Näringsutskottets betänkande nr 40 år 1974

NU 1974:40

Nr 40

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:64
angående finansiering av ett nytt stålverk i Luleå jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1974:64 (industridepartementet) har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att

1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för
finansieringen av ett nytt stålverk i Luleå,

2. till Teckning av aktier i Statsföretag AB för budgetåret 1974/75 under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.

I anledning av propositionen har väckts fem motioner.

I anslutning till propositionen behandlar utskottet också fem under den
allmänna motionstiden väckta motioner med yrkanden angående bl. a.
gruvbrytning i Kaunisvaara i Norrbotten,

förläggning av ett järnförädlingsverk till malmfälten i Norrbotten,
differentiering av näringslivet i malmkommunerna,
samplanering mellan samhällsägda företag och samhälleliga organ i Norrbottens
län,

ökat statligt engagemang i den mellansvenska specialstålindustrin.
Motionerna redovisas nedan (s. 2).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av disponent John
Olof Edström, Norrbottens järnverk AB, direktör Lars Nabseth, Jernkontoret,
och direktör Per Sköld, Statsföretag AB.

Propositionen

Det nya stålverket, som avses bli förlagt vid Norrbottens järnverk (NJA)
i Luleå, planeras för en årlig produktion av 4 milj. ton stålämnen för handelsstålverk.
Stålverket skall förädla malm från LKAB. NJA:s sammanlagda
malmbehov kommer vid genomförande av Stålverk 80 att vara 8,8 milj.
ton per år. LKAB:s malmleveranser beräknas till närmare 35 milj. ton per
år under 1980-talet. Koksförsörjningen säkras genom tillbyggnad av det
koksverk som håller på att uppföras vid NJA. Investeringskostnaderna för
Stålverk 80 beräknas till 2 700 milj. kr. i 1973 års penningvärde. I löpande
penningvärde kommer verket inklusive räntor under byggnadstiden och
rörelsekapital att kosta närmare 4 600 milj. kr. NJA beräknar att Stålverk
80 vid normal konjunkturutveckling åtta år efter det att den första masugnen

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 40

NU 1974:40

tagits i bruk skall ha genererat vinstmedel motsvarande den totala investeringskostnaden.

I propositionen föreslås att staten skall bidra med ca två tredjedelar och
Statsföretag med ca en tredjedel av den ökning av NJA:s egna kapital som
stålverket ger anledning till. För statens vidkommande innebär detta att
aktier under en fyraårsperiod tecknas i Statsföretag med 700 milj. kr., varav
175 milj. kr. under budgetåret 1974/75. Statsföretag svarar i sin tur för
aktieteckningen i NJA. Staten föreslås vidare lämna lån till NJA med sammanlagt
1 300 milj. kr. enligt samma villkor som lokaliseringslån. De första
av dessa lån kommer att behövas tidigast under budgetåret 1976/77. Utöver
den finansiella medverkan från staten och Statsföretag avser NJA att uppta
lån på den svenska och internationella lånemarknaden.

Uppförandet av anläggningarna för Stålverk 80 ger sysselsättning motsvarande
sammanlagt 3 000 manår under åren 1974 till 1979. Stålverket
kommer att i full drift sysselsätta ca 2 300 personer. De indirekta effekterna
på befolkningsutvecklingen i kommunerna inom den s. k. fyrkanten - Luleå,
Boden, Piteå och Älvsbyn - blir emellertid betydligt större. Bl. a. tillkommer
en expansion inom tjänstesektorn av ungefär samma storlek som ökningen
av antalet anställda vid NJA. Rekryteringen till Stålverk 80 och till den
expanderande tjänstesektorn bedöms i huvudsak kunna ske inom länet.

Motionerna

De i anledning av propositionen väckta motionerna är

1974:1676 av herrar Rosqvist (s) och Bergqvist (s), vari hemställs att riksdagen
i anslutning till propositionen uttalar att frågan om sjötransporter
till och från stålverket bör bli föremål för utredning syftande till en samhällsägd
flotta för transporter för stålverkets behov och därmed ett viktigt
inflytande på hela transportsektorn,

1974:1763 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner i motionen uppdragna riktlinjer för finansieringen av ett
nytt stålverk i Luleå,

2. hos Kungl. Maj:t hemställer att ett program snarast möjligt framläggs
i syfte att stödja sysselsättningen i Norrlands inland enligt i motionen angivna
riktlinjer,

1974:1764 av herr Stridsman m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i samband
med godkännande av propositionen uttalar att lokala filialföretag bör
stimuleras att etablera sig i Norrbotten utanför Luleåregionen för att främja
en god balans i den regionala fördelningen,

1974:1765 av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
med bifall till propositionen uttalar sig för att med utgångspunkt
i Stålverk 80 hos regeringen hemställa om utarbetandet av ett komplet -

NU 1974:40

terande, brett statligt industriprogram i syfte att skapa sysselsättning och
regional balans i hela Norrbotten och att därvid följande beaktas:

1. att gruvbrytning i Kaunisvaara skyndsamt igångsätts,

2. att en inventering av kalkförekomsterna i länet äger rum och att en
exploatering av dessa sker för NJA:s behov,

3. att en bättre samordning mellan de statliga företagen i Norrbotten
åstadkoms och förslag härom utarbetas och föreläggs riksdagen,

4. att i enlighet med i motionen anförda synpunkter en planmässig utbyggnad
av verkstadsservice kommer till stånd,

5. att förslag skyndsamt utarbetas om järnvägsnätets utbyggande i anslutning
till förordad industriell expansion,

6. att stor uppmärksamhet ägnas åt de inre och yttre miljöproblemen,
varvid samordning sker mellan företaget och de kommunala myndigheterna
i syfte att säkerställa en god samhällsplanering,

7. att en integrerad planering av näringslivets utveckling sker i samråd
mellan Statsföretag AB och Norrbottens kommuner och landsting, samt

8. att medel ställs till förfogande för att i rimlig grad lösa in och ersätta
gjorda investeringar i fritidshus och permanenta bostäder, som måste flyttas
respektive blir utsatta för miljöförsämringar,

1974:1766 av herrar Wirtén (fp) och Nyquist (fp), vari hemställs att riksdagen 1.

uttalar att ett investeringsprogram bör genomföras i Norrbottens inland
parallellt med utbyggnaden av Stålverk 80,

2. hos Kungl. Maj:t begär att en kartläggning av tänkbara investeringsprojekt
snarast kommer till stånd.

Vidare behandlas motionerna

1974:71 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs
att riksdagen uttalar sig för att gruvbrytning startas i Kaunisvaara i Norrbotten
samt hos regeringen hemställer att LKAB får i uppdrag att vidta
skyndsamma åtgärder i detta syfte,

1974:333 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en utredning av behovet och möjligheterna av ett
ökat statligt engagemang i den mellansvenska specialstålindustrin,

1974:336 av herr Häll m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka förutsättningen
för en differentiering av malmkommunernas näringsliv,

1974:545 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för lokalisering av ett järnförädlingsverk till
malmfälten,

2. att därutöver åtgärder sätts in för att säkra ett mer differentierat näringsliv
i malmkommunerna,

NU 1974:40

3. att, vid ifrågasatta ändrade förhållanden beträffande produktionen vid
Mining Corporation, riksdagen hos regeringen ger till känna vad som anförts
i motionen,

1974:1130 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till Statsföretag AB att omedelbart
igångsätta ett planeringssamarbete tillsammans med länets landsting
och kommuner i enlighet med vad som skisserats i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till samplanering
av verksamhet och resursanvänding mellan SJ, LKAB, statens vattenfallsverk
och NJA samt mellan dessa företag och länets landsting och kommuner.

Utskottet

Det förslag som framläggs i propositionen 1974:64 gäller ett efter svenska
förhållanden mycket omfattande investeringsprojekt. Kapitalbehovet föranläggning
av det planerade nya stålverket i Luleå, Stålverk 80, har beräknats
till 4 600 milj. kr. i löpande penningvärde. En förutsättning för att investeringen
skall komma till stånd är att staten i avsevärd mån medverkar
till att finansiera den.

Hemställan i propositionen går i första hand ut på att riksdagen skall
godkänna de riktlinjer för finansieringen av det nya stålverket som anges
där. Prövningen av finansieringsfrågan måste givetvis innefatta en totalbedömning
av projektet. Härvid finns skäl att uppmärksamma regionalpolitiska
och allmänt näringspolitiska aspekter som inte omedelbart aktualiseras
av den rent finansiella bedömningen.

De motiv som chefen för industridepartementet i propositionen anger
för att projektet bör komma till stånd är sammanfattningsvis följande. Stålverk
80 synes ha förutsättningar att ge god avkastning på investerat kapital.
Satsningen på en statlig basindustri i Norrbotten ger underlag för en positiv
näringslivs- och befolkningsutveckling både inom Norrbottens län och i
andra län med stålindustri. En vidareförädling av norrbottnisk malm i Sverige
är motiverad från företagsekonomiska och sysselsättningspolitiska synpunkter
och ger dessutom större exportintäkter än malmförsäljningen. Lokalisering
till Luleå av det föreslagna stålverket bedöms av såväl företagsekonomiska
som samhälleliga skäl vara att föredra framför andra lokaliseringsalternativ.
Det anses också att stålverket bör uppföras av Norrbottens
järnverk AB (NJA), vars rörelse - som f. n. är stadd i expansion - genom
den nya investeringen kommer att utvidgas på ett mycket påtagligt sätt.

Utskottet har vid sin behandling av propositionen varit i tillfälle att ta
del av det fullständiga utredningsmaterialet i ärendet, vilket ställts till förfogande
av industridepartementet. Utskottet har vidare fått projektet presenterat
genom särskilda föredragningar med tonvikt på hur det bedöms
inom NJA och inom NJA:s moderbolag, Statsföretag AB.

NU 1974:40

Av de motioner som har väckts i anledning av propositionen är det endast
en, 1974:1763, som berör huvudfrågorna i denna. Vad som föreslås är i detta
fall vissa ändringar i de riktlinjer som propositionen anger. Motionärernas
ställningstagande till projektet som sådant är positivt. I de övriga motioner
som har föranletts av propositionen framförs olika kompletterande yrkanden,
delvis direkt avseende det nya stålverket och dess rörelse men i huvudsak
inriktade på allmänna frågor rörande den regionala utvecklingen i Norrbottens
län samt på förslag till olika slags industriell verksamhet i länet,
främst i statlig regi. Liknande synpunkter har förts fram i några motioner
från den allmänna motionstiden vilka också behandlas här.

Efter sin prövning av projektet ansluter sig utskottet till uppfattningen
att detta bör genomföras. Vissa av de riktlinjer som härvid bör gälla diskuteras
i det följande. I övrigt har utskottet inga kommentarer till de förslag
i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende som redovisas i propositionen.

Beträffande finansieringen föreslås i propositionen att staten genom aktieteckning
skall tillföra Statsföretag AB ytterligare eget kapital, som Statsföretag
kan använda för teckning av aktier i NJA, och i övrigt medverka
genom lån till NJA, lämnade på samma villkor som lokaliseringslån. För
teckning av aktier i Statsföretag föreslås för fyra år ett totalbelopp av 700
milj. kr., varav ett belopp av 175 milj. kr. föreslås anvisas i riksstaten för
budgetåret 1974/75. Statens långivning till NJA avses uppgå till 1 300 milj.
kr.

Två väsentliga avvikelser från de i propositionen angivna riktlinjerna förordas
i den motion, 1974:1763, som nyss varit på tal. Stålverk 80 bör för
det första, menar motionärerna, realiseras som ett fristående objekt, ett nytt
aktiebolag. För detta åberopas dels administrativa skäl, dels hänsyn till de
finansieringsformer som motionärerna föreslår. Dessa går ut på att den andel
av investeringsbeloppet som staten enligt propositionen förutsätts tillskjuta
genom nyteckning av aktier i Statsföretag AB skall erhållas genom att aktier
till det avsedda beloppet av 700 milj. kr. bjuds ut på öppna marknaden.
Motionärerna anser att i första hand svenska stålföretag bör intresseras för
att tillsammans med NJA och Statsföretag engagera sig i det nya aktiebolaget
för uppförande och drift av Stålverk 80. Stålverksföretaget skulle härigenom,
menar motionärerna, tillföras sakkunskap och erfarenhet från den svenska
järn- och stålhanteringen, och därtill skulle en önskvärd riskspridning
åstadkommas. Lånebehovet för Stålverk 80 bör enligt motionen till stor del
tillgodoses på den internationella marknaden.

Planerna på Stålverk 80 har initierats inom NJA. Avsikten har varit att
åstadkomma en utvidgning av NJA:s verksamhet, innebärande att en större
mängd malm än f. n. kan vidareförädlas i Norrbotten och att företagets
ekonomiska resultat kan förbättras. Stålverk 80 är att se som en direkt
vidareutveckling av NJA:s nuvarande verksamhet; det bör i detta sammanhang
observeras att NJA sedan några år befinner sig i en expansionsfas
som bl. a. innefattar anläggning av ett koksverk av ansenliga dimensioner.

NU 1974:40

En sådan uppdelning av den samlade malmförädlingsverksamheten i Luleå
på två bolag som motionärerna tänker sig kan enligt utskottets mening
inte vara rationell och avstyrks följaktligen bestämt. En annan sak är att
planeringen och genomförandet av det nya projektet administrativt bör hållas
skilt från den löpande driften vid NJA:s hittillsvarande anläggningar, så
att befattningshavarna vid de olika enheterna får möjlighet att var och en
koncentrera sina krafter på en typ av uppgifter.

Det nya stålverket har karaktär av basindustri och blir som förut sagts
av sådana dimensioner att det inte kan komma till annat än genom betydande
medverkan från statens sida. Utskottet finnér det naturligt att en industri
av detta slag helt ägs av staten och anser inte att motionärerna anfört bärande
motiv för att enskilda skulle inbjudas att teckna aktier i företaget. I de
delar som motionärernas finansieringsförslag avviker från propositionens
avstyrks det av utskottet. Beträffande NJA:s upplåning för stålverket bör
noteras att denna är avsedd att, som motionärerna önskar, till stor del äga
rum på den internationella marknaden.

Transporterna av färdiga stålämnen från Stålverk 80 och leveranserna
dit av kol, kalksten m. m. avses ske i huvudsak sjövägen. Det beräknas
att en relativt störningsfri vintersjöfart skall kunna upprätthållas sedan man
fått ett tillskott av isbrytare. Av betydelse för transportförutsättningarna
är att det bedöms vara nödvändigt att under en del av året använda isförstärkta
fartyg. I motionen 1974:1676 diskuteras den situation som uppstår
för Stålverk 80 genom att verket blir beroende av att reguljärt ha tillgång
till användbart tonnage. Motionärerna tror att det kommer att bli fördelaktigt
för NJA att anskaffa egna isförstärkta fartyg för transporterna. Härigenom
skulle NJA kunna undgå ett ogynnsamt förhandlingsläge vid upphandlingen
av sjöfraktstjänster.

Frågan om sjötransporter måste bli föremål för ingående överväganden
inom NJA. En viktig fråga är i vilken utsträckning det kommer att visa
sig önskvärt att de producerade råämnena fraktas direkt till olika avnämare
utan omlastning. Av de tilltänkta avnämarna finns åtskilliga i inlandslägen
på den europeiska kontinenten. För direkttransport erfordras då flodgående
fartyg av måttliga dimensioner, medan i andra fall stora fartyg kan förmodas
erbjuda bättre transportekonomi. Marknadssituationen och kundstrukturen
får alltså avgörande betydelse för hur transportfrågan skall lösas. Utskottet
har erfarit att fortsatta studier av transportproblemen pågår och förutsätter
att den i motionen behandlade frågan om NJA skall skaffa sig egna fartyg
för sina transportbehov prövas i detta sammanhang.

1 motionen 1974:1765 ges först uttryckligt stöd åt stålverksprojektet, varefter
förslag framförs om att ett kompletterande, brett statligt industriprogram
skall utarbetas med syfte att skapa sysselsättning och regional balans
i hela Norrbotten. Till detta yrkande, som utskottet behandlar senare i betänkandet,
fogas en förteckning i åtta punkter över önskemål som anses
böra beaktas vid programutformningen. Av dessa punkter har några direkt

NU 1974:40

avseende på själva genomförandet av stålverksprojektet och den planerade
driften. De tas upp här.

Stor uppmärksamhet bör enligt motionärerna ägnas åt de inre och yttre
miljöproblemen i stålverket, och samordning bör därvid ske mellan företaget
och de kommunala myndigheterna i syfte att säkerställa en god samhällsplanering.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på ett par uttalanden som
departementschefen gör i propositionen. Tillkomsten av Stålverk 80 ställer
stora krav på planering inom de berörda kommunerna och länsstyrelsen,
framhåller han och anför därefter att han tror att - med de förberedelser
som vidtas och det goda samarbete som de ansvariga inom regionen uppvisar
- förutsättningar finns för att samhällsutbyggnaden skall kunna ske på ett
smidigt sätt. I fråga om den yttre miljön uttalar departementschefen att
NJA noggrant har utrett vilka reningsanläggningar m. m. som erfordras
och hur kraven från naturvårdande myndigheter bäst kan tillgodoses; han
erinrar också om att en förutsättning för projektets genomförande är att
NJA får nödvändiga tillstånd. I fråga om planeringen av arbetsmiljön i det
nya verket säger sig departementschefen förutsätta att därvid all möjlig
hänsyn tas till de anställda. Utskottet tar för givet att projektledningen kommer
att söka förverkliga de principer som departementschefen på detta sätt
har angivit.

Det krävs i den här berörda motionen särskilt att medel skall ställas till
förfogande för inlösen av och ersättning för fritidshus och permanenta bostäder
som i samband med stålverkets tillkomst måste flyttas respektive
blir utsatta för miljöförsämringar. Intrång av de slag som motionärerna avser
kan självfallet inte komma till stånd utan vederbörlig reglering av ersättningsfrågorna.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida i detta ämne
finner utskottet inte påkallat.

Den kalksten som erfordras för stålframställningen skall enligt planerna
erhållas från fyndigheter på Gotland som NJA äger. Härigenom skapas,
beräknas det, arbetstillfällen för ett 50-tal personer på Gotland. I motionen
1974:1765 nämns förekomsten av kalkfyndigheter på olika håll i Norrbottens
län. Motionärerna vill att det skall undersökas om inte i vart fall en del
av kalkbehovet för Stålverk 80:s del skulle kunna täckas genom exploatering
av kända tillgångar i Norrbotten.

Om kalkstensbrytning för stålverkets behov kan bedrivas på Gotland med
god ekonomi och under förhållanden som är godtagbara från miljösynpunkt
ser utskottet ett värde däri, eftersom stålverkets tillkomst då medför regionalpolitisk!
gynnsamma effekter i ett annat område, där möjligheterna
till industrisysselsättning är och torde förbli små. De relativt låga kostnaderna
för sjötransport torde i delta sammanhang vara av betydelse. Givetvis bör
dock NJA i sin fortsatta planering ägna uppmärksamhet också åt de norrbottniska
kalkstensfyndigheterna. Utskottet utgår från att alla möjligheter
att på andra håll i länet åstadkomma en spridningseffekt av stålverkets tillkomst
beaktas vid projektets fortsatta utformning.

NU 1974:40

Ytterligare en punkt i motionen 1974:1765 som kan nämnas i detta
sammanhang är den som innehåller önskemålet om en planmässig utbyggnad
av verkstadsservice för de statliga företagen i Norrbotten. Av propositionen
framgår att det förutsätts att tjänster i form av bl. a. underhållsarbeten
skall köpas från företag som är fristående från verket. Det bör
ligga i NJA:s intresse att söka stimulera utvecklingen av serviceföretag av
olika slag och detta inte bara i Luleåområdet utan också i andra delar av
länet. Ett samarbete med andra statliga företag bör i det sammanhanget
vara naturligt. Det allmänna uppsving med befolkningsstillväxt i Luleåregionen
och utökad transportaktivitet etc. som följer av stålverkets tillkomst
borde komma att utgöra ett incitament för statliga och privata företag att
vidmakthålla och i vissa fall utöka den serviceverksamhet som de bedriver
inom regionen eller i dess närhet.

Två av de särskilda punkterna i motionen 1974:1765 avser samplanering
mellan de statliga företagen i Norrbotten inbördes samt mellan dessa - eller
moderbolaget Statsföretag AB - och Norrbottens läns landsting och kommuner.
Samma ämne har tidigare tagits upp i motionen 1974:1130. 1 vad
gäller de sistnämnda relationerna vill utskottet hänvisa till det uttalande
av chefen för industridepartementet som har refererats i det föregående
och till vad utskottet yttrat i anslutning därtill. Ett nära samarbete torde
förekomma mellan vissa av de statliga företagen. Någon samlad plan för
resursutnyttjande från deras sida föreligger dock inte. Utskottet tror liksom
motionärerna att ett utbyggt regionalt samarbete inom den statliga företagssektorn
skulle kunna visa sig värdefullt men finner inte skäl att föreslå
att riksdagen skall utfärda några särskilda anvisningar härvidlag.

Av de fem motioner som föranletts av propositionen 1974:64 ägnas fyra
helt eller delvis åt de regionala problem som kan uppkomma i Norrbottens
län till följd av den starka expansion som anläggningen av stålverket torde
medföra för Luleåregionens del. De särskilda punkter i motionen 1974:1765
som har berörts i det föregående eller tas upp i det följande utgör preciseringar
knutna till motionens huvudyrkande, vilket som redan sagts går ut på att
det skall utarbetas ett kompletterande, brett statligt industriprogram i syfte
att skapa sysselsättning och regional balans i hela Norrbotten. I motionen
1974:1764 understryks särskilt att Luleås tillväxt inte får ske på bekostnad
av övriga orter i Norrbotten. Motionärerna räknar inte med att det lokaliseringspolitiska
stödet i nämnvärd grad skall medverka till att industriella
investeringar kommer till stånd på andra håll i länet. Deras förhoppningar
knyts i stället främst till följdinvesteringar i samband med stålverkets tillkomst.
För att etablering av filialföretag till stålverket på olika håll i länet
skall stimuleras - ett önskemål varom motionärerna vill ha ett uttalande
av riksdagen - skulle, menar de, det offertsystem kunna utnyttjas som
anvisades vid Statsföretags tillkomst. Detta system avsågs möjliggöra medverkan
från Statsföretags sida till samhällsekonomiskt sett angelägna etableringar
som inte bedömdes komma att ge ett från företagsekonomisk syn -

NU 1974:40

punkt tillfredsställande resultat. Också i motionen 1974:1766 påkallas sysselsättningsskapande
investeringar i Norrbottens inland. Riksdagen föreslås
uttala sig för att ett särskilt investeringsprogram genomförs där parallellt
med att Stålverk 80 byggs ut. Hos Kungl. Majit skulle riksdagen begära
att en kartläggning av tänkbara investeringsprojekt med det snaraste kommer
till stånd. Krav på ett program för att stödja sysselsättningen i Norrlands
inland - ett vidare område än det som åsyftas i de nyss nämnda motionerna
- framställs i motionen 1974:1763. Här är det emellertid inte fråga om ett
program för utbyggnad av olika industriprojekt utan om generella åtgärder
av olika slag - borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre
stödområdet och direktstöd till det norrländska jordbruket och skogsbruket.

Det program som sålunda skisseras i motionen 1974:1763 griper in på
flera andra områden än näringspolitikens. Förslaget om Stålverk 80 utgör
enligt utskottets mening inte en lämplig grund (oren omprövningav centrala
inslag i skattepolitiken, jordbrukspolitiken och skogspolitiken. Utskottet går
därför inte in på enskildheter i det antydda programmet utan avstyrker
motionen 1974:1763 i ifrågavarande del, ett ställningstagande som självfallet
inte (år uppfattas som ett uttryck för att utskottet skulle nedvärdera det
norrländska inlandets problem.

Motionen 1974:1765 innehåller vissa beaktansvärda uppslag. Enligt utskottets
mening är emellertid motionärernas kritiska uttalanden delvis mindre
välgrundade och deras krav på statliga insatser i Norrbotten delvis inte
tillräckligt realistiska för att kunna läggas till grund för beslut. Utskottet
kan därför inte ställa sig bakom motionsyrkandet utan avstyrker detta.

Önskemålen i motionerna 1974:1764 och 1974:1766 tillgodoses till en del
genom den pågående regionala utvecklingsplaneringen, länsplanering 1974.
En utbyggnad av bl. a. serviceföretag i länet bör, såsom antytts ovan, bli
en följd av att Stålverk 80 kommer till stånd. På något längre sikt bör
Stålverk 80 också kunna ge upphov till följd industrier av olika slag. Utskottet,
som fäster stor vikt vid att en konsolidering och utbyggnad av näringslivet
i Norrbottens län kommer till stånd, vill understryka betydelsen av insatser
på detta område av de statliga företag som är verksamma i länet. Några
särskilda åtgärder eller uttalanden från riksdagens sida i anledning av de
båda här aktuella motionerna finner utskottet inte erforderliga.

De problem som är förknippade med den ensidiga näringslivsstrukturen
i de lappländska malmkommunerna diskuteras i motionerna 1974:336 och
1974:545. 1 den förra begärs en utredning med uppgift att undersöka förutsättningarna
för en differentiering av malmkommunernas näringsliv, i
den senare åtgärder i samma syfte och i första hand ett uttalande av riksdagen
till förmån för lokalisering av ett järnförädlingsverk till malmfälten. Perspektivet
av trytande eller i varje fall mycket svåråtkomliga malmer utgör
bakgrunden för utredningskravet. De uppgifter om det nya stålverkets råvaruförsörjning
som lämnas i propositionen ger knappast grund för farhågor
i det avseendet. Detta betyder dock ingalunda att motionärernas huvud -

NU 1974:40

synpunkt är obefogad. Åtgärder för att åstadkomma ett mera differentierat
näringsliv i de kommuner där gruvbrytningen nu är förhärskande måste
anses angelägna. Med hänvisning till vad utskottet nyss sagt om de statliga
företagens roll vill utskottet här betona att för malmkommunernas del särskilda
förväntningar måste knytas till LKAB:s möjligheter att bidra till
ett rikare utvecklat näringsliv i de båda kommuner där företaget är den
dominerande arbetsgivaren. Vid den regionala planeringen måste uppenbarligen
ägnas stor uppmärksamhet åt den här behandlade frågan. Utskottet
anser sig med hänsyn till vad här sagts kunna avstyrka de båda motionsyrkandena.

Till förmån för det speciella projekt, ett järnförädlingsverk i malmfälten,
som förs fram i motionen 1974:545, är utskottet inte berett att uttala sig.
Tanken på ett sådant projekt torde tämligen allmänt betraktas som orealistisk.
I vart fall synes man knappast kunna räkna med att erforderliga
investeringar skulle kunna komma i fråga under den tid som stora finansiella
resurser binds till utbyggnaden av Stålverk 80. Även detta yrkande i motionen
1974:545 avstyrks följaktligen.

Mot bakgrund av det angelägna önskemålet om en differentiering av näringslivet
i malmkommunerna tilldrar sig de företag inom tillverkningsindustrin
som redan finns i denna region ett självklart intresse. Ett sådant
företag är Mining Transportation Co. AB i Kiruna. Detta företag, som är
privatägt och som tillverkar främst gruvtruckar för den svenska och den
internationella marknaden, berörs i motionen 1974:336 och har givit anledning
till ett yrkande i motionen 1974:545. Om företaget inte får möjlighet
att leverera gruvtruckar till LKAB bör gruvföretaget överväga att självt överta
produktionen så att inte välbehövliga arbetstillfällen tas från orten, sägs
det här; motionärernas hemställan är att riksdagen skall delge regeringen
att detta är dess mening.

Genom att Mining Transportation Co. har sin tillverkningsenhet förlagd
till Kiruna står företaget naturligt nog både tekniskt och kommersiellt i
ett visst beroende av LKAB. Samtidigt är det förståeligt om LKAB anser
att dess förhållande till Mining Transportation Co., t. ex. när det gäller upphandling,
bör vara av rent affärsmässig art. Utskottet utgår dock från att
LKAB i medvetande om de särskilda krav som följer av dess dominerande
roll i malmkommunernas näringsliv allmänt st rävar efteråt! bidra till positiva
existensvillkor förde företag inom andra branscher som bidrar till att bredda
arbetsmarknaden och skapa en industriell infrastruktur i malmkommunerna.

Betydande tillgångar av järnmalm finns i Kaunisvaara i Pajala kommun.
1 motionerna 1974:71 och 1974:1765 upprepas ett tidigare framfört krav
att gruvbrytning skyndsamt skall igångsättas i Kaunisvaara.

Mot bakgrund av det bekymmersamma sysselsättningsläge som råder i
Pajala kommun liksom i åtskilliga andra Norrbottenskommuner är motionärernas
önskemål om en omedelbar exploatering av Kaunisvaara-malmen
väl förståeligt. När frågan tidigare behandlats i riksdagen har framhållits

NU 1974:40

att olika tekniska och ekonomiska problem måste lösas innan en sådan
åtgärd kan bli aktuell. Utnyttjandet av malmen försvåras av dess höga svavelhalt.
Det tilltänkta gruvprojektets företagsekonomiska och samhällsekonomiska
konsekvenser måste vara fullt klarlagda. Utredningsläget är f. n.
det att LKAB genomför tekniska undersökningar som kan väntas bli avslutade
inom kort. En företagsekonomisk kalkyl skall därefter upprättas.
Denna, som beräknas föreligga hösten 1974, skall åtföljas av en samhällsekonomisk
bedömning av projektet. Med hänsyn till att ett beslut att öppna
gruvdrift i Kaunisvaara innebär att mycket omfattande investeringar mäste
göras kan utskottet inte se annat än att den här beskrivna proceduren, om
än relativt tidsödande, är väl befogad. Utskottet utgår från att prövningen
av Kaunisvaara-projektet fullföljs så snabbt som möjligt och att de undersökningsresultat
som kommer fram successivt bekantgörs, i den mån
inte särskilda skäl talar däremot. Motionärernas förslag att riksdagen nu
skall uttala sig för att gruvbrytning skall igångsättas i Kaunisvaara är utskottet
av angivna skäl inte berett att tillstyrka.

Ett ökat statligt engagemang i den mellansvenska specialslålindustrin förespråkas
i motionen 1974:333. De gynnsamma utsikter i fråga om produktion
av handelsstål som ligger till grund för planerna på Stålverk 80
kontrasteras mot den situation som råder för specialstålverken. Enligt en
bland sakkunniga förekommande bedömning som motionärerna refererar
till kännetecknas denna bransch av överkapacitet. Specialstålverkens framtid
sägs ligga i en ökad manufakturering med sikte främst på exportmarknaden.
Statliga insatser är enligt motionärerna avgörande för om de svenska specialstålverken
med sina internationellt sett begränsade resurser skall kunna
utveckla och marknadsföra sina specialiteter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den mellansvenska specialstålindustrins
problem kräver uppmärksamhet. Att en stor satsning på
en förädling av lappländsk malm till handelsstål förbereds innebär givetvis
inte att specialstålindustrin, som länge varit en av vårt lands mest betydelsefulla
industribranscher, nu är att betrakta som mindre intressant. Åtgärder
för att möjliggöra en fortsatt teknisk och kommersiell utveckling
inom branschen och allmänt stärka dess konkurrenskraft är angelägna.
Genom tillgång på råämnen från Stålverk 80 bör de mellansvenska specialstålverken
fä en god grund för utökad produktion. Utskottet har erfarit
att specialstålindustrins situation bevakas av industridepartementet. Vidare
bör nämnas att chefen för detta departement har aviserat att ett stålbranschråd
kommer att tillsättas. Branschråden, där berörda samhällsorgan samt
företagen och de anställda i vederbörande bransch är företrädda, har till
huvudsaklig uppgift att fortlöpande följa branschen i dess helhet med tonvikt
på den långsiktiga utvecklingen. Det planerade stålbranschrådet blir sålunda
ett naturligt forum för överväganden och utredningsinitiativ på det område
som motionärerna har aktualiserat. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker
utskottet deras förslag om en särskild utredning beträffande statligt

NU 1974:40

engagemang i den mellansvenska specialstålindustrin.

Utskottet hemställer

1. beträffande finansieringen av Stålverk 80

att riksdagen med avslag på motionen 1974:1763 punkten 1

a) godkänner i propositionen 1974:64 förordade riktlinjer för
finansieringen av ett nytt stålverk i Luleå,

b) till Teckning av aktier i Statsföretag AB för budgetåret
1974/75 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag
av 175 000 000 kr.,

2. beträffande utredning rörande sjötransporter
att riksdagen avslår motionen 1974:1676,

3. beträffande vissa åtgärder i samband med anläggandet av Stålverk
80

att riksdagen avslår motionen 1974:1765 såvitt nu är i fråga
(punkterna 2, 4-6 och 8),

4. beträffande samplanering mellan samhälleliga företag och andra
samhälleliga organ i Norrbotten

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:1130,

b) motionen 1974:1765 såvitt nu är i fråga (punkterna 3 och

7),

5. beträffande åtgärder i syfte att stödja sysselsättningen i Norrlands
inland

att riksdagen avslår motionen 1974:1763 punkten 2,

6. beträffande statligt industriprogram för Norrbottens län

att riksdagen avslår motionen 1974:1764 såvitt nu är i fråga
(huvudyrkandet),

7. beträffande industriinvesteringar i Norrbottens län utom Luledregionen att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:1764,

b) motionen 1974:1766,

8. beträffande åtgärder för differentiering av malmkommunernas
näringsliv

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:336,

b) motionen 1974:545 punkten 2,

9. beträffande anläggande av ett järnförädlingsverk i malmfälten
att riksdagen avslår motionen 1974:545 punkten 1,

10. beträffande tillverkning av gruvtruckar i Kiruna

att riksdagen avslår motionen 1974:545 punkten 3,

11. beträffande gruvbrytning i Kaunisvaara
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:71,

NU 1974:40

b) motionen 1974:1765 såvitt nu är i fråga (punkten 1),

12. beträffande statligt engagemang i den mellansvenska specialstålindustrin att

riksdagen avslår motionen 1974:333.

Stockholm den 17 maj 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c).
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s). Andersson i Örebro (fp). Rask (s), Sjönell (c) (punkterna 5-12), Blomkvist
(s), fru Hambraeus (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s)
(punkterna 5-12), Siegbahn (m), fru Jordan (s)(punkterna 1-4), fru Oskarsson
(c) (punkterna 1-4) och herr Pettersson i Västerås (vpk).

Reservationer

1. beträffande finansieringen av Stålverk 80 (utskottets hemställan under 1)
av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Planerna
på” och slutar på s. 6 med "internationella marknaden” bort ha följande
lydelse:

Flera vägande skäl kan, såsom närmare utvecklas i motionen 1974:1763,
anföras för en annan ordning för finansieringen av Stålverk 80 än den som
föreslås i propositionen. Principiella skäl talar emot att staten ensam engagerar
sig i ett företag av denna typ. Även statsfinansiella skäl pekar i samma
riktning. En väsentlig praktisk omständighet är också att NJA genom att
bli ansvarigt för det nya stålverket riskerar att överansträngas administrativt,
och detta under en period då starka krafter inom företaget måste ägnas
åt att göra den hittillsvarande rörelsen lönsam. I organisatoriskt avseende
synes den riktiga lösningen vara att göra Stålverk 80 till ett fristående aktiebolag
vid sidan av NJA - men givetvis nära samverkande med detta.

Andra svenska stålverk kan beräknas spara resurser genom att de inte,
såsom förut i vissa fall varit aktuellt, har anledning att anlägga egna handelsstålverk.
Det bör undersökas huruvida de är beredda att genom aktieteckning
i viss utsträckning ställa dessa resurser till förfogande för Stålverk
80. Genom att andra stålverk får tillfälle att bli intressenter i Stålverk 80
bör detta också, som motionärerna framhåller, kunna få tillgång till värdefull
erfarenhet och sakkunskap. Den här förordade lösningen är fördelaktig även
från riskspridningssynpunkt. I fråga om finansieringen bör också betonas
att det är önskvärt att upplåningen för det nya stålverkets behov i största

NU 1974:40

möjliga utsträckning sker på den internationella marknaden.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1763 punkten 1

a) godkänner i propositionen 1974:64 förordade riktlinjer för
finansieringen av ett nytt stålverk i Luleå med de ändringar
som utskottet angivit,

b) avslår propositionen 1974:64 såvitt den gäller anslag till teckning
av aktier i Statsföretag AB,

2. beträffande åtgärder i syfte att stödja sysselsättningen i Norrlands inland (utskottets
hemställan under 5) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Det
program” och slutar med ”inlandets problem” bort ha följande lydelse:

Det program som sålunda skisseras tar fasta på det väsentliga förhållandet
att tillbakagången av det norrländska inlandets näringsliv inte kan hejdas
genom punktingripanden av subventionskaraktär utan att i stället varaktiga
generella åtgärder erfordras. Med hänsyn till de vittgående regionala konsekvenser
som det planerade stålverkets tillkomst kan väntas få är det
naturligt att kravet på ett program för sådana generella åtgärder förs fram
i det nu aktuella sammanhanget. Utskottet tillstyrker sålunda motionen
1974:1763 i här angivet avseende.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1763 punkten 2
hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t snarast möjligt
framlägger ett program för åtgärder i syfte att stödja sysselsättningen
i Norrlands inland enligt av utskottet angivna riktlinjer,

3. beträffande statligt industriprogram för Norrbottens län (utskottets hemställan
under 6) av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Motionen
1974:1765” och slutar med ”avstyrker detta” bort ha följande lydelse:

Motionen 1974:1765 framställer på ett klargörande sätt de brister som
kännetecknar hittillsvarande statliga insatser på malmförädlingens område
i Norrbotten. Med rätta betecknas förslaget om uppförande av ett nytt stålverk
i Luleå som en framgång för den starka folkopinion som kräver en
utbyggnad av den statliga företagssektorn i vårt land. Tillkomsten av Stålverk
80 måste nu få bli början till en mera positiv utveckling i Norrbottens län.
Fördenskull krävs att råämnesproduktionen vid stålverket får bli basen
för en omfattande manufakturering, bedriven i företag på skilda håll i länet.
De malmfyndigheter som finns i länet måste mera planmässigt och effektivt

NU 1974:40

tas till vara i samhällets regi. Den industriella utbyggnaden måste kompletteras
med en grundlig upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet och
en förbättring av kollektivtrafiken i alla dess former. De statliga företagen
måste gå i spetsen inte bara i tekniskt och ekonomiskt hänseende utan
också i fråga om bestämmanderätt för de anställda, miljövård och liknande
värden som tenderar att bli konsekvent åsidosatta i privatkapitalismens samhälle.
Utskottet tillstyrker sålunda kravet i motionen 1974:1765 att ett brett
statligt industriprogram med syfte att skapa sysselsättning och regional balans
i Norrbotten skall upprättas.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1765 såvitt nu är
i fråga hos Kungl. Maj:t hemställer om utarbetande av ett statligt
industriprogram i syfte att skapa sysselsättning och regional
balans i Norrbotten,

4. beträffande gruvbrytning i Kaunisvaara (utskottets hemställan under 11)
av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Mot
bakgrund” och slutar på s. 11 med ”att tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att en exploatering
av järnmalmsfyndigheten i Kaunisvaara bör vara möjlig utan
längre dröjsmål. Igångsättande av gruvdrift skulle innebära en påtaglig förbättring
av sysselsättningsbetingelserna i området. Det framstår också som
nödvändigt att fraktförhållandena förbättras. Ett järnvägsbygge Kaunisvaara-Svappavaara
skulle vara ett realistiskt projekt. En järnvägsinvestering
skulle inte bara positivt påverka det ekonomiska utfallet av Kaunisvaara-projektet
utan också bidra till att förbättra förutsättningarna för näringslivet
och befolkningen i hela Tornedalen. Utskottet vill understryka nödvändigheten
av att projektet bedöms samhällsekonomiskt och inte snävt företagsekonomiskt.
Endast härigenom möjliggörs en tillfredsställande allokering
av resurserna.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med bifall till motionen 1974:71 och motionen
1974:1765 såvitt nu är i fråga (punkten 1) hos Kungl. Maj:t
hemställer att åtgärder skyndsamt vidtas för igångsättande av
gruvbrytning i Kaunisvaara.

GOTAB 74 7707 Stockholm 1974