Näringsutskottets betänkande nr 47 år 1974
NU 1974:47
Nr 47
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner i vissa frågor
rörande skogsindustrin.
Ärendet
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:863 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om
skogsindustrins framtida lokalisering med hänsyn till inlandets arbetsmarknadsproblem,
1974:1472 av herr Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en samordnad
utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad som
i denna motion anförts, och
2. att riksdagen uttalar sig för skogsindustrins överförande i statens
ägo, om skogsbolagen skulle ställa sig ovilliga till forskning av här angivet
slag.
Motionerna
Under senare tid har, påpekas i motionen 1974:863, utbyggnaden
inom skogsindustrin skett vid kusterna. Motionärerna framhåller att i
norra Sverige denna lokalisering fört med sig stora regionala skillnader i
fråga om arbetstillfällen. Den expansion som förekommer på många håll i
kustlandet kontrasterar mot arbetslösheten i inlandet. Det finns enligt
motionärerna risk för en liknande utveckling i södra Sverige, då de gamla
och relativt små pappers- och massaindustrierna är förlagda till inlandet
medan de stora nybyggda industrierna ligger vid kusten. Den utredning
om skogsnäringens råvarutillgång som pågår bör, anser motionärerna,
kompletteras med en kartläggning av skogsindustriernas framtida lokalisering
och följderna härav för inlandet. Skulle denna undersökning visa att
det finns risk för arbetslöshet på de orter som nu har skogsindustrier bör
man, anför motionärerna, i god tid planera alternativ så att icke samma
problem uppstår i södra Sverige som de som man nu med lokaliseringspolitiken
försöker komma till rätta med i Norrland.
I motionen 1974:1472 hänvisas till ett uttalande i årets statsverksproposition
(prop. 1974:1 bil. 11 s. 4), enligt vilket skogsindustriprodukternas
andel av den totala exporten minskat från 42% år 1950 till
22 %, samtidigt som deras exportvärde och uttaget av virke ur skogarna
ökat kraftigt. Motionärerna anser att landets skogar är utsatta för
rovdrift. Att skogsindustrins produkter relativt sett har trängts tillbaka på
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 47
NU 1974:47
2
exportmarknaden av verkstadsindustrins produkter beror, menar de, på
att verkstadsindustrin har utvecklats på ett effektivare sätt speciellt då
det gäller forskningen. Skogsindustrins forskning är inte i nivå med
utvecklingens krav och sysslar mest med gradvisa förbättringar av redan
existerande metoder, hävdar de. Det gemensamma utnyttjandet av
forskningsrön är inte på långt när utbyggt. I anslutning till ett uttalande
av en expert på pappersteknisk forskning efterlyser motionärerna ett
djärvt experimenterande som kan leda till radikala idéer och produkter.
Som ett exempel nämns ökat utnyttjande av lignin som råmaterial för
kemiska produkter. Mot bakgrund av att skogsbolagen inte använder sina
vinster till avancerad forskning som kan leda till nya produkter och
arbetstillfällen bör, anför motionärerna, frågan ställas om inte samhället
bör överta hela den privata skogsindustrin och dess skogar.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Vissa utredningar m. m.
I juni 1973 tillsatte chefen för industridepartementet ett branschråd
för skogsindustrin (ordförande: departementsrådet Karl-Henrik Pettersson).
I en inom departementet upprättad promemoria som anger
riktlinjer för rådets verksamhet uttalas att det med hänsyn bl. a. till de
fortsatta betydande strukturella förändringar som förestår är angeläget
att få till stånd ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan,
företagen och de anställda angående de problem som föreligger på
skogsindustrins område för att därigenom försöka komma fram till en
samstämmig syn på denna industrigrens förutsättningar och framtida
utveckling.
Branschrådets huvudsakliga uppgift är att systematiskt följa utvecklingen
inom skogsindustrin i dess helhet och då särskilt i ett längre
tidsperspektiv. Rådet skall bedöma behovet och inriktningen av efterfrågeprognoser
för svensk skogsindustri och ta initiativ till upprättande av
prognoser i sådana fall där erforderligt underlag saknas. På grundval av
sådant prognosmaterial bör rådet regelbundet diskutera den förväntade
efterfrågeutvecklingens innebörd för svensk skogsindustri och för näringspolitiken.
Beträffande frågan om vilken råvarubas svensk skogsindustri kan räkna
med på medellång och lång sikt bör rådet samråda med 1973 års
skogsutredning (Jo 1973:06). Därvid bör den såväl branschpolitiskt som
regionalpolitisk! viktiga frågan om ökad tillförsel av virke från södra till
norra Sverige beaktas.
Rådet skall ta erforderliga initiativ för att med lämplig tidsintervall
sådant underlag tas fram att den svenska skogsindustrins totala, förväntade
investeringar samt därmed sammanhängande finansieringsstruktur och
sysselsättningsutveckling kan belysas för de närmast kommande åren och
diskuteras av rådet. De på så sätt framtagna långsiktiga bedömningarna
bör av rådet stämmas av mot förväntad efterfrågeutveckling, råvarutill
-
NU 1974:47
3
gång och andra ekonomiska faktorer av betydelse för branschens
utveckling. Särskild vikt bör härvid läggas vid en analys och diskussion
kring investeringarnas inriktning vad gäller produktion och regional
fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den angivna inriktningen
främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.
Rådet är oförhindrat att även ta upp andra frågor som bedöms vara av
betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.
1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt
Lyberg) har i uppdrag att komplettera de principförslag om den framtida
skogspolitiken som skogspolitiska utredningen lade fram i betänkandet
(SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. Denna komplettering bör
enligt direktiven bl. a. omfatta utredningar om möjligheterna att öka
avverkningarna inom ramen för ett långsiktigt producerande skogsbruk.
Ett system för en rullande virkesbalansutredning bör utarbetas. Systemet
bör vara så utformat att det utan större svårigheter kan justeras och
kompletteras efter hand. Det bör möjliggöra beräkningar som kan ligga
till grund för ställningstaganden på såväl kort som lång sikt till
utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder i skogsbruket.
Systemet bör utformas så att beräkningar kan göras dels för landet som
helhet, dels för olika regioner. I detta sammanhang bör effekterna på
sysselsättningen särskilt beaktas.
Utredningen skall även bedöma vilka styrmedel som behövs inom
skogspolitiken för att säkerställa att en långsiktig hög produktion kan
vidmakthållas inom skogsindustrin och därmed också en långsiktig hög
intensitet i det svenska skogsbruket. Detaljerade förslag härom skall
framläggas.
I april 1974 gav chefen för industridepartementet statens industriverk
i uppdrag att utföra visst utredningsarbete rörande trävaruindustrin.
Utredningen bör enligt direktiven komplettera de bedömningar av
marknadsutvecklingen som gjordes 1971-1972 med en bedömning fram
till år 1980 samt undersöka konsekvenserna härav för produktion, sysselsättning
och anläggningsstruktur. I denna översyn bör särskilt uppmärksammas
den förväntade utvecklingens konsekvenser i de arbetsmarknadsområden
som starkt domineras av trävaruproducerande företag. Utredningen
bör även överväga möjligheterna att göra en översiktlig analys av
investeringsplanerna för ett urval av de större företagen inom den
träbearbetande industrin. Utredningsuppdraget omfattar i första hand
den träbearbetande industrin. Förhållandena inom de råvarunära delarna
av branschen (sågverken, skivindustrin) skall endast beröras i den mån
detta är nödvändigt för att huvuduppgiften skall kunna fullgöras.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin
I betänkandet (SOU 1974:14) ”Svensk industri. Industrins forskningsoch
utvecklingsverksamhet” lämnas en redovisning av forsknings- och
1 * Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 47
NU 1974:47
4
utvecklingsarbetet (FoU) inom olika branscher. Beträffande massaindustrin
lämnas följande uppgifter.
Massaindustrin m. m. (dvs. massa-, pappers- och pappersvaruindustri)
har under hela perioden 1967-1971 ökat sina faktiska FoU-kostnader,
särskilt under den senare delen (8 milj. kr. i fasta priser från 1969 till
1971). Totalt uppgick kostnaderna till 47 milj. kr. 1971. 1 hela industrin
minskade däremot kostnaderna 1969 för att sedan öka kraftigt.
Massaindustrins m. m. andel av totalt utförd FoU i hela industrin är dock
liten eller drygt 3 %.
Kostnaderna för FoU som utförts inom företagen har så gott som
uteslutande täckts med industrins egna medel under perioden 1967—
1971. Staten svarade 1971 för ca 0,3 milj. kr. av FoU-kostnaderna i
massaindustrin m. m. Statistiken avser endast tillverkningsindustri och
inkluderar ej branschforskningsinstitut, myndigheter m. fl.
Drifts - och kapitalkostnader för med egen personal bedriven FoUverksamhet
i massa-, pappers- och pappersvaruindustri framgår av
följande tabell. De anges enligt redovisning efter faktisk branschtillhörighet,
icke enligt en samtidigt presenterad huvudbranschredovisning.
Till jämförelse lämnas uppgifter avseende hela industrin.
Massa-industri |
Hela in- dustrin |
|
FoU-kostn. 1971, milj. kr. |
47,0 |
1 496,2 |
FoU-kostn. i % av hela ind. 1971 |
3,1 |
|
Förändring 1967-1969, milj. kr. i fasta priser |
2,5 |
|
Förändring 1969-1971, milj. kr. i fasta priser |
8,3 |
|
1969 |
109 |
92 |
1971 |
138 |
lil |
Till ca 80 % har FoU-verksamheten inom branschen inriktats på
utvecklingsarbete. Samma procentuella fördelning mellan forsknings- och
utvecklingsarbete har varit rådande under hela perioden.
För massaindustrins del har under 1960-talet skett en förskjutning
inom branschen mot allt större enheter. Denna utveckling har tekniskt
möjliggjorts bl. a. genom införande av omfattande system för processreglering
och kvalitetskontroll. Nya instrument för kontinuerlig mätning
av processvariabler har sålunda införts i produktionen. Datorer används i
allt större omfattning för kontroll av processerna. Den nya tekniken har
ställt krav på väsentliga FoU-insatser dels inom branschen, dels inom
andra branschers FoU-verksamhet beträffande t. ex. elektronik och
maskinutrustning.
Under perioden 1967-1971 har kraven på miljövårdsåtgärder accentuerats.
Detta har medfört stora FoU-satsningar under perioden. Forsk
-
NU 1974:47
5
ning rörande rening av fabrikernas utsläpp har inriktats bl. a. på att
minska föroreningar genom ändring av själva tillverkningsprocessen och
på att utveckla metoder för rening av kvicksilverhaltigt vatten.
Ett samarbete har också upprättats mellan samhällets organ och
branschen i syfte att utveckla metoder för att minska utsläppen. Sådan
gemensam forskning bedrivs bl. a. inom Institutet för vatten- och
luftvård och Svenska träforskningsinstitutet. Staten satsar medel genom
styrelsen för teknisk utveckling och naturvårdsverket.
Samtliga redovisade intensitetsmått uppges tyda på att FoU-intensiteten
i branschen varit låg under perioden (ca 1/5 av värdet för industrin i
genomsnitt) trots en betydande ökning av FoU-kostnaderna under
perioden 1967—1971.
Beträffande FoU-kostnadernas fördelning på företagsstorlekar anges
att i massaindustrin så gott som allt FoU-arbete har utförts vid företag
med 500 eller fler anställda under perioden 1967—1971. Av detta svarade
storleksklassen 500-1 000 anställda för endast ca 4%. Några märkbara
förskjutningar mellan storleksklasserna kan inte förmärkas under perioden.
I redogörelsen för FoU-verksamheten inom trä- och möbelindustrin
påpekas att den verksamhet som omfattar träforskning varit liten och
avtagande under åren 1969-1971. Uppskattningsvis 2-6 milj. kr. uppges
ha satsats för år 1969 och 1—3 milj. kr. för år 1971. I dessa siffror är
dock inte den kollektiva forskningen inom branschen inräknad. Denna
svarade budgetåret 1971/72 för ca 2 milj. kr. inom träteknikforskning
och ca 0,5 milj. kr. inom möbelforskning. Drygt hälften av kostnaderna
har täckts med anslag från styrelsen för teknisk utveckling.
Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande 1973:52 en ingående
redogörelse för den forskning som bedrivs inom området. Utskottet
påpekade bl. a. att av de medel som satsas på industriägda forsknings- och
utvecklingsinstitutioner inom skogsindustrin den helt övervägande delen
avser massa- och papperstillverkning och produkter därav. Utskottet
redogjorde vidare för forskningsverksamheten utanför företagen, vilken i
huvudsak är av kollektiv natur. Den har uppbyggts och finansierats dels
genom fonder, dels genom bidrag från industrin och staten till det
numera halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet, dels genom halvkollektiv
forskning vid universitetsinstitutioner inom och utom landet,
baserad på bidrag från enskilda eller grupper av företag. En utförlig
redovisning lämnades av ändamålet med Träforskningsinstitutets verksamhet,
dess organisation samt inriktningen av den forskning som bedrivs
där.
Det ramprogram för Träforskningsinstitutets verksamhet under perioden
1974—1977 som fastställts av dess styrelse i juni 1974 baserar sig på
ett avtal som träffats mellan Stiftelsen Svensk träforskning och styrelsen
för teknisk utveckling (STU). Enligt programmet skall forskningen
koncentreras framför allt till problem i anslutning till bättre utnyttjande
av vedråvaran, fortsatt förbättring av vatten- och luftvården samt nya och
NU 1974:47
6
förbättrade produkter. Forskningsprogrammet syftar primärt till att höja
konkurrensförmågan hos den svenska skogsindustrin på den internationella
marknaden, att öka skogsindustrins förädlingsvärde samt att minska
skogsindustrins inverkan på den omgivande miljön. I forskningsprogrammet
framhålls att den begränsade tillgången på svensk råvara
innebär en ny situation för skogsindustrin. Skogsindustrin måste basera
sin vidare expansion på en fullständigare användning av träden och på
ökad förädlingsgrad. En rad forskningsprojekt är inriktade härpå, bl. a.
försök att framställa protein ur skogsindustriella avfallsprodukter, att
tillreda liner med upp till 50 % inblandning av termomekanisk massa och
att framställa tidningspapper med lägre ytvikt.
Med hänsyn till att skogsindustrin förbrukar mycket energi betraktas
forsknings- och utvecklingsinsatser för att spara energi som angelägna.
Forskningsprogrammet har en totalbudget på ca 24,2 milj. kr.
Institutets totala omslutning för budgetåret 1974/75 beräknas bli ca 31
milj. kr. STU finansierar under innevarande budgetår massa- och
pappersteknisk forskning med 7,4 milj. kr. samt träteknisk forskning med
1,9 milj. kr. Staten och skogsindustrin kommer enligt avtalet att satsa 82
milj. kr. på central skogsindustriforskning för den närmaste treårsperioden.
Skogsindustrin bidrar med 46,4 milj. kr. Den sammanlagda
årliga kostnaden för massa- och pappersindustrins FoU-insatser
uppgick år 1973 enligt uppgifter från Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen
till ca 80 milj. kr. Detta motsvarar ca 2 % av
förädlingsvärdet inom branschen.
Vissa uppgifter rörande utvecklingen inom skogsindustrin
Den framskrivning av 1970 års långtidsutredning som lämnas i
betänkandet (SOU 1973:21) Svensk ekonomi fram till 1977 och som
näringsutskottet åberopade 1973 visar att — enligt en kartläggning och
analys av industrins utbyggnadsplaner för perioden 1972—1977 — en
ökning av produktionen av papper och massa med 39 % kan förutses.
I den promemoria med riktlinjer för skogsbranschrådets verksamhet
som utarbetats inom industridepartementet lämnas en allmän översikt
över utvecklingen inom skogsindustrin. 1 promemorian anförs bl. a.
följande.
Skogsindustrin har spelat en viktig roll under hela den svenska
industrialiseringsprocessen. Från mitten av 1870-talet och fram till
mitten av 1950-talet har skogsindustrin svarat för ca 45 % av vår totala
export, dock med starka cykliska variationer. Under senare år har
emellertid skogsindustrins betydelse för vår utrikeshandel successivt
minskat, och exportandelen har sjunkit till i genomsnitt ca 30 % under
1960-talets första hälft och till i genomsnitt 22 % under åren
1970-1972. Detta innebär att skogsindustrin under 1960-talet — trots en
snabb produktionsökning — svarat för endast ca 18% av exportens
tillväxt, medan motsvarande andel för verkstadsindustrin uppgått till
50%.
NU 1974:47
7
Trots den relativt snabba förändring av den svenska industriproduktionens
inriktning som ligger i denna utveckling är skogsindustrin alltjämt
en viktig del av vårt näringsliv, särskilt inom vissa delar av landet. År
1970 svarade skogsindustrin för 10% av den totala industriproduktionen
och 9 % av sysselsättningen i industrisektorn, motsvarande ca 79 000
anställda. Inom skogsbruket sysselsattes samma år 87 000 personer.
Totalt kan således ca 166 000 personer beräknas ha varit sysselsatta inom
skogsnäringen vid 1970-talets ingång. Detta innebär en nedgång under
förra decenniet med ca 36 000 personer, varav ca 9 000 faller på
industriledet och ca 27 000 på skogsbruket.
Denna betydande sysselsättningsminskning har inträffat samtidigt som
skogsindustrins produktionsvolym stigit med ca 75 % och avverkningarna
ökat med ca 40 %. Arbetsproduktiviteten har således ökat i mycket
snabb takt.
På industrisidan har produktivitetsökningen under 1960-talet åstadkommits
bl. a. genom en genomgripande strukturell omvandling främst
inom massaindustrin. Sedan år 1960 har var fjärde massaproducerande
enhet lagts ned. Antalet pappersbruk har minskat från 76 till 68 trots
tillkomsten av ett antal nya anläggningar. Även antalet sågverk har
minskat mycket kraftigt. Nedläggningarna har i detta fall i första hand
gällt produktionsenheter med mindre än 5 anställda.
Utvecklingen under 1960-talet har vidare utmärkts av att expansionen
haft sin tyngdpunkt i södra Sverige, vilket främst sammanhänger med de
avverkningsbara virkestillgångarnas regionala fördelning. Medan avverkningarna
i norra Norrland från femårsperioden 1957—1962 till femårsperioden
1967—1972 ökade med 19% var motsvarande ökning för
Götalands del 39 %. Även i förädlingsleden har utbyggnaden i södra
Sverige varit snabbare än i norr. Detta innebär sannolikt också att
sysselsättningsminskningen i Norrland relativt sett varit större än i södra
Sverige. Skogsindustrin behåller dock sin dominerande plats i det
norrländska näringslivet. År 1970 återfanns var fjärde industrisysselsatt i
Norrland i skogsindustrin. Inkluderas även de senare förädlingsleden
(pappersvaruindustrin och den träbearbetande industrin) stiger denna
andel till närmare 35 %.
Skogsindustrin är mycket kapitalkrävande och har under 1960-talet
svarat för i genomsnitt drygt 20 % av de totala industriella investeringarna
i landet. Kapitalintensiteten har stigit snabbt. En ny massafabrik torde
i dag kräva en kapitalinsats på i genomsnitt 1 milj. kr. per industrisysselsatt.
Skogsindustrin utmärks vidare av hög energikonsumtion och svarar för
närvarande för nära 40 % av den totala förbrukningen av elenergi inom
svensk tillverkningsindustri.
Tidigare behandling av motioner om skogsnäringens forskningsarbete
Frågan om skogsnäringens forskningsarbete har tagits upp i motioner
vid 1966 och 1973 års riksdagar. Motionerna har avslagits. Den motion
NU 1974:47
8
som väcktes vid 1973 års riksdag hade i huvudsak samma innehåll som
motionen 1974:1472. Näringsutskottet (NU 1973:52) påpekade bl. a. att
det otvivelaktigt förhåller sig så att forsknings- och utvecklingskostnadernas
andel av omsättningen och förädlingsvärdet för skogsindustrins del
är lågt om man jämför med andra kapital- och teknikintensiva branscher
och med genomsnittet för all industri. Utskottet konstaterade dock att
det inom skogsindustrin bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete
som tar växande reala resurser i anspråk. Utskottet erinrade
om att staten genom styrelsen för teknisk utveckling är företrätt i
ledningen för Svenska träforskningsinstitutet, som spelar en central roll
för skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet avstyrkte
motionen med motiveringen att statens inflytande över forsknings- och
utvecklingsarbetet inom skogsindustrin lämpligen i första hand kanaliseras
denna väg. Utskottet ansåg inte att riksdagen i förhandenvarande läge
hade anledning till den åtgärd som föreslogs i motionen. Vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för
motionen.
Utskottet
De två motioner som behandlas här tar med utgångspunkt i läget inom
skogsindustrin upp olika problem rörande skogsnäringens vidare utveckling.
1 motionen 1974:863 uttalas oro för att den framtida utbyggnaden av
skogsindustrin i södra Sverige skall ske enbart i kustlandet med de
negativa följder detta kan komma att få för sysselsättningen i inlandet.
Motionärerna vill få till stånd en utredning av skogsindustrins framtida
lokalisering med hänsyn till inlandets arbetsmarknadsproblem.
Utvecklingen inom skogsnäringen i stort har under flera år varit
föremål för uppmärksamhet inom en rad utredningar och behandlas för
närvarande inom branschrådet för skogsindustrin och 1973 års skogsutredning
(Jo 1973:06). Skogsbranschrådet skall följa utvecklingen inom
skogsindustrin i dess helhet och särskilt i ett längre tidsperspektiv. Rådet
skall bl. a. på grundval av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri
regelbundet diskutera den förväntade efterfrågeutvecklingens innebörd
för denna industri och för näringspolitiken. Underlag som belyser
skogsindustrins totala förväntade investeringar samt därmed sammanhängande
finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling för de närmaste
åren skall tas fram och diskuteras av rådet. Rådet skall också
analysera och diskutera investeringarnas inriktning beträffande produktion
och regional fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den
angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling
och råvarubehov.
1973 års skogsutredning har bl. a. i uppdrag att utarbeta ett system
för en rullande virkesbalansutredning så utformat att det blir möjligt att
utföra beräkningar som kan ligga till grund för ställningstaganden på såväl
kort som lång sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder
NU 1974:47
9
i skogsbruket. Utredningen skall även göra en bedömning av och lägga
fram förslag om styrmedel inom skogspoiitiken.
Vidare kan erinras om det underlag för den fortsatta regionala
utvecklingsplaneringen som utarbetas inom ramen för länsplanering
1974. I denna ingår bl. a. klarläggande av betingelserna för utvecklingen
av den regionala strukturen, kartläggning av kommunernas och näringslivets
framtidsbedömningar samt en samlad befolknings- och näringslivsprognos.
Den svenska skogsnäringen har under det senaste decenniet genomgått
en snabb förändring. Sysselsättningen har minskat avsevärt samtidigt som
produktionsvolymen stigit. Det föreligger emellertid en betydande
osäkerhet i de bedömningar som gjorts beträffande skogsindustrins
råvaruförsörjning och produktionsförmåga på längre och kortare sikt.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt med en
kartläggning av skogsindustrins framtida lokalisering, så att en utveckling
som innebär svåra sysselsättningsproblem för vissa regioner kan undvikas.
Det kan förutsättas att denna fråga blir en huvuduppgift för skogsbranschrådet.
Med hänsyn härtill biträder utskottet inte motionärernas
yrkande om att en särskild utredning rörande skogsindustrins framtida
lokalisering skall tillsättas.
Motionen 1974:1472 tar upp frågan om inriktningen av skogsnäringens
forskningsarbete. Motionärerna anser att skogsindustrins forskning
inte motsvarar utvecklingens krav och hävdar att skogsbolagen vägrar att
använda sina vinster för en forskning inriktad på att få fram nya
produkter och därmed nya arbetstillfällen. I första hand begärs åtgärder
för att samordna och utveckla skogsforskningen. I andra hand önskar
motionärerna att riksdagen skall uttala sig för ett förstatligande av
skogsindustrin för den händelse skogsbolagen motsätter sig en sådan
utveckling.
Frågan om skogsindustrins forskningsarbete behandlade utskottet,
såsom framgår av den redovisning som lämnats tidigare i detta betänkande,
vid förra årets riksdag. De skäl utskottet då anförde för att avstyrka
en motion som i huvudsak överensstämmer med den nu föreliggande är
enligt utskottets mening fortfarande giltiga. I detta sammanhang vill
utskottet peka på att enligt samstämmiga bedömningar råvarusituationen,
som nu kännetecknas av brist på svensk råvara, kommer att påskynda
industrins utveckling mot en högre förädlingsgrad. Detta återspeglas
också i det ramprogram för Svenska träforskningsinstitutets verksamhet
under den närmaste treårsperioden som institutets styrelse fastställt i juni
1974. Forskningen skall enligt detta program koncentreras framför allt
på problem rörande bättre utnyttjande av vedråvaran, fortsatt förbättring
av vatten- och luftvården samt utveckling av nya och förbättrade
produkter. Utskottet vill vidare erinra om att frågan om skogsindustrins
forsknings- och utvecklingsarbete faller inom skogsbranschrådets uppdrag.
Rådet har också enligt vad utskottet inhämtat börjat att kartlägga
de totala statliga forskningsinsatserna på detta område. Mot denna
bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att enligt
NU 1974:47
10
motionärernas önskemål göra en framställning till Kungl. Maj:t rörande
skogsnäringens forskningsarbete. Det finns heller inte enligt utskottets
mening någon anledning för riksdagen att enligt hemställan i motionen
uttala sig i fråga om ett förstatligande av skogsindustrin. Utskottet
avstyrker alltså motionen 1974:1472.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1974:863,
2. att riksdagen avslår motionen 1974:1472.
Stockholm den 12 november 1974
På näringsutskottets vägnar
C. G. REGNÉLL
Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i
Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö
(s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).
Reservation
av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Frågan om” och slutar på s. 10 med ”motionen 1974:1472” bort ha
följande lydelse:
Den snabba strukturförändringen inom skogsindustrin under de
senaste decennierna har bl. a. inneburit att denna industris betydelse för
sysselsättningen inom landet och för svensk utrikeshandel successivt
minskat. Detta har fört med sig svåra sysselsättningsproblem för vissa
delar av vårt land. Till stor del beror denna utveckling på att
skogsindustrin i motsats till verkstadsindustrin inte satsat på forskningsoch
utvecklingsarbete för att få fram nya produkter. Forskningsverksamheten
inom skogsindustrin har inriktats och inriktas alltjämt i huvudsak
på massaproduktionen. Den sysslar mest med gradvisa förbättringar av
redan existerande metoder.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna ensidiga inriktning
av forsknings- och utvecklingsarbetet måste brytas. Utvecklingen
bl. a. på råvarusidan såväl inom Sverige som globalt gör det nödvändigt
för skogsindustrin att satsa på nya produkter. Allt talar för en stor och
samordnad insats för att få fram en mer varierad och avancerad
produktutveckling. Inte minst kemisk forskning är angelägen. Den politik
som skogsbolagen hittills har fört gentemot de anställda och deras vägran
att använda sina vinstmedel för en avancerad forskning, som skulle kunna
skapa nya produkter och därmed nya arbetstillfällen, gör det enligt
I
NU 1974:47 11
utskottets mening befogat att överväga ett förstatligande av den privata
skogsindustrin och dess skogar om skogsbolagen inte radikalt ändrar sin
politik i dessa hänseenden.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1472
a) hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till en samordnad
utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med
vad utskottet anfört,
b) som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i fråga om förstatligande av skogsindustrin.
Särskilt yttrande
av herr Svensson i Malmö (vpk):
Jag anser att yrkandena i motionen 1974:863 är missriktade.
Motionärerna hade logiskt bort förorda ett system för styrning av alla
väsentligare investeringar i näringslivet. De hade också bort ställa krav på
sådan teknik att kustlokalisering inte varit nödvändig. Sådana inskränkningar
har motionärerna - däribland vice ordföranden i inrikesutskottet,
som ansvarar för den statliga lokaliseringspolitiken — icke velat göra i det
kapitalistiska näringslivets frihet att förfoga över produktionsmedel och
människor. De förhållanden vilkas följder motionärerna påtalar är
resultatet av en näringspolitik som godkänner principen om lokaliseringsfrihet
och tilltagande kapitalkoncentration. Motionärerna har accepterat
dessa regionpolitiska riktlinjer och själva understött principen att den
”spontana” utvecklingen i det privata näringslivet skall vara basen för
svensk lokaliseringspolitik.
Att de följder skulle uppstå som motionärerna nu påtalar har varit
klart sedan länge. De framgår bl. a. av det fem år gamla betänkandet
(SOU 1969:21) Skogsindustri i södra Sverige. Att nu kräva en ny
utredning kan inte ha någon mening - bortsett från den publicitetsmässiga.
En seriös syftning med motionen hade bort föranleda ett stöd till
socialistiska principer för lokaliseringspolitik snarare än krav på ytterligare
en utredning med utgångspunkt i storfinansens etableringsfrihet.
GOTAB 74 8180 Stockholm 1974