Skatteutskottets betänkande nr 18 år 1974

SkU 1974:18

Nr 18

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av
beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:16 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson i
Nennesholm (c) vari hemställs

att riksdagen beslutar att beskattningen av fritt bränsle från egen
fastighet slopas;

1974:17 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar om åtgärder i syfte att stimulera användningen
av inhemskt bränsle genom skattereduktion;

1974:57 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär revidering av riksskatteverkets
anvisningar, innebärande att bränsle från egen skog samt bränsle som
användes för uppvärmning av egen bostad inte beskattas;

1974:58 av herrar Fågelsbo (c) och Jonasson (c) vari bl. a. hemställs
att beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopas;

1974:60 av herr Stridsman m. fl. (c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring i
kommunalskattelagen att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet
undantas från beskattning.

Yrkandet i motionen 1974:58 om särskilda stimulansåtgärder för att
öka användningen av inhemska bränslen behandlar utskottet i annat
sammanhang.

Gällande bestämmelser

Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt punkt 5 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) — KL — bl. a. värdet av
skogsprodukter, som skattskyldig tillgodogjort sig för sitt hushåll eller
eljest för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning
(vedbrand m. m.). I 42 § KL stadgas att värdet av produkter, varor eller
andra naturaförmåner skall beräknas efter ortens pris. Värdet av bränsle
från egen jordbruksfastighet skall tas upp till belopp motsvarande vedens
värde i upphugget och hemkört skick. I punkt 8 av anvisningarna till 21 §
KL utsägs att i fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som för -

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 18

SkU 1974:18

valtas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, som samfällighetens
inkomst skall räknas även vad som i natura utdelas till innehavarna
av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då inkomsten således
beskattas hos samfälligheten följer därav, att innehavare av fastighet, som
har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt av sin fastighet
ta upp vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig
utdelningen utgått i natura eller i pengar.

Enligt riksskatteverkets länsanvisningar för 1974 års taxering bör
värdet av förmån av fritt bränsle till bostad om 1 rum och kök på
jordbruksfastighet normalt värderas till 200 kr. exklusive mervärdeskatt i
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt till 175 kr. exklusive moms i övriga län. Om vedspis används
skall värdena höjas med 85 resp. 75 kr. Är bostaden större än 1 rum och
kök ökas värdet med 85 resp. 75 kr. för varje rum därutöver.

I anvisningarna framhålls att lägre värden än normalt bör godtas, om
den skattskyldige gör sannolikt att han tagit ut virke av väsentligt sämre
kvalitet än som normalt används för uppvärmning.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om skattefrihet för värde av fritt bränsle från egen
fastighet har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen och alltid
avslagits, bl. a. med hänvisning till grundläggande principer för beskattningen.
När frågan prövades förra året framhöll skatteutskottet (SkU
1973:8) bl. a., att den av motionärerna påtalade övergången till uppvärmning
med olja eller elkraft främst var betingad av kostnads- och
bekvämlighetsskäl och att beskattningen av förmån av fritt vedbränsle
knappast torde påverka denna utveckling. Utskottet ville i och för sig inte
bestrida motionärernas påstående om angelägenheten av gallringar i
skogs- och miljövårdande syfte. Motionärernas förslag var emellertid inte
ägnat att i nämnvärd grad främja sådana ändamål. Det eventuella stöd,
som skogs- och miljövården är i behov av, borde enligt utskottets
uppfattning tillgodoses i annan form än genom lättnader vid beskattningen.
Utskottet framhöll vidare, att motionsyrkandena bl. a. torde
grunda sig på uppfattningen att värdet av egen arbetsinsats inte borde
beskattas i detta fall, eftersom skattskyldig, som anlitat anställd
arbetskraft för att utvinna bränslet, helt eller delvis var berättigad till
avdrag för arbetskostnaderna. Gällande regler gav emellertid uttryck för
grundläggande principer på detta område och ledde till att avkastningen
av en förvärvskälla inräknat värdet av egen arbetsinsats beskattades lika
för alla. Utskottet delade därför inte motionärernas uppfattning att de i
länsanvisningarna upptagna värdena av förmån av fritt bränsle till bostad
på jordbruksfastighet var för höga. Om den skattskyldige gjorde sannolikt
att ved av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för
uppvärmning uttagits, borde enligt länsanvisningarna lägre värde än
norm värdena godtas vid taxeringen.

SkU 1974:18

Riksdagen avslog i enlighet med utskottets förslag motionerna.
Utskottet

Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen hänförs till intäkt av
jordbruksfastighet bl. a. värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige
tillgodogjort sig för sitt hushåll eller för sin, sin familjs eller personliga
tjänares räkning. Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner
skall i första hand beräknas efter ortens pris, dvs. det pris som skulle ha
gällt, om den skattskyldige själv köpt produkterna. Bestämmelserna har i
praxis tolkats så att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet
värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och
hemkört skick.

Av riksskatteverkets länsanvisningar för 1974 års taxering framgår att
förmån av fritt bränsle till bostad om ett rum och kök på jordbruksfastighet
normalt skall värderas till 200 kr., exklusive mervärdeskatt, i
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt till 175 kr. i övriga län. Om bostaden är större än ett rum och
kök skall värdet av bränsleförmånen höjas med 85 resp. 75 kr. Värdet
skall likaledes höjas med 85 resp. 75 kr. om vedspis använts. K.an den
skattskyldige göra sannolikt att ved av väsentligt sämre kvalitet än som
normalt används för uppvärmning uttagits, bör enligt länsanvisningarna
lägre värden än de ovan nämnda godtas.

I samtliga motioner yrkas att förmån av fritt bränsle från egen
fastighet skall undantas från beskattning. Som motivering för yrkandena
åberopar motionärerna skogs- och miljövårdssynpunkter, angelägenheten
av att uppmuntra användningen av inhemska bränslen och rättviseskäl. I
motionen 1974:17 föreslås dessutom införande av rätt till avdrag för
kostnader, som åsamkas den som tillvaratar avfalls- och röjningsvirke på
annan tillhörig fastighet.

När riksdagen tidigare behandlat liknande motionsyrkanden har till
stöd härför åberopats att jordbrukare, som själva avverkar sitt vedbränsle,
intar en i beskattningshänseende oförmånlig ställning i förhållande till
dem, som kan tillgodose sitt vedbehov med anlitande av lejd arbetskraft,
eftersom de sistnämnda kan göra avdrag för arbetslöner med belopp, som
motsvarar eller överstiger värdet av bränsleförmånen. Det har vidare
framhållits att villaägare, som kostnadsfritt eller mot ringa ersättning
förvärvat utskottsvirke för uppvärmningsändamål från ägare av skogsfastighet,
inte beskattas för denna förmån. Dessa skenbara orättvisor
beror emellertid dels på att värdet av det arbete en skattskyldig lagt ned i
egen förvärvsverksamhet anses som skattepliktig inkomst, dels på att den
som utfört arbete för egen räkning och därigenom minskat sina
levnadskostnader skall beskattas för denna besparing om den uppkommit
i näringsverksamhet. Dessa principer tillämpas genomgående vid beskattningen
i fråga om uttag av naturaprodukter. Om man från beskattning
undantar förmån av fritt bränsle från egen jordbruksfastighet bryter man
inte endast mot grundläggande beskattningsprinciper utan skapar också

SkU1974:18

orättvisor mellan olika kategorier av skattskyldiga.

Med anledning av vad motionärerna anfört rörande angelägenheten av
att genom skattelättnader uppmuntra skogs- och miljövårdande åtgärder i
form av gallringar vill utskottet endast framhålla att ett slopande av
beskattningen av förmån av fritt bränsle knappast är ägnat att i nämnvärd
grad främja sådana ändamål och att samhället redan lämnar stöd härför
genom statliga bidrag i olika former.

Med hänvisning till energikrisen har motionärerna också framhållit att
ett slopande av beskattningen av bränsleförmån skulle stimulera övergången
till användning av inhemska bränslen. Utskottet vill i och för sig
inte bestrida angelägenheten av ett effektivare utnyttjande av de
inhemska energikällorna. För att åstadkomma en sådan utveckling krävs
emellertid enligt utskottets uppfattning helt andra och mer genomgripande
åtgärder än ett slopande av beskattningen av fritt bränsle.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt uttalande i prop.
1974:69 ett långsiktigt energipolitiskt program f. n. utarbetas inom
Kungl. Maj:ts kansli med sikte på att förslag skall kunna föreläggas 1975
års riksdag och att det inom jordbruksdepartementet pågår en granskning
av möjligheterna att spara och utvinna energi i samband med avfallshanteringen.

Med hänvisning till det anförda och till att värdena på förmån av fritt
bränsle till bostad på jordbruksfastighet varit i stort sett oförändrade
under senare år trots stigande virkespriser samt ökade avverknings- och
transportkostnader avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i
motionerna 1974:16, 1974:17, 1974:57, 1974:58 och 1974:60.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1974:16,

2. motionen 1974:17,

3. motionen 1974:57,

4. motionen 1974:58, i vad den behandlas i detta betänkande,

5. motionen 1974:60.

Stockholm den 2 april 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein* (s),
Josefson (c), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors* (s), fru
Normark (s), herrar Hallenius (c), Boström (s), Hörberg (fp) och fru
Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU1974:18

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Sundkvist (c), Hallenius (c), Hörberg (fp) och fru Troedssori (m), vilka
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”När
riksdagen” och på s. 4 slutar med ”och 1974:60” bort ha följande
lydelse:

Skogsprodukterna har fått en allt större betydelse som råvara för den
svenska industrin. Det är uppenbart att det som är användbart för
industriell förädling också bör användas för detta ändamål. Varje
skogsägare torde också vara så ekonomiskt medveten att han icke
använder industriell råvara för eldningsändamål. Även med de nuvarande
möjligheterna och intresset för skogsindustrins del att tillvarata skogsprodukterna
kommer ändå en betydande mängd avfall att bli kvar i skogen,
om det ej tillvaratas som bränsle. Vid röjningar i klena bestånd och vid
avverkning av grövre skog blir grenar och toppar kvar, och fortfarande
finns träslag som industrin ej kan använda. För en god skogs- och
naturvård är det värdefullt om sådant avfall blir tillvarataget. Att beskatta
den som tillvaratar sådant avfallsvirke framstår som direkt stötande.
Beskattningen sker ju endast av den som äger skogen, om vederbörande
själv tar vara på avfallsvirket. Enligt gällande bestämmelser skall vedens
värde tas upp till belopp motsvarande värdet i upphugget och hemkört
skick. Även i detta skick torde avfallsved ej vara användbar som
industriell råvara och därför ej kunna anses ha något nämnvärt saluvärde.
Det är också från nationalekonomisk synpunkt angeläget att man
uppmuntrar användningen av inhemskt bränsle.

Utskottet föreslår därför sådana ändringar i kommunalskattelagen att
värdet av fritt bränsle ej upptas till beskattning.

Utskottet tillstyrker således bifall till berörda yrkanden i motionerna
1974:16, 1974:17 och 1974:58. Genom utskottets förslag torde också
yrkandena i motionerna 1974:57 och 1974:60 i allt väsentligt vara
tillgodosedda.

dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen

A. med bifall till motionerna 1974:16, 1974:17 och 1974:58, i
vad den behandlas i detta betänkande, samt med anledning av
motionerna 1974:57 och 1974:60 antar
dels följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1974:18

Anvisningar

till 21 §.

5. Till intäkt av skogsbruk hänföres intäkt genom avyttring av
skogsprodukter, därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet,
som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till
skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av
marken, därest icke vinst på avyttring av fastigheten i dess helhet skall
beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 §
såsom realisationsvinst. Om realisationsvinst däremot endast delvis är
skattepliktig enligt 35 §, kan även taxering såsom för intäkt av skogsbruk
äga rum. Likaledes hänföres till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter,
som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller
ombyggnad eller för reparation och underhåll av byggnader, markanläggningar
och inventarier på fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för
sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej vedbrand,
eller för arbetspersonalens behov eller på annan av den skattskyldige
innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering
och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

dels följande
Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 21 § kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse intill den 1 januari 1973 skall ha följande ändrade lydelse.

21 §.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i
riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller
brukaren till godo, såsom:

a) årliga värdet tjänares räkning;

b) intäkt av hans hushåll;

c) intäkt a\ skogsbruk, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna
produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket,
genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av
växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å
avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom
inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;

värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för
ny-, till- eller ombyggnad, grundförbättring eller reparation och underhåll
av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller för sitt hushåll

SkU 1974:18

eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej
vedbrand, eller för arbetspersonalens behov eller å annan av den
skattskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits;

d) intäkt av mera sådant.

Därest inkomst dylika inventarier.

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1974:57,

2. motionen 1974:60,

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt.

GOTAB 74 7292 S Stockholm 1974