Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 2 år 1974
SfU 1974:2
Nr 2
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk
begravningsförsäkring.
Motionen
I motionen 1974:24 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Hörberg
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om allmän
obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om allmän
försäkring.
Gällande bestämmelser m. m.
Yrkesskadeförsäkringen
I flera utländska lagstiftningar ingår begravningshjälp som ett led i
sjukförsäkringen. I vårt land inrymmer den allmänna sjukförsäkringen
emellertid inte någon sådan hjälp. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp
finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende på
dödsfall vid yrkesskada. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar
i princip varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst här i landet.
Begravningshjälpen vid dödsfall på grund av yrkesskada utgörs av ett
belopp motsvarande 20 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring vid ingången av det år då dödsfallet inträffade. För närvarande
uppgår således ersättningen till 1 620 kr. En ytterligare förmån inom den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är livränta till efterlevande. Livränta
kan utgå inte endast till efterlevande make och barn utan även till den
avlidnes fader, moder eller adoptant som till följd av dödsfallet kommer
att sakna erforderligt underhåll.
Grupplivförsäkring
Under 1960-talet tecknades på en mycket stor del av såväl den
enskilda som den offentliga arbetsmarknaden i Sverige tjänstegrupplivförsäkring
för arbetstagare. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. I
allmänhet berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare,
som fyllt 18 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om
41 000 kr. Om arbetstagaren är 55 år eller äldre reduceras beloppet.
Tilläggsbelopp med högst 12 000 kr. utgår för omyndigt barn, som den
avlidne efterlämnar. Numera utgår med vissa undantag samma förmån
även för arbetstagare som är yngre än 18 år. För arbetstagare som saknar
närstående utgår begravningshjälp med 3 000 kr. För arbetstagare som är
äldre än 67 år men som kvarstår i arbetet även efter denna tidpunkt kan
begravningshjälp med samma belopp utgå efter särskild prövning.
Försäkringsbelopp utfaller med vissa undantag även vid arbetstagarens
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 2
SfU 1974:2
2
makes frånfälle under förutsättning att makarna har gemensamt, hemmaboende
barn under 17 år. Därvid gäller, att begravningshjälp utgår med
3 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp med 6 000 kr. för varje barn. Även
arbetsgivare och dennes make eller maka har i vissa fall möjlighet att
ansluta sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget. —
Tjänstegrupplivförsäkring omfattar i dag ca 3,2 milj. anställda.
Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar har utvecklats en vidsträckt
verksamhet med frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kategorier
människor. Försäkringarna byggs upp med de mest olikartade
kollektiv som bas. De kan omfatta medlemmar i en facklig organisation
eller annan förening, mödrar med barn under 16 år, fastighetsägare som
belånar sina hus i ett visst kreditinstitut etc. Dessa former av grupplivförsäkringar
lämnar regelmässigt utrymme för medinträde för den försäkrades
maka eller make. Till vissa försäkringar ansluts makar automatiskt, i
andra fall fordras särskild anmälan. I sistnämnda fall uppställs krav på att
en dominerande del av makarna skall vara anslutna för att försäkringen i
den delen skall träda i kraft. De frivilliga grupplivförsäkringarnas skydd
vid makes frånfälle är i allmänhet fullständigare än tjänstegrupplivförsäkringarnas
på det sättet att förekomsten av barn inte är villkor för
ersättning. — De frivilliga grupplivförsäkringarna omfattar f. n. ca 3,6
milj. direkt försäkrade.
Begravningskassor
Det är av intresse i sammanhanget att med några siffror belysa
omfattningen av den rörelse som bedrivs av begravningskassor samt av
sjuk- och begravningskassor. Båda slagen är föreningar som faller under
1938 års lag om understödsföreningar. Med en understödsförening förstås
en sådan förening för inbördes bistånd som avser att, utan affärsmässigt
drivande av försäkringsrörelse, idka verksamhet som faller inom personförsäkringens
område.
Medlemsantalet i de båda typerna av kassor har under senare år gått
ned betydligt. År 1955 utgjorde medlemsantalet i begravningskassorna ca
828 000 och i sjuk- och begravningskassorna ca 153 000, medan motsvarande
siffror för år 1971 uppgick till ca 536 000 resp. 89 000. Det
långt övervägande antalet personer är försäkrade i föreningar, som utger
kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr. Medelförsäkringssumman i
detta slag av föreningar uppgick år 1971 till 600 kr.
Socialhjälp till begravning
1 de fall då medel saknas till begravningskostnader kan ekonomisk
hjälp till dessa utgå i form av socialhjälp. Enligt uppgift i pensionsförsäkringskommitténs
ovannämnda betänkande har några siffror avseende
omfattningen av denna hjälp för hela landet inte stått att uppbringa. Av
upplysningar som införskaffats beträffande förhållandena i Stockholms
stad framgår emellertid att begravningshjälpen utgör en relativt obetydlig
SfU 1974:2
3
andel av socialhjälpsverksamheten, räknat såväl i antal hjälp tillfällen som
i belopp. Under år 1965 utgick sålunda hjälp till begravning genom
rekvisition från socialbyrå i 78 fall till en sammanlagd kostnad av 19 620
kr. Härtill kommer av polisen rekvirerade begravningar, vilkas antal inte
kan exakt anges men som enligt uppgift i betänkandet torde understiga
den nyss angivna siffran.
I fråga om kostnaderna för begravningshjälpen kan nämnas att i
Stockholms stad socialhjälp för sådant ändamål f. n. utgår med ca 700 kr.
jämte vissa tillägg avseende bl. a. annonskostnader. Kostnadsnivån i
Göteborg torde ligga på ca 600 kr. medan kostnaderna i Malmö varierar
mellan 400 och 500 kr.
Begravningsförsäkring i Norden och vissa andra europeiska länder
Norge
Enligt bestämmelser i den norska lagen om allmän försäkring utgår,
när försäkrad (i princip alla som är bosatta eller arbetstagare i Norge är
försäkrade) avlider, ett engångsbidrag med 20 procent av ett grundbelopp
om 9 200 norska kronor. Motsvarande gäller i fråga om make och barn
under 18 år som uppehåller sig i riket även om de inte är försäkrade. Om
den avlidne efterlämnar make eller har omvårdnad om barn och de
efterlevande var försäkrade vid dödsfallet höjs engångsbidraget till 45
procent av grundbeloppet. — För sjömän i utrikes fart samt vissa andra
utomlands tjänstgörande gäller särskilda regler. Engångsbidraget till dessa
kan dock aldrig utgå med lägre belopp än det ovan angivna. Med nu
gällande grundbelopp kommer alltså engångsbidraget vid dödsfall att
uppgå till 1 820 respektive 4 140 norska kronor.
Danmark
Regler om allmän begravningshjälp finns i loven om offentlig
sygesikring av den 9 juni 1971. Enligt denna skall efter försäkrad person
(i princip samtliga i Danmark bosatta) som avlider utgå en begravningshjälp
i form av ett grundbelopp om 950 danska kronor. Detta
indexregleras enligt särskilda bestämmelser. För person under 16 år
fastställer dessutom socialministern regler rörande ersättningens storlek.
För närvarande utgår begravningshjälpen med i huvudsak följande
belopp.
Förvuxna 1 100 danska kronor
För barn under 16 år
Vid barnets död innan det fyllt 1 år 440 danska kronor
Vid barnets död i åldern 1 —8 år 660 danska kronor
Vid barnets död i åldern 9—15 år 935 danska kronor
SfU 1974:2
4
Finland
Enligt folkpensionslagen gäller att, om försäkrad sorn inte åtnjuter
ålderdoms-, invaliditets- eller arbetslöshetspension avlider, maken erhåller
begravningsbidrag. Om den försäkrade inte efterlämnar make eller
makarna levt åtskilda på grund av hemskillnad, söndring i äktenskapet
eller annan orsak, betalas bidraget till dödsboet. Bidraget är indexreglerat
och utgår för närvarande med 952 finska mark.
Västtyskland
Dödsfallsersättning utgår med en engångssumma som motsvarar den
försäkrades dagsförtjänst under 20—40 dagar eller 3 månaders pension om
den avlidne är pensionär. Försäkrade är i princip samtliga anställda.
Särskilda regler finns dock för gruvarbetare, offentligt anställda, konstnärer
och jordbrukare.
Frankrike
Dödsfallsersättning utgår med ett engångsbelopp som motsvarar den
försäkrades inkomst under 90 dagar. Försäkrade är i princip alla anställda.
För jordbruksanställda, gruvarbetare, offentligt anställda, järnvägsanställda,
sjömän, egna företagare och jordbrukare gäller särskilda regler.
Belgien
Begravningsersättning utgår med ett engångsbelopp som motsvarar den
försäkrades inkomst under 30 dagar. Försäkrade är i princip samtliga
anställda. Särskilda regler gäller dock för egna företagare, jämvägsanställda
samt offentligt anställda.
Italien
Begravningsersättning utgår med ett engångsbelopp om 20 000 lire
(1 455 svenska kronor enligt köpkurs den 13.2.1974). Försäkrade är i
princip samtliga anställda. Särskilda regler gäller för sjömän, industriledare,
vissa fria yrken, jämvägsanställda, journalister, offentligt anställda,
köpmän och jordbrukare.
Pensionsförsäkringskommittén m. m.
I sitt slutbetänkande (SOU 1971:19) tog pensionsförsäkringskommittén
bl. a. upp frågan om en allmän försäkring för begravningshjälp
(s. 89—97). Kommittén konstaterade därvid att enligt dess mening
behovet av en hela folket omfattande försäkring avsedd att täcka
begravningskostnader inte var framträdande. Detta motiverade kom
-
SfU 1974:2
5
mittén bl. a. med att omfattningen av grupplivförsäkringen gav vid
handen att ett fullgott försäkringsskydd såvitt gällde begravningskostnader
torde finnas i det övervägande antalet fall då personer avled i aktiv
ålder.
Kommittén redovisade viss statistik över antalet avlidna personer, av
vilken framgår bl. a. att omkring 80 000 personer årligen avlider i Sverige.
År 1969 var siffran 83 352. Av dessa var drygt 65 000 folkpensionärer
(59 000 ålderspensionärer samt 6 000 änke- och förtidspensionärer),
medan ca 2 000 av de avlidna var barn under 15 år. I anslutning till dessa
siffror uttalade kommittén med hänvisning till tjänstegrupplivförsäkringarnas
nuvarande utformning att frågan om behovet av en särskild
försäkring för begravningshjälp i stort sett kunde begränsas till gruppen
ålderspensionärer samt till barn och ungdomar, som ännu inte inträtt i
förvärvslivet och fått det skydd som grupplivförsäkringarna erbjuder.
Kommittén hänvisade härefter till de siffror som redovisats rörande
omfattningen av den socialhjälp som utgick för begravningsändamål och
framhöll att någon exakt kartläggning av denna verksamhet inte varit
möjlig. Materialet gav emellertid vid handen att det är i förvånansvärt få
fall som socialhjälp anlitades för begravningskostnader. Även om man
därför inte fick dra den slutsatsen att hjälpbehov inte förelegat när
socialhjälp inte anlitats hade de inhämtade upplysningarna gett kommittén
den uppfattningen, att behovet av en särskild försäkring inte var
alltför framträdande. Kommittén konstaterade att det fanns all anledning
anta att det behov av hjälp som nu kunde finnas blev mindre allteftersom
fler och fler pensionärer fick större belopp från den allmänna pensioneringen
genom tilläggspensioneringens tillväxt, och kommittén erinrade
om att allmän pension utgår även för den månad då dödsfallet inträffat.
1 betänkandet uppgavs vidare att av de ca 80 000 bouppteckningar,
som inregistrerades under 1967, mindre än 10 000 inte utvisade någon
behållning, medan omkring 50 000 upptog en behållning på mer än
10 000 kr. Kommittén uttalade vidare.
I de fall då ingen nära anhörig lever efter den avlidne kan det inte
riktas någon bärande invändning mot att behållningen eller åtminstone en
del därav i första hand tas i anspråk för att täcka begravningskostnaderna.
1 viss mån andra synpunkter träder i förgrunden när make eller annan
anhörig, som delat bostad med den avlidne och även i övrigt levt i
ekonomisk gemenskap med denne, lever efter. I sådana fall kan
begravningskostnaderna när behållningen i boet är liten framstå som en
börda.
Även med beaktande av dessa synpunkter är det emellertid enligt
kommitténs uppfattning med hänsyn till det tidigare anförda icke
motiverat att införa en allmän hela folket omfattande dödsfallsförsäkring.
Det bör tillfogas att kostnaden vid ett försäkringsbelopp om
exempelvis 1 000 kr. skulle utgöra omkring 80 milj. kr. om året.
Finansieringen skulle få ske över budgeten, genom en speciell avgift eller
genom en höjning av befintliga socialförsäkringsavgifter. Vid den värdering
av angelägenhetsgraden av olika förslag till reformer inom den
allmänna försäkringen som måste ske är frågan om en allmän dödsfallsförsäkring
enligt kommitténs uppfattning åtminstone för närvarande inte
så angelägen att den motiverar en kostnad av denna storlek.
SfU 1974:2
6
Statens pris- och kartellnämnd
Inom statens pris- och kartellnämnd har verkställts en undersökning
om begravningskostnader i Sverige. Undersökningen, som grundar sig på
begravningsbyråernas fakturor från år 1970, visar att genomsnittspriset
för ett begravningsuppdrag nämnda år var omkring 1 400 kr. exklusive
kostnader för gravplats, gravsten, gravvård och förtäring i samband med
begravning samt att prisvariationerna mellan olika begravningsbyråer var
betydande. En av de stora utgifterna är — framhålls det — kostnaderna
för inköp av kista. Genomsnittspriset för en sådan ligger omkring 500 kr.,
men det finns kistor som kostar ända upp till 2 000 kr. Försäljningen av
kistor och urnor är den mest lönande verksamheten för begravningsbyråerna.
Det procentuella pålägget på kistor ligger genomsnittligt på 90
procent av inköpspriset och i fråga om urnor på 70 procent.
I undersökningen konstateras att tillkomsten av de folkrörelseägda
begravningsföreningarna på ett gynnsamt sätt påverkat prissättningen i
branschen. Att en begravning kan bli billigare hos begravningsföreningama
beror till viss del på att dessa ofta tillhandahåller mindre kostsamma
modeller av kistor. För att ytterligare få ned kostnaderna har begravningsföreningarna
under 1972 startat egen kistfabrik.
Av undersökningen framgår också att föreningarna inte anlitas i
särskilt stor omfattning; 80 procent av alla begravningar sköts nämligen
av privata företag.
Frågans tidigare behandling
Den i motionen aktualiserade frågan har varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet vid upprepade tillfällen, senast år 1973, då riksdagen på
förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande 1973:1 1 avvisade
ett motionskrav på en obligatorisk begravningsförsäkring. Riksdagen
hänvisade därvid (SfU 1973:11) i huvudsak till de skäl mot att införa en
sådan försäkringsform som framförts av pensionsförsäkringskommittén.
Utskottet
Frågan om en allmän obligatorisk begravningsförsäkring har under en
följd av år prövats av riksdagen. De skäl mot att införa en sådan
försäkringsform som riksdagen tidigare åberopat och som redovisats i det
föregående äger enligt utskottets mening alltjämt i hög grad giltighet.
Utskottet har inhämtat att det numera ytterst sällan förekommer att
socialhjälp anlitas i samband med begravningar. Detta måste, såvitt
utskottet kan bedöma, tolkas så att det i de allra flesta fall antingen finns
ett fullgott försäkringsskydd såvitt gäller begravningskostnader eller att
behållningen efter den avlidne täcker sådana kostnader.
SfU 1974:2
7
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:24.
Stockholm den 12 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s),
herrar Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s),
Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk),
Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).
GOTAB 74 7013 S Stockholm 1974