Skatteutskottets betänkande nr 20 år 1974

SkU 1974:20

Nr 20

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående rätten till
värdeminskningsavdrag vid benefika förvärv.

Motionen

I motionen 1974:612 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar,

1. att tredje meningen i sista stycket av punkt 3 b av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen skall ha följande lydelse:

Har tillgång i samband med förvärv av den rörelse, vari den nyttjas,
erhållits annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång,
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, den nye ägaren
få åtnjuta de värdeminskningsavdrag som skulle ha tillkommit förre
ägaren om denna fortfarande ägt tillgången, samt

2. att denna lagändring ges verkan från den 1 januari 1973.

Utskottet har under hand infordrat yttrande över motionen från
riksskatteverket.

Gällande bestämmelser m. m.

På grundval av jordbruksbeskattningskommitténs betänkande Jordbruksbeskattningen
(SOU 1971:78) och förslag i prop. 1972:120 samt
skatteutskottets betänkande SkU 1972:67 beslutades vid 1972 års
höstriksdag väsentliga ändringar i bestämmelserna rörande beskattningen
av inkomst av jordbruksfastighet. Beslutet innebär i huvudsak följande.
Obligatorisk övergång från kontantmässig till bokföringsmässig inkomstredovisning
skall ske under en tid av fem år fr. o. m. den 1 januari 1973.
De materiella reglerna vid bokföringsmässig inkomstredovisning har med
tillämpning fr. o. m. 1974 års taxering ändrats och anpassats till vad som
gäller för rörelse. Slutligen har nya regler för bestämmande av ingångsvärden
m. m. vid övergång från kontantmässig till bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbruksfastighet införts.

Enligt punkt 3 sjunde stycket och punkt 5 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) — KL — skall
vid benefika förvärv (arv, testamente, gåva etc.) som anskaffningsvärde
för byggnader och inventarier anses tillgångens allmänna saluvärde vid
tiden för övergången. Har tillgången förvärvats genom benefikt fång i
samband med den näringsverksamhet, i vilken den nyttjas, skall dock som
tillgångens anskaffningsvärde anses överlåtarens skattemässiga restvärde,
såvida inte stämpelskatt vid förvärv på grund av arv eller testamente
beräknats på grundval av lägre belopp. Detta överensstämmer med vad
som gäller vid beskattningen av inkomst av rörelse (punkt 3 b sista

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 20

SkU 1974:20

2

stycket och punkt 7 sjätte stycket av anvisningarna till 29 § KL). I fråga
om markanläggningar gäller enligt punkt 4 sista stycket av anvisningarna
till 22 § KL att om fastigheten övergår till ny ägare genom benefikt fång,
får den nye ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag, som skulle ha
tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Motsvarande
bestämmelse i fråga om markanläggningar gäller i inkomstkällan
rörelse (punkt 16 sista stycket av anvisningarna till 29 § KL).

I en med anledning av prop. 1972:120 väckt motion yrkades att om
byggnader och inventarier förvärvats genom benefikt fång den nye ägaren
skulle få fortsätta avskrivningen enligt förra ägarens avskrivningsplaner.

Skatteutskottet (SkU 1972:67) medgav att de ovannämnda reglerna
kunde få ogynnsamma verkningar, särskilt vid upprepade benefika
överlåtelser, men avstyrkte motionen med hänvisning till att det ankom
på företagsskatteberedningen att pröva om behov av ändrade regler
föreligger vid benefika överlåtelser.

Utskottet

Enligt kommunalskattelagens bestämmelser skall vid beräkning av
inkomst av jordbruksfastighet med bokföringsmässig redovisning och vid
beräkning av inkomst av rörelse som avskrivningsunderlag vid benefika
förvärv (arv, testamente, gåva etc.) av byggnader och inventarier anses
tillgångarnas allmänna saluvärde vid överlåtelsetillfället. Har tillgångarna
förvärvats genom benefikt fång i samband med den näringsverksamhet, i
vilken de ingår, utgörs avskrivningsunderlaget av det belopp, som kvarstår
i beskattningsavseende oavskrivet för överlåtaren, det s. k. restvärdet. Vid
förvärv genom arv eller testamente gäller dock den spärregeln, att
avskrivningsunderlaget skall bestämmas till det värde, efter vilket
stämpelplikt beräknats, om detta värde är lägre. Stämpelvärdet vid
arvsbeskattningen motsvarar tillgångens allmänna saluvärde. I fråga om
markanläggningar i jordbruk och rörelse, som förvärvats genom benefikt
fång, gäller däremot att den nye ägaren får åtnjuta de värdeminskningsavdrag
som skulle ha tillkommit förre ägaren, om denne fortfarande ägt
fastigheten. Den nye ägaren övertar med andra ord den förre ägarens
avskrivningsplaner för markanläggningarna.

I motionen 1974:612 yrkas att bestämmelserna ändras så, att den,
som övertar byggnader och inventarier genom benefikt förvärv, skall få
fortsätta avskrivningen enligt förre ägarens avskrivningsplaner i enlighet
med vad som gäller i fråga om markanläggningar. Motionärerna anser det
otillfredsställande, att överlåtarens skattemässiga restvärde skall betraktas
som övertagarens anskaffningsvärde. Vidare hävdas att anknytningen till
stämpelvärdet vid förvärv genom arv eller testamente inte endast är
materiellt ogrundad utan i vissa fall även är omöjlig att praktiskt tillämpa.

Riksskatteverket har i sitt yttrande över motionen framhållit att
avskrivningsreglerna i kommunalskattelagen får ses som uttryck för olika
principer i skattelagstiftningen. En princip är att varje skattskyldig skal)

SkU 1974:20

3

beskattas för sig. Vidare gäller som allmän princip att avskrivning av
tillgång skall ske på grundval av den skattskyldiges anskaffningskostnad
för tillgången. Vid onerösa förvärv (köp, byte etc.) innebär detta i princip
att köpeskillingen bildar utgångspunkt för bestämmandet av avskrivningsunderlaget.
På samma sätt gäller vid benefika förvärv av enstaka tillgång i
jordbruk med bokföringsmässig redovisning och i rörelse att tillgångens
allmänna saluvärde ligger till grund för avskrivningen. Häremot svarar att,
om tillgången erhållits från sådan förvärvskälla, dess ”utgående” värde i
denna förvärvskälla också är det allmänna saluvärdet. Bestämmelserna
avser att garantera att inte dubbel avskrivning av samma tillgång kan äga
mm.

Vid benefika förvärv av hel förvärvskälla har frågan i stället lösts så att
överlåtarens skattemässiga restvärde blir mottagarens ingångsvärde. Även
detta system avser att skapa garantier för att inte dubbel avskrivning kan
äga mm.

Regeln att övertagaren vid arvs- och testamentsförvärv som anskaffningsvärde
skall ta upp stämpelvärdet, om detta är lägre än det
skattemässiga restvärdet, kan som motionärerna framhållit vålla svårigheter
i den praktiska tillämpningen. Utskottet vill i detta sammanhang
också framhålla att denna spärregel inte gäller vid förvärv genom arv eller
testamente av byggnader och inventarier i inkomstkällan annan fastighet
och inte i någon inkomstkälla vid förvärv genom gåva. Spärregeln har
också kritiserats såväl av tidigare utredningar som inom doktrinen.
Riksskatteverket har även vitsordat, att motionärernas förslag att den nye
ägaren vid benefikt förvärv skall få överta den förre ägarens avskrivningsplan
inte ökar riskerna för dubbelavskrivning.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening anledning
överväga en ändrad och mer tidsenlig utformning av bestämmelserna om
avskrivningsunderlag för byggnader och inventarier vid benefika förvärv.
Men även om utskottet har förståelse för motionärernas förslag, är
utskottet med hänsyn till frågans komplicerade natur och den tveksamhet
mot förslaget, som riksskatteverket uttalat, inte berett att utan
närmare utredning föreslå omedelbar lagstiftning i ämnet. Frågan ingår
emellertid i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag. Utskottet
förutsätter, att beredningen närmare överväger en ändring av bestämmelserna
på sätt motionärerna förordat och att beredningen, om den anser
det möjligt, behandlar frågan med förtur.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:612 i
den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:612, i den mån den inte kan
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 april 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1974:20

4

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i
Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s),
Sundkvist* (c), Wikner (s), Stadling (s), fru Normark (s), herrar
Hallenius* (c), Träff* (m), Boström (s), Hörberg (fp) och fru Sandéhn
(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7345 S Stockholm 1974