 till 5,3 och att till ikraftträdandebestämmelsema
fogas ett nytt stycke av innebörd att äldre lydelse av 2 § alltjämt äger
tillämpning beträffande avgift som skall erläggas av kommun eller
landstingskommun;

6. beträffande socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
med den ändringen att det i 4 § föreslagna procenttalet sju bestäms
till sex och en tiondel samt med ett tillägg av en punkt 3 till ikraftträdandebestämmelsema
med nedan angivna lydelse:

3. Avgift enligt 4 §, som skall erläggas av kommun eller landstingskommun,
utgår med tre och åtta tiondels procent av det belopp varå
avgiften skall beräknas.

7. beträffande bolagsskatten beslutar att den i 10 § 2 mom. a) lagen
(1947: 546) om statlig inkomstskatt angivna procentsatsen höjs från
40 till 50 från och med den 1 januari 1975, dock att äldre bestämmelser
fortfarande gäller beträffande taxering och eftertaxering för år
1974 eller tidigare år;

1974: 1892 av herr Löfgren (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972
års skatteutredning avseende införandet av ett inflationsskydd i det direkta
skattesystemet;

1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar att rätten att vid 1976 års taxering göra avdrag
för 1974 års sjukförsäkringsavgift bibehålls.

Yrkandena under punkterna 3 och 7 i motionen 1974: 1890 och under
punkten 6 i motionen 1974:1891 har hänvisats till socialförsäkringsutskottet
och behandlas i dess betänkande SfU 1974: 33.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels den med anledning av prop. 1974: 129 väckta motionen

1974: 1883 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari under punkten B hemställs att

riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t uttala vad i motionen
anförts om införandet av möjligheter till särskilda deklarationsavdrag
för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade barn.

Yrkandet under punkten A i motionen 1974: 1883 har hänvisats till
socialförsäkringsutskottet och behandlas i dess betänkande SfU 1974: 32.

SkU 1974: 54

dels de vid riksdagens början väckta motionerna
1974: 8 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att ändra gällande bestämmelser om skattereduktion
så att även gifta skattskyldiga som enbart har kommunalskatt
kan erhålla skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen;

1974: 148 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 11 § 1 mom. förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt att B-inkomster till den del de
understiger 2 000 kr. vid skatteberäkningen alltid betraktas som A-inkomster
och således ej blir föremål för ”sambeskattning”;

1974: 149 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) att allmänna avdrag enligt 46 § 2 morn., som
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å makes skattepliktiga inkomst i
hemortskommunen, i första hand får avräknas mot vederbörandes inkomster
i andra kommuner och i andra hand å andre makens inkomst;

1974: 190 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkten B hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag om slopad faktisk
sambeskattning av makar, verksamma i den egna rörelsen, läggs fram
för årets riksdag;

1974: 364 av herr Bohman m. fl. (m) vari under hänvisning till motiveringen
i motionen 1974: 558 hemställs
att riksdagen

1. beslutar att fr. o. m. inkomståret 1974 införa avdragsrätt, begränsad
till ett av riksskatteverket årligen beslutat belopp, vid inkomstbeskattningen
för faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för
familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för ensamstående familjeförsörjare,
allt under förutsättning att barnen icke erhållit plats
på barn- eller familjedaghem,

2. beslutar att införa ett extra familjeavdrag om 2 000 kronor per
år vid inkomstbeskattningen för familjer med hemmamake och barn
under 10 år fr. o. m. inkomståret 1974,

3. antar följande

Förslag till

Lag orri ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 20 § samt punkt 6 av anvisningarna till 22 §
och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse:

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

SkU 1974: 54

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande
barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

Anvisningar
till 22 §

6. Avdrag får ske för värdet av arbete som i förvärvskälla utförts av
andre maken om båda makarna varit verksamma i förvärvskällan i ej
blott ringa omfattning. Riksskatteverket fastställer grunden härför.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

till 29 §

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, samt
avdrag för värdet av arbete som utförts av andre maken gäller vad som
är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till 22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1975 eller tidigare års taxering för år 1975 eller tidigare år.

1974: 375 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att de delar av änkepensionen, som inräknas
i barnpensionen för att garantiregeln om en barnpension om minst 40
procent av basbeloppet skall kunna uppfyllas, också i beskattningshänseende
räknas som barnpension;

1974: 610 av herrar Jonasson (c) och Carlsson i Vikmanshyttan (c)
vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag som ger de förvärvsarbetande
mödrar som själva bekostar barntillsynen rätt till ett
fast avdrag på den slutliga skatten;

1974: 613 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1974 års riksdag
beträffande rätt till individuell beskattning i de fall då två makar
båda är verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri,
hantverk, handel eller annan rörelse i enlighet med vad som
anförts i motionen;

1974: 939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under hänvisning till motiveringen
i motionen 1974: 932 under punkterna A och B hemställs
att riksdagen

A. hos Kungl. Maj:t anhåller att skatteutredningen erhåller tilläggsdirektiv
att framlägga förslag om indexreglering av skattesystemet,

SkU 1974: 54

B. hos Kungl. Maj:t anhåller att skatteutredningen erhåller tilläggsdirektiv
som möjliggör ett förutsättningslöst arbete i enlighet med vad
i motionen 1974: 932 anförts;

1974: 1219 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkterna 1 och 4
hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till
1972 års skatteutredning om införandet av ett inflationsskydd i det
direkta skattesystemet,

4. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt anförts
i motionen beträffande skattepolitikens allmänna inriktning på kort och
lång sikt;

1974:1235 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson
i Skee (c) vari hemställs

att riksdagen beslutar ändra 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:
272) på så sätt att inkomst i form av statligt vårdbidrag undantas från
den vårdbidragsberättigades taxerade inkomst vid fastställande av andre
makens rätt till skattereduktion;

1974: 1241 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att 1972 års skatteutredning
anmodas att snarast framlägga förslag till särbeskattning av äkta makar
som arbetar i enskild firma.

Yrkandena under punkterna A och C i motionen 1974: 190 har utskottet
behandlat i betänkandet SkU 1974: 38.

Yrkandena i motionen 1974: 939 under punkterna C 1—3 och D har
utskottet behandlat i betänkandet SkU 1974: 47, under punkterna C 4
och C 6 i betänkandet SkU 1974: 42, under punkten C 5 i betänkandet
SkU 1974: 48 och under punkten G i betänkandet SkU 1974: 38. Yrkandena
under E och F behandlar utskottet i annat sammanhang.

Yrkandet i motionen 1974: 1219 under punkten 2 har behandlats
av finansutskottet i betänkandet FiU 1974: 1 och under punkten 3 av
skatteutskottet i betänkandet SkU 1974: 48.

Utskottets yttrande

Förslagen i prop. 1974: 132, som är utformade i huvudsaklig överensstämmelse
med vad 1972 års skatteutredning förordat i sitt betänkande
(SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m. m., innebär att
löntagarna inte längre skall erlägga sjukförsäkringsavgift och att deras
rätt till avdrag vid taxeringen för sådan avgift slopas fr. o. m. 1976 års
taxering.

Den nuvarande avtrappningen av grundavdragen upphör och stats -

SkU 1974: 54

skatteskalan justeras, vilket medför att marginalskatten lindras främst
för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skärps något för inkomsttagare
i de högre inkomstskikten.

Inkomsttagare i aktiv ålder med en till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, som inte överstiger 36 000 kr., medges ett extra avdrag på den
slutliga skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr. per år. Vidare
tillförsäkras folkpensionärer, vilkas statligt taxerade inkomst inte överstiger
36 000 kr., extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

De ovannämnda åtgärderna på skatte- och avgiftsområdet medför
skattelättnader i alla inkomstlägen utom de allra högsta. Procentuellt
sett är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat
i kronor är skattelättnaden däremot störst vid årsinkomster mellan
50 000 och 100 000 kr., där den uppgår till drygt 2 000 kr.

För att bereda en lättnad främst för småföretagarna skall egenavgift
enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första
10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

I avsikt att lindra marginaleffekterna för folkpensionärerna skall avtrappningen
av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension
ske med en tredjedel i stället för som f. n. med hälften av den sidoinkomst
som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000 kr.
för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär.

Kommuner och landsting skall enligt förslaget kompenseras för bortfall
av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreglerna och för
ökade kostnader för hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till
folkpensionärerna.

De ovannämnda ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1975.

Kostnaderna för reformerna, sorn beräknats till 4 800 milj. kr., föreslås
täckta genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas
socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 %.

De föreslagna åtgärderna på det socialpolitiska området behandlas av
socialförsäkringsutskottet i betänkandena SfU 1974: 32 och 1974: 33.

Riktlinjerna för reformen

De föreslagna skatte- och socialpolitiska åtgärderna, som får ses sorn
ett provisorium i avvaktan på det slutliga resultatet av den inom skatteutredningen
pågående översynen av skattesystemet, syftar till att åstadkomma
lindring i marginaleffekterna för inkosttagare i mellaninkomstlägena
och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster.
Löntagarorganisationerna har vid överläggningar med regeringen i våras
utfäst sig att beakta skatteomläggningen vid de kommande avtalsförhandlingarna.
Härigenom skapas förutsättningar för att man vid dessa

SkU1974: 54

förhandlingar skall kunna uppnå reella ekonomiska förbättringar för
löntagarna utan att löneökningarna får ogynnsamma verkningar från
stabiliseringspolitisk synpunkt. För att tillgodose löntagarorganisationernas
önskemål om skattelättnader även beträffande 1976 års inkomster
har skatteutredningen i tilläggsdirektiv den 13 september 1974 fått i uppdrag
att senast till årsskiftet lägga fram förslag härom.

Herr Hermansson m. fl. anser i motionen 1974: 1891, att den föreslagna
skatte- och avgiftsomläggningen inte medför tillräckliga lättnader
för inkomsttagare med lägre inkomster. Motionärerna yrkar därför sådana
ändringar av förslagen i propositionen, att mervärdeskatten på
livsmedel slopas, att avtrappningen av grundavdraget bibehålls, att nuvarande
skatteskala ändras på så sätt att skattesatsen i inkomstskikten
över 65 000 kr. höjs i enlighet med förslaget i propositionen och att
skattereduktionen, dvs. avdraget på 1 800 kr. från den slutliga skatten,
avtrappas med 20 % av den del av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten som överstiger 50 000 kr. Enligt motionärernas förslag skall
reformerna finansieras genom höjningar av den allmänna arbetsgivaravgiften
från 4 till 5,3 % och av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
från 3,8 till 6,1 % samt av den statliga inkomstskatten för aktiebolag
m. fl. juridiska personer från 40 till 50 %. Kommuner och landsting
skall dock undantas från höjningarna av den allmänna arbetsgivaravgiften
och socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen.

Yrkandena rörande socialförsäkringsavgiften behandlas av socialförsäkringsutskottet.

En avveckling av mervärdeskatten på livsmedel medför ett årligt skattebortfall
för staten på 4 250 milj. kr. Den statliga subventioneringen av
vissa baslivsmedel, som för budgetåret 1974/75 uppgår till ca 1 900 milj.
kr., medför i vissa fall större prissänkningar för konsumenterna än motionärernas
förslag. När frågan om slopande av mervärdeskatten på
livsmedel tidigare prövats av riksdagen, har utskottet även åberopat
kontrolltekniska och administrativa skäl däremot. Hänvisningen i motionen
till den differentiering av mervärdeskatten, som förekommer i vissa
andra länder, har inte givit utskottet anledning frånträda denna uppfattning,
som ytterligare bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Mot
den av motionärerna föreslagna skatteskalan kan invändas att den inte
tillgodoser löntagarorganisationernas krav på lindring av marginalskatten
i mellaninkomstlägena. Departementschefen har i propositionen
framhållit, att frågan om avtrappning av 1 800-kronorsavdraget bör prövas
av skatteutredningen i samband med den fortsatta översynen av skattesystemet.
Utskottet delar denna uppfattning. Socialförsäkringsutskottet
har i betänkandena SfU 1974: 32 och 1974: 33 tillstyrkt samtliga förslag
på det socialpolitiska området, som sammanhänger med den nu aktuella
skatte- och avgiftsomläggningen.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka de av niotio -

SkU 1974: 54

närerna angivna riktlinjerna för reformen och till följd härav inte heller
förslagen till finansiering. Utskottet avstyrker således bifall till motionen
1974: 1891 i de delar den hänvisats till utskottet.

Från de inledningsvis angivna utgångspunkterna har utskottet funnit,
att de i prop. 1974: 132 föreslagna åtgärderna tillsammantagna är
väl ägnade att tillgodose de med reformen avsedda syftena. Utskottet
tillstyrker därför i princip de i propositionen framlagda beskattningsförslagen.
I ett hänseende har utskottet emellertid inte ansett sig kunna biträda
departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av
avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering.
Utskottet återkommer härtill i det följande.

Utskottet behandlar härefter de i prop. 1974: 132 framlagda förslagen
på beskattningsområdet och övriga med anledning av nämnda proposition
väckta motioner ävensom en med anledning av prop. 1974: 129
väckt motion och vissa vid riksdagens början väckta motioner.

Skatteomläggningen

Grundavdrag och statsskatteskala

Förslaget i propositionen innebär, att den nuvarande avtrappningen
av grundavdragen slopas och att skatteskalan vid den statliga inkomstbeskattningen
justeras. Det sammanlagda resultatet härav är en sänkning
av marginalskatten i inkomstlägena 30 000—50 000 kr. med 5—10
procentenheter och en höjning av marginalskatten i inkomstlägena över
75 000 kr. med 1—3 procentenheter.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. yrkas att skatteskalan
utformas så att den inte medför höjning av marginalskatten.

Övergången till fasta grundavdrag innebär otvivelaktigt förenklingar
såväl för de skattskyldiga som för beskattningsmyndigheterna. Vid en
jämförelse mellan den föreslagna skatteskalan och den nuvarande måste
också ändringen av grundavdraget, slopandet av sjukförsäkringsavgiften
för löntagare och förslaget om särskild skattereduktion beaktas. I likhet
med departementschefen anser utskottet, att den relativt obetydliga
skärpningen av marginalskatten i de högre inkomstskikten är motiverad
från fördelningspolitisk synpunkt och att den inte nämnvärt försvårar senare
erforderliga justeringar av skatteskalan.

Med det anförda tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna av
grundavdragen och skatteskalan och avstyrker berörda yrkande i motionen
1974:1888.

Särskild skattereduktion och extra avdrag för folkpensionärer

Låginkomsttagarna och folkpensionärerna får särskilda skattelättnader
enligt förslaget i propositionen. Skattskyldig över 16 år, som varit
bosatt här under någon del av beskattningsåret och haft arbetsinkomst

SkU 1974: 54

på minst 4 500 kr. samt inte i egenskap av folkpensionär är berättigad
till extra avdrag vid taxeringen, får ett avdrag på den slutliga skatten,
s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr., om den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten inte överstiger 36 000 kr. Folkpensionär, vars
statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., är berättigad till
extra avdrag vid den statliga och kommunala taxeringen med minst 500
kr. 250-kronorsavdraget och det extra avdraget på 500 kr. för folkpensionärer
avtrappas med 10 resp. 20 % av den del av den statligt taxerade
inkomsten som överstiger 36 000 kr. Därigenom blir avdragen helt
avtrappade, när den taxerade inkomsten uppgår till 38 500 kr. Den särskilda
skattereduktionen och det ovannämnda extra avdraget medges
oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till andre makens inkomst.

Det extra avdraget vid inkomsttaxeringen på 500 kr. för folkpensionärerna
medför liksom den särskilda skattereduktionen en definitiv skattelättnad
på 250 kr. per år, när den statligt taxerade inkomsten inte överstiger
36 000 kr. Utskottet är medvetet om att de föreslagna avdragen
medför ett visst merarbete vid taxeringen och debiteringen. Med hänsyn
till angelägenheten av att också låginkomsttagarna och folkpensionärerna
bereds erforderliga skattelättnader tillstyrker utskottet departementschefens
förslag som en provisorisk lösning.

Avdrag för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering

Såväl inom skatteutredningen som vid remissbehandlingen har det
rått delade meningar om avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift
bör bibehållas vid 1976 års taxering eller ej. Departementschefen
har för sin del ansett det naturligt, att den föreslagna avgiftsomläggningen,
som innefattar slopande av både sjukförsäkringsavgiften för löntagarna
och avdragsrätten för avgiften, tillämpas fullt ut redan vid 1976
års taxering.

I motionerna 1974: 1888 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr
Fälldin m. fl. och 1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka yrkas att avdragsrätten
för löntagarnas sjukförsäkringsavgift skall bibehållas vid
1976 års taxering.

Vid en samman vägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974
års sjukförsäkringsavgift har utskottet kommit till slutsatsen att denna
avdragsrätt bör bibehållas men maximeras för löntagarna till högst 500
kr. Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift upp till denna
summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

För staten och kommunerna medför denna begränsade avdragsrätt ett
inkomstbortfall som kan beräknas till ca 900 milj. kr. Detta inkomstbortfall
uppkommer som en teknisk följd av uppbördssystemet först
hösten 1976 och våren 1977 och är inte medräknat i prop. 1974: 132.
Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis
kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och

SkU 1974: 54

1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skatteutredning
beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Sammanfattningsvis innebär utskottets förslag beträffande avdragsrätten
för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering följande. Skattskyldig,
som 1974 haft inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring (AFL), får avdrag med högst 500 kr., medan skattskyldig,
som inte haft inkomst av förvärvsarbete eller endast haft inkomst
av annat förvärvsarbete enligt nämnda lagrum, liksom hittills får
avdrag med hela den debiterade sjukförsäkringsavgiften. Om den skattskyldige
haft inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete, får
han avdrag för den fasta delen av sjukförsäkringsavgiften och den rörliga
avgiftsdel som hänför sig till inkomst av anställning med högst 500
kr. samt för hela den rörliga del av avgiften som avser inkomst av annat
förvärvsarbete.

På debetsedeln på slutlig skatt enligt 1975 års taxering bör lämnas sådana
uppgifter om sjukförsäkringsavgiften för år 1974, att därav framgår
hur stor del av avgiften som är avdragsgill vid 1976 års taxering.
Det avdragsgilla beloppet av sjukförsäkringsavgiften bör givetvis också
anges i den förtryckta deklarationsblankett, som utsänds till den skattskyldige.

Till följd av vad ovan anförts förordar utskottet att den föreslagna
ändringen av 46 § 2 mom. i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370) utgår och att den nuvarande lydelsen av lagrummet
således kvarstår oförändrad. Utskottet föreslår vidare att i en ny
punkt 4 av ikraftträdandebestämmelserna till nämnda lag intas en bestämmelse
av innebörd, att avdrag för sjukförsäkringsavgift för år 1974
medges med högst 500 kr. utöver sådan del av avgiften som enligt bestämmelserna
i 19 kap. 6 § tredje stycket AFL utgår på inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Dessutom föreslås att en motsvarande
bestämmelse intas i ikraftträdandebestämmelserna till förslaget till lag
om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i propositionen om slopande
av avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års
taxering ävensom berörda yrkande i motionerna 1974: 1888, 1974: 1890
och 1974:1893, i den mån det inte blivit tillgodosett genom vad utskottet
ovan föreslagit.

Finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen m. m.

Enligt förslag i prop. 1974: 129 och 1974: 132 skall reformerna finansieras
genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas
socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 %.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget har utskottet i yttrande
till socialförsäkringsutskottet (SkU 1974: 4y) framhållit nödvändigheten

SkU 1974: 54

av att den nu aktuella skatte- och avgiftsomläggningen totalfinansieras
och för sin del tillstyrkt de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna.
Även socialförsäkringsutskottet har ansett, att finansieringen
av reformerna bör ske i överensstämmelse med departementschefens
förslag.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. anser motionärerna, att
kostnaderna för reformerna bör täckas — förutom genom höjning av
socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 %, vilket
yrkande behandlas av socialförsäkringsutskottet — genom höjning av
den statliga inkomstskatten för aktiebolag från 40 till 50 % och för ekonomiska
föreningar från 32 till 40 % samt genom omläggning av den
allmänna energiskatten på elektrisk kraft. I detta sammanhang behandlar
utskottet också motionärernas begäran om utredning beträffande
förutsättningarna för övergång till en progressiv bolagsskatt.

Beträffande yrkandena rörande företagsbeskattningen vill utskottet
först erinra om att frågan om företagsbeskattningens höjd och utformning
f. n. prövas av företagsskatteberedningen. I prop. 1974: 177 föreslås
att aktiebolag och ekonomiska föreningar — utöver tidigare beslutad
avsättning till arbetsmiljöfond — skall avsätta 15 % av sin vinst för år
1974 till särskild investeringsfond. Med hänvisning härtill och till vad
nyss anförts rörande finansieringen av reformerna anser utskottet sig
varken ha anledning tillstyrka en omedelbar höjning av den statliga inkomstskatten
för aktiebolag och ekonomiska föreningar eller den av
motionärerna begärda utredningen. Utskottet avstyrker alltså dessa yrkanden
i motionen 1974: 1890.

Enligt gällande bestämmelser utgår allmän energiskatt för elektrisk
kraft med 10 % av beskattningsvärdet, vilket motsvarar summan av de
avgifter förbrukaren erlägger för kraften exkl. skatt. Motionärerna yrkar,
att bestämmelserna ändras så att energiskatten på elektrisk kraft utgår
med 1 öre per förbrukad kWh fr. o. m. den 1 januari 1975.

Med anledning härav vill utskottet hänvisa till att departementschefen
i prop. 1974: 177 föreslagit, att den tillfälliga nedsättningen av energiskatten
på industriell förbrukning av bränsle och elektrisk kraft skall slopas
fr. o. m. den 1 januari 1975. I propositionen framhålls också att den
nya regeringsformen aktualiserar en omarbetning av energiskatteförordningen
på flera punkter. Dessa lagstiftningsfrågor kommer emellertid att
tas upp i ett senare sammanhang. Även om utskottet har viss förståelse
för motionärernas förslag, är utskottet inte berett att utan närmare utredning
tillstyrka detsamma och avstyrker således bifall till motionen
1974: 1890 också i denna del.

Kompensation till kommuner och landsting

I propositionen föreslås att kommuner och landsting skall kompenseras
för bortfall av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreg -

SkU 1974: 54

lema och för ökade kostnader till följd av lägre reduktionsfaktor för
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpensionärer. Totalt
beräknas kommuner och landsting få skattebortfall och ökade kostnader
med 600 milj. kr., varav 530 milj. kr. avser nettobortfall av skatteunderlag
och 70 milj. kr. ökade kostnader för hustrutillägg och bostadstillägg
till folkpensionärerna. Kompensationen till kommunerna i sistnämnda
hänseende behandlas av socialförsäkringsutskottet.

Avsikten är att kompensationen till kommuner och landsting för bortfall
av skatteunderlag skall beräknas så exakt som möjligt genom utnyttjande
av ADB och genom ett förfarande som i princip överensstämmer
med det som tillämpas vid beräkning av skatteunderlag, som hänför sig
till beskattad sjukpenning. Bortfallet av skatteunderlag skall beaktas vid
beräkningen av såväl preliminära som slutliga belopp vid leveransen av
kommunalskattemedel från staten till kommuner och landsting. Inte heller
de bidrag, som utgår enligt kungörelsen (1972:140) om skattebortfallsbidrag
med anledning av 1970 års skattereform, skall enligt förslaget
påverkas av de nu aktuella beskattningsreglerna.

Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån undvika kommunalskattehöjningar,
som helt eller delvis förtar effekterna av reformen,
delar utskottet departementschefens uppfattning att kommuner och
landsting bör kompenseras för ändringar i skatteunderlag på grund av
skatteomläggningen. Utskottet, som inte har något att erinra mot den
föreslagna metoden för beräkning av kompensationsbeloppen, tillstyrker
således propositionen i denna del. Därvid skall givetvis beaktas vad utskottet
föreslagit beträffande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid
1976 års taxering.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag om sådana
ändringar i systemet för avräkning av skattemedel med kommuner och
landsting att dessa inte vissa år drabbas av ”dubbla bortfall” av skatteunderlag
i samband med skatteomläggningen.

Systemet för leverans av kommunalskattemedel från staten till kommuner
och landsting medför att kompensation för bortfall av skatteunderlag
till följd av skatteomläggningen skall utbetalas första gången år
1977. Under åren 1977 och 1978 minskar kommunernas inkomster
när det gäller både slutlig skatt avseende föregående års taxering och förskottet
på det aktuella årets kommunalskatt. Med det i propositionen föreslagna
systemet utgår kompensation då skatteunderlag, som påverkas
av reformen, läggs till grund för avräkningen av kommunalskattemedel.
Härigenom kommer kommuner och landsting inte något år att vidkännas
bortfall av skatteunderlag på grund av den föreslagna skattereformen.
Då syftet med motionen således redan torde vara tillgodosett, avstyrker
utskottet bifall till nämnda skrivelseyrkande i motionen
1974: 1890.

SkU1974: 54

Övriga frågor

Förvärvsavdrag m. m.

Gällande bestämmelser om förvärvsavdrag innebär följande. Har makar
med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst —
A-inkomst — äger den make, som haft den lägsta inkomsten, eller, om
makarna haft lika stora inkomster, den yngste maken rätt till förvärvsavdrag.
Avdraget utgör vid inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten
och vid inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst
2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Gift
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år medges vid faktisk
sambeskattning, dvs. om maken utfört arbete i jordbruk eller rörelse,
förvärvsavdrag med belopp motsvarande värdet av makens arbetsinsats,
dock högst 1 000 kr. Vidare äger ogift man eller kvinna med hemmavarande
barn under 16 år rätt till förvärvsavdrag med 25 % av nettointäkt
av jordbruksfastighet eller rörelse och med 25 % av inkomst av
tjänst, i samtliga fall dock högst med 2 000 kr.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. yrkas att makar, som
båda arbetar, och ensamstående familjeförsörjare fr. o. m. 1975 års taxering
skall tillerkännas ett extra avdrag med av riksskatteverket fastställt
belopp för tillsyn av barn under tio år, som inte erhållit plats på
barn- eller familjedaghem. Skrivelseyrkandet i motionen 1974: 610 av
herrar Jonasson och Carlsson i Vikmanshyttan syftar till att förvärvsarbetande
mödrar, som själva bekostar barntillsynen, skall medges ett fast
avdrag på den slutliga skatten med förslagsvis 1 000 kr. per barn och år.

Förvärvsavdraget, som avser att kompensera barnfamiljerna för merkostnader
för barntillsyn, hör i princip inte hemma i ett system med individuell
beskattning av arbetsinkomster. På grund av de ogynnsamma
verkningar för förvärvsarbetande makar med minderåriga barn, som ett
avskaffande av avdraget skulle innebära, har det emellertid ansetts nödvändigt
att bibehålla avdraget till dess samhällets åtgärder för barntillsyn
och barnservice hunnit byggas ut och förbättras. Skatteutredningen
kommer givetvis att beakta de i motionerna framförda synpunkterna vid
sina överväganden rörande skattesystemets framtida utformning. Med
det anförda avstyrker utskottet berörda yrkande i motionen 1974: 364
samt yrkandet i motionen 1974: 610.

Faktisk sambeskattning

Enligt gällande bestämmelser skall vid taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt vardera maken taxeras för sin inkomst och mannen
dessutom för boets gemensamma inkomst. Avdrag för lön till make
medges inte. Underskottsavdrag och allmänna avdrag med undantag av
förvärvsavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den ene maken i hemortskommunen,
får avräknas från den andre makens inkomst i samma

SkU 1974: 54

kommun. Kvarstående brist får vid den kommunala taxeringen i första
hand avräknas från den skattskyldiges inkomst i annan kommun och i
andra hand från makens inkomst i annan kommun.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. framställs ett Iagstiftningsyrkande
om rätt till avdrag fr. o. m. 1976 års taxering för lön till
make enligt av riksskatteverket fastställda grunder, om båda makarna
varit verksamma i jordbruk eller rörelse i ej blott ringa omfattning. Vidare
begärs i motionerna 1974: 190 av herr Helén m. fl. och 1974: 613
av herr Josefson m. fl. förslag till årets riksdag om slopande av den faktiska
sambeskattningen och i motionen 1974:1241 av herr Pettersson i
Kvänum m. fl. att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att med förtur
behandla frågan om särbeskattning av makar, som arbetar i enskild
firma.

1972 års skatteutredning skall enligt sina direktiv pröva frågan om
faktisk sambeskattning. Enligt vad utskottet erfarit behandlar utredningen
denna fråga med förtur. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
bifall till yrkandena i motionerna 1974: 190, 1974:364 och
1974: 613. Som framgår av det nyss anförda är yrkandet i motionen
1974: 1241 redan tillgodosett.

I motionen 1974: 149 av fru Troedsson behandlas frågan om avräkning
av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar. Motionären framhåller,
att den nuvarande — ovan redovisade — utformningen av avräkningsbestämmelserna
i 52 § 1 mom. KL i vissa fall leder till ”för hög”
kommunal inkomstskatt för makarna. I motionen yrkas därför att bestämmelserna
ändras så att de allmänna avdrag, som inte kunnat avräknas
från den ene makens inkomst i hemortskommunen, i första hand får
avräknas från vederbörandes inkomst i annan kommun och i andra
hand från andre makens inkomst.

Utskottet vill inte förneka att den nuvarande utformningen av avräkningsbestämmelserna
i kombination med reglerna om individuella
grundavdrag i enstaka undantagsfall leder till otillfredsställande resultat.
Man kan emellertid inte bortse från att motionärens förslag är ägnat att
komplicera taxeringsarbetet inte endast i de undantagsfall som avses i
motionen utan även i normalfallen. Även om utskottet har viss förståelse
för förslaget i motionen är utskottet inte berett att utan närmare
utredning tillstyrka en omedelbar ändring av de ifrågavarande bestämmelserna.
Utskottet förutsätter emellertid att skatteutredningen i sitt
fortsatta arbete uppmärksammar de av motionären påtalade konsekvenserna
av bestämmelsernas nuvarande utformning. Med det anförda avstyrker
utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 1974: 149.

A- och B-inkomst

Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller, att vardera
maken beskattas individuellt för arbetsinkomst (A-inkomst), medan si -

SkU1974: 54

doinkomst (B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst förstås inkomst av
tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. Om det sammanlagda
beloppet av makarnas B-inkomster inte överstiger 2 000 kr., skall dessa
inkomster anses som A-inkomst. Sambeskattningen av B-inkomst sker
genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av
den största A-inkomsten.

I motionen 1974: 148 av fru Troedsson yrkas att B-inkomst till den
del den understiger 2 000 kr. alltid skall betraktas som A-inkomst. Som
motivering för yrkandet anförs att en ökning av B-inkomsten ibland leder
till en skatteökning som är större än inkomstökningen.

1970 års skattereform innebar bl. a. en övergång från sambeskattning
till individuell beskattning av makars arbetsinkomster, vilket ansågs motiverat
såväl från arbetsmarknadspolitiska synpunkter som med hänsyn
till kravet på likställighet mellan könen vid beskattningen, övervägande
skäl ansågs emellertid tala för ett bibehållande av sambeskattningen av
makars sidoinkomster.

Motionärens förslag innebär, att alla sidoinkomster till den del de understiger
2 000 kr. kommer att undantas från sambeskattning. De i motionen
påtalade tröskeleffekterna uppstår endast i vissa gränsfall, medan
de skattelättnader som förordas är av generell räckvidd. Utskottet är nu
liksom tidigare medvetet om att den nuvarande frigränsen på 2 000 kr.
för B-inkomst, vilken tillkommit för att förenkla det administrativa förfarandet,
i undantagsfall medför vissa från beskattningssynpunkt mindre
önskvärda effekter, men det torde inte vara möjligt att tillskapa regler
som eliminerar dessa effekter utan att reglerna samtidigt medför icke
avsedda skattelättnader. Med hänsyn härtill och då utskottet inte finner
anledning frånträda sitt tidigare principiella ståndpunktstagande till frågan
om beskattningen av makars sidoinkomster, avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet
i motionen 1974: 148.

Skattereduktion m. m.

Skattereduktion, s. k. hemmamakeavdrag, med 1 800 kr. medges ogift
med hemmavarande barn under 18 år och gift, vars make saknar till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Gift, vars make har taxerad inkomst
understigande 4 500 kr., erhåller skattereduktion med 40 % av
skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Om vardera
maken har till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger
4 500 kr., tillkommer skattereduktionen den av makarna som har den
högsta taxerade inkomsten. Är de taxerade inkomsterna lika stora, medges
den äldre maken skattereduktion.

Bestämmelserna om skattereduktion tillkom genom 1970 års skattere -

SkU1974: 54

form för att vid övergången till individuell beskattning eliminera eller
begränsa skattehöjningen för familjer, där endast en av makarna förvärvsarbetar.

I motionen 1974: 8 av herr Börjesson i Falköping yrkas att även gifta
skattskyldiga, som endast är taxerade till kommunal inkomstskatt, skall
erhålla skattereduktion.

Motionären gör gällande att bestämmelserna om skattereduktion inte
är tillämpliga, när makarna endast åsatts taxering till kommunal inkomstskatt.
I den praktiska tillämpningen har bestämmelserna emellertid
tolkats så, att hemmamakeavdrag medges även om båda makarna
saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Däremot kan enligt gällande
bestämmelser den del av avdraget, som inte kunnat utnyttjas av
den därtill berättigade maken, inte överflyttas till andre maken. Utskottet
är medvetet om att den nuvarande utformningen av bestämmelserna
om skattereduktion i undantagsfall medför vissa ej avsedda konsekvenser,
som kan framstå som orättvisa för skattskyldiga, som inte helt kan
tillgodogöra sig hemmamakeavdraget. Å andra sidan kan man inte bortse
från att bestämmelserna om skattereduktion och individuellt grundavdrag
på 4 500 kr. i de speicella fall som motionären åsyftar — främst
makar som båda har inkomst under 4 500 kr. — kan medföra förhållandevis
stora skattelättnader men däremot aldrig skatteskärpningar jämfört
med tidigare beskattningsregler för makar. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till svårigheterna att konstruera från alla synpunkter
helt tillfredsställande regler i ifrågavarande hänseende är utskottet inte
berett att utan närmare utredning tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet.
Utskottet förutsätter emellertid att frågan uppmärksammas vid skatteutredningens
pågående översyn av skattesystemet. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen 1974: 8.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. yrkas ett extra familjeavdrag
på 2 000 kr. fr. o. m. 1975 års taxering för ”enarbetstagarfamiljer”
med hemmavarande barn under tio år. Förslaget motiveras med behovet
av ökat stöd till barnfamiljerna.

Det bör ankomma på skatteutredningen att pröva om behov föreligger
av ytterligare skattelättnader för ”enarbetstagarfamiljerna”. Utskottet
avstyrker därför berörda lagstiftningsyrkande i motionen 1974: 364.

Beskattningen av vissa sociala förmåner m. m.

Enligt bestämmelser i 8 kap. 1 och 4 §§ AFL utgår till änka, som har
vårdnanden av barn under 16 år, änkepension från folkpensioneringen
med 90 % av basbeloppet (f. n. 8 500 kr.). Barnpension från folkpensioneringen
utgör enligt 8 kap. 6 § AFL 40 % av basbeloppet, om inte
barnpension från ATP eller änkepension utgår. I de senare fallen utgår
barnpension med 25 % av basbeloppet eller med det högre belopp, som

4 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

erfordras för att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 % av basbeloppet.

Garantinivån för barnpension från folkpensioneringen tillkom genom
beslut vid 1973 års riksdag (prop. 1973: 47, SfU 19) för att alla ensamstående
vårdnadshavare skulle tillförsäkras ett garantistöd motsvarande
bidragsförskottets nivå. I de fall änkepension utgick var stödet redan
före 1973 års reform normalt större än bidragsförskottet, varför det inte
ansågs nödvändigt att höja bampensionsnivån i dessa fall.

I motionen 1974: 375 av herr Winberg m. fl. framställs ett lagstiftningsyrkande
av innebörd, att de delar av änkepensionen, som inräknas
i barnpensionen för att garantinivån på 40 % av basbeloppet skall uppnås,
i beskattningshänseende skall räknas som barnpension.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen utgör
änkepension och barnpension från folkpensioneringen skattepliktig intäkt
av tjänst. Det innebär att, i de fall änkepension utgår, den till änkan
utbetalade oreducerade änkepensionen beskattas hos henne, medan
den till barnet utbetalade barnpensionen — 25 % av basbeloppet — i
förekommande fall beskattas hos barnet. Om det — som motionärerna
anser — är angeläget att av socialpolitiska skäl åstadkomma en annan
avvägning av beskattningen mellan änkepension och barnpension från
folkpensioneringen än den som nu gäller, bör detta ske genom ändringar
av bestämmelserna i AFL. Denna lagstiftning ligger emellertid utanför
skatteutskottets kompetensområde. Med hänvisning härtill och då utskottet
av principiella skäl inte kan tillstyrka den av motionärerna förordade
ändringen av skattelagstiftningen, avstyrker utskottet bifall till
yrkandet i motionen 1974: 375.

I motionen 1974: 1235 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad och
Mattsson i Skee yrkas att inkomst i form av statligt vårdbidrag skall undantas
från den bidragsberättigades taxerade inkomst vid fastställandet
av andre makens rätt till skattereduktion. Som motivering för yrkandet
anförs att den ökade skattebelastning som uppkommer genom minskning
eller bortfall av hemmamakeavdrag, när ene maken uppbär vårdbidrag
och andre maken har inkomst av annat förvärvsarbete, inte uppmuntrar
till vård av handikappat barn i det egna hemmet. I detta sammanhang
behandlar utskottet också skrivelseyrkandet i den med anledning
av prop. 1974: 129 väckta motionen 1974: 1883 av herr Carlshamre
m. fl. om införande av särskilda avdrag för föräldrar, som uppbär
vårdbidrag för handikappade barn.

Vårdbidraget är i första hand avsett som kompensation för att en av
föräldrarna måste avstå från förvärvsinkomst för att vårda handikappat
barn. Bidraget motsvarar efter den uppräkning av bidragsbeloppet, som
ägde rum 1973, f. n. hel förtidspension jämte pensionstillskott. Om förslaget
i prop. 1974: 129 antas av riksdagen, kommer helt vårdbidrag,
som f. n. utgår med högst 105 % av basbeloppet, den 1 juli 1976 att

SkU 1974: 54

uppgå till 145 % av basbeloppet och därefter under en femårsperiod att
successivt uppräknas, så att det den 1 juli 1980 kommer att uppgå till
högst 185 % av basbeloppet.

I likhet med vad som gäller i fråga om annan ersättning för utebliven
inkomst utgör vårdbidraget skattepliktig inkomst av tjänst (prop.
1973: 49, SkU 30). En följd härav är att vårdnadshavaren vid beskattningen
är berättigad till förvärvsavdrag. Det bör vidare framhållas att
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges i ömmande fall.
Med hänsyn till avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten
numera är pensionsgrundande kan förutsättas att bidraget för
flertalet vårdnadshavare innebär en väsentlig förbättring i förhållande
till tidigare utgående skattefria vårdbidrag.

Med anledning av vad som anförts i motionen 1974: 1883 vill utskottet
erinra om att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande
barn inte är avdragsgilla vid taxeringen. Utskottet är för sin del inte berett
förorda särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade
barn. Enligt utskottets uppfattning bör frågan i stället lösas genom en
lämplig utformning av bidragsreglerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i
motionen 1974:1235 och till berörda yrkande i motionen 1974: 1883.

Indexreglering av skattesystemet

Frågan om indexreglering av skattesystemet behandlas i flera motioner.
Sålunda begärs i de båda motionerna 1974: 939 och 1974: 1888 av
herr Bohman m. fl. tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om indexreglering
av skattesystemet. Motsvarande yrkande framställs i motionerna
1974: 1219 av herr Helén m. fl. och 1974: 1892 av herr Löfgren.

Vid innevarande års vårriksdag framfördes motionsvis krav på att
skattesystemet skulle inflationsskyddas, så att inte skatteandelen ökade,
när lönerna höjdes för att kompensera prisstegringarna. Finansutskottet
tillstyrkte i sitt betänkande FiU 1974: 25, att skatteutredningen i tillläggsdirektiv
skulle ges i uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd
i skattesystemet. Vid omröstning i kammaren segrade emellertid
en till betänkandet fogad reservation av utskottets socialdemokratiska
ledamöter, vari reservanterna avstyrkte det i motionerna framförda utredningsyrkandet.
Reservanterna erinrade — i likhet med skatteutskottet
i sitt yttrande 1974: 3y till finansutskottet — om att riksdagen vid upprepade
tillfällen avslagit framställningar om indexreglering av skattesystemet
med hänsyn till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet,
var förenad med stora praktiska svårigheter och kunde
skapa stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling.
Beskattningen borde därför, som skett under senare år, omprövas tid efter
annan och avvägas med hänsyn till penningvärdeförsämringen och
ändrade förutsättningar i övrigt.

SkU 1974: 54

Vid sitt förnyade ställningstagande till frågan om indexreglering av
skattesystemet har skatteutskottet inte funnit anledning frånträda riksdagens
senast i våras intagna ståndpunkt i frågan och avstyrker således berörda
yrkande i motionerna 1974: 939, 1974: 1219, 1974: 1888 och
1974: 1892.

Skatteutredningens fortsatta arbete m. m.

1972 års skatteutredning har i tilläggsdirektiv den 13 september 1974
fått i uppdrag att inom cn kostnadsram på 4 miljarder kr. senast till årsskiftet
1974/75 lägga fram förslag till en provisorisk skattereform i fråga
om 1976 års inkomster innefattande skattelindring främst för låginkomsttagarna
och de stora löntagargrupperna samt höjning av sparavdragct
och översyn av avdraget vid beräkning av inkomst av cgnahcmsfastighet.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. begärs ett riksdagsuttalande
om att den till årsskiftet 1975/76 planerade skatteomläggningen
skall ges utpräglad låginkomstprofil.

Av de ovan refererade tilläggsdirektiven till skatteutredningcn framgår
att utredningsuppdraget skall inriktas på att åstadkomma lindring av
skatten främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna.
Härigenom torde motionärernas yrkande redan vara tillgodosett, varför
utskottet avstyrker berörda skrivelseyrkandc i motionen 1974: 1890.

Frågan om skattepolitiken på längre sikt tas upp i några motioner.
Herr Bohman m. fl. anser i motionerna 1974: 939 och 1974: 1888, att
1972 års skatteutredning fått alltför snäva direktiv och begär ett riksdagsuttalande
av innebörd att utredningen vid utformningen av ett nytt
skattesystem bör

studera alternativa modeller med hänsyn till det totala skattetrycket
utan att vara bunden av de nuvarande statliga utgiftsramarna,

studera det sociala bidragssystemet i förhållande till skattesystemet,
undersöka möjligheterna att genom skattesänkningar göra det lättare
för vanliga inkomsttagare att klara sin ekonomi,
undersöka möjligheterna att införa negativ skatt och
utarbeta en skattesänkningsplan.

I motionen 1974: 1219 av herr Helén m. fl. begärs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger till känna, att skatteutredningens arbete bör
inriktas på

att förenkla löntagarbeskattningen,

att slopa den faktiska sambcskattningen,

att stärka stödet till barnfamiljerna,

att åstadkomma förbättringar för folkpensionärerna,

att förhindra skattefusk och skatteflykt,

att införa inflationsskydd i skattesystemet,

att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften,

SkU 1974: 54

ali slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel och
att åstadkomma någon form av garanterad minimiinkomst.

Enligt sina direktiv skall skatteutredningen — inom ramen för oförändrade
skatteinkomster — konstruera ett skatte- och avgiftssystem,
som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas fördelning, avvägningen
mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet
vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall utredningen
pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, när progressiviteten
i beskattningen kombineras med avtrappningen av de inkomstprövade
sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan
om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar av beskattningsreglerna.
Av utredningsdirektiven och av vad utskottet i det
föregående anfört framgår att flertalet av de frågor, som uppmärksammats
i motionerna, redan ingår i utredningens omfattande uppdrag. Enligt
utskottets mening bör det ankomma på utredningen, vari ingår representanter
för såväl de i riksdagen representerade partierna som löntagarorganisationerna,
att själv planlägga och bedöma sina arbetsuppgifter.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet skrivelseyrkandena rörande
skatteutredningens fortsatta arbete i motionerna 1974:939,
1974: 1219 och 1974: 1888.

Med anledning av väckta motioner begärde riksdagen i våras på förslag
av finansutskottet i betänkandet FiU 1974: 25, att en parlamentarisk
besparingsutredning skulle tillsättas.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. yrkas att den av riksdagen
begärda besparingsutredningen snarast tillsätts och ges direktiv
att framlägga förslag till besparingar och rationaliseringar som möjliggör
skattesänkningar.

I svar på en enkel fråga den 14 november 1974 har chefen för finansdepartementet
anfört, att arbetet med utredningsdirektiven f. n. pågår.
Det framgår vidare av svaret att utredningen kommer att tillsättas så
snart detta arbete är avslutat. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att en granskningspromemoria över omkostnadsutvecklingen inom
den civila statsförvaltningen nyligen upprättats inom riksdagens revisorers
kansli. Promemorian, som bl. a. innehåller förslag till vissa besparingar,
är f. n. föremål för remissbehandling. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall även till detta yrkande i motionen 1974: 1888.

Den allmänna arbetsgivaravgiften
Fr. o. m. år 1973 skall arbetsgivare erlägga allmän arbetsgivaravgift
med 4 % av utgivna löner i pengar och naturaförmåner. Fysisk person,
som har inkomst av rörelse eller av honom brukad jordbruksfastighet,
skall erlägga s. k. egenavgift med 4 % av denna inkomst vid taxeringen
till statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås att allmän arbetsgivaravgift i form av egen -

SkU1974: 54

avgift fr. o. m. 1975 års inkomst inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna
av avgiftsunderlaget.

Förslaget, som utskottet tillstyrker, innebär att egenföretagarna medges
en avgiftslättnad på upp till 400 kr. per år.

I syfte att bereda ytterligare avgiftslättnader för egenföretagarna yrkas
i motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. att skattskyldig vid inkomsttaxeringen
skall medges avdrag för egenavgift med 125 % av erlagd
avgift. Vidare begärs i motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl.
utredning om differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter
företagens ekonomiska bärkraft.

Liknande motionsyrkanden har behandlats senast i våras och på förslag
av skatteutskottet (SkU 1974: 17) avslagits av riksdagen. Med hänvisning
härtill och då utskottet inte är berett tillstyrka avgiftslättnader
för egenföretagarna, som går utöver vad som föreslagits i propositionen,
avstyrker utskottet bifall till motionerna 1974: 1888 och 1974: 1890
också i dessa delar.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot de delar av propositionen,
som i det föregående inte upptagits till särskild behandling.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjerna för reformen

att riksdagen avslår motionen 1974: 1891 i vad den hänvisats
till skatteutskottet;

2. beträffande grundavdrag och statsskatteskala

att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1888 punkten 2
bifaller propositionen i dessa delar;

3. beträffande avdrag för löntagares sjukförsäkringsavgift vid
1976 års taxering

a. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1974: 1888 punkten 1, 1974: 1890 punkten 2 och
1974:1893 beslutar, att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift
för år 1974 i vad den belöper på fast del och rörlig del avseende
inkomst av anställning enligt 19 kap. 6 § tredje stycket
lagen om allmän försäkring begränsas till högst 500 kr.,

b. att riksdagen avslår

1. propositionen i denna del,

2. motionen 1974: 1888 punkten 1,

3. motionen 1974: 1890 punkten 2,

4. motionen 1974:1893,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan under a hemställt;

SkU1974: 54

4. beträffande finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 1890 punkten 4,

b. motionen 1974:1890 punkten 6;

5. beträffande utredning om progressiv bolagsbeskattning
att riksdagen avslår motionen 1974: 1890 punkten 5;

6. beträffande kompensation till kommuner och landsting

a. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna
för kompensation till kommuner och landsting för bortfall
av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler,

b. att riksdagen avslår motionen 1974: 1890 punkten 9;

7. beträffande förvärvsavdrag m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 364 punkten 1,

b. motionen 1974: 610;

8. beträffande faktisk sambeskattning
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 149,

b. motionen 1974: 190 punkten B,

c. motionen 1974: 364 punkten 3,

d. motionen 1974: 613,

e. motionen 1974: 1241;

9. beträffande A- och B-inkomst

att riksdagen avslår motionen 1974: 148;

10. beträffande skattereduktion m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 8,

b. motionen 1974: 364 punkten 2;

11. beträffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 375,

b. motionen 1974: 1235,

c. motionen 1974: 1883 i vad den hänvisats till skatteutskottet;

12. beträffande indexreglering av skattesystemet
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 939 punkten A,

b. motionen 1974: 1219 punkten 1,

c. motionen 1974: 1888 punkten 4,

d. motionen 1974:1892;

13. beträffande skatteutredningens fortsatta arbete m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 939 punkten B,

b. motionen 1974: 1219 punkten 4,

c. motionen 1974: 1888 punkten 5,

d. motionen 1974: 1890 punkten 1;

SkU1974: 54

14. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

a. att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

b. att riksdagen avslår

1. motionen 1974: 1888 punkten 3,

2. motionen 1974: 1890 punkten 8;

15. beträffande propositionen i övrigt utom i vad avser författningsförslagen att

riksdagen bifaller ovan inte behandlade förslag i propositionen; 16.

beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de
ändringar och tillägg att

dels den föreslagna ändringen av 46 § 2 mom. utgår,
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga om
kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att orden ”Konungen” och
”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att 19 §, 46 § 2 morn., 48 §
2 och 3 morn., 50 § 2 morn., punkt
6 av anvisningarna till 24 §, punkt
1 av anvisningarna till 49 § samt
punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 50 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Utskottets förslag
Härigenom förordnas i fråga om
kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att orden ”Konungen” och
”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,
dels att 19 §, 48 § 2 och 3
morn., 50 § 2 morn., punkt 6 av
anvisningarna till 24 §, punkt 1 av
anvisningarna till 49 § samt punkterna
1 och 2 av anvisningarna till
50 § skall ha nedan angivna lydelse.

dels punkterna 2 och 3 av ikraftträdandebestämmelsema erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

2. De nya bestämmelserna i
19 §, 46 § 2 morn., 48 § 2 och 3
morn., 50 § 2 mom. fjärde stycket
andra och tredje meningarna,
punkt 1 av anvisningarna till 49 §
samt punkt 1 åttonde stycket av
anvisningarna till 50 § tillämpas
första gången vid 1976 års taxering.

3< I fråga om dels invaliditets -

Utskottets förslag

2. De nya bestämmelserna i
19 §, 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2
mom. fjärde stycket andra och
tredje meningarna, punkt 1 av anvisningarna
till 49 § samt punkt 1
åttonde stycket av anvisningarna
till 50 § tillämpas första gången
vid 1976 års taxering.

3. I fråga om invaliditetstillägg

SkU 1974: 54

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

tillägg och invaliditetsersättning, och invaliditetsersättning gäller

dels sjukförsäkringsavgift som av- äldre bestämmelser.

ser inkomst år 1973 eller tidigare
år gäller äldre bestämmelser.

dels till ikraftträdandebestämmelserna fogas en fjärde punkt av
följande lydelse:

4. Avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3) för sjukförsäkringsavgift
för år 1974 medgives med högst 500 kronor utöver sådan del av avgiften
som enligt 19 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring utgår som rörlig del på inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning.

2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: Kungl.

Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller
10 § 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.

Avdrag för sjukförsäkringsavgift
för år 1974 medgives med
högst 500 kronor utöver sådan del
av avgiften som enligt 19 kap. 6 §
tredje stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgår som
rörlig del på inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning.

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

4. lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Stockholm den 21 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

5 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU 1974: 54

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein*
(s), Mundebo* (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark* (s) och
herr Lundgren (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer och särskilda yttranden

Beträffande riktlinjerna för reformen

1. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 41 som börjar med ”Från de” och slutar med ”det följande”
bort ha följande lydelse:

Mot den inledningsvis angivna bakgrunden är utskottet berett godta de
förslag till ändringar i den statliga beskattningen för fysiska personer som
föreslås i prop. 1974: 132. Som understrukits i bl. a. motionen 1974: 1890
förutsätter emellertid detta, att låginkomsttagarna blir bättre tillgodosedda
i den omläggning vid årsskiftet 1975/76, som skatteutredningen nu
arbetar med. I ett hänseende har utskottet inte ansett sig kunna biträda
departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av avdragsrätten
för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering. Utskottet
återkommer härtill i det följande liksom beträffande finansieringen
av skatte- och avgiftsomläggningen.

2. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 39
med ”De föreslagna” och slutar på s. 41 med ”det följande” bort ha
följande lydelse:

Förslaget till ny skatteomläggning enligt prop. 1974:132 skiljer sig till
sin konstruktion inte från tidigare provisorier: den direkta skatten justeras
ned något samtidigt som en motsvarande, ökad belastning läggs på
arbetsgivarna. Förra året var det folkpensionsavgiften som blev föremål
för en sådan överflyttning. Den här gången är det sjukförsäkringsavgiften.
Därutöver görs vissa förändringar i skatteskalan samt i avtrappningsreglerna
för bostadstillägg. Liksom förra gången förutsätts vidare
löntagarorganisationerna i sina förestående avtalsförhandlingar beakta
omläggningen genom att reducera sina krav på löneökningar. Utfästelser
av den innebörden gjordes i samband med de s. k. Haga-förhandlingarna
i våras. I allt väsentligt ansluter regeringens proposition till skatteutredningens
förslag (SOU 1974: 20). Förutom överflyttningen av sjukförsäkringsavgiften
på arbetsgivarna föreslås sålunda att den nuvarande avtrappningen
av grundavdragen upphör och att statsskatteskalan justeras
i syfte att lindra marginalskatterna i mellaninkomstlägena.

SkU1974: 54

Herr Hermansson (= utskottet) av socialförsäk ringsutskottet.

I enlighet med dessa inledningsvis angivna utgångspunkter anser utskottet
att förslagen i prop. 1974: 132 vad gäller förmånssidan till större
delen kan läggas till grund för en provisorisk skatteomläggning.

Beträffande grundavdrag och statsskatteskala

3. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobo
(m) som

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 41 som börjar
med ”övergången till” och slutar med ”motionen 1974: 1888” bort ha
följande lydelse:

Övergången till fasta grundavdrag innebär otvivelaktigt förenklingar
för såväl de skattskyldiga som för beskattningsmyndigheterna. Vid en
jämförelse mellan den föreslagna skatteskalan och den nuvarande måste
också ändringen av grundavdraget, slopandet av sjukförsäkringsavgiften
för löntagare och förslaget om särskild skattereduktion beaktas.

De ändringar i skatteskalan, som föreslås i prop. 1974: 132, innebär
emellertid också, att marginalskatten skärps för inkomster överstigande
75 000 kr. För skatteomläggningens finansiering är denna höjning betydelselös.
Den är därtill klart olämplig, eftersom den kommer att medverka
till att försvåra erforderliga, framtida skatteomläggningar. Ju större
progressiviteten i skattesystemet är, desto svårare är det att vidtaga
önskade marginalskattejusteringar utan besvärande fördelningspolitiska
effekter. Att ytterligare justeringar av skatteskalorna kommer att bli nödvändiga
har regeringen själv klargjort genom att i nya tilläggsdirektiv
uppdra åt skatteutredningen att utarbeta ännu ett förslag till provisorisk
skatteomläggning avsett att träda i kraft den 1 januari 1976. Med nuvarande
löneökningstakt kommer det inte att dröja länge, innan normala
inkomsttagare kommer att befinna sig i de inkomstskikt, där marginalskatterna
nu enligt propositionen skall höjas. Dagens 45 000-kro -

SkU1974: 54

norsinkomsttagare kommer år 1980, under förutsättning av årliga lönelyft
av storleksordningen 10 procent, att ha en inkomst på 80 000 kr.

Det är i detta sammanhang värt att notera, att uttryckt i fast penningvärde
innebär regeringens förslag till skatteomläggning marginalskattehöjningar
för samtliga med en inkomst över 25 000 kr. — med undantag
för skiktet 40 000—50 000 kr. — jämfört med 1970 års skattepolitiska
beslut.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen föreslagna sänkningarna
av marginalskatterna. Av skäl som anförts i motionen 1974:
1888 av herr Bohman m. fl. avstyrker utskottet däremot förslaget till den
del det innebär höjda marginalskatter och tillstyrker således motionen
1974: 1888 i denna del.

dels ansett att utskottet under punkterna 2 och 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1888 punkten 2 och
med avslag på propositionen 1974:132 beslutar att 10 § 1
mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall
ha följande lydelse:

10 §

1 m o m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent
av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke	20 000 kr.	1 050 kr. Jor	15 000 kr. och 12 % av återstoden
20 000 ” ”	25 000 "	1650" "	20 000 "	" 17%" "
25 000 ” ”	30 000 "	2 500" "	25 000 "	" 22 % ” ”
30 000 ” ”	40 000 "	3 600" "	30 000 ”	” 28 % ” ”
40 000 ” ”	45 000 ”	6400 " "	40 000 ”	” 33 % ” ”
45 000 " "	65 000 ”	8 050" "	45 000 "	” 38 % ” ”
65 000 ” ”	70 000 ”	15 650" "	65 000 "	” 43 % ” ”
70 000 ” ”	100 000 "	17800 " "	70 000 "	” 47 % ” ”
100 000 ” ”	150 000 "	31 900 " "	100 000 "	” 49 % ” ”
150 000 kr.		56 400" "	150 000 "	” 54 % ” ”

SkU 1974: 54

Beträffande särskild skattereduktion och extra avdrag för folkpensionärer 4.

Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i
Trobro (m):

Vi kan i denna del ansluta oss till vad utskottet anfört och förutsätter
då att ett nytt förslag utarbetas till nästa skatteomläggning. Därvid bör
större hänsyn i första hand tas till barnfamiljernas försörjningsbörda på
sätt som framhållits i motionen 1974:1888.

Beträffande avdrag för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års
taxering

5. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 42 med ”Vid
en” och slutar på s. 43 med ”ovan föreslagit” bort ha följande lydelse:
Vid en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974
års sjukförsäkringsavgift har utskottet kommit till slutsatsen att denna
avdragsrätt bör bibehållas även för löntagarna och tillstyrker sålunda
motionerna 1974: 1888, 1974: 1890 och 1974: 1893 i denna del.

dels att utskottet under punkterna 3 och 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1974: 1888 punkten 1,
1974: 1890 punkten 2 och 1974: 1893 avslår propositionen
i vad avser ändrade regler om avdrag för sjukförsäkringsavgift,
till följd varav

1. den av utskottet under punkten 16.1 föreslagna fjärde
punkten till ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring
i kommunalskattelagen (1928: 370) utgår,

2. det av utskottet under punkten 16.2 föreslagna tillägget till
ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt utgår.

Beträffande finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen

6. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att det stycke i utskottets
yttrande som på s. 43 börjar med ”Med hänsyn” och på s. 44 slutar
med ”departementschefens förslag” bort ha följande lydelse:

Konjunktursituationen och den samhällsekonomiska situationen i övrigt
medger inte att man för närvarande ökar det statliga budgetunderskottet.
Det innebär att staten bör kompenseras för uteblivna inkomster
till följd av sänkningen av den direkta skatten genom motsvarande inkomstförstärkningar.

Det är emellertid oundvikligt att en så stor sammanlagd höjning av

SkU1974: 54

arbetsgivaravgifterna som föreslås i propositionen, dvs. 4,1 % 1975
och fortsatta höjningar åren därpå, får allvarliga verkningar bl. a. på sysselsättningen.
Risken ökar om konjunkturen försämras under nästa år.
Enligt utskottets uppfattning bör därför höjningarna av arbetsgivaravgifterna
nästa år begränsas till vad som erfordras för att finansiera
omläggningen av sjukförsäkringsavgiften och höjningarna av folkpensionerna
i enlighet med vad som föreslås i motionen 1974:1890. Övriga
delar av skattereformen, motsvarande ett avgiftsuttag på 1,4 %, bör alltså
finansieras på annat sätt. Utskottet anser i likhet med motionärerna,
att det bör ske genom en höjning av bolagsskatten samt genom en omläggning
och viss höjning av energiskatten på elektrisk kraft.

Återhållsamhet med avgiftshöjningarna innebär att det skapas ökat
utrymme för kontanta lönehöjningar och konsolideringsåtgärder i svaga
företag. Detta är av särskild betydelse för sådana verksamheter som har
mindre utrymme för löneökningar i de kommande avtalsförhandlingarna
än de företag, som traditionellt brukar vara tongivande vid bestämningen
av det totala förhandlingsutrymmet. Till den senare kategorin
hör i första hand exportföretagen.

Ett lägre avgiftsuttag kan därmed bl. a. bidra till att begränsa utslagningen
av företag och därmed påverka sysselsättningen positivt. Också
för kommunerna blir påfrestningarna mindre. Åtgärden skapar samtidigt
ökade förutsättningar för löntagarorganisationerna att fullfölja den
solidariska lönepolitiken. Det frigjorda utrymmet bör på så sätt kunna
komma låginkomstgrupperna till godo i första hand.

De här angivna effekterna förstärks, om de behövliga inkomstökningarna
för staten tas ut så att de i första hand får bäras av de företag
som i år noterat särskilt höga vinster (i den allmänna debatten ofta
kallade ”övervinster”). Det rör sig i detta fall genomgående om större
företag som arbetar på export, framför allt inom råvaruområdena. Denna
effekt uppnås med det av utskottet tillstyrkta finansieringsalternativet.

Oberoende av om det frigjorda utrymmet i sin helhet utnyttjas för
löneökningar eller inte blir det frigjorda beloppet föremål för bl. a. inkomstbeskattning.
Statens inkomster kommer härigenom att öka. Till
detta kommer att kommunerna tillförs en viss inkomstökning. Denna
merinkomst måste givetvis beaktas vid bedömningen av det totala finansieringsbehovet.

7. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansett att utskottets yttrande under denna rubrik bort ha följande
lydelse:

Enligt förslag (= utskottet) till 7 %.

I motionen (=utskottet) progressiv bolagsskatt.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. anförs också, att so -

SkU 1974: 54

cialförsäkringsavgiften för sjukförsäkring inte bör höjas mer än till
6,1 procent. Vidare anser man att höjningen av socialförsäkringsavgiften
för folkpensionering bör begränsas till 0,4 procent — ej 0,9 procent
som regeringen i annan proposition föreslagit. Man anför: ”Enligt vår
uppfattning är höjningen av socialförsäkringsavgifterna mer betänklig
än en höjning av arbetsgivaravgiften. Socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkring
är, som framgår av benämningen, avsedd för finansieringen
av sjukförsäkringen. Den bör inte höjas för att finansiera helt andra
åtgärder. Detsamma gäller socialförsäkringsavgiften för folkpensionering.
”

I motionen pekas också på de konsekvenser för kommunernas ekonomi,
som de höjda socialförsäkringsavgifterna medför. Härom anförs:
”När man bedömer lämpligheten av att totalfinansiera skatteomläggningen
genom att lägga hela kostnaden på arbetsgivarna, bör man också
beakta de kommunalekonomiska aspekterna av omläggningen. Den
linje som regeringen valt för de provisoriska skatteomläggningarna under
senare år leder till en ökad belastning på kommunerna, som ju
också drabbas av höjda arbetsgivaravgifter, och därmed av höjda kostnader
som måste finansieras. I den utsträckning som skatteomläggningar
av denna typ de facto leder till långsammare takt i löneökningen, blir
följden för kommunerna i stället en långsammare ökning av skatteunderlaget
än man annars haft anledning att räkna med. Utan tvekan är
de senaste arbetsgivaravgiftshöjningarna en bidragande orsak till de
kommunalskattehöjningar som kommer att träda i kraft för nästa år.
Även hänsyn till den kommunala ekonomin motiverar sålunda den
mindre höjningen av avgiften på arbetsgivarna.”

Det enligt motionärerna i dagsläget tyngsta skälet för en mindre höjning
av socialförsäkringsavgifterna är emellertid det konjunkturpolitiska
läget.

Beslut om stimulansåtgärder bör fattas när man på goda grunder kan
befara en ekonomisk nedgång. Man bör inte vänta tills problemen redan
är en realitet och arbetslöshetssiffrorna börjat skjuta i höjden. Med
tanke på det konjunkturpolitiska perspektivet blir den av regeringen omhuldade
principen om ”totalfinansiering” av skatteomläggningen ett hinder
för en riktig uppläggning av den ekonomiska politiken.

Det förordas, att den nu aktuella skatteomläggningen inte skall ”totalfinansieras”
utan utformas som en generell stimulansåtgärd i samband
med en omläggning av den ekonomiska politiken i en mer expansiv
riktning. Utskottet delar denna uppfattning och anser att socialförsäkringsavgiften
för sjukförsäkringen blott bör höjas till 6,1 procent. Härmed
naturligtvis inte sagt, att utskottet motsätter sig att man senare
sätter in selektiva åtgärder inom sektorer, där sådana erfordras.

Beträffande yrkandena (= utskottet) denna del.

SkU1974: 54

8. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) sorn ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Beträffande
yrkandena” och slutar med ”motionen 1974:1890” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motionen 1974:1890,
att en del av finansieringsbehovet för skatteomläggningen bör täckas
genom en höjning av bolagsskatten. Företagsbeskattningen blir på detta
sätt bättre anpassad till företagens bärkraft. Skattesatsen bör i enlighet
med vad som föreslås i den nämnda motionen höjas från 40 till 50 %.
En motsvarande höjning bör genomföras för ekonomiska föreningar,
dvs. i detta fall från 32 till 40 %.

På längre sikt bör det också övervägas att ge vinstbeskattningen en
progressiv karaktär. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i motionen
1974:1890, att företagsskatteberedningen bör ges i uppdrag att närmare
utreda förutsättningarna för att införa en progressiv bolagsskatt.

dels att utskottet under punkterna 4 a och 16.2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 4 antar
följande såsom reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

10 §

2 m o m. Den statliga inkomst- 2 m o m. Den statliga inkomstskatten
utgör: skatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, spar- a) för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhets- banker, sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som kassa, ekonomiska föreningar som

ingå i jordbrukskasserörelsen, ingå i jordbrukskasserörelsen,

svenska försäkringsanstalter som svenska försäkringsanstalter som

icke äro aktiebolag samt sådana icke äro aktiebolag samt sådana

utländska juridiska personer som utländska juridiska personer som

ej beskattas enligt 1 morn.: ej beskattas enligt 1 morn.:

fyrtio procent av den beskatt- femtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån ningsbara inkomsten, i den mån

skatten icke skall beräknas enligt skatten icke skall beräknas enligt

c) här nedan; c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sådana, som ingå ka föreningar än sådana, som in i

jordbrukskasserörelsen, och sam- gå i jordbrukskasserörelsen, och

bruksföreningar ävensom för Sve- sambruksföreningar ävensom för

riges allmänna hypoteksbank, Ko- Sveriges allmänna hypoteksbank,

nungariket Sveriges stadshypoteks- Konungariket Sveriges stadshypo kassa

och hypoteksföreningar: tekskassa och hypoteksföreningar:

SkU1974: 54

Nuvarande lydelse

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än
dem som avses i 1 mom. eller under
a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Reservanternas förslag

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än
dem som avses i 1 mom. eller under
a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första
gången vid 1976 års taxering.

9. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motionen 1974: 1890,
att en höjning av energiskatten på elektrisk kraft bör komma till stånd
dels för att klara en del av finansieringsbehovet för skatteomläggningen,
dels för att mera långsiktigt stimulera till energisnålare produktionsprocesser
och bättre hushållning med elkraft. Den bör kombineras med en
omläggning av beskattningsreglerna. Utskottet tillstyrker därför att
energiskatt i fortsättningen tas ut på elkraft med ett fast belopp per levererad
kWh. Därmed uppnås också likställighet med andra energislag,
där skatten redan beräknas per mängdenhet (t. ex. m3 olja och liter
bensin). Skatten på elkraft bör vid nuvarande prisnivå och förbrukning
sättas till 1 öre per kWh.

En sådan omläggning och höjning av skatten på elkraft innebär att
det ökade skatteuttaget i huvudsak får bäras av storförbrukarna under
det att hushållsförbrukningen nästan inte alls berörs. Det ökade skatteuttaget
får därmed, på liknande sätt som en höjning av bolagsskatten, i
huvudsak bäras av de mest energislukande företagen. Utskottet tillstyrker
alltså motionen 1974: 1890 i denna del.

dels att utskottet under punkten 4 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 6 antar
följande såsom reservanternas förslag betecknade

SkU 1974: 54

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt

dels att 14 § skall ha följande lydelse,
dels att 15 § 1 mom. utgår.

Reservanternas förslag
14 §

Nuvarande lydelse

Skatten utgår för elektrisk kraft
för gatu- eller vägbelysning med
0,5 öre för kilowattimme och för
annan kraft med tio procent av
kraftens beskattningsvärde.

Beskattningsvärde är lika med
summan av de avgifter, som förbrukaren
har att erlägga för den
elektriska kraften. 1 den mån producent
eller registrerad distributör
själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet
lika med summan
av de avgifter, som skulle hava
utgått, därest kraften försålts för
likartad användning som hos producenten
eller distributören. I beskattningsvärdet
ingår icke skatt.

Skatten utgår för elektrisk kraft
för gatu- eller vägbelysning med
0,5 öre för kilowattimme och för
annan kraft med 1 öre för kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Beträffande utredning om progressiv bolagsbeskattning

10. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c) som under hänvisning till vad som anförts
i reservationen 8 ansett att utskottet under punkten 5 bort hemställa att

riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 5 hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande förutsättningarna
för övergång till progressiv bolagsskatt.

Beträffande förvärv sav drag m. m.

11. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som

dels med anledning av vad utskottet anfört i det avsnitt på s. 46 som
börjar med ”Förvärvsavdraget, som” och slutar med ”motionen 1974:
610” anfört följande:

Det är enligt vår uppfattning riktigt att — som anförs i motionen
1974: 364 — familjer som själva tar hand om sin barntillsyn i samband

SkU1974: 54

med förvärvsarbete skall medges ett avdrag härför som motsvarar subventioneringen
i samband med kommunal barntillsyn. Kostnaderna för
barntillsyn måste i princip ses som en kostnad för inkomstens förvärvande.
Vi är emellertid inte beredda att föreslå omedelbar lagstiftning i detta
hänseende utan anser att förslag härom skyndsamt bör utarbetas av
Kungl. Maj:t.

dels ansett att utskottet under punkten 7 a bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 364 punkten 1
hos Kungl. Maj:t begär skyndsamt förslag till lagstiftning av
innebörd att avdragsrätt, begränsad till ett av riksskatteverket
årligen beslutat belopp, medges vid inkomstbeskattningen för
faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer
där båda makarna förvärvsarbetar och för ensamstående familjeförsörjare,
allt under förutsättning att barnet icke erhållit
plats på barn- eller familjedaghem.

Beträffande faktisk sambeskattning

12. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som

dels anfört följande:

Vi instämmer i syftet med motionerna 1974: 149 och 1974: 364 men
är inte beredda att utan närmare överväganden föreslå omedelbar lagstiftning
i dessa hänseenden. Motionerna bör lämpligen överlämnas till
1972 års skatteutredning för beaktande.

dels ansett att utskottet under punkterna 8 a och c bort hemställa

att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionerna
1974: 149 och 1974: 364 i denna del (punkten 3) begär att
Kungl. Maj:t överlämnar motionerna till 1972 års skatteutredning
för beaktande.

13. Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Olsson i Järvsö (c):

Den faktiska sambeskattningen utgör ett avsteg från huvudprinciperna
i den nuvarande familjebeskattningen. Då den i vissa fall drabbar
makar som arbetar gemensamt i eget företag mycket hårt, är det angeläget
att en ändring kommer till stånd snarast. Frågan har tagits upp
i riksdagen varje år sedan 1970 och borde därför nu ha kunnat vara
löst. Då 1972 års skatteutredning enligt uppgift arbetar med ett förslag
till lösning, som kan beräknas vara färdigt omkring årsskiftet, anser vi
det emellertid inte nödvändigt med något initiativ från riksdagens sida
i dagens läge.

SkU1974: 54

Beträffande A- och B-inkomst

14. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som

dels anfört följande:

Vi instämmer i syftet med motionen 1974:148 och anser att den bör
överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.

dels ansett att utskottet under punkten 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionen
1974: 148 hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till
1972 års skatteutredning för beaktande.

Beträffande skattereduktion m. m.

15. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som — med hänvisning till att de delar den i motionen 1974: 364
framförda uppfattningen att eninkomsttagarfamiljer för närvarande drabbas
av en orimligt hård beskattning — ansett att utskottet under punkten
10 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 364 punkten 2 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

46 §

3 mom. Ha makar skattepliktig dagpenning.

Har gift 1 000 kronor.

Avdrag enligt under beskattningsåret.

Har skattskyldig 2 000 kronor.

Skattskyldig, som har hemmavarande barn under 10 år och vars make
icke är berättigad till förvärvsavdrag eller är berättigad till förvärvsavdrag
men med lägre belopp än 2 000 kronor, må, om han haft A-inkomst,
åtnjuta familjeavdrag med 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit
gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke
överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första stycket vid inkomst av rörelse
eller tjänst eller enligt fjärde och femte styckena: 2 000 kronor; och
i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligt sagda kommun.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre
bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år
1974 eller tidigare år.

SkU 1974: 54

Beträffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m.

16. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) sorn ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande sorn börjar på s. 50 med
”Vårdbidraget är” och slutar på s. 51 med ”motionen 1974: 1883” bort
ha följande lydelse:

Vi instämmer i vad som anförts i motionerna 1974:1235 och 1974:
1883 i dessa frågor. Förslag till erforderliga författningsändringar i dessa
hänseenden bör lämpligen inhämtas från Kungl. Maj:t.

dels att utskottet under punkterna 11b och c bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1235 och med
bifall till motionen 1974: 1883 i vad den hänvisats till utskottet
hos Kungl. Maj:t

dels begär förslag till sådan ändring av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
(1953: 272) att inkomst i form av statligt vårdbidrag
undantas från den vårdbidragsberättigades taxerade inkomst
vid fastställande av andre makens rätt till skattereduktion,

dels som sin mening uttalar vad i motionen 1974:1883 anförts
om införandet av möjligheter till särskilda deklarationsavdrag
för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade
barn.

Beträffande indexreglering av skattesystemet

17. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) Andersson i Knäred
(c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 51 med ”Vid
innevarande” och slutar på s. 52 med ”och 1974: 1892” bort ha följande
lydelse:

När det gäller frågan om indexreglering av skattesystemet vill utskottet
framhålla, att en inflationistisk utveckling leder till att skattesystemet
får helt andra verkningar än vad som avsetts. Därmed motverkas
möjligheterna att nå den eftersträvade höjningen av levnadsstandarden
för stora grupper av inkomsttagare.

Inflationen måste i första hand bekämpas med målmedvetna ekonomisk-politiska
åtgärder. Vid sidan härav bör emellertid också åtgärder
övervägas för att hindra att en fortgående inflation skärper skatteuttaget
i enlighet med vad som har anförts i motionerna 1974: 939, 1974:
1219, 1974: 1888 och 1974:1892. Detta torde bäst ske i samband med
skatteutredningens fortsatta arbete.

SkU1974: 54

dels att utskottet under punkten 12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1974: 939 punkten
A, 1974: 1219 punkten 1, 1974: 1888 punkten 4 och 1974:
1892 hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972
års skatteutredning beträffande utredning om införande av inflationsskydd
i skattesystemet.

Beträffande skatteutredningens fortsatta arbete m. m.

18. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som

dels anfört följande:

Vi delar uppfattningen att skatteutredningen för närvarande är bunden
av alltför trånga direktiv. Den bör t. ex. inte behöva utgå från de
statliga utgiftsramarna som något givet utan måste få möjlighet att studera
alternativa modeller med hänsyn till det totala skattetrycket. Utredningen
bör vidare kunna studera det sociala bidragssystemet i förhållande
till skattesystemet. Politisk dogmatism får inte utgöra något
hinder för utredningen att undersöka möjligheterna att för framtiden
genom skattesänkningar göra det lättare för vanliga inkomsttagare att
klara sin egen ekonomi. Möjligheterna att förenkla transfereringssystemet
genom att införa någon form av negativ skatt bör undersökas.

Enligt vår uppfattning är det ett centralt mål för skattepolitiken att
på sikt åstadkomma en sänkning av det totala skattetrycket. Det fordrar
en uppbromsning av den offentliga sektorns utgiftsexpansion. Detta gäller
såväl transfereringsutgiftema som utgifterna för offentlig konsumtion
och investeringar.

En skattesänkningsplan bör utarbetas och den av riksdagen begärda
besparingsutredningen snarast tillsättas och ges direktiv att framlägga
förslag till besparingar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn
av sådan storleksordning att skattesänkningar möjliggörs.

I enlighet härmed tillstyrker vi skrivelseyrkandena i motionerna 1974:
939 och 1974: 1888 i nu ifrågavarande delar.

dels ansett att utskottet under punkterna 13 a och c bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1974: 939 punkten B
och 1974: 1888 punkten 5 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad som i motionerna anförts om skattepolitiken på
längre sikt.

19. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Enligt
sina” och slutar med ”och 1974: 1888” bort ha följande lydelse:

Enligt sina direktiv skall skatteutredningen — inom ramen för oförändrade
skatteinkomster — konstruera ett skatte- och avgiftssystem, som

SkU1974: 54

på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas fördelning, avvägningen
mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet vid
den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall utredningen pröva de
marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, när progressiviteten
i beskattningen kombineras med avtrappningen av de inkomstprövade
sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan om faktisk
sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar av beskattningsreglerna.

På några punkter är snabba förändringar av skattesystemet påkallade.
Skatteutredningens arbete bör därför särskilt inriktas på att förenkla
löntagarbeskattningen, att stärka stödet till barnfamiljerna, att åstadkomma
förbättringar för folkpensionärema, att förhindra skattefusk och
skatteflykt, att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften och att pröva
möjligheten att dels slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel,
dels åstadkomma någon form av garanterad minimiinkomst. Utskottet
hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad
utskottet sålunda anfört. Härigenom är berörda yrkande i motionen
1974:1219 tillgodosett. Utskottet avstyrker skrivelseyrkandena i motionerna
1974: 939 och 1974: 1888 i den mån de inte kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottet under punkten 13 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1219 punkten 4 i
skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet ovan anfört
i fråga om skatteutredningens fortsatta arbete.

20. Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Olsson i Järvsö (c):

Frågan om ett borttagande eller en sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel har behandlats i riksdagen flera gånger. Hösten 1973 tillstyrkte
riksdagen yrkanden i motioner från vårt håll på utredning och
förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande
inverkan på viktiga livsmedel. I praktiken har också kraven tillgodosetts
i viktiga avseenden. Det nuvarande prisstoppet på baslivsmedel
verkar nämligen i stor utsträckning på samma sätt som en nedsättning
av mervärdeskatten. Vi anser det emellertid angeläget att frågan
om en nedsättning av mervärdeskatten blir närmare utredd, bl. a. för
att göra det möjligt att avlösa den nuvarande ordningen med ett sådant
system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

21. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olsson i Järvsö (c) som ansett

SkU 1974: 54

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Liknande
motionsyrkanden” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande
lydelse:

Ett sätt att anpassa företagsbeskattningen till företagens ekonomiska
bärkraft är, som framhålls i motionen 1974: 1890, att införa ett system
med differentierade arbetsgivaravgifter. Riksdagen har nyligen bifallit
motionskrav om utredning beträffande regional differentiering. Utskottet
delar den uppfattning, som kommer till uttryck i den nämnda motionen,
att detta utredningsarbete bör utvidgas till att även gälla en
prövning av möjligheterna till differentiering efter andra grunder, t. ex.
företagens branschtillhörighet. Utskottet tillstyrker alltså motionen
1974: 1890 i denna del. Yrkandet i motionen 1974: 1888 blir därmed
också delvis tillgodosett.

dels att utskottet under punkten 14 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 8 samt
med anledning av motionen 1974: 1888 punkten 3 hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning beträffande en differentiering av
den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad utskottet
anfört.

22. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som

dels anfört följande:

I syfte att bereda ytterligare avgiftslättnader för egenföretagarna
yrkas i motionen 1974:1888 av herr Bohman m. fl. att skattskyldig vid
inkomsttaxeringen skall medges avdrag för egenavgift med 125 % av
erlagd avgift. Vi delar uppfattningen i motionen 1974: 1888 att åtgärder
måste vidtas för att förbättra situationen för särskilt de mindre
företagen. Enligt vår uppfattning bör förslaget i motionen 1974: 1888
tillstyrkas i princip och förslag till lagstiftning av denna innebörd inhämtas
från Kungl. Maj:t. Som framgår av reservationen 21 anser vi
vidare, att frågan om en differentiering av arbetsgivaravgiften bör utredas.

dels ansett att utskottet under punkten 14 b.l bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1888 punkten 3
hos Kungl. Maj:t begär förslag till författningsändringar av
innebörd att skattskyldig vid taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt får åtnjuta avdrag för egenavgift enligt förordningen
(1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift med 125 %
av erlagd avgift.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »74 740044