Skatteutskottets betänkande nr 4 år 1974
SkU 1974:4
Nr 4
Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående det
särskilda investeringsavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt.
Motionen
I motionen 1974:963 av herr Träff (m) hemställs
att riksdagen antar följande
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1971 :S0) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1971:50) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan
angivna lydelse.
4 §
Särskilt investeringsavdrag 5 000 kronor.
Har skattskyldig försummat att yrka avdrag i den allmänna självdeklarationen
för det beskattningsår under vilket anskaffning skett, äger han
åtnjuta sådant avdrag efter besvär inom den tid och i den ordning som
stadgas i 100 § taxeringsförordningen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därom meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottet har under hand infordrat yttrande över motionen från
riksskatteverket.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen (1971:50) om särskilt investeringavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt får fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under någon av följande
anskaffningsperioder, nämligen
år 1971,
den 1.1.-den 31.10.1972
eller den 1.11.1972-den 30.6.1973,
anskaffar maskiner eller andra döda inventarier som är avsedda för
stadigvarande bruk i verksamheten, vid taxeringen till statlig inkomstskatt
åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den
förvärvskälla vari verksamheten ingår.
1 Riksdagen 1974 6 sami Nr 4
SkU 1974:4
2
Avdraget skall göras vid taxeringen för det beskattningsår, under vilket
anskaffningen sker (1 §).
Anskaffning anses ske när skriftligt avtal om förvärv träffas eller, om
sådant avtal inte träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal om
förvärvet under period som angetts ovan och sker leverans under denna
period, men hänför sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår,
anses anskaffningen ha skett vid leveransen (2 §).
Exempel: En skattskyldig som har kalenderår som beskattningsår har i
november eller december år 1972 träffat skriftligt avtal för senare
leverans. Sker leverans under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i
deklaration som avlämnas vid 1974 års taxering men i annat fall, dvs. om
leverans sker före den 1.1. eller efter den 30.6.1973, i deklaration som
lämnas vid 1973 års taxering.
Det särskilda investeringsavdraget utgör 20 % av anskaffningskostnaden
för inventarier anskaffade under år 1971 eller under perioden den
1.1.—den 31.10.1972 och 30 % av anskaffningskostnaden för inventarier
anskaffade under perioden den 1.1 1.1972—den 30.6.1973. Träffas
skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 eller under perioden den
1.1.—den 31.10.1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet
träffats, utgör dock avdraget 20 % av det avtalade priset. Om skriftligt
avtal träffas under perioden den 1.11.1972—den 30.6.1973 för senare
leverans utgör avdraget 30 % av det avtalade priset. (3 §).
Särskilt investeringsavdrag medges endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration (4 §).
De ovannämnda bestämmelserna om när anskaffning skall anses ha
skett och om framställande av yrkande i självdeklarationen om särskilt
investeringsavdrag i 2 och 4 §§ i 1971 års förordning har sin motsvarighet
i 2 och 4 §§ i förordningen (1964:79) om särskilt investeringsavdrag i
vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt.
Kravet på att yrkande om särskilt investeringsavdrag skall ha framställts
i deklarationen för att avdrag skall kunna medges har prövats av
regeringsrätten i några fall, på vilka 1964 års förordning ägde tillämpning.
Sålunda framgår av rättsfallet RÅ 1970 not Fi 5 att särskilt
investeringsavdrag endast medges, om yrkande därom framställts i
deklarationen. Av rättsfallet RÅ 1970 not. Fi 737 framgår vidare att
skattskyldig, som av misstag inte yrkat särskilt investeringsavdrag i
deklarationen, inte kunnat erhålla rättelse av taxeringen med tillämpning
av bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt i 100 § taxeringsförordningen.
Frågans tidigare behandling
I syfte att åstadkomma en förbättring av sysselsättningen och
produktionsutvecklingen inom landet föreslogs i prop. 1972:125 bl. a.
vissa ändringar i 1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag.
Förslaget innebar att särskilt investeringsavdrag skulle medges med 30 %
SkU 1974:4
3
av kostnaden för inventarier, som anskaffats under tiden den
1.11.1972—den 30.6.1973 eller som beställts under nämnda tidsperiod
för leverans före utgången av 1974.
Finansutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen
godkända betänkande FiU 1972:40, tillstyrkte efter att ha inhämtat
yttrande från skatteutskottet de föreslagna ändringarna i 1971 års
förordning om särskilt investeringsavdrag med viss komplettering av
bestämmelserna, varom nu inte är fråga.
I sitt yttrande (SkU 1972:2y) till finansutskottet framhöll skatteutskottet,
att bestämmelserna i 2 § i 1971 års förordning om särskilt
investeringsavdrag om när anskaffning skall anses ha skett i kombination
med den i propositionen föreslagna anskaffningsperioden den 1.11.1972—
den 30.6.1973 kunde medföra vissa komplikationer. Det kunde emellertid
enligt skatteutskottets mening inte komma i fråga att genomföra
ändringar i detta hänseende med tillbakaverkande kraft. Av flera skäl
ansåg utskottet det olämpligt att ha olika principer för avtal träffade före
respektive efter den 1.11.1972 eller att ändra de i propositionen
föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill kom att de svårigheter som
onekligen kunde uppkomma i praktiken inte borde överdrivas. Utskottet
förutsatte att de blanketter och anvisningar som riksskatteverket utfärdade
rörande avdraget skulle bli till god vägledning för de skattskyldiga i
dessa frågor.
Finansutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända betänkande
1972:40 till vad skatteutskottet sålunda anfört.
Utskottet
För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
föreskrivs i 1 § förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under någon av följande anskaffningsperioder,
nämligen år 1971, den 1.1.—den 31.10.1972 eller den
1.11.1972—den 30.6.1973, anskaffar maskiner och andra döda
inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten, får åtnjuta ett särskilt
investeringsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Maskinerna och inventarierna anses enligt bestämmelser i 2 § anskaffade
när skriftligt avtal om förvärv träffas. Om såväl avtal som leverans hänför
sig till en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår,
skall emellertid anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Den
sistnämnda bestämmelsen innebär, att om leverans sker under första
halvåret 1973, skall avdrag yrkas i 1974 års deklaration men i annat fall,
dvs. om leverans sker före den 1.1. eller efter den 30.6.1973, redan i
1973 års deklaration.
Enligt 4 § medges särskilt investeringsavdrag endast om yrkande
därom framställts i allmän självdeklaration.
I motionen 1974:963 yrkas att skattskyldig, som försummat att
framställa yrkande om särskilt investeringsavdrag i deklarationen, skall
SkU1974:4
4
kunna erhålla rättelse av taxeringen genom att bestämmelserna om
extraordinär besvärsrätt i 100 § taxeringsförordningen görs tillämpliga på
sådana fall.
Utskottet vill inledningsvis framhålla, att riksskatteverket i den bilaga
med utredning angående särskilt investeringsavdrag för maskiner m. m.
(RSV 3082) som skall fogas till deklarationen — på sätt förutsattes i
finansutskottets betänkande FiU 1972:40 — tagit in de bestämmelser
som gäller i fråga om det särskilda investeringsavdraget och dessutom
exempel för att klargöra vid vilket års taxering yrkande om sådant avdrag
skall framställas med hänsyn till räkenskapsår samt tidpunkten för
avtalets ingående och leverans.
Såsom bestämmelserna är utformade kan det, som motionären
framhållit, inträffa, att den skattskyldige i vissa fall går miste om det
särskilda investeringsavdraget på grund av att han vid upprättandet av
deklarationen till 1973 års taxering haft anledning att räkna med leverans
före den 30 juni 1973.
Om den skattskyldige exempelvis har räkenskapsår, som sammanfaller
med kalenderår, och i slutet av 1972 ingått skriftligt avtal om inköp av
inventarier för verksamheten för leverans före utgången av juni månad
1973, skall anskaffningen anses ha skett vid leveransen. Yrkande om
särskilt investeringsavdrag skall i dylikt fall framställas först vid 1974 års
taxering. Detta medför att den, som i förlitan på det träffade avtalet inte
yrkat avdrag i 1973 års deklaration, riskerar att förlora avdragsrätten, om
leveransen blir försenad och sker först efter halvårsskiftet. Om den
skattskyldige konstaterar att en leverans, som han haft anledning att
räkna med före den 30 juni 1973,blir fördröjd, saknar han emellertid inte
möjligheter att komma i åtnjutande av investeringsavdrag vid 1973 års
taxering. Även om taxeringsnämnden redan avslutat sitt arbete kan den
skattskyldige före den ordinarie besvärstidens utgång den 15 augusti
anföra besvär med yrkande att en ny rättad deklaration läggs till grund
för hans taxering. Om besvären kommer in efter den 15 augusti men före
utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten enligt
76 § fjärde stycket taxeringsförordningen (TF) pröva besvären om
taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt desamma. Även om
extraordinär besvärsrätt enligt 100 § TF enligt gällande rättspraxis är
utesluten, har den skattskyldige således enligt nuvarande lagstiftning vissa
möjligheter till rättelse.
De av motionären påtalade effekterna av förordningens bestämmelser
framstår emellertid som mindre tilltalande. Utskottet har därför inte
något att erinra mot att frågan löses lagstiftningsvägen men är inte berett
att helt biträda motionärens förslag. Möjligheterna till rättelse i efterhand
bör nämligen enligt utskottets mening begränsas till de fall där det
föreligger särskilda skäl, såsom då avtalad leverans försenas eller då det
vid deklarationens upprättande finns grundad anledning anta att leverans
kommer att ske före utgången av juni månad 1973.
Utskottet förordar därför, att 4 § i 1971 års förordning om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt kompletteras med
bestämmelser av innebörd att riksskatteverket, om särskilda skäl före
-
SkU 1974:4
5
ligger, får medge att skattskyldig äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag,
trots att yrkande om sådant avdrag inte framställts i deklarationen. Om
riksskatteverket medgivit dispens äger den skattskyldige rätt att genom
extraordinära besvär föra talan om sådan ändring av taxeringen som
föranleds av dispensen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1974:963 till den del motionen inte blivit tillgodosedd genom vad
utskottet ovan anfört.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med anledning av motionen 1974:963 antar följande
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt
Härigenom förordas, att 4§ förordningen (1971:50) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och
företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken
avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i
förvärvskällan under respektive anskaffningsperiod uppgått till minst
5 000 kronor.
Föreligger särskilda skäl får
riksskatteverket medge att skattskyldig
äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag
även om yrkande
om sådant avdrag inte framställts i
allmän självdeklaration. Mot riksskatteverkets
beslut i sådan fråga
får talan icke föras.
Har riksskatteverket lämnat
medgivande enligt andra stycket
får skattskyldig genom besvär i
särskild ordning föra talan om
sådan ändring av sin inkomsttaxering
som föranleds av medgivandet.
I sådant fall får besvär även
anföras av taxeringsintendent till
den skattskyldiges förmån. I fråga
om besvär som avses här gäller
100, 101, 103 och 104 §§ taxe
-
SkU 1974:4
6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rings förord ningen (1956:623)
tillämpliga delar.
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
2. avslår motionen 1974:963, i den mån den inte kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 12 mars 1974
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp),
Carlstein (s), Josefson (c), Wikner (s), Stadling (s), Sundkvist (c),
Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c) och Träff*
(m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOT AB 74 7120 S Stockholm 1974