Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1974

SfU 1974:4

Nr 4

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för ATP.

Motionen

I motionen 1974:1291 av herr Carlshamre (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande till beräkning av
ATP utifrån bruttolönekostnaden eller på annat sätt, som tar hänsyn till
inkomsttagarnas verkliga lönestandard.

Gällande bestämmelser m. m.

Pensionsgrundande inkomst inom ATP

Rätt till ATP grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den
försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i
förhållande till denna inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom ATP, är den
försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han
fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket
den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring är dock inte pensionsgrundande.
Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete. Såsom inkomst av förvärvsarbete anses även

a) sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av Kungl. Maj:ts
förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads
inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning enligt AFL,

c) vårdbidrag enligt AFL,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt

f) utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan
överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande
basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning.
Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör
sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp
från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av
annat förvärvsarbete.

1 Riksdagen 1974. II sami. Nr 4

SfU 1974:4

2

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade
pensionspoäng i regel endast såvida tilläggspensionsavgift för året till fullo
erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt
särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit
förtidspension från tilläggspensioneringen — trots att ingen pensionsgrundande
inkomst beräknas för sådant år.

Storleken av ålderspension, förtidspension och familjepension från
ATP är beroende på den pensionspoäng som tillgodoräknats den
försäkrade. Som förutsättning för rätt till förtidspension från ATP gäller
att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det
år, då pensionsfallet inträffat.

En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla
individuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt
avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller
fr. o. m. året näst efter det då anmälan härom gjorts. Anmälan om
undantagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från
nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
undantagande ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om
undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan. Anmälan om
undantagande liksom återkallelse skall göras hos allmän försäkringskassa.

Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det
undantagandet trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Undantagande kan också ha en viss
reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av
anställning. Sistnämnda regler har tillkommit för att förhindra spekulation.

Finansiering av folkpensioneringen och A TP

Bestämmelserna om finansieringen av den allmänna försäkringen
återfinns i 19 kap. AFL.

Folkpensioneringen finansieras i huvudsak genom statliga medel.
Bidrag till finansieringen erhåller staten genom socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och sådana försäkrade som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning.

Arbetsgivares socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen utgår å
summan av vad arbetsgivaren utgivit som lön eller naturaförmåner till
arbetstagare hos honom. Vid beräkning av avgiften tas inte hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till 500 kr. och inte heller till
arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger 7,5 gånger det vid
årets ingång gällande basbesloppet.

Vid beräkning av försäkrads socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
skall likaledes bortses från inkomst som för år räknat inte uppgått

SfU 1974:4

3

till 500 kr. eller sorn överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Försäkrad som vid ifrågavarande år uppnått 65 års ålder
erlägger inte socialförsäkringsavgift. Ej heller erlägger den som för
december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension
enligt AFL sådan avgift.

A TP finansieras i vad gäller inkomst av anställning genom avgifter från
arbetsgivarna. Avgiftsunderlaget är i stort sett detsamma som för
socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Vid bestämmande av
avgiftsunderlaget avräknas emellertid ett belopp motsvarande det vid
årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Vidare
skall då det gäller beräkningen av arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen
bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått 65 års
ålder.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande
inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för
nämnda år erlägga tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten,
i den del denna motsvarar sådant förvärvsarbete.

Pensionsålderskommittén (S 1970:40) har enligt sina direktiv att
överväga bl. a. frågorna om reglerna för intjänande och standardsäkring
av ATP samt finansieringen av den allmänna pensioneringen. Utskottet
har inhämtat att kommittén avser att presentera resultaten av sina
överväganden rörande nu nämnda frågor i december 1974.

Utskottet

Till grund för rätten till tilläggspension (ATP) ligger de inkomster av
förvärvsarbete som en försäkrad har fr. o. m. det år han fyller 16 t. o. m.
det år han fyller 65 år. Inkomster som den försäkrade haft under vissa år
— exempelvis då han gjort förtida uttag av ålderspension eller åtnjutit
förtidspension - grundar emellertid inte pensionsrätt. Som huvudregel
gäller att endast inkomster, för vilka en försäkrad taxerats till statlig
inkomstskatt, är pensionsgrundande. Pensionsrätt får vidare endast
tillgodoräknas på den del av en försäkrads taxerade inkomst som ligger
mellan en nedre gräns motsvarande det vid inkomstårets början gällande
basbeloppet och en övre gräns motsvarande 7,5 gånger detta belopp.
Fr. o. m. den 1 januari 1974 jämställs med inkomst av förvärvsarbete
vissa ersättningar, som är avsedda att kompensera bortfall av förvärvsinkomst,
bl. a. sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och
lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) samt olika former av arbetslöshetsersättning.

När den pensionsgrundande inkomsten beräknas skiljer man mellan
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vid
beräkning av inkomst av anställning medräknas lön i pengar eller
naturaförmåner. Till lön i pengar hänförs även bl. a. provision, semesterersättning
och tantiem. Som anställningsinkomst räknas också sådan

SftJ 1974:4

4

avgift som hänför sig till pensionering anordnad i samband med
anställningen, såvida avgiften dras av på den försäkrades lön. Pensionskostnad
som arbetsgivaren bestrider medräknas däremot inte.

Den intjänade pensionsrätten är av avgörande betydelse för beräkningen
av storleken av samtliga förmåner från tilläggspensioneringen.

ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivarna och de försäkrade.
De försäkrade erlägger avgift för sådan pensionsgrundande inkomst som
avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. För pensionsgrundande
inkomster av anställning erlägger arbetsgivarna avgiften.

Folkpensionsförmånerna — med undantag av kommunalt bostadstillägg
— finansieras till skillnad från tilläggspensioneringen i huvudsak
genom statliga medel. T. o. m. år 1973 erhöll staten bidrag till finansieringen
genom folkpensionsavgiften från de försäkrade. Fr. o. m. år
1974 har denna ersatts av den s. k. socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen,
vilken erläggs av arbetsgivare och egenföretagare.

Motionären framhåller att den av höstriksdagen beslutade omläggningen
av folkpensioneringens finansiering i realiteten innebär en
sänkning av preliminärskatten på arbetsgivaravgifternas bekostnad. Detta
sätt att höja inkomsttagarnas standard kommer enligt hans uppfattning i
konflikt med varje löntagares önskan att höja sin pensionspoäng i syfte
att på äldre dagar få behålla en bestämd andel av den standard som
löneinkomsterna under den yrkesaktiva perioden medger. Följden av att
bruttoinkomsten inte höjs i takt med standardökningen blir enligt
motionärens mening att löntagarna blir ”lurade på en del av sin ATP”.
Motionären anser att detta inte är förenligt med intentionerna bakom
ATP och föreslår att ”relationstalen” räknas om och att den
pensionsgrundande inkomsten sätts lika med hela bruttolönekostnaden.

Den fråga som motionären aktualiserar utgör endast en del av ett
större problemkomplex, nämligen standardsäkringen av ATP. Som
nämnts i den inledningsvis lämnade redogörelsen avser pensionsålderskommittén
att i december månad innevarande år presentera sina
överväganden rörande bl. a. denna fråga. Ftt slutligt ställningstagande till
frågan om beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten inom ATP
bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av kommitténs
arbete.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:1291.

Stockholm den 12 februari 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s),
herrar Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s),
Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk),
Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).

SfU 1974:4

5

Särskilt yttrande

av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anfört:

I motionen uppmärksammas ett nytt problem som får ökad aktualitet
i takt med stigande arbetsgivaravgifter, nämligen dessas negativa inverkan
inte bara på valfriheten i konsumtionshänseende utan även på pensionen
från ATP.

Den nya inkomstkällan för staten, genom arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter,
skapar många svåra problem, inte minst för löntagarna.
Systemet innebär helt enkelt att staten med tvång flyttar en stor del av
löntagarnas pensionsgrundande pengar till statskassan. Bara den 4%-iga
arbetsgivaravgiften, som inte ger löntagaren något i utbyte utan är
en ren löneskatt, innebär att löntagarkollektivet berövas omkring 4
miljarder kr. om året i pensionsgrundande inkomster. Det bör påpekas att
även ersättningen från sjukförsäkringen som numera ger ATP-poäng
påverkas negativt av denna metod.

Att syftet med den nya socialförsäkringsavgiften på 3,3 % av
lönesumman, betald av arbetsgivarna, var att slopa folkpensionsavgiften
och därmed skapa en skattesänkning för löntagarna ändrar inte
problemet. Det betyder bara att ytterligare 3—4 miljarder kr. av
lönesumman förvandlas till en icke pensionsgrundande avgift.

När det gällde ovan nämnda 3,3 %-iga arbetsgivaravgift uttalade
dessutom finansministern en önskan om att lönekraven skulle hållas
tillbaka, vilket naturligtvis var ett överflödigt påpekande då ju tillgängliga
lönepengar inte kan användas två gånger, både till lön och arbetsgivaravgifter.
Om löntagarna på detta sätt berövades 3,3 % i förhandlingspotten
för att slippa folkpensionsavgiften under den aktiva delen av livet,
så får de alltså betala det som pensionärer i framtiden. På 35 000 kr. i
årsinkomst gör det 700 kr. årligen i lägre pension. Så blir det med varje
social förmån eller skattesänkning som skall finansieras med arbetsgivaravgifter
ur lönepotten och inte med produktionsökning eller prutningar
på andra utgifter.

Om inte dessa problem snarast får en allsidig belysning får vi
återkomma till saken i annat sammanhang. Inte minst måste debatten om
ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna för att finansiera bl. a. nya
skattesänkningar och den allmänna arbetslöshetsförsäkringen te sig
svårbegriplig för löntagarna. Mot bakgrund av vad som här sagts måste då
dessa reformer genomföras på bekostnad av de anställdas egna framtida
pensioner.

GOTAB 74 7009 S Stockholm