Socialfärsäkringsutskottets betänkande nr 6 är 1974

SfU 1974:6

Nr 6

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
vissa ATP-frågor.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1974:405 (jfr 1974:558) av herr Bohman m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag syftande till att arbete med vård av egna barn skall grunda
pensionsrätt inom ATP enligt i motionen 1974:558 angivna riktlinjer;

motionen 1974:407 (jfr 1974:424) av herrar Fälldin (c) och Helén
(fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om
rätt för hemarbetande att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen
för barnavårdande insatser i hemmet;

motionen 1974:671 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjligheterna att
befria äldre och handikappad arbetskraft från avgift till tilläggspensioneringen
i enlighet med vad som anförts i motionen;

motionen 1974:990 (jfr 1974:932) av herr Bohman m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan
om en differentiering av avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft; motionen

1974:991 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om rätt att tillgodoräkna
sig pensionsår inom tilläggspensioneringen även för den som utan
omfattande ekonomisk ersättning ägnar sig åt vård i hemmet av anhörig
eller annan vårdbehövande;

motionen 1974:993 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att pensionsålderskommittén
bör pröva frågan om en sådan reformering av berörda regler inom
tilläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen mellan avgift
och förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare
avlägsnas;

motionen 1974:1000 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i syfte att
åstadkomma en sådan ändring av reglerna för allmän tilläggspension att
den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och
korttidsanställda undanröjs;

1 Riksdagen 1974. 11 sami Nr 6

SfU 1974:6

2

motionen 1974:1300 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om prövning av
möjligheterna att differentiera avgiften till tilläggspensioneringen för
äldre arbetskraft med bibehållen pensionsrätt, innebärande att avgiften
förslagsvis halveras för arbetstagare och egenavgiftsinbetalare mellan 55
och 59 år samt att avgiften slopas vid fyllda 60 år.

Gällande rätt

Försäkringen för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring
avser att bereda bl. a. ålderspension och förtidspension utöver folkpensionen.
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete
som den försäkrade utför under sin aktiva tid. Pensionen är avvägd i
förhållande till denna inkomst.

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen motsvarar
summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i
den mån summan överstiger en viss minimigräns, det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av pensionsgrundande
inkomst utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Om både inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete föreligger för samma år, görs basbeloppsavdraget i första
hand på inkomsten av anställning. Det belopp, som på grund av
maximeringsregeln inte skall beaktas, avräknas däremot i första hand på
inkomsten av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade
fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag enligt
särskilda regler. En förutsättning är att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år.

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder utgör
60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen
skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den
försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15
år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Full
ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. Har pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall ovan nämnda produkt
minskas med 1/30 för varje år som antalet poängår understiger 30
(trettioårsregeln). I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare
gäller övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30
krävs för full pension.

All inkomst av förvärvsarbete är inte pensionsgrundande. Undantag
görs t. ex. för inkomster förvärvade före det år den försäkrade fyller 16
år och efter det år han uppnår 65 års ålder.

SfU 1974:6

3

Möjlighet att vid vård av barn tillgodoräkna sig pensionsår inom
tilläggspensioneringen finns enligt AFL i samband med barnets födelse
(föräldrapenning) eller vid vård av sjukt eller handikappat barn (sjukpenning
eller vårdbidrag). Dessa ersättningar utgör skattepliktig och därmed
även pensionsgrundande inkomst.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av
arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade
själv. Genom avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas
att arbetsersättning, som enligt gängse regler ej utgör anställningsinkomst,
skall likställas med sådan inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas
i princip på den del av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga
om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften
beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten
av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas den som varit anställd
med full arbetstid under hela året såsom en anställd, den som varit
anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den som
varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd osv.
Innebörden av full arbetstid bestäms i regel med ledning av kollektivavtal.
Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas
ej i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas.

Avgift erläggs ej för löner till arbetstagare över 65 år eller för
arbetstagares lön som vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn
eller med anledning av barns födelse motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning som arbetstagare uppbär enligt AFL. Avgift erläggs ej
heller för arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 500 kronor.

Arbetsgivare, som i sin tjänst har arbetstagare som åtnjuter förtidspension
från den allmänna försäkringen, betalar arbetsgivaravgift för lönen
till denne enligt samma regler som gäller för arbetstagare i allmänhet.

I fråga om avgifter som den försäkrade själv skall erlägga på grund av
inkomst av annat förvärvsarbete, utgörs avgiftsunderlaget av den pensionsgrundande
inkomsten, i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

Reglerna om avgifter till tilläggspensioneringen i fråga om inkomst för
deltids- och korttidsanställda kan i vissa fall leda till att pensionsavgift
erläggs av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoförs
den anställde. Som exempel härpå kan anföras följande två fall (i båda
fallen har förutsatts att basbeloppet vid årets ingång är 8 100 kr).

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning
som varar tre månader. Lönen utgör för hela anställningstiden 8 100 kr.
Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med 1/4
av basbeloppet, alltså på (8 100 — 2 025 =) 6 075 kr., men någon
pensionsgrundande inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten
inte överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 8 000 kr. på grund av
verksamhet i egen rörelse, dels 10 000 kr. på grund av sex månaders
anställning. För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift
som beräknas på lönen minskad med hälften av basbeloppet,
alltså på (10 000 — 4 050=) 5 950 kr. Den försäkrade är skyldig att själv

1 * Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 6

SfU 1974:6

4

erlägga egenavgift till pensioneringen på inkomsten av rörelsen. Eftersom
avdraget för basbeloppet vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten i första hand skall göras på inkomsten av anställning och
denna inkomst i förevarande fall överstiger basbeloppet skall egenavgift
beräknas på hela inkomsten av förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan
sägas vara att pensionsavgift erläggs för inkomst på (5 950 + 8 000=)
13 950 kr., men den pensionsgrundande inkomsten stannar vid (10 000 —
8 100 + 8 000 =) 9 900 kr., eller med andra ord att de pensionsavgifter
som erläggs för den försäkrade inte i sin helhet får någon motsvarighet i
pensionspoäng för den försäkrade.

Tidigare riksdagsbehandling
ATP-förmåner för hemarbetande

Motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande
har under en följd av år varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Mot
ett förslag om pensionsrätt för hemarbetande har riksdagen bl. a. invänt
(jfr SfU 1972:15) att det är förenat med svårigheter att göra en
rättvisande uppskattning i pengar av värdet av husmödrars arbete i
hemmet och att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma generell
pensionsålder för hemarbetande husmödrar. Riksdagen har också framhållit
att avgifterna för en sådan pensionering skulle komma att drabba
familjens kontantinkomster bl. a. under den tid då i många fall familjens
kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora.

Förslaget om införande av pensionspoäng eller poängår för de
hemarbetande har riksdagen ansett strida mot den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om att rätt till ATP förutsätter att den
som skall uppbära pensionen haft inkomst av förvärvsarbete. Riksdagen
har också erinrat om att det för rätt till hel ålderspension krävs endast 30
pensionsgrundande år och att pensionspoäng beräknas med utgångspunkt
i de 15 bästa poängåren. Detta innebär — har riksdagen uttalat — att
varken pensionens eller pensionspoängens storlek påverkas för den som
något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.

Vård av barn i hemmet medför endast undantagsvis att en förälder
inte kan uppnå erforderligt antal pensionsår. Inte heller torde pensionspoängens
storlek i någon större omfattning påverkas av några års
bortovaro från förvärvsarbete.

Frågan om att låta arbete i hemmet grunda rätt till ATP har berörts av
pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
m. m. (SOU 1971:19). Kommittén framhåller att ett system med
ATP åt hemarbetande skulle ge upphov till ett flertal bedömningsfrågor
av delvis svårlöst art. Kommittén frågar sig hur ATP skall beräknas i
sådana fall då barntillsynen kombinerats med förvärvsarbete utom hemmet.
Kommittén anser också den viktiga finansieringsfrågan svårlöst. Att
låta den förvärvsarbetande maken betala pensionsavgiften skulle innebära
en avsevärd ekonomisk belastning för många familjer, och en finansiering

SfU 1974:6

5

av pensionen med generella avgifter strider — menar kommittén — mot de
nuvarande finansieringsprinciperna för tilläggspensioneringen. Ett system
med poängår eller pensionspoäng för hemarbetande make skulle enligt
kommitténs mening också kunna väcka frågan om inte andra grupper i
samhället med lika stor rätt kunde göra anspråk på motsvarande
förmåner.

Riksdagen har i allt väsentligt anslutit sig till den bedömning av
hemarbetandes rätt att tillgodoräkna sig pensionsår eller pensionspoäng
för barnavårdande år som gjorts av pensionsförsäkringskommittén.
Riksdagen har därvid framhållit, att detta inte innebär att den insats den
barnavårdande gör i hemmet därmed inte skulle anses värdefull.
Riksdagen ifrågasatte däremot om det var lämpligt eller ens så ändamålsenligt
för berörda parter att stödet gavs i form av en vidgad rätt till ATP.

När frågan återkom i samband med riksdagens behandling av prop.
1973:47 angående förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen
m. m. fann riksdagen (SfU 1973:19) tidigare åberopade skäl
alltjämt äga giltighet och hänvisade till att ersättningen i samband med
barns födelse och vid vård av sjukt eller handikappat barn i fortsättningen
kommer att medverka till att upprätthålla förälders ATP-skydd.

ATP-förmåner för deltids- och korttidsanställda samt för låginkomsttagare Frågor

som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP
har tagits upp i motioner vid så gott som samtliga riksdagar under åren
1960—1970. Därvid har andra lagutskottet (jfr 2LU 1968:4, 1969:17,
1970:33), som behandlat motionerna, erinrat om att tilläggspensioneringen
bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras
och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker
individuellt för varje försäkrad och att det på grund härav inte är möjligt
att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och
tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet har också framhållit att ett
genomförande av sådana ändringar som aktualiserats i motionerna skulle
äventyra de stora fördelar som är förenade med tilläggspensioneringens
enhetliga uppbyggnad. På andra lagutskottets hemställan har riksdagen
avslagit motionerna.

Frågan om deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares
ställning inom ATP aktualiserades ånyo vid 1971 års riksdag. Socialförsäkringsutskottet
(SfU 1971:19) avstyrkte då bifall till motioner i ämnet
och framhöll därvid bl. a. att den bristande överensstämmelse mellan
avgifter och förmåner som förelåg inte gick ut över den försäkrades rätt
till pension. Den korttids- och deltidsanställde fick alltid — liksom den
heltidsarbetande — rätt till pension för alla förvärvsinkomster som
översteg basbeloppet och understeg det för alla försäkrade föreskrivna
maximibeloppet. Denna pensionsrätt tillerkändes honom oberoende av
om arbetsgivaren betalat in avgifter eller ej. Fall kunde alltså förekomma
där pensionsrätt i praktiken förelåg utan att avgift var betald, på samma

SfU 1974:6

6

sätt som avgift i vissa fall kunde betalas utan att helt eller delvis ge
upphov till pensionsrätt. Motionärernas avsikt kunde — menade utskottet
— knappast vara att åstadkomma en ökad överensstämmelse mellan avgift
och förmån genom att frånkänna försäkrad pensionsrätt i fall där avgift
inte erlagts utan endast att åstadkomma en ökad överensstämmelse i de
fall där pensionsrätt inte fullt ut tillerkändes den försäkrade i förhållande
till inbetalda avgifter. Ett sätt att tillgodose detta önskemål skulle vara
att arbetsgivaren befriades från skyldigheten att erlägga avgift i motsvarande
grad. En sådan avgiftsbefrielse skulle dock enligt utskottets mening
inte på något mera påtagligt sätt stärka de deltids- och korttidsanställdas
ställning i ATP-systemet. Härtill kom att praktiska möjligheter att
genomföra en avgiftsbefrielse av detta selektiva slag knappast torde
föreligga i ett avgiftssystem som byggde på fördelningsmetod. —
Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog följaktligen motionerna.

Motioner med liknande yrkanden avslogs ånyo vid såväl 1972 som
1973 års riksdag. Sistnämnda år yttrade socialförsäkringsutskottet (SfU
1973:9) att de enligt utskottets mening tungt vägande skäl mot att företa
ändringar i ATP-systemet av den art som åsyftades i motionerna i hög
grad alltjämt ägde giltighet. Gällande regler för beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten och för fastställandet av arbetsgivarens
avgiftsunderlag var enligt utskottets mening förenade med uppenbara
fördelar. En väsentlig sådan var att arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen
debiterades och inbetalades kollektivt. Skulle avgifterna
debiteras och inbetalas individuellt för varje arbetstagare skulle det vara
förenat med närmast oöverkomliga administrativa svårigheter. Utskottet
underströk på nytt att den bristande överensstämmelsen mellan avgifter
och förmåner aldrig gick ut över den försäkrades rätt.

ATP-avgift för äldre och handikappad arbetskraft

Även motioner om befrielse från eller differentiering av ATP-avgifter
för äldre och handikappad arbetskraft i syfte att bereda dessa grupper
möjligheter till sysselsättning har behandlats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen.

År 1970 remitterade andra lagutskottet motioner i ämnet till ett
flertal myndigheter och organisationer för yttrande. Av de nio remissinstanser
som yttrade sig i sakfrågan avstyrkte alla utom en bifall till
motionerna. Det hävdades bl. a. att ett genomförande av motionärernas
förslag skulle innebära att man väsentligt rubbade den principiella
överensstämmelse som rådde mellan avgifts- och förmånssidorna i
systemet, att det fanns goda skäl betvivla att den föreslagna åtgärden
skulle bli så effektiv från arbetsmarknadspolitisk synpunkt som motionärerna
ansåg och att det måste bedömas som lämpligare att i första hand
effektivisera och vidareutveckla systemet med selektiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och att lösa frågan om ökad anställningstrygghet för
den äldre arbetskraften.

SfU 1974:6

7

Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt av riksdagen
godkända utlåtande 1970:91 och åberopade därvid i huvudsak de
synpunkter som framförts av remissinstanserna. Såväl 1971 som 1972
avvisade riksdagen på nytt motionsyrkanden om befrielse från ATP-avgift
för äldre arbetskraft.

När frågan i motion vid 1973 års riksdag väcktes i samband med
behandlingen av prop. 1973:129 hänvisade socialförsäkringsutskottet i
sitt yttrande till inrikesutskottet (SfU 1973:2y) till vid tidigare riksdagsbehandlingar,
bl. a. senast i maj samma år, framförda synpunkter och till
de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder och anställningstrygghet
för den äldre arbetskraften som framlagts i propositionen.

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande tar samtliga upp
frågor med anknytning till ATP. Motionerna 1974:405 och 1974:407
innehåller yrkanden om rätt för hemarbetande att tillgodoräkna sig
pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande insatser i
hemmet. Enligt motionärerna i motionen 1974:991 bör rätt att tjäna in
pensionspoäng tillkomma den som utan omfattande ekonomisk ersättning
ägnar sig åt vård i hemmet av anhörig eller annan vårdbehövande. I
två motioner, 1974:993 och 1974:1000, har framställts utredningsyrkanden
som syftar till att eliminera den disproportion mellan avgifter och
förmåner inom tilläggspensioneringen som nu gällande regler stundom
kan ge upphov till vid bl. a. deltids- och korttidsanställningar. I tre
motioner slutligen, 1974:671, 1974:990 och 1974:1300, yrkas befrielse
från eller differentiering av ATP-avgiften för äldre arbetskraft.

De frågor som aktualiserats i motionerna har alla det gemensamt att
de under en följd av år debatterats i riksdagen. Särskilt frågan om
sambandet mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen har
väckt stort intresse och tagits upp i motioner så gott som årligen alltsedan
ATP:s tillkomst. Även frågan om rätten att tillgodoräkna sig pensionspoäng
för vårdarbete i hemmet har behandlats av riksdagen åtskilliga
gånger tidigare.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har vid
tidigare riksdagsbehandlingar rests invändningar av främst administrativ
art mot att införa bestämmelser som tillgodoser kravet på fullständig
överensstämmelse mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.
Dessa — enligt utskottets mening vägande — invändningar kvarstår
alltjämt. Samtidigt förtjänar vissa av de i motionerna 1974:993 och
1974:1000 framförda synpunkterna beaktande. Det kan inte bestridas att
den regel, enligt vilken man vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst alltid skall göra ett basbeloppsavdrag i första hand från inkomst
av anställning, stundom kan leda till resultat som från rättvisesynpunkt är
mindre tillfredsställande. Redan under förarbetena till lagstiftningen om
ATP var man medveten om de konsekvenser som avräkningsregeln kunde
få för dem som hade såväl löneinkomst som annan inkomst. Departements -

SfU 1974:6

chefen framhöll också i den proposition som innehöll principförslaget
till tilläggspensioneringen (prop. 1958 A:55) att man efter vidare
utredning syntes böra jämka avräkningsregeln. Han avsåg därvid skogskörare
som vid sidan om företagarinkomst regelbundet hade säsongbetonade
löneinkomster av mindre omfattning. Enligt utskottets mening
bör uttalandet rimligen gälla alla försäkrade med inkomst av både
anställning och annat förvärvsarbete eller med flera anställningsinkomster.

Allmänna skatteberedningen som ingående prövade frågan om socialförsäkringarnas
finansiering i sitt betänkande Nytt skattesystem (SOU
1964:25) föreslog att basbeloppsavdraget skulle slopas och att således
även på inkomstdelar som understeg basbeloppet skulle uttas den avgift
som fastställdes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.
Utredningen menade att ett avgiftsuttag på hela inkomsten skulle
innebära ett mer enhetligt system för kostnadsansvaret och en i princip
rättvisande anknytning mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens
finansiering. Enligt vad utskottet inhämtat prövas denna fråga
numera av pensionsålderskommittén.

Bestämmelserna om tilläggspensionering är nu snart 15 år gamla. Vid
1973 års riksdag genomfördes betydande reformer inom den allmänna
försäkringen. Sjukpenningen blev skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst. Moderskapspenningen och tilläggssjukpenningen inom moderskapsförsäkringen
omvandlades till en föräldrapenning, även den skattepliktig
och pensionsgrundande. Detsamma gäller i fråga om dagpenning
från arbetslöshetskassa, kontant AMS-stöd och utbildningsbidrag.

Enligt utskottets mening kan det finnas anledning att med utgångspunkt
i de erfarenheter som vunnits av tilläggspensioneringens tillämpning
i praktiken och mot bakgrund bl. a. av de bestämmelser som numera
gäller inom andra delar av den allmänna försäkringen, pröva frågan om
deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen och i
samband därmed även närmare undersöka frågan om pensionsrätt för
vårdinsatser i hemmet. Frågan om den äldre arbetskraftens ATP-avgifter
sammanhänger intimt med finansieringssystemet inom socialförsäkringen
och bör enligt utskottets mening därför också prövas i förevarande
sammanhang.

Utskottet vill särskilt understryka angelägenheten av att en översyn
av dessa frågor blir allsidig och förutsättningslös. Riksdagen har vid
upprepade tillfällen uttalat att de bestämmelser som f. n. gäller i fråga om
tilläggspensioneringens finansiering är förenade med uppenbara administrativa
fördelar. Det är enligt utskottets mening viktigt att bestämmelserna
även framdeles, så långt det är möjligt, tillgodoser kravet på
enkelhet i tillämpningen.

De här behandlade frågorna har nära anknytning till det utredningsarbete
beträffande bl. a. avgiftsreglerna för socialförsäkringen som pågår i
pensionsålderskommittén. Det bör enligt utskottets mening ankomma på
Kungl. Maj:t att avgöra om prövningen av de nämnda frågorna bör ske
inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete eller i särskild ordning.

SfU 1974:6

9

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av följande motioner, nämligen

1. 1974:405,

2. 1974:407,

3. 1974:671,

4. 1974:990,

5. 1974:991,

6. 1974:993,

7. 1974:1000,

8. 1974:1300,

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en allsidig och förutsättningslös
översyn — inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete eller
i särskild ordning — av de i motionerna aktualiserade frågorna.

Stockholm den 6 mars 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar
Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s),
Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson
i Stockholm (vpk) och Andersson i Edsbro (c).

)

)

I