Skatteutskottets betänkande nr 21 år 1974
SkU 1974:21
Nr 21
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande ändringar i
skattelagstiftningen på grund av lagen om anställningsskydd.
Motionerna
I detta betänkande behandlar utskottet motionerna
1974:189 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen
1. beslutar att trygghetsfonder för mindre och medelstora företag
skall inrättas fr. o. m. den 1 juli 1975,
2. hemställer att Kungl. Maj:t ger företagsskatteberedningen i uppdrag
att lägga fram förslag om den närmare utformningen enligt i motionen
angivna riktlinjer;
1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c) vari bl. a. hemställs
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen 1974:671 anförts beträffande åtgärder för att lagen om
anställningstrygghet reellt skall omfatta alla arbetstagare;
1974:951 av herr Nordgren m. fl. (m, c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående
möjlighet för företagen att försäkra sig mot latenta löneskulder alternativt
genom skattefria fondavsättningar i företagen eller genom ett
försäkringssystem;
1974:1214 av herr Fridolfsson m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och
förslag angående skattefri avsättning till latenta uppsägningslöner.
Övriga yrkanden i motionen 1974:881 behandlas av inrikesutskottet. I
den i nyssnämnda motion åberopade motionen 1974:671 anförs bl. a. att
om syftet med lagen om anställningsskydd inte skall förfelas krävs
kompletterande åtgärder, som ger företagen möjligheter att garantera
anställningstryggheten. En möjlighet är att företagen får göra avsättningar
till prioriterade trygghetsfonder, en annan att de får försäkra den latenta
skulden till de anställda och en tredje möjlighet är att företagen får göra
avsättningar till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av
arbetsgivare och arbetstagare. Enligt motionärernas mening är försäkringsalternativet
att föredra.
Frågornas tidigare behandling
Enligt beslut vid 1973 års höstriksdag antogs ny lagstiftning om
anställningstrygghet, som i princip omfattar alla arbetstagare (prop.
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 21
SkU 1974:21
2
1973:129, InU 36, rskr 351, SFS 1974:12).
I lagen (1974:12) om anställningsskydd, som träder i kraft den 1 juli
1974, har intagits bestämmelser om en uppsägningstid för såväl arbetsgivare
som arbetstagare av minst en månad. Arbetstagare, som varit
anställd viss minsta tid hos arbetsgivaren, har rätt till längre uppsägningstid
om han fyllt 25 år. Uppsägningstiden förlängs successivt med stigande
levnadsålder. Den längsta tiden, sex månader, gäller om arbetstagaren
fyllt 45 år (11 §). Under uppsägningstiden har arbetstagaren rätt till full
lön och andra anställningsförmåner (12 §). Från uppsägningslönen får
arbetsgivaren emellertid avräkna inkomst, som arbetstagaren under
uppsägningstiden förvärvat eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i
annan anställning som han skäligen bort godta (13 §). Vid permittering
utgår full lön, om permitteringen varat mer än två veckor i följd eller
sammanlagt mer än trettio dagar under samma kalenderår (21 §).
I vissa med anledning av prop. 1973:129 väckta motioner framfördes
krav på att företagen genom försäkringar eller fondavsättningar skulle få
ekonomiska möjligheter att garantera anställningstryggheten. Efter att ha
infordrat yttrande över motionerna från skatteutskottet (SkU 1973:4 y)
anförde inrikesutskottet i sitt betänkande InU 1973:36 följande:
Skatteutskottet pekar på att det, utöver de förslag som lagts
fram om försäkringssystem eller skattefria fondavsättningar inom företagen,
finns en annan tänkbar möjlighet att ge ekonomisk garanti för att
lagens bestämmelser uppfylls, nämligen att företagen får göra skattefria
avsättningar till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av
arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till frågans komplicerade natur
är skatteutskottet inte berett att utan närmare utredning förorda
omedelbar lagstiftning i ämnet och avstyrker därför lagstiftningsyrkandet
i motionen 1973:2035. Skatteutskottet anför vidare att utskottet erfarit
att företagsskatteberedningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att
bl. a. utreda frågan om skattefria avsättningar till olika fondinstitut,
kommer att under det fortsatta utredningsarbetet pröva de i motionerna
behandlade spörsmålen. Härigenom torde enligt skatteutskottet de i
motionerna framställda utredningsyrkandena i huvudsak vara tillgodosedda.
Inrikesutskottet vill först erinra om att sedan snart två och ett halvt år
gäller en lagstiftning om obligatoriska uppsägningstider vid uppsägning
från arbetsgivares sida av arbetstagare som fyllt 45 år. Uppsägningstiderna
varierar mellan två och sex månader. Såvitt känt har den lagstiftningen
inte medfört problem av den typ som motionärerna befarar att den nu
föreslagna lagen skall ge upphov till. De av motionärerna aktualiserade
problemen bör sålunda inte förstoras. Inrikesutskottet ansluter sig till
den bedömning skatteutskottet gjort. Med hänsyn till vad som anförts
om företagsskatteberedningens arbete bör motionsyrkandena inte föranleda
någon åtgärd.
Utskottet
De motioner utskottet behandlar i detta betänkande syftar till att
skapa ekonomiska förutsättningar för att den anställningstrygghet, som
garanteras de anställda i lagen (1974:12) om anställningsskydd, skall
SkU1974:21
3
kunna uppfyllas. Lagen, som träder i kraft den 1 juli 1974, innehåller
följande bestämmelser av intresse i detta sammanhang. Uppsägningstiden
är vid uppsägning från arbetstagares sida en månad. Samma tid gäller om
arbetsgivaren säger upp arbetstagare, som inte fyllt 25 år, eller andra
arbetstagare, som inte haft anställning hos honom i en följd de senaste
sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två
åren. För arbetstagare, vilkas anställningstid överstiger de nämnda
tidsperioderna, förlängs uppsägningstiden successivt fr. o. m. 25 års ålder
och utgör sex månader för arbetstagare som fyllt 45 år. Under
uppsägningstiden har arbetstagaren i princip rätt till full lön. Vid
permittering utgår full lön i den mån permitteringen varat mer än två
veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår.
I motionen 1974:189 yrkas att riksdagen beslutar, att trygghetsfonder
skall inrättas för mindre och medelstora företag fr. o. m. den 1 juli 1975,
och att företagsskatteberedningen får i uppdrag att lägga fram förslag om
den närmare utformningen av fonderna. Motionsförslaget innebär, att
företag med mindre än t. ex. 250 anställda skall få göra skattefri
avsättning till trygghetsfonder, maximerad till förslagsvis 50 % av vinsten
före skatt. Den del av det till fonden avsatta beloppet, som motsvarar den
latenta skatteskulden, skall sättas in på räntebärande spärrat konto i
bank, medan återstoden av det till fonden avsatta beloppet får stå kvar i
företaget. När sysselsättningen inom företaget är hotad, skall fondmedlen
kunna tas i anspråk efter samråd med de anställda och länets företagareförening
samt efter godkännande av länsarbetsnämnden. Företag med
mindre än 50 anställda bör enligt förslaget få rätt att, i stället för att
betala in den allmänna arbetsgivaravgiften till staten, avsätta ett
motsvarande belopp till trygghetsfond. Yrkandet i motionen 1974:881
avser att garantera att syftet med lagstiftningen om anställningsskydd
inte förfelas. Detta kan enligt motionärernas mening åstadkommas
genom att företagen ges möjligheter att göra avsättningar till trygghetsfonder
eller till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av
arbetsgivare och arbetstagare eller genom ett försäkringssystem. Motionärerna
anser att den sistnämnda lösningen är att föredra. Även i
motionerna 1974:951 och 1974:1214 begärs utredning om skattefria
avsättningar för latenta löneskulder. Motionärerna i den förstnämnda
motionen begär också att ett försäkringssystem för att garantera
löneskulderna skall övervägas.
Den beslutade förlängningen av uppsägningstiden och bestämmelserna
om lön vid uppsägning och permittering kommer otvivelaktigt att
medföra en ökad ekonomisk belastning, särskilt för de mindre och
medelstora företagen. Även om utskottet har viss förståelse för syftet
med motionerna, är utskottet inte berett att utan närmare utredning ta
definitiv ställning till på vilket sätt frågan lämpligast bör lösas. Utskottet
kan därför inte tillstyrka förslaget i motionen 1974:189 om att riksdagen
redan nu skall fatta principbeslut om inrättande av trygghetsfonder för
mindre och medelstora företag.
Enligt vad utskottet erfarit har företagsskatteberedningen, som enligt
SkU 1974:21
4
sina direktiv har till uppgift att bl. a. utreda frågan om skattefria
avsättningar till olika fondinstitut, redan uppmärksammat det spörsmål
som aktualiserats i motionerna. Utskottet förutsätter att beredningen
förutsättningslöst och utan tidsutdräkt prövar alla de förslag till frågans
lösning som framförts av motionärerna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda
yrkanden i motionerna 1974:189, 1974:881, 1974:951 och 1974:1214.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1974:189,
2. motionen 1974:881, i vad den behandlas av skatteutskottet,
3. motionen 1974:951,
4. motionen 1974:1214.
Stockholm den 16 april 1974
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s),
Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s),
herrar Boström (s), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m).
Särskilt yttrande
av herr Hörberg (fp):
Att de anställda och företagsägarna vid vaije mindre och medelstort
företag bereds tillfälle att via trygghetsfonder gemensamt planera för
anställningstrygghet och lönetrygghet vid konjunktursvackor och andra
tillfälligt sysselsättningshotande lägen är av primärt intresse. Därmed
vinnes både en decentralisering av ansvar och beslutanderätt till de direkt
berörda och en ökad soliditet för företaget i fråga. Skatteförmåner av
olika slag vid avsättning till trygghetsfonder — såsom föreslås i folkpartimotionen
1974:189 — kan därvid vara av avgörande betydelse.
Komplettering med försäkring för att garantera lönetryggheten vid
friställning eller företagsnedläggning bör ses såsom slutåtgärd och blir
genom trygghetsfonderna billigare och lättare att riskbedöma.
Företagsskatteberedningen bör speciellt pröva de fördelar som en
kombination av åtgärder kan ge för att öka sysselsättnings- och
lönetryggheten.
GOTAB 74 7356 S Stockholm 1974