Skatteutskottets betänkande nr 48 år 1974

SkU 1974:48

Nr 48

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om företagsbeskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:270 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att avdrag vid inkomsttaxeringen som avser kostnad
för exportkredit får utgå även om krediten har längre löptid än tio år i
enlighet med vad som anförs i motionen;

1974:617 av fru Mogård (m) och herr Hovhammar (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring
av anvisningarna till 41 S kommunalskattelagen (1928:370) att konstnärer
som rörelseidkare lår möjlighet att deklarera enligt kontantprincipen;

1974:939 (jfr932)av herr Bohman m. fl. (m) vari underpunkt C 5 hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag, syftande
till skattelättnader för nystartade företag;

1974:954 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari under punkterna 1 och
3 hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag, syftande
till

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska
föreningars vinster,
dels möjligheter till avskrivningar på återanskaffningsvärden alternativt
på indexreglerade anskaffningsvärden;

1974:957 av herr Nyquist (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till lag om progressiv företagsbeskattning; 1974:1219

av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkt 3 hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till skatteutredningarna,
i första hand företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), att utreda
förutsättningarna för sådana inslag i ett nytt skattesystem som beaktar kravet
på hushållning med knappa resurser och i övrigt innebär en rimligare avvägning
mellan beskattning av energi, råvaror, arbete och kapital;

I Riksdagen 1974. 6 sam!. Nr 48

SkU 1974:48

1974:1242 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77), för att öka ny företagandet, prövar frågan om särskild skattebefrielse
alternativt nedsatt skatt för nyetablerade företag att gälla under
förslagsvis fem år från företagets start.

Övriga yrkanden i motionerna 1974:939, 1974:954 och 1974:1219 har behandlats
eller kommer att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

(

Direktiven för företagsskatteberedningen

Enligt direktiven för företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som har i
uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m., skall utredningen
pröva huruvida den nuvarande avvägningen är den riktiga mellan
å ena sidan möjligheten till vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga
av- och nedskrivningsregler och å andra sidan storleken av den
vinstbeskattning som träffar företagen. Utredningen är oförhindrad att överväga
även andra konstruktioner inom nettovinstbeskattningens ram, där
behovet av konsolidering och stimulans till realkapitalutbyggnad avvägs
mot önskemålet om rörlighet och risktagande. 1 anslutning härtill skall också
undersökas om de existerande av- och nedskrivningsreglerna har några selektiva,
från struktur- eller allokeringssynpunkt mindre önskvärda verkningar.
De konsekvenser beskattningssystemet har för företagsstruktur, investeringsurval
och resursanvändning skall vidare studeras. Också de skilda
förhållanden, som råder mellan familjeföretag och företag med spritt ägande
i fråga om möjligheterna att tillgodogöra sig avkastningen av företagets
verksamhet, skall uppmärksammas. Utredningen skall dessutom söka utröna
i vad mån beskattningsreglerna kan sägas stimulera familjeföretagens
ägare att överlåta sina företag till de stora koncernerna och därigenom tillgodogöra
sig en under företagets livstid ackumulerad vinst i form av kapitalvärdestegring.

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. pröva frågan om avdragsrätt
för avsättningar för täckande av garantirisker.

Nettovinstbeskattningen med tillhörande av- och nedskrivningsregler
skall också granskas från stabiliseringspolitisk synpunkt. 1 samband därmed
framhålls i direktiven att de nuvarande liberala av- och nedskrivningsreglerna
tenderar att förstärka likviditeten hos företagen framför allt i högkonjunkturlägen,
eftersom det är i sådana situationer som företagens investeringar
och bruttointäkter brukar vara högst.

Utredningen skall också överväga att i utjämnande syfte åstadkomma
temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto. I direktiven framhålls
att systemet med konjunkturinvesteringsfonder har en så väsentlig roll i
stabiliseringspolitiken att det inte bara bör bibehållas utan också om möjligt
byggas ut. Även lagerinvesteringarna bör mer effektivt än för närvarande

SkU 1974:48

inordnas i systemet. Möjligheterna att använda investeringsfondssystemet
för andra ändamål, t. ex. att främja forskning, skall också undersökas. I
samband därmed skall utredningen pröva om några fördelar i form av överskådlighet
och enkelhet i tillämpningen kan vinnas genom att de skilda
regelkomplexen för olika slag av fondinstitut vid beskattningen samordnas
och sammanförs.

Vidare skall övervägas att komplettera nettovinstbeskattningen med rörliga
bruttoskatter, som kan användas i stabiliseringspolitiskt syfte, i första
hand investerings- och arbetsgivaravgifter. Utredningen skall bl. a. undersöka
verkningarna av dylika avgifter från olika synpunkter, såväl stabiliseringspolitiska
som strukturpolitiska, och utreda hur ett system med rörliga
avgifter bör konstrueras för att ge största möjliga handlingsfrihet inom den
ekonomiska politiken utan att därför i icke acceptabel utsträckning störa
företagens planering.

En första uppgift är att i möjligaste mån söka kartlägga de fördelningspolitiska
verkningarna såväl av den nuvarande företagsbeskattningen som
av de förändringar härav som kan komma att föreslås. I utredningsuppdraget
ingår vidare att kartlägga hur företagsbeskattningen verkar i olika företagsformer
och i företag med skilda förutsättningar i fråga om lönsamhet, produktivitetsutveckling
och marknadsläge.

Utgångspunkten för utredningens överväganden i fråga om utrymmet
för privat förmögenhetsbildning bör vara att företagsbeskattningen, sedd
tillsammans med övriga komponenter i skattesystemet, bör bidra till en
jämnare och mera rättvis fördelning av inkomster och förmögenheter. Särskilt
angeläget är att utforma företagens beskattning så, att den inte gynnar
uppkomsten av stora förmögenhetskoncentrationer och därmed motverkar
strävandena till en minskad koncentration av ekonomisk makt i enskilda
händer. Vidare skall en avvägning göras mellan de fördelningspolitiska målen
och företagsbeskattningens funktion att möjliggöra en fortsatt utbyggnad,
tillväxt och nyetablering av företag med beaktande inte bara av de traditionella
formerna för kapitaltillskott i företagen utan också av de nya institutionella
sparandeformer, som är under framväxt eller kan tillkomma.
Vid sitt ställningstagande skall utredningen ta hänsyn även till de effekter
på kapitalavkastning och förmögenhetsutveckling som uppkommer för företagens
ägare vid varierande utdelningspolitik genom beskattningen av fysiska
personers inkomster, förmögenheter och kapitalvinster. Därvid skall
beaktas önskvärdheten av att uppnå likartade effekter i fråga om kapitalavkastningens
beskattning oberoende av företagens ägarstruktur och deras
associationsform. Inte minst familjeföretagens situation bör uppmärksammas.

Möjligheterna att inom investeringsfondssystemets ram åstadkomma avsättningar
av särskilt goda företagsvinster för investerings- och utvecklingsändamål
skall också undersökas. Sådana avsättningar skall ha det dubbla

1* Riksdagen 1174. 6 sami. Nr 48

SkU 1974:48

syftet att dels stabilisera lönemarknaden, dels skapa resurser för företagens
fortsatta tillväxt.

Enligt direktiven skall utredningen eftersträva att åstadkomma så enkla
och lättillämpliga beskattningsregler som möjligt. Det bör emellertid också
beaktas att det för närvarande i viss utsträckning förekommer att aktiebolagsformen
använts av vissa företagare för att vinna icke avsedda lättnader
vid beskattning bl. a. genom möjligheten att driva verksamhet i s. k. enmansbolag
samt genom handel med s. k. förlustbolag.

Även frågan om friheten från inkomst- och förmögenhetsskatt för vissa
stiftelser skall tas upp till prövning. Möjligheten att bilda skattefria stiftelser
kan i många fall medföra ett avsevärt skattebortfall för det allmänna, som
framstår som otillfredsställande i sådana fall då företag helt eller delvis ägs
av stiftelser. Utredningen skall i detta sammanhang överväga om den ändamålsbestämning
som för närvarande gäller som villkor för skattefrihet
är lämplig. Det kan ifrågasättas om inte villkoren bör göras snävare mot
bakgrund av den utveckling samhällets verksamhet numera fått på hithörande
område. Vidare bör såsom ett nytt villkor för skattefrihet krävas
att stiftelserna ställs under offentlig tillsyn i någon form.

Utredningens överväganden innefattar också ett ställningstagande till frågan
huruvida motiv alltjämt föreligger att behålla nuvarande skillnad i skattebelastning
vid den statliga inkomstbeskattningen mellan aktiebolag och
flertalet ekonomiska föreningar. Vidare bör den nuvarande avdragsrätten
för kommunala utskylder avskaffas för nämnda skattskyldiga.

Slutligen ingår i utredningsuppdraget att pröva med vilken grad av frihet
i förhållande till viktigare avnämare- och leverantörsländer företagsbeskattningens
höjd och utformning kan fastställas mot bakgrund av önskemålet
om fortsatt konkurrenskraft och tillväxt i näringslivet. Likaså skall utredningen
beakta de resultat som kan komma att uppnås inom olika organ
för harmoniering av företagsbeskattningen i olika länder.

I juni 1974 fick företagsskatteberedninfeen tilläggsdirektiv att dels lägga
fram förslag till ändring av gåvobeskattningen så att likformighet i beskattningshänseende
uppnås mellan livstidsöverlåtelse och dödsfallsöverlåtelse
av företag, dels utreda möjligheterna till ändringar i kapitalbeskattningen
i syfte att underlätta små och medelstora företags problem i samband med
generationsväxlingar i företagen.

Frågornas tidigare behandling

Vid 1973 års riksdag behandlade skatteutskottet (SkU 1973:20) motionsvis
framställda utredningsyrkanden rörande bl. a. avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster, införande av
progressiv företagsbeskattning och skattelättnader för nystartade företag. Ut -

SkU 1974:48

skottet avstyrkte motionerna och anförde följande:

Av den föregående redogörelsen för direktiven för företagsskatteberedningen
framgår att beredningen i möjligaste mån skall söka kartlägga verkningarna
av den nuvarande företagsbeskattningen. Beredningen skall vidare
- med bibehållande av principen om nettovinstbeskattningen samt med
beaktande av företagsbeskattningens inriktning på stabiliserings-, tillväxtoch
fördelningspolitiska mål - ta ställning till avvägningen mellan nettobeskattning
och andra skatteformer av typ produktionsfaktorsskatter samt
föreslå de ändringar i fråga om bl. a. olika former av vinstreglerande dispositioner,
beskattningens höjd och fördelning mellan företag och delägare,
som beredningen anser erforderliga. Det är således ett synnerligen omfattande
utredningsuppdrag, som företagsskatteberedningen fått sig förelagt.
Hittills har utredningen jämsides med mer långsiktiga och tidskrävande
utredningar inriktat sig på att undersöka och utarbeta förslag till åtgärder
för att förhindra olika former av skatteflykt. Såvitt utskottet kunnat finna
kommer samtliga de i motionerna berörda frågorna att bli föremål för överväganden
under det fortsatta utredningsarbetet. Med hänsyn härtill anser
utskottet sig inte ha anledning tillstyrka skrivelseyrkandena i motionerna.

Den överenskommelse som socialdemokraterna och folkpartiet träffade
våren 1974 omfattade också företagsbeskattningen. Enighet rådde om att
företagsskatteberedningen i samband med övervägandena om en varaktig
skattereform borde pröva möjligheterna att förskjuta beskattningen från löneandelen
i företagens kostnader till deras förbrukning av energi och eventuellt
även andra knappa råvaror. Även miljöavgifternas utformning skulle
kunna prövas i detta sammanhang.

Inkomst av konstnärlig verksamhet skall deklareras som inkomst av rörelse
enligt bokföringsmässiga grunder, om verksamheten har sådan omfattning
att den kan anses yrkesmässigt bedriven. Riksskatteverket har i
ett cirkulär till samtliga taxeringsnämnder den 6 maj 1974 behandlat denna
fråga och anfört bl. a. följande:

Som bekant har flertalet konstnärer tidigare deklarerat sina inkomster
och utgifter av den konstnärliga verksamheten efter vad som närmast kan
betecknas som en kontantprincip. Detta har oftast godtagits av taxeringsnämnderna.
Orsaken till detta kan naturligtvis vara att nämnderna inte
känt till att konstnären har haft fordringar, skulder eller lager och att konstnären
inte lämnat uppgift om detta i sin deklaration. En annan trolig orsak
härtill kan vara att konstnärerna och taxeringsnämnderna varit ense om
att t. ex. varulagrets skattetekniska värde ofta är så lågt att man rent praktiskt
kunnat bortse från detta vid inkomsttaxeringen. Härigenom har man undgått
de värderingsfrågor som annars skulle ha uppstått.

När det gäller de praktiska värderingsproblemen för konstnärer vid varulagervärderingen
bör följande observeras. Som värde på färdiga, ännu inte
avyttrade verk skall endast tas upp materialkostnader, värdet av anlitad
arbetskraft och andra direkta kostnader. Däremot skall värdet av konstnärens
eget arbete inte räknas med i det skattemässiga lagervärdet.

SkU 1974:48

Vidare torde vid lagervärderingen helt kunna bortses från alster, som
tillkommit mera i experimentsyfte såsom skisser, modeller, utkast och dylikt.
Även om sådana alster finns kvar i konstnärens ägo, kan man normalt
utgå från att det inte är avsett för omsättning. I beskattningshänseende
är de närmast att betrakta som tillgångar utan värde. Skulle skisser m. m.
säljas, är intäkten självfallet skattepliktig.

Det är mot denna bakgrund troligt att det skattemässiga värdet av vad
som kan kallas konstnärens varulager i normalfallet är obetydligt. Bedrivs
däremot den konstnärliga verksamheten med mera dyrbart material eller
i större omfattning t. ex. med anlitad arbetskraft, kan större krav ställas
på lagervärderingen.

Innebörden av det skatterättsliga begreppet ”bokföringsmässiga grunder”
torde hittills ha varit okänt för många konstnärer, något som inte minst
har framgått av olika inlägg i pressen, och det kan därför antas att konstnärerna
haft vissa praktiska svårigheter med att upprätta sina deklarationer
till 1974 års taxering. Framförallt torde detta gälla redovisningen av lagertillgångar.
RSV finner det därför angeläget att taxeringsfunktionärerna
tar skälig hänsyn till de rent praktiska värderingsproblem som kan föreligga
i det enskilda fallet. I normalfallet bör därför den skattskyldiges uppgifter
om värdet av varulagret kunna accepteras, om det inte framstår som uppenbart
att värdet väsentligt avviker från det redovisade.

År 1973 infördes exportkreditstöd i form av ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen
(prop. 1973:126, SkU 43, SFS 423). Under vissa förutsättningar
och efter bedömning av kreditens betydelse från konkurrenssynpunkt
och från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt skall
Kungl. Maj:t kunna medge att stöd utgår i denna form beträffande exportkreditavtal
som ingås under åren 1973-1976. Avdrag medges i så fall
vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt med belopp som
motsvarar skillnaden mellan den ränta som den skattskyldige erlagt för
finansieringen av exportkrediten och den ränta han uppburit på grund av
exportkreditavtalet, dock högst 2 % av utestående exportkredit.

En av förutsättningarna för att exportkreditstöd skall kunna lämnas i
denna form är att krediten avser minst 2 milj. kr. och löper på minst 2
och i regel högst 10 år. Om kredittiden överstiger 10 år får avdrag medges
endast om synnerliga skäl föreligger.

Reglerna om exportkreditstöd i form av skattelättnader tillkom på grund
av att subventionerade exportkrediter i andra länder rubbat konkurrensförhållandena
och avsåg att - i avvaktan på internationella överenskommelser
som förhindrar dylika subventioner - säkerställa de svenska företagens
konkurrensförmåga gentemot utlandet. Stödet vari första hand avsett
för affärer med statshandelsländerna och utvecklingsländerna men skulle
kunna tillämpas också vid affärer med andra länder.

Utskottet

I förevarande motioner framställs olika yrkanden rörande företagsbeskatt -

SkU 1974:48

ningen. Flertalet av dessa gäller utredning av frågor som berör företagsskatteberedningens
uppdrag. Sålunda yrkas i motionerna 1974:939 och
1974:1242 skattelättnader för nystartade företag och i motionen 1974:954
att dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar avskaffas
och att avskrivning av företagens tillgångar får ske på återanskaffningsvärden
eller indexreglerade anskaffningsvärden. I motionen 1974:957 begärs ”progressiv
företagsbeskattning” av innebörd att kapitalbeskattningen lindras
för familjeföretagare och i motionen 1974:1219 tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen
att utreda förutsättningarna för ett nytt skattesystem,
som beaktar kravet på hushållning med knappa resurser och innebär en
rimligare avvägning mellan beskattning av energi, råvaror,arbete och kapital.

Skatteutskottet har vid sin årligen återkommande behandling av motionsyrkanden
rörande lindring i dubbelbeskattningen av aktiebolag, gynnsammare
avskrivningsregler för företagens tillgångar och andra skattelättnader
för företagen konstaterat att företagsskatteberedningens utredningsuppdrag
avser även de frågor som nu åter berörs i motionerna. Även familjeföretagamas
speciella situation har varit föremål för särskild uppmärksamhet,
senast i våras i samband med vissa ändringar i kapitalbeskattningen. Samtidigt
som vissa lättnader då genomfördes i denna beskattning, inte minst
för företagen, begärde skatteutskottet att företagsskatteberedningens uppdrag
skulle få omfatta även en allsidig bedömning av de likviditetsproblem
som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen.
Denna och därmed sammanhängande frågor ingår numera i utredningsuppdraget.
Även ämnet för motionen 1974:1219 kommer att tas upp av
beredningen, något som också framgår av den s. k. Haga-överenskom melsén
mellan företrädare för socialdemokraterna och folkpartiet. Enligt överenskommelsen
borde möjligheterna att förskjuta beskattningen från löneandelen
i företagens kostnader till deras förbrukning av energi och eventuellt
även andra knappa råvaror prövas av företagsskatteberedningen, och i det
sammanhanget borde även miljöavgifternas utformning prövas.

Som framgår av den föregående redogörelsen för direktiven för företagsskatteberedningen
är det ett synnerligen omfattande utredningsuppdrag, som
denna utredning fått sig förelagt. Hittills har utredningen jämsides med
mer långsiktiga och tidskrävande utredningar främst inriktat sig på att undersöka
och utarbeta förslag till åtgärder för att förhindra olika former av
skatteflykt. Såvitt utskottet kan finna kommer samtliga de ovan berörda
frågorna att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka
de i motionerna 1974:939, 1974:954, 1974:957, 1974:1219 och 1974:1242
framställda utredningsyrkandena.

Inkomst av yrkesmässigt bedriven konstnärlig verksamhet beskattas enligt
de regler som gäller för inkomst av rörelse, dvs. enligt bokföringsmässiga

SkU 1974:48

grunder, vilket bl. a. innebär att hänsyn skall tas till värdet av in- och utgående
lager m. m. Inkomst, som kan uppkomma i en mer tillfällig verksamhet
och som inte kan betraktas som rörelse, beskattas däremot enligt
de regler som gäller för inkomst av tjänst, dvs. enligt kontantprincipen,
och värdet av varulagret beaktas inte.

Enligt motionärerna i motionen 1974:617 bör konstnärer få deklarera enligt
kontantprincipen.

Yrkandet i motionen motiveras med att det är svårt för konstnärer att
göra en tillfredsställande uppskattning av varulagrets värde och att många
alster kan karaktäriseras som rena experiment.

Sedan motionen väckts har riksskatteverket i ett cirkulär till taxeringsmyndigheterna
behandlat de praktiska värderingsproblem som kan uppkomma
vid varulagervärderingen. Det huvudsakliga innehållet i detta cirkulär
framgår av den tidigare redogörelsen. Med anledning av vad som
anförs i motionen kan framhållas att som värde på färdiga, ännu inte avyttrade
verk skall tas upp endast materialkostnader, värdet av anlitad
arbetskraft och andra direkta kostnader, medan däremot värdet av konstnärens
eget arbete inte räknas med i det skattemässiga lagervärdet. Vidare
skall vid lagervärderingen helt bortses från alster, som tillkommit mera
i experimentsyfte.

De farhågor, som återspeglas i motionen rörande praktiska värderingsproblem
i samband med varulagerredovisningen, måste enligt utskottets
uppfattning anses ogrundade efter riksskatteverkets klargörande uttalanden.
Särskilt bör framhållas att den skattskyldiges uppgifter om värdet beträffande
varulagret accepteras av beskattningsmyndigheterna om de inte framstår
som uppenbart felaktiga. Visserligen förhåller det sig så, att värdet av den
enskilde konstnärens varulager - med gällande värderingsregler - ofta blir
obetydligt, men motsvarande gäller också för åtskilliga verksamheter av
annat slag. Enligt utskottets uppfattning kan speciella regler som undantar
just konstnärerna från den bokföringsmässiga redovisningen inte anses
motiverade. Utskottet vill också framhålla, att en bokföringsmässig redovisning
många gånger är till fördel för den skattskyldige, men sällan till
nackdel, och att en valfrihet på detta område givetvis inte bör accepteras.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:617.

Slutligen har utskottet att behandla det i motionen 1974:270 framställda
yrkandet att exportkreditstöd genom avdrag vid inkomstbeskattningen skall
kunna medges även om krediten har längre löptid än tio år.

Regler om exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxeringen infördes
vid 1973 års riksdag. För exportkreditavtal som ingås under åren
1973-1976 får - efter beslut av Kungl. Maj:t i det enskilda fallet - avdrag
medges med belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som den
skattskyldige erlagt för finansieringen av exportkrediten och den ränta han

SkU 1974:48

uppburit på grund av exportkreditavtalet, dock högst 2 % av utestående
exportkredit. Krediten skall avse minst 2 milj. kr. och löpa på minst två
och i regel högst tio år. Om kredittiden överstiger tio år får emellertid avdrag
medges om synnerliga skäl föreligger, något som motionärerna torde ha
förbisett.

Enligt vad utskottet inhämtat har reglernas utformning inte i något fall
hindrat att stöd i denna form utgått i sådana fall som avses med reglerna.
Utskottet vill också framhålla, att kredittider över tio år är sällsynta och
i så fall gäller mycket stora belopp. Avsikten med reglerna har endast varit
att mot bakgrund av de subventionerade krediter som förekommer bl. a.
beträffande exporten till statshandelsländerna få fram ett mer konkurrensneutralt
system.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:270
i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1974:270,

2. motionen 1974:617,

3. motionen 1974:939, såvitt avser punkten C 5 i motionens hemställan,

4. motionen 1974:954, såvitt avser punkterna 1 och 3 i motionens
hemställan,

5. motionen 1974:957,

6. motionen 1974:1219, såvitt avser punkten 3 i motionens hemställan,

7. motionen 1974:1242.

Stockholm den 1 oktober 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Kristenson* (s),
Josefson (c). Johansson i Jönköping (s). Sundkvist (c). Wikner <s). Nilsson
i Trobro (m). Stadling (s). Olsson i Järvsö (c). Westberg i Hofors (s). Hallenius
(c). Lundgren* (s). Boström (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1974:48

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som - under
åberopande av innehållet i motionerna 1974:939 (jfr 932), 1974:954 och
1974:1242 - ansett att utskottet under punkterna 3, 4 och 7 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1974:939, såvitt avser
punkten C 5 i motionens hemställan, 1974:954, såvitt avser
punkterna 1 och 3 i motionens hemställan, samt 1974:1242
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande
till

dels skattelättnader för nystartade företag,

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolags och

ekonomiska föreningars vinster,

dels möjligheter till avskrivningar på återanskafTningsvärden
alternativt på indexreglerade anskaffningsvärden.