Näringsutskottets betänkande nr 45 år 1974

NU 1974:45

Nr 45

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning mot
brandfarliga textilier.

Ärendet

I motionen 1974:1 123 av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär en skyndsam utredning av frågan om att
genom svensk lagstiftning reglera tillverkning, saluhållande och användning
av brandfarliga textilier.

Motionen

Årligen dör ett stort antal människor vid textilbränder, anför
motionärerna. Exakta uppgifter på antalet omkomna i denna typ av
bränder finns inte, då det inte förs en specificerad statistik. Särskilt
brandfarliga sägs följande textilgrupper vara: vaddstickade klädesplagg,
sängutrustning, nattdräkter samt gardiner och draperier. Motionärerna
påpekar att det numera är möjligt att tillverka textilier som är praktiskt
taget oantändbara. Marknaden domineras dock av eldfarliga textilier. De
framhåller att det i vissa länder, bl. a. Storbritannien och Förenta
staterna, förekommer bestämmelser som syftar till att förhindra försäljning
av textilvaror med särskilt brandfarliga egenskaper.

I Sverige har, säger motionärerna vidare, försvarsmakten och andra
större avnämare i särskilda bestämmelser utarbetat regler för textiliers
brandegenskaper. Något skydd för allmänheten genom bestämmelser som
allmänt reglerar tillverkning, försäljning och användning av brandfarliga
textilier finns inte.

Uppgifter i anslutning till motionen

Årligen omkommer i Sverige ca 150 personer genom brand. I
statistiken över bränder redovisas inte brandorsak, men ca 1/3 av
dödsolyckorna har kunnat hänföras till sängrökning. Omkring 2000
människor brännskadas varje år så svårt att de måste läggas in på sjukhus.

Forskning i Sverige på området textilier och bränder bedrivs vid
Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO). Institutets anslag härför uppgår
till 150 000—200 000 kr. per år. Dessa medel kommer från TEFO:s
intressenter, vilka huvudsakligen är textilindustrier, samt från styrelsen
för teknisk utveckling och Brandförsäkringsbolagens forskningsnämnd.
Anslag har även erhållits från Sveriges plastförbund. TEFOis arbete gäller
många produkter: flortyger, mattor, väggbeklädnader, stoppade möbler,
bäddar, gardiner och kläder. Den största delen av forskningsarbetet på

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 45

NU 1974:45

2

området företas hos fiberproducenterna och kemikalietillverkarna. Ett
omfattande produktutvecklingsarbete sker också i textilfabrikerna.

Vissa undersökningar om olika textiliers brännbarhet utfördes av
TEFO under åren 1966—1971 på initiativ av statens brandinspektion.
Brandinspektionen anhöll 1966 hos Varudeklarationsnämnden (VDN)
om deklaration av brandfarligheten hos textilier. Bakgrunden var bl. a.
olyckor med dödlig utgång vid några skolbränder men även den allmänna
utvecklingen mot ökat antal brännskador orsakade av brand i klädesplagg
och andra textilier. Brandinspektionen framhöll följande fyra grupper
textilier som speciellt brandfarliga: vaddstickade klädesplagg, sängutrustning
(filtar, täcken, kuddar, madrasser), nattdräkter samt gardiner och
draperier. Det ifrågasattes på vissa håll om inte tillverkning och
försäljning av textilier som bedömdes vara brandfarliga borde förbjudas.
Man valde dock att tills vidare pröva andra vägar — dvs. redovisa
brandfarlighetsegenskaperna inom ramen för VDN:s deklarationsförfarande.
Med denna bakgrund startade normarbetet våren 1967 under ledning
av en kommitté tillsatt av brandinspektionen och VDN.

För att få underlag för en klassindelning gjorde Svenska textilforskningsinstitutet
i samarbete med industrin, handeln m. fl. en grundläggande
undersökning med hjälp av tre standarder. I första hand bearbetades
det varusortiment som nyss nämnts. I slutet av år 1971 var provmetoderna
för VDN-normen i princip klara, och man inriktade sig på att hitta
lättbegripliga konsumentuttryck.

Konsumentverket har under år 1974 påbörjat undersökningar om
brand hos textilier. I första hand syftar arbetet till att ge rekommendationer
åt handikapporganisationer samt påverka producenter och bidragsgivande
myndigheter så att från brandsynpunkt lämpliga textilier kan
komma till användning för målgrupperna rörelsehindrade och småbarn. I
en senare etapp skall man undersöka behovet av särskilda föreskrifter om
viss begränsning av antändligheten hos beklädnads- och hemtextilier.
Textilier för olika användningsområden skall även riskklassas från
brandsynpunkt. Syftet med denna studie är bl. a. att utröna huruvida
bestämmelser om kläder och textilier för enskilt bruk bör föreslås ingå i
en särskild brandskyddsförordning.

I några länder — främst Förenta staterna och Storbritannien — regleras
genom lag tillverkning och försäljning av vissa textilier som bedömts som
särskilt brandfarliga. I Förenta staterna förbjöds år 1953 försäljning av
tyger som definierats som ”farligt lättantändliga”. Effekten av denna
lagstiftning har dock befunnits vara ringa. I en lag från 1967 har man
angivit vissa produkter som särskilt kritiska. Standarder och förslag till
standarder har utgivits. Standarderna gäller mattor för hushåll, barnnattdräkter
och madrasser. Under förberedelse är standarder för filtar och
möbelklädsel. Standarderna anger att endast svårantändliga produkter får
säljas. Vad som menas med svårantändliga produkter definieras klart i
fysikaliska termer. En standard måste entydigt definiera vilka varor som
omfattas av standarden. Den skall innehålla bestämmelser för hur varor

NU 1974:45

3

skall kontrolleras. Regler måste finnas för typinspektion, vilken görs
innan produktion startas, och för löpande inspektion, som utförs bl. a.
genom provtagning i affärer. Särskilda regler finns för den inhemska
produktionen och för importerade produkter.

I standarderna anges också metoder för provningen av antändligheten.
Man fordrar en hög reproducerbarhet hos provningarna. Eftersom
textilvaror kan ha gjorts svårantändliga genom impregneringar och dessa
kan ha olika beständighet mot tvättning, föreskriver standarden också
hur tvättning skall ske innan en vara provas i vad gäller svårantändligheten.
För barnnattdräkter föreskrivs 50 tvättningar före provning, om
tygerna är impregnerade. Med hänsyn till att tvättmedel och tvättning
kan inverka på antändligheten anses det mycket viktigt att det finns en
vårdmärkning och att denna är permanent fäst vid plagg respektive
textilprodukter.

Kostnaderna för den forskning om textilier och bränder som bedrivs i
Förenta staterna har beräknats uppgå till 80 milj. kr. per år.

Ett internationellt samarbete på området pågår inom den internationella
standardiseringsorganisationen ISO. Dess textila kommitté inledde
år 1970 ett arbete på metoder för provning av antändlighet hos textilier.
Vid kommitténs första sammanträde fastställdes att arbetsområdet skulle
vara att studera alla aspekter av brinnegenskaper hos textilier och textila
produkter, att alla användningsområden för textilier skulle tas med i
arbetet och att målet skulle vara att definiera termer och utveckla
provningsmetoder och specifikationer.

Visst nordiskt samarbete har inletts under år 1974.

Utskottet

I Sverige saknas, som motionärerna påpekar, bestämmelser rörande
brandfarliga beklädnads- och hemtextilier. I vissa andra länder, främst
Förenta staterna och Storbritannien, finns lagstiftning som reglerar
tillåten antändlighet hos vissa textilvaror, såsom nattdräkter, madrasser
och mattor för hushåll.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående pågår
för närvarande vid konsumentverket i samarbete med Svenska textilforskningsinstitutet
forskningsarbete i syfte att skapa normer för deklaration
av brandfarlighet hos olika textilier. Konsumentverkets undersökning,
som påbörjades våren 1974, avses i första hand klarlägga om det finns
behov av särskilda bestämmelser om viss begränsning av antändligheten
hos hemtextilier. I en senare etapp av arbetet skall textilier för olika
användningsområden klassificeras från brandrisksynpunkt. Resultatet av
denna undersökning får avgöra huruvida bestämmelser om kläder och
textilier för enskilt bruk skall föreslås ingå i en särskild brandskyddsförordning.
Samarbete beträffande textiliers brandfarlighet pågår även inom
Norden och internationellt. Sverige deltar i detta genom Sveriges
standardiseringskommission.

NU 1974:45

4

Utan tvivel är det en angelägen fråga som aktualiseras i motionen.
Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att konsumentverket har
påbörjat det utredningsarbete som nyss nämnts. Detta arbete är en
förutsättning för att det skall kunna bedömas om det finns behov av
särskilda bestämmelser — och i så fall i vilka former — rörande
antändligheten hos textilier i privat bruk. Utskottet förutsätter att
utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Mot bakgrund av vad här sagts
finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att göra den av
motionärerna önskade framställningen till Kungl. Majit.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1123.

Stockholm den 12 november 1974

På näringsutskottets vägnar
C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i
Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö
(s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

GOTAB 74 8179

Stockholm 1974