Näringsutskottets betänkande nr 48 år 1974

NU 1974:48

Nr 48

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande av
läkemedelsindustrin.

Ärendet

I motionen 1974:1498 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin
i Sverige.

Motionen

Problem och missförhållanden av medicinskt, socialt och ekonomiskt
slag uppstår, när privat kapital tillåts dominera en sektor som läkemedelsindustrin,
säger motionärerna. De påpekar att endast en av de sex
läkemedelsproducerande koncernerna i Sverige drivs i statlig regi.
Utländska företag svarar för cirka hälften av läkemedelsförsörjningen i
Sverige och har ökat sin andel av totalförsäljningen med 15 % på tio år.
Konkurrensen om kunderna leder enligt motionärerna till höga kostnader
för information. De menar att den snabba produktomsättningen tyder på
en viss hets i forskningsarbetet. Det förhållandet att det regelbundet
förekommer fall med allvarliga biverkningar av läkemedel anses visa att
den forskning som bedrivs inom läkemedelsföretagen inte alltid är så
seriös som branschen låter påskina. Vidare förekommer det att preparat
med i detalj samma funktioner saluförs av olika företag under olika
namn, s. k. synonymer. Då det inte förekommer någon priskonkurrens
har priserna på läkemedel ökat kraftigt sedan apoteksväsendet förstatligades.

Motionärerna anser att ett förstatligande av läkemedelsindustrin är väl
motiverat. De räknar med att ett förstatligande bl. a. skulle medföra lägre
priser på läkemedel, avskaffande av onödiga preparatdubbleringar samt
bättre användning av forskningsresurserna med direkt inriktning på
utveckling och kontroll. Strikt medicinsk-sociala motiv skulle få styra
läkemedelsplanering och produktion. Motionärerna anför vidare att det
är moraliskt befogat att förhindra att några få människor tjänar pengar på
andras sjukdom och ohälsa.

Uppgifter i anslutning till motionen

En ingående redogörelse för frågan om försäljning av läkemedel i
Sverige lämnades i näringsutskottets betänkande 1973:19. Av denna
redogörelse framgår bl. a. följande. Av den totala läkemedelskonsumtionen
är fyra femtedelar beroende på läkarordination, medan en femtedel
är självmedikation. År 1971 uppgick läkemedelsförsäljningen till 1 310
milj. kr. eller 164 kr. per invånare och år 1972 till 1 470 milj. kr. eller

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 48

NU 1974:48

184 kr. per invånare. Enligt en statistik som presenterats av Läkemedelsstatistik
AB kan en viss minskning noteras i andelen av den totala
försäljningen för vissa psykofarmaka, för vitaminer och för tonika. Den
vanligaste typen av läkemedel är medel för behandling av infektioner.
Försäljningen av lugnande medel och sömnmedel samt övriga psykofarmaka
har under de tre senaste åren varit oförändrad. Endast sådana
läkemedel som är godkända och registrerade av socialstyrelsen får
försäljas.

Antalet farmaceutiska specialiteter har minskat från 2 900 år 1969 till
2 600 vid årsskiftet 1972-1973. År 1972 var antalet läkemedel cirka
1 700. Av de i Sverige försålda standardiserade läkemedlen tillverkas
ungefär hälften — värdemässigt sett — inom landet. Antalet läkemedelsföretag
i Sverige är cirka 30. Den helt övervägande delen, cirka 95%, av
produktionsvärdet faller på de sex koncerner som ingår i Läkemedelsindustriföreningen
(LIF). Den statliga sektorn har genom Kabikoncernen
en andel av läkemedelsproduktionen som uppgår till cirka 20 %.

Det totala försäljningsvärdet av läkemedel i Sverige utgjorde 1973 ca
1 685 milj. kr. Den svenska läkemedelsindustrins andel av apotekens
försäljning (beräknad på grundval av inköpsvärdet för apoteken) har
sjunkit från 58% år 1962 till 48% 1973, medan den utländska
läkemedelsindustrins andel under samma period vuxit från 33 % till 49 %.
Enligt vad som anges i LIF:s årsberättelse för 1973 gör branschen den
bedömningen att de utländska företagens expansion i Sverige kommer att
fortsätta, eftersom Sverige förfogar över endast 2 % av världens forsknings-
och utvecklingskapacitet inom branschen, mätt i satsade forsknings-
och utvecklingskostnader. Av de till LIF anslutna företagens totala
omslutning 1973 om 1 088 milj. kr. avsåg omkring hälften export eller
verksamhet i utländska dotterbolag. Företagens expansion har skett
betydligt snabbare på utlandsmarknaden än på hemmamarknaden.

Priset på farmaceutiska preparat fastställs av läkemedelsnämnden efter
förhandlingar mellan producent/importör och Apoteksbolaget. Av nedanstående
diagram framgår att prisindex för läkemedel ökade snabbt mellan
1969 och 1972.

Delindex läkemedel

Dec.1959 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73

Delindex för läkemedel anger priset från apotek. Källa: SCB

NU 1974:48

Informationskostnaderna för de till LIF anslutna företagen anges till
ca 15% av företagens omsättning av läkemedel i Sverige. I dessa
kostnader har även inräknats kostnader för kvalificerad medicinsk
expertis, produktspecialister och administration samt kapital. Dessa
kostnader uppgår till ca 41 % av de totala informationskostnaderna. Av
kostnaderna i övrigt går ca 40 % till information genom läkemedelskonsulenter,
vilka även delger företagen läkarnas erfarenheter av produkterna
och deras användning. Muntlig information utgör den största kostnadsposten
i företagens utgifter för läkemedelsinformation.

I betänkandet (SOU 1974:14) Svensk industri: Industrins forskningsoch
utvecklingsverksamhet lämnas en beskrivning av forsknings- och
utvecklingsverksamheten (FoU) inom läkemedelsindustrin. Det framhålls
att den svenska läkemedelsindustrin är den mest forskningsintensiva
branschen i tillverkningsindustrin. Cirka 60 % av FoU-kostnaderna användes
1971 till forskning. Samarbetet mellan industri och universitet är
relativt omfattande. Av redovisningen framgår bl. a. följande.

FoU-kostnaderna i läkemedelsindustrin har ökat kraftigt under perioden
1967—1971, speciellt under den första delen. I hela industrin
minskade kostnaderna från 1967 till 1969 för att till 1971 åter öka. Såväl
1967 som 1969 täcktes FoU-kostnaderna helt av industrins egna medel.
1971 svarade dock den offentliga sektorn för 1,9 milj. kr. av de totala
kostnaderna på ca 112 milj. kr.

I betänkandet lämnas vidare följande översikt av drifts- och kapitalkostnader
för med företagens egen personal bedriven verksamhet. Av
översikten framgår att FoU-verksamheten år 1971 uppgick till 1 12,2 milj.
kr. (enligt redovisning efter faktisk branschtillhörighet) eller 7,5 % av
industrins totala FoU.

	Läkemedels- industrin	Hela industrin
FoU-kostn. 1971, milj. kr.	112,2	1 496,2
FöU-kostn. i % av hela ind. 1967	6,4
FoU-kostn. i % av hela ind. 1969	8,6
FöU-kostn. i % av hela ind. 1971	7,5
Förändring 1967-69, milj. kr. i lästa priser	17,0
Förändring 1969-1971, milj. kr. i lästa priser	4,5
Index över FöU-kostn. i fasta priser (1967 = 100) 1969	124	92
1971	130	lil

Det påpekas också att den personella FoU-intensiteten, dvs. antalet
manår för FoU som andel av totalt utförda antal manår i branschen, har
varit hög i läkemedelsindustrin under hela perioden. 1971 var ca 21 % av
personalen sysselsatt med FoU-arbete. Jämfört med hela industrin har

NU 1974:48

den personella FoU-intensiteten i läkemedelsindustrin varit ca 10 gånger
högre under hela perioden.

Läkemedelsindustrin uppvisar de högsta intensitetsvärdena av samtliga
branscher i tillverkningsindustrin, mätt i relation till totala investeringar
ca 9 ggr högre än i hela industrin.

Även i relation till förädlingsvärdet uppvisar FoU-intensiteten höga
värden. Trots den kraftiga ökningen av FoU-kostnaderna under perioden
har intensiteten minskat något jämfört med 1967 på grund av den snabba
tillväxten i branschen.

FoU-intensiteten, mätt med FoU-kostnaderna i relation till omsättningen,
har haft samma utveckling som de ovan redovisade måtten.
Andelen 1967 var ca 15,9% mot 14,9% 1971. Läkemedelsindustrin har,
enligt detta mått, varit 8-9 ggr FoU-intensivare än hela industrin.

Följande tabell visar FoU-kostnader i % av totala investeringar och
förädlingsvärde i hela industrin och i läkemedelsindustrin 1967, 1969 och
1971.

	1967	1969	1971
FoU-kostnader i % av totala investeringar
Hela industrin	21,8	22,1	21,9
Index	100	101	100
Läkemedelsindustrin	186,1	199,8	181,1
Index	100	107	97
FoU-kostnader i % av förädlings-värde
Flela industrin	4,6	3,8	4,5
Index	100	83	98
Läkemedelsindustrin	39,1	32,5	36,1
Index	100	83	92

Vidare visar undersökningen att koncentrationen av FoU-verksamheten
till företag om 1 000 eller fler anställda är betydligt större i hela
industrin än i läkemedelsindustrin. Branschens FoU-kostnader har sedan
1967 stigit kraftigast i den högsta storleksklassen, men även i övriga
storleksklasser har FoU-verksamheten ökat.

Beträffande FoU-arbetets inriktning påpekas bl. a. att FoU-resultaten,
mätt i antalet nya originalläkemedel, har minskat samtidigt som
FoU-kostnaderna inom branschen ökat mycket kraftigt. Tiden för att ta
fram ett nytt originalläkemedel har ökat under senare år. Det är inte
ovanligt med en utvecklingstid från idé till marknad på tio år.
Minimistorleken på de FoU-resurser som ett företag måste hålla sig med
för att ta fram nya produkter har ständigt ökat. Stora och kommersiellt
osäkra insatser på grundforskningens område har uppfattats som mer
nödvändiga än tidigare för att man i framtiden skall få fram genuint nya
preparat. FoU-verksamheten och kostnaderna för denna har påverkats
dels av myndigheternas i olika länder ökade krav på dokumentation för

NU 1974:48

att registrering skall ske, dels av tillgången på mer sofistikerade
undersökningsmetoder för att studera läkemedelsrenheten och hur
människokroppen tar hand om ett läkemedel. Innovationerna har inte
mer än i ringa utsträckning medfört rationaliseringar utan har varit av
expansionskaraktär och medfört bl. a. ökad omsättning. Därvid har
krävts nyinvesteringar i FoU-resurser såsom laboratoriebyggnader och
nyrekrytering av personal. Vidare har resultaten ofta medfört ökat
samarbete och stöd till utomstående forskare.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin har senast behandlats
vid 1969 och 1973 års riksdagar. Motioner med förslag om utredning av
denna fråga avslogs av 1969 års riksdag (BaU 1969:52). Vid sin
behandling år 1973 av en motion med samma hemställan som den nu
föreliggande behandlade näringsutskottet (NU 1973:19) ingående motionärernas
olika skäl för ett förstatligande. Beträffande synpunkten att
produktionen styrs av profitjakt och att behov framkallas reklamvägen
anförde utskottet att inte mindre än 80 % av den totala läkemedelskonsumtionen
är beroende av läkarordinationer. Utskottet erinrade om att
ett projekt som syftar till att minska läkarnas förskrivning av läkemedel
genomförs av socialstyrelsen och Apoteksbolaget.

Beträffande förekomsten av s. k. synonymer hänvisade utskottet bl. a.
till ett uttalande av läkemedelsnämnden. Vid en bedömning av för- och
nackdelar av synonymer ansåg läkemedelsnämnden att fördelarna som
regel uppväger nackdelarna även om detta inte utesluter att det inom
vissa grupper av läkemedel kan finnas ett onödigt stort antal synonymer.
Utskottet framhöll att antalet farmaceutiska specialiteter i Sverige vid en
internationell jämförelse är lågt, att antalet minskar och att en fortsatt
nedgång förväntas.

Den verksamhet som bedrivs av läkemedelsnämnden ansåg utskottet
effektiv. Utskottet fann inte skäl att anta att förstatligande av läkemedelsindustrin
skulle medföra ökad säkerhet mot biverkningar för läkemedelskonsumenterna.
Vidare erinrades om att samhället genom upprustningen
av läkemedelskontrollen, tillkomsten av Apoteksbolaget samt
statens förvärv av läkemedelsföretag fått ökad insyn i och kontroll över
läkemedelsindustrin. Utskottet avstyrkte alltså motionen, som avslogs av
riksdagen. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade
sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet

Fn motion om förstatligande av läkemedelsindustrin behandlades, som
framgår av det föregående, ingående av utskottet vid 1973 års riksdag.
När frågan i år ånyo aktualiserats finner utskottet inte att några skäl
tillkommit som skulle föranleda utskottet att nu inta en annan

NU 1974:48

ståndpunkt än föregående år.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1498.

Stockholm den 12 november 1974

På näringsutskottets vägnar
C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i
Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö
(s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Att privatkapitalet tillåts dominera läkemedelsindustrin medför problem
och missförhållanden av medicinsk, social och ekonomisk natur.
Utskottet vill särskilt peka på att forskningen kommer att inriktas på
kommersiella fördelar, vilket kan leda till att säkerheten för konsumenten
mot skadliga biverkningar ibland kommer att åsidosättas. Produktomsättningen
tyder på att forskningsarbetet bedrivs i alltför snabb takt.
Profitintresset ger upphov till en överdimensionerad och konkurrensbetonad
reklam.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett förstatligande av
läkemedelsindustrin skulle medföra en rad fördelar. Priserna på läkemedel
skulle kunna sänkas. Onödiga produkter som synonymer skulle
försvinna. Resurserna för forskning skulle användas mer effektivt och
inriktas bl.a. på intensivare studier av biverkningar. Ett vägande principiellt
skäl för ett förstatligande är att det inte kan vara befogat att några
få människor skall få tjäna pengar på andras sjukdom och ohälsa.

Med åberopande av vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1498 hos Kungl.
Maj:t begär förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin i
Sverige.

GOTAB 74 8181 Stockholm 1974