Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 1 år 1974

SfU 1974

Nr 1

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1974:406 av herrar Carlshamre (m) och Ringaby (m) vari
hemställs att riksdagen antar följande såsom motionärernas förslag
betecknade

1 Riksdagen 1974. il sami. Nr I

SfU 1974:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om alllmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall

Avgift till

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke
tagas till arbetstagare, vars lön
under året ej uppgått till femhundra
kronor och ej heller till
arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger
sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare,
där ej fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten är för
handen, vid beräkning av avgift
bortses från arbetstagare, som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall bortses från
arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så
ock från arbetstagare i fall då lön
eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 § tredje
eller fjärde stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk
medborgare och ej heller är bosatt
härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges

— för tilläggspension.

— utfört arbete.

— samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke
tagas till arbetstagare, vars lön
under året ej uppgått till femhundra
kronor och ej heller till
arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger
sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Vad
gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen
skall vidare där ej
fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
vid beräkning av avgift bortses
från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår folkpensioneringen
och försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder. I fråga om
sistnämnda försäkring skall också
bortses från arbetstagare i fall då
lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 §
tredje eller fjärde stycket icke
räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket.

— 3 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974 och skall tillämpas i fråga om
avgift för år 1974 eller senare år.

SfU 1974:1

motionen 1974:416 (jfr 1974:372) av herr Sundman m. fl. (c, m) vari
hemställs att riksdagen

1. beslutar att egenavgiften i vad avser socialförsäkringsavgift slopas
för fria konstnärliga och litterära yrkesutövare, samt

2. om detta krav inte vinner bifall hos Kungl. Maj:t begär en översyn
av nu tillämpade regler beträffande egenavgiften för vissa fria yrkesutövare
i vad avser socialförsäkringsavgiften.

motionen 1974:1303 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari
hemställs att riksdagen beslutar om undantag från erläggande av
arbetsgivaravgift till folkpensioneringen för dels pensionär verksam som
egenföretagare, dels arbetsgivare för den del av lönesumman som utgår
till pensionär i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gällande bestämmelser

Genom beslut av 1973 års höstriksdag har med verkan fr. o. m. den 1
januari 1974 folkpensionsavgiften avskaffats och ersatts av en socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen. Den nya avgiften, som utformats i
nära anslutning till de bestämmelser om socialförsäkringsavgifter som
redan nu finns i lagen om allmän försäkring, utgår med 3,3 % av
avgiftsunderlaget och skall erläggas av samtliga arbetsgivare och egenföretagare.
Underlag för arbetsgivares avgift utgörs av löner i pengar och
naturaförmåner i form av kost eller bostad. Härvid skall bortses från lön
som inte uppgår till 500 kr. eller som överstiger 7,5 gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. För egenföretagare med inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning — härmed förstås inkomst av här i riket
bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den
försäkrade samt ersättning för arbete för annans räkning i de fall då
anställningsförhållande inte föreligger — bestäms avgiftsunderlaget med
ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt och med motsvarande
begränsningar som gäller för arbetsgivarnas avgifter.

Avgiften erläggs på samma sätt som arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen.
Detta innebär i princip att avgiften debiteras på debetsedeln
för slutlig skatt i de fall avgiften uppgår till högst 1 000 kr. per år och att
i andra fall avgiften direktdebiteras genom riksförsäkringsverkets försorg.
Arbetsgivares avgift är avdragsgill vid taxeringen som en driftkostnad i
förvärvskällorna jordbruksfastighet eller rörelse. Egenföretagares avgift
får — i likhet med avgift till tilläggspensioneringen — dras av som allmänt
avdrag vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt.

I fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från
företaget om han uppnått 65 års ålder. En arbetsgivare mäste emellertid
betala sådan avgift för sina anställda oavsett deras ålder.

SfU 1974:1

Tidigare behandling

Frågan om befrielse för företagare från skyldighet att erlägga
socialförsäkringsavgift för egen inkomst prövades av socialförsäkringsutskottet
i samband med behandlingen av prop. 1973:144 med förslag till
folkpensionsavgiftens slopande. Med anledning av motioner om sådan
begränsning av skattskyldigheten uppgav utskottet bl. a. (SfU 1973:28)
att socialförsäkringsavgiften med dåvarande basbelopp om 7 900 kr. var
maximerad till 3,3 % av (7,5 x 7 900 =) 59 200 kr. eller till ca 1 950 kr.
Eftersom avgiften — i motsats till folkpensionsavgiften - var avdragsgill
vid taxeringen skulle den i allmänhet inte komma att innebära en större
belastning för egenföretagaren än denna avgift. Utskottet framhöll också
att en generell befrielse för egenföretagarna från avgiftsskyldighet i
många fall skulle innebära att avgift utgick på en rörelseidkares
inkomster, om rörelsen bedrevs som aktiebolag, men inte om den drevs
som handelsbolag eller enskild firma. Härtill kom att avgiftsunderlaget
för år 1974, avseende egen föret agares inkomster, i propositionen
beräknats till sex miljarder kr. En befrielse från avgiftsplikt för dessa
inkomster kunde alltså antas medföra ett icke oväsentligt inkomstbortfall,
och detta stred enligt utskottets mening mot syftet med avgiften.
Utskottet avstyrkte följaktligen bifall till motionerna. Mot detta beslut
anmäldes reservation av c, fp och m. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

Även frågan om att befria vissa yrkeskategorier från avgiftsskyldighet
har tidigare prövats av riksdagen. Det har härvidlag gällt undantag från
den allmänna arbetsgivaravgiften. Därvid har skatteutskottet som sin
mening uttalat (jfr bl. a. SkU 1972:7 och 1973:24) att inkomster av
konstnärligt skapande bör behandlas efter samma skatteregler som andra
inkomster. Den som bedriver självständig verksamhet exempelvis som
konsult, arkitekt, uppfinnare, konstruktör eller fotomodell baserar i lika
hög grad som en konstnär eller författare sina försörjningsmöjligheter på
rent personliga förutsättningar. Om arkitekten eller konsulten får en
kommunal anställning skall kommunen betala arbetsgivaravgift på hans
lön. Enligt skatteutskottets mening är det ett rättvisekrav att motsvarande
avgift tas ut på inkomster av självständigt bedriven verksamhet
för att denna form för yrkesutövning inte otillbörligt skall gynnas. Även
om den genomsnittliga årsinkomsten hos kulturarbetare är låg kan man —
menar skatteutskottet - inte bortse från att det finns författare och
konstnärer som har betydande inkomster. Det kan inte vara riktigt från
kulturpolitisk synpunkt att ge den framgångsrike författaren av detektivromaner
åtskilliga tusen kronor i skattelättnad samtidigt som en
förtjänstfull men föga såld lyriker får några hundra kronor i lägre avgift.

SfU 1974:1

Utskottet

De i motionerna aktualiserade frågorna har samband med den
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen som genom beslut av 1973
års höstriksdag ersatt folkpensionsavgiften. Sistnämnda avgift erlades i
princip av samtliga skattskyldiga under 65 års ålder för vilka beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst och utgick med fem
% av nämnda inkomst, dock med högst 1 500 kr. Socialförsäkringsavgift
erläggs av arbetsgivare och egenföretagare och utgår med 3,3 % av
avgiftsunderlaget. Detta utgörs i fråga om arbetsgivares avgifter av löner i
pengar och naturaförmåner i form av kost eller bostad samt i fråga om
egenföretagares avgifter av inkomst av jordbruksfastighet som ligger i
Sverige och som brukas av den försäkrade, inkomst av här bedriven
rörelse samt ersättning för arbete för annans räkning i de fall då
anställningsförhållande inte föreligger.

I motionen 1974:416 yrkar motionärerna att fria konstnärliga och
litterära yrkesutövare befrias från skyldighet att erlägga egenavgift till
folkpensioneringen eller, om detta yrkande inte kan bifallas, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av reglerna angående egenavgiften
för vissa fria yrkesutövare. Till stöd för sina yrkanden åberopar
motionärerna att fria konstnärer inte är jämförbara med andra rörelseidkare
bl. a. därigenom att de i regel saknar möjlighet att kompensera sig
för socialförsäkringsavgiften.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att riksdagen förra
året avvisade motioner av innebörd att egenföretagarna generellt skulle
befrias från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
för egen inkomst från företaget och att vissa fria yrkesutövare
skulle befrias från allmän arbetsgivaravgift. Utskottet kan i allt väsentligt
instämma i de synpunkter som därvid framfördes mot en avgiftsbefrielse
omfattande alla eller vissa kategorier egenföretagare och avstyrker
följaktligen bifall till motionen 1974:416.

Motionärerna i motionen 1974:406 anser att socialförsäkringsavgift
bör erläggas endast av eller för försäkrad som ännu inte uppnått 65 års
ålder. De framhåller att en bestämmelse om sådan åldersgräns gällde
generellt i fråga om folkpensionsavgiften. I fråga om socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen avser 65-årsgränsen emellertid uteslutande
egenföretagarna. En arbetsgivare måste alltså erlägga sådan avgift för hos
honom anställd oavsett dennes ålder. Detta kan enligt motionärernas
uppfattning inte anses tillfredsställande från rättvisesynpunkt. En effekt
av de nya bestämmelserna är nämligen, att den egenföretagare som driver
en rörelse i form av aktiebolag får betala socialförsäkringsavgift på egen
inkomst från detta företag oavsett sin ålder men att han befrias från
avgift på sin inkomst redan vid 65 år, om han driver rörelsen som
handelsbolag eller enskild firma. Liknande synpunkter har framförts i
motionen 1974:1303, i vilken yrkas att pensionär verksam som egenföretagare
generellt befrias från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift
på egen inkomst och att arbetsgivare erhåller motsvarande befrielse när

SfU 1974:1

det gäller lön till hos honom anställd pensionär.

Riksdagens beslut att avskaffa folkpensionsavgiften och ersätta denna
med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen tillkom i syfte att
ge löntagarna en reell standardförbättring redan under 1974. Beslutet
innebär en omläggning av folkpensioneringens finansiering av innebörd,
att det bidrag till kostnaderna för denna pensionering som staten tidigare
erhållit genom folkpensionsavgifterna skall täckas av avgifter utformade i
huvudsaklig överensstämmelse med andra socialförsäkringsavgifter inom
den allmänna försäkringen. Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets
uppfattning berättigade invändningar knappast riktas mot att en
arbetsgivare enligt de nya bestämmelserna är skyldig betala socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen även för sådan anställd som är äldre än
65 år. Samtidigt kan utskottet biträda den i motionerna uttalade
uppfattningen att det från rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande
att skyldigheten för en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget skall
vara beroende av i vilken form verksamheten bedrivs.

Viktiga reformer inom den allmänna pensioneringen övervägs f. n.
inom pensionsålderskommittén. Kommittén har i uppdrag att utreda hela
frågan om utformningen av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen.
Enligt utskottets mening bör den här berörda frågan om
egenföretagare liksom frågan över huvud taget om en övre åldersgräns för
uttaget av socialförsäkringsavgift tas upp i detta sammanhang och ges en
skyndsam lösning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motionerna 1974:406 och 1974:1303 ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet sålunda anfört.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. i anledning av motionerna 1974:406 och 1974:1303 ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. avslår motionen 1974:416.

Stockholm den 12 februari 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s),
herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Lindström (s), Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i
Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).

GOTAB 74 7012 S Stockholml974