Näringsutskottet* betänkande nr 59 år 1974

NU 1974:59

Nr 59

Näringsutskottet.* betänkande i anledning av propositionen
1974:146 med förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, in. m.
jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1974:146 (industridepartementet) har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att antaga förslag till

1. lag om vissa mineralfyndigheter,

2. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

3. lag om ändring i gruvlagen (1974:342).

I anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas

nedan (s. 2).

Propositionen

Den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter avses ersätta lagen
(1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. (stenkolslagen) och
uranlagen (1960:679). I anslutning till den nya lagen föreslås mindre ändringar
i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och gruvlagen (1974:342).

Den föreslagna minerallagen grundar sig liksom stenkolslagen och
uranlagen på det s. k. koncessionssystemet. Detta innebär att rätt att söka
efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts efter diskretionär
prövning av statlig myndighet.

Lagförslaget omfattar i huvudsak de mineraliska ämnen som f. n. regleras
av stenkolslagen och uranlagen, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer,
uran och torium. En viss utvidgning sker dock av antalet koncessionspliktiga
mineraliska ämnen. Enligt förslaget skall sålunda koncession kunna ges
för eldfasta och klinkrande leror. Sådana leror har tidigare kunnat utvinnas
enligt koncessionslagstiftningen endast som biprodukt i samband med koncession
för stenkol. Vidare föreslås att koncession skall krävas vid torvtäkt
för energiändamål.

I minerallagsförslaget har de grundläggande reglerna för de olika mineraliska
ämnena gjorts enhetliga. Detta innebär särskilt i fråga om äldre regler
i stenkolslagen en modernisering och anpassning till nyare förhållanden.
Förslaget innebär också att ökade möjligheter ges att tillgodose allmänna
intressen genom koncessionsvillkorav olika slag. Den nya lagen häri motsats
till stenkolslagen och uranlagen karaktär av ramlagstiftning. Närmare detaljer
om exempelvis ansökningsförfarandet avses bli reglerade i tillämp I.

Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 59

Om/ryckning

NU 1974:59

ningskungörelse.

MinerallagsfÖrslaget har i stor utsträckning anpassats till den nya gruvlag
som trätt i kraft den 1 juli 1974. Detta innebär i förhållande till gällande
rätt bl. a. att reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits till
motsvarande regler i expropriationslagen och att fastighetsägarnas rätt till
s. k. jordägaravgäld slopats. Vidare har reglerna om s. k. fredade områden,
där arbete endast får ske efter särskild dispens, anpassats till gruvlagens
bestämmelser om inmutningshinder.

Minerallagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Den nya lagen
avses i princip också bli tillämplig på äldre rättigheter till undersökning
och bearbetning av ifrågavarande mineraliska ämnen.

I propositionen återfinns förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
på s. 3-13 och de båda övriga lagförslagen på s. 14-16.

Ett förslag till lag om vissa mineralfyndigheter har granskats av lagrådet.
Departementschefens anförande i lagrådsremissen återfinns på s. 61-114
i propositionen och lagrådets yttrande pås. 142-147. Lagförslaget har därefter
på grundval av en departementspromemoria, som återges i propositionen
(s. 157-186),kompletterats med bestämmelserom koncessionstvång för torv -täkt. Slutligt anförande av t. f. departementschefen återfinns på s. 148-156
i propositionen.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1974:1953 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1974:146 och hos regeringen hemställer att med beaktande
av de i motionen framförda synpunkterna om samhälleligt ägande
av mineral- och naturtillgångar samt betämmande över alla resurser för
energiförsörjningen utarbetas och för riksdagen framläggs nytt förslag till
lag om vissa mineralfyndigheter,

1974:1954 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget om koncessionsrätt för klinkrande och eldfasta leror
jämte torv,

2. uttalar att den s. k. jordägaravgälden till fastighetsägare bibehålls då
brytning sker av inmutningsbara mineral i enlighet med gällande bestämmelser
i stenkolslagen och uranlagen,

3. uttalar att expropriationslagen inte är att anse som godtagbart värderegleringsinstrument
då ersättningar för intrång hos enskild markägare
skall beräknas.

NU 1974:59

Motivering

1 motionen 1974:1953 hävdas principen att viktiga naturtillgångar skall
överföras i samhällets ägo och att exploatering skall ske i samhällelig regi.
Den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter medför, menar motionärerna,
i strid med denna princip att privatkapitalet får möjlighet att undersöka,
bearbeta och exploatera mineraltillgångar i vårt land. Det betonas
att bl. a. uranförekomsterna - som bedöms vara mera omfattande än de
hittills upptäckta - kan komma att spela en betydligt större roll i framtiden
än nu. Det måste vara samhällets rätt att äga, exploatera och kontrollera
allt som hör samman med landets energiförsörjning, uttalar motionärerna.
I fråga om torv kan de godta ett begränsat koncessionssystem, innebärande
att koncession kan ges åt kommuner. Det framhålls emellertid att myroch
mossmarkernas exploatering måste omsorgsfullt regleras lagstiftningsvägen.
Kritik riktas mot att i propositionen inte nämns någonting om samernas
legitima rättigheter och att Samernas riksförbund inte har beretts
tillfälle att yttra sig.

I en motion våren 1974 i anledning av förslaget till ny gruvlag (prop.
1974:32) framfördes synpunkter liknande dem som nu återfinns i motionen
1974:1954, påpekas i denna. Dessa synpunkter anses äga viss giltighet även
i det nu aktuella sammanhanget. Motionären anser att det från ett koncessionstvång
för torvtäkt inte är långt till en motsvarande regel i fråga
om exempelvis grustäkt. Skälig ersättning sägs böra utgå då torv tas i anspråk.

Utskottet

Statsmakterna antog våren 1974 en ny gruvlag (1974:342), vilken gäller
fr. o. m. den 1 juli 1974. Förslaget till gruvlag var baserat på ett betänkande
av gruvrättsutredningen, som haft till uppgift att göra en allmän översyn
av gruvlagstiftningen. I sitt slutbetänkande (SOU 1970:45) har denna utredning
lagt fram förslag till en lag om vissa mineralfyndigheter, avseende
mineraliska ämnen som nu omfattas av gruvrättslig speciallagstiftning. På
detta betänkande bygger propositionens förslag, vari också inarbetats bestämmelser
rörande torv som utvinns såsom råvara för energiframställning.
En departementspromemoria med förslag till lagstiftning om torvtäktskoncession
ligger till grund för propositionen i denna del. Vad som föreslås
är en ramlagstiftning, vilken ersätter de grundläggande bestämmelserna i
lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. (stenkolslagen) och
uranlagen (1960:679). Den skall av regeringen kompletteras med tillämpningsföreskrifter.
I sammanhanget kan påpekas att bestämmelser rörande
torvtäkt införs i 18 § naturvårdslagen (1964:822) enligt förslag till ändring
i lagen som lagts fram i propositionen 1974:166.1 3 § förslaget till minerallag
finns en allmän erinran om att vad som föreskrivs i bl. a. byggnads-, naturvårds-
och miljöskyddslagstiftning gäller även om verksamhet som bedrivs
på grund av koncession enligt minerallagen.

NU 1974:59

I propositionen 1974:32 med förslag till gruvlag och i näringsutskottets
betänkande 1974:39 i anledning därav påmindes om de olika system som
tillämpas vid reglering av rätten att utnyttja mineralförekomster. Gruvlagen
bygger på inmutningssystemet, enligt vilket i princip gäller att den som
i föreskriven ordning först anmäler att han vill utnyttja en mineralfyndighet
får ensamrätt till detta. Principen har i gruvlagen modifierats på olika sätt
i syfte att allmänna intressen skall tillgodoses. Regleringen enligt gruvlagen
har på så sätt kommit att närma sig en ordning grundad på koncessionssystemet.
Detta system innebär att rätten att söka efter och bearbeta mineralfyndighet
förutsätter tillstånd - koncession - av staten, som därvid
har fri prövningsrätt i fråga om vem som skall få koncession. I propositionen
föreslås att koncessionssystemet liksom hittills skall tillämpas på den
gruvrättsliga speciallagstiftningens område.

Förslaget till minerallag har på olika sätt anpassats till den nya gruvlagen.
Så har liksom i denna reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits
till motsvarande regler i expropriationslagen (1972:719). Fastighetsägarnas
hittillsvarande rätt till s. k. jordägaravgäld föreslås också bli slopad, såsom
har skett i fråga om de inmutningsbara mineralen.

Genom koncessionssystemet öppnas särskilda möjligheter att tillgodose
allmänna intressen. Koncession skall enligt lagförslaget kunna förenas med
föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller som eljest
påkallas för att främja att naturtillgångarna utforskas och tillvaratas på ett
sätt som är ändamålsenligt från allmän synpunkt. Ett villkor för koncession
kan vara att fyndigheten skall undersökas eller bearbetas i viss omfattning.
Det kan också föreskrivas att staten skall ha rätt att delta i verksamheten.

Två motioner har föranletts av propositionen. De ger båda uttryck för
principiella uppfattningar som tidigare deklarerats i motsvarande motioner
i anledning av propositionen med förslag till gruvlag.

I motionen 1974:1953 uttalas sålunda på nytt att mineraltillgångarna bör
överföras i samhällets ägo och exploateras i samhällelig regi. Samhället bör,
menar motionärerna, bestämma över alla resurser för energiförsörjningen.
Från denna utgångspunkt finner motionärerna förslaget till minerallag oantagbart.
De föreslår att riksdagen skall avvisa förslaget och begära att regeringen
lägger fram en ny proposition i ämnet, baserad på de principer
som anges i motionen. Samernas intressen har enligt motionärerna förbisetts
när det nu föreliggande lagförslaget utarbetats. I detta sammanhang påtalas
att Samernas riksförbund inte medtagits bland remissinstanserna för gruvrättsutredningens
betänkande om den gruvrättsliga speciallagstiftningen.

Utskottet har i motsats till motionärerna ingenting att erinra mot huvudlinjerna
i propositionen. Som ovan berörts tar förslaget till minerallag
särskilt sikte på att staten skall tillförsäkras inflytande över hur mineralfyndigheterna
utnyttjas och möjlighet att direkt delta i den koncessionerade
verksamheten. Den föreslagna lagen borde från motionärernas utgångspunkt
i vart fall vara att föredra framför den nuvarande lagstiftningen på området.

NU 1974:59

I vad gäller samernas intressen vill utskottet peka på ett par av de uttalanden
som chefen för industridepartementet gör i propositionen. Departementschefen
understryker att företagets inverkan på motstående intressen är en
viktig omständighet att beakta vid den lämplighetsprövning som sker i varje
koncessionsärende. Han framhåller också att i varje ärende självklart måste
föreligga sådan utredning att en någorlunda realistisk bedömning av företagets
verkningar i olika avseenden kan göras vid beslutstillfället. Med
vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1974:1953.

I motionen 1974:1954 berörs först frågan om vilka mineraliska ämnen
som skall omfattas av koncessionsplikt. Som ovan nämnts skall enligt propositionen
torvtäkt för energiändamål göras beroende av koncession. Självständig
koncession skall också kunna meddelas i fråga om vissa leror, som
nu endast delvis omfattas av koncessionslagstiftningenochdåsom biprodukt
vid stenkolsutvinning. Det gäller eldfasta leror och klinkrande leror (begrepp
som behandlas på s. 31 och 78 i propositionen). Motionären ställer sig avvisande
till att leror och torv förs in under koncessionssystemet.

De skäl för den föreslagna utvidgningen av kretsen av koncessionspliktiga
ämnen som ges i propositionen är enligt utskottets mening bärande. Koncessionsplikten
för eldfasta och klinkrande leror bidrar till att trygga den
keramiska industrins råvaruförsörjning. Vid remissbehandlingen av gruvrättsutredningens
slutbetänkande har bl. a. flera närings!ivsorganisationer
förordat att dessa leror skulle föras in bland de koncessionspliktiga mineralen.
Bränntorv som energikälla har på senare tid tilldragit sig avsevärt intresse.
Torvtäkt i större skala medför emellertid, såsom framhålls i propositionen,
åtskilliga problem. Koncessionsplikten har till följd att samhället får möjlighet
att styra täkten av bränntorv bl. a. i syfte att reducera skadeverkningarna
från naturvårds- och miljösynpunkt. Det kan vidare tillses att rätten
till torvtäkt för energiändamål anförtros företag som har nödvändiga tekniska
och ekonomiska resurser för att exploatera bränntorv på ett rationellt sätt.
Till skillnad från motionären tillstyrker utskottet alltså propositionen såvitt
gäller den vidgade tillämpningen av koncessionssystemet.

Ett annat yrkande i motionen 1974:1954 är riktat mot den ovan nämnda
regeln - i 27 § förslaget till minerallag - att expropriationslagen (1972:719)
i viss utsträckning skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till fastighetsägare.
Denna regel bör enligt motionärerna avvisas såsom icke godtagbar.

Ett motsvarande yrkande - då till skillnad från nu försett med utförlig
motivering - förekom i motionen 1974:1660 i anledning av propositionen
med förslag till gruvlag. Näringsutskottet avstyrkte detta yrkande med åberopande
av civilutskottets yttrande i saken, till vilket nu ånyo kan hänvisas.
Att ifrågavarande ersättningsregler bör vara likartade i gruvlagen och i minerallagen
är i nuläget ytterligare ett skäl för näringsutskottet att avstyrka
det här berörda motionsyrkandet.

Enligt den tidigare gruvlagen var gruvinnehavare skyldig att under ett

NU 1974:59

antal år betala viss ersättning, kallad jordägaravgäld, till fastighetsägaren.
Gruvrättsutredningen föreslog att denna ordning skulle bibehållas och maximibeloppet
för år höjas. På förslag av chefen för industridepartementet
slopades emellertid systemet med jordägaravgäld. I den nu gällande gruvlagen
finns följaktligen inga bestämmelser om sådan ersättning. De motiv
som låg till grund för ändringen refererades utförligt i näringsutskottets
betänkande rörande gruvlagsförslaget.

Gruvrättsutredningen föreslog att jordägaravgäld alltjämt skulle erläggas
i fråga om stenkol, lera, alunskiffer, uran och torium men inte i fråga om
olja, gas och salt. I propositionen föreslås att bestämmelserna om avgäld
skall slopas beträffande alla de mineraliska ämnen som omfattas av förslaget
till minerallag. I motionen 1974:1954 påyrkas att jordägaravgäld i enlighet
med gällande bestämmelser i stenkolslagen och uranlagen skall bibehållas
”då brytning sker av inmutningsbara mineral”. I fråga om den sistnämnda
satsen föreligger tydligen ett misstag, eftersom inmutning inte förekommer
enligt de här aktuella lagarna.

Utskottet står kvar vid den uppfattning beträffande jordägaravgäld som
utskottet uttryckte i sitt betänkande rörande förslaget till gruvlag och ansluter
sig alltså till den ståndpunkt i frågan som ligger till grund för utformningen
av propositionens lagförslag. Sedan systemet med jordägaravgäld avskaffats
beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen finnér utskottet det uteslutet
att detta system skulle bibehållas på minerallagens område. Utskottet
avstyrker sålunda motionen 1974:1954 i nu nämnd del.

I övrigt föranleder förslaget till minerallag inga kommentarer från utskottets
sida. Inte heller har utskottet någonting att erinra mot förslaget
till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Förslaget till
lag om ändring i gruvlagen (1974:342) bör kompletteras med en redaktionell
ändring i 4 kap. 8 §, föranledd av den i förslaget upptagna ändringen i
4 kap. 30 §. Utskottet framlägger i bilaga I ett med hänsyn härtill reviderat
lagförslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m.
att riksdagen avslår motionen 1974:1953,

2. beträffande koncessionspliktför täkt av leror och torv att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1954 punkten 1 antar det i propositionen
1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
såvitt gäller 1,4,9 och 44 §§ samt övergångsbestämmelser,

3. beträffande tillämpning av expropriationslagen vid bestämmande
av viss ersättning att riksdagen med avslag på motionen
1974:1954 punkten 3 antar det i propositionen 1974:146 framlagda
förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller
27 §,

NU 1974:59

4. beträffande jordägaravgäld samt förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
i övriga delar att riksdagen med avslag på motionen
1974:1954 punkten 2 antar det i propositionen 1974:146 framlagda
förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 3,

5. beträffande övriga lagförslag att riksdagen

a) antar i propositionen 1974:146 framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

b) antar i propositionen 1974:146 framlagt förslag till lag om
ändring i gruvlagen (1974:342) med ändrad lydelse i enlighet
med vad som i bilaga 1 till detta betänkande betecknas som
utskottets förslag.

Stockholm den 5 december 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s).
Hovhammar (m), Wååg (s),Svensson i Malmö (vpk) och Petersson i Ronneby
(c).

Reservationer

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m. (utskottets
hemställan under 1) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 5 med "motionen 1974:1953” bort ha följande lydelse:

En princip som måste läggas till grund för minerallagstiftningen är att
alla viktiga naturtillgångar skall ligga i samhällets händer. Inte minst är
denna princip betydelsefull när det gäller råvaror för energiförsörjningen.
Förslaget till minerallag innebär visserligen att staten får möjlighet att förstärka
sin ställning på mineralutvinningens område i förhållande till enskilda
intressenter. Uppenbarligen skulle dock det enskilda kapitalet inte genom
den tilltänkta nya minerallagen få väsentligt minskade förutsättningar att
slå under sig rätten att exploatera mineralfyndigheter. Utskottet anser mot
denna bakgrund att propositionens förslag i sin helhet måste avvisas. Ett
nytt förslag till minerallag bör utan dröjsmål upprättas. Det bör, såsom framhålls
i motionen, bygga på principen att samhället skall äga mineralfyndigheterna
och bestämma över alla resurser för energiförsörjningen. Ut -

NU 1974:59

skottet vill också i anslutning till motionen understryka vikten av att de
renskötande samernas intressen beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på detta område.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1953

a) avslår propositionen 1974:146,

b) hos Kungl. Maj:t hemställer om nytt förslag till lag om
vissa mineralfyndigheter, m. m., baserat på samhälleligt ägande
av mineraltillgångarna och samhälleligt bestämmande över alla
resurser för energiförsörjningen,

2. beträffande koncessionsplikt för täkt av leror och torv (utskottets hemställan
under 2) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "De skäl”
och slutar med "av koncessionssystemet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för den föreslagna utvidgningen
av kretsen av koncessionspliktiga ämnen. Vad leror beträffar kan
erinras om att betydande keramiska industrier har byggts upp utan stöd
av vad som skulle kunna kallas en gruvrätt för leror. Med propositionens
synsätt kan nästa steg bli att gruvrättsregler införs för täkt av grus och
sten. Inte heller i fråga om torv finns det anledning att införa koncessionssystem.
Erforderlig reglering av torvtäkt bör ske inom ramen för naturvårdslagstiftningens
bestämmelser om täktverksamhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 1
antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag
om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 1,4,9 och 44 §§ samt
övergångsbestämmelser med ändrad lydelse i enlighet med vad
som i bilaga 2 till detta betänkande betecknas som alternativt
förslag,

3. beträffande tillämpning av expropriationslagen vid bestämmande av viss ersättning
(utskottets hemställan under 3) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar
(m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Ett motsvarande”
och slutar med ”berörda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse: Såsom

närmare utvecklats i näringsutskottets betänkande rörande gruvlagen
(NU 1974:39 s. 11) innebär förslaget att expropriationsrättsliga värderingsregler
skall överföras till minerallagstiftningen en vidgad tillämpning
av ett i sig oacceptabelt rättssystem. Med hänsyn härtill bör 27 § förslaget
till minerallag erhålla ändrad lydelse, innebärande att ersättning till fas -

NU 1974:59

tighetsägare för skada eller intrång skall utgå med belopp som motsvarar
hela värdet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 3
antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag
om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 27 § med ändrad lydelse
i enlighet med vad som i det följande betecknas som
alternativt förslag:

Kungl. Maj:ts förslag Alternativt förslag

27 §

Ägare av fastighet och innehavare Ägare av fastighet och innehavare

av särskild rätt till fastighet är be- av särskild rätt till fastighet är berättigade
att av koncessionshavaren rättigade att av koncessionshavaren

få intrångsersättning och ersättning få intrångsersättning och ersättning
för annan skada till följd av att mark för annan skada till följd av att mark

tages i anspråk enligt 26 §. tages i anspråk enligt 26 §. Ersättning

Vid ersättningens bestämmande skall avse fulla markvärdet,
gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 §
och 27 § första stycket första punkten
expropriationslagen (1972:719j i tilllämpliga
delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om anvisande av mark
kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

4. beträffande jordägaravgäld samt förslaget lill lag om vissa mineralfyndigheter
i övriga delar (utskottets hemställan under 4) av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c) och
Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
står” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrkte i våras att systemet med jordägaravgäld skulle avskaffas
beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen. Mot bakgrund
härav ter det sig följdriktigt att motsvarande förändring görs i detta sammanhang.
När det gäller leror och torv, som nu i viss utsträckning införs
under koncessionslagstiftningen, råder emellertid ett speciellt läge. Dessa
fyndigheter kan orsaka ett förväntningsvärde och påverka fastighetstaxeringen.
Därför talar skälighetshänsyn för att jordägaravgäld bör erläggas i fråga
om leror och torv. Dessutom skulle jordägaren kunna i annan form utnyttja
den substans vari koncessionspliktiga mineralämnen ingår. Utskottet föreslår
att förslaget till minerallag kompletteras med en bestämmelse att jordägaravgäld
skall erläggas för leror och torv.

NU 1974:59

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen

a) antar det i propositionen 1974:149 framlagda förslaget till
lag om vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattas
av utskottets hemställan under 2 och 3 ovan, med ändring
innebärande

dels att 51 och 52 §§ betecknas 52 och 53 §§,

dels att i lagen införs en ny paragraf, 51 §, med rubriken

”Avgäld till markägare” och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 3, utom såvitt
gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av
värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits
inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock
att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och
att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under sammanlagt
tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall
de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år tili
markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har
att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

b) avslår motionen 1974:1954 punkten 2 i den mån den inte
tillgodosetts enligt utskottets hemställan under a,

5. beträffande jordägaravgäld samt förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
i övriga delar (utskottets hemställan under 4) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar
(m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
står” och slutar med "nämnd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att jordägaravgäld bör utgå även
i fortsättningen. Att sådan avgäld inte längre förekommer enligt gruvlagen
utgör enligt utskottets mening inget bärande skäl för att stenkolslagens och
uranlagens bestämmelser i ämnet skall slopas. Utskottet föreslår att förslaget
till minerallag kompletteras med en bestämmelse om jordägaravgäld, utformad
i huvudsak efter mönster av gruvrättsutredningens förslag men giltig
i fråga om samtliga grupper av mineraliska ämnen som omfattas av
lagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 2
antar det i propositionen 1974:149 framlagda förslaget till lag
om vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan under 2 och 3 ovan, med ändring innebärande -

NU 1974:59

dels att 51 och 52 §§ betecknas 52 och 53 §§,

dels att i lagen införs en ny paragraf, 51 §, med rubriken

"Avgäld till markägare” och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession
beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket erhålla en årlig
avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda
mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om
varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas
högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden
brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet
flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del
i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till
markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har
att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Särskilt yttrande

av herr Svensson i Malmö (vpk):

I konsekvens med min i reservationen nr 1 framförda uppfattning att
propositionen 1974:146 bör avslås i sin helhet har jag inte deltagit i besluten
beträffande punkterna 2-5 i utskottets hemställan.

NU 1974:59

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Kungl. Maj:ts förslag*

Härigenom förord nas i fråga om
gruvlagen (1974:342),
dels att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 5
kap. 4 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 9 kap.
4 §, 10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och
4 §§ orden "Kungl. Majit” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot
”regeringen” i motsvarande form,
dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 30 § och
6 kap. 2 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i 11 kap. skall införas en
ny paragraf, 5 §, av nedan angivna
lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas i fråga om
gruvlagen (1974:342),
dels att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 5
kap. 4 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 9 kap.
4 §, 10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och
4 §§ orden "Kungl. Majit” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot
”regeringen” i motsvarande form,
dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 8 och
30 §§ samt 6 kap. 2 § skall ha nedan
angivna lydelse,
dels att i 11 kap. skall införas en
ny paragraf, 5 §, av nedan angivna
lydelse.

2 kap. 3 §

Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

1. område som genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält
eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet gjort framställning
hos regeringen, såvida icke inmutning sökes för statens räkning,

2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark
statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

3. befästningsområde och, i den utsträckning regeringen bestämmer, område
utanför detta,

4. kyrkogård eller annan begravningsplats,

5. område varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1974:000)
om vissa mineralfyndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket lår i fall som anges
under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt
eller erhållit koncessionen.

4 kap 8 §*

Ansökan om utmål skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning av det område som inmutaren önskar få sig anvisat som
utmål och den mark inom och utom utmålet som han önskar taga i anspråk,

2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och
adress på fastighetsägaren och övriga sakägare,

3. den utredning inmutaren vill åberopa för att visa att de i 1 kap. 5 §

angivna förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda,

4. uppgift huruvida tvist som enligt 3 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen
föreligger.

* Lagförslaget i propositionen omfattar ej 4 kap. 8 §. I fråga om denna paragraf

upptas här som Kungl. Maj:ts förslag nu gällande lydelse.

NU 1974:59

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Fordras medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare,
skall vid ansökningen fogas handling utvisande att medgivande erhållits
av myndigheten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren skall erlägga förskott Inmutaren skall erlägga förskott

till ersättning som avses i 30 §, om till kostnad som avses i 30 §, om

bergmästaren begär det. bergmästaren begär det.

4 kap. 30 §

Till bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid förrättningen
enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen. Till myndighet
eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när särskild
föreskrift är meddelad.

Inmutaren skall betala ersättning som avses i första och andra styckena
liksom annan kostnad för förrättningen.

6 kap. 2 §

Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mineraliskt
ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas på
ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före eller efter utmålsläggningen
får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid gruvarbetet
och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning eller
därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral. Han
får även i övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter
därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.
Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet
slutligt bestämts.

Vad som föreskrives i denna paragraf medför ej rätt att utan koncession
bearbeta fyndighet av mineraliskt ämne som omfattas av lagen (1974:000)
om vissa mineralfyndigheter och som kan ekonomiskt tillgodogöras. Material
som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur fyndighet för analys
eller anrikningsförsök.

11 kap. 5 §

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet
eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

NU 1974:59

Bilaga 2
(tillhör reservation 1)

Ändringar i förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter, om koncessioasplikt
för täkt av leror och torv ej införs

Kungl. Majus förslag

För undersökning och bearbetning
av fyndighet av

1. olja, gas, stensalt eller annat
salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja
eller gas,

3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande
lera,

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral, eller

5. torv för att utvinna energi
fordras, om ej annat följer av 8 eller
9 §, särskilt tillstånd (koncession). I
fråga om förberedande undersökning
finns bestämmelser i 15 §.

Koncession meddelas för en eller
flera av de grupper av ämnen som
anges i 1 § 1-5.

Koncession skall

Gränserna för

Har koncession

Fastighetsägaren får utan koncession
för husbehov utnyttja gas som
framkommit på annat sätt än i samband
med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har
koncession inom området. Fastighetsägaren
får också utan koncession
för husbehov utnyttja torv för energiändamål,
så länge annan ej har bearbetningskoncession
avseende .fyndigheten.

A Iternativt förslag

För undersökning och bearbetning
av fyndighet av

1. olja, gas, stensalt eller annat
salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja
eller gas.

3. stenkol, eller

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral

fordras, om ej annat följer av 8 eller
9 §, särskilt tillstånd (koncession). I
fråga om förberedande undersökning
finns bestämmelser i 15 §.

Koncession meddelas för en eller
flera av de grupper av ämnen som
anges i 1 § \~4.

-- övriga omständigheter,
annans rätt.

- annan fyndighet.

Kungl Majus förslag

Alternativt förslag

Till böter eller fängelse i högst sex
månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete
utan att iakttaga vad som i 20 eller
32 § fjärde stycket föreskrives om
underrättelse och ställande av säkerhet,

2. bearbetar ämne som avses i 1 §
1, 4 eller 5 utan att ha erhållit bearbetningskoncession,
om sådan
kräves,

3. utan tillstånd enligt 33 § andra
stycket lägger igen utfraktsväg, ort
eller borrhål som där avses.

Till böter eller fängelse i högst sex
månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete
utan att iakttaga vad som i 20 eller
32 § fjärde stycket föreskrives om
underrättelse och ställande av säkerhet,

2. bearbetar ämne som avses i 1 §
1 eller 4 utan att ha erhållit bearbetningskoncession,
om sådan kräves,

3. utan tillstånd enligt 33 § andra
stycket lägger igen utfraktsväg, ort
eller borrhål som där avses.

Till påföljd grov oaktsamhet.

I fall förklaras förverkat.

Om brott till åtal.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag bestämmelsen tillämpas.

2. Vad som på avstyckningsplan.

3. Vad som till fastighet.

4. Vad som juni 1971.

5. Den nya 45 § uranlagen.

6. Ansökan om avsedda fall.

7. Handläggning av äldre lagen.

8. Den som vid utgången av dr 1974
bedriver torvtäkt för vilken koncession
erfordras enligt denna lag får, under
förutsättning att ansökan om koncession
göres före den 1 januari 1976,
fortsätta verksamheten för samma ändamål
utan koncession till dess ansökningen
slutligt prövats.

GOTAB 74 8454 Stockholm 1974