Skatteutskottets betänkande nr 32 år 1974

SkU 1974:32

Nr 32

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition
1974:90 angående den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar
jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:90 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
förslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige har
träffat överenskommelse om en ändring av allmänna försäkringsvillkoren
för den kollektivav talsbundna gruppsjukförsäkringen (AGS). I propositionen
föreslås att förenklingen i den skattemässiga behandlingen av
arbetstagarnas förmån av fri AGS skall bibehållas.

Författningsförslaget
Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 morn.1 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten
anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag
förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltnigen eller i svensk biståndsverksamhet;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till
täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande
kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse.

1 Senaste lydelse 1972:254.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 32

SkU 1974:32

2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i
första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande
ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må,
när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över
beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke
föras.

Förmånen av fri sjukvård eller
fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom
intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits
på grund av statlig eller på
grund av kommunal eller enskild
tjänst. Har sådan förmån åtnjutits
på grund av enskild tjänst och
utgått efter väsentligt förmånligare
grunder än som gälla för befattningshavare
i statens tjänst, skall
dock förmånen upptagas såsom
intäkt till den del den utgått efter
förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.
Förmån av fri gruppsjukförsäkring
enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer
upptages ej såsom intäkt, om
den dagersättning som kan utgå
till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen
enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
uppgår till högst 10 kronor per
dag under tid då sjukpenning kan
utgå enligt lagen och till högst 13
kronor per dag under tid då förtidspension
kan utgå enligt samma
lag.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i
annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att
utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Förmånen av fri sjukvård eller
fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom
intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits
på grund av statlig eller på
grund av kommunal eller enskild
tjänst. Har sådan förmån åtnjutis
på grund av enskild tjänst och
utgått efter väsentligt förmånligare
grunder än som gälla för befattningshavare
i statens tjänst, skall
dock förmånen upptagas såsom
intäkt till den del den utgått efter
förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.
Förmån av fri gruppsjukförsäkring
enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer
upptages ej såsom intäkt, om
de ersättningar som kunna utgå på
grund av försäkringen icke överstiga
av riksskatteverket för varje
kalenderår fastställda belopp.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller
vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

SkU 1974:32

3

Motionerna

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1793 av
herrar Josefson (c) och Kristiansson (c) hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:90 beslutar att hos
Kungl. Maj:t anhålla om förslag till vidgad avdragsrätt vid beskattningen
beträffande egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar i enlighet
med vad som har anförts i motionen.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta
motionerna

1974:368 av herr Ekinge m. fl. (fp, c, m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana ändringar i gällande
beskattningsregler, att avgift till arbetslöshetskassa blir avdragsgill även i
de fall den icke rymmes inom det maximerade belopp som avser premier
för vissa försäkringar;

1974:949 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att återinföra avdragsrätt för premie för makes pensionsförsäkring,

2. att slopa begränsningen av avdraget för egen pensionsförsäkring i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget innebär att nuvarande regler
om skattefrihet för förmån av avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) anpassas
till de ändrade villkor för denna försäkring, som SAF och LO träffat
överenskommelse om. I anslutning till propositionen behandlar utskottet
vissa motionsyrkanden beträffande försäkringsavdraget.

Enligt huvudprinciperna för försäkringsbeskattningen är premier för
pensionsförsäkringar (P-försäkringar) fullt avdragsgilla och utfallande
försäkringsbelopp skattepliktiga, medan däremot premier för andra
livförsäkringar, s. k. kapitalförsäkringar (K-försäkringar, dvs. andra livförsäkringar)
är avdragsgilla endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget,
högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar
gemensamt, och utfallande försäkringsbelopp skattefria. Sjuk- och
olycksfallsförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar m. fl. behandlas i allmänhet
som K-försäkring. Sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i
samband med tjänst behandlas dock som P-försäkring under förutsättning
att detta förhållande uttryckligen anmäls till försäkringsbolaget.

För att beskattningseffekten skall bli densamma om arbetsgivaren
betalar försäkringspremierna, skall den anställde — i fråga om K-försäkring
och liknande — beskattas för denna förmån, varefter avdrag medges
med motsvarande belopp i den mån detta ryms inom försäkringsavdraget.
Beträffande förmån av grupplivförsäkring framstod dock med tiden
denna ordning som onödigt komplicerad och formell, och år 1963
infördes i förenklingssyfte i viss utsträckning skattefrihet för sådan
förmån. Beträffande AGS accepterades år 1972 motsvarande regler som

SkU1974:32

4

ett provisorium i avvaktan på den år 1973 genomförda omläggningen till
ett system med beskattade sjukpenningförmåner.

Bakgrunden till att de provisoriska reglerna om AGS av praktiska skäl
fick stå kvar oförändrade vid 1973 års sjukförsäkringsreform är bl. a. —
som framgår av propositionen - att kompensationsnivån maximerats till
95 % av inkomstbortfallet och att de AGS-belopp som skulle komma att
utgå under sjukpenningtid därför skulle bli förhållandevis små.

Enligt den nya överenskommelse, som SAF och LO träffat om en
anpassning av AGS till sjukförsäkringsreformen, skall ersättning utgå med
3 kr. per dag under sjukpenningtid mot tidigare högst 10 kr. Däremot har
de ersättningar som skall utgå under förtidspensionstid enligt det nya
avtalet höjts väsentligt, från högst 13 kr. per dag till f. n. 715 kr. per
månad i högsta sjukpenningklass. Ersättningsbeloppet skall kunna öka i
takt med basbeloppet och tillsammans med andra förmåner ge en högsta
kompensation för inkomstbortfallet med ca 95 % efter skatt av den del
av inkomsten som ligger inom ramen för 7,5 gånger basbeloppet.
Kostnaden för försäkringen beräknas till oförändrat 1,1 % av den totala
lönesumman för arbetstagare som omfattas av överenskommelsen.

SAF och LO har begärt att gällande bestämmelser på detta område
ändras så att förmånen av fri AGS även efter den nya överenskommelsen
skall få samma ställning i skattehänseende som hittills. I propositionen
föreslås att reglerna ändras i detta syfte, trots att ersättning under
förtidspensionstid skall kunna utgå med högre belopp än de 13 kr. per
dag, som f. n. är högsta gräns för att skattefrihet får åtnjutas för
försäkringsförmånen.

Utskottet instämmer i uppfattningen att förmånen av fri AGS liksom
hittills bör kunna undantas från beskattning. Som framhållits i propositionen
skulle en beskattning av premie för fri AGS hos arbetstagarna ofta
bli rent formell, eftersom hela eller en stor del av premien i regel kan
förutsättas rymmas inom ramen för försäkringsavdraget. Utskottets
inställning har varit, att beskattningsfrågan om möjligt bör lösas på
samma sätt som nu gäller för annan ersättning för inkomstbortfall och
för P-försäkringar. Som framgår av remissbehandlingen av det nu aktuella
förslaget talar åtskilliga skäl för att utfallande AGS-belopp bör beskattas,
och utskottet har starka betänkligheter mot definitiva skattelättnader för
så avsevärda pensionsbelopp som här kan utgå. Beskattningsfrågan
sammanhänger emellertid med försäkringsbeskattningens utformning i
andra hänseenden, och de överenskommelser som träffats mellan SAF
och LO har enligt utskottets uppfattning inte utgjort tillräckliga skäl att
föregripa livförsäkringsskattekommitténs arbete. I avvaktan på kommitténs
ställningstaganden har utskottet inte något att erinra mot att
nuvarande provisorium beträffande AGS ändras i enlighet med det i
propositionen framlagda förslaget.

1 den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1793
återkommer motionärerna med ett yrkande om vidgad avdragsrätt för
egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar. Enligt motionärer -

SkU 1974:32

5

nas uppfattning är det från rättvisesynpunkt angeläget att egenföretagare
och andra, sorn inte åtnjuter skattefria försäkringsförmåner, tillerkänns
rätt till avdrag för egenpremier för motsvarande försäkringar, vare sig
dessa premier ryms inom beloppsgränserna för försäkringsavdraget, 250
kr. för ensamstående och 500 kr. för makar, eller ej.

Liknande motionsyrkanden har prövats av riksdagen vid upprepade
tillfällen men avslagits. Bakgrunden härtill har i första hand varit tekniska
svårigheter att lösa problemet utan generella återverkningar på försäkringsavdraget
och att en allmän höjning av försäkringsavdraget av flera
skäl ansetts olämplig. Även om utskottet vid sin tidigare behandling av
problemet (SkU 1973:54) framhållit att betydelsen av de skattefria
försäkringsförmånerna och de därmed följande ojämnheterna vid beskattningen
inte bör överdrivas, har utskottet dock haft förståelse för de
framförda kraven.

Med anledning av vad utskottet anfört ovan beträffande AGS kan
framhållas, att utskottet i sitt nyssnämnda betänkande antytt möjligheten
till en lösning av frågan om avdrag för egenavgift till gruppsjukförsäkring
i linje med utskottets inställning till den ovan behandlade beskattningsfrågan.
När det gäller grupplivförsäkring instämmer utskottet i
motionärernas uppfattning att en ökad likställighet mellan skattskyldiga
som erlägger egenavgift, å ena sidan, och skattskyldiga som åtnjuter
förmån av fri försäkring, å andra sidan, bör åstadkommas. Enligt vad
utskottet erfarit kommer dessa och därmed sammanhängande frågor att
uppmärksammas i pågående utredningsarbete, och utskottet förutsätter
att berörda synpunkter därvid kommer att beaktas. Med hänvisning
därtill avstyrker utskottet motionen 1974:1793 i den mån den inte är
besvarad genom vad utskottet anfört.

I motionen 1974:368 har motionärerna uppmärksammat det förhållandet,
att 1973 års sjukförsäkringsreform innefattade en omläggning
även av beskattningsreglerna för arbetslöshetsförsäkring såtillvida, att
ersättning från arbetslöshetskassa numera betraktas som skattepliktig
inkomst. I konsekvens härmed bör enligt motionärernas uppfattning
avgift till arbetslöshetskassa bli avdragsgill även i de fall den icke ryms
inom det maximerade försäkringsavdraget.

Utskottet kan i princip instämma i motionärernas uppfattning men vill
samtidigt framhålla, att en ändring i denna riktning innebär att utrymmet
för avdrag för K-försäkringspremier blir större och att försäkringsavdragets
betydelse därigenom skulle öka avsevärt. Ett bifall till motionsyrkandet
skulle i väsentlig mån ändra förutsättningarna för 1972 års
skatteutrednings översyn av dessa och andra avdragsregler. Enligt
utskottets uppfattning bör frågan därför liksom hittills anstå i avvaktan
på resultatet av denna översyn, varvid utskottet förutsätter att arbetslöshetsförsäkringens
ändrade karaktär uppmärksammas av utredningen. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1974:368.

Det i motionerna 1974:949 framställda yrkandet berör det förbud
mot avdrag för premie för makes pensionsförsäkring, som genomfördes

SkU 1974:32

6

1973 (prop. 1973:129, SkU 1973:35) i syfte att förhindra skatteflykt.
Tidigare regler medgav att en skattskyldig genom att betala premien för
sin makes P-försäkring kunde få nedsättning av sin egen taxering, medan
utfallande pensionsbelopp särbeskattades hos andre maken. Härigenom
kunde makarna i vissa fall erhålla betydande skattelättnader. För att
förhindra att make indirekt erhåller avdrag för premierna genom att
tillgodoföra sig de avdrag som andre maken inte kunnat utnyttja vid sin
taxering har de nya bestämmelserna kombinerats med regler av innebörd
att avdrag för premie för egen P-försäkring inte får uppgå till högre
belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från
olika förvärvskällor och övriga allmänna avdrag.

1 motionen yrkas att reglerna återställs till vad som gällde före 1973
års ändringar. Enligt motionärernas uppfattning motverkar de nya
reglerna möjligheterna att på ett riktigt och rättvist sätt ordna pension
för make som arbetar i andra makens jordbruk eller rörelse och att
åstadkomma ett rimligt efterlevandeskydd åt andre maken.

Vid sin behandling av denna fråga förra året framhöll utskottet att
bestämmelserna om folkpension och allmän tilläggspension innefattar ett
skydd för efterlevande make, som inte beskattas för egen arbetsinkomst.
Därtill kommer att skattskyldig genom egen frivillig P-försäkring kan
säkerställa makes pensionering. Mot bakgrund härav fann utskottet
motionsvis framställda invändningar mot förslaget att slopa avdragsrätten
för premie för makes P-försäkring inte bärande. På grund härav och då
inskränkningen i rätten till avdrag för premie för egen P-försäkring
utgjorde ett nödvändigt komplement till slopandet av avdragsrätten för
makeägd försäkring, avstyrkte utskottet bifall till ett då framställt
motionsyrkande av motsvarande innebörd som i den nu förevarande
motionen.

Några omständigheter som nu bör föranleda annan bedömning av
frågan än den som gjordes förra året har inte tillkommit. I sammanhanget
kan framhållas, att bakgrunden till motionen åtminstone delvis torde vara
att söka i den kritik som riktats mot den s. k. faktiska sambeskattningen
av makar som gemensamt driver jordbruk eller rörelse. Frågan om den
faktiska sambeskattningen utreds f. n. inom 1972 års skatteutredning,
och enligt den hittillsvarande planläggningen för detta utredningsarbete
kan förslag i denna beskattningsfråga förväntas inom en nära framtid.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet också bifall till
motionen 1974:949.

Utskottet hemställer

att riksdagen

A. med bifall till propositionen 1974:90 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370);

B. avslår

1. motionen 1974:368,

2. motionen 1974:949,

SkU 1974:32

7

3. motionen 1974:1793, i den mån motionen inte kan anses
besvarad genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 maj 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olsson i
Järvsö (c), Westberg i Hofors* (s), fru Normark (s), herrar Boström (s)
och Hörberg (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som

dels anfört följande:

Som anförs i motionen 1974:949 kan den s. k. faktiska sambeskattningen
innebära en kraftigt ökad skattebelastning för makar när den ene
arbetar i den andres jordbruk eller rörelse. Reglerna medför nackdelar
också i ATP-systemet, eftersom den medhjälpande maken inte anses ha
någon inkomst av sitt arbete.

De orättvisor, som drabbar makar i denna situation, har numera
förstärkts ytterligare genom att avdraget för premie för makes pensionsförsäkring
slopats. Detta förbud, som infördes förra året, medför att
faktiskt sambeskattade makar inte kan ordna sin pensionering på annat
sätt än att mannen tecknar en pensionsförsäkring.

Vi anser att det är i hög grad stötande att på detta sätt ytterligare
diskriminera makar som driver gemensam verksamhet i den enes namn.
Enligt vår uppfattning kan det inte accepteras att förbudet mot avdrag
för makes pensionsförsäkringspremier, som motverkar möjligheterna att
på ett riktigt och rättvist sätt ordna makarnas pensionsförhållanden i
dessa fall, får kvarstå under obestämd tid till dess frågan om den faktiska
sambeskattningen kan lösas. Enligt vår uppfattning bör avdragsrätt för
makes pensionsförsäkringspremie återinföras så snart som möjligt, eller
från och med den 1 juli 1974. Med regler av denna innebörd är syftet
med motionen 1974:949 tillgodosett.

dels ansett att utskottet under punkten B 2 bort hemställa

B 2. att riksdagen med anledning av motionen 1974:949 antar
följande såsom reservanternas förslag betecknade

SkU 1974:32

8

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:

370) skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande bestämmelser Reservanternas förslag

46 §

2 mom. I hemortskommunen fråga är.

Har skattskyldig eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig nämnda tid.

Avdrag för 18 år.

Avdrag för paragraf åtnjutits.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring,
som äges av den skattskyldiges
make, får åtnjutas under
förutsättning att den skattskyldige
haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, och att den andre
maken utfört arbete i förvärvskällan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974 och tillämpas första gången
vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande
pensionsförsäkringspremier som erlagts före den 1 juli 1974.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Hörberg
(fp):

Rätten till avdrag för makes pensionsförsäkringspremie slopades förra
året bl. a. som en följd av övergången till särbeskattning. Avdragsrätten
borde behållits för faktiskt sambeskattade, dvs. makar som arbetar
gemensamt i jordbruk eller rörelse, så länge denna typ av skattläggning
finns kvar. I konsekvens härmed motsatte vi oss ett slopande av
avdragsrätten för denna kategori, när frågan avgjordes i riksdagen
(motion 1973:1973, reservation nr 2 till SkU 1973:35).

Då utredningsarbetet beträffande ett avskaffande av den faktiska
sambeskattningen är långt framskridet, har vi godtagit utskottets motiv
för att inte nu återinföra avdragsrätten för makes pensionsförsäkring. Vår
principiella inställning är oförändrad. Samtidigt vill vi understryka vikten
av att skatteutredningens arbete bedrivs så att den faktiska sambeskattningen
kan avskaffas från årsskiftet 1974/75.

GOTAB 74 7557 S Stockholm 1974