Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33 år 1974 SfU 1974: 33

Nr 33

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen
1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten jämte motioner,
såvitt propositionen och motionerna hänvisats till socialförsäkringsutskottet.

Propositionen

I propositionen 1974: 132 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension.

I propositionen, som innehåller förslag om lindring av marginaleffekterna
för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning
för låginkomsttagare, föreslås bl. a. att avtrappningen av hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ske med
en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som
överstiger det s. k. avdragsfria beloppet. Vidare skall pensionär, vars
statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., tillförsäkras extra
avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

Skattereformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas
och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen
från 3,8 % till 7 % och genom en höjning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen. Förslag om sistnämnda höjning har
lagts fram i propositionen 1974: 129.

De till socialförsäkringsutskottet hänvisade författningsförslagen är
följande.

1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 33

SfU 1974: 33

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 dels

att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 19 kap. 2, 4, 7 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

Försäkrad, som vid utgången av
visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt sextiosju
år och ej heller för december
månad samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt
denna lag, skall för nämnda år till
kassan erlägga sjukförsäkringsavgift
under förutsättning
att till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst beräknats
för honom vid taxering året närmast
efter det år avgiften avser.

Avgift till sjukförsäkringen enligt
1 § skall utgå med tre och åtta
tiondels procent av det belopp,
varå avgiften skall beräknas. Influtna
avgifter fördelas mellan de
allmänna försäkringskassorna i
förhållande till deras utgifter under
året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter för läkemedel
och kostnader enligt lagen
(1974: 525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning. Regeringen
äger förordna, att viss del av medlen
skall ingå till en fond, be -

Försäkrad, som vid utgången
av visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt
sextiosju år och ej heller för december
månad samma år åtnjutit
ålderspension eller förtidspension
enligt denna lag, skall för nämnda
år erlägga sjukförsäkringsavgift
under förutsättning att
han under året haft inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 §.

Vid beräkning av avgift enligt
första stycket äger 3 § andra och
fjärde styckena samt 11 kap. 4 §
motsvarande tillämpning.

§2

Avgift till sjukförsäkringen enligt
1 § eller sjukförsäkringsavgift
enligt 2 § skall utgå med sju procent
av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. För försäkrad som
på grund av undantagande enligt
11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken
försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas
dock avgift enligt 2 § efter den
lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med
hänsyn till den inverkan undantagandet
eller karenstiden bedömes

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

* Senaste lydelse 1974: 526.

SfU 1974: 33

Föreslagen lydelse

få på försäkringens utgifter. Influtna
avgifter fördelas mellan de allmänna
försäkringskassorna till täckande
av deras utgifter under året
för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat
de utgifter för läkemedel
och kostnader enligt lagen (1974:
525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.,
som åvila kassorna, samt för förvaltning,
till den del utgifterna icke
täckas av statsbidrag enligt 7 §.
För reglering av över- och underskott
skall finnas en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförande
av medel till och från fonden.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen
enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen
skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna
procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått
det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg
med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen
beräknas med två decimaler.

6 §8

Sjukförsäkringsavgift fastställes
av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande.
Sådan avgift beräknas för
helt år och utgår för varje avgiftspliktig
med visst belopp i hela
kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så,
att den i förening med andra medel
som äro tillgängliga för motsvarande
ändamål förslår till bestridande
av den allmänna försäkringskassans
utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som
• Senaste lydelse 1974: 526.

1| Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 33

Nuvarande lydelse

nämnd allmä nna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvaltas
enligt grunder som fastställas
i enahanda ordning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

åvila kassan, samt till förvaltningskostnader
och erforderlig
fondering.

Avgiften består av en fast och
en rörlig del. Den fasta delen skall
vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga
försäkrade i landet. Den
rörliga delen skall utgöra en kvotdel
av den försäkrades inkomst av
förvärvsarbete det år avgiften avser.
Vid fastställande av denna
kvotdel skall beaktas om inkomsten
härrör från anställning eller
från annat förvärvsarbete. Härrör
inkomsten från annat förvärvsarbete
än anställning skall även beaktas
om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt
tredje stycket gälla bestämmelserna
i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar.
Hänsyn tages dock ej till lön eller
annan gottgörelse som utgör beskattningsbar
inkomst enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt
eller enligt 1 § 2 mom.
nämnda förordning skattepliktig
dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift
må icke överstiga ett belopp motsvarande
en tiondel av hans till
statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året
närmast efter det år avgiften avser.

Statsbidrag utgår för varje
år med en tredjedel av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat
de utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974: 525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

Om debitering och uppbörd av
sjukförsäkringsavgifter och avgif ‘

Senaste lydelse 1974: 526.

5 Senaste lydelse 1974: 510.

§4

Statsbidrag utgår för varje
år med en fjärdedel av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974: 525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

§5

Om debitering och uppbörd av
sjukförsäkringsavgifter och avgif -

SfU 1974: 33

Nuvarande lydelse

ter till folkpensioneringen enligt
2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i
den ordning regeringen bestämmer
av statsverket uppbära hela
beloppet av de sjukförsäkringsavgifter,
som vid debitering av slutlig
skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt
2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning
beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift
som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift
för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från
en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.

Föreslagen lydelse

ter till folkpensioneringen enligt
2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutiliägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om hustrutilllägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg minskas med half- bostadstillägg minskas med en

ten av den pensionsberättigades tredjedel av den pensionsberätti årsinkomst

i vad den må överstiga gades årsinkomst i vad den må

för den som är gift ettusenfem- överstiga för den som är gift etthundra
kronor och för annan två- tusenfemhundra kronor och för

tusen kronor. annan tvåtusen kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å
hustrutillägget.

14 §

Kommun skall för varje år be- Kommun skall för varje år bestrida
kostnaden för kommunala strida kostnaden för kommunala

bostadstillägg, vilka under året ut- bostadstillägg, vilka under året utbetalats
för pensionsberättigade betalats för pensionsberättigade

, 1 Lagen omtryckt 1973: 909.

SfU 1974: 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som äro mantalsskrivna i kommu- som äro mantalsskrivna i kommunen.
nen. Kostnaden beräknas enligt

föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
som avser tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av propositionen väckta motioner:

1974: 1889 (jfr 1974: 1888) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att den i propositionen 1974: 132 föreslagna
höjningen av sjukförsäkringsavgiften till 7,0 % begränsas till 6,1 %;

1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs bl. a. att den i
propositionen till 7 % föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen begränsas till vad som erfordras för omläggningen av
sjukförsäkringsavgiften eller till 6,1 %;

1974:1891 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. att
riksdagen antar det i propositionen 1974: 132 framlagda förslaget till
ändring av lagen om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
med den ändringen att procentsatsen i 19 kap. 4 § bestäms till 6,1 och
det tillägget att ikraftträdandebestämmelserna erhåller en punkt 3 av
följande lydelse:

3. Avgift enligt 4 §, som skall erläggas av kommun eller landstingskommun,
utgår med tre och åtta tiondels procent av det belopp varå
avgiften skall beräknas.

Vid riksdagens början väckta motioner:

1974: 155 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. att
riksdagen uttalar sig för en höjning av gränsen för inkomstprövningen
för erhållande av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till 4 000
kr., lika för ensamstående som för vardera av två makar;

1974: 281 av fru Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en översyn av reglerna för kommunalt bostadstillägg; 1974:

995 av herrar Hyltander (fp) och Carlström (fp) vari hemställs
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära mildrande
av reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget för
folkpensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen;

SfU 1974: 33

1974:1312 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Jonsson i Mora
(fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag snarast
till ändring av lagen om allmän försäkring av innebörd att de prövningsfria
beloppen för sidoinkomster för folkpensionärer höjs i enlighet
med vad i motionen anförs.

Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet också tagit
upp den med anledning av propositionen 1974:129 väckta motionen
1974: 1871, vari hemställs bl. a. att riksdagen måtte besluta att hos
regeringen hemställa om skyndsamt framläggande av förslag om reviderade
inkomstprövningsgränser och om införande av statligt grundbidrag
av förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad pensionstagare, förbundna
med villkor om att tilläggen skall motsvara pensionärens faktiska
hyreskostnad.

Av motionerna 1974: 155, 1974: 1871, 1974: 1890 och 1974: 1891
behandlas i detta betänkande uteslutande de punkter i motionernas
hemställan vilka ovan angivits. Yrkandena 1 och 4 i motionen 1974:155
har socialförsäkringsutskottet behandlat i sitt betänkande 1974: 7, medan
punkten 2 i hemställan behandlats av skatteutskottet i dess betänkande
1974: 36. Yrkandena 1—5 samt 7 och 8 i motionen 1974: 1871
samt yrkandet 7 i motionen 1974: 1890 behandlar socialförsäkringsutskottet
i sitt betänkande 1974: 32, medan de delar av motionerna
1974: 1890 och 1974: 1891, vilka inte hänvisats till socialförsäkringsutskottet,
behandlas av skatteutskottet i dess betänkande 1974: 54.

Utskottet

Propositionen som bygger på 1972 års skatteutrednings betänkande
Förslag till skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) innehåller förslag
om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena
och skattesänkning för låginkomsttagare. De delar av propositionen
vilka hänvisats till socialförsäkringsutskottet innehåller förslag om
dels ändrade regler för avtrappning av hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg, dels förslag till en höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas
socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 %
till 7 % av avgiftsunderlaget. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari
1975.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstilägg till folkpension är inkomstprövade.
Inkomstprövningen innebär enligt nu gällande bestämmelser
att tillägget skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades
inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten
överstiger för den som är gift 1 500 kr. och för ensamstående 2 000 kr.
Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP, i

SJU 1974: 33

den mån den föranlett minskning av pensionstillskott eller barntillägg,
livränta, som avräknats mot ATP, samt understöd från anförvant. Särskilda
bestämmelser gäller i fråga om förmögenhetsavkastning.

Förslaget i propositionen innebär att reduktionsfaktorn sänks från
hälften till en tredjedel. Motivet härför är att de nuvarande inkomstprövningsreglerna
tillsammans med beskattningen ger upphov till kraftiga
marginaleffekter för pensionärer med relativt låga sidoinkomster,
bl. a. många ATP-pensionärer.

I motionen 1974: 1871, som väckts med anledning av propositionen
1974: 129 — utskottet behandlar denna proposition i sitt betänkande
1974: 32 — yrkar herr Hermansson m. fl. att riksdagen skall begära
skyndsamt förslag om reviderade inkomstprövningsregler och om statligt
grundbidrag till kommunerna med förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad
pensionstagare för utgivande av kommunalt bostadstillägg.
Bidragen bör enligt motionärerna vara förbundna med villkor att bostadstilläggen
skall motsvara pensionärens faktiska hyreskostnad.

I detta sammanhang behandlar utskottet fyra motioner, väckta vid
riksdagens början, vilka alla tar upp frågor rörande reglerna för inkomstprövning
av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. I motionen
1974:155 av herr Hermansson m. fl. begärs sålunda ett riksdagsuttalande
av innebörd att den prövningsfria gränsen för erhållande av
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall höjas till 4 000 kr.
Fru Håvik m. fl. begär i motionen 1974: 281 en översyn av reglerna för
kommunalt bostadstillägg i syfte att förbättra folkpensionärernas ställning;
detta kan enligt motionärernas mening ske antingen genom en
sänkning av reduceringsfaktorn till en tredjedel av den nuvarande årsinkomstgränsen
eller genom en höjning av den prövningsfria sidoinkomsten.
Liknande yrkanden återfinns i motionerna 1974: 995 av herrar
Hyltander och Carlström samt 1974: 1312 av herrar Westberg i Ljusdal
och Jonsson i Mora. Sistnämnda båda motionärer anser att förbättringen
för folkpensionärerna bör åstadkommas både genom en
sänkning av reduceringsfaktorn från hälften till exempelvis en tredjedel
och genom en höjning av de prövningsfria beloppen till 4 000 kr. för
ensamstående och 6 000 kr. för makar.

Förslaget i propositionen innebär, som tidigare nämnts, att kommunalt
bostadstillägg och hustrutillägg fr. o. m. den 1 januari 1975 skall
reduceras med endast en tredjedel av den pensionsberätigades årsinkomst
i vad den överstiger de nuvarande årsinkomstgränserna. Härigenom
har de marginalffekter som är en oundviklig följd av avtrappningsreglerna
mildrats för pensionärer med relativt låga sidoinkomster,
bl. a. många ATP-pensionärer. Utskottet ansluter sig till den av chefen
för socialdepartementet i propositionen uttalade uppfattningen att de
föreslagna reglerna innebär en välbehövlig förbättring för den berörda
kategorin pensionärer. Utskottet vill också erinra om det extra avdrag

SfU 1974: 33

vid beskattningen om minst 500 kr. som enligt förslaget i propositionen
skall tillkomma varje pensionär, vars till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst inte överstiger 36 000 kr. Motionerna är i vad de syftar till en
minskning av reduceringsfaktorn tillgodosedda genom propositionen.
Den i vissa av motionerna aktualiserade frågan om en höjning av de
prövningsfria årsinkomstgränsema har nära samband med det arbete
som f. n. pågår inom 1972 års skatteutredning. Utredningens överväganden
beträffande olika former av avdrag bör — som socialministern
framhållit i propositionen — avvaktas innan någon ändring görs i
nuvarande belopp. Vad slutligen angår yrkandet om grundbidrag i
motionen 1974:1871 bör denna fråga — som riksdagen tidigare uttalat
(SfU 1974: 7) — prövas inom ramen för den kommunalekonomiska
utredningen.

Sjukförsäkringens kostnader täcks f. n. till en tredjedel av statsbidrag,
till ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till resterande
ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen tas ut på summan av de ersättningar
som arbetsgivaren under året utgett till anställda i form av kontantlön
eller naturaförmån. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses
från den del av en arbetstagares lön som för år räknat överstiger
7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas inte
helier till arbetstagare vars hela lön under året inte uppgått till 500 kr.
Avgiften utgår med 3,8 % av avgiftsgrundande löneunderlag.

I propositionen föreslås bl. a. att socialförsäkringsavgiften för löntagare
slopas fr. o. m. år 1975. Det härav föranledda inkomstbortfallet
skall kompenseras genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 % av avgiftsunderlaget.

I motionerna 1974: 1889 av herr Bohman m. fl. och 1974: 1890 av
herr Fälldin m. fl. yrkas att avgiftshöjningen begränsas till 6,1 % av
avgiftsunderlaget. Samma yrkande återfinns också i motionen 1974:
1891 av herr Hermansson m. fl. Denna motion innehåller härutöver
ett yrkande om att kommun och landstingskommun skall erlägga oförändrad
avgift, 3,8 % av avgiftsunderlaget.

1972 års skatteutredning rekommenderade i sitt betänkande Förslag
till skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) att utredningens förslag till
sänkning av inkomstskatten m. m. skulle finansieras genom en höjning
av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 6,1 %. Utredningen
förordade härjämte en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften
från 4 till 5,3 %. Chefen för finansdepartementet föreslår i
stället den uppräkning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
till 7 % som tidigare redovisats. I en särskild proposition 1974: 129,
som behandlas av utskottet i dess betänkande 1974: 32, har härjämte
föreslagits en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
med 0,5 % för finansiering av skattereformen.

SfU 1974: 33

Utskottet har inhämtat skatteutskottets yttrande över såväl de i propositionerna
1974: 129 och 1974: 132 föreslagna avgiftshöjningarna och
de ovan redovisade motionsyrkandena som över två med anledning av
propositionen 1974:129 väckta motioner vari yrkas avslag på den halvprocentiga
höjningen av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen.

Skatteutskottet har i sitt yttrande, som är fogat som bilaga till detta
betänkande, biträtt de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna
och alltså avstyrkt bifall till samtliga ovannämnda motionsyrkanden.
Utskottet understryker därvid att det med hänsyn till det
samhällsekonomiska läget är nödvändigt att skatte- och avgiftsomläggningen
totalfinansieras. Utskottet hänvisar till att löntagarorganisationerna
vid överläggningar med regeringen under våren 1974 varit av
samma uppfattning. Skatteutskottet har vid sina överväganden av olika
tänkbara finansieringsalternativ funnit att den i propositionerna 1974:
129 och 1974:132 föreslagna finansieringen av skattesänkningen är
att föredra.

Socialförsäkringsutskottet ansluter sig till skatteutskottets uppfattning.
Utskottet, som inte kan biträda den i motionen 1974: 1891 framförda
uppfattningen att kommun och landstingskommun bör erlägga
oförändrad avgift, biträder alltså förslaget i propositionen och avstyrker
därför bifall till samtliga berörda motionsyrkanden.

Avslutningsvis vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över det förslag
till beräkning av egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift som läggs
fram i propositionen och som innebär att den fasta delen av denna avgift
slopas och den rörliga delen fastställs enligt regler enhetliga för
hela riket. Förslaget i denna del torde innebära en avsevärd administrativ
förenkling.

Mot de till utskottet hänvisade förslagen till författningsändringar har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

1. beträffande höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen att

riksdagen avslår

a. motionen 1974: 1889,

b. motionen 1974: 1890 (yrkande 3),

c. motionen 1974: 1891 (yrkande 6 i motsvarande del);

2. beträffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landstingskommun att

riksdagen avslår motionen 1974: 1891 (yrkande 6 i motsvarande
del;

SfU1974: 33

3. att riksdagen antar den i propositionen 1974: 132 föreslagna lydelsen
av 19 kap. 4 § lagen om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring; 4.

beträffande författningsförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring i
den mån den inte behandlats under 3,

b. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg;

5. beträffande ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg

att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 155 (yrkande 3),

b. motionen 1974: 281,

c. motionen 1974: 995,

d. motionen 1974: 1312,

e. motionen 1974: 1871 (yrkande 6 i motsvarande del);

6. beträffande statligt grundbidrag till kommunerna

att riksdagen avslår motionen 1974: 1871 (yrkande 6 i motsvarande
del).

Stockholm den 21 november 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c),
fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm
(vpk), Nilsson i Norrköping (s), fröken Rogestam (c) och herr
Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

SfU 1974: 33

Reservationer:

beträffande höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i
Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herr Fridolfsson (m) och fröken
Rogestam (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på sid. 10 som börjar med
”Socialförsäkringsutskottet ansluter” och slutar med ”berörda motionsyrkanden.
” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet kan för sin del inte ansluta sig till skatteutskottets
uppfattning. Höjningarna av arbetsgivaravgifterna under nästa
år måste begränsas till vad som erfordras för finansieringen av omläggningen
av sjukförsäkringsavgiften och höjningen av folkpensionerna.
Ytterligare avgiftsbelastning kan få allvarliga verkningar på såväl sysselsättningen
som penningvärdet. Konjunkturbedömningen för den närmaste
framtiden ger anledning till stor försiktighet. Vidare bör försäkringsavgifter
användas till finansiering av de förmåner de nominellt är avsedda
för. Att på det föreslagna sättet finansiera skatteomläggningar
måste, liksom när det gäller avgiften till folkpensioneringen, leda till ytterligare
svårigheter i strävandena att förenkla skattesystemet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna
1974: 1889 och 1974: 1890, den sistnämnda motionen i motsvarande del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1974: 1889, 1974:
1890 och 1974: 1891, de två sistnämnda motionerna i motsvarande
del, i skivelse till Kungl. Maj:t begär förslag snarast om
sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring att
socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen skall utgå med
6,1 % av avgiftsunderlaget;

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
”Socialförsäkringsutskottet ansluter” och slutar med ”berörda motionsyrkanden.
” bort ha följande lydelse:

Enligt förslaget i propositionen skall som tidigare nämnts hela finansieringen
av skattereformen ske genom en höjning av socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning innebär skatteutredningens
förslag om höjning av sjukförsäkringsavgiften till 6,1 %
och av den allmänna arbetsgivaravgiften till 5,3 % en bättre avvägning
inte minst med hänsyn till att socialförsäkringsavgiften inte tas ut på den
del av lönen som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Enligt utskottets uppfattning bör också kommuner och landsting erhålla
ytterligare kompensation för de merkostnader och inkomstförluster
som för deras del blir följden av förslagen i propositionen. Denna kom -

SfU 1974: 33

pensation bör åstadkommas genom en befrielse från höjningen av sjukförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen. Förslag till erforderliga författningsändringar
bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1891 i motsvarande
del samt med anledning av motionerna 1974: 1889 och
1974: 1890, den sistnämnda i motsvarande del, hos regeringen
begär förslag snarast om sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen
om allmän försäkring, att socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen
skall utgå med 6,1 % av avgiftsunderlaget;

beträffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landstingskommun 3.

av herr Olsson i Stockholm (vpk) som, under åberopande av motiveringen
i reservationen 2, anser att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1891 i motsvarande
del hos regeringen begär förslag snarast till riksdagen om
sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring, att
socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen för kommun och
landstingskommun skall utgöra 3,8 % av avgiftsunderlaget;

beträffande ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg (punkterna 5 och 6 i utskottets hemställan)

4. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med
”Förslaget i” och slutar på s. 9 med ”kommunalekonomiska utredningen”
bort ha följande lydelse:

Nuvarande regler för inkomstprövning för erhållande av hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg innebär att förmånen minskas med 50 %
av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten
överstiger 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för vardera
av två makar. I propositionen föreslås en minskning av reduceringsfaktorn
från hälften till 1/3. Med nuvarande snabba penningvärdeförändring
bör enligt utskottets mening minskningen av reduceringsfaktom
lämpligen kombineras med en höjning av den prövningsfria årsinkomstgränsen.

I fråga om de kommunala bostadstilläggen råder stora skillnader mellan
olika orter i landet. I många kommuner tvingas pensionärerna använda
pensionen för att betala hyran, medan de i andra kommuner får
ett tillägg motsvarande hela hyran för en normallägenhet. Enligt utskottets
mening är det angeläget att även kostnadsansvaret för bostadstilläggen
ändras.

SfU 1974:33

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionerna
1974: 155 och 1974: 1871 om reviderade inkomstprövningsgränser
och yrkandet i sistnämnda motion om ett särskilt statligt grundbidrag.

dels att utskottet bort hemställa
under 5 a och e

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 155 i vad den behandlas
i detta betänkande och till motionen 1974: 1871 i motsvarande
del hos regeringen begär skyndsamt förslag om reviderade
inkomstprövningsgränser för rätten till hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg,
under 6

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1871 i motsvarande
del hos regeringen begär skyndsamt förslag om ett statligt
grundbidrag av förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad pensionstagare
för utgivande av kommunalt bostadstillägg, förbundet
med villkor om att tilläggen skall motsvara pensionärens
faktiska hyreskostnad.

SfU 1974: 33

Bilaga

Skatteutskottets yttrande över propositionerna 1974:129 och 1974:132
i vad de innehåller förslag till finansiering av den i sistnämnda proposition
föreslagna sänkningen av inkomstskatten samt över vissa i anledning
av propositionerna väckta motioner.

Till socialförsäkringsutskottet

Genom beslut den 5 november 1974 har socialförsäkringsutskottet anhållit
om skatteutskottets yttrande över

dels prop. 1974: 129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner
och en iagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern samt
prop. 1974: 132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m. i
vad de innehåller förslag till finansiering av den i sistnämnda proposition
föreslagna sänkningen av inkomstskatten,
dels de med anledning av prop. 1974: 129 väckta motionerna 1974:
1884 av herr Fälldin m. fl., såvitt avser punkten 3 i motionens hemställan,
och 1974: 1886 av herr Ringaby m. fl.,
dels de med anledning av prop. 1974: 132 väckta motionerna 1974:
1889 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl., såvitt avser
punkten 3 i motionens hemställan, och 1974: 1891 av herr Hermansson
m. fl., såvitt avser punkten 6 i motionens hemställan.

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Förslagen i prop. 1974: 132, som är utformade i huvudsaklig överensstämmelse
med 1972 års skatteutrednings förslag i betänkandet (SOU
1974: 20) Förslag till skatteomläggning m. m., innebär att löntagarna
inte längre skall erlägga sjukförsäkringsavgift och att deras rätt till avdrag
vid taxeringen för sådan avgift slopas fr. o. m. 1976 års taxering.

Den nuvarande avtrappningen av grundavdragen upphör och statsskatteskalan
justeras, vilket medför att marginalskatten lindras främst
för inkomsttagare i melianinkomstlägena och skärps något för inkomsttagare
i de högre inkomstskikten.

Inkomsttagare i aktiv ålder med en till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, som inte överstiger 36 000 kr., medges ett extra avdrag på
den slutliga skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr. per år.
Vidare tillförsäkras folkpensionärer, vilkas statligt taxerade inkomst inte
överstiger 36 000 kr., extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.
Om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger 36 000
kr., avtrappas den särskilda skattereduktionen och det extra avdraget för

SfU 1974: 33

folkpensionärerna på 500 kr. med 10 resp. 20 % av den del av den
taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Därigenom är avdragen
helt avtrappade, när den taxerade inkomsten uppgår till 38 500 kr.

De ovannämnda åtgärderna på skatte- och avgiftsområdet medför
skattesänkningar i alla inkomstlägen utom de allra högsta. Procentuellt
sett är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat
i kronor är skattelättnaden däremot störst vid årsinkomster mellan
50 000 och 100 000 kr., där den uppgår till drygt 2 000 kr.

För att bereda en lättnad främst för småföretagarna skall egenavgift
enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de
första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

I avsikt att lindra marginaleffekterna för folkpensionärerna skall avtrappningen
av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension
ske med en tredjedel i stället för som f. n. med hälften av den
sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000
kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär.

Kommuner och landsting skall enligt förslaget kompenseras för bortfall
av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreglerna och för
ökade kostnader för hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpensionärerna.

De ovannämnda ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1975.

Kostnaderna för reformerna, som beräknats till 4 800 milj. kr., föreslås
täckta genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas
socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till
7 %.

De föreslagna skatte- och socialpolitiska åtgärderna, som får ses som
ett provisorium i avvaktan på det slutliga resultatet av den inom skatteutredningen
pågående översynen av skattesystemet, syftar till att åstadkomma
lindring i marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena
och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster.
Löntagarorganisationerna har vid överläggningar med regeringen i våras
utfäst sig att beakta skatteomläggningen vid de kommande avtalsförhandlingarna.
Härigenom skapas förutsättningar för att man vid dessa
förhandlingar skall kunna uppnå reella ekonomiska förbättringar för
löntagarna utan att löneökningarna får ogynnsamma verkningar från
stabiliseringspolitisk synpunkt. För att tillgodose löntagarorganisationernas
önskemål om skattelättnader även beträffande 1976 års inkomster
har skatteutredningen i tilläggsdirektiv den 13 september 1974 fått i
uppdrag att senast till årsskiftet lägga fram förslag härom.

Från dessa utgångspunkter har utskottet funnit att de föreslagna åtgärderna
tillsammantagna är väl ägnade att tillgodose de med reformen

SRJ1974: 33

avsedda syftena. Utskottet tillstyrker därför i princip de i prop. 1974:
132 framlagda förslagen på beskattningsområdet. Det bör emellertid
understrykas att en förutsättning härför är att även de till socialförsäkringsutskottet
remitterade förslagen i propositionen godkänns. Skatteutskottet
kan alltså inte tillstyrka de i motionen 1974: 1891 av herr
Hermansson m. fl. förordade riktlinjerna för reformen.

I ett hänseende har utskottet emellertid inte ansett sig kunna biträda
departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av avdragsrätten
för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering. Vid
en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974 års
sjukförsäkringsavgift har utskottet nämligen kommit till slutsatsen att
denna avdragsrätt bör bibehållas men maximeras till högst 500 kr.
Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter upp till denna
summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

För staten och kommunerna medför denna begränsade avdragsrätt
ett inkomstbortfall som kan beräknas till ca 900 milj. kr. Detta inkomstbortfall
uppkommer som en teknisk följd av uppbördssystemet först
hösten 1976 och våren 1977 och är inte medräknat i prop. 1974: 132.
Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket
exempelvis kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och
1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års
skatteutredning beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Av det sagda framgår att utskottet endast delvis kunnat biträda det
i motionerna 1974: 1888 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin
m. fl. och 1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka framförda förslaget
om att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften skall bibehållas
vid 1976 års taxering och att utskottet avstyrker de i motionen 1974:
1888 framställda yrkandena om ändringar i skatteskalan och ökat avdrag
vid inkomsttaxeringen för egenavgift enligt förordningen om allmän
arbetsgivaravgift.

Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån undvika
kommunalskattehöjningar, som helt eller delvis förtar effekterna av
reformen, tillstyrker utskottet också att kommuner och landsting kompenseras
för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler
i enlighet med de grunder som anges i propositionen. Därvid skall
givetvis beaktas vad utskottet föreslagit beträffande avdragsrätten för
sjukförsäkringsavgiften vid 1976 års taxering.

I fråga om finansieringen av skatte- och avgiftsomläggningen yrkas i
de av socialförsäkringsutskottet helt eller delvis behandlade motionerna
1974: 1884 av herr Fälldin m. fl. och 1974: 1886 av herr Ringaby m. fl.
avslag på förslaget i prop. 1974: 129 om höjning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter och i motionerna
1974: 1889 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin
m. fl och 1974: 1891 av herr Hermansson m. fl. att den i prop. 1974:

SfU 1974: 33

132 föreslagna höjningen av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter
till sjukförsäkringen begränsas till 6,1 %. I sistnämnda
motion yrkas dessutom att kommuner och landsting undantas från
höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Dessa förslag
får ses mot bakgrund av övriga yrkanden i motionerna.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget vill utskottet särskilt
framhålla nödvändigheten av att den nu aktuella skatte- och avgiftsomläggningen
totalfinansieras. Som framgår av finansutskottets betänkande
FiU 1974: 25 har löntagarorganisationerna vid de tidigare nämnda
överläggningarna med regeringen varit av samma uppfattning. Vid
sina överväganden av olika tänkbara finansieringsalternativ har utskottet
funnit att de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen är att föredra. Det innebär
att utskottet för sin del tillstyrker de i prop. 1974: 129 och 1974:
132 föreslagna avgiftshöjningarna för finansieringen av reformen och
avstyrker de ovannämnda yrkandena i motionerna 1974: 1884, 1974:
1886, 1974: 1889, 1974: 1890 och 1974: 1891. Härav följer att utskottet
inte heller kan tillstyrka de till skatteutskottet hänvisade förslagen om
höjningar av företagsbeskattningen i motionerna 1974: 1890 och 1974:
1891 eller av den allmänna arbetsgivaravgiften i sistnämnda motion.
Utan närmare utredning är utskottet inte berett tillstyrka den i motionen
1974: 1890 förordade omläggningen av energiskatten på elkraft.

Stockholm den 14 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson
i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c),
Carlstein (s), Mundebo (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s) och
herr Lundgren (s).

Avvikande meningar

1. av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson
i Järvsö (c), som ansett att den del av utskottet yttrande, som på s.
2 börjar med ”Från dessa” och på s. 4 slutar med ”på elkraft”, bort
ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär, att den i propositionen 1974: 132 föreslagna
sänkningen av inkomstskatten i första hand skall finansieras ge -

SfU 1974: 33

nom att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen 1975 höjs med 3,2 %
till 7 % på utbetalda löner och på företagarnas egna inkomster (prop.
1974: 132). Av denna höjning motsvarar 2,3 % bortfallande egenavgifter
från löntagarna. Återstoden tas i anspråk för att finansiera en del av
ändringarna i skatteskalan, införandet av fasta grundavdrag, införandet
av särskild skattereduktion m. m. Detta sker på indirekt väg genom
att anspråken på budgetmedel till sjukförsäkringen minskar vid en avgiftshöjning.
Resterande del av skatteomläggningen finansieras på motsvarande
sätt indirekt genom höjning av arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen
(prop. 1974: 129). Regeringens förslag till höjning av avgiften
till folkpensioneringen med 0,9 % 1975 och 0,5 % 1976 är sålunda
tillsammans med den beräknade höjningen med 0,6 % 1977 0,5 %
större än vad som betingas av folkpensionshöjningama och sänkningen
av pensionsåldern.

Som framhålls i motionen 1974: 1890 är det oundvikligt att en så stor
sammanlagd höjning av arbetsgivaravgifterna som 4,1 % 1975 och fortsatta
höjningar åren därpå får allvarliga verkningar bl. a. på sysselsättningen.
Risken ökar om konjunkturen försämras under nästa år. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att höjningarna av arbetsgivaravgifterna
nästa år därför bör begränsas till vad som erfordras för att
finansiera omläggningen av sjukförsäkringsavgiften och höjningarna av
folkpensionerna. Övriga delar av skattereformen, motsvarande ett avgiftsuttag
på 1,4 %, bör alltså finansieras på annat sätt. I likhet med
motionärerna anser utskottet att det bör ske genom en höjning av bolagsskatten
samt genom en omläggning och viss höjning av energiskatten
på elektrisk kraft.

Vad gäller förslagen till finansiering av den i propositionen 1974: 132
föreslagna sänkningen av inkomstskatten avstyrker utskottet sålunda
propositionerna och tillstyrker yrkandena i motionerna 1974: 1884
(punkt 3) och 1974: 1890 (punkt 3). Utskottet avstyrker nu behandlade
yrkanden i motionerna 1974: 1886, 1974: 1889 och 1974: 1891 i de delar
dessa inte sammanfaller med vad som hemställts i de båda tidigare
nämnda motionerna.

När det gäller frågan om slopandet av avdragsrätten för löntagarnas
sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering (1974 års avgifter) har utskottet
vid en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt kommit
till slutsatsen, att denna avdragsrätt bör bibehållas men maximeras
till högst 500 kr. Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter
upp till denna summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

SfU 1974: 33

Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis
kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och
1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skatteutredning
beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Av det sagda framgår att utskottet endast delvis kunnat biträda det i
motionerna 1974: 1888 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin
m. fl. och 1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka framförda förslaget
om att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften skall bibehållas
vid 1976 års taxering och att utskottet avstyrker de i motionen 1974:
1888 framställda yrkandena om ändringar i skatteskalan och ökat avdrag
vid inkomsttaxeringen för egenavgift enligt förordningen om allmän
arbetsgivaravgift.

Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån undvika kommunalskattehöjningar,
som helt eller delvis förtar effekterna av reformen,
tillstyrker utskottet också att kommuner och landsting kompenseras
för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler i
enlighet med de grunder som anges i propositionen. Därvid skall givetvis
beaktas vad utskottet föreslagit beträffande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften
vid 1976 års taxering.

Beträffande övriga med skatteomläggningen sammanhängande frågor
återkommer utskottet i sitt betänkande i anledning av prop. 1974: 132
jämte motioner.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anfört
följande:

Enligt vår mening bör socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen höjas så mycket, att den intäktshöjning som detta
medför motsvarar inkomstbortfallet för statskassan i samband med
att löntagarnas socialförsäkringsavgift borttas respektive utgiftsökningen
i samband med att pensionsvillkoren förbättras. Vi finner det principiellt
felaktigt att andra kostnader än sådana, som sammanhänger med sjukförsäkring
eller pensionering, skall finansieras med höjning av socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen.
Mot denna bakgrund kan vi inte tillstyrka att socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen höjs mer än 2,3 procentenheter till 6,1 % eller att
socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjs med mer än 0,4
procentenheter till 3,7 %. Den nu aktuella skatteomläggningen bör få
ett inslag av verklig skattesänkning, och vi anser att någon alternativ
finansiering av de 1,4 procentenheters ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiftema
som regeringen föreslagit inte bör ske.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 7400S1