Skatteutskottets betänkande nr 34 år 1974 SkU 1974: 34

Nr 34

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974: 84 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1972:
266) om skatt på annonser och reklam jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 84 har Kungl. Majit (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam.

I propositionen föreslås vissa ändringar i förordningen (1972: 266)
om skatt på annonser och reklam. Skatteplikten för reklam som återges
genom mässa eller utställning föreslås slopad. I fråga om skatteplikten
för reklamtrycksaker och beträffande beskattningsvärdet för sådana
trycksaker föreslås vissa ändringar i syfte att uppnå en klarare avgränsning
av beskattningsområdet och underlätta debitering och redovisning
av skatt. I fråga om annan skatt än sådan som avser annonser i vissa
periodiska publikationer föreslås att gränsvärdet för redovisningsskyldighet
sänks från 60 000 kr. till 20 000 kr. i skattepliktig årsomsättning.
Efter mönster från övrig indirekt beskattning föreslås vidare sådan
ändring att besvär över beslut om förhandsbesked skall kunna anföras
inte endast av skattskyldig utan också av allmänt ombud.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Författningsförslaget
Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser
och reklam

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18, 23, 24, 26, 30 och 32 §§ samt anvisningarna
till 1, 9,14 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 34

SkU 1974: 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Skatt (reklamskatt) erlägges enligt denna förordning till staten för annons,
som är avsedd att offentliggöras inom landet, och för reklam, som
är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons.

I denna förordning förstås med

1. trycksak, avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress
eller genom screenförfarande,

2. reklam, meddelande som har 2. reklam, meddelande som har

till syfte att åstadkomma eller till syfte att åstadkomma eller

främja avsättning av vara, fastig- främja avsättning i kommersiell

het, nyttighet, rättighet eller tjänst, verksamhet av vara, fastighet, nyt tighet,

rättighet eller tjänst,

3. annons, särskilt utrymme som 3. annons, särskilt utrymme som

upplåtits eller tagits i anspråk på upplåtits i trycksak för återgivning

annat sätt i trycksak för återgiv- av text eller bild för annan än ut ning

av text eller bild, givaren och sådant utrymme i

trycksaken som tagits i anspråk av
utgivaren för egen reklam,

4. periodisk publikation, publikation som enligt utgivningsplan skall
komma ut med normalt minst fyra nummer om året och som inte är att
anse som reklamtrycksak,

5. allmän nyhetstidning, periodisk publikation av dagspresskaraktär
som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka,

6. reklamtrycksak, trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att
offentliggöra reklam.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

5 §

Skatteplikt föreligger, om ej an- Skatteplikt föreligger för rek nat

följer av 6 §, för reklam som lamtrycksak och, om ej annat föl i

annan form än annons återges jer av 6 §, för reklam som återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän
plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller 2. genom visning av film eller

återgivning av ljud, återgivning av ljud.

3. genom mässa eller utställning,

4. i reklamtrycksak.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §

Skatteplikt föreligger ej för reklam som avses i

1. 5 § 1, om fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal,
arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget,
dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

2. 5 § 2, om reklamen avser 2. 5 § 2, om reklamen avser
kommande verksamhet av det slag kommande verksamhet av det slag

som bedrives där reklamen offent- som bedrives där reklamen offent liggöres,

liggöres.

SkU1974: 34

Nuvarande lydelse

3. 5 § 3, om mässan eller utställningen
har permanent karaktär
eller arrangeras i anslutning
till föreningsmöte, konferens, kongress
eller liknande tillställning för
en sluten krets eller om försäljning
av utställda alster utgör ett väsentligt
inslag på mässan eller utställningen.

Riksskatteverket kan på ansökan
förordna om undantag från
skatteplikt för katalog för sådan
postorderförsäljning från företag
inom landet som sker i konkurrens
med motsvarande försäljning
från utlandet och för reklam på
sådan mässa eller utställning som
huvudsakligen riktar sig till internationell
publik.

Föreslagen lydelse

Beskattningsvärdet utgöres i fall
som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2
av vederlaget och i fall som avses
i 5 § 3 av det vederlag som utgår
för upplåtelse av utrymme för reklamen.

I fall som avses i 5 § 4 utgöres
beskattningsvärdet av sådan del av
vederlaget som avser likvid
för sättning, reproduktionsarbete,
tryckplåt eller cylinder, papper eller
annat tryckunderlag, tryckfärg,
tryckning och bokbinderiarbete.
Har den som utför tryckningen ej
själv eller genom underleverantör
utfört annat sådant arbete än bokbinderiarbete
eller tillhandahållit
sådan materiel, skall värdet av arbetet
eller materielen inräknas i
beskattningsvärdet med ledning av
uppgifter från den som beställt
trycksaken. Lämnas icke sådan
uppgift, skall beskattningsvärdet
uppskattas efter vad som är skäligt.

Beskattningsvärdet utgöres i fall
som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2
av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres
beskattningsvärdet av vederlaget
med avdrag för däri ingående
vederlag för kliché, reprofilm
eller motsvarande. Har beställaren
ombesörjt annat för trycksaken erforderligt
arbete än bokbinderiarbete
eller tillhandahållit annan
materiel för trycksaken än kliché,
reprofilm eller motsvarande, skall
värdet av arbetet eller materielen,
i den mån skatt icke erlägges i annan
ordning, inräknas i beskattningsvärdet
med ledning av uppgifter
från beställaren eller, om
sådana uppgifter ej lämnas, enligt
uppskattning efter vad som är skäligt.
Har arbete eller materiel som
nu nämnts endast ringa värde behöver
hänsyn icke tagas härtill vid
bestämningen av beskattningsvärdet.

SkU1974: 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam
i annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad
som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot
skäligt vederlag.

I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan
statlig skatt eller avgift.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

14 §

I fråga om företag, som bedriver postorderförsäljning, får skatten på
företagets postorderkatalog nedsättas med 70 procent, om företagets
försäljning av sådana varor som presenteras i katalogen normalt till mer
än hälften sker i form av postorderförsäljning.

Sker högst hälften av försäljning enligt första stycket i form av postorderförsäljning,
får nedsättningen beräknas på så stor del av skatten
för katalogen som svarar mot postorderförsäljningens andel av förstnämnda
försäljning. Nedsättning får dock ske endast om postorderförsäljningen
utgör minst 10 procent av försäljningen eller uppgår till
minst 5 miljoner kronor.

Har företag, som bedriver postorderförsäljning,
erlagt skatt enligt
26 § vid införsel av företagets
postorderkatalog, får återbetalning
ske med belopp som svarar mot
skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet
och den skatt som enligt
första eller andra stycket skulle
ha utgått, om katalogen framställts
inom landet.

Nedsättning av skatt enligt första
eller andra stycket och återbetalning
av skatt enligt tredje stycket
prövas av riksskatteverket efter
ansökan av postorderföretaget.
(Se vidare anvisningarna.)

Nedsättning av skatt enligt första
eller andra stycket prövas av riksskatteverket
efter ansökan av postorderföretaget.

(Se vidare anvisningarna.)

I fråga om periodisk publikation
föreligger redovisningsskyldighet
endast om det sammanlagda beskattningsvärdet
av publikationens
annonser för helt kalenderår överstiger
60 000 kronor. I annat fall
föreligger redovisningsskyldighet
endast om sammanlagda beskattningsvärdet
för helt kalenderår
överstiger 60 000 kronor eller, beträffande
reklam som skattskyldig
offentliggör eller framställer för
egen räkning, 20 000 kronor.

I fråga om periodisk publikation,
för vilken utgivaren äger rätt till
återbetalning av skatt enligt 24 §,
föreligger redovisningsskyldighet
endast om det sammanlagda beskattningsvärdet
av publikationens
annonser för helt kalenderår överstiger
60 000 kronor. I annat fall
föreligger redovisningsskyldighet
om sammanlagda beskattningsvärdet
för helt kalenderår överstiger
20 000 kronor.

SkU1974: 34

Nuvarande lydelse

Reklamtrycksak, för vilken
skattskyldighet föreligger enligt 9
§ andra stycket, anses som reklam
framställd för egen räkning.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

(Se vidare anvisningarna.)

18 §

Lämnas återbäring, bonus eller
annan förmån, som icke utgör s. k.
villkorlig rabatt, i efterhand och
avser förmånen något för vilket
skattskyldighet inträtt, får avdrag
för den del av den tidigare redovisade
skatten som belöpt på förmånen
göras i den ordning som gäller
för den skattskyldiges redovisning
för reklamskatt. Avser förmånen
sådan annons i periodisk publikation,
för vilken skattskyldighet
inträtt under tidigare kalenderår,
får avdraget dock ej överstiga den
skatt som den skattskyldige erlagt
eller haft att erlägga för det tidigare
året minskad med belopp som
återbetalats enligt 24 § andra
stycket.

Uppkommer förlust på fordran för vilken reklamskatt redovisats,
äger första stycket motsvarande tillämpning. Har avdrag för skatt för
sådan fordran gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning
åter lämnas för den skatt som belöper på det betalda beloppet.

Lämnas återbäring, bonus eller
annan förmån, som icke utgör s. k.
villkorlig rabatt, i efterhand och
avser förmånen något för vilket
skattskyldighet inträtt, får avdrag
för den del av den tidigare redovisade
skatten som belöpt på förmånen
göras i den ordning som
gäller för den skattskyldiges redovisning
för reklamskatt. Avser förmånen
sådan annons i periodisk
publikation, för vilken skattskyldighet
inträtt under tidigare kalenderår,
får avdraget dock ej överstiga
den skatt som den skattskyldige
erlagt eller haft att erlägga
för det tidigare året minskad med
belopp som återbetalats enligt 24 §.

Har skattskyldig att redovisa
skatt för annons i reklamtrycksak,
får den skattskyldige vid redovisning
för reklamskatt göra avdrag
för sådan skatt som han utgivit för
trycksaken. Avdraget får dock ej
överstiga beloppet av skatten på
annonser i trycksaken.

Har skattskyldig att redovisa
skatt för annons i reklamtrycksak,
får han vid redovisningen göra avdrag
för sådan skatt som han utgivit
för trycksaken till den del
skatten belöper på annonser som
införts i trycksaken mot vederlag.
Avdraget får dock ej överstiga beloppet
av skatten på annonser i
trycksaken.

Avdrag enligt första stycket får göras i redovisningen för den redovisningsperiod
då skattskyldigheten inträtt.

24 §

I fråga om självständig periodisk Till skattskyldig, som redovisat
publikation, som har dagspress- el- reklamskatt för annonser i själv ler

tidskriftskaraktär och för vilken ständig periodisk publikation, som

den skattepliktiga omsättningen av har karaktär av dagspress, populär -

SkU 1974: 34

Nuvarande lydelse

annonser kan förväntas med säkerhet
icke överstiga 3 miljoner
kronor för helt kalenderår, får
riksskatteverket medge befrielse
tills vidare från skyldighet att inbetala
reklamskatt.

Till skattskyldig, som redovisat
reklamskatt för annonser i självständig
periodisk publikation som
avses i första stycket, återbetalar
riksskatteverket så stor del av den
erlagda skatten för ett kalenderår
som svarar mot en skattepliktig
omsättning om högst 3 miljoner
kronor för helt år. Återbetalning
sker efter utgången av varje halvt
kalenderår. För första halvåret av
ett kalenderår får återbetalat belopp
ej överstiga skatten på en omsättning
om 1 500 000 kronor.

Om synnerliga skäl föreligger,
kan riksskatteverket återbetala
skatt tidigare än som anges i andra
stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

press eller fackpress, återbetalar
riksskatteverket så stor del av den
erlagda skatten för ett kalenderår
som svarar mot en skattepliktig
omsättning om högst 3 miljoner
kronor för helt år. Återbetalningen
sker efter utgången av varje halvt
kalenderår. För första halvåret av
ett kalenderår får återbetalat belopp
ej överstiga skatten på en
omsättning om 1 500 OOO kronor.

Föreligger rätt till återbetalning
enligt första stycket får riksskatteverket,
om den skattepliktiga omsättningen
kan förväntas med säkerhet
icke överstiga 3 miljoner
kronor för helt kalenderår, medge
befrielse tills vidare från skyldighet
att inbetala reklamskatt.

Om synnerliga skäl föreligger,
kan riksskatteverket återbetala
skatt tidigare än som anges i första
stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Införes till landet reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt S §
4 skall reklamskatt erläggas till
tullmyndighet. Tullagen (1973:
670) gäller i fråga om skatten.
Därjämte gäller 46 § förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

Införes till landet reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt 5 §
skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet.
Tullagen (1973: 670)
gäller i fråga om skatten. Därjämte
gäller 46 § förordningen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.
Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 6 § tullförordningen
(1973: 979). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej
ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall beskattningsvärdet
reduceras i motsvarande mån.

30 §i

Förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbe 1

Senaste lydelse 1973: 992.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbe -

SkU 1974: 34

Nuvarande lydelse

skattning äger tillämpning på reklamskatt,
dock ej bestämmelserna
i 32, 38 och 39 §§ i vad avser
förhandsbesked. Förordningens bestämmelser
om kontroll hos annan
än skattskyldig äger tillämpning på
varje näringsidkare här i landet
för vars räkning annons eller reklam
i annan form än annons offentliggöres
eller reklamtrycksak
framställes.

Talan mot beslut enligt 7 §, 11 §
andra stycket, 21 § andra stycket,
22 § eller 24 § första eller tredje
stycket fores hos Kungl. Maj:t genom
besvär.

Föreslagen lydelse

skattning äger tillämpning på reklamskatt,
dock ej bestämmelserna
i 32 och 38 §§ i vad avser förhandsbesked.
Förordningens bestämmelser
om kontroll hos annan
än skattskyldig äger tillämpning
på varje näringsidkare här i landet
för vars räkning annons eller reklam
i annan form än annons offentliggöres
eller reklamtrycksak
framställes.

32 §

Talan mot beslut enligt 7 §, 11 §
andra stycket, 21 § andra stycket,
22 § eller 24 § andra eller tredje
stycket föres hos Kungl. Maj:t genom
besvär.

Talan mot beslut i fråga om utdömande av vite enligt 20 § föres hos
kammarrätten genom besvär.

Mot beslut av riksskatteverket enligt 10 § första stycket, 14 eller 15 §
eller mot beslut om föreläggande av vite får talan ej föras.

Anvisningar

till 1 §

Meddelande anses som reklam 1. Meddelande anses som re även

när meddelandet innefattar kläm även när meddelandet inne erbjudande

om inköp eller motsva- fattar erbjudande om inköp eller

rande. motsvarande.

Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt
sker mot vederlag.

Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak anses som annons i
publikationen.

Uppgift, som införes i televerkets
telefonkatalog mot särskild avgift,
anses icke som annons, om
uppgiften återges i den löpande
abonnentförteckningen eller det löpande
yrkesregistret och icke i ett
särskilt från löptexten avskilt utrymme.

2. Som trycksak anses icke vara
som förses med tryck, om varan
utgöres av penna, glas, klädesplagg
eller annat som har ett självständigt
bruksvärde eller om varan är
avsedd att användas som affärshandling,
kontorsmaterial, etikett,
emballage eller liknande.

SkU 1974: 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som reklamtrycksak anses icke
trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning
eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok.
Som reklamtrycksak anses
icke heller trycksak av innehåll
som huvudsakligen utgör information
till återförsäljare eller representanter
eller intern information
till anställda, medlemmar eller delägare
eller trycksak som huvudsakligen
är att anse som kalender,
jubileumsskrift eller liknande eller
som har huvudsakligen historiskt,
tekniskt, ekonomiskt eller annat
vetenskapligt innehåll.

3. Trycksak anses icke som
reklamtrycksak enbart av den anledningen
att den innehåller annonser
med reklam för annan än
utgivaren.

till 9 §

1 fråga om mässa eller utställning
anses arrangören offentliggöra
den skattepliktiga reklamen.

Verksamhet anses som yrkesmässig
när inkomsten därav utgör
inkomst av rörelse, jordbruksfastighet
eller annan fastighet enligt
kommunalskattelagen (1928: 370).

Till yrkesmässig verksamhet hänföres
även statens eller kommuns
arrangerande av mässa eller utställning.
Verksamhet som ej utgör
rörelse enligt kommunalskattelagen
anses som yrkesmässig, när
den innefattar ej enbart enstaka
tillhandahållande av skattepliktig
annons eller skattepliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för
denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget
härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller
i fråga om reklam enligt 5 §.

Har tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak
och anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören
ej skattskyldig. Den som självständigt utför bokbinderiarbete är skattskyldig
för sådant arbete.

Verksamhet anses som yrkesmässig
när inkomsten därav utgör
inkomst av rörelse, jordbruksfastighet
eller annan fastighet enligt
kommunalskattelagen (1928: 370).
Verksamhet som ej utgör rörelse
enligt kommunalskattelagen anses
som yrkesmässig, när den innefattar
ej enbart enstaka tillhandahållande
av skattepliktig annons eller
skattepliktig reklam.

SkU 1974: 34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 14 §

Med postorderkatalog avses skattepliktig trycksak som används vid
postorderförsäljning under förutsättning att den presenterar säljarens
hela eller så gott som hela sortiment av varor och att sortimentet har
stabilitet över tiden och sådan bredd som motsvarar normalt butikssortiment
i branschen.

Med postorderförsäljning avses i
denna paragraf försäljning i detaljhandel
i vilken

Med postorderförsäljning avses
i denna förordning försäljning i
detaljhandel i vilken

1. försäljningserbjudande sker via trycksak eller annons utan besökskontakt
mellan säljare och köpare,

2. ordergivning sker per post eller per telefon utan besökskontakt
mellan säljare och köpare,

3. varuleverans sker per post eller järnväg eller med annat transportmedel
till av köparen uppgiven adress och

4. försäljning sker i konkurrens med butiker som har möjlighet att
exponera varorna.

till 24 §

Skattskyldig, som ger ut program,
katalog eller liknande trycksak,
som inte kan hänföras till allmän
nyhetstidning, populärpress
eller fackpress, är inte berättigad
till återbetalning av reklamskatt.

Skattskyldig, som ger ut annonsblad,
program, katalog eller liknande
trycksak är inte berättigad
till återbetalning av reklamskatt
för sådan trycksak.

Periodisk publikation som innehåller
annonser och som till övervägande
del tillhandahålles gratis
eller till pris som avsevärt understiger
vad som är skäligt anses
som annonsblad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om mässa eller
utställning som avslutats före utgången av juni månad 1974. De nya
bestämmelserna tillämpas i fråga om annan mässa eller utställning.

2. Äldre lydelse av 23 § och av anvisningarna till 1 § gäller fortfarande
i fråga om reklamtrycksak som tillhandahållits eller framställts före
utgången av juni månad 1974.

3. Skattskyldig, vars skattepliktiga omsättning uppgått till högst 60 000
kronor för helt kalenderår och som på den grunden icke varit redovisningsskyldig
enligt de äldre bestämmelserna, är redovisningsskyldig från
och med den 1 juli 1974 om hans skattepliktiga omsättning för tiden
den 1 juli—den 31 december 1974 överstiger 10 000 kronor.

4. I fråga om återbetalning av skatt på annonser i periodisk publikation
gäller äldre bestämmelser för kalenderåret 1974, såvitt avser skattskyldig
som äger rätt till sådan återbetalning för tid före ikraftträdandet.

5. Närmare föreskrifter för ikraftträdandet av denna förordning, såvitt
gäller förtullning, meddelas av Kungl. Maj:t.

It Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 34

SkU1974: 34

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1974:

1782 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts förslag till ändring i förordningen
(1972: 266) om skatt på annonser och reklam med följande tilllägg
till punkten 2 i anvisningarna till 1 §.

Som trycksak anses icke vara ekonomiskt eller annat veten skapligt

innehåll. Ej heller skall som reklamtrycksak anses prislista, offertpärm,
teknisk produktbeskrivning, sortiments-, lager- eller reservdelskatalog,
förteckning över märkesverkstäder eller återförsäljare, annan
adresslista, receptsamling, som ej nämner eller framhäver visst företags
produkter, ej heller undervisningsmateriel.

2. att riksdagen beslutar om ändring av 29 § förordningen (1972: 266)
om skatt på annonser och reklam i enlighet med följande:

Nuvarande lydelse

Besvär över beslut, varigenom
riksskatteverket meddelat förhandsbesked
i fråga om reklamskatt,
skall upptagas och avgöras
av regeringsrätten.

Om sammansättningen av den i
första stycket angivna nämnden
förordnar Konungen.

Föreslagen lydelse
§

På ansökan av den som bedriver
eller ämnar bedriva verksamhet,
som medför skattskyldighet till reklamskatt,
eller på ansökan av köpare
av skattebelagt annons- eller
reklamalster, skall riksskatteverket,
om tillgänglig utredning det medger,
efter hörande av en till verket
knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor
meddela förhandsbesked
huruvida annons eller reklam
är skattepliktig, liksom i fråga som
avser sökandes skattskyldighet eller
sökandes rätt till återbetalning
av reklamskatt enligt 24 §.

Besvär över beslut, varigenom
riksskatteverket meddelat förhandsbesked
i fråga om reklamskatt,
skall upptagas och avgöras
av regeringsrätten.

Om sammansättningen av den i
första stycket angivna nämnden
förordnar Konungen.

SkU 1974: 34

1974:1808 av herrar Carlström (fp) och Hovhammar (m) vari hemställs ”1.

att riksdagen beslutar avslå skatteplikten för reklamtrycksak i förslag
till ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och
reklam,

2. att riksdagen, därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, beslutar
att gränsvärdet för redovisningsskyldighet i skattepliktig årsomsättning
bibehålls vid nuvarande 60 000 kr.,

att ikraftträdandet av ändringarna i förordningen senareläggs till tidpunkt
som vederbörande utskott beslutar om varigenom riksskatteverket
erhåller tillräcklig tid för framställning av anvisningar och berörda
skattskyldiga medges tid för att sätta sig in i de nya bestämmelserna.”

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta
motionerna

1974: 187 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;

1974: 941 av herr Clarkson (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om nya bestämmelser som
ger olika presstyper samma belastning i vad det gäller påförande av
mervärde- resp. reklamskatt;

1974: 1228 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam ändring av reglerna
beträffande reklamskatten så att den ej uttages på medlemsinformation
(motsvarande) som framställs av de ideella organisationerna;

1974: 1237 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp) vari hemställs ”att

riksdagen på grundval av de erfarenheter som vunnits beslutar att
upphäva förordningen 1972: 266 5 § angående allmän reklamskatt.”

Utskottet

Avvecklingsyrkanden

Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än
övrig indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta
att det skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig
avveckling av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet
rest och som även framförs i motionen 1974: 187. Motionärerna åberopar
flertalet av de invändningar som framfördes vid skattens införande
samt vissa negativa remissyttranden med anledning av riksskatteverkets
— RSV:s — förslag till ändringar av reklamskatten, som ligger

SkU 1974: 34

till grund för propositionen. De menar vidare att reklamskatten kan
rubba näringslivets förtroende för vårt skattesystem samt hänvisar till
vad den grafiska branschen anfört rörande beskattningens verkan på
sysselsättningen inom branschen.

Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 1974:
1237, där motionärerna begär att 5 § reklamskatteförordningen skall
upphävas, vilket närmast torde få tolkas som att motionärerna vill återgå
till en renodlad annonsskatt. Av motionens rubrik och innehåll får
man emellertid närmast den uppfattningen att motionärerna främst vill
avskaffa skatten på reklamtrycksaker, ett yrkande som också framförs
som förstahandsyrkande i den med anledning av propositionen väckta
motionen 1974: 1808, som bl. a. hänvisar till motiveringen i motionen
1974: 1237. Argumenteringen i de två sistnämnda motionerna överensstämmer
nära med de synpunkter och exempel som framförts i en
skrivelse till utskottet från företrädare för Sveriges Screen-Tryckares
förening.

Utskottet finner motionärernas och skrivelsens exempel i många stycken
vilseledande, och de slutsatser som dras därav kan i flera fall betecknas
som överdrifter. Motionärerna anför bl. a. att reklamskatteförordningens
bestämmelser om skyldighet att arkivera trycksaker under
två år medför att vissa tryckerier skulle få årskostnader på 25 000—
30 000 kr. för att arkivera skrymmande trycksaker. Påståendet bygger
på vissa samtal som skulle ha ägt rum i oktober 1972, alltså innan
skatten trädde i kraft, men motionärerna underlåter att nämna att RSV i
samband med ikraftträdandet meddelade bestämmelser som undanröjde
dessa svårigheter genom att undanta dyrbara eller skrymmande trycksaker
från arkiveringsskyldigheten. I sådana fall skulle enligt RSV:s
bestämmelser endast föreligga skyldighet att bevara skiss eller fotografi.
RSV har meddelat att arkiveringsbestämmelserna inte medfört några
problem och föreslår inte några ändringar på denna punkt.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det
inte finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av
tekniska tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de
föreliggande yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.

Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda
ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska
synpunkter och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning
som skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna
vissa reklamformer. Självfallet måste uppmärksammas att det finns en
rimlig relation mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas
arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet
härav för statsverkets del. Beskattningen får givetvis inte bli något självändamål
och utskottet ser de i propositionen framlagda förslagen främst
som en strävan att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att

SkU 1974: 34

beskattningsmyndigheterna även i fortsättningen uppmärksamt följer
utvecklingen och lägger fram de förslag till ändringar som kan anses
motiverade.

Reklamdefinitionen

I propositionen behandlas ett par frågor som inte berörts i RSV:s
skrivelse och den första gäller den grundläggande definitionen för reklambegreppet
i förordningen. Departementschefen förordar att man
begränsar reklambegreppet till att omfatta endast meddelanden för
kommersiellt bedriven verksamhet.

Bakgrunden till förslaget torde vara ett par uppmärksammade mål,
som bl. a. resulterat i beskattning av vissa av ideella organisationer utgivna
trycksaker i syfte att värva medlemmar. Dessa frågor, som tidigare
varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, tas upp i den vid riksdagens
början väckta motionen 1974: 1228. Yrkandet i motionen torde få
anses vara helt tillgodosett genom den nu föreslagna ändringen. 1 ett pär
av de till utskottet inkomna skrivelserna behandlas också detta förslag,
som tillstyrks i sak, men som anses kunna medföra tolkningsproblem.
Sveriges marknadsförbund framhåller, att det är svårt att bestämma under
vilka betingelser museiverksamhet och andra kulturella arrangemang,
idrottstävlingar, utbildningsverksamhet m. m. förtjänar beteckningen
kommersiell och menar att huvudregeln bör vara att varje verksamhet
som bedrivs i konkurrens med näringsidkare eller motsvarande skall anses
vara kommersiell. Förbundet ifrågasätter om inte uttryckliga bestämmelser
om undantag för reklam för utbildning bör införas.

Utskottet vill inte bestrida att begreppet kommersiell verksamhet
kommer att medföra vissa tolkningssvårigheter men anser inte att man
skulle vinna några betydande fördelar genom att i författningen skriva
in ett undantag för all reklam för undervisning. Begreppet undervisning
är inte entydigt. Det förekommer i pressen erbjudanden om kurser av de
mest skilda slag. Självfallet kan sådan verksamhet vara grundad på rent
ideella intressen men ofta har man anledning anta att det ekonomiska
vinstintresset är den primära drivfjädern. Enligt utskottets mening bör
skatt utgå i ett sådant fall om endast huvudregeln gäller, men tveksamhet
skulle uppstå om man inför undantag för reklam för undervisning.
Utan att närmare precisera gränserna för den kommersiella verksamheten
vill utskottet med hänsyn bl. a. till ett av huvudsyftena med den
föreliggande propositionen, nämligen att förenkla reglerna för beskattning
av reki am trycksaker, förorda en klart restriktiv tolkning av vad
som avses med icke kommersiell verksamhet. Utöver den typ av undantagsfall
som departementschefen exemplifierat skulle därför förhållandevis
få undantag kunna komma i fråga. En affisch för en utställning på
ett museum bör kunna anses som framställd i icke kommersiellt syfte
men undantaget bör inte gälla en affisch för en konstutställning där

SkU1974: 34

försäljning av konst äger rum. Det är emellertid svårt att förutse alla
tolkningsproblem som kan uppkomma, och utskottet anser därför att
man bör avvakta utvecklingen av den rättspraxis som kommer att utbildas
på grundval av den nya bestämmelsen, innan man överväger att
skriva in några kompletterande anvisningar i skatteförfattningen.

Annonser i telefonkatalog m. m.

En annan fråga, som inte berörs i RSV:s skrivelse men som poststyrelsen
tagit upp i sitt yttrande däröver, gäller reklamskatten på uppgifter
som mot särskild avgift införs i den löpande texten i telefonkatalogen.
Poststyrelsen anser att införandet av postadressuppgifter i telefonkatalogen
f. n. hindras av reklamskatten. Departementschefen finner
det skäligt att sådana uppgifter undantas från beskattning och menar
att skatten endast bör träffa sådana uppgifter som återges på särskilt
reklamutrymme i katalogen.

Utskottet har full förståelse för syftet med det föreslagna undantaget,
som utskottet emellertid anser strida mot de grundläggande principerna
för annonsbeskattningen och som därför på sikt skulle kunna utgöra
grunden för nya undantagsyrkanden. Med anledning av förslaget i propositionen
har en privat utgivare av en speciell telefonkatalog som
tillämpar samma principer som televerket i fråga om textuppgifter och
annonser begärt att undantaget skall utvidgas till att omfatta inte bara
televerkets telefonkatalog utan alla telefonkataloger och handelskalendrar.
Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att inte rucka på
huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden och uppgifter
som mot vederlag införs i en publikation eller annan trycksak
skall — oavsett innehåll och beställare — anses vara skattepliktig annons.
Enligt utskottets mening är knappast beskattningen anledningen
till poststyrelsens bekymmer utan televerkets avgiftspolitik, som det inte
ankommer på skatteutskottet att bedöma. Utskottet anser alltså att det
inte finns anledning av de skäl som poststyrelsen anfört att ändra principerna
för annonsbeskattningen och förordar alltså att det föreslagna
undantaget i punkt 1 av anvisningarna till 1 § i fråga om televerkets
telefonkatalog utgår.

En annan fråga, som ligger utanför RSV:s skrivelse och som gäller
besvärsordningen beträffande rätten till återbetalning och möjligheterna
att få befrielse från inbetalningsskyldighet för periodiska publikationer,
tas också upp i propositionen. I detta sammanhang föreslås en omredigering
av 24 § i förordningen för att få en lämpligare besvärsordning och
utskottet biträder detta förslag.

Utställningar och mässor

Den väsentligaste nyheten i propositionen är förslaget om att bestämmelserna
om beskattning av mässor och utställningar skall utgå ur
förordningen. RSV har i sin skrivelse hävdat att beskattningen av mäs -

SkU 1974: 34

sor och utställningar skulle utgöra en objektivt sett riktig del av reklambeskattningen
och förordat vissa ändringar som skulle eliminera de tolkningsproblem
som förelegat. Förslaget kritiserades vid remissbehandlingen
från såväl praktiska som principiella utgångspunkter.

Utskottet, som tidigare uttalat tveksamhet i fråga om denna del av
reklamskatten, biträder uppfattningen att övervägande skäl talar för
att slopa denna del av skatten, som f. ö. visat en minskande andel av
reklamskatteinkomsterna.

Frågor rörande pressen och annonsbeskattningen

En fråga som särskilt diskuterades vid annonsskattens införande var
de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på att beskattningen skulle differentieras
med hänsyn till de periodiska publikationernas karaktär. Skattesatsen
bestämdes då till 6 % av vederlaget för annonser i dagspress men
till 10 % för övriga annonser. Särskilt från veckopressens sida reagerade
man emot denna skillnad, som förstärkte dagspressens tidigare skatteförmåner
i form av fullständig befrielse från mervärdeskatt. Detta problem
aktualiseras på nytt i motionen 1974: 941, där motionären begär att alla
former av tidningar skall ha samma belastning i fråga om reklamskatt
och mervärdeskatt. Eftersom motionären kopplat samman reklamskatten
och mervärdeskatten anser utskottet att frågorna lämpligen kan behandlas
gemensamt i förevarande sammanhang.

Det kan först konstateras att mervärdeskatteundantaget för dagspressen
inte är unikt för den svenska skattelagstiftningen utan att praktiskt
taget alla länder som tillämpar mervärdeskattesystemet har motsvarande
undantag. Teoretiskt kan givetvis hävdas att den nuvarande
konstruktionen inte är väl förenlig med de grundläggande principerna
i tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till att motsvarande invändningar
i princip inte görs beträffande presstödet, som om det missbrukades
skulle kunna få mer styrande effekt på opinionsbildningen än
den nu gällande skattedifferentieringen, anser utskottet denna diskussion
sakna intresse. De hittills vunna erfarenheterna ger inte vid handen
att dagspressen skulle ha gynnats otillbörligt genom mervärdeskatteundantaget
utan man har av andra skäl måst sätta in stödåtgärder för
att bevara denna del av massmedia medan övriga periodiska publikationer
närmast visat tendenser att öka i antal. Utskottet anser sig för sin
del kunna konstatera att den nuvarande skattebelastningen på pressen i
stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften. När det gäller
reklamskatten finns också skäl att erinra om det presstöd som är inbyggt
i skatten genom rätten till s. k. grundavdrag för en annonsomsättning
på 3 milj. kr. per år. Denna regel innebär alltså att även populärpressen
får ett årligt presstöd med 300 000 kr. per publikation och
att den egentliga fackpressen i huvudsak blir helt befriad från reklamskatt.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte skäl förorda

SkU 1974: 34

någon omprövning av de grundläggande reglerna för beskattningen av
tidningar utan avstyrker bifall till motionen 1974: 941.

En pressfråga som tagits upp av RSV och som behandlas i propositionen
och i olika skrivelser till utskottet gäller annonsbladen. Den rent
skattetekniska ändring som RSV förordat i fråga om annonsbladen och
som departementschefen biträder går ut på att beskattningen endast
skall gälla annonserna i och inte framställningen av publikationen. Beskattningseffekten
blir i stort sett oförändrad genom att skatten på
framställningen nu får dras av mot skatten på annonserna. En annan
ändring avser grundavdragen för annonsblad. F. n. gäller att periodiska
publikationer, som är hänförliga till dagspress, populärpress eller fackpress,
alltid är berättigade till grundavdrag. I propositionen föreslås dels
att sådana publikationer skall betecknas som annonsblad, om de till övervägande
del tillhandahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger
vad som är skäligt, dels att dessa och andra annonsblad inte skall få
grundavdrag. Bestämmelsen om gratisutdelningens storlek får enligt
utskottets mening tolkas som att minst hälften av en periodisk publikations
upplaga måste vara betald genom abonnemang eller lösnummerförsäljning
för att den skall få åtnjuta grundavdrag.

Svenska tidningsutgivareföreningen har i skrivelse till utskottet som
villkor för grundavdrag förordat, att den betalda delen av upplagan
skall utgöra 70 % i överensstämmelse med vad som gäller för pressstödet.
Föreningen begär dessutom ytterligare skattedifferentiering till
dagspressens förmån och höjt grundavdrag med hänsyn till kostnadsutvecklingen
sedan avdraget fastställdes. Huvudstadspress AB, som ger
ut vissa lokaltidningar i Stockholmsområdet, av vilka fyra tillhandahålls
gratis, protesterar mot att de nya reglerna medför att dessa tidningar
kommer att betecknas som annonsblad och förlora grundavdraget,
trots att de enligt regeringsrättsutslag skall betraktas som allmänna
nyhetstidningar.

Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas
som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings
upplaga som skall vara betald för att den inte skall anses vara annonsblad
kan självfallet bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter.
Uppenbart är att en tidning som tillhandahålls utan någon som helst
kostnad för mottagaren till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet
genom annonsintäkter, och det synes utskottet rimligt att den
under sådana förhållanden betecknas som annonsblad. Med anledning
av att vissa tidningar reagerat mot att de trots ett seriöst innehåll skulle
få beteckningen annonsblad kan framhållas att beteckningen inte innebär
någon värdering utan är en rent skatteteknisk definition. När det
gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald finner utskottet
förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning. Man
bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav för

SkU 1974: 34

presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget
angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall
gälla också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt
understiger vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte
uttala att denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning
skall behöva stå i bestämd relation till framställningskostnadema utan
bestämmelsen avser att hindra att regeln om gratisutdelning kringgås
genom att publikationen åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet
vill slutligen framhålla att ändringar i upplagans storlek naturligtvis
i enstaka fall kan medföra, att en tidning som räknat med viss lösnummerförsäljning
inte kommer upp till denna, medan gratisutdelningen
är oförändrad, och att tidningen därför inte uppfyller förutsättningarna
för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten
i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar hänsyn
även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av
upplagan. Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen
att vissa dagstidningar kan komma att behandlas som annonsblad. De
har då förmånen att annonserna beskattas efter den för dagspressen
gällande skattesatsen, men får inte åtnjuta grundavdrag Det kunde i och
för sig ha varit mera konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla
för tidningar som har rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat
förorda någon skärpning på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens
begäran om ändrade skattesatser hänvisar utskottet till vad
utskottet anfört med anledning av motionen 1974: 941. När det gäller
frågan om höjning av grundavdraget anser utskottet att kostnadsutvecklingen
för pressen främst bör beaktas inom ramen för de direkta stödåtgärderna
och inte genom justering av grundavdraget.

Till pressfrågoma hör också beskattningen av s. k. kundtidningar
som bl. a. vissa grossistföretag gratis tillhandahåller sina återförsäljare.
Annonser i dessa tidningar, som normalt innehåller betydligt mera information
än de renodlade annonsbladen, kommer enligt förslaget att
beskattas men inte framställningen och de kommer inte att få
grundavdrag. RSV har ansett att dessa tidningar enligt nuvarande bestämmelser
borde behandlas som reklamtrycksaker och den föreslagna
ändringen torde därför i vissa fall kunna innebära skattelättnader.
Kundtidningar som går direkt till konsumenter torde däremot i flertalet
fall vara att anse som reklamtrycksaker.

Beskattningen av reklamtrycksaker

En av svagheterna i det nuvarande systemet är att tryckerierna som
inte svarar för trycksakernas utformning ställs inför bedömningar beträffande
trycksakernas innehåll och spridning. Det nu framlagda förslaget
syftar därför främst till att skapa förenklingar för de skattskyldiga
och beskattningsmyndigheterna och innebär såväl skärpningar som

SkU 1974: 34

lättnader i beskattningen men beräknas ge ett i stort sett oförändrat
ekonomiskt resultat. Förslaget i propositionen som i huvudsaklig del
överensstämmer med RSV:s önskemål innebär i korthet att de undantagna
områdena preciseras till föremål med självständigt bruksvärde,
kontorstekniska och affärstekniska hjälpmedel samt sådant tryck som
följer med varorna samt all information om varorna som går till andra
än konsumenter. Jubileumsskrifter, kalendrar m. m. föreslås också undantagna,
och utskottet finner denna regel komplettera bestämmelsen
om föremål med självständigt bruksvärde.

Huvudlinjen enligt förslaget skulle alltså vara att alla trycksaker som
separat tillställs konsumenten i reklamsyfte skall beskattas. När det
gäller konsumenter görs ingen skillnad mellan privatpersoner, kommuner
eller företag. Med denna konstruktion av det skattepliktiga varuområdet
anser departementschefen att det av RSV föreslagna systemet
med försäkran blir obehövligt.

I motionen 1974: 1782 yrkas att de undantag som nu är inskrivna i
anvisningarna till 5 § och som inte täcks av de föreslagna anvisningarna
till 1 § skall kvarstå i förordningen. Yrkandet gäller bl. a. tekniska produktbeskrivningar,
prislistor, recept m. m. Motsvarande yrkande har
även framförts i vissa av de till utskottet inkomna skrivelserna.

Enligt utskottets mening skulle den föreslagna utvidgningen av undantagsbestämmelserna
främst bidra till att skapa oklarhet om reglernas
innehåll. En receptsamling som skickas ut till konsumenter har givetvis
alltid ett säljfrämjande syfte, vilket däremot inte behöver vara fallet om
receptsamlingen är bipackad exempelvis en utegrill. Utskottet tillstyrker
alltså förslaget i propositionen i denna del och avstyrker motionen
1974: 1782 i vad avser förevarande yrkande. Utskottet vill emellertid i
fråga om bestämmelserna om trycksak för information till återförsäljare
m. fl. förorda den ändringen att ordet huvudsakligen i punkt 2 av
anvisningarna till 1 § utgår för att inte tolkningssvårigheter skall uppstå.
Är sådan trycksak avsedd för såväl konsumenter som återförsäljare bör
skatt utgå.

I syfte att få en bättre överensstämmelse mellan redovisningsreglerna
och den avdragsrätt som anges i 23 § förordar utskottet också en mindre
ändring av denna paragraf på sätt framgår av utskottets hemställan.

Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och
mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt
utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt
komplicerade problem från beskattningssynpunkt, framför allt
beroende på att det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av
trycksakerna som väsentligen inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter.
Utskottet är därför inte främmande för tanken att det kan bli
nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna del av reklamskatten,
om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.

SkU 1974: 34

Beskattningsvärde och redovisningsskyldighet

RSV:s förslag innebär en betydande utvidgning av vad sorn skall räknas
in i beskattningsvärdet, en åtgärd som skulle leda till en inte obetydlig
skärpning av beskattningen av reklamtrycksaker. Enligt förslaget
borde nu gällande undantag för klichéer och reprofilm slopas och dubbelbeskattning
av dessa varor undvikas, genom det tidigare nämnda
systemet med försäkran. Syftet med en sådan omläggning skulle främst
vara att beskattningsvärdet därigenom skulle närmare anknyta till det
totala vederlaget för tryckeriernas arbete. Departementschefen, som i
samband med bestämningen av det skattepliktiga varuområdet fann att
den i propositionen föreslagna lösningen skulle göra systemet med försäkran
obehövligt, vill inte slopa nu gällande undantag för klichéer
m. m. men förordar att beskattningsvärdet i övrigt närmast bestäms i
enlighet med RSV:s förslag.

Förslaget hur beskattningsvärdet skall beräknas har mött gensagor
från bl. a. den grafiska industrin, som i skrivelse till utskottet vänt sig
inte enbart mot den skatteskärpning som skulle följa härav utan främst
mot svårigheterna att bestämma värdet av sådant kreativt arbete på
trycksakerna som utförs av beställaren eller av andra led.

Utskottet har förståelse för syftet med RSV:s förslag, som skulle medföra
förenklingar såväl för tryckerierna som på importsidan. En förutsättning
för att förslaget skulle få avsedda förenklingseffekter synes
vara att man samtidigt kunde skapa garantier för att dubbelbeskattningsproblemen
kan elimineras och att man därigenom undgår att missgynna
trycksakerna i förhållande till andra reklammedia. Utskottet, som
vid reklamskattens införande förordade det nu gällande undantaget för
klichéer m. m. i syfte att undvika dubbelbeskattningsproblem och att
begränsa kretsen av skattskyldiga, delar departementschefens uppfattning
att det inte nu finns bärande skäl att slopa detta undantag. Härav
följer att det inte torde vara möjligt att med bibehållna undantag nå
den eftersträvade anknytningen mellan tryckeriernas fakturering och
beskattningsvärdet. Under sådana omständigheter och utan ett förhållandevis
krångligt system med försäkran synes det inte motiverat att i
reklamtrycksakernas beskattningsvärde räkna in de komplicerade poster
som hänför sig till det kreativa arbetet. Med hänsyn till att utskottet i
första hand ser förslagen i propositionen som en strävan mot förenkling
och då det föreligger risker för att den utformning som beskattningsvärdesreglema
där fått inte leder till ett sådant resultat, förordar
utskottet att dessa regler behålls oförändrade i sak. Detta hindrar inte
att den av departementschefen föreslagna bestämmelsen att man skall
bortse från poster av ringa värde som tillhandahållits av annan än den
skattskyldige bör kunna bibehållas i förenklingssyfte. Utskottets förslag
föranleder en ändring av 13 §.

SkU 1974: 34

I fråga om redovisningsskyldigheten gäller f. n. två olika beloppsgränser.
Om beskattningsvärdet för helt år avseende annonser i periodisk
publikation eller annan reklam inte överstiger 60 000 kr. gäller undantag
från redovisningsskyldighet, men i fråga om reklam, som skattskyldig
offentliggör eller framställer för egen räkning, är motsvarande
gräns 20 000 kr. Sedan RSV konstaterat att bestämmelserna missbrukats
genom att ett och samma tryckeri anmält olika skattskyldiga, som
avbrutit verksamheten så snart den närmade sig 60 000-kronorsgränsen,
föreslog verket att 20 000 kr. skulle vara generell gräns för annan reklam
än tidningsannonsering. Förslaget, som innebär att kretsen skattskyldiga
ökar från 1 350 till ca 1 700, har enhälligt tillstyrkts vid remissbehandlingen
och biträds av departementschefen.

I motionen 1974: 1808 gör motionärerna gällande att den nuvarande
gränsen bör bibehållas, eftersom en mängd mindre företag, som saknar
ekonomisk betydelse, blir skattskyldiga på ett svårbemästrat skatteområde.

Utskottet hade givetvis helst sett att de mindre företagen undantogs
från skattskyldighet, men i nuvarande läge anser utskottet det nödvändigt
att stävja sådana tendenser till missbruk som förekommit. Med
hänsyn till att den grafiska branschen accepterat den förordade saneringen
finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motionen 1974: 1808
i denna del.

Förhandsbesked

Vid remissbehandlingen av RSV:s skrivelse uttalades önskemål om
att förhandsbesked skall kunna meddelas på begäran inte endast av
skattskyldig som framställer reklamtrycksak utan även av utgivare av
sådan trycksak. Departementschefen uttalar viss förståelse för detta
önskemål men anser sig inte kunna biträda förslaget med hänsyn till
att det skulle strida mot principerna för meddelande av förhandsbesked
för den indirekta beskattningen i övrigt.

Yrkande om en sålunda vidgad rätt till förhandsbesked förs fram i
motionen 1974: 1782 och i ett par av de skrivelser som inkommit till
utskottet.

F. n. kan förhandsbesked endast sökas av skattskyldig. I fråga om
reklamtrycksakerna föreligger emellertid det unika förhållandet att det
skattskyldiga tryckeriet vanligen inte har något ansvar för innehållet i
och utformningen av trycksakerna, alltså de omständigheter som bestämmer
frågan om skatteplikt. I stället är det beställaren som helt svarar
härför. Man skulle kunna uttrycka det så, att i fråga om reklamtrycksakerna
bryter utformningen av reklamskatten mot den annars
gängse principen om vem som skall vara skattskyldig, dvs. den som svarar
för produktens utformning. Mot denna bakgrund finns det skäl att
göra undantag från reglerna om vem som skall få söka förhandsbesked.

SkU 1974: 34

Ett ytterligare skäl för en sådan utvidgning är att det i praktiken oftast
är beställaren sorn söker förhandsbeskedet i tryckeriets namn. Det är
därför en onödig omgång att beskattningsmyndigheten i sådana fall
måste vända sig till tryckeriet som i sin tur får vända sig till beställaren,
i stället för att myndigheten tar direkt kontakt med den sistnämnde.
Någon väsentlig ökning av antalet förhandsbesked kan inte antas bli
följden av en dylik utvidgning.

Beställarens rätt att söka förhandsbesked bör emellertid begränsas
till trycksaker som ännu inte beställts av visst tryckeri. Har beställning
redan gjorts får förhandsbesked sökas endast av den skattskyldige, alltså
tryckeriet. Den kommunikation mellan beställare och skattskyldig
som torde vara nödvändig då den förstnämnde sökt förhandsbesked ligger
så uppenbart i sökandens eget intresse att frågan inte behöver närmare
regleras i författningstexten. Däremot torde det vara erforderligt
att införa särskilda bestämmelser om besvärsrätt för beställare, eftersom
den besvärsrätt som föreligger enligt förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning generellt endast gäller skattskyldig
och allmänt ombud. Utskottet förordar alltså att 29 § kompletteras
med bestämmelser om rätt för beställare att erhålla förhandsbesked
och att i 30 § införs regler om besvärsrätt i sådana fall. Härigenom
torde yrkandet i motionen 1974: 1782 vara tillgodosett i denna del.
Bestämmelserna kan förutsättas bli mera definitivt utformade i samband
med den översyn av förhandsbeskedsinstitutet inom den indirekta beskattningen
som punktskatteutredningen och mervärdeskatteutredningen
avser att verkställa.

Import av annonsblad

Generaltullstyrelsen har i sitt remissyttrande över RSV:s skrivelse
påpekat att annonsblad, som ges ut utomlands, inte kommer att beskattas
vid införseln om endast annonserna i sådana publikationer beskattas.
Detta förhållande har också påtalats i skrivelse till utskottet från Grafiska
industriförbundet. Frågan behandlas inte i departementschefsuttalandena
i propositionen.

Någon utgivning utomlands av annonsblad förekommer inte f. n.,
men det föreligger risk för att förhållandena snabbt kan ändras om man
inte jämställer annonsbladen med reklamtrycksaker vid införseln. Utskottet
förordar därför att 26 § kompletteras med regler härom.

Ikraftträdandet

De nya bestämmelserna föreslås i propositionen träda i kraft den 1
juli 1974, medan motionärerna i motionen 1974: 1808 anser att de bör
gälla från den senare tidpunkt som utskottet bestämmer för att ge beskattningsmyndigheterna
och de skattskyldiga bättre tid att förbereda sig
för de föreslagna ändringarna.

SkU1974: 34

De nya reglerna för reklamtrycksaker kan enligt utskottets mening
påkalla viss förberedelsetid. Med hänsyn härtill och till att propositionen
avlämnades till riksdagen senare än beräknat synes det skäligt att
tillmötesgå motionärernas önskemål på så sätt att ändringarna får gälla
fr. o. m. september 1974. Detta behöver inte hindra att punkten 1 i
övergångsbestämmelserna beträffande utställningar och mässor kvarstår
oförändrade och att upphävandet i denna del alltså gäller fr. o. m. den
1 juli 1974. När det gäller de sänkta beloppsgränserna för redovisningsskyldighet,
som berör inte enbart tryckerierna utan även periodiska
publikationer, som förlorar rätten till grundavdrag, föreslås i propositionen
att de nya reglerna skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1974, vilket
medför vissa komplikationer för sådana mindre företag som har sin
huvudsakliga verksamhet under viss del av året. Samtidigt föreslås att
rätten till grundavdrag skall avse hela kalenderåret 1974. Utskottet anser
det vara en förenkling att låta de nuvarande reglerna i fråga om såväl
beloppsgränserna för skattskyldighet som rätt till grundavdrag gälla
under 1974. Härigenom får RSV också bättre tid att ta kontakter med
och informera de nya skattskyldiga som tillkommer. Sammanfattningsvis
föreslår utskottet alltså att de nya reglerna skall gälla fr. o. m. den
1 september 1974, utom såvitt avser mässor och utställningar som undantas
från beskattning fr. o. m. den 1 juli 1974, samt att de nya bestämmelserna
om redovisningsskyldighet skall gälla fr. o. m. den 1 januari
1975 och att bestämmelserna i övrigt träder i kraft i enlighet med
förslaget i propositionen.

Beträffande de delar av propositionen som inte tagits upp till närmare
behandling i det föregående har utskottet inte funnit anledning
till erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1974: 187, 1974:
1237 och 1974: 1782 i vad avser det skattepliktiga varuområdet
för reklamtrycksaker, 1974: 1808 i vad avser upphävande
av skatten på reklamtrycksaker och ändrade regler för
redovisningsskyldighet och med anledning av motionerna
1974: 1228, 1974: 1782 i vad avser förhandsbesked och
1974: 1808 i vad avser ikraftträdandet samt propositionen
1974: 84 antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam med de ändringar och tillägg som anges
i utskottets nedan angivna förslag.

SkU 1974: 34

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1972: 266) om skatt
på annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 §
skall upphöra att gälla,

dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18,
23, 24, 26, 30 och 32 §§ samt anvisningarna
till 1, 9, 14 och 24 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1972: 266) om skatt
på annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 §
skall upphöra att gälla,

dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18,
23, 24, 26, 29, 30 och 32 §§ samt
anvisningarna till 1, 9, 14 och
24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Beskattningsvärdet utgöres

I fråga om reklamtrycksak utgöres
beskattningsvärdet av vederlaget
med avdrag för däri ingående
vederlag för kliché, reprofilm
eller motsvarande. Har beställaren
ombesörjt annat för trycksaken
erforderligt arbete än bokbinderiarbete
eller tillhandahållit annan
materiel för trycksaken än kliché,
reprofilm eller motsvarande, skall
värdet av arbetet eller materielen,
i den mån skatt icke erlägges i
annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet
med ledning av uppgifter
från beställaren eller, om sådana
uppgifter ej lämnas, enligt
uppskattning efter vad som är skäligt.
Har arbete eller materiel som
nu nämnts endast ringa värde behöver
hänsyn icke tagas härtill
vid bestämningen av beskattningsvärdet.

Utgår icke

I beskattningsvärdet

(Se vidare anvisningarna.)

av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres
beskattningsvärdet av den
del av vederlaget som utgör ersättning
för den tryckeritekniska
framställningen och för bokbinderiarbetet
med avdrag för däri ingående
vederlag för kliché, reprofilm
eller motsvarande. Har beställaren
ombesörjt för den tryckeritekniska
framställningen erforderligt
arbete eller tillhandahållit
annan materiel för trycksaken än
kliché, reprofilm eller motsvarande
skall värdet av arbetet eller
materielen, i den mån skatt icke
erlägges i annan ordning, inräknas
i beskattningsvärdet med ledning
av uppgifter från beställaren eller,
om sådana uppgifter ej lämnas,
enligt uppskattning efter vad som
är skäligt. Har arbete eller materiel
som nu nämnts endast ringa
värde behöver hänsyn icke tagas
härtill vid bestämningen av beskattningsvärdet.

skäligt vederlag.

eller avgift.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §

Har skattskyldig att redovisa
skatt för annons i reklamtrycksak,
får han vid redovisningen göra avdrag
för sådan skatt som han har
att erlägga för trycksaken till den
del skatten belöper på annonser

SkU 1974: 34

Kungl. Maj:ts förslag

införts i trycksaken mot vederlag.
Avdraget får dock ej överstiga beloppet
av skatten på annonser i
trycksaken.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 10 procent av beskattningsvärdet.
Som beskattningsvärde anses
varans värde beräknat enligt
6 § tullförordningen (1973: 979).
Visas att detta värde innefattar
kostnad som ej ingår i beskattningsvärde
enligt 13 § andra stycket,
skall beskattningsvärdet reduceras
i motsvarande mån.

Nuvarande lydelse

På ansökan av den som bedriver
eller ämnar bedriva verksamhet,
som medför skattskyldighet till reklamskatt,
skall riksskatteverket,
om tillgänglig utredning det medger,
efter hörande av en till verket
knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor
meddela förhandsbesked
huruvida annons eller reklam
är skattepliktig, liksom i fråga
som avser sökandens skattskyldighet
eller sökandens rätt till återbetalning
av reklamskatt enligt
24 §.

Besvär över

Om sammansättningen

Utskottets förslag

som införts i trycksaken mot vederlag.
Avdraget får dock ej överstiga
beloppet av skatten på annonser
i trycksaken,
skattskyldigheten inträtt.

Införes till landet reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt 5 §
eller annonsblad som utgivits
utomlands skall reklamskatt erläggas
till tullmyndighet. Tullagen
(1973: 670) gäller i fråga om skatten.
Därjämte gäller 46 § förordningen
(1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 10 procent av beskattningsvärdet.
Som beskattningsvärde anses
varans värde beräknat enligt
6 § tullförordningen (1973: 979).
Visas att detta värde innefattar
kostnad som ej ingår i beskattningsvärde
enligt 13 § andra stycket,
skall beskattningsvärdet reduceras
i motsvarande mån. Beskattningsvärdet
för annonsblad beräknas
efter samma grunder som gäller
för reklamtrycksak.

Utskottets förslag
§

förordar Konungen.

Avdrag enligt

SkU 1974: 34

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

30 §

Förordningen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äger tillämpning på
reklamskatt, dock ej bestämmelserna
i 32 och 38 §§ i vad avser
förhandsbesked. Förordningens
bestämmelser om kontroll hos annan
än skattskyldig äger tillämpning
på varje näringsidkare här i
landet för vars räkning annons
eller reklam i annan form än annons
offentliggöres eller reklamtrycksak
framställes.

Förordningen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äger tillämpning på
reklamskatt, dock ej bestämmelserna
i 32 och 38 §§ i vad avser
förhandsbesked. Talan mot meddelat
förhandsbesked får föras av
den som meddelats förhandsbeskedet
även om denne inte är
skattskyldig. Förordningens bestämmelser
om kontroll hos annan
än skattskyldig äger tillämpning
på varje näringsidkare här i
landet för vars räkning annons
eller reklam i annan form än annons
offentliggöres eller reklamtrycksak
framställes.

Anvisningar
till 1 §

eller motsvarande.

mot vederlag.

i publikationen.

1. Meddelande anses

Med avsättning

Bilaga till

Uppgift, som införes i televerkets
telefonkatalog mot särskild
avgift, anses icke som annons, om
uppgiften återges i den löpande
abonnentförteckningen eller det
löpande yrkesregistret och icke i
ett särskilt från löptexten avskilt
utrymme.

2. Som trycksak

Som reklamtrycksak anses icke
trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning
eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok.
Som reklamtrycksak
anses icke heller trycksak av
innehåll som huvudsakligen utgör
information till återförsäljare eller
representanter eller intem information
till anställda, medlemmar
eller delägare eller trycksak som
huvudsakligen är att anse som kalender,
jubileumsskrift eller liknande
eller som har huvudsakli -

eller liknande.

Som reklamtrycksak anses icke
trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning
eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok.
Som reklamtrycksak
anses icke heller trycksak av
innehåll som enbart utgör information
till återförsäljare eller representanter
eller intem information
till anställda, medlemmar eller delägare
eller trycksak som huvudsakligen
är att anse som kalender,
jubileumsskrift eller liknande eller
som har huvudsakligen historiskt,

SkU1974: 34

Kungl. Maj:ts förslag

gen historiskt, tekniskt, ekonomiskt
eller annat vetenskapligt
innehåll.

3. Trycksak anses

Utskottets förslag

tekniskt, ekonomiskt eller annat
vetenskapligt innehåll.

- än utgivaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1974.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. De äldre eller uställning.

Kungl. Maj:ts förslag

2. Äldre lydelse av 23 § och av
anvisningarna till 1 § gäller fortfarande
i fråga om reklamtrycksak
som tillhandahållits eller framställts
före utgången av juni månad
1974.

3. Skattskyldig, vars skattepliktiga
omsättning uppgått till högst
60 000 kronor för helt kalenderår
och som på den grunden icke varit
redovisningsskyldig enligt de
äldre bestämmelserna, är redovisningsskyldig
från och med den
1 juli 1974 om hans skattepliktiga
omsättning för tiden den 1 juli—
den 31 december 1974 överstiger
10 000 kronor.

4. I

5. h

Utskottets förslag

2. Anvisningarna till 5 § samt
äldre lydelse av 23 och 26 §§ och
av anvisningarna till 1 § gäller
fortfarande i fråga om reklamtrycksak
som tillhandahållits eller
framställts före utgången av augusti
månad 1974.

3. Äldre lydelse av 16 § gäller
för kalenderåret 1974.

fråga före ikraftträdandet.

Järmare föreskrifter av Kungl. Maj:t.

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1974: 1228,

2. motionen 1974: 1782,

3. motionen 1974: 1808,

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad
utskottet hemställt under A;

C. att riksdagen avslår motionen 1974: 941.

Stockholm den 16 maj 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1974: 34

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson
i Knäred* (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), fru Normark (s),
herrar Hallenius (c), Lundgren (s), Boström (s), Hörberg (fp) och fru
Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg
(fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Reklamskatten föreslogs av en oenig reklamutredning, vars förslag avstyrktes
av praktiskt taget samtliga remissmyndigheter. I riksdagen var
de borgerliga partierna motståndare till den utbyggnad av annonsskatten
till en allmän reklamskatt som regeringen trots remissopinionen föreslog
1972. Skatteutskottet ansåg det nödvändigt att göra åtskilliga ändringar
i 1972 års proposition, men trots detta föreslog RSV efter bara
ett halvårs tillämpning av reklamskatteförordningen ytterligare justeringar
i författningen. Industrins representant i RSV:s styrelse framhöll
att erfarenheterna visade att reklam inte var ett lämpligt område
för beskattning och förordade att skatten i stället skulle avvecklas. Samma
yrkande har framförts i flera av de remissyttranden som avgivits
över RSV:s skrivelse. Reklamskatten har inte medfört att vi fått en
bättre reklam men har däremot förorsakat främst den grafiska branschen
betydande svårigheter.

I propositionen anför departementschefen att vissa områden av
reklamskatten fungerat tillfredsställande och att det inte finns anledning
att avveckla skatten på grund av att det föreligger tilllämpningssvårigheter
inom vissa delar. Han anser att man i stället bör
avhjälpa dessa brister och föreslår åtgärder i sådant syfte. Motsatt uppfattning
hävdas i motionen 1974: 187, där motionärerna hänvisar till
den starka opinion inom näringslivet som krävt skattens avveckling
och framhåller det i förhållande till arbetsinsatserna från såväl de skattskyldiga
som beskattningsmyndigheterna blygsamma ekonomiska resultatet
av denna skatt. Med hänsyn till de svårbedömbara skattepliktsfrågorna
i vad gäller trycksaker skapas en rättsosäkerhet som i förening
med andra svagheter gör denna skatt till en belastning för hela skattesystemet.
Motsvarande synpunkter har också framförts i flera av de
skrivelser som inkommit till utskottet med anledning av propositionen.

Utskottet har efter ingående prövning av propositionen funnit att
även om ett genomförande av dess ändringar skulle leda till vissa förbättringar
kvarstår dock så betydande svårigheter vid tillämpningen att
övervägande skäl talar för att reklamskatten avvecklas snarast möjligt

SkU 1974: 34

— lämpligen från och med den 1 juli 1974. Som framgår av motionen
1974:1782 skulle t. o. m. tolkningssvårigheter uppstå genom de föreslagna
ändringarna. När departementschefen talat om att svårigheter
endast uppkommit inom vissa delar av skatten syftar han uppenbarligen
på trycksakerna i första hand men avser därmed också mässor och
utställningar, den del av skatten som nu föreslås avvecklad. Skatten på
annonser och trycksaker är de ekonomiskt viktigaste komponenterna i
reklamskatten. Motiveringen för att bygga ut annonsskatten till reklamskatt
var främst att om man inte vidtog en sådan åtgärd var det risk
för att tidningsannonsering skulle diskrimineras genom annonsskatten
eftersom reklamköparna eljest kunde på grund av skattebelastningen antas
gå över till andra reklamformer och främst då trycksaker. Detta
resonemang, som fortfarande äger viss giltighet, leder emellertid också
till att om man inte kan skapa en rimlig och fungerande beskattningsform
för reklamtrycksakema — och detta åstadkommes inte genom
propositionen — återstår bara att avveckla hela skatten. Utskottet, som
beklagar att den grafiska industrin liksom stora delar av näringslivet i
övrigt har kommit att utsättas för det många gånger arbetskrävande och
kostsamma arbete som reklamskatten förorsakat till ringa eller ingen nytta,
tillstyrker bifall till awecklingsyrkandet i motionen 1974: 187. Härigenom
torde yrkandena i samtliga här behandlade motioner vara tillgodosedda
utom yrkandet i motionen 1974: 941 i vad motionen avser mervärdeskatten
på tidningar. Sistnämnda fråga bör enligt utskottets mening
uppskjutas till höstriksdagen och behandlas i samband med de
övriga mervärdeskattefrågor för vilka utskottet erhållit sådant uppskov.

dels att utskottet bort hemställa

A. att riksdagen med avslag på propositionen 1974: 84 och med
anledning av motionen 1974: 941, i vad avser reklamskatt,
motionerna 1974: 1228, 1974: 1237, 1974: 1782 och 1974:
1808 samt med bifall till motionen 1974: 187 beslutar att
förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam
skall upphöra att gälla den 1 juli 1974;

B. att riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter
i fråga om reklamskattens upphävande;

C. att riksdagen beslutar uppskjuta behandlingen av motionen
1974: 941 i vad avser mervärdeskatt på tidningar till höstriksdagen.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som —
i det fall reservationen 1 inte bifalles — med hänvisning till innehållet i
motionen 1974: 1782 i vad motionen avser det skattepliktiga varuområdet
för reklamtrycksaker (punkten A) hemställer

SkU 1974: 34

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1782 i vad avser
reklamtrycksaker antar följande tillägg till punkt 2 i anvisningarna
till 1 §

Förslag till lydelse av punkten 2 i anvisningarna till 1 §

2. Som trycksak vetenskapligt innehåll.

Ej heller skall som reklamtrycksak anses prislista, offertpärm, teknisk
produktbeskrivning, sortiments-, lager- eller reservdelskatalog, förteckning
över märkesverkstäder eller återförsäljare, annan adresslista, receptsamling
som ej nämner eller framhäver visst företags produkter
och ej heller undervisningsmateriel.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Hallenius
(c):

Centerpartiet ansåg sig vid 1972 års riksdag inte kunna godta det då
framlagda förslaget till en utvidgad reklamskatt men förklarade sig
vilja behålla annonsskatten. Det fanns enligt vår uppfattning inte anledning
att införa en utvidgad reklamskatt under de förutsättningar som
redovisades i regeringsförslaget, när man inte samtidigt kunde ta ställning
till de reklamsanerande åtgärder som reklamutredningen kunde
väntas föreslå i ett senare betänkande. Till detta kom att remissbehandlingen
tydligt hade visat att reklamutredningens lagförslag hade mycket
betydande tekniska brister, som endast delvis kunde avhjälpas vid departementsbehandlingen.

Hittills vunna erfarenheter bekräftar att den ståndpunkt som vi
intog vid reklamskattens införande var riktig. Förslagen i proposition
1974: 84 syftar bl. a. till att få bort de mest påtagliga bristerna i den
nuvarande lagstiftningen. Utskottet ställer sig inte heller främmande
till tanken på en mera radikal omkonstruktion av trycksaksbeskattningen,
om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade
förbättringarna. Med hänsyn härtill och till att reklamutredningens förslag
kommer att föreligga i sin helhet inom kort anser vi det inte befogat
att nu ta bort reklamskatten helt och hållet. Skulle det visa sig
att det trots allt inte går att få bort befintliga brister och orättvisor, får
tanken på en fullständig avveckling tas upp till ny prövning.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004»