Skatteutskottets betänkande nr 46 år 1974

SkU 1974:46

Nr 46

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande
åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:618 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen beslutar att för beaktande i skrivelse till Kungl. Maj:t ge
till känna vad i motionen anförts angående förstärkning m. m. av taxeringsrevisionen
och viss skärpning av straff för skattebrott;

1974:938 av fru Bergander m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om förlängning av preskriptionstiden
för skattebrott;

1974:1205 av herr Bergqvist m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändring i 114 ^ taxeringsförordningen
(1956:623), så att den tid som står till buds för att väcka
fråga om eftertaxering ökas från fem till åtta år, samt

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ändring av 14 $
i skattebrottslagen, så att preskriptionstiderna för brott enligt 2, 3, 5, 7,
8, 9 och 10SS höjs från fem till åtta år.

1974:1222 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning med uppdrag
att skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt
och skattefusk.

Gällande bestämmelser m. m.

Förstärkning av taxeringsrevisionen (motion 1974:618)

I yttrande (SkU 1974:2y) till civilutskottet över anslaget till Länsstyrelserna
för innevarande budgetår i vad avsåg nya tjänster på skatteavdelningarna
anförde skatteutskottet bl. a. följande:

Förslaget i propositionen innebär dels att länsstyrelsernas skatteavdelningar
förstärks med 218 nya tjänster i huvudsak avseende taxerings- och
skattekontrollen samt arbetet med 1975 års allmänna fastighetstaxering, dels

att medel anvisas för 92 årsarbetskrafter.

Sedan länge har kritik riktats mot att skatte- och taxeringsmyndigheterna
inte haft tillräckliga resurser att ingripa mot skatteundandragande i olika

1 Riksdagen 1974. 6 samt. Nr 46

SkU 1974:46

2

former. De landsomfattande kontrollaktioner, som i riksskatteverkets regi
genomförts mot vissa grupper av skattskyldiga, har uppdagat skattebedrägerier
och skattebrott av anmärkningsvärd omfattning och visat att en ytterligare
förstärkning av revisionspersonalen är nödvändig för att komma till
rätta med missförhållandena. Den successiva övergången till bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbruksfastighet under en femårsperiod
fr. o. m. den 1 januari 1973 kräver en fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen.
Därutöver föreligger behov av personalförstärkningar
på taxeringsenheterna för uppgifter med anledning av den förestående allmänna
fastighetstaxeringen och för processföringen med anledning av den
utökade skatte- och taxeringskontrollen. Också på mervärdeskatteenheterna
krävs ökade personalresurser för en effektivare granskning och kontroll av
mervärdeskatteredovisningen.

Mot bakgrund härav hälsar skatteutskottet den föreslagna personalförstärkningen
på länsstyrelsernas skatteavdelningar liksom den fortsatta satsningen
på aktiv kontrollverksamhet genom de av utskottet i annat sammanhang
tillstyrkta anslagsökningarna till riksskatteverket med största tillfredsställelse.
På förekommen anledning vill utskottet emellertid framhålla
angelägenheten av att länsstyrelserna fördelar de nya tjänsterna på de enheter,
för vilka de är avsedda.

I detta sammanhang kan även erinras om att riksskatteverket (RSV)
och statskontoret i januari 1973 fick i uppdrag av Kungl. Majit att gemensamt
göra en översyn av skatteadministrationen i första instans, den s. k. RSutredningen.
Vidare skulle möjligheterna att slopa deklarationsplikten för
ytterligare grupper skattskyldiga prövas liksom frågan om preliminärt skatteavdrag
på extra inkomster. Utredningen får ses som en vidareutveckling
och sammanvägning av de förslag i dessa frågor som under 1970-talets
första år lämnades av statskontoret och av utredningen om definitiv källskatt.

Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp bestående av personal
från RSV, statskontoret och några länsstyrelser.

I sitt i maj 1974 framlagda betänkande Rationalisering av skatteadministrationen
lägger utredningen fram förslag till

-utvidgad preliminär beskattning i form av bl. a. källskatt på extrainkomster
(E-skatt)

- förenklad skatteredovisning

- slopad deklarationsplikt för ytterligare ca 250 000 pensionärer

- ökad granskningsassistans åt taxeringsnämnderna genom länsstyrelsernas
(LSTis) och lokala skattemyndigheternas (LSMis) försorg

- ADB-stöd i granskningsarbetet

- förlängning av taxeringsperioden till den 30 november i förening med
utvidgade möjligheter till anstånd med att lämna självdeklaration

- effektiviserad skattekontroll i första instans genom ca 40 000 partiella
revisioner samt samordnad kontroll av direkt skatt och mervärdeskatt

- utökad kompetens för taxeringsnämnderna genom att de övertar beslutsfunktionen
beträffande förseningsavgift, skattetillägg, ackumulerad inkomst
och s. k. dödsbobefrielse

SkU 1974:46

3

- tidigarelagd debitering av slutlig skatt så att de skattskyldiga får slutskattesedel
i mitten av juni taxeringsåret med omedelbar återbetalning av
Ö-skatt och K-skatteuppbörd i november samma år.

I övrigt hänvisar utredningen till avsnitt 17 Kostnader och intäkter, i
vilket en samlad bild av utredningens förslag och dess konsekvenser ges
samt till de sammanfattningar som i regel avslutar varje kapitel i rapporten.

LSM föreslås svara för granskningen av deklarationerna till ledning för
taxeringsnämndernas beslut. Inom LST granskas de speciellt komplicerade
deklarationerna.

Utredningen har beräknat de resursmässiga effekterna av förslagen. Räknat
på direkta kostnadseffekter innebär förslaget totalt sett en viss fördyring
av skatteadministrationen. Anledningen härtill är den genomgripande förändringen
av kontroll av rörelser och motsvarande. Personalkostnaderna
för att utföra de föreslagna 40 000 revisionerna överstiger de rationaliseringsvinster
som kunnat göras. Värdet av denna satsning på effektivare
skattekontroll i första instans är svårt att precisera. De försök med revisioner
i första instans och försöksverksamheten med samordnad kontroll av direkt
skatt-mervärdeskatt som utredningen låtit genomföra pekar emellertid mot
ökade intäkter för stat och kommun överstigande 100 milj. kr. Det är utredningens
bestämda uppfattning att ett än större värde av den kraftigt
utökade kontrollen på fältet ligger i den preventiva effekten.

Reformen föreslås skola genomföras i samordning med övergången till
ett nytt ADB-system inom folkbokförings- och skatteområdena. Utredningens
förslag förändrar på väsentliga punkter förutsättningarna för ADB-användning
inom skatteområdet och innebär totalt sett behov av ökad datakraft
och snabbare åtkomst av information lagrad på datamedium.

Preskriptionstiden för skattebrott (motionerna 1974:938 och 1974:1205)

Skattebrottslagen (1971:69) som trädde i kraft den 1 januari 1972,dåskattestrafflagen
(1943:313) upphörde att gälla, innehåller den särskilda preskriptionsbestämmelsen
(14 §) att påföljd för skatteförseelse (3 §) och för uppbördsbrott
(7-9 § §) får utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken ådömas,
om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem
år från brottet. Enligt brottsbalkens bestämmelser i nämnda lagrum är preskriptionstiden
för dessa brott ett år. För brotten skattebedrägeri, vårdslös
skatteuppgift och försvårande av skattekontroll 2, 5 resp. 10 § är högsta
straff två års fängelse och preskriptionstiden till följd härav enligt brottsbalken
fem år, medan grovt skattebedrägeri (4 §), sorn leder till skattebrottslagens
svåraste påföljd, fängelse i lägst sex månader och högst sex år, preskriberas
först efter tio år.

Med anledning av att i motionen 1974:1205 föreslås att skattebrottslagens

1* Riksdagen 1974. 6 sand. Nr 46
Kartong: S.4, rad 1-9 är omskrivna

SkU 1974:46

4

preskriptionstider och tiden för eftertaxering skall förlängas kan här erinras
om följande bestämmelser i 8 kap. 1 § i den nya regeringsformen:

Lag eller annan föreskrift för ej innebära att straff eller annan brottspåföljd
skall kunna ådömas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd,
när den förövades, eller att svårare brottspåföljd skall kunna ådömas för
gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd
gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott.

Tiden för eftertaxering (motion 1974:1205)

Bestämmelser om eftertaxering är meddelade i 114-116 §§ taxeringsförordningen(
1956:623). I 115 § stadgas att eftertaxering inte för ske med mindre
fråga därom prövats inom fem år efter det år, då taxeringen bort verkställas
i första instans. Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans
dödsbo. I sådant fall för dock eftertaxering icke ske med mindre fråga därom
prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning
efter den skattskyldige ingivits för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans taxering får även
efter utgången av den angivna femårsperioden eftertaxering ske för det
år som åtalet avser. Eftertaxering för dock icke ske med mindre fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den
skattskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering av dödsboet prövas inom
sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med
stöd av detta stycke åsätta eftertaxeringen undanröjas av skatterätten.

Reglerna i fråga om eftertaxering i samband med åtal för skattebrott äger
motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats
för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.

Åtgärder för att säkerställa statsverkets skattefördringar (samtliga motioner)

Tillkomsten av skattebrottslagen har allmänt betraktats som en viktig
åtgärd för att motverka skatteundandragande. Som ett fullföljande av dessa
strävanden tillsattes i februari 1973 en särskild utredning om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen (USS). Ur direktiven för USS kan följande
anföras:

Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att motverka
skattefusk. Jag vill här främst nämna den nya skattebrottslagen (1971:69),
varigenom skattefusk kommit att jämställas med brottsbalkens bedrägeribrott,
och de i samband med skattebrottslagen antagna bestämmelserna
om skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift. Även mot skatteflyktsmetoder
har under senare tid nya lagregler införts. Väsentligt ökade möjligheter
att motverka förfaranden som syftar till för låg skatte- och avgiftsberäkning
föreligger sålunda genom redan vidtagna lagstiftningsåtgärder.
Härtill kommer att omfattande lagstiftningsarbete pågår som avser att

SkU 1974:46

5

skapa ytterligare hinder för kringgående av gällande regler om skatter och
allmänna avgifter.

Även om sålunda skyddet mot skatteundandragande har förstärkts och
avses skola förbättras, är emellertid skattefordringar i vissa avseenden väsentligt
sämre ställda än fordringar av civilrättslig natur. Jag avser här möjligheterna
att genom processuella tvångsmedel säkra betalning av en fordran.
Sådana möjligheter finns sedan länge för civilrättsliga fordringar, men saknas
i vad avser skattefordringar.

Det är enligt min mening en kännbar brist i lagstiftningen att tvångsmedel
för att säkra betalning av ännu ej fastställda skattefordringar och liknande
inte finns beträffande skatteprocessen. Av bl. a. utredningstekniska skäl
måste det nämligen relativt ofta förflyta en ganska lång tid från det exempelvis
en taxeringsrevision påbörjas hos en skattskyldig och till dess tillkommande
skatt är fastställd och utmätningsgill. Det har i praktiken förekommit
åtskilliga fall där den skattskyldige under denna tidrymd genom
olika åtgärder åstadkommit att skattefordringen, när den väl fastställts, har
visat sig sakna värde. Lämpliga bestämmelser om säkerhetsåtgärder skulle
i många av dessa fall med all sannolikhet ha lett till ett betydligt gynnsammare
uppbördsresultat för det allmänna. Man bör heller inte bortse från
den inverkan detta skulle fä på skattemoralen i allmänhet.

Utredningen bör inriktas på alla typer av säkerhetsåtgärder. Detta innebär
att uppdraget inte bör begränsas till sådana åtgärder som är direkt
inriktade på skattefodringen som sådan utan också omfatta tvångsmedel
för att säkra bevisning i skatteprocessen. En översyn av bestämmelserna
i lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision bör således ingå
i uppdraget. Av praktiska skäl bör utredningen avse hela skatte- och avgiftsområdet,
inbegripet tullområdet. Också socialförsäkringsavgifterna bör
inbegripas. I första hand torde motsvarande regler inom civilprocessen kunna
tjäna som förebild. Men även straffprocessens regler om säkerhetsåtgärder
bör beaktas. Särskilt gäller detta de rent processuella förutsättningarna, eftersom
snabbhet i förfarandet är synnerligen viktigt för skatteprocessens del.
Detta får dock inte leda till att kraven på rättssäkerhet eftersätts. Åtskilligt
talar för att frågor om säkerhetsåtgärder bör avgöras av domstol. De nya
länsskatterätterna får därvid anses ligga närmast till hands i vad avser beslut
om säkerhetsåtgärder för skatter. Situationer kan dock tänkas där det bör
finnas en möjlighet att låta annan myndighet åtminstone provisoriskt besluta
om säkerhetsåtgärd i avvaktan på domstols beslut. Utredningen bör överväga
möjligheten att införa bestämmelse om att mål och ärenden, i vilka förordnats
om säkerhetsåtgärder, skall behandlas med förtur. Utredningen bör
bedrivas skyndsamt.

I sitt i maj 1974 avgivna betänkande (SOU 1974:49) Bevissäkringslag
för skatte- och avgiftsprocessen sammanfattar USS sitt uppdrag sålunda:

Av direktiven framgår att utredningens arbete bör inriktas på alla typer
av säkerhetsåtgärder till skydd för del allmännas anspråk på skatt, tull och
avgift. Därvid nämns särskilt att uppdraget inte skall begränsas till sådana
åtgärder som är direkt inriktade på skattefordringen som sådan utan också
omfatta tvångsmedel för att säkra bevisningen i skatteprocessen.

Utredningen har således att överväga olika metoder att förbättra skyddet
för det allmännas fordringar på skatte- och avgiftsområdet såväl före som

SkU 1974:46

6

efter elen tidpunkt fordran biivit fastställd till betalning. Detta innebär att
vi i vårt arbete kan komma att föreslå ändringar även beträffande de allmänna
granskningsföreskrifterna inom skatte- och avgiftsområdet i den mån så
erfordras från säkerhetssynpunkt.

Utskottet

Skattefusk och skatteflykt har under senare år blivit alltmera uppmärksammade
problem. Enligt utskottets bedömning talar inte sannolikheten
för att detta skulle bero på att antalet skattesmitare ökat i nämnvärd omfattning
utan förklaringen torde vara att myndigheterna fått bättre resurser
att kontrollera de skattskyldiga, vilket lett till avslöjanden och åtal, som
fått stor publicitet. Det har därvid framstått som särskilt beklämmande att
skatterazzior visat att grupper med högre utbildning inte har bättre skattemoral
än andra. Publiciteten kring skatteflykten till utlandet och de olika
skentransaktioner som vidtas för att utan beskattning tömma aktiebolag
på vinstmedel och dolda reserver kan lätt skapa bilden av att det finns
vissa privilegierade som har möjligheter att undvika de skatter vilka övriga
medborgare i stället får bära och att staten stillatigande noterar dessa förhållanden
utan att ingripa. Utskottet finner mot denna bakgrund det uteslutande
positivt att i samtliga här behandlade motioner yrkas åtgärder mot
skatteundandragande, vilket ger utskottet anledning att lämna en summarisk
redovisning för de åtgärder som på senare tid vidtagits för att bemästra
dessa problem.

Vill man se realistiskt på skatteundandragandet måste man konstatera
att detta fenomen är ganska utbrett. Den enda möjligheten att bekämpa
sådant fusk består därför i förbättrade skattelagar, ökad kontroll och kännbara
påföljder vid upptäckt.

Kontrollfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet i motionen 1974:618, där
motionärerna begären framställning om förstärkning av taxeringsrevisionen
och viss skärpning av straff för skattebrott. Enligt motionärernas uppfattning
är länsstyrelsernas revisionsenheter klart underbemannade i fråga om såväl
granskande personal som arbetsbiträden, beroende på dels avgång, dels att
revisionsenhetema tjänstgör som ett slags arbetskraftsbuffert för andra uppgifter
inom länsstyrelserna. Med anledning härav vill motionärerna att den
fortsatta utbyggnaden av skattekontrollen helt skall inriktas på revisionsenheterna,
som man bör överväga att bryta ut ur länsstyrelserna och lägga
direkt under riksskatteverket. Motionärerna vill vidare avstänga sådana rörelseidkare,
som brister i redovisning eller betalning av skatt från möjligheten
att fortsätta sin rörelse samt skärpa straffen för förstörande av handlingar
som ligger till grund för skatteredovisning liksom straffen för medhjälp
till skattebedrägeri.

Utskottet har, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen,
haft anledning att hälsa den av årets riksdag beslutade kraftiga förstärkningen

SkU 1974:46

7

av såväl länsstyrelsernas revisionsavdelningar som riksskatteverkets aktiva
kontrollverksamhet med största tillfredsställelse. I detta sammanhang framhöll
utskottet också angelägenheten av att länsstyrelserna fördelade de nya
tjänsterna på de enheter för vilka de var avsedda. Resultatet av dessa åtgärder,
som i princip ger effekt först under innevarande budgetår, har självfallet
ännu inte kunnat avläsas, men dessa personalförstärkningar bör i huvudsak
tillfredsställa motionärernas önskemål härom. Utskottet kan inte dela motionärernas
uppfattning att all framtida satsning på skattekontrollen skall
avse enbart länsstyrelsernas revisionsenheter. Det kan även finnas skäl att
förbättra taxeringen i första instans, en fråga som kommer att tas upp vid
behandlingen av RS-utredningens betänkande Rationalisering av skatteadministrationen.
I fråga om detta förslag, som också påkallar personalförstärkningar,
hänvisar utskottet till den inledningsvis lämnade redogörelsen
i detta betänkande.

Motionärernas förslag om en ändrad organisatorisk ställning för länsstyrelsernas
revisionsavdelningar är utskottet inte berett att pröva i förevarande
sammanhang, och utskottet anser sig inte kunna förorda att en särskild
form av förbud mot utövande av rörelse införs för försumliga skattebetalare.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksdagen 1973 beslutade
om ett utvidgat s. k. ställföreträdaransvar för att undanröja möjligheterna
för företag med vacklande ekonomi att laborera med mervärdeskatten och
övriga indirekta skatter som en kreditreserv. Tidigare gällde att den som
företrädde ett fåmansbolag hade personligt betalningsansvar endast för källskattemedel.
Detta ledde till att framförallt mervärdeskattemedlen i stället
utnyttjades som ett slags reservkapital. Från och med innevarande år gäller
emellertid samma ansvar för indirekta skatter som för källskatten, och utskottet
förutsätter att dessa åtgärder liksom de successiva rationaliseringar
och straflskärpningar som genomförts på uppbördsområdet under senare
år skall ge ett avsevärt förbättrat uppbördsresultat.

När det gäller det i motionen framförda kravet på straffskärpningar för
den som förstör bokföring eller annat underlag för skatterevision vill utskottet
framhålla att själva straffet, som nu korresponderar med brottsbalkens
bestämmelser om bokföringsbrott, och som kan leda till fängelse i
högst två år, inte torde vara den väsentligaste frågan för skattemyndigheterna.
Viktigare är att man redan när en revision påbörjas får möjligheter
att omhänderta erforderligt bevismaterial. Utskottet har tidigare i detta betänkande
redogjort för direktiven för utredningen om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen - USS. Denna utredning skall skyndsamt lägga
fram förslag om åtgärder för att säkerställa statsverkets skattefordringar liksom
även bevisning i sådant sammanhang. Utredningen har i år framlagt
förslag om en särskild bevissäkringslag, som f. n. behandlas i finansdepartementet.
USS:s arbete kan alltså anses tillgodose syftet med motionärernas
yrkande i denna del.

SkU 1974:46

8

I motionen finns även ett yrkande om särskilda straff för medverkan
vid skattebrott. Utskottet finner det inte motiverat att för sådan medverkan
införa andra bestämmelser än brottsbalkens påföljder för medverkan vid
brott. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:618.

I motionerna 1974:938 och 1974:1205 yrkas förlängd preskriptionstid för
skattebrott. Motionärerna vill även förlänga tiden för eftertaxering. Bakgrunden
till yrkandena synes i första hand vara att motionärerna reagerat
mot att personer som undanhållit betydande skattebelopp har lyckats undgå
straff genom att vistas utomlands tills preskriptionstiden för brottet är uppnådd.
Utskottet, som har full förståelse för motionärernas reaktion, vill emellertid
- med hänvisning till den tidigare lämnade redogörelsen för gällande
bestämmelser - framhålla att i de uppmärksammade fall av skatteundandragande,
där den skyldige på angivet sätt kunnat undgå påföljder, har det
gällt brott som begåtts före 1972 och som därför skall dömas efter skattestrafflagen.
I fråga om mera kvalificerade brott gäller numera enligt
skattebrottslagen en preskriptionstid på tio år, och i sådana
fall kan även eftertaxering ske under samma tid, en eftertaxering som även
medför skattetillägg. Till det kvalificerade brottet grovt skattebedrägeri hänförs
brott som rört mycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen
farlig art, exempelvis då falsk bokföring förekommit. De av motionärerna
åsyftade fallen skulle genomgående ha bedömts som grovt skattebedrägeri
om brotten begåtts efter 1971, och någon ändring av preskriptionstiderna
för att komma till rätta med sådana brott är alltså inte nödvändig. Utskottet
kan inte biträda förslaget i motionen 1974:1205 att ge nu gällande eller
eventuellt skärpta preskriptionsregler tillbakaverkande kraft för att säkerställa
skattefordringar som hänför sig till brott som begåtts då skattestrafflagen
gällde. En sådan åtgärd skulle inte vara förenlig med svensk rättsuppfattning.

Som framgår av det ovan anförda är motionärernas intressen i huvudsak
redan tillgodosedda genom nu gällande bestämmelser, och på grund härav
finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motionerna 1974:938 och
1974:1205.

1 den sista av de här behandlade motionerna, 1974:1222, tas också problemet
med skatteflykt och skattefusk upp, men motionärerna föreslår inte
några konkreta åtgärder utan begär i stället en särskild utredning som skyndsamt
skall lägga fram förslag till åtgärder häremot. Motionärerna är visserligen
medvetna om att företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning
sysslar med dessa frågor men anser att problemen hör hemma
i gränsmarkerna mellan de båda utredningarnas arbetsfält, vilket motiverar
en särskild utredning.

Utskottet som i annat sammanhang framhållit att praktiskt taget varje
utredning på skatteområdet i större eller mindre omfattning ägnar sig åt

SkU 1974:46

9

frågor om skatteundandragande, finner det inte troligt att en särskild utredning
i nämnvärd grad skulle kunna bidra till problemens lösning. Enligt
utskottets mening bör man nu i första hand avvakta resultaten av pågående
utredningar samt av verkningarna av skattebrottslagen liksom de förslag
som USS kan komma att lägga fram. De pågående diskussionerna inom
företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning om omläggning av
stora delar av skattesystemet gör även att tidpunkten synes illa vald för
att nu kräva en specialutredning om skattefusk och skatteflykt. Utskottet
avstyrker därför också bifall till motionen 1974:1222.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1974:618,

2. motionen 1974:938,

3. motionen 1974:1205,

4. motionen 1974:1222.

Stockholm den 1 oktober 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred
(c). Kristenson* (s). Josefson (c). Johansson i Jönköping (s). Sundkvist
(c). Wikner (s). Nilsson i Trobro (m), Stadling (s). Olsson i Järvsö (c). Westberg
i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Lundgren* (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■i = i

i . ..

■ • !, i! j: \ • ■ .< .i : , < ■;

.-■ ■■ ■ ■■ ii ■. ... h ..

.'i.., ■;r !. ' f| i.' ■ '

" ' . ’ ' '. ;

'\r

; ■ i ; : • ' '

• •

i! ‘y fr.