Skatteutskottets betänkande nr 42 år 1974

SkU 1974:42

Nr 42

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående resultatutjämning
vid beskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:144 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär att skattefri avsättning får ske till
investeringsfond för marknadsföringsändamål;

1974:273 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs
att riksdagen omprövar ett tidigare ställningstagande i frågan och hos
Kungl. Majit anhåller om förslag till regler som gör det möjligt för ett
företag med små kapitalresurser att skattefritt avsätta vinstmedel till fond
för täckande av kundförluster;

1974:363 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) vari
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till
företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) angående införande av ett
generellt investeringskontosystem med konjunktur- och regionalpolitisk!
syfte och möjlighet till resultatutjämning för företag utan diskriminering
i enlighet med vad som anförts i motionen;

1974:611 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till den
pågående utredningen om företagsbeskattningen beträffande införande av
rätt till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom kontometod i
enlighet med vad som anförts i motionen;

1974:616 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp) vari hemställs
att riksdagen
dels antar följande

1. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen (1960:63) om
rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha nedan angivna
lydelse.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 42

SkU 1974:42

2 §

Med förlust, eller varvsrörelse.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret
eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit
jämlikt 22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig
avlämna självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om
skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av
nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid
2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss
sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall
beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje
och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag
erfordras härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt
taxeringsår.

Rätten till 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna)

8 §

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid
ingången av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket
taxering skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt
sätt — direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering
förlustavdrag ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga
aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt
innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning
tillika, då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar
av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller
andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för
förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena
betingas av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller
bodelning övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller
av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person
eller sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft
aktier i företaget.

9§

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den
14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag
(moderbolag), äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som -om fusionen ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget
vid ingången av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed

SkU 1974:42

jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss
sagts angående moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag
gälla endast därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde
mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller
innehades på sätt nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av
beskattningsåret av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall
såsom förutsättning för förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att
denna person eller dessa personer ägde eller innehade samtliga eller så
gott som samtliga aktier i moderbolaget jämväl vid ingången av
dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som sist sagts, fråga om
två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av dessa ägde eller
innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid det ena som vid
det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets
utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingats
av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått å
annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt
förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska
personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975 dock att äldre
bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om 1975 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

2. Förslag till

Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i
samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de
förutsättningar och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla
utjämning av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller
inkomstminskning.

2 §

Uppgår den beskattningsbara inkomsten för i 1 § omförmäld skattskyldig
till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger eller

1* Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 42

SkU 1974:42

understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående
beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten
verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt
förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant
belopp, att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande
beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av
den skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den
sammanlagda beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar
belöpt på vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av
skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt,
som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för
slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna)

3 §

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara
inkomsterna merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre
belopp än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret
eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp än
som skolat beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen
uppgått till 10 000 kronor.

4 §

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där
sägs, ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett
minst 50 kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig
inkomstskatt.

5 §

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å
rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo
efter honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den
skattskyldige.

6§

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret
ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt
yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning
enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av
samma taxering påföres.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret
ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild
skatteberäkning skett enligt förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst, skall vid nu ifrågavarande

SkU 1974:42

skatteutjämning så anses som om den beskattningsbara inkomsten
uppgått till det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt
nämnda förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda
belopp enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna)

7 §

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för
sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.
1)—3) taxeringsförordningen sägs är skyldig att utan anmaning avlämna
självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret
eller något av de två närmast föregående beskattningsåren. Tillika
skall gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de
härför i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

8§

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,
har att därom göra ansökan hos skatterätten i det län, där
den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten
under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till skatterättens kansli och skall,
med undantag för fall varom i 12 § sägs, vara till kansliet inkommen före
utgången av april månad året efter taxeringsåret.

9 §

Bifalles ansökning, varom i 8 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest
beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt
taxeringen, varom fråga är - meddela förordnande om avkortning eller,
där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande
belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

10 §

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av
skatterätt upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering för
jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall skatterätten genom särskilt
beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den
skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till
skatterätten inkomma med framställning om ansökningens upptagande
till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från
det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

11 §

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den
beskattningsbara inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats genom

SkU 1974:42

beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten eller åsättes den
skattskyldige genom sådant beslut eftertaxering till statlig inkomstskatt
så att grunderna för skatteutjämningen eller förutsättningarna för rätten
att komma i åtnjutande därav ändras, skall skatterätten vidtaga den
ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena kunna föranleda.

12 §

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning
först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt, kammarrätt eller
regeringsrätten som i 11 § sägs, eller har den beräknade merinkomsten
eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut, äger den
skattskyldige inkomma med ansökning enligt 8 § inom ett år från det
ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning
anföra besvär hos skatterätt, må han tillika inom där angiven tid
inkomma med ansökning enligt 8 §.

13 §

Beträffande underrättelse om beslut av skatterätt enligt denna
förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut
skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om
taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över
skatterätts beslut att förklara ansökningen vilande enligt 10 § icke må
anföras.

14 §

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Anvisningar
till 2 §

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret 10 000

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret 20 100

Sammanlagd beskattningsbar inkomst kronor 30 100

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas
till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen
motsvarar den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

SkU 1974:42 7

för jämförelseåret 15 000

för beskattningsåret 15 100

Kronor 30 100

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det

beskattningsår varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor 1 800

å 15 100 kronor 1 820

Kronor 3 620

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder 1 000

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret Kronor 2 620

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning
för den i exemplet avsedde skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering
för nästföljande år - den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda
års taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000
kronor överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 6 §

Innebörden av 6 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för
jämförelseåret har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under
jämförelseåret har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av
30 000 kronor, hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år.
Skatteberäkning för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen
av förevarande förordning anses den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst för jämförelseåret ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Förordningen
skall dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning
av 1975 års eller tidigare års taxering eller på föranledande av
eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning
rörande möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i första
hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,
och att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;

1974:619 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning i syfte
att genomföra en fullständig resultatutjämning inom jordbruket, varvid i
första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k.
kontometoden, och att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;

SkU 1974:42

1974:623 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Nordin (c) vari
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av
skattelagstiftningen att beloppsgränsen för erhållande av förlustavdrag för
förlust uppkommen under tidigare beskattningsår sänks eller borttas;

1974:631 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att införa
möjligheter för svenska yrkesfiskare att få göra avsättning till driftregleringsfond
efter samma mönster som tillämpas i Norge;

1974:632 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att
tillförsäkra svenska fiskeföretag möjligheter att skattefritt avsätta medel
till investeringsfond;

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna C 4 och C 6
hemställs

att riksdagen

C. hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag syftande till

4. regler för skattefri avsättning till forsknings- och utvecklingsfonder
inom företag,

6. förbättrade finansieringsmöjligheter för de mindre och medelstora
företagen, innebärande bl. a. förslag till självfinansieringsfonder;

1974:942 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c)
vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag att investeringsfondsmedel
skall kunna användas även för verksamhet avseende forskning,
utveckling, utprovning och marknadsföring;

1974:954 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari under punkten 2
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag
syftande till

2. rätt för näringsidkare och aktiebolag att vid inkomsttaxeringen
åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond;

1974:1232 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp, c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att företagsskatteberedningen får
i uppdrag att utreda frågan om en resultatutjämningsfond för partrederier; 1974:1243

av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär rätt för företagen att skattefritt
göra avsättning till utbildningsfonder;

1974:1 246 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådant förslag att vid
oförändrad verksamhet men vid nytt ägarförhållande den nuvarande
diskrimineringen av familjebolag vid förlustutjämning bringas att upphöra; -

SkU 1974:42

1974:1249 av herr Wennerfors (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att företagsskatteberedningen får
tilläggsdirektiv att skyndsamt utreda och framlägga förslag om fonder för
mindre och medelstora företag i enlighet med vad i motionen anförts.

Yrkandet under punkten G i motionen 1974:939 har utskottet
behandlat i betänkandet SkU 1974:38.Yrkandena under punkterna C 1,2
och 3 samt D behandlas i utskottets betänkande SkU 1974:47 och
yrkandet under punkten C 5 i betänkandet SkU 1974:48. Yrkandena
under punkterna A, B, E och F behandlar utskottet i senare sammanhang.

Yrkandena under punkterna 1 och 3 i motionen 1974:954 behandlas i
utskottets betänkande SkU 1974:48.

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip som en
sluten enhet, och inkomstberäkningen påverkas inte av resultatet under
andra år. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för bestämmelserna
vissa möjligheter till såväl förtäckt som öppen resultatutjämning.

Förtäckt resultatutjämning möjliggörs bl. a. genom reglerna för
värdering av varulager, avskrivning av inventarier m. m. Anledning saknas
att i detta sammanhang gå in närmare på denna fråga.

Även öppen resultatutjämning medges i viss utsträckning, nämligen
enligt förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst, enligt förordningen (1960:63) om rätt
till förlustutjämning vid taxering för inkomst samt enligt särskilda
bestämmelser om vissa kontoavsättningar m. m.

Reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst avser att
lindra den progressiva statliga beskattningen för fysisk person, oskift
dödsbo och familjestiftelse, om den skattskyldige åtnjutit inkomst som
hänför sig till flera år. Reglerna innebär att skatten på den ackumulerade
inkomsten beräknas som om inkomsten fördelats på det antal år vartill
den hänför sig.

Rätt till förlustutjämning infördes år 1960 för skattskyldig vars
verksamhet ett år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas
mot överskott av annan förvärvskälla samma år. Underskottet får då
utnyttjas såsom förlustavdrag när som helst vid taxering för de följande
sex åren. Som förlust räknas inte endast underskott i egentlig mening
utan även andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat
utnyttjas. För att förlustavdrag skall kunna medges krävs att förlusten
uppkommit under ett år, då den skattskyldige varit skyldig deklarera,
samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts. Uppgår förlusten
under förluståret inte till 1 000 kr., får densamma inte utnyttjas som
förlustavdrag.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer
genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare,

SkU 1974:42

medför detta att aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens rätt till
utjämning av förlust upphör. Reglerna avser att förhindra missbruk och
tar sikte på fåmansbolag. Avsikten är att företag utan andra ”värden” än
en skattemässig rätt till förlustavdrag inte skall kunna gå i handeln.
Förlustavdrag får därför medges endast om aktierna eller andelarna helt
eller så gott som helt ägs av samma personer vid taxeringsårets utgång
som vid förlustårets ingång. Äganderättsövergång genom arv, testamente
eller bodelning saknar betydelse i detta sammanhang. Liknande regler
gäller vid fusion.

Lagstiftningen om förlustutjämning grundade sig på förslag av 1957
års skatteutredning (SOU 1958:35). Utredningen avvisade tanken på en
allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod under hänvisning
främst till de stats- och kommunfinansiella verkningarna av en sådan
anordning. Däremot föreslogs rätt till utjämning av statlig inkomstskatt
på merinkomst i vissa fall, men detta förslag ledde inte till lagstiftning.

Reglerna om skogskonto innebär att skattskyldig, som haft intäkt av
skogsbruk, enligt förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av
medel, som insatts å skogskonto, kan få uppskov med taxeringen för den
del av intäkten som satts in på sådant konto. Uppskov medges för ett och
samma beskattningsår med högst 60 % av köpeskillingen för rotsåld skog
samt 40 % av köpeskillingen för leveransvirke. För skogsägare som
drabbats av stormskador har dessa procenttal för vissa år höjts till 80
resp. 50.

Av övriga bestämmelser på detta område förtjänar särskilt att nämnas
lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank rätt att göra avsättning
till investeringsfond. Avdrag för avsättning till investeringsfond för
rörelse får medges med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Beträffande
investeringsfond för skogsbruk får avdrag medges med högst 10% av
bruttointäkten av skogsbruk. 46 % — eller i visst fall 40 % — av
avsättningen skall insättas på särskilt konto i riksbanken. Investeringsfondernas
primära uppgift är att utgöra ett verksamt medel i den
konjunkturutjämnande politiken. Fonden får i princip disponeras endast
efter beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden angående ändringar i förordningen om rätt till
förlustutjämning och genomförande av rätt till progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning har behandlats av riksdagen årligen
alltsedan förlustutjämningsförordningen antogs år 1960. Bevillningsutskottet
har vid sin prövning av motsvarande yrkanden ansett att
bestämmelserna om förlustutjämning av främst kontrolltekniska skäl bör
bibehållas i sin nuvarande utformning. Utskottet har inte heller ansett
skäl föreligga att genomföra en rätt till progressionsutjämning med
hänvisning till att redan gällande bestämmelser kan anses undanröja de

SkU 1974:42

mest iögonenfallande verkningarna i ifrågavarande hänseende av progressionen
vid den statliga inkomstbeskattningen.

Beträffande frågan om en allmän öppen resultatutjämning har
bevillningsutskottet uttalat bl. a. att denna fråga är så central för det
svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan avgöras utan en
noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning och
varulagervärdering och de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering
och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder. Vidare har
såväl bevillningsutskottet som skatteutskottet ansett att införandet av
rätt till resultatutjämning inom vissa verksamhetsområden eller för vissa
yrkeskategorier skulle strida mot grundläggande principer i beskattningen
(BeU 1970:20 och SkU 1971:55).

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden vid 1973 års
riksdag anförde skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1973:13 bl. a. att de skäl av kontrollteknisk och samhällsekonomisk
art, som tidigare åberopats mot bifall till de i motionerna framställda
yrkandena, fortfarande gällde. Redan nuvarande beskattningsregler erbjöd
vissa möjligheter till resultatutjämning genom vinstreglerande
dispositioner av skilda slag. Dessa möjligheter ansåg utskottet i allmänhet
tillräckliga, och för sådana fall där speciella skäl talade för att principerna
om beskattningsårets slutenhet borde brytas fanns särskilda regler, t.ex.
lagstiftningen om skogskonto, ackumulerad inkomst och förlustutjämning.
Att därutöver medge avdrag för kontoavsättningar eller annan
resultatutjämning i sådan omfattning som förutsatts i motionerna skulle
innebära avsevärda, ej acceptabla skattelättnader för företagare och
likställda, och en ändrad inställning från utskottets sida till frågor av
denna art förutsatte en omprövning av företagsbeskattningen i dess
helhet. En sådan omprövning företogs av företagsskatteberedningen (Fi
1970:77).

I företagsskatteberedningens uppdrag ingår bl. a. att pröva om den
nuvarande avvägningen är den riktiga mellan å ena sidan möjligheten till
vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och nedskrivningsregler
och å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som
träffar företagen. En av beredningens huvuduppgifter är att från olika
synpunkter pröva nuvarande möjligheter att bilda dolda reserver.
Beredningen bör enligt direktiven kunna överväga att i utjämnande syfte
åstadkomma temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto.
Systemet med konjunkturinvesteringsfonder, som har en väsentlig roll i
stabiliseringspolitiken, bör om möjligt byggas ut så att t. ex. lagerinvesteringar
mer effektivt än för närvarande kan inordnas i systemet och att
även andra ändamål än för närvarande, såsom att främja forskning, kan
hänföras hit. Beredningen bör enligt direktiven även pröva, om skilda
regelkomplex för olika slag av fondinstitut bör samordnas och sammanföras.

SkU 1974:42

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande syftar till att
vidga möjligheterna till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår
och till att mildra verkningarna av progressionen vid den statliga
inkomstbeskattningen. I några motioner föreslås införande av kontosystem
med möjlighet att avsätta del av vinst till fonder för speciella
behov såsom investeringar, marknadsföring och utbildning.

Fö rius tutjämn ing

Enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst fordras för att förlustavdrag skall kunna medges, att
deklarationsskyldighet förelegat för förluståret och att denna skyldighet
också fullgjorts.

I motionen 1974:616 anser motionärerna att som villkor för rätt till
förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret
eller för något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Av förarbetena till lagstiftningen framgår att rätt till förlustutjämning
endast ansetts motiverad för sådana skattskyldiga, som driver verklig
förvärvsverksamhet eller har en bestående inkomstkälla av någon omfattning.
En ovillkorlig sådan rätt har således inte ansetts föreligga för alla
skattskyldiga. För att inte komplicera tillämpningen av lagstiftningen
måste denna avgränsning ske efter tämligen schablonartade grunder.
Genom att rätten till förlustavdrag på ovan angivet sätt knutits till
deklarationsskyldigheten har man enligt utskottets uppfattning skapat
goda möjligheter för en praktisk och effektiv kontroll av att rätten till
förlustutjämning inte missbrukas. Som framhållits flera gånger tidigare
kan det knappast i praktiken förekomma att skattskyldiga, som driver
verklig förvärvsverksamhet, genom utformningen av begränsningsregeln
går miste om rätten till förlustavdrag.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till berörda yrkande i
motionen 1974:616.

Motionärerna i motionen 1974:623 yrkar att nuvarande beloppsgräns,
1 000 kr, för erhållande av förlustavdrag skall sänkas eller slopas.

Beloppsspärren på 1 000 kr. har införts för att begränsa antalet fall då
fråga om förlustavdrag uppkommer. Att låta beskattningsmyndigheterna
fastställa och avräkna till beloppet förhållandevis obetydliga förlustavdrag,
där skattelättnaden för den skattskyldige blir ringa, är enligt
utskottets mening inte lämpligt från administrativ synpunkt. Utskottet
kan därför inte biträda yrkandet i motionen 1974:623.

I förordningen om rätt till förlustutjämning har intagits en särbestämmelse
i fråga om fåmansbolagen, innebärande att för rätt till
förlustutjämning krävs att ägarförhållandena i företaget är i det väsentliga
desamma vid förslusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Detta krav
anses uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då
avdraget yrkas, helt eller så gott som helt ägs av samma personer, som

SkU 1974:42

ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon eller
några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i dessa
personers ställe.

I motionen 1974:616 yrkas att rätten till förlustavdrag skall kvarstå
om den som övertagit aktierna genom arv, testamente eller bodelning
överlåter dessa till tidigare ägare av aktier i företaget, och i motionen
1974:1246 yrkas sådan ändring av bestämmelserna att vid oförändrad
verksamhet ”nuvarande diskriminering” av familjebolag upphör.

De ifrågavarande bestämmelserna har tillkommit för att förhindra
handel med förlustbolag utan andra ”tillgångar” än rätt till förlustavdrag.
Utskottet är medvetet om att det även i andra fall än då aktierna bytt
ägare genom arv, testamente eller bodelning kan föreligga sådana
omständigheter, att det framstår som rimligt att förlustavdrag får
utnyttjas. Med hänsyn till riskerna för missbruk av bestämmelserna är det
emellertid inte möjligt att genom generella föreskrifter tillgodose dessa
fall. Utskottet avstyrker därför berörda lagstiftningsyrkande i motionen
1974:616 och skrivelseyrkandet i motionen 1974:1246.

Prog res sio ns utjämn ing

I motionen 1974:616 yrkas att riksdagen med vissa ändringar antar
det förslag till progressionsutjämning som framlades i 1957 års skatteutrednings
betänkande (SOU 1958:35) Förlust- och resultatutjämning.

Frågan om införande av generella regler om progressionsutjämning vid
den statliga inkomstbeskattningen har sedan 1960 årligen prövats och
avvisats av riksdagen. Såväl bevillnings- som skatteutskottet har därvid
hänvisat till de invändningar av principiell natur som vid remissbehandlingen
riktades mot skatteutredningens förslag. Det har vidare framhållits
att de mest iögonenfallande verkningarna av progressionen vid den
statliga inkomstbeskattningen numera undanröjts genom lagstiftningen
om förlustutjämning, ackumulerad inkomst och skogskonto.

Motionärerna har inte anfört några nya omständigheter som ger
utskottet anledning frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt i frågan.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1974:616 även i denna
del.

Öppen resultatutjämning

Några av motionerna innehåller yrkanden om allmän öppen resultatutjämning
för rörelseidkare, jordbrukare och fastighetsägare. Sålunda
begärs i motionerna 1974:611 och 1974:616 utredning angående
möjligheterna till sådan utjämning genom en kontometod. Även motionen
1974:619 innehåller ett utredningsyrkande om fullständig resultatutjämning,
men detta yrkande är begränsat till skattskyldiga som driver
jordbruk.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att liknande
motionsyrkanden prövats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare. Därvid

SkU 1974:42

har bl. a. framhållits att nuvarande beskattningsregler erbjuder tillräckliga
möjligheter att genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag
åstadkomma en faktisk utjämning mellan olika år av skattemässiga vinster
och förluster. En ytterligare utvidgning av möjligheterna att skapa
obeskattade reserver inom företagen är enligt utskottets mening varken
försvarbar från rättvisesynpunkt eller lämplig av samhällsekonomiska
skäl. Frågan kan emellertid komma i ett annat läge efter en omprövning
av företagsbeskattningen i dess helhet. En sådan omprövning sker f. n.
inom företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som enligt sina direktiv
bl. a. skall utreda frågan om resultatutjämning och reservbildning genom
skattefria avsättningar till olika slag av fonder.

Med det anförda avstyrker utskottet berörda utredningsyrkanden i
motionerna 1974:61 1, 1974:616 och 1974:619.

Diverse fondavsättningar

I flera motioner framställs utredningsyrkanden om rätt till avdrag
vid taxeringen för avsättning till fonder av olika slag. Sålunda begärs i
motionen 1974:363 införande av ett generellt investeringskontosystem i
konjunktur- och regionalpolitisk! syfte och i motionerna 1974:939 och
1974:954 förbättrade finansieringsmöjligheter för mindre och medelstora
företag genom avsättning till självfinansieringsfonder. I motionen
1974:1249 yrkas avsättning till personalutvecklings- och stabiliseringsfonder,
i motionen 1974:939 avsättning till forsknings- och utvecklingsfonder
och i motionen 1974:1243 avsättning till utbildningsfonder.
Enligt motionen 1974:942 bör investeringsfondsmedel få användas även
för verksamhet avseende forskning, utveckling, utprovning och marknadsföring.
Motionärerna i motionerna 1974:144 och 1974:273 yrkar
avsättning till investeringsfond för marknadsföringsändamål och till fond
för täckande av kundförluster. Motionerna 1974:631 och 1974:632
innehåller yrkanden om rätt för yrkesfiskare att göra avsättning till
driftregleringsfond och till investeringsfond. Slutligen yrkas i motionen
1974:1232 införande av resultatutjämningsfond för partrederier.

Vissa av de syften motionärerna avser att främja genom avsättning
till olika fondinstitut är åtminstone delvis redan tillgodosedda genom
andra åtgärder på beskattningsområdet under senare år. Utskottet vill här
endast erinra om lagstiftningen om särskilt forskningsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt, rätten till avdrag för framtida garantiutgifter och
exportkreditstödet i form av skattelättnader för ränteförluster. Genom
beslut vid årets riksdag har statliga kreditgarantier för budgetåret
1974/75 lämnats för lån till konsolidering av fiskeföretag intill ett
sammanlagt belopp av 20 milj. kr. Härtill kommer att de speciella, år
1973 införda skatteregler, som inskränker rätten till avskrivning av fartyg
och fartygskontrakt, inte äger tillämpning på fartyg som används för
yrkesmässigt fiske.

Flera av de fondavsättningar, som aktualiserats i motionerna, kommer
att uppmärksammas under företagsskatteberedningens fortsatta arbete.

SkU 1974:42

Enligt direktiven har beredningen nämligen till uppgift att bl. a.
undersöka möjligheterna att inom investeringsfondssystemets ram åstadkomma
avsättningar för investerings- och utvecklingsändamål i syfte att
dels stabilisera lönemarknaden, dels skapa resurser för företagens
fortsatta tillväxt. Av skatteutskottets betänkande SkU 1974:21 framgår
vidare att företagsskatteberedningen redan uppmärksammat de problem
på beskattningsområdet som aktualiserats genom lagen (1974:12) om
anställningsskydd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga
de utredningsyrkanden rörande fondavsättningar som framställts i motionerna
1974:144, 1974:273, 1974:363, 1974:631, 1974:632, 1974:939,
1974:942, 1974:954, 1974:1232, 1974:1243 och 1974:1249.

Utskottet hemställer

A. beträffande förlustutjämning
att riksdagen avslår

1. motionen 1974:616, såvitt avser punkten 1 a i motionens
hemställan,

2. motionen 1974:623,

3. motionen 1974:1246;

B. beträffande progressionsutjämning

att riksdagen avslår motionen 1974:616, såvitt avser punkten
1 b i motionens hemställan;

C. beträffande öppen resultatutjämning
att riksdagen avslår

1. motionen 1974:611,

2. motionen 1974:616, såvitt avser punkten 2 i motionens
hemställan,

3. motionen 1974:619;

D. beträffande diverse fondavsättningar
att riksdagen avslår

1. motionen 1974:144,

2. motionen 1974:273,

3. motionen 1974:363,

4. motionen 1974:631,

5. motionen 1974:632,

6. motionen 1974:939, såvitt avser punkterna C 4 och C 6 i
motionens hemställan,

7. motionen 1974:942,

8. motionen 1974:954, såvitt avser punkten 2 i motionens
hemställan,

9. motionen 1974:1232,

10. motionen 1974:1243,

11. motionen 1974:1249.

Stockholm den 1 oktober 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1974:42

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Mundebo* (fp),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s),
Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s) och herr
Lundgren* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö
(c), som

dels anfört följande:

Nuvarande skatteregler innebär i princip att varje beskattningsår
betraktas som en sluten enhet. Resultatutjämning mellan olika år medges
endast i begränsad utsträckning enligt reglerna om varulagervärdering,
förlustutjämning, ackumulerad inkomst, insättning på skogskonto, investeringsfonder
m. m.

De möjligheter till resultatutjämning och konsolidering, som dessa
regler erbjuder, är enligt vår uppfattning otillräckliga, särskilt för mindre
och medelstora företag. Reglerna kan utnyttjas endast i vissa speciella fall
och leder till orättvisor vid växlande inkomster. Därtill kommer ett
växande behov för företagen att skapa reserver för en stabil ekonomi och
att kunna planera på lång sikt.

Som framhålls i motionerna 1974:363, 1974:611, 1974:616 och
1974:619 är det av flera skäl angeläget att genomföra det vid åtskilliga
tillfällen framförda kravet på en allmän öppen resultatutjämning genom
kontometod, i första hand för mindre och medelstora rörelseidkare,
jordbrukare och fastighetsägare. Ett system med sådana investeringskonton
för företagen skapar tillsammans med de existerande investeringsfonderna
större möjligheter för en jämn och hög sysselsättning. Vi
förordar därför en skyndsam utredning av denna fråga. Utredningen bör
samtidigt pröva om behov föreligger att införa ytterligare regler för att
utjämna beskattningen vid växlande inkomster och undersöka möjligheterna
att eliminera sådana inkonsekvenser och otillfredsställande
effekter, som påtalats i motionen 1974:616 beträffande förlustutjämningsförord
ningen.

Vid den begärda utredningen, som lämpligen kan företas med förtur
inom företagsskatteberedningen, bör också övriga motionsyrkanden
kunna bli beaktade.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1974:144, 1974:273,
1974:363, 1974:61 1, 1974:616, 1974:619, 1974:623, 1974:
631, 1974:632, 1974:939 (punkterna C 4 och C 6), 1974:
942, 1974:954 (punkten 2), 1974:1232, 1974:1243, 1974:
1246 och 1974:1249 hos Kungl. Maj:t hemställer, att

SkU 1974:42

motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen (Fi
1970:77) för beaktande och skyndsam utredning i syfte att
förbättra möjligheterna till resultatutjämning vid beskattningen
och genomföra en allmän öppen resultatutjämning
genom kontometod.