Skatteutskottets betänkande nr 36 år 1974

SkU 1974: 36

Nr 36

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974: 117 med förslag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 117 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning
av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

4. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

I propositionen föreslås att maximigränserna för extra avdrag vid
inkomsttaxeringen höjs till 10 000 kr. Vidare föreslås ändrade bestämmelser
i fråga om vite enligt taxeringsförordningen (1956: 623) och förordningen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt viss utvidgning
av granskningsrätten vid taxeringsrevision.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 36

SkU 1974; 36

Författningsförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

50 §

2 m o m.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad
med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava
varit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra
närstående än barn, för vilka
den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan
därmed jämförlig omständighet,
må efter taxeringsnämndens eller,
om besvär anförts eller ock särskild
framställning därom gjorts
senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret, skatterättens beprövande
den skattskyldiges taxerade
inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare
ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
6 000 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning
av sjömansskatt åtnjutit avdrag
för nedsatt skatteförmåga, skall
avdrag, som avses i detta stycke,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter
avdrag av därå belöpande skatt,
på grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller
annan därmed jämförlig omstän 1

Senaste lydelse 1973: 365.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava
varit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra
närstående än barn, för vilka
den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan
därmed jämförlig omständighet,
må efter taxeringsnämndens eller,
om besvär anförts eller ock särskild
framställning därom gjorts
senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret, skatterättens beprövande
den skattskyldiges taxerade
inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare
ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
10 000 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning
av sjömansskatt åtnjutit avdrag för
nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.

SkU1974: 36

Nuvarande lydelse

dighet understigit vad han kan anses
hava behövt till underhåll för
sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts eller ock
särskild framställning därom gjorts
senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret, skatterättens beprövande,
erhålla avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga med
högst 8 000 kronor; dock må avdraget
beträffande skattskyldig
med oförsörjda barn för varje sådant
barn ökas med högst 2 000
kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid
äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses
ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskatteverket
fastställer grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga
enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Föreslagen lydelse

dighet understigit vad han kan anses
hava behövt till underhåll för
sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts eller ock
särskild framställning därom gjorts
senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret, skatterättens beprövande,
erhålla avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga med
belopp som ovan sägs; dock må
avdraget beträffande skattskyldig
med oförsörjda barn för varje sådant
barn ökas med högst 2 500
kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid
äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970: 172) om begränsning
av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Vid prövning av skattebegräns- Vid prövning av skattebegränsningen
fastställes ett spärrbelopp ningen fastställes ett spärrbelopp

med hänsyn till den beskattnings- med hänsyn till den beskattningsbara
inkomst som beräknats för bara inkomst som beräknats för

den skattskyldige enligt förord- den skattskyldige enligt förordningen
(1947:576) om statlig in- ningen (1947:576) om statlig in lf

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 36

SkU 1974: 36

Nuvarande lydelse

komstskatt för det år vartill skatten
hänför sig. Om den skattskyldige
erlagt sjömansskatt under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara
inkomsten ökas med
den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst som ej överstiger
200 000 kronor och 85 procent av
överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

komstskatt för det år vartill skatten
hänför sig. Om den skattskyldige
erlagt sjömansskatt under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara
inkomsten ökas med den
till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten och enligt 1 § 2 mom.
förordningen (1958:295) om sjömansskatt
skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst jämte dagpenning
som ej överstiger 200 000 kronor
och 85 procent av överskjutande
belopp.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om skatt som
påföres på grund av 1975 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 56 § 1 och 2 morn., 68, 72 a och 123 §§
taxeringsförordningen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

1 morn.2 För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet
enligt denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att
eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut
om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga
rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision
ej må äga rum hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 §
första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet
eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att
uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar
eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och anteckningar
med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens,
protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

* Senaste lydelse 1972:764.

SkU 1974: 36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets
räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig
skattskyldig må även
verkställas kassainventering och
granskning av varulager.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig
skattskyldig må även
verkställas kassainventering och
granskning av varulager samt maskiner
och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier.

2 m o m.3 Den som har att verkställa taxeringsrevision äger rätt att
genast taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos
vilken revisionen sker, pliktig att
lämna de upplysningar som erfordras
för revisionens verkställande,
att lämna tillträde till de lokaler,
som användas i vederbörandes
verksamhet, samt att lämna nödigt
biträde för granskning av handlingar
och varulager.

68 §*

Följande taxeringslängder skola förås, nämligen inkomstlängd
och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade
taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den
skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 §
3 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten
utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott
å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna
av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott),
medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla,
taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst
enligt 2 § förordningen (1958:
295) om sjömansskatt samt det
antal perioder om trettio dagar för
vilka den skattskyldige uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret,

dels beskattningsbar inkomst
enligt 2 § förordningen (1958:
295) om sjömansskatt och enligt
1 § 2 mom. nämnda förordning
skattepliktig dagpenning samt det
antal perioder om trettio dagar
för vilka den skattskyldige uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret,

deisi avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

* Senaste lydelse 1972: 764.

4 Senaste lydelse 1972: 83.

SkU1974: 36 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 §
2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272),

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog,
varå skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången
av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt
skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av
Kungl. Maj:t.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan
längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

72 a §#

Har taxering för inkomst eller
förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i taxeringslängd
inom föreskriven tid eller
har sådan taxering införts för
annan än den taxeringen avsett eller
eljest uppenbarligen införts felaktigt
i taxeringslängd, må den
myndighet som ombesörjt längdföringen
besluta om rättelse av
taxeringslängden i denna del. Har
beskattningsbar inkomst enligt 2 §
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
eller det antal perioder
om trettio dagar för vilka skattskyldig
uppburit sådan inkomst
ändrats, skall myndigheten vidtaga
härav betingad rättelse av längden.

Har taxering för inkomst eller
förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i taxeringslängd
inom föreskriven tid
eller har sådan taxering införts för
annan än den taxeringen avsett eller
eljest uppenbarligen införts felaktigt
i taxeringslängd, må den
myndighet som ombesörjt längdföringen
besluta om rättelse av
taxeringslängden i denna del. Har
beskattningsbar inkomst enligt 2 §
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
eller enligt 1 § 2 mom.
nämnda förordning skattepliktig
dagpenning eller det antal perioder
om trettio dagar för vilka
skattskyldig uppburit sådan inkomst
ändrats, skall myndigheten
vidtaga härav betingad rättelse av
längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet
som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp
i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande
av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som
medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

* Senaste lydelse 1972:764.

SkU1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som
avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande
avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig
inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 §
2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar
felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar
för skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt
i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som
båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av
folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta
om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta
om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering
i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse
enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet
av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos
den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra
eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat,
skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor
tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra
stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds
beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras
hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t.

123 §

Vite, som förelägges enligt denna
förordning, må ej bestämmas
under etthundra kronor eller över
femtusen kronor.

Vite, som förelägges enligt denna
förordning, bestämmes till
belopp, som med hänsyn till den
skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges
ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan antagas
förmå honom att iakttaga
föreläggandet, dock lägst till femhundra
kronor.

SkU1974:36

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej
heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 68 och 72 a §§ tillämpas första gången vid 1975 års
taxering.

4 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom förordnas att 67 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

67 §

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite
tillhållas att fullgöra vad enligt denna förordning åligger honom, dock
ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med ed
fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare
eller efterlevande make, som ej uppgivit boet, ävensom annan,
som med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxeringsförordningen
(1956: 623) skall
tillämpas vid vitesföreläggande enligt
denna förordning.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förord ningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 19 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

6 §

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

SkU1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid
öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel
som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av
den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader
och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall
vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga
delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete
det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel
skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete.
Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning
skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst en- Vid beräkning av inkomst enligt
tredje stycket gälla bestäm- ligt tredje stycket gälla bestämmelserna
i 3 kap. 2 § i tillämpliga melserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga

delar. Hänsyn tages dock ej till delar. Hänsyn tages dock ej till

lön eller annan gottgörelse som lön eller annan gottgörelse som

utgör beskattningsbar inkomst en- utgör beskattningsbar inkomst enligt
förordningen (1958: 295) om ligt förordningen (1958: 295) om

sjömansskatt. sjömansskatt eller enligt 1 § 2

mom. nämnda förordning skattepliktig
dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande
en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner,
nämligen

1974:1788 av herr Gillström m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen beslutar om obligatorisk skyldighet för bankerna att årligen
per den 31 december lämna uppgift till taxeringsmyndigheterna
om ränteinkomster av på bankkonton innestående medel;

1974:1803 av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att i 123 § taxeringsförordningen införs en
maximigräns för vite på 25 000 kr.;

1974:1833 av herr Söderström m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar

SkU1974: 36

1. att behandlingen av punkterna 3 och 4 i propositionen 1974:117
måtte anstå till dess Kungl. Majit framlagt förslag rörande ytterligare
säkerhetsåtgärder i skatteprocessen, samt

2. att därvid 123 § i det vid propositionen 1974: 117 fogade förslaget
till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) måtte erhålla
följande lydelse:

123 §

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under
100 kronor eller över 10 000 kronor.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta
motionerna

1974:155 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari bl. a. hemställs
att riksdagen uttalar sig för en skattemässig likställdhet mellan ensamstående
och gifta pensionärer genom ändring av reglerna för väsentligt
nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen på
sådant sätt att gifta pensionärer vardera behandlas som en ensamstående
pensionär;

1974:192 av herrar Hörberg (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit begär att lämplig sittande utredning
får i uppdrag att göra översyn av i motionen berörd fråga om sambeskattning
av folkpensionärer och att återkomma med förslag till förändring; 1974:

956 av herr Nyhage m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om utredning och förslag
syftande till skattelättnader genom avdragsrätt m. m. för vård och tillsyn
av sjuk eller åldrig nära anhörig i enlighet med de i denna motion
angivna riktlinjerna;

1974:1208 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer
inom folkpensioneringen fr. o. m. 1976 års taxering skall ökas
till 90 procent av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en
av pensionerade makar till 70 procent av basbeloppet i enlighet med
vad i motionen anförts;

1974:1250 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att det särskilda pensionstillägg som utgår för år
1974 till alla folkpensionärer befrias från skatt.

övriga yrkanden i motionen 1974:155 behandlas av socialförsäkringsutskottet.

SkU 1974:36

Utskottet

Extra avdrag för folkpensionärer m. m.

Extra avdrag med högst 6 000 kr. kan medges för den vars skatteförmåga
varit väsentligen nedsatt till följd av sjukdom, ålderdom m. m.
Folkpensionärer, vilkas inkomster till väsentlig del bestått av folkpension,
är berättigade till extra avdrag med så stort belopp att sidoinkomster
upp till 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för makar inte beskattas.
Om inkomsten är högre minskas avdraget med en tredjedel av
överstigande belopp samtidigt som det kommunala bostadstillägget, vilket
är skattefritt, avtrappas med 50 % av sidoinkomsten.

I existensminimifallen gäller en högre maximigräns för extra avdrag,
nämligen 8 000 kr. med tillägg av 2 000 kr. per oförsörjt barn.

I propositionen konstaterar departementschefen att folkpensionen år
1974 kan väntas uppgå till belopp som gör det nödvändigt att höja eller
slopa maximigränsen för extra avdrag så att sidoinkomster på 1 500 resp.
2 000 kr. skall kunna gå fria från skatt. Departementschefen föreslår att
maximibeloppet — i avvaktan på 1972 års skatteutrednings förslag rörande
dessa avdragsregler — höjs till 10 000 kr. Enligt departementschefens
uppfattning kan det även i andra särskilda fall vara motiverat
med extra avdrag med högre belopp än som f. n. är möjligt. Med hänsyn
härtill och av praktiska skäl föreslås i propositionen en enhetlig gräns
på 10 000 kr. Tillägget för barn i existensminimifallen räknas enligt
förslaget också upp från nuvarande 2 000 till 2 500 kr.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget och tillstyrker således
propositionen i denna del.

För makar beräknas det extra avdraget med hänsyn till deras sammanlagda
inkomst. I motionen 1974: 155 yrkas med hänvisning till riksdagens
uttalanden till förmån för lika pension oberoende av civilstånd
ett riksdagsuttalande av innebörd att gifta pensionärer bör behandlas som
ensamstående vid beskattningen. Motionärerna i motionen 1974: 192
anser att det är betänkligt att en ofördelaktig sambeskattning behållits i
dessa fall och yrkar en översyn av bestämmelserna. Vidare yrkas i motionen
1974: 1208 att grundavdrag för ålders- och förtidspensionärer
inom folkpensioneringen fr. o. m. 1976 års taxering ökas till 90 % av
basbeloppet för ensamstående och 70 % av basbeloppet för var och en
av pensionerade makar i syfte att undanta folkpensionens grundbelopp
från beskattning och stimulera pensionärerna till förvärvsarbete. Yrkandet
i motionen 1974:1250 att det extra pensionstillägget på 243 kr. görs
skattefritt motiveras främst med att detta belopp är förhållandevis litet
i förhållande till de lättnader i beskattningen som genomförts för skattskyldiga
i aktiv ålder.

Med anledning av vad som anförs i motionerna kan det påpekas, att

SkU1974: 36

reglerna om individuell beskattning gäller i lika stor utsträckning för
folkpensionärer som för andra. Endast det extra avdraget påverkas av
andre makens inkomstförhållanden, vilket också överensstämmer med
vad som tillämpas för andra med nedsatt skatteförmåga.

1972 års skatteutredning har i sitt i mars i år framlagda förslag till
skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) beträffande folkpensionärerna
föreslagit dels att avtrappningen av bostadstillägget minskas från 50 %
till en tredjedel av sidoinkomsten, dels ett särskilt avdrag med 500 kr.
för alla pensionärer vilkas taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr.
Utredningen framhåller att det föreslagna 500 kr.-avdraget inte påverkas
av makes inkomst och därför i någon mån motverkar sådana mindre
önskvärda effekter, som uppmärksammas i de här aktuella motionerna.
Utredningen tillägger att — om den i sitt fortsatta arbete rörande
folkpensionärernas beskattningsregler skulle finna det möjligt att föreslå
en individualisering av det extra avdraget i sin helhet — 500 kr.-avdraget
bör underlätta en sådan lösning.

Av det anförda framgår, att den i motionerna 1974:155 och 1974:
192 berörda frågan uppmärksammats i positiv riktning i pågående utredningsarbete.
Utskottet finner att det huvudsakliga syftet med motionerna
därmed torde vara tillgodosett och avstyrker således bifall till desamma.

Beträffande motionen 1974: 1208 vill utskottet framhålla att grundavdraget
— även efter en sådan höjning som föreslås — måste kompletteras
med extra avdragsregler av i princip samma innebörd som för närvarande,
om inte reglerna skall medföra skatteskärpningar för pensionärer
med låga inkomster. Förslaget medför inte några förbättringar för
pensionärer med låga inkomster men däremot lättnader för många med
goda inkomster. Motionen får konsekvenser som enligt utskottets uppfattning
inte bör godtas, och utskottet avstyrker densamma.

Eftersom beskattningsreglerna för folkpensionärer redan innebär, att
det extra pensionstillägget om 243 kr. i allmänhet går helt fritt från skatt
i de inkomstlägen där det extra avdraget avtrappas, kan ej heller det i
motionen 1974: 1250 framställda yrkandet medföra skattelättnader för
andra än pensionärer med jämförelsevis goda inkomster. Eftersom specialregler
av denna innebörd inte kan anses motiverade för ifrågavarande
belopp avstyrker utskottet även motionen 1974:1250.

Helt andra frågor tas upp i motionen 1974: 956, där motionärerna
yrkar avdragsrätt för kostnader för vård och tillsyn av sjuk eller åldrig
anhörig.

Som anförs i motionen utgår i vissa fall bidrag till vårdkostnaderna
från landstinget. Sådana bidrag anses inte som skattepliktiga om de utgår
direkt till den vårdbehövande. Om den som utövar vården erhåller
bidrag härför, skall beloppet beskattas i vanlig ordning efter avdrag

SkU 1974: 36

för de verkliga kostnaderna för intäkternas förvärvande. Vidare bör
nämnas att den som betalar för att en anhörig tas om hand i annat enskilt
hem, åtminstone i viss utsträckning kan bli berättigad till avdrag
för dessa utgifter såsom för periodiskt understöd till den anhörige.

I motionen berörs också det fallet att den vårdbehövande tas om
hand i vårdarens hem utan att särskilt bidrag utgår. Motionärerna anser
att avdrag för nedsatt skatteförmåga bör medges i dessa fall med belopp
motsvarande de faktiska kostnaderna för vården.

Enligt utskottets uppfattning bör utgifter för vård i den skattskyldiges
hem av sjuk eller åldrig anhörig i allmänhet anses som ej avdragsgilla.
I ömmande fall kan sådana kostnader dock beaktas genom reglerna
om avdrag för nedsatt skatteförmåga med — som nu föreslås i
propositionen — högst 10 000 kr. Denna beskattningsfråga har prövats
av åtskilliga utredningar, senast 1972 i samband med de periodiska understöden
(SOU 1972: 87), och skäl kan enligt utskottets uppfattning
inte anses föreligga att nu ompröva denna fråga. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 1974: 956.

Taxeringsvite m. m.

I propositionen föreslås att den nuvarande maximigränsen 5 000 kr.
för vite enligt taxeringsförordningen (TF) slopas och att samtidigt den
undre beloppsgränsen 100 kr. justeras uppåt till 500 kr. Förslaget kommer
genom hänvisningar i andra skatteförfattningar att gälla även beträffande
mervärdeskatt och kupongskatt. Vidare föreslås att vitesbeloppen
i TF skall gälla även för arvs- och gåvobeskattningen.

Departementschefen anför att de administrativa sanktioner i form av
förseningsavgift och skattetillägg, som finns vid sidan av vitet, medfört
att antalet deklarationsförsummelser minskat avsevärt. Fortfarande underlåter
dock åtskilliga bolag att deklarera. Endast ett kännbart vite
kan här väntas ge resultat, men det gällande vitesbeloppet har enligt
departementschefen visat sig för lågt för att ge åsyftad effekt. Förslaget
motiveras också av att maximibeloppet 5 000 kr. inte alltid haft
tillräcklig effekt i fråga om uppgiftsskyldigheten för annans taxering,
t. ex. när det gäller att få fram uppgift om vem som mottagit belopp
som avdragits som kostnad i den skattskyldiges deklaration.

I motionen 1974: 1833 yrkas uppskov med behandlingen av propositionen
i avvaktan på att Kungl. Maj:t lagt fram förslag rörande ytterligare
säkerhetsåtgärder i skatteprocessen och att den övre gränsen för
vite höjs till 10 000 kr. och den lägre sätts till oförändrat 100 kr. I motionen
1974: 1803 yrkar motionärerna att en övre gräns fastställs till
25 000 kr.

Det kommande förslag från Kungl. Majit, som motionärerna i den
förstnämnda motionen åberopar till stöd för sitt uppskovsyrkande, avser
inte — som motionärerna torde ha förutsatt — åtgärder för att stärka
den skattskyldiges rättssäkerhet i taxeringsprocessen utan helt andra

SkU 1974: 36

frågor såsom säkring av bevismedel, beslag m. m. I propositionen har
departementschefen anfört att det får ankomma på utredningen (Fi
1973: 01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen att göra en översyn
av vitesreglerna i åtskilliga andra författningar på skatte- och avgiftsområdet,
men resultatet av denna översyn kan inte väntas föreligga
inom sådan tid att de ändringar som nu föreslås i propositionen lämpligen
bör anstå i avvaktan härpå.

Motionärerna åberopar till stöd för sitt uppskovsyrkande också vissa
uttalanden av besvärssakkunniga år 1961. Enligt de sakkunniga borde
vitesinstitutet inte specialregleras på olika förvaltningsområden utan
tas upp till samlade överväganden och generell lagstiftning. Med anledning
härav bör framhållas att dessa uttalanden avsåg vissa för vitesinstitutet
grundläggande frågor och inte sådana skälighetsbedömningar
som i första hand måste ligga till grund för en omprövning av vilka
vitesbelopp som skall få utdömas. De frågeställningar när det gäller vem
som har rätt att förelägga vite, överklagande osv. som avses i motionen
har klargjorts när det gäller TF. Besvärssakkunniga har inte heller i
sitt av motionärerna åberopade slutbetänkande (SOU 1964: 27) berört
frågor som har betydelse för den problemställning som nu behandlas.
Enligt utskottets uppfattning är de nu föreslagna ändringarna inte heller
av så genomgripande karaktär, att de bör föregås av en allmän översyn
av vitesreglema. Utskottet avstyrker således uppskovsyrkandet i motionen
1974: 1833.

Till stöd för sina yrkanden angående vitesbeloppen anför motionärerna
att en övre gräns är motiverad från rättvisesynpunkt. Motionärerna
i motionen 1974:1803 anför att ett från objektiv synpunkt orimligt
högt vite kan föranleda alltför stor osäkerhet om rättsläget. I motionen
1974: 1833 åberopas att kombinationen förseningsavgifter, skattetillägg
och vite medför risk för dubbelbestraffning och att reglerna om skattetillägg
i samband med skönstaxering gör att behovet av vitesinstitutet är
förhållandevis begränsat.

Utskottet har förståelse för de rättssäkerhetssynpunkter som åberopas
i motionerna. Farhågorna för att de nya reglerna kan medföra att vitén
kommer att utdömas med belopp, som framstår som orimligt höga
med hänsyn till vederbörandes ekonomi och förhållandena i övrigt, är
emellertid enligt utskottets uppfattning överdrivna. Liknande synpunkter
skulle för övrigt med i stort sett samma styrka kunna åberopas beträffande
det nuvarande gränsbeloppet 5 000 kr., eftersom redan detta
belopp måste anses orimligt stort i fråga om skattskyldiga som lever
under begränsade ekonomiska förhållanden. Det bör nämligen betonas
att förslaget i propositionen riktar sig mot skattskyldiga, vilkas ekonomiska
situation kan antas vara sådan att endast mycket höga vitesbelopp
kan antas förmå dem att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det enligt utskottets uppfattning mer angeläget
att de handläggande myndigheterna — såsom avsikten också är —

SkU 1974: 36

får enhetliga och vägledande normer för sin verksamhet än att med
tanke på ett begränsat antal fall sätta en gräns för vitesbeloppen på
exempelvis 10 000 eller 25 000 kr.

Som framgår av vad som anförs i propositionen kan deklarationer
och andra uppgifter i vissa fall inte framtvingas annat än med väsentligt
högre vitesbelopp än vad som f. n. är möjligt. Under vissa omständigheter
torde även de beloppsgränser, som föreslås i motionerna, vara
klart otillräckliga. Med hänsyn till vikten av att skattemyndigheterna
inte ställs utan effektiva påtryckningsmedel i dessa fall tillstyrker utskottet
propositionen i denna del och avstyrker således motionerna
1974: 1803 och 1974: 1833.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga beträffande skattetilläggen,
som aktualiserats inom utskottet med anledning av propositionen.
Som departementschefen framhåller kan skattetillägg utgå vid
underlåtenhet att deklarera endast om den skattskyldige delgetts anmaning
att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Underlåter den skattskyldige
att lösa ut anmaningen hinns något särskilt delgivningsförfarande i
regel inte med under den begränsade tid som står till förfogande för
taxeringsnämnden. Skönstaxering blir då ofta enda möjligheten. Att
skattetillägg inte kan utgå i sådana fall av deklarationsförsummelse är
enligt utskottets uppfattning en brist som nu bör rättas till. I likhet med
vad som gäller vid s. k. kvalificerad deklarationsförsummelse bör detta
skattetillägg givetvis kunna undanröjas om den skattskyldige inkommer
med deklaration inom två månader från det han fått del av beslutet
eller nedsättas till 10 % om deklaration inkommit ytterligare viss tid
därefter. Utskottet vill också erinra om att skönstaxering skall tillgripas
endast om försök att få in deklaration från den skattskyldige misslyckats.
Utskottets förslag föranleder ändring i 116 a § TF.

Mot de delar i propositionen som utskottet inte har särskilt behandlat
i det föregående har utskottet inte något att erinra.

Uppgiftsskyldighet för banker

Slutligen behandlar utskottet det i motionen 1974: 1788 framställda
lagstiftningsyrkandet om obligatorisk skyldighet för bankerna att lämna
uppgift till taxeringsmyndigheterna om ränteinkomster på bankkonton.

Banker är f. n. skyldiga att efter anmaning lämna sådana uppgifter
som motionärerna avser. Att denna uppgiftsskyldighet inte är obligatorisk
medför att reglerna inte kan utnyttjas för en generell kontroll av redovisningen
av bankräntoma. Det är givetvis tänkbart att utvecklingen
inom dataområdet kommer att medföra, att en sådan generell kontroll
blir förhållandevis enkel. Man bör emellertid inte bortse från att de
uppgifter som kommer fram på detta sätt till en så stor del torde komma
att avse bagatellartade belopp, att vissa begränsningar måste övervägas.

SkU 1974: 36

Utskottet är inte berett att förorda en omedelbar lagstiftning i ifrågavarande
hänseende och avstyrker därför motionsyrkandet. Utskottet
kan emellertid instämma i syftet med motionen och utgår från att frågan
ägnas tillbörlig uppmärksamhet i den pågående översynen av taxeringen
i första instans.

Utskottet hemställer

att riksdagen

A. med avslag på motionerna 1974: 1803 och 1974:1833 och
med anledning av propositionen 1974:117 antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning
av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med de
tillägg, att ingressen, 116 a § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas att 56 § 1
och 2 morn., 68, 72 a och 123 §§
taxeringsförordningen (1956: 623)
skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse

Har skattskyldig

Skattetillägg påföres

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg om den
skattskyldige trots anmaning ej
avlämnat deklaration. Tillägget
beräknas på den skatt som utgår
på grund av taxeringen eller, om
den skattskyldige lämnat skriftlig
uppgift om inkomst eller förmögenhet
till ledning för taxeringsnämnden,
på den skatt som på
grund av uppskattningen utgår utöver
skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt uppgiften.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas att 56 § 1
och 2 morn., 68, 72 a, 116 a och
123 §§ taxeringsförordningen

(1956: 623) skall ha nedan angivna
lydelse.

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg. Tillägget
beräknas på den skatt som utgår
på grund av taxeringen eller
om den skattskyldige lämnat
skriftlig uppgift om inkomst eller
förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden,
på den skatt som
på grund av uppskattningen utgår
utöver skatt på inkomsten eller
förmögenheten enligt uppgiften.

Utskottets förslag
116 a §

av avvikelsen.

enligt deklarationen.

SkU1974: 36

Gällande lydelse Utskottets förslag

Beslut om detta stycke.

Vid tillämpning den skatt skyldige.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft en vec- Denna lag träder i kraft en vecka
efter den dag, då lagen enligt ka efter den dag, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författnings- från trycket i Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 68 och samling. Bestämmelserna i 68 och

72 a §§ tillämpas första gången 72 a §§ tillämpas första gången

vid 1975 års taxering. vid 1975 års taxering. Bestämmel serna

i 116 a § tillämpas ej i den
mån det är fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt rum
före ikraftträdandet.

4. förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

B. avslår motionerna

1. motionen 1974: 155

2. motionen 1974: 192

3. motionen 1974: 956

4. motionen 1974: 1208

5. motionen 1974: 1250

6. motionen 1974: 1788

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 16 maj 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Kristenson
(s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö
(c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Limdgren
(s), Boström (s), Hörberg (fp), fru Troedsson (m) och fru Sandéhn
(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1974: 36

Reservationer

1. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m), vilka — under
åberopande av innehållet i motionen 1972:1833 — ansett att utskottet
under punkt A 3 bort hemställa

A 3. att riksdagen — såvitt avser 123 § taxeringsförordningen
(1956: 623) — med bifall till det i motionen 1974:1833
framställda ändringsyrkandet antar det vid propositionen
1974:117 fogade förslaget med den ändringen, att 123 §
erhåller följande lydelse:

123 §

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas
under etthundra kronor eller över tiotusen kronor.

2. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m), vilka —
under åberopande av innehållet i motionen 1974:1208 — ansett att utskottet
under punkt B 4 bort hemställa

B 4. att riksdagen med anledning av motionen 1974:1208 begär
förslag till riksdagen om ändrade grundavdrag för åldersoch
förtidspensionärer.

3. av herr Hörberg, som anför att det stycke i utskottets betänkande
som på s. 12 börjar med ”1972 års skatteutredning” och slutar med ”avstyrker
således bifall till desamma”, bort ha följande lydelse:

Utskottet menar i likhet med motionärerna i motionerna 1974: 155 och
1974:192 att det måste anses principiellt olämpligt att makars inkomst
sammanlägges när det gäller att fastställa skatteförmågan hos pensionär.
I ett skattesystem med i övrigt i stort sett individuell beskattning av
fysiska personer utgör det relaterade förhållandet ett icke önskvärt inslag.

Utskottet förutsätter att 1972 års skatteutredning uppmärksammar
förhållandet och försöker finna en tillfredsställande lösning — utöver
den dellösning som 500-kronorsavdraget utgör.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004