Skatteutskottets betänkande nr 12 år 1974

SkU 1974:12

Nr 12

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av
bestämmelserna rörande realisationsvinstbeskattningen vid aktieöverlätelser.

Motionen

1 motionen 1974:267 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagregler och tillämpad praxis
beträffande rätten till befrielse från realisationsvinstskatt i samband med
sådana aktieöverlåtelser som ingår som ett led i en strukturrationalisering
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen beskattas vinst vid avyttring
av sådana aktier och därmed likartade värdepapper, som innehafts mindre
än fem år efter en fallande skala. Är innehavstiden kortare än två år
beskattas hela vinsten. Vid längre innehavstid reduceras vinsten med 25 %
per år så att endast 75, 50 respektive 25 % av vinsten beskattas.
Innehavstiden beräknas med utgångspunkt i det köp, byte eller liknande
förvärv som närmast föregått avyttringen. Man bortser alltså från
mellankommande arv, gåva e. d.

Efter en lagändring 1966 beskattas i motsats till tidigare även vinst vid
avyttring av aktier som innehafts fem år eller mer. Beskattningen sker
efter en schablon, som innebär att 10% av försäljningssumman efter
avdrag för kostnader för avyttringen anses som skattepliktig realisationsvinst.

Skattepliktig realisationsvinst skall dock inte beräknas för femårsaktier,
om det framstår som sannolikt att avyttringen skett utan vinst
eller med vinst som inte överstiger 5 % av vad den skattskyldige erhållit.
Från vinst som beräknats enligt schablonregeln får den skattskyldige, i
förekommande fall gemensamt med sin make, göra avdrag med 500 kr.,
dock ej med högre belopp än som svarar mot vinsten. En 10 %-schablon
gäller också vid tvångsförsäljning av aktier som innehafts kortare tid än 5
år.

Kungl. Majit kan medge befrielse helt eller delvis från schablonbeskattningen
beträffande femårsaktier, om beskattningen kan antas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Framställning
om befrielse skall göras senast den dag avyttringen sker. I
sammanhanget kan nämnas att vinst vid överlåtelse av aktier mellan bolag
inom samma koncern under vissa förutsättningar undantas från realisationsvinstbeskattning,
oavsett innehavstidens längd, nämligen om den
överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan verksamhet än

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 12

SkU 1974:12

2

förvaltning av fastighet, värdepapper e. d.

Trots reglerna om skattefrihet i dessa fall anses den nye ägarens
ingångsvärde för de förvärvade aktierna motsvara vederlaget vid förvärvet,
och hans innehavstid räknas från tidpunkten för överlåtelsen.

Förslag om de angivna skattereglerna för femårsaktier lades fram i
prop. 1966:90. Angående dispensfrågan anförde departementschefen
bl. a. följande:

En i tiden obegränsad beskattning av aktievinster kan emellertid
tänkas få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar inom
näringslivet i det fall en sammanslagning av företag kan föranleda
vinstbeskattning. En sådan effekt av en utökad beskattning anser jag i
princip bör om möjligt undvikas. Skatt enligt schablonmetoden bör
därför inte utgå när organisationsaktier flyttas mellan företag inom en
koncern eller när köp och försäljningar av aktier och i undantagsfall
andelar har direkt samband med en från allmänna synpunkter önskvärd
strukturrationalisering. Den nu gällande friheten från realisationsvinstbeskattning
vid fusion mellan helägda bolag bör givetvis kvarstå.

Det är däremot inte möjligt att i lagtext närmare ange de fall då en
försäljning skall fritas från beskattning enligt schablon, därför att
beskattningen kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd
strukturrationalisering. Möjlighet bör därför finnas att befria från
vinstbeskattning i sådana fall. Dispens skall givetvis inte medges i alla de
fall då försäljningen leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en
bedömning från fall till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i
det andra företaget torde i regel förutsättningar för dispens få anses
föreligga. Betalas köpeskillingen i likvida medel har man däremot
anledning ställa större krav på att det är fråga om en sådan från allmän
synpunkt angelägen strukturrationalisering som bör medföra skattefrihet.
Skattebefrielsen bör gälla endast vinster som beräknas enligt schablonregeln.

Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på
Kungl. Maj:t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge
vid handen att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller
annan central myndighet bör Kungl. Maj:t ha rätt att besluta om sådan
delegation. Ansökan om dispens bör inges av de berörda företagen eller
ett av dem för aktie- eller andelsägarnas räkning. Då en sådan ansökan
ofta kan komma att innehålla uppgifter, som vid den tidpunkt då
ansökan inges inte bör bli offentliga, bör sådan ansökan vara hemlig på
samma sätt som t. ex. ansökan om förhandsbesked i taxeringsfråga.

Bevillningsutskottet (BeU 1966:46) instämde i uppfattningen att det
var förenat med betydande svårigheter att i författningstexten ange de
fall, då en aktieförsäljning skulle fritas från beskattning enligt schablonmetoden.
Enligt utskottets mening var det emellertid angeläget att
prövningen av dispensfallen blev så liberal och likformig som möjligt.
Utskottet ansåg det inte uteslutet att man med stöd av vunna
erfarenheter så småningom kunde utforma mer preciserade författningsregler
i ämnet.

I en motion vid 1972 års riksdag yrkades att dispensprövningen skulle
överflyttas från Kungl. Maj:t till riksdagen. Enligt motionärens uppfattning
hade dispensreglerna i vissa fall tillämpats för generöst. Skatteut -

SkU 1974:12

3

skottet (SkU 1972:3) avstyrkte motionen och anförde bl. a. följande.

Utskottet vill erinra om departementschefens uttalande i prop.
1966:90 att om köpeskillingen i strukturrationaliseringsfallen lämnas i
form av aktier bör förutsättningar för skattebefrielse i regel anses
föreligga. Betalas däremot köpeskillingen i likvida medel finns det enligt
departementschefsuttalandet anledning ställa större krav på att det är
frågan om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering
som bör medföra skattefrihet. Enligt utskottets mening är det
angeläget att dessa uttalanden i förarbetena till lagstiftningen noga
beaktas och att stor restriktivitet sålunda iakttas vid dispensgivningen i de
fall då köpeskillingen för aktierna betalas kontant. Det finns enligt
utskottets uppfattning också anledning att vid dispensgivningen ta
hänsyn till om det företag i vilket aktierna avyttras underlåtit att utdela
vinstmedel i skälig omfattning.

Som i andra sammanhang framhållits bör dispensärenden principiellt
avgöras av Kungl. Maj:t och inte av riksdagen. Detta gäller särskilt sådana
fall varom nu är fråga, eftersom dispensansökningarna ofta innehåller
uppgifter, som av affärsmässiga skäl inte bör offentliggöras, och dessutom
kräver skyndsam behandling.

Av anförda skäl och då aktievinstbeskattningen är föremål för
överväganden inom realisationsvinstkommittén avstyrker utskottet bifall
till motionen.

Betänkandet godtogs av riksdagen.

Konstitutionsutskottet granskade vid 1973 års riksdag diarieföringen
av ärenden om befrielse från aktievinstbeskattning i samband med
strukturrationalisering och Kungl. Maj:ts praxis i dessa ärenden. I en
promemoria, som upprättats inom konstitutionsutskottets kansli (KU
1973:20 bilaga 4), har lämnats följande uppgifter om praxis under 1971
och 1972.

Under 1971 avgjorde Kungl. Maj:t 59 ärenden angående befrielse från
aktievinstbeskattning i samband med strukturrationalisering. 1972 avgjordes
63 sådana ärenden. Härav bifölls 32 resp. 22 ansökningar. I de fall
ansökningen bifallits har regelmässigt tillståndet begränsats att gälla vid
en eller två taxeringar, i något fall längre tid. Har försäljningen av
aktierna inte kommit till stånd under den tid tillståndet avser eller har
villkoren för transaktionens genomförande ändrats, prövas ärendet ånyo
efter förnyad ansökan. Antalet ej bifallna ansökningar 1971 var 25 och
1972 36. Återstående ansökningar prövades ej i sak på grund av att
ansökan ej gjorts i rätt tid, dvs. efter det avyttring av aktierna skett.

Både 1971 och 1972 års ärenden har i drygt ett tiotal fall berört
börsnoterade eller s. k. fondhandlarnoterade bolag. Det största ärendet
1971 gällde bankfusionen Skandinaviska banken—Enskilda banken.
Bland 1972 års ärenden förekom en större industrisammanläggning samt
ett par större förlagssammanläggningar. Ansökningarna bifölls i dessa fall.
Många ärenden rör mindre familjeföretag som skall uppgå i större företag.

Beträffande Kungl. Maj:ts praxis rörande ifrågavarande dispensärenden
har vissa uppgifter inhämtats från finansdepartementet. Härav framgår
bl. a. att stor hänsyn tas till köpeskillingarnas storlek. Några gränser
härvidlag är dock inte fastlagda. Det är vanligt med avslag om

SkU 1974:12

4

köpeskillingen understiger ett par miljoner kronor. Vidare beaktas om
köpeskillingen lämnas i form av aktier eller i likvida medel. I det senare
fallet eller om det är fråga om övervägande kontantlikvider är utsikterna
till bifall avsevärt mindre än om köpeskillingen utgörs av aktier. Vidare
iakttas restriktivitet om transaktionen endast rör sig om ren kapitalplacering.
Däremot ser man i princip positivt på fall där det säljande företagets
ägare och personal får sysselsättning i det köpande företaget. Vad gäller
branschfrågor ställer man i allmänhet större krav för bifall beträffande
rena serviceföretag än beträffande industriföretag. Skall det med ansökan
avsedda företaget uppgå i ett utländskt företag krävs i princip speciella
skäl för bifall. Några få sådana ärenden har förekommit 1971 och 1972.
Under 1972 bifölls ansökan i ett sådant ärende. Det har uppgetts att
Kungl. Maj:ts praxis när det gäller bifall till ansökningar om befrielse från
aktievinstbeskattning skärpts på senare tid.

Beträffande slutligen handläggning av ansökningarna förekommer i
allmänhet inte något remissförfarande. Ansökningshandlingarna består
oftast endast av själva ansökan samt en eller flera årsredovisningar. Ofta
förekommer det att företrädare för berörda företag uppvaktar finansministern
och redogör för sina planer.

Granskningen föranledde inte något särskilt uttalande från konstitutionsutskottets
sida.

1 en motion vid 1973 års riksdag begärdes att en utredning skulle
tillsättas för att granska de fall då total befrielse från inkomstskatt för
realisationsvinst vid avyttring av aktier beviljats under åren 1967-1971,
särskilt med avseende på om ifrågavarande fusion varit till gagn för
samhället i stort. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1973:55
avstyrkte utskottet utredningsyrkandet med hänvisning till att realisationsvinstkommittén
avsåg att ta upp samtliga uppskovsregler och
befrielsegrunder i fråga om realisationsvinstbeskattningen till en allsidig
översyn.

Realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79), som har till uppgift att se
över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom, skall enligt
utredningsdirektiven bl. a. undersöka möjligheterna att i större utsträckning
än f. n. låta beskattningen av realisationsvinster vid försäljning av
aktier anknyta till den verkliga vinsten. Som allmän riktpunkt för
utredningsarbetet gäller att ett enhetligt system för kapitalvinstbeskattningen
är önskvärt. Enligt direktiven står det kommittén fritt att utreda
och lägga fram förelag i fråga om särskilda spörsmål som har samband
med realisationsvinstbeskattningen.

SkU 1974:12

5

Utskottet

Beträffande aktier och vissa andra därmed jämförliga värdepapper,
som innehafts kortare tid än fem år, gäller i princip att vinst vid
försäljning inom två år från förvärvet beskattas helt. Har aktie innehafts
längre tid reduceras vinsten med 25 procent per år, så att endast 75, 50
resp. 25 procent av vinsten beskattas.

Om aktie innehafts fem år eller mera beräknas den skattepliktiga
realisationsvinsten efter schablon till 10 procent av vad den skattskyldige
fått vid försäljningen av aktien efter avdrag för kostnader i samband med
försäljningen. Från den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten
medges avdrag med högst 500 kr. Beskattning enligt denna schablon skall
dock inte ske, om det framstår som sannolikt, att avyttringen skett utan
vinst eller med vinst, som inte överstiger 5 procent av försäljningssumman.
Kungl. Maj:t kan medge befrielse helt eller delvis från
beskattning enligt schablonregeln, om regelns tillämpning kan antas
hindra från allmän synpunkt önskvärd strukturrationalisering.

I motionen 1974:267 begär motionärerna en översyn av lagregler och
tillämpad praxis rörande befrielse från realisationsvinstskatt enligt schablonregeln
vid aktieförsäljningar i strukturrationaliseringssyfte. Till stöd
för yrkandet anförs att dispensregeln tillämpats mycket generöst, vilket
varit ägnat att påskynda koncentrationsutvecklingen inom näringslivet.

Av förarbetena till lagstiftningen och senare riksdagsuttalanden (SkU
1972:3) framgår, att befrielse från realisationsvinstbeskattning bör kunna
medges om köpeskillingen i strukturrationaliseringsfallen lämnas i form
av aktier, men att stor restriktivitet bör iakttas om köpeskillingen erläggs
kontant. Vid dispensgivningen bör också beaktas om det företag, i vilket
aktierna avyttras, underlåtit att utdela vinstmedel i skälig omfattning. Av
konstitutionsutskottets granskning förra året av ärenden rörande befrielse
från realisationsvinstbeskattning vid aktieöverlåtelser i strukturrationaliseringssyfte
(KU 1973:20) framgår, att Kungl. Maj:ts praxis på senare tid
skärpts och bringats i överensstämmelse med de ovannämnda riktlinjerna
för dispensgivningen.

Utskottet är medvetet om att dispensregeln i vissa fall tillämpats
alltför generöst och anser det därför angeläget att realisationsvinstkommittén,
som bl. a. har till uppgift att ompröva bestämmelserna rörande
realisationsvinstbeskattningen vid överlåtelse av aktier, söker utforma
mer preciserade regler för dispensgivningen.

Med hänsyn till att den i motionen behandlade dispensregeln redan är
föremål för överväganden inom realisationsvinstkommittén, som beräknas
slutföra sitt utredningsuppdrag under innevarande år, anser utskottet
sig inte nu ha anledning biträda motionärernas utredningsyrkande och
avstyrker således bifall till motionen 1974:267.

SkU 1974:12

6

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:267.

Stockholm den 19 mars 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c),
Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), fru
Normark (s), herrar Hallenius (c), Boström (s) och Olsson i Järvsö (c).

GOTAB 74 7202 S Stockholm 1974