Socialförsäkrings utskottets betänkande nr 24 år 1974
SfU 1974:24
Nr 24
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
allmän egenpension m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1974:153 av fru Frankel m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förnyad översyn och förslag till ändring av gällande
regler för erhållande av änkepension i syfte att avskaffa inkomstprövningen
för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960;
motionen 1974:158 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl. (fp)
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag
om allmän egenpension enligt de riktlinjer som skisserats i motionen;
motionen 1974:206 av herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Johansson
i Skärstad (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att äkta makar
jämställs i ATP-hänseende;
motionen 1974:410av herrar Hörberg (fp) och Hyltander(fp) vari hemställs
att lämplig, redan tillsatt utredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag
att lösa problemet med rättvis fördelning av ålderspensionen inom ATP
mellan makar;
motionen 1974:675 av fru Jacobsson (m)och fru Diesen (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande till
att änkor med femtondelsreducerad pension skall garanteras minst en hel
änkepension från folkpensioneringen eller motsvarande belopp om de på
grund av arbetsmarknadsskäl eller av andra rimliga orsaker ej kan erhålla
en inkomst som med ett skäligt belopp överstiger en sådan hel pension;
motionen 1974:676 av fru Jacobsson (m)och fru Troedsson (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande
till att frånskild kvinna skall erhålla rätt till änkepension under förutsättning
att hon tilldömts underhållsbidrag av mannen i äktenskapsskillnadsdom
i enlighet med vad i motionen anförts;
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 24
SfU 1974:24
2
motionen 1974:677 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär utredning av hemmafruarnas
trygghetsfrågor i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna;
motionen 1974:678 av herrar Josefson (c) och Börjesson i Falköping (c)
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en snabb översyn av
gällande regler för erhållande av änkepension i syfte att eliminera de orättvisor
som gällande bestämmelser innebär i de fall då makens död inträffat
före den 30 juni 1960;
motionen 1974:681 av fru Lundblad m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär översyn av de bestämmelser som gäller pensioner
åt efterlevande i syfte att ge lika villkor för män och kvinnor i det allmänna
pensionsförsäkri ngssystemet;
motionen 1974:693 av fröken Sandell m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
antar följande såsom motionärernas förslag betecknade
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas att 14 kap. 2 >; lagen (1962:38Dom allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse:
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
14 kap.
2 S
Rätt till änkepension tillkommer Rätt till änkepension tillkommer
änka efter den försäkrade, om äk- änka efter den försäkrade, om äktenskapet
varat minst fem år och in- tenskapet varat minst fem år.
gåtts senast den dag dd den försäkrade
fyllde sextio är.
Äro de till änkan.
Änkepension skall börja utgå.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
motionen 1974:1296 (jfr 1974:1542) av fru Fredgardh m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändrade bestämmelser,
innebärande att efterlevandeskyddet görs neutralt i förhållande till kön;
motionen 1974:1313 av herrar Åkerlind (m) och Winberg (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till innevarande års riksdag,
syftande till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring att rätten till
full änkepension från folkpensioneringen, då denna grundas på förekomsten
SfU 1974:24
3
av barn, samt rätten till barntillägg från folkpensioneringen, upphör först
då barnet uppnått 18 år i enlighet med vad i motionen anförts.
Gällande rätt
Folkpensioneringen
Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är bosatt
i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde 62
år och för de fem åren närmast dessförinnan. Ålderspension utgår från 67
års ålder. På framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare,
dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 63 års ålder. Förtida uttag
skall göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Pensionsuttaget
kan också uppskjutas.
Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 % för varje
månad som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad
då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjuts uttaget ökas pensionen på motsvarande
sätt. Hänsyn tas dock härvid inte till tid efter den månad under
vilken den försäkrade fyller 70 år och inte heller till tid, då den försäkrade
åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller saknat rätt till folkpension.
Framställning om förtida uttag av ålderspension kan återkallas.
Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är-liksom ökningen vid uppskjutet
uttag - livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder.
Ålderspension som uttas vid 67 års ålder utgör för en ensam pensionär
90 % av basbeloppet och för vardera av två makar 70 % av basbeloppet.
Förtidspension utgår till försäkrad, som fyllt 16 år, för tid före den månad,
då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom,
om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av
den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den
försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat
till viss tid. I övrigt gäller samma bestämmelser som för förtidspension.
Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad, som fyllt
60 år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit
kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Såsom ytterligare förutsättning
för rätt till förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades
möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med
minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.
Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så att försäkrad, vars förmåga
eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav
1* Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 24
SfU 1974:24
4
återstår, är berättigad till hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två
tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension.
Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som
tas ut vid 67 års ålder.
En änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon inte åtnjuter
ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års ålder vid
mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller ha vårdnaden
om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens
död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör
änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes
rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet
upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda
tidpunkt.
För änka, vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med
barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda
tidpunkten fyllt 50 år, utgår änkepensionen med samma belopp som ålderspension
från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar
pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död
eller vid den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet
understeg 50 år. I förekommande fall kan jämte änkepension utgå kommunalt
bostadstillägg och pensionstillskott. Fr. o. m. den månad då änkan
fyller 67 år utbyts-i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensioneringen-änkepension
mot ålderspension.
Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka under förutsättning att kvinnan stadigvarande sammanbodde
med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och tidigare
varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom. Änkepension
dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Uppfyller en änka förutsättningarna
för rätt till två eller flera av förmånerna barnpension, förtidspension, änkepension
eller hustrutillägg, utgår endast en av förmånerna.
För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan
är däremot inkomstprövad. Om mannen avlidit under tiden den 1 juli
1958-den 30 juni 1960 är emellertid viss del av pensionen, det s. k. garantibeloppet,
fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet
inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1959, en tredjedel
och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959-den 30 juni 1960,
två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.
Inkomstprövningen innebär att pensionen skall minskas med en tredjedel
av änkans inkomst till den del den överstiger 2 000 kr. för år. Med inkomst
avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension, arbetsinkomst, ränteinkomst
och avkastning av fastighet. Vid beräkning av inkomsten skall
SfU 1974:24
5
årsinkomsten ökas med 10 % av det belopp varmed änkans förmögenhet
överstiger 50 000 kr. Änkepension som efter minskningen understiger 1/15
av full pension skall ej utgå. Det är att märka att minskningen av pensionsförmån
skall göras i första hand på kommunalt bostadstillägg och i
andra hand på änkepension.
Barnpension utgår till barn under 18 år, vars fader eller moder eller båda
föräldrar avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är
adopterat av annan än den avlidne eller dennes make.
Barnpension utgör 25 X av basbeloppet efter var och en av föräldrarna.
Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen, tillsammans
med barnet tillkommande ATP i form av barnpension, utgör 60 X av basbeloppet
om båda föräldrarna avlidit, 30 Xav basbeloppet om barnet samtidigt
uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott och 40
X av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna.
I sistnämnda fall inräknas även sådan folkpension i form av änkepension,
som utgår till kvinna som är barnets mor eller som varit gift med barnets
far eller har eller har haft barn med honom, under förutsättning att barnet
och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till
barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.
Till ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen utgår barntillägg
för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans hustru, om den
försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.
Barntillägg utgår inte till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid
före 67 år eller till pension som tillkommer gift kvinna som sammanbor
med sin make.
Barntillägget utgör 25 X av basbeloppet. Om barnet är berättigat till barnpension
utgör det 10 X av basbeloppet. Utgår förtidspension med två tredjedelar
eller hälften av hel förtidspension, nedsätts barntillägget på motsvarande
sätt. Åtnjuter den försäkrade ATP minskas honom tillkommande
barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat
överstiger halva basbeloppet.
Tilläggspensioneringen
Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och familjepension
som utgår utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas
på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin
aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades
inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m.
det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit
eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring
är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i in
-
SfU 1974:24
6
komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Som inkomst
av förvärvsarbete anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vårdbidrag
enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån den sammanlagda
inkomsten överstiger ett visst minsta belopp, nämligen det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten utgör sju och en halv gånger samma belopp.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad,
skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör
den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.
I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat
förvärsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng
i regel bara om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven
tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas
försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tillläggspensioneringen,
trots att pensionsgrundande inkomst inte beräknas för
sådant år.
Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under
vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet
pensionsuttag efter samma regler som inom folkpensioneringen. Om den
försäkrade gör förtida uttag av ålderspension tas vid pensionsberäkningen
hänsyn även till pensionspoäng som kan föreligga för det år som närmast
föregår det varunder pensionen börjar utgå. Tas pensionen således ut under
det år, varunder den försäkrade fyller 66 år, eller tidigare, blir det alltså
fråga om att först bestämma pensionen provisoriskt. Den omräknas sedan
kännedom vunnits om pensionsgrundande inkomst och därmed även
om poängtal för det sista året före pensioneringen.
Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder motsvarar
60 X av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall
utges och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet
på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats
för mindre än 30 år skall pensionen minskas med 1/30 för varje felande
år (30-årsregeln.)
Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller
67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär
uppnår 67 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är desamma
som inom folkpensioneringen, likaså pensionsgraderingen. Förtidspension
SfU 1974:24
7
kan således vara hel, två tredjedels eller halv pension.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som
den försäkrade skulle bli berättigad till om han började åtnjuta sådan pension
fr. o. m. den månad då han uppnår 67 års ålder. Pensionen beräknas under
antagande att den försäkrade även tillgodoräknas pensionspoäng (antagandepoäng)
för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det
då han uppnår 65 års ålder. För att antagandepoäng skall få tillgodoräknas
fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft
en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete
uppgående till minst det vid årets ingång gällande basbeloppet
eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast
före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger
det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär
att antagandepoängen sätts lika med medeltalet av de två högsta poängtalen
under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär
att antagandepoängen baseras på poängförvärven under samtliga år t. o. m.
året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen sätts därvid lika med
medeltalet för halva antalet av de år som kommer i fråga, varvid åren med
de högsta poängtalen väljs.
Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade
vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet
poängår t. o. m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså, inberäknat åren med
antagandepoäng, vara minst tre.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få
förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt
till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för
minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen
beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt
samma metod som ålderspension.
En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom under
förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension
från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till
förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt
som krävs för rätt till sådan pension.
Änkepension utgår till änka efter den försäkrade om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan
berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda.
Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det
nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå
på nytt efter förste mannen.
Som tidigare nämnts likställs i fråga om rätt till änkepension inom folk -
SfU 1974:24
8
pensioneringen med änka ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande
sammanbor med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes
död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom.
Till skillnad härifrån krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen
att legalt äkenskap förelegat.
Änkepensionen utgör en viss procent av den egenpension som utgick
eller skulle ha utgått till den avlidne i form av ålerspension eller hel förtidspension.
Var han ålderspensionär räknar man med en ålderspension av
den storlek som gäller vid uttag från 67 års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade jämte
änkan efterlämnar barn som är berättigat till pension efter honom. Finns
inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 X av den försäkrades
egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn är änkepensionen
35 X av egenpensionen.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Allmän egen pension m. m.
Motioner med yrkanden om utredning av frågan om en allmän egenpension
har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen. 1966 beslöt
riksdagen på förslag av andra lagutskottet (2LU 1966:53) att överlämna motioner
i ämnet till pensionsförsäkringskommittén. Ett år senare begärde riksdagen,
likaledes på förslag av andra lagutskottet (2LU 1967:38), att frågan
om jämställdhet mellan män och kvinnor i socialförsäkringssystemet skulle
bli föremål för särskild utredning.
I ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande "Familjepensionsfrågor m. m.”
(SOU 1971:19) redovisade pensionsförsäkringskommittén sina överväganden
i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. Kommittén
undersökte bl. a. i vad mån de skillnader mellan kvinnor och män, som
finns i de nuvarande bestämmelserna inom den allmänna pensioneringen,
fortfarande är motiverade mot bakgrund av de förändringar som ägt rum
inom samhällslivet och den utveckling som kan förutses i framtiden.
För att klargöra vilka familjepensionsbestämmelser som kunde vara ändamålsenliga
i framtiden undersökte kommittén de situationer, då ett efterlevandepensionsskydd
kunde anses vara motiverat. Kommittén fann att
de personer, som särskilt behövde ett sådant skydd, var minderåriga barn,
försörjare till sådant barn samt efterlevande som på grund av ålder, hälsotillstånd
eller av arbetsmarknadsmässiga skäl hade särskilda svårigheter
att få förvärvsarbete.
Kommittén ansåg att änkepensioneringen i framtiden, när kvinnorna i
högre grad än nu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, borde ersättas med
dels en utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension
och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av
sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
SfU 1974:24
När så skulle kunna ske var enligt kommitténs mening inte möjligt att
med bestämdhet förutsäga. Mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen
talade framför allt den omständigheten att denna pensionsform
fyllde ett stort socialt behov.
För mera omedelbart genomförande lade kommittén fram förslag om
införande av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg. Syftet
med denna förmån skulle främst vara att förbättra situationen för änklingars
familjer samt för familjer där barnens föräldrar vid enderas död inte
var gifta. Vidare framlades förslag om att åldersgränsen för barnpension
inom folkpensioneringen skulle höjas från 16 till 18 år och att bestämmelserna
om hustrutillägg skulle ges motsvarande tillämpning beträffande män.
Kommittén ansåg också att änkepension inom tilläggspensioneringen vid
framtida pensionsfall inte borde utgå till unga kvinnor utan barn och föreslog
därför en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor inom
tilläggspensioneringen. Denna gräns borde enligt kommitténs mening sättas
vid 36 års ålder, eller samma gräns som gällde inom folkpensioneringen.
Beträffande reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension föreslog
kommittén den ändringen att sådant tillägg skulle kunna utgå även till
gift kvinna, som uppbar egenpension.
Vid 1973 års riksdag avvisades, i enlighet med socialförsäkringsutskottets
hemställan i betänkandet 1973:4, motioner med yrkandenom bl. a. utredning
och förslag om allmän egenpension med hänvisning till att pensionsförsäkringskommitténs
förslag var föremål för Kungl. Maj:ts prövning och att det
slutliga resultatet av kommitténs arbete borde avvaktas innan man tillsatte en
ny utredning.
Frånskild kvinnas rätt lill änkepension
Frågan om änkepension till frånskild kvinna har vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Två förslag i ämnet har lagts
fram, ett 1959 av socialförsäkringskommittén i betänkandet ”Förbättrade
familjeförmåner från folkpensioneringen m. m.” (SOU 1959:32) och ett i
en inom socialdepartementet utarbetad promemoria "Lag om allmän försäkring
m. m.” (SOU 1961:39). Enligt det förra, som enbart rörde folkpensioneringen,
skulle - under i princip samma förutsättningar som om äktenskapet
upplöstes först genom mannens död - ett belopp motsvarande
hälften av änkepensionen tillerkännas frånskild kvinna, när hennes förutvarande
man avled. Enligt det senare skulle, gemensamt för folk- och tillläggspensioneringen,
gälla att pensionsrätt skulle tillkomma frånskild kvinna,
som vid tiden för den förutvarande mannens död hade rätt till underhållsbidrag
från honom. Rätten till pension skulle vara begränsad till
ett belopp motsvarande underhållsbidraget. Å andra sidan skulle för det
fall att en försäkrad efterlämnade både änka och frånskild hustru i princip
ingendera kvinnans pension minskas på grund av att det fanns mer än
SfU 1974:24
10
en pensionsberättigad efter den försäkrade.
I prop. 1962:90 om den allmänna försäkringen upptogs ett förslag som
anslöt till denna konstruktion. Förslaget möttes av kritik från flera håll,
och i riksdagen väcktes motioner om ändringar i olika riktningar. Andra
lagutskottet framhöll (2LU 1962:27) att gällande familjerättsliga regler leder
till att underhållsbidrag till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall
och ofta med blygsamma belopp. Utskottet befarade att förslaget skulle fä
tämligen ringa effekt. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet förslaget och
förordade i stället en ny, förutsättningslös utredning. Denna utredning borde
även ta upp vissa motionsvägen framförda spörsmål om införande av änklingspensioner
och om en eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten
inom tilläggspensioneringen. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet
anfört.
Pensionsförsäkringskommittén behandlade i sitt betänkande frågan om frånskild
kvinnas rätt tili änkepension. Kommittén framhöll därvid bl. a. följande.
(SOU .1971:19 s 730
För ett socialförsäkringssystem är det naturligt, att man försöker finna
de situationer, där behovet av skydd - generellt sett - är störst. I fråga om
de frånskilda kvinnorna är detta icke lätt eftersom behovet vid den tidigare
makens död varierar mycket starkt. I ett avseende är skyddsbehovet klart.
Det gäller de fall, då den frånskilda kvinnan i sin vård har barn till sin
före detta make. I dessa fall torde det också vara ganska vanligt att kvinnan
är berättigad till underhållsbidrag icke blott för barnen utan även för egen
del.
En annan situation där behovet av skydd för den frånskilda kvinnan
bör diskuteras är de fall då hon är äldre. Ibland föreligger otvivelaktigt ett
uttalat skyddsbehov, t. ex. i det fall äktenskapet bestått lång tid och skilsmässan
äger rum när kvinnan, som kanske i hela sitt liv varit verksam
i hemmet, kommit upp i ålder. Motsvarande skyddsbehov föreligger inte
om äktenskapet upplösts tidigt, särskilt då barn ej finnes. Det skulle ur
social synpunkt vara orimligt att ge änkepension t. ex. i alla fall där frånskilda
kvinnor uppnått en viss ålder vid den förutvarande mannens död. Om två
makar gift sig i tjugoårsåldern och efter ett tioårigt barnlöst äktenskap skiljt
sig utan någon underhållsskyldighet sinsemellan skulle det framstå som
helt omotiverat, om kvinnan vid mannens död tjugo år senare skulle få
en änkepension. De försörjningsproblem som finnes vid mannens död har
ju regelmässigt funnits redan dessförinnan. Man måste konstatera, att behovet
av änkepensionsskydd för frånskilda kvinnor utan minderåriga barn
varierar mycket starkt och svårligen låter sig fånga i en generell formel.
Den pågående utvecklingen mot en allt större ekonomisk självständighet
för kvinnan talar för att behovet av ekonomiskt skydd för frånskilda kvinnor
utan minderåriga barn alltmer kommer att minska vid den förutvarande
makens död.
I den allmänna debatten har ibland framförts tanken på att dela upp
änkepensionsrätten mellan frånskild hustru och änka på ett sätt som sker
inom offentlig och privat tjänstepensionering. En uppdelning av detta slag
är mindre tilltalande för ett socialförsäkringssystem. Den minskar ju i motsvarande
mån skyddet för den man normalt vill skydda inom systemet,
SfU 1974:24
11
dvs. änkan. Uppdelningen måste också ske genom schablonartade metoder,
som framstår som egendomliga i det enskilda fallet.
Kommittén viii också erinra om att redan det nuvarande systemet innehåller
regler, som i sak gynnar den frånskilda kvinnan i det fall någon
ny änkepensionsberättigad hustru inte finnes och den frånskilda kvinnan
i sin vård har barn till sin före detta man. Om denne avlider blir nämligen
barnpensionen från tilläggspensioneringen avsevärt högre om änkepensionsberättigad
inte finnes. Om det t. ex. finnes ett efterlevande barn får detta
en barnpension av i princip samma storlek som en änkepension.
Syftet med kommitténs övriga förslag i detta betänkande har varit att
skapa större jämställdhet mellan man och kvinna. Det skulle mot denna
bakgrund te sig egendomligt att i nu ifrågavarande hänseende föreslå utvidgning
av de förmåner som endast kan tillkomma kvinnor utan att göra
något motsvarande förslag för män. Då kommittén i avsnitt 4.7 avvisat
tanken på generella änklingspensioner kan naturligtvis något förslag om
rätt till änklingspension för frånskild man ej framläggas.
Kommitténs i avsnitt 4.3 framlagda förslag om barnpensionstillägg är
så utformat, att det ger ett förbättrat skydd för frånskilda kvinnor med
barn vid förutvarande makens död. Barnpensionstillägget har inte gjorts
beroende av om mannen - eller den frånskilda kvinnan - gift om sig eller
ej. Det utgår också i alla fall då barn under 18 år finns och är alltså icke
beroende av om underhållsbidrag utgått. Förslaget om barnpensionstillägg
är också så konstruerat, att frånskild man med barn erhåller samma skydd
som den frånskilda kvinnan. Barnpensionstilläggen kommer att väsentligt
förbättra pensionsskyddet för frånskilda kvinnor med barn. Med hänvisning
till detta förslag och då - som nämnts - i vissa fall även tilläggspensioneringen
innehåller visst skydd för frånskilda män och kvinnor med barn anser sig
kommittén icke böra föreslå ytterligare åtgärder för att skydda efterlevande
frånskild make med barn.
Som nämts finns otvivelaktigt ett behov av änkepensionsskydd för vissa
äldre frånskilda kvinnor. Det är emellertid - som förut utvecklats - omöjligt
att generellt ange kriterier, som närmare avgränsar skyddet utan att göra
kretsen så vid att socialt omotiverad utbetalning får göras i en mängd fall.
Med hänsyn till den allmänna utveckling, som berörts i avsnitt 4.2, vore
det också mindre lämpligt att utvidga änkepensionsskyddet för denna kategori.
Dess skyddsbehov får i stället tillgodoses på annat sätt. Egenpensionering
är en väg. Kommittén vill här särskilt peka på de från och med
den 1 juli 1970 förbättrade möjligheterna till förtidspension. Ytterligare bör
nämnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den s. k. 60-drsregeln för rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
Det för änkas rätt till familjepension inom tilläggspensioneringen uppställda
villkoret att äktenskapet med den försäkrade skall ha ingåtts senast
den dag då denne fyllde 60 år har gällt alltsedan tilläggspensioneringen
infördes. Reglerna om ålderspension och om familjepension inom tilläggspensioneringen
tillkom efter mönster i huvudsak av motsvarande bestämmelser
inom statstjänstemannapensioneringen, och för rätt till änkepension
inom detta system gäller som förutsättning bl. a. att äktenskapet ingåtts
senast den dag mannen fyllde 60 år.
SfU 1974:24
12
Vid 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner med yrkande att 60-årsregeln skulle avskaffas. I sitt utlåtande 1966:13 framhöll andra lagutskottet
att det fanns skäl som talade för den av motionärerna hävdade meningen
att kravet på att äktenskapet skulle ha varat minst fem år för att grunda
rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen utgjorde en tillräcklig garanti
mot att försäkringen i denna del missbrukades. Utskottet menade därför
att frågan om 60-årsregeln inom tilläggspensioneringen borde bli föremål
för utredning inom pensionsförsäkringskommittén och hemställde att riksdagen
med anledning av motionerna skulle som sin mening ge till känna
vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Pensionsförsäkringskommittén (SOU 1971:19, s. 80 f.) uttalade i denna
fråga bl. a.
Såväl enligt statens och kommunernas pensionsreglementen som enligt
SPP:s försäkringsvillkor för tjänstepensionering gäller såsom förutsättning
för rätt till änkepension att äktenskapet med den försäkrade ingåtts innan
denne fyllt 60 år. Av förarbetena till motsvarande regel inom tillägspensioneringen
framgår, att personalpensioneringens regel stått som förebild.
Det har ansetts att överensstämmelse så långt möjligt bör råda mellan reglerna
inom närliggande pensionsområden. Ändamålet med bestämmelsen
synes vara att söka förhindra, att äktenskap ingås enbart med tanke på
att tillförsäkra efterlevande pensionsförmån. I hur stort antal fall så skulle
ske om regeln slopades förefaller svårt att bedöma.
Det är värt att särskilt notera att personalpensionsanordningar, inte folkpensioneringen,
stått som förebild när 60-årsregeln tillkommit. Inom folkpensioneringen
dominerar behovssynpunkter på ett helt annat sätt än inom
tilläggspensioneringen. Detta förhållande är anledning till att änkepensionsreglerna
inom de båda pensionsslagen skiljer sig även i andra avseenden
än i fråga om 60-årsregeln. 1 motsats till vad som gäller för rätt till änkepension
från folkpensioneringen kräves för rätt till änkepension från tillläggspensioneringen
att legalt äktenskap förelegat. Inom folkpensioneringen
utbytes änkepension mot ålderspension när änkan fyller 67 år. Inom tillläggspensioneringen
påverkas inte rätten till änkepension av att rätt till förtidspension
eller ålderspension från tilläggspensioneringen samtidigt föreligger.
Av det sagda synes framgå, att enbart önskemål om överensstämmelse
mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i det nu aktuella avseendet
inte kan anses vara ett fullgott skäl för att borttaga 60-årsregeln
inom tilläggspensioneringen. Detta utesluter inte att en sådan åtgärd kan
vara motiverad av andra skäl.
En avgörande synpunkt när det gäller att ta ställning till om 60-årsregeln
bör bibehållas är om risken för missbruk kan anses så stor att den motiverar
ett bibehållande av regeln. Enligt kommitténs uppfattning kan denna risk
inte anses så stor att den får hindra en ändring som ur sociala synpunkter
i många fall får anses önskvärd. Det bör framhållas att den begränsning
som ligger i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgör en garanti
mot otillbörligt utnyttjande av efterlevandeskyddet. En annan väsentlig omständighet
i sammanhanget är kommitténs under 4.5 framförda förslag att
änkepensionsrätten inom tilläggspensioneringen för barnlösa änkor, som inte
uppnått 36 års ålder, skall borttagas. Med hänsyn till det sagda anser sig
kommittén kunna föreslå att 60-årsregeln skall borttagas.
SfU 1974:24
13
Kostnaden för en reform av det slag som föreslås i detta avsnitt är av
obetydlig omfattning.
Inkomstprövning av änkepension
Motionsyrkanden av innebörd att inkomstprövningen skall avskaffas för
kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 har vid ett flertal tillfällen
prövats av riksdagen. I sitt betänkande 1972:2 lämnade socialförsäkringsutskottet
en redogörelse för frågans behandling fr. o. m. 1948, då änkepension
infördes i folkpensioneringen, t. o. m. 1971 och redovisade också de skäl
som pensionsförsäkringskommittén (SOU 1971:19, s. 81 ff) anfört mot att
avskaffa inkomstprövningen för de s. k. övergångsänkorna. Med anledning
av de i motionerna framförda rättviseaspekterna framhöll utskottet att det
i svensk rätt fanns åtskilliga exempel på fall, då till följd av övergångsbestämmelser
eller eljest vissa kategorier människor inte kommit i åtnjutande
av förmåner som ny lagstiftning erbjudit. Ett avskaffande av inkomstprövningen
för övergångsänkor skulle enligt utskottets uppfattning
visserligen undanröja den orättvisa som nu otvivelaktigt rådde mellan olika
kategorier änkor men skulle samtidigt ytterligare markera den olikhet som
enligt gällande regler förelåg mellan änkor med rätt till änkepension och
andra utan möjlighet att erhålla motsvarande inkomstförstärkning.
När motioner i ämnet återkom vid 1973 års riksdag konstaterade socialförsäkringsutskottet
(SfU 1973:3) att tidigare åberopade skäl mot att helt
avskaffa inkomstprövningen för änkepension inom folkpensioneringen alltjämt
ägde giltighet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna, och
riksdagen biföll utskottets hemställan.
Utskottet
Allmän egen pension m. m.
Av de motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande tar några
upp frågan om jämställdhet i pensionshänseende mellan män och kvinnor.
Sålunda begär fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl. i motionen
1974:158 utredning om och förslag till allmän egenpension, och motionerna
1974:206 av herrar Magnusson i Nennesholm och Johansson i Skärstad,
1974:410 av herrar Hörberg och Hyltander, 1974:677 av herr Johansson i
Skärstad m. fl., 1974:681 av fru Lundblad m. fl. och 1974:1296 av fru Fredgardh
m. fl. innehåller alla yrkanden som syftar till att åstadkomma jämställdhet
i pensionshänseende mellan könen.
Av den inledningsvis lämnade översikten (s. 80 framgår att de i motionerna
aktualiserade frågorna, vilka under en följd av år debatterats i riksdagen,
också berördes av pensionsförsäkringskommittén i dess i maj 1971
SfU 1974:24
14
avlämnade slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19).
Kommittén undersökte bl. a. i vad mån de skillnader mellan kvinnor och
män som nuvarande bestämmelser inom den allmänna pensioneringen innebar
var motiverade mot bakgrund av de förändringar vilka ägt rum inom
samhällslivet och den utveckling som kunde förutses i framtiden. Enligt
kommitténs mening borde änkepensioneringen i en framtid, när kvinnorna
i större utsträckning än,nu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, ersättas dels
av en utbyggd barnpensionering, dels av en oberoende av kön utgående
försörjarpension och dels av särskilda åtgärder för efterlevande som på grund
av sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
Kommittén, som fann det svårt att med bestämdhet förutsäga när
en så omfattande pensionsreform skulle kunna genomföras, ansåg för sin
del att främst sociala skäl talade mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen.
Kraven på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare
år vuxit sig allt starkare. Sedan i december 1972 har en av statsministern
tillkallad delegation (delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor)
till uppgift att på samhällets olika områden verka för åtgärder som skapar
ökad jämställdhet mellan könen. Betydelsefulla reformer inom arbetsmarknadspolitiken
och på utbildningsområdet har redan bidragit till att utjämna
skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighet att erhålla en produktiv
sysselsättning. Inte minst torde övergången till individuell beskattning av
inkomst av förvärvsarbete ha ökat kvinnornas benägenhet att ta anställning.
Den pågående daghemsutbyggnaden är också av betydelse i detta sammanhang.
Under senare år har riksdagen antagit flera beslut i syfte att undanröja
eller utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan gifta och ogifta
i socialförsäkringssystemet. Utskottet vill i sammanhanget särskilt erinra
om 1973 års beslut om föräldraförsäkring och om utbyggd barnpension samt
riksdagens begäran tidigare i år om en allsidig och förutsättningslös översyn
av frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet och om deltids- och
korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen. Detta utredningsuppdrag
har numera anförtrotts pensionsålderskommittén.
Som pensionsförsäkringskommittén framhöll i sitt slutbetänkande kan
det enligt utskottets mening-med hänsyn till samhällsutvecklingen och
till kvinnornas ökade utträde i arbetslivet - ifrågasättas om pensionssystemet
i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen
i framtiden. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra
förorda, att frågan hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande
till kön kan närmare utformas nu blir föremål för fortsatta, mer ingående
överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem
som angivits av pensionsförsäkringskommittén bör enligt utskottets
mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet, som
lämpligen bör bedrivas inom ramen för pensionsålderskommittén.
SfU 1974:24
15
Vad särskilt angår rätten till pension för vårdinsatser i hemmet vill utskottet-med
hänsyn till vad som anförts i motiveringen till motionen
1974:158 - ånyo erinra om att denna fråga skall bli föremål för en allsidig och
förutsättningslös översyn inom pensionsålderskommittén.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1974:158,
1974:206, 1974:410, 1974:677, 1974:681 och 1974:1296.
Änkepension m. m.
Motionärerna i motionen 1974:693 av fröken Sandell m. fl. yrkar att 60-årsregeln inom tilläggspensioneringen skall avskaffas. De framhåller att allt
fler människor i Sverige genom förvärvsarbete grundlägger rätt till egenpension
och att riskerna för spekulationsäktenskap därför torde vara små.
Någon bestämd åldersgräns där sådana risker skulle vara särskilt framträdande
torde enligt motionärernas mening f. ö. vara svår att fastställa och
antaganden om sådana åldersgränser bör inte vara avgörande för efterlevandes
rätt till trygghet.
Det för änkas rätt till familjepension inom tilläggspensioneringen uppställda
villkoret att äktenskapet med den försäkrade skall ha ingåtts senast
den dag då denne fyllde 60 år diskuterades av pensionsförsäkringskommittén
i dess slutbetänkande. Kommittén ansåg för sin del att den begränsning
som låg i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgjorde en garanti
mot att efterlevandeskyddet otillbörligt utnyttjades och att 60-årsregeln därför
kunde tas bort. I samband därmed hänvisade kommittén emellertid
till sitt förslag om att änkepensionsrätt inom tilläggspensioneringen inte
skulle tillkomma barnlösa änkor under 36 års ålder. Kommitténs förslag
i denna del har inte lett till lagstiftningsåtgärder.
Utskottet delar i och för sig den av pensionsförsäkringskommittén framförda
uppfattningen att det finns skäl som talar för att 60-årsregeln avskaffas.
Med hänsyn till att utskottet förordat en allmän översyn av efterlevandepensionens
framtida utformning anser utskottet sig inte böra biträda yrkandet
om omedelbar lagstiftning. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen.
Fru Jacobsson och fru Troedsson yrkar i motionen 1974:676 att frånskild
kvinna skall tillerkännas rätt till änkepension om hon har tilldömts underhållsbidrag
av mannen i äktenskapskillnadsdom, medan fru Jacobsson och
fru Diesen i motionen 1974:675 hemställer att änkor med 15-dels reducerad
pension skall vara garanterade minst en hel änkepension om de av arbetsmarknadsskäl
eller av andra orsaker inte kan erhålla en inkomst ”sorn med
ett skäligt belopp överstiger en sådan hel pension”.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om
änkepension till frånskild kvinna vid upprepade tillfällen varit föremål för
SfU 1974:24
16
riksdagens uppmärksamhet. Också pensionsförsäkringskommittén behandlade
ingående denna fråga men avvisade tanken på att utsträcka änkepensionsrätten
till frånskild kvinna med hänvisning bl. a. till svårigheten att
generellt ange kriterier som närmare avgränsade pensionsskyddet utan att
göra kretsen av pensionsberättigade så vid, att socialt omotiverade utbetalningar
fick göras i en mängd fall.
Som framgår av det föregående bör enligt utskottets mening frågan om
ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön bli föremål för
utredning. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning är utskottet inte
berett medverka till att kretsen änkepensionsberättigade kvinnor utvidgas
till att avse även frånskilda. Utskottet avstyrker därför bifall till denna motion.
Yrkandet i motionen 1974:675 om vidgad rätt till pension för vissa
kvinnor med reducerad änkepension inom folkpensioneringen synes närmast
beröra frågan om rätt till ersättning vid arbetslöshet. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet
har i juni 1974 tillkallat en utredning med uppgift
bl. a. att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Enligt utskottets mening kan det antas att den i
motionen aktualiserade frågan därmed kommer att kunna lösas. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall även till motionen 1974:675.
Rätten till änkepension inom folkpensioneringen kan helt eller delvis vara
beroende av om änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans
med barn under 16 år. Inom folkpensioneringen finns också en 16-årsgräns
för barntillägg till ålders- och förtidspension.
I motionen 1974:1313 yrkar herrar Åkerlind och Winberg att riksdagen
redan i år föreläggs förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring
att rätten till änkepension och till barntillägg från folkpensioneringen skall
upphöra först då barnet uppnått 18 års ålder.
Frågan huruvida rätten till änkepension på grund av barnförekomst och
till barntillägg skall upphöra då barnet uppnått 16 års ålder eller vid senare
tidpunkt diskuterades av Familjepolitiska kommittén i dess slutbetänkande
Familjestöd (SOU 1972:34). Kommittén framhöll att skäl snarare kunde
anföras för att sänka än att höja åldersgränsen för rätt till änkepension på
grund av barnförekomst, eftersom 16-årsgränsen närmast torde ta sikte på
tillsynskostnaderna för barnet. Däremot ansåg kommittén att det fanns skäl
som talade för en höjning av åldersgränsen när det gällde rätten till barntillägg,
eftersom dessa tillägg i första hand tillkommit för att täcka konsumtionskostnader.
Utskottet,som i allt väsentligt kan biträda familjekommitténs uppfattning,
är av skäl som tidigare redovisats, inte berett att nu medverka till en utvidgning
av änkepensionrätten. Utskottet har föreslagit att en utredning
angående efterlevandepensionens framtida utformning nu kommer till stånd
och att den bedrivs enligt de riktlinjer som uppdragits av pensionsförsäkringskommittén.
I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete bör enligt
SfU 1974:24
17
utskottets mening inte heller motionen 1974:1313 föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet har slutligen att ta ställning till motionerna 1974:153 av fru
Fraenkel m. fl. samt 1974:678 av herrar Josefson och Börjesson i Falköping.
Båda dessa motioner innehåller yrkanden som syftar till att undanröja den
inkomstprövning som enligt gällande bestämmelser skall ske i fråga om
pension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960.
Den nu aktuella frågan har under en följd av år prövats av riksdagen,
som avvisat motioner i ämnet med hänvisning till de utförliga skäl mot
att avskaffa inkomstprövningen som framförts av pensionsförsäkringskommittén.
Dessa enligt utskottets mening vägande skäl, vilka redovisats i socialförsäkringsutskottets
betänkande 1972:2, äger alltjämt i hög grad giltighet,
och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med anledning av följande motioner, nämligen
a) 1974:158,
b) 1974:206,
c) 1974:410,
d) 1974:677,
e) 1974:681,
f) 1974:1296,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära» pensionsålderskommittén
lår i uppdrag att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida
utformning,
2. avslår följande motioner, nämligen
a) 1974:153,
b) 1974:675,
c) 1974:676,
d) 1974:678,
e) 1974:693,
f) 1974:1313.
Stockholm den 16 oktober 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON
SfU 1974:24
18
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s). Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s),
herrar Hyltander* (fp), Marcusson (s), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson
i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c). Nilsson i Norrköping (s). Andersson
i Edsbro (c) och Larsson i Vänersborg (s).
* Ej närvarande vid betänkandeis justering.
Reservationer
1. Vid 2 a och d (inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen),
2 b (vidgad rätt till pension förvissa kvinnor med reducerad änkepension
inom folkpensioneringen), 2 c (änkepension till frånskild kvinna inom ATP)
och 2 f (änkepension och barntillägg från folkpensioneringen)
av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar nederst på s. 15 med
"Sorn framgår” och slutar på s. 17 med ”till motionerna.” bort ha följande
lydelse:
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om änkepension
till frånskild kvinna vid upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet.
Två förslag i ämnet har lagts fram, och enligt det ena av
dessa borde, gemensamt för folk- och tilläggspensioneringen, gälla att pensionsrätt
skulle tillkomma frånskild kvinna, som vid tiden för den förutvarande
mannens död hade rätt till underhållsbidrag från honom. Intet av
förslagen har lett till lagstiftningsåtgärder.
Utskottet,som nu förordaren utredning om efterlevandepensionens framtida
utformning, anser att denna bör omfatta också frågan om frånskild
kvinnas rätt till pension liksom den i motionen 1974:675 behandlade frågan
om vidgad rätt till pension för vissa kvinnor med reducerad änkepension
inom folkpensioneringen.
Det i motionen 1974:1313 av herrar Åkerlind och Winberg aktualiserade
spörsmålet om änkepension p. g. a. barnförekomst samt barntillägg inom
folkpensioneringen liksom motionerna 1974:153 av fru Fraenkel m. fl. och
1974:678 av herrar Josefson och Börjesson i Falköping med yrkanden om avskaffande
av den inkomstprövning som enligt gällande bestämmelser skall
ske i fråga om pension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 har
också så intimt samband med efterlevandepensionens framtida utformning
att dessa frågor enligt utskottets mening rimligen bör prövas av pensionsålderskommittén.
dels att utskottet under 2 a-d och f bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1974:153, 1974:675,
1974:676, 1974:678 och 1974:1313 i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär att pensionsålderskommittén får i uppdrag att utreda de
i motionerna aktualiserade frågorna.
SfU 1974:24
19
2. vid 2 a och d (inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen)
av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Den nu”
och slutar med ”till motionerna.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör alla änkor, oavsett när mannen avlidit, rimligen
kunna göraanspråk på lika behandling när det gäller rätten till änkepension.
Nu gällande bestämmelser skiljer mellan olika kategorier änkor och
måste därför anses klart otillfredsställande.
Av det föregående framgåratt utskottet nu förordaren utredning angående
efterlevandepensionens framtida utformning. Den i motionerna aktualiserade
frågan om inkomstprövning av änkepension ärav sådan art att den enligt
utskottets mening rimligen bör prövas i samband med denna utredning.
dels att utskottet under 2 a och d bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1974:153 och 1974:678
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära» pensionsålderskommittén
får i uppdrag att utreda frågan om inkomstprövning av änkepension
inom folkpensioneringen.
GOTAB 74 7952 Stockholm 1974