Näringsutskottets betänkande nr 36 år 1974

NU 1974:36

Nr 36

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
näringspolitiken.

Ärendet

I detta betänkande behandlas 23 motioner rörande bl. a.
bidrag och lån till nyetableringar och utvidgningar av foretag,
utredning angående investeringsbidrag,
åtgärder i övrigt för att stimulera nyetableringar,
förbättrat kreditstöd till mindre och medelstora företag, bl. a. i form av
produktutvecklingslån,

utveckling av lokalbeståndet för mindre och medelstora företag,
inrättande av industriella utvecklingscentra,
utveckling av bygdeföretagen,

åtgärder i övrigt till förmån för mindre och medelstora företag,

importrestriktioner,

utredning om etableringskontroll,

obligatorisk anslutning av större aktiebolag till Värdepapperscentralen
(VPC),

centralt sekretariat för samhällets styrelserepresentanter i företag och stiftelser,

inflytande för de anställda och samhällelig förköpsrätt vid försäljning av
företag,

utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken.

En översikt över var de olika motionerna behandlas i betänkandet lämnas
i bilaga 2 (s. 47).

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1974:130 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär utredning angående samhällelig förköpsrätt vid försäljning
av företag,

1974:240 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen

A. anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån
med villkorlig återbetalningsskyldighet till enskilda innovatörer och
mindre företag.

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr ,M

NU 1974:36

B. medger att statsgaranti för lån till produktutvecklingsändamål får beviljas
intill ett belopp av 25 milj. kr.,

D. hos Kungl. Maj:t begär förslag om inrättande av ytterligare industriella
utvecklingscentra, i första hand i Jönköpings och Värmlands eller Kopparbergs
län,

1974:241 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Majit begär

A. att förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora
företag föreläggs 1975 års riksdag,

B. att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning ställs till
de mindre och medelstora företagens förfogande,

C. att förslag med detta syfte framläggs av kapitalmarknadsulredningen,

D. att reglerna för kreditstödet till mindre och medelstora företag ses
över, så att företagareföreningarna får möjlighet att

a) förmedla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag,

b) medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d.,

c) ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag,

1974:247 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Majit begära en undersökning av den snedvridning
av konkurrensen som de punktvisa stödåtgärderna inom näringslivet medför,

1974:555 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av handläggningsförfarandet
vid statliga kreditstöd till industriell verksamhet i syfte att förkorta handläggningstiden
och förbilliga handläggningsförfarandet genom decentralisering
av beslutsfattandet till regionala organ (företagarföreningar),

1974:566 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar att anmälan till
styrelse liksom samrådsmöjlighet för de anställdas styrelserepresentanter blir
obligatorisk vid ägarförändring i aktiebolag som påverkar företagets ledning
och att sådan anmälan blir en förutsättning för bibehållande av aktiernas
röstvärde i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:843 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om förslag om att inrätta ett centralt sekretariat för
samhällets styrelserepresentanter i försäkringsbolag, affärsbanker, förvaltningsbolag
och stiftelser,

1974:853 av herr Göransson (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit begär att möjligheterna prövas att ålägga affärsbankerna att biträda
små och medelstora företag med teknisk expertis.

NU 1974:36

1974:857 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts för att undersöka
behovet av lokaler för hantverk, småindustri och servicenäringar för tiden
fram till år 1985 och att denna utredning även skall få i uppdrag att i samarbete
med lämpliga institutioner och organisationer utarbeta prototyplösningar
för verkstadshus,

1974:859 av fru Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemställer om skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll
i enlighet med vad som anges i motionen,

1974:867 av herr Pettersson i Lund. m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att anslutningen till värdepapperscentralen och
det nya aktiehanteringssystemet görs obligatorisk för samtliga bolag, vilkas
aktier noteras på Stockholms fondbörs och i den s. k. fondhandlarlistan
så att allmänhetens berättigade krav på insyn i storföretagens ägarförhållanden
och förändringar i dessa kan tillgodoses,

2. att 19 S i lagen om förenklad aktiehantering ändras så att förvaltare
som avses i 16 $ första stycket skall till värdepapperscentralen lämna uppgift
om sådan aktieägare som har mer än ett hundra aktier i samma aktiebolag
registrerade i förvaltarens namn,

1974:869 av herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ett
system med investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:873 av herr Sörenson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om möjligheten
att ge de anställda inflytande i samband med större aktieöverlåtelser, t. ex.
genom allmänna pensionsfonden, samt

2. att därvid frågan om samhällets rätt till förköp vid sådan försäljning
prövas,

1974:1120 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t uttalar att ett av målen för näringspolitiken skall
vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi,

2. hos Kungl. Maj:t ger till känna vad i motionen anförts beträffande
de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter, lönsamhet och konkurrenssituation,

1974:1121 av herrar Elmstedt (c) och Dahlgren (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående regionala
utvecklings- och finansieringsorgan, i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning
i enlighet med vad som i motionen anförts,

1974:1486 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående

NU 1974:36

utveckling och förbättring av lokalbeståndet för hantverks-, industri- och
serviceföretag i syfte att öka sysselsättningen och att skapa bättre arbetsmiljöer
i näringslivet i enlighet med vad i motionen angivits,

1974:1489 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t anhåller att grunder och handlingslinjer för en aktiv
näringspolitik skyndsamt utarbetas enligt motionens syfte samt att den aviserade
sysselsättningspolitiska utredningen ges i uppdrag att genomföra denna
näringspolitiska planering,

2. hos Kungl. Majit anhåller att ett aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen
utarbetas i enlighet med vad som anges i motionen innehållande

a) förmedling av särskilda lån och bidrag till etablering och utvidgning
av företag inom industri- och servicenäringarna, med inriktning på mindre
och medelstora företag och i samordning med de regionalpolitiska strävandena,

b) en kampanj för nya produkter och nya marknader med särskild inriktning
på ökade exportmöjligheter för mindre företag,

3. anvisar, i enlighet med vad som anförts i motionen, till

a) Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industrioch
servicenäringarna för budgetåret 1974/75 ett anslag av 200 000 000 kronor,

b) Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och
servicenäringarna för budgetåret 1974/75 ett investeringsanslag av
500 000 000 kronor,

4. ger Kungl Majit till känna vad som i motionen har anförts beträffande
angelägenheten av att AP-fondsmedel i ökad utsträckning ställs till förfogande
för utlåning via kreditinstituten Industrikredit och Företagskredit
i anslutning till aktionsprogrammet,

1974:1506 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit

1. anhåller om utredning av samhällets näringspolitik och dess effekter
på mindre och medelstora företag å ena sidan och storföretag (med mer
än 500 anställda) å den andra, samt

2. anhåller om utredning och förslag om sådana åtgärder att de mindre
och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i samhällets
näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att i första hand avskaffa den
nuvarande diskrimineringen,

1974:1507 av herr Jonnergård (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit anhåller om att en särskild utredning tillsättes med uppdrag att framlägga
förslag till åtgärder för stimulans av utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner,
varvid de mindre och medelstora företagens problem
må särskilt beaktas,

1974:1510 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit
anhåller om initiativ för bevarande och utvecklande av bygdeföretagen i

NU 1974:36

enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:1518 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att inom ramen för GATT, EG och EFTA
licensgivningen avseende importen från låglöneländerna tillämpas så att
fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag icke äventyras samt att
begränsning av importen från dylika länder vidtas i större utsträckning än
som för närvarande sker,

1974:1521 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående
nuvarande läge och tendenserna i fråga om nyetableringar av företag inom
näringslivet, deras inverkan på företagsutveckling och sysselsättning samt
förslag om åtgärder som kan underlätta och öka nyetableringar,

1974:1528 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om snabb utredning och förslag om åtgärder i syfte att stärka
den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga.

Motiveringen för yrkandet i motionen 1974:1120 finns i motionen
1974:932 angående riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m., vilken
hänvisats till finansutskottet.

1 övriga delar behandlas motionen 1974:240 i utskottets betänkande
1974:32, motionen 1974:241 i dess betänkande 1974:33 och motionen
1974:1120 i dess betänkanden 1974:11, 1974:13 och 1974:37.

Synpunkter i vissa partimotioner

I motionen 1974:1489 (c) understryks inledningsvis krav på expansion
i näringslivet, på svenska företags konkurrenskraft på världsmarknaden och
på tryggad sysselsättning åt alla. Det är, säger motionärerna, näringspolitikens
uppgift att främja ett effektivt och expansivt näringsliv. Näringslivet
skall emellertid vara underordnat samhällets värlfärds- och jämlikhetspolitiska
mål. Som den främsta drivkraften till framåtskridande nämns de
enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Denna
drivkraft tas bäst till vara av ett blandekononiiskt system, anser motionärerna.
Samhället skall emellertid styra och korrigera marknadshushållningen,
så att en ramplanerad och social marknadsekonomi kommer till
stånd. Motionärerna kritiserar den socialdemokratiska regeringen för att den
icke följt här angivna riktlinjer utan dominerats av en strävan att öka det
statliga företagandet. De betecknar de åtgärdsprogram som beslutats för
vissa branscher som positiva men varnar för en näringspolitik som i hög
grad tar sig uttryck i statligt direktengagemang i näringslivet.

Sysselsättningsmöjligheterna under 1970-talet diskuteras mot bakgrund
av näringslivets strukturomvandling och rationalisering. Del är fel på sysselsättnings-
och näringspolitiken, om bortrationaliserade företag och arbeten

NU 1974:36

inte i tillräcklig utsträckning kan ersättas med nya, säger motionärerna.
Balansen mellan resursernas tillväxt i näringslivet och reformtakten inom
den offentliga sektorn har rubbats, menar de. Anledningen härtill anges
vara en otillräcklig resurstillväxt. Kännetecknande för näringslivets utveckling
under senare år anges ha varit ett stort antal företagsnedläggelser och
konkurser,även under högkonjunkturåren. Särskilt hårde mindre företagens
utveckling hämmats. Industriinvesteringarnas ökningstakt har varit otillräcklig.
Investeringarna har också främst syftat till att ersätta mänsklig arbetskraft
med maskiner. Satsningen på att utvidga kapaciteten och produktionsförmågan
och på att stimulera nyetableringar har kommit i andra
hand. Sysselsättningskrisen har förlängts och fördjupats, hävdar motionärerna,
till följd av att regeringen i alltför hög grad inriktat näringspolitiken
på selektiva åtgärder i stället för på generella. Karaktäristiskt för regeringens
politik anses också ha varit att man sökt konstruera ett politiskt motsatsförhållande
mellan samhälle och näringsliv liksom mellan löntagare och
företagare. Motionärerna betonar att biandekonomin förutsätter samarbete.

Regeringens näringspolitik och ekonomiska politik har otvivelaktigt varit
väsentligt gynnsammare för storföretagen än för de mindre företagen och
familjeföretagen, sägs det vidare i motionen. Vissa stordriftsfördelar finns
visserligen, men det måste näringspolitiskt vara lika angeläget att ta till
vara de fördelar som smådriften har. Som väsentliga värden hos de mindre
företagen nämns att de har större möjligheter att förverkliga företagsdemokrati
och att de utgör en förutsättning för en regionalpolitisk! önskvärd
spridning av näringslivet. En aktiv näringspolitik måste enligt motionärerna
grundas på strävan att ta till vara utvecklingsmöjligheterna i de mindre
företagen. En diskussion av strukturpolitiken utmynnar i slutsatsen att regeringen
forcerat näringslivets strukturomvandling på bekostnad av andra
angelägna mål. Denna politik skulle då ha grundats på en överdriven tro
på välsignelsen av fusioner i näringslivet.

En aktiv näringspolitik måste, uttalas det, vara en förutsättningsskapande
näringspolitik som innefattar åtgärder över nära nog hela det politiska fältet.
En planering på området måste utmynna i ett näringspolitiskt handlingsprogram.
Motionärerna nämner ett antal punkter som bör ingå i ett sådant
handlingsprogram och anger i korthet exempel på detaljer och områden
som bör innefattas i programmet. De olika punkterna är samhällets basorganisation,
näringspolitiska institutioner, resurspolitik, ekonomisk planering,
den ekonomiska politiken, ekonomisk stabilitet, kreditförsörjning, regionala
utvecklingsbanker, skattepolitiken, frivilligt sparande, information
och insyn, konkurrenspolitik, konsumentpolitik, utbildningspolitik, kroppsarbetarnas
situation, forskning och utvecklingsarbete, marknadsföring och
rådgivning, företagareföreningarna, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, regionalpolitik,
statliga företag, samarbete i näringslivet samt företagsdemokrati.
Handlingslinjer på dessa områden bör, menar motionärerna, utformas
genom överväganden i en parlamentarisk utredning. De anser all den nya

NU 1974:36

sysselsättningsutredningen bör fl till uppgift också att utforma en näringspolitisk
planering och lägga fram förslag till ett näringspolitiskt handlingsprogram.
I avvaktan på att detta program hinner utformas bör ett aktionsprogram
för nuläget genomföras. Ett första mål bör därvid vara att i mindre
och medelstora företag främst inom industri- och servicenäringarna åstadkomma
100 000 nya arbetstillfällen. Statliga myndigheter, kommuner, landsting,
näringslivet och löntagarorganisationerna bör enligt motionärerna
medverka i utarbetandet av handlingsprogrammet. Verkställigheten skulle
främst ankomma på statens industriverk. En stark lokal förankring skulle
åstadkommas genom utnyttjande av företagareföreningarna. De ekonomiska
insatser som föreslås i motionen skulle kunna finansieras genom ökad upplåning.
Vissa skattelättnader för företagen samt utökad rådgivning rörande
produktion och marknadsföring föreslås. Det understryks att de särskilda
åtgärderna för 100 000 nya arbetstillfällen måste samordnas med de regionalpolitiska
strävandena.

Motiveringen för de här aktuella yrkandena i motionen 1974:1120 (m)
återfinns i motionen 1974:932. Motionärerna varnar för ett alltför flitigt bruk
av ordet näringspolitik. Det faktum att ett beslut påverkar förutsättningarna
för näringslivet i någon form, genom att gälla exempelvis utbildning, skattepolitik
eller trafikpolitik, räcker inte till för att beslutet skall anses vara
av näringspolitisk art, anför de. Näringslivet bör även i framtiden bygga
på fri marknadshushållning, fri prisbildning, fritt konsumtionsval och konkurrens,
deklarerar motionärerna. De menar att ett marknadsekonomiskt
system tar till vara människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar
och är överlägset såväl från effektivitetssynpunkt som med hänsyn till maktbalans
och demokrati. Regeringen kritiseras för att vilja skärpa sitt grepp
om näringslivets utveckling med nya myndigheter, nya stödformer samt
reglerande och kontrollerande åtgärder av olika slag. Den socialdemokratiska
näringspolitiken har i alltför hög grad knutits till åtgärder inom den statliga
företagssektorn och till punktinsatser, avsedda att komma till rätta med
regionala eller branschmässiga problem, anser motionärerna. De betonar
att en dynamisk ekonomi förutsätter strukturförändringar och en fortgående
utveckling inom näringslivet. De senaste årens arbetslöshet beror, menar
de, på att arbetstillfällen som rationaliserats bort inte har ersatts av nya
arbetsuppgifter inom nya och konkurrenskraftiga företag. Statsmakterna har
inte varit beredda att ta hänsyn till företagens lönsamhets- och självfinansieringsbehov.

Näringspolitikens främsta uppgift sägs vara att dra upp ramar, inom vilka
näringslivet har att verka. Den allmänna ekonomiska politiken liksom näringslagstiftningen
skall befrämja initiativ, nyföretagande och effektiv konkurrens
och skapa garantier för väl fungerande kapital- och kreditmarknader.
Tillgången på långa krediter nämns som särskilt väsentlig. Banklagstiftningen
får inte innehålla alltför rigorösa säkerhetsbestämmelser, som för -

NU 1974:36

hindrar en smidig långivning. Tillgången på riskvilligt kapital betonas som
en väsentlig faktor för näringslivets utveckling. Till de näringspolitiska uppgifterna
hänförs också företagarutbildning och företagarinformation. Vikten
av att stimulera till nyföretagande och att främja forskning och utvecklingsarbete
understryks. De mindre och medelstora företagens särskilda betydelse
för landets ekonomi och för sysselsättningen poängteras. Speciella
problem för dessa företag anges vara kapitalanskaffning, inte minst vid generationsskiften
inom familjeföretag, samt vissa beskattningsregler. Det allmänna
företagsklimatet betecknas som otillfredsställande. Många företagare
anser sig vara utsatta (oren osaklig och partipolitiskt betingad propaganda,
hävdar motionärerna. Omfattningen av företagens uppgiftsskyldighet och
den höjda gränsen för lägsta aktiekapital nämns som andra svårigheter.

I motionen 1974:241 (fp) behandlas de mindre och medelstora företagens
kapitalförsörjningsproblem. Motionärerna pekar bl. a. på att de mindre företagen
saknar de större företagens möjligheter att utnyttja obligationsmarknaden
forsin långfristiga finansiering. För att kompensera detta handikapp
på den ordinarie kredit marknaden har under årens lopp bildats en rad hel -eller halvstatliga kreditinstitut, framhålls det. En bättre samordning mellan
olika låneformer och kreditinstitut betecknas nu som angelägen. Härvidlag
hänvisas till det förslag som framlagts i betänkandet (Ds I 1972:7) Specialdestinerat
kreditstöd. En huvudpunkt vid en förändring för att skapa
större samordning bör enligt motionärerna vara att de olika instituten samlas
inom ramen för en gemensam administration och att stödformerna i största
möjliga utsträckning koncentreras till en myndighet. En avsevärd förenkling
kan, menar motionärerna, åstadkommas om alla kontakter sker genom ett
organ på det regionala planet, t. ex. företagareföreningarna.

Det gäller emellertid också, anförs det vidare, att öka de mindre och
medelstora företagens möjligheter att fä sitt behov av kapital tillgodosett
via de reguljära kreditinstituten. Ett avgörande hinder för detta sägs vara
den låga soliditet som många mindre företag uppvisar. Olika vägar att förbättra
soliditeten, t. ex. avsättning till särskilda trygghetsfonder, berörs. Det
understryks att företagens villighet att satsa på nya investeringar sammanhänger
med tillgången på riskvilligt kapital. Även om lönsamheten förbättras
kommer av allt att döma många mindre och medelstora företag att ha
behov av att erhålla nytt riskvilligt kapital utifrån, anförs det. Många företagare
är emellertid ovilliga att vidga ägarkretsen. Därför borde ytterligare
vägar att tillföra de mindre och medelstora företagen riskvilligt kapital prövas.
Det borde kunna ske bl. a. via företagareföreningarna. Särskilt svårbemästrade
anges de finansieringsproblem vara som uppkommer vid s. k.
immateriella investeringar, t. ex. investeringar i marknadsföring och i administrativt
systemarbete. För att tillförseln av medel från allmänna pensionsfonden
till näringslivet skall öka rekommenderas att bankerna får möjlighet
att ta upp lån i fonden för utlåning till i första hand mindre och
medelstora företag.

NU 1974:36

Frågor om investeringsbefrämjande åtgärder

Tidigare behandling av motioner på området

Samma förslag som i motionen 1974:1489 om bidrag till lån till nyetableringar
och utvidgningar av företag har tidigare framförts i en motion
år 1973. Näringsutskottet (NU 1973:54) anförde då att förslaget inte var
tillräckligt underbyggt och avstyrkte motionen. Strukturarbetslösheten angrips
från samhällets sida med en rad olika medel, bl. a. en aktiv arbetsmarknadspolitik,
framhöll utskottet. Den uppsättning av instrument som
används för ändamålet har utvecklats under en följd av år på grundval
av ingående utredningsarbete och praktiska erfarenheter av olika sysselsättningsskapande
medels verkningar. De stödåtgärder som föreslogs i motionen
var av delvis nytt slag. De skulle ta betydande resurser i anspråk,
men det kunde inte antas att de angivna bidrags- och låneramarna skulle
förslå för att ge underlag för 100 000 arbetstillfällen. Utskottet avstyrkte
alltså förslaget, och detta avslogs av riksdagen. Centerpartiets företrädare
i utskottet stödde förslaget i en reservation.

Förslag rörande investeringsbidrag har tidigare förekommit åren 1971,
1972 (två gånger) och 1973. Vid de båda första tillfällena (NU 1971:2y,

1972:1 y) påyrkades en omedelbar medelsanvisning för ändamålet. 1 övrigt
har förslagen - liksom nu i motionen 1974:869 - gällt en utredning i ämnet
(NU 1972:13, 1973:54). Motionerna har i samtliga fall avslagits. Som motiv
för avslag har från näringsutskottets sida anförts att en ordning med generella
investeringsbidrag, grundade enbart på kritieriet att vederbörande företag
inte uppvisat överskott på sin rörelse, synes kunna medföra olägenheter
som inte gör sig gällande i samma grad när det är fråga om ett specialdestinerat
stöd. Förslagen om utredning tillstyrktes 1972 och 1973 i reservationer
från centerparti- och folkpartihåll, 1973 med stöd av en representant
för moderata samlingspartiet.

Ett förslag om utredning angående nyetableringar av företag, motsvarande
det som nu framläggs i motionen 1974:1521, förekom vid 1973 års riksdag.
Samtidigt begärdes i en annan motion att en särskild expertgrupp skulle
tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att stimulera nyinvesteringar
och nyetableringar. Näringsutskottet (NU 1973:54) framhöll att det kan anses
höra till uppgifterna för statens industriverk att följa den allmänna utvecklingen
i fråga om nyetableringar, företagsnedläggelser etc. och att frågan
om åtgärder på konjunkturpolitikens område kontinuerligt prövas av statsmakterna
i samband med utformningen av den ekonomiska politiken. Utskottet
hänvisade i övrigt till redan genomförd och förestående omprövning
av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Motionerna avstyrktes av utskottet
och avslogs av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning
i ämnet.

NU 1974:36

Sysselsättningsutredningen

En utredning rörande den framtida sysselsättningspolitiken har tillkallats
våren 1974. Dess ordförande är förbundsordförande Lars Sandberg. De fem
riksdagspartierna, arbetsmarknadens huvudorganisationer samt Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet är representerade i utredningen.

I direktiven anges vissa utvecklingstendenser på arbetsmarknaden under
1960- och 1970-talen. Det framhålls att antalet industrisysselsatta kulminerade
i mitten av 1960-talet och att sysselsättningen i tillverkningsindustrin
därefter totalt sett har minskat både absolut och relativt. För det sysselsättningstillskott
av omkring 300000 arbetstillfällen som förekom under
1960-talet svarade främst staten, kommunerna och landstingen. Sammanfattningsvis
konstateras att sysselsättningen fortlöpande har ökat och antalet
förvärvsarbetande höjts men att samtidigt den öppna arbetslösheten har
stigit, främst som en följd av förlängda arbetslöshetsperioder. Antalet latenta
arbetssökande har däremot kraftigt reducerats. Enligt den reviderade versionen
av 1970 års långtidsutredning bedöms sysselsättningen komma att
öka med 110 000 arbetstillfällen mellan åren 1972 och 1977. Härvid räknas
med en fortsatt nedgång i sysselsättning inom jordbruk och skogsbruk, industri-
och byggnadsverksamhet. De sakkunniga skall utreda frågan om
den framtida sysselsättningen med utgångspunkt i en allmän värdering av
arbetets roll för individ och samhälle som uttrycks inledningsvis i direktiven.
De skall skapa överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och över
olika hindersom föreligger för att dessa skall kunna stå till arbetsmarknadens
förfogande. Dessa uppgifter skall ställas samman med näringsgrensutvecklingen
såsom den framkommer bl. a. i arbetet med 1975 års långtidsutredning.

Sysselsättningspolitikens reala och finansiella villkor diskuteras i direktiven.
Bl. a. understryks att industrins investeringar spelar en strategisk roll
när det gäller att uppnå en nödvändig ökning av industriproduktionen. Det
anges som angeläget att de sakkunniga söker bedöma de krav på näringspolitiken
i allmänhet och på industri- och energipolitiken i synnerhet som
följer av ökade ambitioner inom sysselsättningspolitiken. Sysselsättningspolitikens
regionala villkor liksom dess förhållande till arbetslivets villkor
skall också behandlas.

Beträffande planeringen och organisationen av sysselsättningspolitiken
erinras i direktiven om centralt och regionalt utredningsarbete av olika slag,
bl. a. inom industridepartementet. När det gäller ansvarsfördelningen mellan
staten, kommunerna och näringslivet i fråga om förverkligandet av sysselsättningspolitiken
måste det liksom hittills vara en central statlig uppgift
att leda denna politik och utforma erforderliga instrument, uttalas det.

Även om sysselsättningen inom industrisektorn kan komma att stagnera
under 1970-talet är industrin av stor betydelse för sysselsättningen i hela

NU 1974:36

landet och i olika regioner, anförs det vidare. Det är statsmakternas uppgift
att ange och påverka förutsättningarna för denna utveckling. Det är enligt
direktiven nödvändigt att företagen åläggs ett ansvar för fullföljandet av
den sysselsättningspolitik som statsmakterna har beslutat om. Detta förutsätter
en vidareutveckling av den aktiva näringspolitik som inleddes under
1960-talet och av de reformer som syftar till ökad medbestämmanderätt
för de anställda i företagen. Det är en uppgift för de sakkunniga att närmare
överväga näringslivets ansvar för och medverkan i det konkreta fullföljandet
av sysselsättningspolitiken.

Det betonas att de sakkunniga bör arbeta med stor öppenhet. En samlad,
översiktlig redovisning, utgörande en sysselsättningspolitisk belysning av
långtidstendenserna i vår ekonomi, bör lämnas i samband med att långtidsutredningen
1975 publiceras och efter det att resultatet av länsplanering
1974 föreligger. Ett slutbetänkande bör lämnas i anslutning till den reviderade
långtidsutredningen 1975, dvs. i början av år 1978.

Företagsskatteberedningen

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik
Wärnberg) har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m.
En av de frågor som skall prövas av utredningen är huruvida den nuvarande
avvägningen mellan å ena sidan vinstreglerande dispositioner genom bl. a.
förmånliga av-och nedskrivningsregler,å andra sidan storleken av den vinstbeskattning
som träffar företagen är den riktiga. I direktiven framhålls bl. a.
att investeringsfonderna är väsentliga skattepolitiska instrument som står
till förfogande för att påverka företagens investeringsaktivitet samt att vid
sidan därav tillfälliga, extra avskrivningar använts för stimulans av investeringar
i maskiner. Utredningen skall överväga om det föreligger skäl att
ytterligare bygga ut denna stimulans. Systemet med konjunkturinvesteringsfonder
har enligt direktiven en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att
det bör inte bara bibehållas utan om möjligt byggas ut. Bland de frågor
på detta område som utredningen skall överväga är huruvida några fördelar
står att vinna genom att de skilda regelkomplexen för olika slag av fondinstitut
vid beskattningen samordnas. Ett särskilt spörsmål anges på annat
håll i direktiven vara i vad mån företagsbeskattningen kan utformas med
hänsyn till rådande skillnader i lönsamhet mellan olika branscher och företag.

Frågor om åtgärder avseende mindre och medelstora företag

Tidigare behandling av motioner på området

De förslag om utredning angående näringspolitikens verkningar på företag
i olika storleksklasser och om åtgärder för att främja mindre och medelstora
företag i förhållande till storföretag som framställs i motionen 1974:1506

NU 1974:36

förekom även i en motion år 1973. Näringsutskottet (NU 1973:54) avvisade
bestämt uppfattningen att de små och medelstora företagen systematiskt
skulle missgynnas av samhället. Utskottet hänvisade till de olika åtgärder
som vidtas för att stödja de mindre och medelstora företagens utveckling.
Någon särskild kartläggning av näringspolitikens effekter på dessa företag
bedömdes inte vara erforderlig. Utskottet ansåg det vidare uteslutet
att en utredning skulle få i uppdrag att föreslå åtgärder så att de mindre
och medelstora företagen konsekvent skulle främjas i förhållande till de
större företagen. Näringspolitiken måste enligt utskottets uppfattning utformas
på ett sådant sätt att företag tillhörande en storleksgrupp inte gynnas
på bekostnad av företag som tillhör en annan. I reservationer stöddes det
förra motionsyrkandet av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
representanter i utskottet, det senare enbart av centerpartiets
representanter. Riksdagen avslog båda motionsyrkandena.

Yrkandet i motionen 1974:1120 om ett uttalande av riksdagen beträffande
de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter, lönsamhet och konkurrenssituation
hade år 1973 en motsvarighet i ett yrkande att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till åtgärder ägnade att förbättra
villkoren för mindre och medelstora företag samt stimulera till ökat nyföretagande.
Näringsutskottet (NU 1973:54) hänvisade till de olika åtgärder
som under senare år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre
och medelstora företagen och till pågående utredningsarbete samt avstyrkte
motionsyrkandet, som också avslogs av riksdagen. Yrkandet stöddes i en
reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
representanter i utskottet.

Förslag till ändringar i reglerna för återlån från allmänna pensionsfonden
och om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad
utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet
har senast behandlats av näringsutskottet år 1974 (NU 1974:13). Utskottet
underströk mellanhandsinstitutens särskilda betydelse för de mindre och
medelstora företagen och fäste uppmärksamheten på att 1968 års kapitalmarknadsutredning(Fi
1969:59) har som en av sina huvuduppgifter att pröva
om nuvarande former för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden
till näringslivet är till fyllest. Utredningen skall i det sammanhanget
överväga om organisationen med särskilda mellanhandsinstitut bör byggas
ut och sedan förutsättningslöst granska återlånesystemet. Utskottet uttalade
att det förutsatte att utredningen strävar efter att utan dröjsmål kunna framlägga
resultat av sina överväganden i fråga om mellanhandsinstituten och
återlånesystemet. Med detta uttalande avstyrkte utskottet de då aktuella
motionsyrkandena, vilka också avslogs av riksdagen.

Flera motioner rörande kredilstödet till mindre och medelstora företag
väcktes vid 1973 års riksdag. En motion-svarande mot motionen 1974:535 —
tog upp de administrativa svårigheter som företagare kan möta i samband
med ansökningsförfarandel och föreslog en utredning rörande ändamålsenli -

NU 1974:36

ga former för de statliga kreditstöden. Näringsutskottet (NU 1973:54) framhöll
att en avsikt med de förslag till utbyggd företagsservice som hade framlagts
var att öka företagareföreningarnas möjligheter att lämna information
och råd om tillgängliga stödformer. Vissa former av finansiellt företagsstöd
skulle knytas till det nya industriverket. Härigenom fanns det enligt utskottets
mening möjligheter att på ett effektivt sätt planera och genomföra de industripolitiska
program i vilka finansiella insatser utgör ett inslag. En samordning
och rationalisering borde därigenom bli möjlig. Utskottet erinrade
också om det betänkande (Ds I 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd som
nyligen framlagts av en utredningsgrupp inom industridepartementet. Utskottet
fann inte anledning till något initiativ från riksdagens sida till ytterligare
åtgärder. Denna uppfattning godtogs av riksdagen.

En motion - motsvarande motionen 1974:241 - rörande ökad samordning
av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen och åtgärder för
att stärka dessa företags soliditet förekom också år 1973. Denna avstyrktes
i annat sammanhang av näringsutskottet (NU 1973:58) under hänvisning
till det nyss refererade uttalandet. Vid detta tillfälle förenade sig centerpartiets,
folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet
till förmån för en anhållan hos Kungl. Maj:t att förslag skulle föreläggas
1974 års riksdag om åtgärder i detta avseende. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Ett förslag om produktutvecklingslån, liknande det som nu framläggs
i motionen 1974:240, avvisades av näringsutskottet (NU 1973:54) och riksdagen
i samband med att Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av statens
utvecklingsfond tillstyrktes respektive bifölls. Det saknades enligt utskottets
uttalande anledning att vid sidan av fonden införa särskilda utvecklingslån
och lånegarantier.

Småindustrins försörjning med lokaler genom uppförande av kommunala
s. k. verkstadshus föreslogs i en motion 1973 bli närmare studerad. Näringsutskottet
(NU 1973:54) erinrade om industricentrautredningens förslag
och statsmakternas beslut hösten 1972 att industricentra skulle uppföras i
Lycksele och Strömsund. Utskottet anslöt sig till ett uttalande i 1973 års proposition
angående medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten,
enligt vilket erfarenheterna av den försöksverksamhet som skulle bedrivas
borde få visa vilket intresse för lokaler i industricentra som på längre
sikt förelåg från företagens sida och vilken omfattning dessa anläggningar
borde få. Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Det i motionen 1974:240 framlagda förslaget om inrättande av industriella
utvecklingscentra hade en motsvarighet i en motion 1973, vari föreslogs
att man redan då skulle överväga att inrätta industriella utvecklingscentra
på ytterligare ett par orter. Näringsutskottet (NU 1973:54) avstyrkte detta
yrkande med hänvisning till ett tidigare uttalande av utskottet att det visserligen
inte var osannolikt att det framgent skulle bli aktuellt att upprätta
centra av detta slag även på andra håll i landet än i Skellefteå, dit det

NU 1974:36

första IUC förlagts, men att erfarenheterna från 1UC i Skellefteå först borde
avvaktas. Folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i utskottet
ville att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att få förslag om inrättande
av ytterligare industriella utvecklingscentra. Riksdagen avslog motionsyrkandet.
Frågan om åtgärder för att ge de mindre och medelstora företagen
stöd på marknadsföringsområdet togs 1973 upp i en motion där det föreslogs
att frågan om ett halvstatligt institut för värdering av projekt avseende investeringar
i marknadsföring skulle prövas. Näringsutskottet (NU 1973:54)
framhöll att företagareföreningarnas förstärkta resurser skulle utnyttjas bl. a.
för rådgivning och konsultverksamhet rörande marknadsföringsaktiviteter.
Vad som åsyftades med begreppet investeringar i marknadsföring fann utskottet
oklart. 1 den mån aktiviteterna innefattar inrättande av försäljningskontor,
utställningslokaler, uppbyggande av provkollektioner osv. kan det
givetvis vara frågan om verkliga investeringar i anläggnings- och omsättningstillgångar
som kan ligga till grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen,
sade utskottet. I regel torde emellertid de avsedda utgiftsändamålen
inte kunna klassificeras som investeringar. Under sådana
omständigheter måste de finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital.
Utskottet framhöll att frågan om företagens tillgång till riskkapital hade
aktualiserats i andra sammanhang.

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Tidigare behandling av motioner på området

Motioner med yrkande av samma innebörd som motionen 1974:1518
har tidigare väckts vid envar av 1967-1972 års riksdagar. De har i samtliga
fall avslagits av riksdagen på hemställan av bankoutskottet resp. näringsutskottet
(BaU 1967:31, 1968:38, 1969:23, 1970:22; NU 1971:14, 1972:23,
1973:43). Reservation till förmån för motionsyrkandet har samtliga år avgivits
av företrädare för moderata samlingspartiet, fr. o. m. 1969 med instämmande
av en eller flera företrädare för centerpartiet. Åren 1971 och
1972 fanns även en företrädare för folkpartiet bland reservanterna. Uppgifter
om Sveriges internationella förpliktelser på det handelspolitiska området
enligt GATT och enligt EFTA, om vissa bilaterala överenskommelser och
om bestämmelser och praxis i fråga om importlicenser har lämnats senast
i näringsutskottets betänkande 1971:14. I sina betänkanden i ämnet 1972
och 1973 har utskottet redovisat av kommerskollegium utarbetade redogörelser
för de handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senast förflutna
året vidtagit mot lågprisimport.

I sitt betänkande 1973 framhöll utskottet att lågprisimporten är föremål
för ständig uppmärksamhet från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida.
Trots vetskapen om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte råder
enighet om att en begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden,
anförde utskottet. Inom ramen för vad vårt lands internationella
förpliktelser medger har ingripanden mot marknadsstörande import gjorts

NU 1974:36

i inte ringa utsträckning. Det bistånd som främst textil- och konfektionsindustrierna
erhåller genom de importbegränsande åtgärderna kompletteras
genom omställningsfrämjande åtgärder, exportfrämjande åtgärder och utbildningsåtgärder
avsedda att stärka de berörda industrigrenarnas konkurrenskraft.
Stimulansprogrammet för textil-och konfektionsindustrierna har,
framhöll utskottet, under senare år förstärkts och utsträckts till att omfatta
även andra branscher.

Samma yrkande som i motionen 1974:1528 framfördes i en motion föregående
år. Näringsutskottet (NU 1973:54) instämde med motionärerna i
att utformningen av näringspolitiken i stort kan ha väsentlig betydelse för
vilka möjligheter företag i utsatta branscher har att fortleva med rimligt
utfall av rörelsen. En sådan utredning som begärdes i motionen ansåg emellertid
utskottet inte vara motiverad. Utskottet hänvisade till de olika åtgärder
som under senare år vidtagits till förmån för de industribranscher varom
det var fråga och till de ingripanden som gjorts mot marknadsstörande import.
Utskottet förutsatte också att Kungl. Maj:t utan särskild framställning
från riksdagens sida skulle beakta den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins
situation även framgent; det framhölls att ytterligare resurser
för undersökning av olika branschers problem erhölls genom tillkomsten
av industriverket. I en reservation av företrädare för centerpartiet, moderata
samlingspartiet och folkpartiet stöddes motionärernas förslag.

Redogörelse av kommerskollegium

Kommerskollegium har till utskottet överlämnat en promemoria angående
handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste året vidtagit mot
lågprisimport. Promemorian återges som bilaga Ks. 44).

Till promemorian har fogats detaljerade statistiska uppgifter, som inte
återges i detta betänkande. Enligt denna statistik kom av Sveriges import
av varor inom textilområdet (råvaror, garner, vävnader, trikå- och konfektionsvaror)
16,8% år 1970, 15,4% år 1971, 18,2% år 1972 och 18,9%
år 1973 från vissa lågprisländer (Spanien, Jugoslavien, Malta, Östeuropa,
tolv länder i Asien samt Brasilien och Marocko).

Nytt GATT-avtal för textilvaror

I december 1973 avslutades i Genéve förhandlingarna om ett nytt textilavtal
inom ramen för GATT. Detta avtal ersätter det tidigare gällande
bomullstextilavtalet av år 1962. Tillämpningsområdet är nu utvidgat till
att omfatta även varor av ull och syntetiska fibrer. Genom avtalet skapas
ett internationellt regelsystem för den samling av bilaterala åtgärder och
avtal som existerar på textilområdet.

Enligt det nya textilavtalet skall existerande importbegränsningar avskaffas
och inga nya införas, om inte detta är motiverat av marknadsstörnings -

NU 1974:36

skäl. Marknadsstörning definieras mycket strängt. Sådana begränsningar får
inte införas för längre tid än ett år. Om situationen motiverar att begränsningen
därefter förlängs, skall importlandet - med vissa undantag - medge
en ökning av begränsningskvoterna med minst 6%. Textilavtalet ger också
möjligheter för länder att ingå bilaterala avtal innan en akut marknadsstörningssituation
har inträffat. Sådana avtal skall dock vara mer generösa
än vad som annars stipuleras. Alla begränsningsavtal och åtgärder skall
rapporteras till GATT, där de kommer att granskas av ett särskilt textilövervak
n i ngsorga n.

På begäran av de nordiska länderna har i avtalet införts en passus som
medger länder med små marknader och stor import en vidare toleransmarginal
än det stränga marknadsstörningskriteriet som skäl för att bromsa
en besvärande importökning.

En kommentar till det nya textilavtalet finns i den av handelsdepartementet
utgivna tidskriften Aktuellt i handelspolitiken 1974 nr 1.

Frågor om åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet

Tidigare behandling av motioner på området

Motioner om förköpsrätt för staten i de fall då försäljning eller nedläggning
av svenska företag aktualiseras har väckts vid ett par tidigare tillfällen. Vid
behandlingen år 1973 av en sådan motion hänvisade näringsutskottet (NU
1973:57) till den väsentligt ökade insyn i företagen som samhället och de
anställda fått genom antagandet av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation för
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Riskerna för att beslut
om nedläggning, försäljning eller förflyttning skall komma som en obehaglig
överraskning för de berörda hade härigenom minskat, framhöll utskottet,
och möjligheterna för samhället att ingripa innan sådana beslut fattas hade
följaktligen ökat. Vidare erinrades om att åtgärder vidtagits för att under
en begränsad period trygga fortsatt drift vid nedläggningshotade företag.
Erfarenheterna av dessa åtgärder, som möjliggjorts genom riksdagsbeslut
1972, borde enligt utskottets uppfattning avvaktas innan ytterligare interventionsmöjligheter
övervägdes.

Utredning om etableringskontroll m. m.

Utredningen (In 1972:02) om regionalpolitiska styrmedel (ordförande:
landshövding Per Eckerberg) utreder frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt
syfte m. m. I direktiven nämns att under senare tid i den
allmänna debatten från flera håll förts fram krav på etableringskontroll som
ett medel att dämpa tillväxten i storstadsområdena. Sålunda har i motioner
i riksdagen yrkats att tillståndstvång eller investeringsavgifter skall införas

NU 1974:36

i fråga om nyetablering och utbyggnad av företag i de här åsyftade områdena.
Utredningen skall undersöka om det finns behov av ytterligare styrmedel
i den regionala politiken. Om den finner sådana styrmedel motiverade skall
den undersöka förutsättningarna härför och pröva utformningen av alternativa
lösningar. När det gäller tillståndstvång - etableringskontroll - eller
avgiftsbeläggning skall prövas om dessa styrmedel skall knytas till företagens
fysiska investeringar eller till arbetskraftssidan eller till någon annan faktor,
t. ex. förädlingsvärde. Om de sakkunniga förordar åtgärder av detta slag
skall de i fråga om form och anknytningsfaktorer söka sådana lösningar
att tillämpningen inte medför kostnadskrävande utredningar eller åtgärder
av annat slag. Det anges som önskvärt att undvika uppbyggnaden av en
omfattande kontrollapparat för att tillförsäkra samhället inflytande över näringslivets
regionala utveckling. Liknande bedömningar skall ligga till grund
för de sakkunnigas överväganden i fråga om avgränsningen av tillståndseller
avgiftspliktiga sektorer. När det gäller tillståndstvång skall särskilt uppmärksammas
i vad mån detta krav bör upprätthållas i fråga om sådana
typer av verksamhet som på grund av sin speciella karaktär redan är föremål
för tillståndsreglering av något slag. Som exempel på sådan tillståndsreglering
nämns den som baseras på atomenergilagen (1956:306), på vattenlagen
(1918:523) eller på djurskyddslagen (1969:387). I fråga om tillståndstvång
eller avgiftsskyldighet skall också prövas om tillämpningen skall avse hela
landet eller endast vissa delar därav.

Riksdagen harden 15 maj 1974 på förslag av inrikesutskottet (InU 1974:7)
avslagit ett motionsyrkande att riksdagen skulle hos regeringen hemställa
om förslag till lag om regionalpolitisk styrning av alla företagsetableringar.
Avstyrkandet motiverades med hänvisning till den nyss nämnda utredningens
pågående arbete. En reservation till förmån för motionsyrkandet
hade avgivits av vänsterpartiet kommunisternas representant i inrikesutskottet.

/ n icrpellaiionss var

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 19
mars 1974 (RD 1974:42 s. 85) en interpellation (1974:21) av herr Lorentzon
(vpk), som frågat huruvida statsrådet ämnade föreslå åtgärder som ger de
anställdas representanter i bolagsstyrelser ökat inflytande i frågor rörande
företagsnedläggelser och företagsöverlåtelser och om han avsåg att föreslå
åtgärder som förhindrar försäljning av företag till utländska multinationella
företag. Statsrådet utgick i svaret från den pågående försöksverksamheten
med styrelserepresentanter för de anställda i de större företagens styrelser.

I lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar sägs bl. a. att arbetstagarledamot i styrelse har samma
ställning som övriga styrelsemedlemmar. Bland de vanligen förekommande
uppgifter som en företagsstyrelse har att ta ställning till eller att besluta

2 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 36

NU 1974:36

i nämnde statsrådet större investeringsbeslut, upptagande av större lån eller
annan finansiering, större personalförändringar -exempelvis inskränkningar
- samt frågor rörande den allmänna inriktningen av företagets verksamhet.
Detta innebär att beslut i fråga om nedläggning av företag eller del av företag
hör till de frågor som bör underställas styrelsen, sade statsrådet, och det
torde i själva verket vara normalt att styrelsen fattar ett sådant beslut.

Aktieägarnas rätt att fritt förfoga över sina aktier i ett företag ifrågasätts
med vissa speciella undantag inte i lagstiftningen, uttalades det vidare i
interpellationssvaret. Att aktier fritt kan köpas respektive säljas är så länge
det rör sig om mindre poster en riktig princip, ansåg statsrådet. När köp
respektive försäljning avser större poster, exempelvis vid överlåtelse av företag,
måste man emellertid ställa sig mera tveksam. I ett sådant fall är
det inte enbart aktieägarnas intressen som berörs, påpekades det, utan också
många gånger de anställdas. En företagsöverlåtelse medför inte sällan förändringar
i företagets verksamhet som påverkar de anställdas situation. Statsrådet
deklarerade därför den principiella uppfattningen att styrelsen i ett
företag som köps upp, och därigenom också de anställdas representanter
i dess styrelse, bör informeras och beredas tillfälle att yttra sig över en
överlåtelse innan den går i verkställighet, även om det inte föreligger någon
laglig skyldighet till sådant samråd. Om de anställdas representanter ställs
utanför en diskussion av detta slag strider det klart mot andan i lagen om
styrelserepresentation för de anställda, yttrade statsrådet. Vidare framhölls
att styrelsens arbete och uppgifter inte regleras särskilt detaljerat i aktiebolagslagen.
En ändring av lagen för att åstadkomma en obligatorisk styrelsebehandling
av företagsöverlåtelser skulle kunna diskuteras. En ändring
begränsad enbart till detta skulle emellertid enligt statsrådets mening medföra
vissa praktiska problem. För att öka de anställdas och även samhällets
inflytande över företagsöverlåtelser borde man enligt hans mening i stället
pröva andra vägar. En sådan kunde vara någon form av övervakning eller
kontroll av fusioner i kombination med anmälan från köpare och säljare
i samband med en överlåtelse. Frågan om införande av en dylik övervakning
och kontroll utreds för närvarande inom justitiedepartementet, meddelades
det. Med en sådan ordning skulle såväl de anställda som samhället få tillfälle
att i förväg från sina respektive utgångspunkter syna de villkor på vilka
överlåtelse skall ske. I fråga om företagsförvärv från multinationella bolags
sida hänvisades det till de kontrollmöjligheter som nuvarande lagstiftning
ger (jämför NU 1974:11) och till den pågående utredningen (Ju 1973:17) rörande
utländska övertaganden av svenska företag. En utökad fusionskontroll
skulle dessutom ge samhället och de anställda det rådrum som i dag ofta
saknas före prövningen av ett ärende som rör borttagande av utlänningsförbehåll
i bolagsordning, sade statsrådet.

NU 1974:36

Förenklad aktiehantering

Lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering erbjuder ett alternativ till
i övrigt gällande bestämmelser om aktiebrev, aktiebok m. m. Syftet med
lagen är att med hjälp av modern datateknik förenkla hanteringen av aktier,
bl. a. i fråga om distribution av utdelning och emissionsbevis. Aktiebolagen
får fritt välja mellan förenklad aktiehantering och det tidigare gällande systemet.
De vanliga aktiebreven, som är försedda med kuponger, ersätts enligt
lagen med kuponglösa aktiebrev, som i princip skall omfatta en persons
hela aktieinnehav i aktiebolag. Rätten till utdelning och till deltagande i
bolagsstämma knyts till registrering av aktieinnehavet i aktieboken. För
vissa fall gäller undantag från principen att endast den verklige ägaren
till aktier får registreras i aktieboken. Bl. a. gäller att om aktier förvaltas
av bank eller fondkommissionär, som fått särskild auktorisation som förvaltare
av aktie, förvaltaren får föras in på aktiebrev och aktiebok i stället
för aktieägaren. För förvaltarregistrerade aktier kan rösträtt inte utövas. En
sammanställning av uppgifter om aktieägare som har mer än 500 aktier
i ett bolag registrerade hos svensk förvaltare skall vara offentlig. Aktieboken
skall inom den förenklade aktiehanteringen föras med hjälp av automatisk
databehandling. Med högst 6 månaders mellanrum skall en utskrift av aktieboken
utföras i läsbart skick. 1 utskriften skall aktieägarna och förvaltarna
tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften skall vara offentlig med undantag
av uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier. Den förenklade aktiehanteringen
drivs av Värdepapperscentralen VPC AB, som bildats av
staten och fondkommissionärerna gemensamt. VPC står under tillsyn av
bankinspektionen.

I anledning av propositionen 1970:99 med förslag till lag om förenklad
aktiehantering, m. m. förordades i ett par likalydande motioner vissa förändringar
i propositionens förslag. Alla aktiebolag utöver en viss storlek
borde enligt motionärerna åläggas att ansluta sig till Värdepapperscentralen.
Som en lämplig gräns angavs ett aktiekapital på 5 milj. kr. Inskränkningarna
i offentlighet i fråga om aktieposter på högst 500 aktier skulle
tas bort. För att skydda småspararnas behov av sekretess kunde dock stadgas
att aktieposter som omfattade högst 100 aktier i varje bolag skulle undantas
från kravet på offentlighet. Inhemsk förvaltarregistrering skulle vidare
inte tillåtas. Första lagutskottet (1LU 1970:62) ansåg att de synpunkter som
framfördes i motionen borde tas upp i annat sammanhang. Utskottet hänvisade
till att fondbörsutredningen som en av sina två huvuduppgifter hade
att pröva frågor som rör kännedomen om större aktiebolags ägarförhållanden
och ekonomiska situation. Dessutom erinrades om att ett förslag
till ny aktiebolagslag snart skulle komma att framläggas inom en nära framtid;
även genom detta förslag skulle insynsfrågan aktualiseras. Utskottet
fann inte att något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionärernas
önskemål var befogat, eftersom insynsfrågan var föremål för uppmärksamhet

NU 1974:36

genom pågående utredningsarbete. Utskottet ansåg också att det framstod
som naturligt att avvakta hur det nya systemet verkade i praktiken innan
man tog ställning till frågan om översyn av lagstiftningen. Motionerna avstyrktes
av utskottet och avslogs av riksdagen.

Offentliga styrelseledamöter

Enligt lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag
och stiftelser har Kungl. Maj:t fått möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter
dels i förvaltningsbolag, dels i allmännyttiga stiftelser som har
tillgångar över 5 milj. kr. Sådana förordnanden får gälla sammanlagt högst
30 aktiebolag och stiftelser. Lagen trädde i kraft den 1 april 1973 och gäller
till utgången av juni 1976.

Enligt lagen (1955:183) om bankrörelse äger Kungl. Maj:t utse högst fem
ledamöter i styrelsen för affärsbank. Dessa offentliga styrelseledamöter har
till uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens
verksamhet.

Enligt lagen (1948:433) om försäkringsrörelse gäller sedan 1950 att av
styrelseledamöterna i försäkringsaktiebolag, som icke uteslutande driver
återförsäkring, minst en skall utses med uppgift att särskilt vaka över att
försäkringstagarnas intressen vederbörligen beaktas. Sådan styrelseledamot
skall enligt bestämmelse som skall vara intagen i bolagsordningen utses
av försäkringstagarna eller av intressegrupp som har anknytning till dem
eller genom förordnande av Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet.

Frågor om allmänna grunder för näringspolitiken

Tidigare behandling av motioner på området

Önskemål om en undersökning rörande den snedvridning av konkurrensen
som punktvisa stödåtgärder inom näringslivet medför framställdes i en
motion år 1973. I sitt yttrande över motionen anförde näringsutskottet (NU
1973:54) att det är givet att företag som uppbär statligt kreditstöd, lokaliseringsstöd
etc. därigenom kommer att förbättra sin situation på marknaden.
Att beteckna denna effekt som en snedvridning av konkurrensförhållandena
var dock enligt utskottets mening inte berättigat så länge
det statliga stödet, såsom fallet är, utgår enligt generella regler och är tillgängligt
för alla företag som uppfyller vissa angivna villkor. Utskottet ansåg
motionärernas krav på undersökning vara obefogat och avstyrkte motionen,
som också avslogs av riksdagen. Motionsyrkandet stöddes i en reservation
av moderata samlingspartiets företrädare i utskottet.

Förslag om att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik
skall utarbetas har framförts i motioner vid 1969-1972 års riksdagar. Vid
dessa tillfällen har motionärernas önskemål varit att en parlamentarisk ar -

NU 1974:36

betsgrupp skulle tillsättas för ändamålet. Motionerna har i samtliga fall innehållit
en uppräkning av ämnesområden för det åsyftade programmet med
korta kommentarer under varje punkt. Motionerna har avstyrkts av bankoutskottet
(BaU 1969:9, 1970:10) och av näringsutskottet (1971:1, 1972:3,
1973:54) med uttalanden av innebörd att motionärernas förslag till former
för näringspolitiskt programarbete inte var realistiskt. Det skisserade arbetsfältet
är, uttalade näringsutskottet 1973, alltför omfattande för en parlamentarisk
utredning, och den föreslagna verksamheten skulle inte kunna
undgå att delvis bli en dubblering av en rad olika kommittéers och permanenta
organs arbete. Att formulera sådana övergripande program för vidsträckta
samhällssektorer som motionärerna åsyftar är, anförde näringsutskottet
vidare, en uppgift för de olika partierna. De ifrågavarande motionsyrkandena
har varje år fått stöd i en reservation av centerpartiets utskottsrepresentanter.
Riksdagen har avslagit motionerna.

Utskottet

En rad motioner med förslag på näringspolitikens område tas upp i detta
betänkande. I stor utsträckning gäller dessa förslag utredningar avsedda att
ge underlag för reformer eller att i olika hänseenden mera allmänt belysa
villkoren för näringslivet. Nya anslag för budgetåret 1974/75 föreslås i några
motioner. 1 allmänhet är motionärernas syfte att staten genom att öka sitt
stöd och sin service till företagen eller genom andra åtgärder skall bidra
till att höja näringslivets produktionsförmåga och stärka dess internationella
konkurrenskraft. Några motioner tar främst sikte på att möjliggöra ökat
inflytande för de anställda i företagen och ökad insyn i och kontroll över
näringslivet från statens sida. En kategori av företag som står i centrum
i åtskilliga av motionerna är de mindre och medelstora företagen. Utskottet
vill erinra om att utskottet tidigare i år bl. a. i sina närmast föregående
betänkanden, 1974:33-35, har behandlat anslagsfrågor m. m. av särskild betydelse
för dessa företag.

In vesteringsbefrämjande alfid ider

Förslag om åtgärder föratt främja nyetableringar och investeringar i övrigt
och därigenom öka sysselsättningen framförs i flera motioner.

Produktionsstimulerande åtgärder inom ramen för ett aktionsprogram för
100 000 arbetstillfällen begärdes i en motion vid förra årets riksdag. Detta
förslag upprepas nu i motionen 1974:1489. Utgångspunkten för motionärerna
är den arbetslöshet som råder; de befarar att denna skall öka om inte effektiva
motåtgärder sätts in. Det förutsätts att aktionsprogrammet skall utarbetas
av representanter för staten, kommunerna och landstingen samt för näringslivet
och löntagarorganisationerna tillsammans med expertis på olika
berörda områden. Genomförandet skulle anförtros åt statens industriverk

NU 1974:36

med företagareföreningarna som kontaktorgan på det regionala och lokala
planet. Bland särskilda åtgärder för att åstadkomma den eftersträvade ökningen
av antalet arbetstillfällen skulle ingå ett etablerings- och utvidgningsstöd
i form av bidrag och lån på gynnsamma villkor och med sikte främst
på de mindre och medelstora företagen. Motionärerna föreslår att 200 milj.
kr. anvisas till etablerings- och utvidgningsbidrag och 500 milj. kr. till lån
för samma syfte. Ett villkor för att företag skall erhålla stöd av detta slag
skall vara att stödet gäller nya arbetstillfällen. Motionärerna diskuterar i
vissa hänseenden vilka bestämmelser som bör gälla i fråga om bidragen
och lånen men framhåller att bestämmelserna inte kan preciseras närmare
i motionen.

Att arbetstillfällen skapas är viktigt både med hänsyn till den aktuella
arbetsmarknadssituationen och med hänsyn till verkningarna av de strukturella
förändringar som är att vänta inom näringslivet, främst den fortsatta
rationaliseringen av varuproduktionen. Den sysselsättningsutredning som
i motionen omnämns som aviserad och numera har tillsatts har till uppgift
alt åstadkomma en samlad plan för hur sysselsättningen skall kunna tryggas
i framtiden. Det aktuella läget är att arbetslösheten, som låg väsentligt över
talet 100 000 både när årets motion och när dess föregångare förra året väcktes,
nu befinner sig ett gott stycke under denna nivå.

För att försöka komma till rätta med strukturarbetslösheten använder
samhället sedan länge olika medel, bl. a. en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Instrumenten för denna har utvecklats under en följd av år på grundval
av ett omfattande utredningsarbete och praktiska erfarenheter av hur olika
sysselsättningsskapande medel verkar. Motionärerna föreslår stödåtgärder
av ett nytt slag. För dessa skulle avsevärda belopp tas i anspråk, men det
förefaller ändå osannolikt att de angivna bidrags- och låneramarna skulle
räcka till för att ge underlag för 100 000 nya arbetstillfällen. Utskottet betecknade
förra året motsvarande förslag som otillräckligt underbyggt. I den
motion som nu föreligger har det inte utvecklats vidare. Utskottet avstyrker
ånyo förslaget och räknar med att sysselsättningsutredningen kommer att
utforma mera realistiska projekt.

En utredning rörande ett system med investeringsbidrag föreslås i motionen
1974:869. Att stimulera företagen till nyinvesteringar och konsolidering
anges där vara ett viktigt inslag i näringspolitiken. Bland de instrument
som utnyttjas för detta ändamål nämns i motionen de gällande
lagervärderings- och avskrivningsreglerna, systemet med investeringsfonder
och den under vissa perioder tillämpade ordningen med extra avdrag vid
taxeringen för maskininvesteringar. Ett företag måste dock kunna uppvisa
ett överskott på driften som svarar mot avdraget för att denna förmån skall
kunna utnyttjas, framhålls det, och därav följer att nyetablerade företag
och sådana företag som inte kan uppvisa överskott har begränsade möjligheter
att få del av de nämnda stödformerna även om en planerad investering
är mycket lönsam. Därtill kommer att flertalet mindre företag

NU 1974:36

är utestängda från möjligheterna att göra avsättning till investeringsfonder,
framhåller motionärerna. De bidrag som de föreslår skulle utgöra ett komplement
till avdragsmöjligheterna och i första hand reserveras för mindre
och medelstora företag.

Förslaget om investeringsbidrag måste ses i relation till de skatteregler
som motionärerna hänsyftar på. I den översyn av företagsbeskattningen
som företagsskatteberedningen är sysselsatt med ingår bl. a. att pröva vilka
möjligheter företagen skall ha att göra vinstreglerande dispositioner genom
av- och nedskrivningar, avsättning till investeringsfonder osv. Frågan om
investeringsbidrag synes kunna aktualiseras i detta sammanhang. Någon
särskild utredning i ämnet vill utskottet inte förorda.

En utredning om nuläge och aktuella tendenser i fråga om nyetablering
av företag och inverkan härav på företagens utveckling och på sysselsättningen
föreslås i motionen 1974:1521. Utredningen skulle utmynna i förslag
till åtgärder som kan underlätta nyetableringar och öka frekvensen av sådana.

Tillkomsten av statens industriverk innebär en koncentration och förstärkning
av utredningsverksamheten rörande industrin i stort och olika
branscher. Utvecklingstendenser inom näringslivet studeras också i det
fortlöpande arbetet på de ekonomiska långtidsutredningarna. Även sysselsättningsutredningen
torde få anledning att ägna intresse åt frågan om företagsnedläggelser
och nyetableringar. Utskottet, som anser frågan väsentlig,
räknar med att den uppmärksammas i här angivna sammanhang, främst
genom industriverkets försorg, och finnér inte anledning att förorda en särskild
framställning från riksdagen om utredningsverksamhet rörande nyetableringar.

Åtgärder avseende mindre och medelstora företag

De mindre och medelstora företagens betydelse för det svenska näringslivet
betonas ofta i den näringspolitiska debatten. Trots detta finns det,
hävdas det i motionen 1974:1506, klara belägg för att dessa företag systematiskt
missgynnas genom den ekonomiska och näringspolitiska lagstiftningen
eller i varje fall inte beaktas i tillräcklig utsträckning utifrån sina
förutsättningar. Till stöd för sin uppfattning anger motionärerna en del exempel.
De föreslår att en kartläggning skall göras av näringspolitikens effekter
på mindre och medelstora företag å ena sidan och storföretagen å
den andra. Vidare föreslår de en utredning med uppgift att framlägga förslag
om sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande
till storföretagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik.
Utan en klart uttalad, i praktiken fullföljd strukturpolitisk målsättning från
samhällets sida kommer koncentrationsprocessen inom näringslivet att fortsätta,
säger motionärerna, och detta blir på de flesta varu- och tjänstemarknader
till nackdel för konsumenterna.

Utskottet avvisade förra året uppfattningen att mindre och medelstora

NU 1974:36

företag missgynnas av samhället. Vad utskottet då uttalade kritiseras nu
av motionärerna. Det kan inte bestridas, menar de, att en analys av de
konkreta exemplen på missgynnande ger en bild av diskriminering av de
mindre och medelstora företagen i förhållande till de stora.

Utskottet finner alltjämt motionärernas påstående om en diskriminering
av de mindre och medelstora företagen obestyrkt. Följaktligen anser utskottet
att det inte finns någon anledning att föranstalta om en sådan särskild
kartläggning av näringspolitikens effekter på små respektive stora företag
som motionärerna önskar.

Efter att ha klandrat en påstådd diskriminering inom näringspolitiken
förespråkar motionärerna i nästa avsnitt i sin framställning själva en motsvarande
diskriminering, ehuru riktad mot de stora företagen. Utskottet
anser att näringspolitiken måste utformas så att företag tillhörande en storleksgrupp
inte gynnas på bekostnad av företag som tillhör en annan. Därför
finnér utskottet det uteslutet att en utredning skulle få i uppdrag att föreslå
åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i förhållande
till övriga företag. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

En rad synpunkter på de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter,
lönsamhet och konkurrenssituation framförs - såsom framgår av
det referat som lämnats i det föregående - i motionen 1974:1120. Motionärerna
vill att riksdagen skall, som de uttrycker det, hos Kungl. Maj:t
ge till känna vad som anförs i motionen i detta avseende.

Utskottet anser att de näringspolitiska åtgärderna från samhällets sida
i hög grad är inriktade på att skapa gynnsamma betingelser för de mindre
och medelstora företagen. Det finansiella företagsstödet har på senare tid
förstärkts väsentligt, och resurserna för företagsservice har ökat. Samhället
söker på olika sätt stimulera till ökade forsknings- och utvecklingsinsatser.
Vissa av de problem som motionärerna åsyftar är föremål för särskild utredning;
detta gäller bl. a. kreditgivningen på basis av medel ur allmänna
pensionsfonden samt företagsbeskattningen. Utskottet finner del självklart
att de mindre och medelstora företagens speciella förhållanden även fortsättningsvis
måste beaktas i det näringspolitiska reformarbetet. Någon anledning
för riksdagen att göra ett sådant uttalande på grundval av motionen
1974:1120 som där föreslås kan utskottet inte linna. Motionärernas omdöme
att det allmänna företagsklimatet är att beteckna som otillfredsställande
tar utskottet avstånd från.

Önskemål om att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning
skall ställas till de mindre och medelstora företagens förfogande framställs
i motionerna 1974:241 och 1974:1489. I båda motionerna berörs bl. a. de
s. k. mellanhandsinstitutens roll. På grundval av närbesläktade motionsyrkanden
har utskottet tidigare i år understrukit mellanhandsinstitutens särskilda
betydelse för de mindre och medelstora företagen och uttalat att
utskottet förutsätter att kapitalmarknadsutredningen - vilken har som en
av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för att kanalisera

NU 1974:36

medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest - utan
dröjsmål framlägger resultatet av sina överväganden på området. Något ytterligare
uttalande i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena är enligt
utskottets mening inte erforderligt.

I motionen 1974:241 uttalas också önskemål om en bättre samordning
av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen. Ett förslag härom
bör enligt motionärerna föreläggas 1975 års riksdag. 1 motionen begärs också
att reglerna för kreditstödet till de mindre och medelstora företagen skall
ses över, så att företagareföreningarna får möjlighet att förmedla riskvilligt
kapital till sådana företag, att medverka vid finansieringen av investeringar
i marknadsföring o. d. och att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag.
Yrkandet i motionen 1974:555 hör hemma på samma område. Där föreslås
en utredning om handläggningsförfarandet vid olika former av statligt kreditstöd
till industriell verksamhet. Syftet skulle vara att förkorta handläggningstiden
och förbilliga handläggningsförfarandet. Som ett medel att uppnå
detta syfte anvisar motionärerna en decentralisering till beslutsfattande regionala
organ, närmare bestämt företagareföreningarna. Den samlade överblick
som är erforderlig på centralt håll bör enligt motionärernas mening
kunna erhållas genom ett informationssystem som gör det möjligt att följa
verksamheten i de regionala organen. Dessa skall också från centralt håll
kunna förses med uppgifter beträffande marknadsutveckling och andra omständigheter
som kan vara av betydelse för kreditbedömningen. Ett likartat
syfte har motionen 1974:1121. Här understryks kapitaltillgångens avgörande
betydelse för möjligheterna att starta nya företag samt utveckla och marknadsföra
nya produkter. För att näringspolitiken skall få en effektiv förstärkning
förordar motionärerna att regionala utvecklings- och finansieringsorgan
med inriktning på aktiv och uppsökande verksamhet och företagsservice
skall inrättas. I dessa organ, vilka motionärerna betecknar som ”utvecklingsfonder”,
skulle företagareföreningarnas utlåningsverksamhet utgöra
stommen. Ytterligare medel skulle tillföras fonderna över riksstaten
och från allmänna pensionsfonden.

Att antalet former för finansiellt stöd till de mindre och medelstora företagen
under senare år har ökat är en följd av samhällets strävanden att
på olika sätt förbättra förutsättningarna för dessa företags verksamhet. Företagen
har också otvivelaktigt fått ökade möjligheter att utnyttja adekvata
stödformer. Samtidigt kan emellertid vissa problem ha uppkommit genom
att överblicken över de olika möjligheterna har försvårats. Utskottet vill
liksom motionärerna understryka företagareföreningarnas betydelse när det
gäller att samordna det statliga stödet till de mindre och medelstora företagen.
I sitt förslag rörande anslag lill företagareföreningarna för deras
administrationskostnader under budgetåret 1974/75 (NU 1974:33) har utskottet
dragit konsekvenserna av denna uppfattning.

Företagareföreningarnas betydelse har under det senaste året förstärkts
ytterligare genom att de fått ställning som regionala basorgan åt statens

NU 1974:36

industriverk. Det arén viktig uppgift för industriverket att söka åstadkomma
en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka verket
och företagareföreningarna är engagerade. Med hänsyn till att uppsättningen
av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda stödåtgärder inte
sällan förändras synes det naturligt att övervägandena om kreditstödets administration
kombineras med en fortlöpande översyn av reglerna för kreditstödet.
Utskottet är inte berett att nu förorda en sådan ändring av dessa
regler som skisseras i motionen 1974:241. Med hänvisning till det sagda
avstyrker utskottet de tre här berörda motionsyrkandena.

För att företagareföreningarna skall få möjlighet att finansiellt hjälpa enskilda
innovatörer och mindre företag att få produktidéer överförda till ett
stadium där deras funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas
föreslås i motionen 1974:240 införande av särskilda produklutvecklingslån
med de nuvarande lånen ur hantverks- och industrilånefonden som förebild.
Dessutom föreslås att statsgaranti skall lämnas för lån till produktutvecklingsändamål.
För de direkta lånen föreslås en summa av 10 milj. kr. och
för lånegarantierna en ram av 25 milj. kr. Ett motsvarande förslag avstyrktes
förra året av utskottet med hänvisning till att riksdagen då beslöt om inrättande
av statens utvecklingsfond, som har till ändamål att stödja riskbetonade
investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer
och system. Fondens verksamhet har formen av långivning, varvid
återbetalningsskyldigheten är villkorlig. Förslaget om produktutvecklingslån
avslogs då av riksdagen. När det nu återkommer finnér utskottet alltjämt
inte skäl att förorda ytterligare en stödform vid sidan av de redan befintliga.
Det betydelsefulla syfte som motionärerna vill främja bör kunna tillgodoses
inom ramen för de existerande stödformerna, inklusive statens utvecklingsfonds
verksamhet. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1974:240 i här
aktuell del.

I motionen 1974:853 påtalas att endast ett fåtal personer med kvalificerad
teknisk sakkunskap finns anställda inom det svenska bankväsendet. Bankernas
kreditbcrcdningsavdelningar borde, menar motionären, ha behov av
sådan sakkunskap för att ett med självständig överblick sammanställt beslutsunderlag
skall kunna stå bankledningarna till buds när de överväger
engagemang i industriella projekt. Tillgången till sådan expertis skulle också
göra det möjligt för bankernas företrädare att möta industriföretagens projektledare
på deras allmänna erfarenhetsnivå, säger motionären. Han anser
att bankerna och industrin skulle komma in i en stimulerande praktisk
arbetsgemenskap med varandra om industrin hos bankerna fann tillgång
till sakkunskap att dryfta sina projekt med. Motionen utmynnar i önskemål
om prövning av möjligheterna att ålägga affärsbankerna alt biträda små
och medelstora företag med teknisk expertis.

Bankerna liksom andra organ som har all pröva frågor om kredit till
företag kan givetvis ha nytta och behov av teknisk sakkunskap. Det bör
emellertid få ankomma på bankerna själva att avgöra i vad mån de vill

NU 1974:36

tillgodose detta behov genom att anställa personer med teknisk kompetens
eller på annat sätt. Även med beaktande av att bankerna i högre grad än
flertalet andra företag är föremål för reglering från statens sida kan utskottet
inte finna att staten bör uppställa kompetensregler för vissa av de tjänstemän
som deltar i bankernas kreditberedning och allmänt rådgivande verksamhet.
Utskottet avstyrker därför motionen 1974:853.

Förslag om en utredning rörande lokaler för hantverks-, industri- och
serviceföretag föreslås i två motioner, 1974:857 och 1974:1486. I den förra
motionen framhålls att verkstadshus erbjuder många företag goda lokalalternativ.
Med hänsyn till att många företag har ont om eget kapital är det
ofta attraktivt att hyra lokal i stället för att uppföra en egen verkstadsanläggning,
påpekar motionärerna. I motionen 1974:1486 poängteras särskilt
kommunernas intresse av och ansvar för att lokalfrågorna för de berörda
verksamhetsområdena blir lösta på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna
anser att kommunerna borde få statsbidrag i större utsträckning än för närvarande
när de uppför och tillhandahåller lokaler för sådana företag som
det här är fråga om. Vad som avses är inte, framhåller motionärerna, anläggningar
av typen industricentra utan lokaler för de behov som finns
i de allra flesta tätorter.

Försöksverksamheten med industricentra kan sägas gälla en mera kvalificerad
form för att tillgodose mindre och medelstora företags lokalbehov
än den som åsyftas i de båda här berörda motionerna. Ansvaret för denna
försöksverksamhet åvilar Stiftelsen Industricentra, som är förlagd till Skellefteå.
Inom ramen för den verksamhet som stiftelsen bedriver och som
fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede torde vinnas erfarenheter
som också kan utnyttjas vid bedömningen av sådana lokalbehov som motionärerna
åsyftar. Någon särskild utredning i ämnet är utskottet inte berett
att förorda.

I Skellefteå pågår sedan år 1971 uppbyggnaden av Industriellt utvecklingscentrum
(IUC), som har till huvuduppgift att lämna service på produktutvecklingsonirådel
lill de norrländska företagen. I motionen 1974:240
uttalas att utvecklingscentra av detta slag utgör ett viktigt komplement
till en regional serviceorganisation uppbyggd med företagareföreningarna
som bas. Motionärerna anser att man redan nu bör överväga att inrätta
industriella utvecklingscentra på ytterligare ett par orter, i första hand i
Jönköpings och Värmlands eller Kopparbergs län.

Den pågående uppbyggnaden av IUC i Skellefteå redovisas i statsverkspropositionen
(prop. 1974:1 bil. 15 s. 50) under anslaget Medelstillskott till
Norrlandsfonden. Fonden är nämligen en av IUC:s stiftare och lämnar årligen
ett avsevärt bidrag till dess verksamhet. Chefen för industridepartementet
uttalar i propositionen att han räknar med att IUC ingående och
kontinuerligt följer upp sina projekt så att underlag skapas för en utvärdering
senare av hela IUC-verksamheten. I avvaktan på den avsedda utvärderingen
är utskottet inte berett att tillstyrka att riksdagen skall begära förslag om

NU 1974:36

inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra.

De mindre och medelstora företagens problem på marknadsföringsområdet
tas upp i motionen 1974:1507. Det räder nu, säger motionären, en
köparens marknad med rikt utbyte av varor och tjänster. Företagen måste
därför genom marknadsundersökningar skaffa sig nödvändig kunskap om
förändringar i köpkraftens styrka och inriktning, genom produktutveckling
anpassa utbudet till dessa förändringar samt genom försäljnings- och informationsarbete
skapa förutsättningar för att detta utbud vinner avsättning.
Eftersom många företag inte är tillräckligt stora för att utgöra underlag för
utveckling av egna marknadsföringsfunktioner måste samhället vidla olika
åtgärder på detta område, menar motionären. Mindre och medelstora företag
bör sålunda stimuleras att samverka när det gäller exempelvis marknadsundersökningar,
produktutveckling, utställningsverksamhet och exportförsäljning.
De finansiella förutsättningarna för investeringar i utveckling av
företagens marknadsfunktioner bör vidare förbättras genom ändrade regler
för lokaliseringsstöd och för utnyttjande av investeringsfonder. Dessutom
bör reglerna för de bidrag som arbetsmarknadsstyrelsen förmedlar ändras
så att allmänna medel får disponeras för finansiering av utbildning inom
marknadsföringsområdet. Hemställan i motionen går ut på att en särskild
utredning skall tillsättas med uppdrag att föreslå åtgärder för stimulans av
marknadsföringsfunktionerna särskilt för de mindre och medelstora företagens
del.

Utskottet instämmer med motionären i att marknadsföringsfunktionerna
är synnerligen väsentliga för de mindre och medelstora företagen och bör
uppmärksammas mer än hittills. Bistånd på detta område bör företagen
kunna få från företagareföreningarna. Den förstärkning av föreningarnas
resurser för rådgivning och konsultverksamhet som kommer till stånd nästa
år bör givetvis kunna utnyttjas också för insatser på marknadsföringsområdet.
Begreppet ”investeringar i marknadsföring” betecknade utskottet förra
året som något oklart. De utgiftsändamål som har med marknadsföringsfunktionerna
att göra torde i regel inte kunna klassificeras som investeringar,
och de måste i så fall finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital.
På denna punkt aktualiserar motionärerna sålunda snarast frågan om företagens
tillgång till riskkapital över huvud taget. Utskottet vill härutöver
hänvisa till del särskilda stöd som ges till exportfrämjande åtgärder för vissa
branscher och till den verksamhet som Sveriges exportråd bedriver och som
kan utnyttjas av alla företag som är intresserade av försäljning utomlands.
En särskild utredning av det slag som föreslås i motionen finnér utskottet
inte anledning att förorda.

Initiativ för bevarande och utvecklande av bygdeföretagen påkallas i motionen
1974:1510. Med bygdcföretag avser motionären mindre företag, ofta
i familjeföretagets form, som är förlagda utanför de större tätorterna. På
de platser där dessa företag arbetar saknas ofta en industriell infrastruktur,
framhålls det, och detta skapar problem bl. a. i fråga om tillgången på service.

NU 1974:36

Åtgärder för att förbättra bygdeföretagens kredit- och kapitalförsörjning betecknas
också som angelägna.

Liksom motionären anser utskottet att de småföretag som finns på mindre
orter runt om i landet är en viktig del av vårt näringsliv och att det inte
minst från regionalpolitisk synpunkt är betydelsefullt att de kan fortleva
och utvecklas. Det torde emellertid vara svårt att avgränsa en kategori bygdeföretag
med speciella problem som skiljer sig från dem som allmänt är
kännetecknande för mindre företag. Bygdeföretagen kan givetvis som andra
mindre företag utnyttja företagareföreningarnas tjänster och det stöd som
samhället i övrigt gerde mindre och medelstora företagen. Utskottet finner
inte skäl att förorda någon särskild framställning till Kungl. Majit rörande
bygdeföretagen. Motionen 1974:1510 avstyrks sålunda.

Åtgärder med anledning av konkurrensen frän låglöneländer

Den konkurrens som svenska företag utsätts för genom import från låglöneländer
utgör utgångspunkt för två motioner. I motionen 1974:1518 upprepas
ett vid ett antal tidigare riksdagar framfört krav att licensgivningen
i fråga om denna import skall tillämpas på sådant sätt att fortbeståndet
av eljest livskraftiga svenska företag inte äventyras. Begränsning av importen
från låglöneländer bör, säger motionärerna, vidtas i större utsträckning än
som för närvarande sker. I första hand förordas en importbegränsning genom
frivilliga överenskommelser, men motionärerna menar att man i andra hand
får vara beredd att tillgripa global kvotering med importkvoter som inte
får överskridas. I motionen 1974:1528 sägs att de företag som har att möta
en stigande import till vår hemmamarknad från låglöneländerna har samma
anledning att ställa krav på prioritering som exportföretagen, eftersom de
har samma betydelse för balansen i utrikeshandeln. Beredskapspolitiska och
sysselsättningspolitiska motiv talar också för att man bör uppmärksamma
denna industrisektors problem, anförs det vidare. För att de ifrågavarande
företagen skall kunna bedriva en lönsam produktion erfordras enligt motionärerna
åtgärder i fråga om bl. a. kredit- och kapitalförsörjning, investeringar,
rationaliseringar, specialisering, marknadsföring, utbildnings- och rådgivningsinsatser,
forskning och utveckling. Samhället måste, hävdas det, genom
sin närings- och skattepolitik och genom åtgärder av skilda slag medverka
till att skapa de grundförutsättningar som erfordras för att företagen skall
uppnå maximum av produktionsförmåga och konkurrenskraft. Mot denna
bakgrund vill motionärerna att en utredning skall tillsättas för att utarbeta
förslag till åtgärder som kan stärka den importkonkurrerande hemmamark -nadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga.

Såsom utskottet påpekat vid behandlingen av tidigare motioner om importbegränsningar
är lågprisimporten föremål för ständig uppmärksamhet
från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida. Det råder trots vetskapen
om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte enighet om att en

NU 1974:36

begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden. Vårt lands
internationella förpliktelser begränsar möjligheterna till ingripanden mot
marknadsstörande import. De möjligheter som dock finns har utnyttjats
i inte ringa utsträckning. Det aktuella läget belyses genom den redogörelse
som kommerskollegium har lämnat till utskottet och som återges i detta
betänkande. Det är främst textil- och konfektionsindustrierna som får bistånd
genom de importbegränsande åtgärderna. Dessa kompletteras genom omställningsfrämjande
åtgärder, exportfrämjande åtgärder och utbildningsåtgärder
som är avsedda att stärka de berörda industriernas konkurrenskraft.
Ett flertal branscher har numera kommit i åtnjutande av stimulansprogram
av den typ som ursprungligen infördes för textil- och konfektionsindustrierna.
Framställningen i den serie av motioner under ett antal år i vilken
motionen 1974:1518 ingår präglas enligt utskottets mening av en påtaglig
ensidighet. Oavsett vilka importbegränsningar som vidtagits inom ramen
för de möjligheter som står till buds och oavsett vilka stödåtgärder som
eljest har satts in krävs där regelbundet ytterligare åtgärder av protektionistisk
natur. Utskottet finnér inte skäl för en sådan framställning till Kungl. Maj:t
som förordas i motionen 1974:1518 och avstyrker därför denna.

Den andra av de båda motioner som tar upp de problem som förorsakas
av lågprisimporten syftar inte till ytterligare importbegränsningar utan till
andra näringspolitiska åtgärder som kan stärka konkurrensförmågan för den
hemmamarknadsindustri som påverkas genom importen från låglöneländer.
De olika stödprogram som har införts för vissa branscher är exempel på
åtgärder av det slag som motionärerna efterlyser. 1 stor utsträckning är de
problem som motionärerna tar upp generella för mindre och medelstora
företag oavsett deras produktionsinriktning. Utskottet förutsätter att statens
industriverk och kommerskollegium även fortsättningsvis följer utvecklingen
inom de berörda branscherna och tar de initiativ som kan vara erforderliga.
Någon särskild utredning av det slag som föreslås i motionen 1974:1528
vill utskottet inte förorda.

Åtgärderförökad insyn i och kontroll över näringslivet

En etableringskontroll hör till de tänkbara instrument för att påverka
företagens lokalisering som f. n. övervägs av utredningen (In 1972:02) om
regionalpolitiska styrmedel. I motionen 1974:859 tas frågan om införande
av etableringskontroll upp från andra utgångspunkter. En sådan kontroll
borde, menar motionärerna, bli ett effektivt och smidigt medel när det gäller
att anpassa näringslivet till företagsekonomiska och samhällsekonomiska
krav. Med hänsyn till de begränsade råvaru- och energitillgångarna borde
det, anser motionärerna, göras en samhällsekonomisk bedömning innan
en utvidgad produktion av större omfattning startas. Härvid skulle också
nödvändiga hänsyn tas till u-ländernas produktion och handel. Sammanläggningar
av företag och andra liknande strukturförändringar borde be -

NU 1974:36

dömas med hänsyn till de nackdelar och kostnader som nedläggningen av
mindre enheter för med sig för samhället men som företagen inte behöver
drabbas av. Motionärerna tänker sig att lagen om prisreglering skulle kunna
stå som mönster för en lagstiftning om etableringskontroll. Sammanfattningsvis
skulle syftet med kontrollen vara att motverka ogynnsamma följder
av en snabb strukturomvandling, att effektivt medverka till god hushållning
med natur- och miljötillgångar, att tillgodose berättigade behov hos stora
konsumentgrupper, att bryta koncentrationstendenser som hotar att skapa
monopol på vissa varusektorer, att trygga angelägna behov av sysselsättning
och trygghet samt att bidra till en samhällsekonomiskt riktig fördelning
av investeringsmedel i ett läge med begränsade resurser för investeringar.

Vissa av de syften som motionärerna vill främja tillgodoses redan i större
eller mindre utsträckning genom annan lagstiftning. Konkurrensbegränsningslagen
ger vissa möjligheter till ingripanden för att bryta koncentrationstendenser
som kan skapa monopol; denna lag skall nu bli föremål för
en översyn som kan leda till att den effektiviseras (NU 1974:10). Miljöskyddslagstiftningen
och den fysiska riksplaneringen är avsedda att slå vakt
om natur- och miljötillgångar. Genom att investeringar i inte obetydlig utsträckning
baseras på investeringsfondsmedel, lokaliseringsstöd, statligt kreditstöd
till mindre och medelstora företag osv. har samhället redan nu vissa
möjligheter att påverka investeringarna med hänsyn till vad som är önskvärt
från samhällsekonomisk synpunkt. Utredningen om regionalpolitiska styrmedel
har som nämnts frågan om etableringskontroll på sitt arbetsprogram.
Innan denna utredning redovisat resultatet av sina överväganden är det
enligt utskottets mening inte lämpligt att aktualisera frågan om en etableringskontroll
med det vidare syfte som skisseras i motionen 1974:859.
Utskottet avstyrker motionen med hänvisning härtill. I detta sammanhang
vill utskottet fästa uppmärksamheten på de svårigheter som är förknippade
med en etableringskontroll av den allomfattande karaktär som motionärerna
tänker sig.

Systemet med förenklad aktiehantering började tillämpas år 1971. Mer
än hälften av de börsnoterade företagen och av företagen på fondhandlarlistan
är för närvarande anslutna till värdepapperscentralen (VPC), det för staten
och fondkommissionärerna gemensamma organ som svarar för den förenklade
aktiehanteringen. Innevarande år ansluter sig ett 20-tal företag till
systemet. Genom de regler som gäller i fråga om VPC:s register skapas
möjligheter till insyn i anslutna företags ägarförhållanden. I motionen
1974:867 uttalas oro över att ett flertal betydande svenska aktiebolag alltjämt
står utanför VPC-systemet. Motionärerna vill att det nya aktiehanteringssystemet
skall göras obligatoriskt för börsbolagen och de bolag vilkas aktier
noteras på fondhandlarlistan och vidare att offentlighetsprincipen skall gälla
i fråga om aktieinnehav på mer än 100 aktier i ett bolag, inte som nu
först vid aktieinnehav på mer än 500 aktier.

Motsvarande krav har tidigare ställts i motionsyrkanden i samband med

NU 1974:36

propositionen om införande av lagen om förenklad aktiehantering. Som
motiv för avstyrkande anfördes då att man borde avvakta hur det nya systemet
verkade i praktiken innan frågan om en översyn av lagstiftningen
aktualiserades. VPC-systemet har nu fungerat något över tre år. Den nuvarande
anslutningen till VPC ter sig mot bakgrund härav inte särskilt
låg. Genom att anslutningen till VPC sker successivt möjliggörs att denna
kan byggas upp i etapper, vilket administrativt sett är fördelaktigt. Motionärerna
påtalar särskilt att några stora svenska aktiebolag under 1973
verkställt emissioner utan att i samband därmed ansluta sig till VPC-systemet.
Ett par av dessa ansluter sig emellertid under år 1974 i samband
med nya emissioner. Det finns såvitt utskottet kan finna inte anledning
att räkna med annat än att så småningom en fullständig anslutning till
VPC kommer till stånd inom berörda företagskategorier. En sådan utveckling
främjas av att man på aktieägar- och bankhåll allmänt torde se positivt
på VPC-systemet. Utskottet anser inte att man med motionärerna kan hävda
att frivilliglinjen har misslyckats. Det bör nämnas att utredningen (JU
1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag skall pröva om
en obligatorisk tillämpning av VPC-systemet, i varje fall beträffande större
företag, kan bidra till förbättrad information om utländskt inflytande i svenska
företag. Utskottet avstyrker nu motionsyrkandet om ett obligatorium.

Vardén nämnda offenlighetsgränsen borgå kan diskuteras. Motionärernas
krav på en sänkning av gränsen motiveras främst med att en aktieägare
genom att utnyttja förvaltarregistrering hos flera banker kan undandra
sig den avsedda offentligheten trots att han äger väsentligt mer än 500
aktier i samma företag. Det finns enligt utskottets bedömning knappast
anledning att anta att denna metod tillämpas i större utsträckning. Mot
en sänkning av offentlighetsgränsen talar att de offentliga aktieägarförteckningarna
därigenom skulle bli avsevärt mera omfattande än nu och de mera
betydelsefulla uppgifterna om stora aktieinnehav sålunda svårtillgängligare.
Om en ändring av offentlighetsgränsen skall övervägas borde snarast ett
annat kriterium än antalet innehavda aktier användas. Värdet hos en aktie
varierar ju starkt från företag till företag. När nu, såsom inte sällan är fallet,
s. k. split genomförs i samband med fondemission, kommer ett aktieinnehav
med i stort sett oförändrat värde att efter emissionens avslutande
omfatta väsentligt fler aktier än tidigare. Med hänvisning till det sagda
avstyrker utskottet motionen 1974:867 i dess återstående del.

I motionen 1974:843 föreslås att ett centralt sekretariat skall inrättas för
samhällets styrelserepresentanter i försäkringsbolag, affärsbanker, förvaltningsbolag
och stiftelser. Systemet med offentliga styrelserepresentanter
måste kompletteras och förbättras i flera avseenden för att bli en verkligt
effektiv del av samhällets näringspolitik, säger motionärerna. Bl. a. behöver
samhällsrepresentanterna få tillgång till en ordentlig utredningsservice. De
är i dag, menar motionärerna, till stor del utlämnade åt den information
som företagsledningarna presenterar. De saknar därför möjlighet att lägga
fram mera genomarbetade alternativ och får inskränka sig till att försöka

NU 1974:36

åstadkomma marginella förändringar av styrelsebesluten.

Utskottet vill först erinra om att den rättsliga grunden för den styrelserepresentation
det här gäller är något olika för de nämnda kategorierna
av företag. För förvaltningsbolagens och stiftelsernas del rör det sig om
en försöksverksamhet som i tiden är begränsad till tre år och som gäller
ett begränsat antal företag och stiftelser. Systemet med offentliga styrelseledamöter
i affärsbankerna är inte tidsbegränsat. De styrelseledamöter i
försäkringsbolag som staten tillsätter har till uppgift att tillvarata konsumenternas
intressen; alternativt kan sådana representanter utses av organisationer
som kan anses företräda försäkringstagarna eller genom val bland
dessa. Utskottet har erfarit att industridepartementet har föranstaltat om
viss allmän information till och samråd mellan dem som utsetts till statliga
styrelseledamöter i förvaltningsbolag och stiftelser. På detta område anser
utskottet att erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten bör avvaktas.
Utskottet är inte nu berett att föreslå ett initiativ från riksdagen
av det slag som motionärerna föreslår.

De problem som försäljning av företag och andra väsentliga ändringar
i ägarförhållandena kan föra med sig för de anställda och för samhället
tas upp i tre motioner. I motionen 1974:566 föreslås att lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
skall ändras så att det blir obligatoriskt att ägarförändringar i aktiebolag
som påverkar företagets ledning anmäls till styrelsen och så att de anställdas
styrelserepresentanter i detta sammanhang får möjlighet till samråd med
sina uppdragsgivare. Som sanktionsregel skulle enligt motionärernas förslag
gälla att oanmäld ägarförändring medför förlust av rösträtt vid bolagsstämman.
Motionärerna åberopar ett par aktuella fall där företag överlåtits utan
att förändringen i ägarförhållandena meddelats de anställdas representanter
i styrelsen innan uppgörelse med den nye ägaren träffades. Den föreslagna
informationsplikten börenligt motionärernas mening omedelbart föreskrivas
i lagen genom en lagändring till vilken utskottet skulle utarbeta förslag.
Motsvarande utgångspunkt i aktuella företagsöverlåtelser har motionen
1974:873. Här begärs en utredning om möjligheterna att ge de anställda
inflytande i samband med större aktieöverlåtelser, ”t. ex.”, som motionärerna
uttrycker det, "genom AP-fonderna”. I denna utredning föreslås också
frågan om samhällets rätt till förköp vid sådan försäljning bli prövad. Ett
yrkande på utredning angående samhällelig förköpsrätt vid försäljning
av företag finns också i motionen 1974:130. Som förebild nämns
kommunernas förköpsrätt vid försäljning av mark. Även denna motion
har inspirerats av företagsförsäljningar som förekommit; den bristande informationen
är enligt motionärerna "ett flagrant exempel på nonchalans
mot de anställda”.

I sitt yttrande förra året över en motion med samma innebörd som motionen
1974:130 framhöll utskottet att samhällets och de anställdas insyn
i företagen hade utökats väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826)

3 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 36

NU 1974:36

om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Beslut om nedläggning, försäljning eller förflyttning borde knappast längre
komma som en överraskning. Möjligheterna för samhället att ingripa innan
sådana beslut fattas hade alltså ökat. De exempel som motionärerna åberopar
visar otvetydigt att de nämnda lagarna inte ger tillräckliga garantier härvidlag.
Uppgiftsskyldigheten i vissa planeringsfrågor torde knappast gälla
i de fall då ett ägarskifte inte avses medföra några omedelbara förändringar
i driften. För att lagen om styrelserepresentation skall ha verkan i detta
avseende fordras i första hand att den planerade företagsöverlåtelsen behandlas
i bolagets styrelse. Detta behöver inte alltid vara fallet. Som chefen
för industridepartementet nyligen framhållit i ett interpellationssvar skulle
man kunna diskutera en ändring i aktiebolagslagen som skulle framtvinga
styrclsebehandling av företagsöverlåtelser. Denna tanke överensstämmer
ungefär med den som framförs i motionen 1974:566, där dock den tilltänkta
bestämmelsen föreslås få sin plats i styrelserepresentationslagen. En väg
som är att föredra synes emellertid vara att, såsom anvisades i interpellationssvaret,
införa någon form av övervakning eller kontroll av fusioner
i kombination med anmälan från köpare och säljare i samband med överlåtelse.
Det anmäldes i interpellationssvaret att frågan om införande av en
sådan övervakning och kontroll är under utredning inom justitiedepartementet.
Med hänsyn härtill synes motionen 1974:566 samt motionen
1974:873, såvitt de gäller de anställdas inflytande, inte böra föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida. Vad som i den sistnämnda avses med "inflytande
genom AP-fonderna” synes oklart. Utskottet vill i detta sammanhang avslutningsvis
deklarera att utskottet fäster vikt vid att det informationsproblem
som här berörts blir löst på ett tillfredsställande sätt.

I frågan om samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag anförde
utskottet förra året att man innan mera vidsträckta interventionsmöjligheter
övervägdes borde avvakta erfarenheterna av de åtgärder som enligt riksdagsbeslut
1972 vidtagits för att under en begränsad period trygga fortsatt
drift vid nedläggningshotade företag. Den möjlighet som står till buds är
att statsbidrag kan utgå till en tredjedel eller i vissa fall hälften av ett företags
lönekostnader under en period som skall ge rådrum för överväganden om
fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Riskerna för en försäljning
till utländska intressen har minskat genom lagändring förra året (jämför
NU 1973:57, 1974:11). En utredning rörande utländska övertaganden av
svenska företag har också tillsatts. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker
utskottet motionen 1974:873 också såvitt den gäller samhällelig förköpsrätt
och motionen 1974:130 i samma ämne.

Allmänna grunder för näringspolitiken

I motionen 1974:1120, som hare» allmänt näringspolitiskt syfte och delvis
har behandlats i det föregående, hemställs inledningsvis att riksdagen skall
göra ett uttalande till Kungl. Maj:t om att ett av målen för näringspolitiken

NU 1974:36

skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi.

Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen gör ett allmänt programuttalande
av denna art. Utskottet avstyrker sålunda det berörda motionsyrkandet.

En undersökning av den snedvridning av konkurrensen som de punktvisa
stödåtgärderna inom näringslivet medför föreslås i motionen 1974:247. Till
stöd för det påstående som kommer till uttryck i denna hemställan anför
motionärerna att det inom det enskilda näringslivet börjar bli allt vanligare
att man hyser den uppfattningen att de företag som harerhållit kapitaltillskott
av samhället har lättare att kunna utnyttja de mera allmänna anslagen till
export, rationalisering och utbildning. Det skulle då kunna bli så att ett
företag som fortfarande klarar sig utan stöd får det allt svårare, eftersom
det vid sidan av konkurrensen utifrån också möter en konkurrens från företag
som subventioneras av samhället.

Ett företag som uppbär statligt kreditstöd, lokaliseringsstöd etc. får givetvis
därigenom i allmänhet sin situation på marknaden förbättrad. Så länge det
statliga stödet utgår enligt generella regler och är tillgängligt för alla företag
som uppfyller vissa angivna villkor — vilket ju är fallet — är det dock
enligt utskottets mening inte berättigat att tala om en snedvridning av konkurrensen.
Motionärernas krav på undersökning finner utskottet följaktligen
obefogat; motionen avstyrks därför.

Liksom i motsvarande motionsyrkande vid flera tidigare riksdagar framförs
i motionen 1974:1489 kravet på att grunder och handlingslinjer för
en aktiv näringspolitik skall utarbetas i särskild ordning. Tidigare har motsvarande
förslag gällt tillsättandet av en parlamentarisk arbetsgrupp för ändamålet.
1 år föreslås att sysselsättningsutredningen.som när motionen väcktes
var aviserad och numera har tillsatts, skall fä i uppdrag att genomföra
den näringspolitiska planeringen. Det avsedda näringspolitiska programmet
skall omspänna ett stort antal områden som räknas upp i motionen med
kort angivande av frågor som bör beaktas i programarbetet.

Utskottet har tidigare betecknat motsvarande förslag till former för näringspolitiskt
programarbete som orealistiska. Förslaget att uppgiften skall
anförtros åt sysselsättningsutredningen synes inte ge anledning att ändra
denna bedömning. Sysselsättningsutredningen har, såsom framgår av det
referat av dess direktiv som har lämnats i det föregående,ett mycket vidsträckt
arbetsfält. Till en del får utredningen anledning att syssla med frågor som
kan sägas vara av näringspolitisk natur. Enligt motionärernas förslag skulle
utredningen emellertid få ta upp så skiftande frågor som hushållningen med
jordbruksjord, skatteproblemen vid generationsskiften i familjeföretag, utformningen
av den statliga konsumentupplysningen, företagshälsovården,
stöd till enskilda uppfinnare och anpassning av kommunikationsväsendet
till näringslivets behov. Det står för utskottet utan vidare klart att det skisserade
uppdraget är alltför omfattande för en parlamentarisk utredning och
att den föreslagna verksamheten dessutom i stor utsträckning skulle innebära
en dubblering av redan verksamma kommittéers och permanenta organs

NU 1974:36

arbete. Liksom tidigare håller utskottet före att det i första hand är de olika
partiernas uppgift att formulera sådana övergripande program för vidsträckta
samhällsektorer som motionärerna åsyftar. Utskottet avstyrker alltså förslaget
om att sysselsättningsutredningen skall erhålla denna tilläggsuppgift.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen

att riksdagen avslår motionen 1974:1489 punkterna 2 och 3,

2. beträffande utredning angående investeringsbidrag
att riksdagen avslår motionen 1974:869,

3. beträffande utredning angående nyetableringar av företag
att riksdagen avslår motionen 1974:1521,

4. beträffande utredning angående näringspolitikens verkningar på
foretag i olika storleksklasser

att riksdagen avslår motionen 1974:1506 punkten 1,

5. beträffande åtgärder för att främja mindre och medelstora företag
i förhållande till storföretag

att riksdagen avslår motionen 1974:1506 punkten 2,

6. beträffande vissa åtgärder i syfte att förbättra villkoren för de
mindre och medelstora företagen

att riksdagen avslår motionen 1974:1120 punkten 2,

7. beträffande kreditgivning från allmänna pensionsfonden lill näringslivet att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:241 punkterna B och C,

b) motionen 1974:1489 punkten 4,

8. beträffande det statliga kreditstödet till mindre och medelstora företag att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:241 punkterna A och D,

b) motionen 1974:555,

c) motionen 1974:1121,

9. beträffande produktutvecklingslån

att riksdagen avslår motionen 1974:240 punkterna A och B,

10. beträffande åläggande för affärsbankerna att tillhandahålla teknisk
expertis

att riksdagen avslår motionen 1974:853,

11. beträffande utredning angående lokaler för hantverks-, industrioch
serviceföretag

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:857,

b) motionen 1974:1486,

NU 1974:36

12. beträffande inrättande av industriella utvecklingscentra
att riksdagen avslår motionen 1974:240 punkten D,

13. beträffande utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner
att riksdagen avslår motionen 1974:1507,

14. beträffande utveckling av bygdeföretag

att riksdagen avslår motionen 1974:1510,

15. beträffande importrestriktioner

att riksdagen avslår motionen 1974:1518,

16. beträffande åtgärder till förmån för den importkonkurrerande
hemmamarknadsindustrin

att riksdagen avslår motionen 1974:1528,

17. beträffande utredning om etableringskontroll
att riksdagen avslår motionen 1974:859,

18. beträffande ökad insyn i storföretagens ägarförhållanden
att riksdagen avslår motionen 1974:867,

19. beträffande centralt sekretariat för statliga representanter i vissa
aktiebolags och stiftelsers styrelser

att riksdagen avslår motionen 1974:843,

20. beträffande inflytande för de anställda och samhällelig förköpsrätt
vid försäljning av företag

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:130,

b) motionen 1974:566,

c) motionen 1974:873,

21. beträffande visst uttalande om mål för näringspolitiken
att riksdagen avslår motionen 1974:1120 punkten 1,

22. beträffande verkningar av selektiva stödåtgärder
att riksdagen avslår motionen 1974:247,

23. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken att

riksdagen avslår motionen 1974:1489 punkten 1.

Stockholm den 16 maj 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) (punkterna 1-5),
Wååg (s). Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby
(c) (punkterna 6-23), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s),
Sivert Andersson i Stockholm (s), Siegbahn (m), fru Jordan (s) och fru
Oskarsson (c).

NU 1974:36

Reservationer

1. beträffande aktionsprogram för 100000 arbetstillfällen (utskottets hemställan
under l)av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell
och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”För
att försöka” och slutar med ”realistiska projekt” bort ha följande lydelse:

Även om en viss minskning av arbetslösheten har inträffat på sistone
framstår strukturarbetslösheten som ett allvarligt problem som på längre
sikt ter sig alltmer svårbemästrat. Det är tydligt att strukturarbetslösheten
kvarstår trots konjunkturuppgången. Att sätta in effektiva motåtgärder mot
den är en av de viktigaste uppgifterna för näringspolitiken. Det åtgärdsprogram
som anges i motionen 1974:1489 tar fasta på att det är väsentligt
att stödja nyetablering av företag och utvidgning av bestående företag. Enligt
mönster från bl. a. regionalpolitiken föreslås ett system av bidrag och lån
för det ändamålet. Utskottet anser att förslaget är realistiskt och finner det
angeläget att det förverkligas. För bidrag bör ett reservationsanslag av 200
milj. kr. anvisas, och 500 milj. kr. bör ställas till förfogande för utlåning.
Dessa medel bör främst kanaliseras till de mindre och medelstora företagen.
Utskottet förordar att riksdagen tar ställning för det i motionen angivna
aktionsprogrammet och anvisar de anslag som utskottet här angivit.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1489 punkterna 2
och 3

dels hos Kungl. Maj:t hemställer att ett aktionsprogram för
100 000 arbetstillfällen utarbetas i enlighet med vad utskottet
anfört,

dels för budgetåret 1974/75 under trettonde huvudtiteln anvisar

a) till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna ett reservationsanslag av
200 000 000 kr.,

b) till Lån till nyetableringar och utvidgningar av foretag inom industri-
och servicenäringarna ett investeringsanslag av
500 000 000 kr.

2. beträffande utredning angående näringspolitikens verkningar på företag i olika
storleksklasser (utskottets hemställan under 4) av herrar Regnéll (m), Börjesson
i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Siegbahn (m)
och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”motionärerna önskar” bort ha följande lydelse:

När samhället påverkar företagens villkor genom näringspolitiska åtgärder

NU 1974:36

av olika slag måste en viktig princip vara att åtgärderna skall utformas
på ett sådant sätt att inte en grupp företag gynnas på bekostnad av en
annan grupp. Motionärerna har gjort gällande att det förekom mer oacceptabla
avvikelser från denna princip. Någon systematisk kartläggning av vilka effekter
olika näringspolitiska åtgärder har medfört för företag tillhörande olika
storleksklasser har såvitt utskottet känner till inte skett. En utredning av
detta slag skulle vara av stort värde för uppläggningen av näringspolitiken
i framtiden. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet att en utredning
av detta slag skall komma till stånd.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1506 punkten 1
hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande näringspolitikens
verkningar på företag i olika storleksklasser enligt
vad utskottet anfört,

3. beträffande åtgärder för att främja mindre och medelstora företag i förhållande
till storföretag (utskottets hemställan under 5) av herrar Börjesson i
Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell och fru Oskarsson (alla c) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Efter
att” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna kartläggningen av de diskriminerande tendenserna i samhällets
näringspolitik torde komma att ge vid handen att de mindre och
medelstora företagen i vissa avseenden är missgynnade i förhållande till
de större företagen. Det är då angeläget att åtgärder vidtas varigenom detta
missförhållande kan undanröjas. En utredning bör, som motionärerna föreslår,
få i uppdrag att ange vilka åtgärder som bör komma i fråga i detta sammanhang.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1506 punkten 2
hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande åtgärder
för att främja de mindre och medelstora företagen i enlighet
med vad utskottet anfört,

4. beträffande vissa åtgärder i syfte att förbättra villkoren för de mindre och medelstora
företagen (utskottets hemställan under 6) av herrar Regnéll (m). Andersson
i Örebro (fp) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstånd från” bort ha följande lydelse:

I motionen sammanfattas på ett enligt utskottets uppfattning värdefullt
sätt en rad väsentliga krav som måste ställas på näringspolitiken, speciellt
från de mindre och medelstora företagens utgångspunkt. Vad kreditmöjligheterna
beträffar bör särskilt framhållas att tillgången på långa krediter

NU 1974:36

bör förbättras och att banklagstiftningen måste utformas så att en smidig
långivning till de mindre och medelstora företagen inte försvåras. Beskattningsregler
och andra bestämmelser som påverkar företagens ekonomiska
resultat måste utformas så att de inte äventyrar välskötta företags lönsamhet.
Genom näringspolitiska åtgärder av detta slag måste åstadkommas ett allmänt
företagsklimat som skapar en gynnsam konkurrenssituation för de
mindre och medelstora företagen. Det är angeläget att riksdagen i ett uttalande
till Kungl. Majit ställer sig bakom de principer som utskottet på
grundval av motionen 1974:1120 här i korthet sammanfattat.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1120 punkten 2
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående åtgärder i syfte att förbättra villkoren för mindre och
medelstora företag,

5. beträffande utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner (utskottets
hemställan under 13) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c).
Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”att förorda” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill liksom motionären starkt understryka vikten av att företagens
marknadsföringsfunktioner utvecklas. En aldrig så omfattande teknisk
rådgivning och finansiell stödverksamhet med inriktning på de mindre
och medelstora företagen kan bli nära nog verkningslös om den inte åtföljs
av insatser på marknadsföringsområdet. Åtgärder av den typ som nämns
i motionen ter sig därför angelägna. Utskottet tillstyrker förslaget att en
särskild utredning skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att
stimulera utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1507 hos Kungl.
Maj:t hemställer om en utredning rörande stimulansåtgärder
för utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner i enlighet
med vad utskottet anfört,

6. beträffande importrestriktioner (utskottets hemställan under 15) av herrar
Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c) och Petersson i Ronneby (c) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Såsom utskottet”
och slutar på s. 30 med ”därför denna” bort ha följande lydelse:

Det förtjänar att ånyo understrykas att ett omfattande och i största möjliga
mån fritt internationellt varuutbyte för Sveriges del är en viktig förutsättning

NU 1974:36

för en fortsatt ekonomisk expansion. Sverige har också aktivt deltagit i det
internationella samarbetet för att undanröja handelspolitiska hinder. Samtidigt
står det klart att denna principiella inställning inte får föranleda att
en obegränsad import godtas om den är att betrakta som klart marknadsstörande
och hotar fortbeståndet av annars livskraftiga svenska företag. Statsmakterna
har vidtagit olika åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna
för den svenska industri som är hotad av utländsk konkurrens
och för att begränsa importen från länder vilka utövar en konkurrens som
särskilt besvärar den svenska produktionen. Utvecklingen av lågprisimporten
har emellertid enligt utskottets uppfattning visat att det är nödvändigt
med ytterligare åtgärder på detta område. I vilken utsträckning en skärpning
av skyddsåtgärderna är förenlig med vårt lands internationella åtaganden
bör prövas ingående. Om så befinns vara möjligt bör lämpliga åtgärder vidtas.
Dessa åtgärder bör vara temporära och avvecklas så snart läget tillåter detta.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1518 hos Kungl.
Majit hemställer att frågan om åtgärder till skydd mot lågprisimport
prövas i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande utredning om etableringskontroll (utskottets hemställan under
17) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Vissa
av” och slutar med ”tänker sig” bort ha följande lydelse:

Motionärerna tar upp en fråga som genom samhällsutvecklingen har blivit
alltmer påträngande. Motsättningen mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk
syn på etableringar, branschstruktur, lokalisering, produktionsinriktning
och miljöpolitik har skärpts. Det stödsystem till förmån för
det privata näringslivet i vilket staten har engagerat sig ger inte statsorganen
motsvarande möjligheter till inflytande. Utredningsdirektiven och politiska
uttalanden ger inte anledning förmoda att utredningen om regionalpolitiska
styrmedel kommer att framlägga förslag av den art som motionärerna avser.
Utskottet finner emellertid sådana initiativ behövliga. Utskottet tillstyrker
därför vad som föreslås i motionen 1974:859 och instämmer i de riktlinjer
för en utredning som anges där.

dels att riksdagen under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1974:859 hos Kungl.
Majit hemställer om skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll
i enlighet med vad utskottet anfört,

8. beträffande centralt sekretariat för statliga representanter i vissa aktiebolags
och stiftelsers styrelser (utskottets hemställan under 19) av herr Svensson i
Malmö (vpk) som anser

NU 1974:36

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "motionärerna föreslår” bort ha följande lydelse:
Oavsett om man har en optimistisk eller en skeptisk uppfattning om
de statliga styrelseledamöternas funktion från de lönarbetandes synpunkt
är det uppenbart att risker finns för att ledamöterna binds upp i de lokala
styrelserna och blir beroende av den information som företagsledningarna
tillhandahåller. Denna typ av beroende bör motverkas. En av de metoder
som därvid kan komma i fråga är att ge de statliga styrelseledamöterna
sådan central service som nämns i motionen. Detta torde vara en nödvändig
förutsättning för att dessa ledamöter skall kunna företräda en medveten
linje och en — om än aldrig så relativ — självständighet gentemot de privatdominerade
ledningarna och styrelsemajoriteterna.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen med bifall till motionen 1974:843 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag om inrättande av ett centralt sekretariat
för statliga representanter i försäkringsbolags, affärsbankers,
förvaltningsbolags och stiftelsers styrelser,

9. beträffande vissi uttalande om mål för näringspolitiken (utskottets hemställan
under 21) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke på s. 35 i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med "berörda motionsyrkande!” bort ha följande lydelse:
Det föreslagna programuttalandet utgör en sammanfattning av ett antal
centrala krav på näringspolitiken. Marknadshushållning, fri prissättning,
fritt konsumtionsval och konkurrens måste även i framtiden gälla som
grundläggande principer för denna. Den statliga styrningen av företagen
måste begränsas och strävan vara att ta till vara de enskilda människornas
vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Detta bör på det sätt som motionärerna
förordar otvetydigt slås fast av riksdagen.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1120 punkten 1
som sin mening ger Kungl. Maj.t till känna att ett av målen
för näringspolitiken bör vara bevarandet av en icke-socialistisk
ekonomi,

10. beträffande verkningar av selektiva stödåtgärder (utskottets hemställan
under 22) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Ett
företag” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Motionärerna riktar enligt utskottets mening uppmärksamheten på ett
betydelsefullt förhållande som kräver åtgärder från samhällets sida. Det alltmer
utbyggda systemet med selektiva stödåtgärder tenderar att allvarligt

NU 1974:36

rubba grunderna för marknadshushållningen. Utskottet ansluter sig till kravet
på en undersökning av de påtalade tendenserna till snedvridning av
konkurrensen inom näringslivet och tillstyrker sålunda motionen 1974:247.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1974:247 hos Kungl.
Maj:t hemställer om en undersökning av selektiva stödåtgärders
verkningar på konkurrensförhållandena inom näringslivet,

11. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (utskottets
hemställan under 23) av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson
i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Utskottet
har”och slutar på s. 36 med ”denna tilläggsuppgift” bort ha följande lydelse:

I den föreliggande motionen liksom i dess föregångare visas klart att
samhällets näringspolitiska åtgärder kännetecknas av allvarliga skevheter
och brister och av otillräcklig samordning. Behovet av en helhetssyn på
näringspolitiken är uppenbart. De statliga åtgärderna på skilda områden av
betydelse för näringslivet måste baseras på ett handlingsprogram som möjliggör
ett enhetligt grepp från samhällets sida. Som tidigare understrukits
skall uppgiften vid programarbetet givetvis inte vara att närmare utreda

alla de olika problemkomplex som har betydelse från näringspolitisk syn punkt

utan i stället att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial
som kommer till stånd genom andra organs försorg. Att fakta och förslag
från olika utredningar bedöms utifrån en enhetlig grundsyn innan de upptas
till beslut av statsmakterna måste vara angeläget. Den nyligen tillsatta sysselsättningsutredningen
synes vara väl ägnad att i anslutning till sitt egentliga
utredningsarbete genomföra den näringspolitiska planering som utskottet
sålunda efterlyser. Utskottet tillstyrker följaktligen förslaget i motionen
1974:1489 att utredningen skall få denna uppgift.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1489 punkten 1
hos Kungl. Maj:t hemställer att sysselsättningsutredningen får
i uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv
näringspolitik i enlighet med vad utskottet anfört.

NU 1974:36

Bilaga I

Kommerskollegium 1974-05-02

angående handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste året vidtagit
mot lågprisimport

Problemen i samband med import av s. k. lågprisvaror, liksom även frågan
om dels vilka åtgärder som allmänt sett står till buds för en lösning av
dessa problem, dels svenska skyddsåtgärder mot sådan import, har tidigare
behandlats av kommerskollegium i olika sammanhang. Bl. a. kan erinras
om att kollegiet i skrivelser till Riksdagens bankoutskott den 4 april 1967
och den 9 april 1968 redogjort för innebörden i de handelspolitiska förpliktelser
som Sverige har att iaktta enligt olika internationella överenskommelser
och därvid särskilt berört möjligheterna att vidta åtgärder gentemot
lågprisimport från GATT- och EFTA-länder. Kollegiet har även i skrivelse
till bankoutskott den 25 mars 1969 och den 7 april 1970 redovisat de åtgärder
som vidtogs under åren 1967-1969 och under första delen av 1970 för att
begränsa denna import. I skrivelse till Riksdagens näringsutskott den 14 april
1971 har problematiken i samband med lågprisimport ytterligare berörts,
bl. a. mot bakgrund av TEKO-utredningens förslag. Kollegiet redovisade
senast i skrivelse 1973-03-29 till Riksdagens näringsutskott de handelspolitiska
åtgärder som Sverige vidtagit mot lågprisimport under 1972 och början
av 1973.

1 det följande belyses de ändringar i vad avser skyddet mot lågprisimport
till Sverige som vidtagits inom ramen för olika bilaterala överenskommelser
sedan kollegiets yttrande 1973-03-29 avgavs till Riksdagens näringsutskott.
Beträffande importutvecklingen under de senaste åren hänvisas till bilagd
statistik* avseende TEKO-området.

Den svenska licenspolitiken och principerna för denna har belysts av kollegiet,
bl. a. i ovannämnda skrivelser.

Vad beträffar regleringen av importen från de s. k. östländerna har några
större ändringar ej vidtagits under det senaste året.

I sammanhanget bör dock nämnas att en begränsad ytterligare frilistning
av importen från öst genomfördes den 1 augusti 1973 (kollegiets meddelande
i handelslicensärenden, nr 43). Vidare kan nämnas att importen från Tyska
Demokratiska Republiken från och med den 1 januari 1974 är frilistad i
samma utsträckning som importen från andra östländer (kollegiets meddelande
nr 48 i handelslicensärenden). I de nya avtal som slutits har -i enlighet med den politik som förts beträffande östimport — höjningar

* [Återges ej här.]

NU 1974:36

gjorts för ett flertal s. k. begränsningsvaror. Å andra sidan har för varor
där påtagliga svårigheter förelegat, endast marginella justeringar gjorts.

I övrigt har övervakningen av importutvecklingen för varor inom de industrisektorer
som är mest utsatta för s. k. lågprisimport fortsatt och resulterat
i dels en överenskommelse om regleringsåtgärder med ännu ett
land, nämligen Malaysia, dels i överenskommelser med vissa andra s. k.
lågprisländer om ändringar av tidigare införda regleringsåtgärder. Licenstvånget
för import av vissa jugoslaviska textilvaror förutses komma att hävas
under innevarande år. Vidare kan nämnas att importen av gummistövlar
m. m. från Sydkorea och Taiwan sedan någon tid tillbaka är föremål för
reglering. Nämnda förändringar belyses närmare i det följande.

Efter överläggningar i Hongkong under 1973 träffades en ny överenskommelse
för tiden t. o. m. 30 juni 1974 dels om begränsning av exporten därifrån
till Sverige av vissa textilvaror, dels om ett särskilt kontrollsystem för en
del andra textilvaror (kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden,
nr 40). Den nya uppgörelsen innebär vissa ändringar i förhållande till
den tidigare, bl. a. i fråga om regleringens varumässiga omfattning. Bl. a.
har vissa byxor, underkläder och baddräkter tillförts exportbegränsningen,
medan trikåskjortor och vissa trikåtröjor etc. avförts från exportbegränsningen.

Med Portugal träffades under 1973 en ny överenskommelse om dels ett
system för övervakning av importen till Sverige av vissa textilvaror, dels
ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror (kommerskollegiets meddelande
i handelslicensärenden, nr 41). Överenskommelsen gäller under tiden
15 juli 1973-14 juli 1974 och innebär bl. a. vissa ändringar i fråga om
regleringens varumässiga omfattning. Sålunda har byxor av ull och tågvirke
av ändlösa syntetiska fibrer tillförts övervakningssystemet.

Överläggningarna mellan Sverige och Portugal 1973 ledde även till att
nya uppgörelser träffades dels om exportreglering av vissa textilvaror, dels
om ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror, avsedda att levereras
från Macao till Sverige (kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden,
nr 42). Den nya överenskommelsen, som löper t. o. m. 14 juli 1974,
innebär bl. a. att vävda skjortor och vissa byxor tillfördes exportregleringen
i Macao.

Med Indien träffades i början av 1974 en ny överenskommelse för perioden
I mars — 30 september 1974 om fortsatt indisk exportreglering av vissa skjortor
och blusar samt sänglinne. Vidare enades man om att utöka exportregleringen
till att även omfatta bomullsjackor.

Den senaste överenskommelsen angående reglering av exporten från Sydkorea
till Sverige av vissa textilvaror träffades i början av innevarande år
och avser perioden I mars 1974—28 februari 1975. Vid förhandlingarna,
som föregick den nuvarande överenskommelsen, nåddes även enighet om
att införa ett särskilt övervakningssystem för en del andra textilvaror, nämligen
blusar, tröjor, jumprar etc. av trikå samt jackor och byxor (kollegiets

NU 1974:36

meddelande i handelslicensärenden, nr 53).

En överenskommelse med Singapore galler för perioden 1 mars 1974 — 28
februari 1975och innebären fortsatt reglering av exporten av skjortor därifrån
till Sverige. Vid förhandlingarna, som föregick den nuvarande ettårsuppgörelsen
tillfördes till exportregleringen vissa trikåunderkläder av bomull.
I anslutning härtill har föreskrivits att import av berörda varor lår ske endast
under förutsättning att till tullmyndigheten överlämnas ett giltigt ursprungscertifikat
(kommerskollegiets meddelanden i handelslicensärenden, nr 52).

Med Malaysia träffades under 1973 överenskommelse om införande av
ex port reglering i Malaysia från och med den 1 september 1973 för vävda
blusar och skjortor. Överenskommelsen gäller t. o. m den 28 februari 1975
(kollegiets meddelande nr 45 i handelslicensärenden).

Importen av gummistövlar och -kängor från Sydkorea och Taiwan lades
till följd av en unilateral svensk åtgärd under licenstvång och kvantitativ
begränsning den 18 mars 1974 (kollegiets meddelande nr 54 i handelslicensärenden).

Det licenstvång för import av vissa jugoslaviska textilvaror, som infördes
under 1970, avses komma att bli hävt genom Kungl. Maj:ts bemyndigande
till kollegiet den 19 april 1974 att medge licensfri import av textilvaror
från Jugoslavien. (De textilvaror, som har omfattats av licenstvånget, framgår
av kollegiets meddelande nr 21 i handelslicensärenden.)

NU 1974:36

Översikt över motionernas behandling

Bilaga 2

Motion nr	Särskilt referat av motiveringen finns på s.	Utskottets yttrande finns på s.	Utskottets hem- Motionen omfattas ställan finns (på av reservation nr s. 36 f.) under punkten
1974:130		33	20
1974:240		26, 27	9, 12
1974:241	8	24, 25	7, 8
1974:247		35	22 10 (s. 42)
1974:555		25	8
1974:566		33	20
1974:843		32	19 8 (s. 41)
1974:853		26	10
1974:857		27	11
1974:859		30	17 7 (s. 41)
1974:867		31	18
1974:869		22	2
1974:873		33	20
1974:1120	7	24, 34	6, 21 4 (s. 39), 9 (s. 42)
1974:1121		25	8
1974:1486		27	11
1974:1489	5	21, 24, 35	1, 7, 23 1 (s. 38), 11 (s. 4;
1974:1506		23	4, 5 2 (s. 38), 3 (s. 39)
1974:1507		28	13 5 (s. 40)
1974:1510		28	14
1974:1518		29	15 6 (s. 40)
1974:1521		23	3
1974:1528		29	16

NU 1974:36

Innehållsförteckning

Motionerna

Yrkanden 1

Synpunkter i vissa partimotioner 5

Frågor om investeringsbefrämjande åtgärder

Tidigare behandling av motioner på området 9

Sysselsättningsutredningen 10

Företagsskatteberedningen 11

Frågor om åtgärder avseende mindre och medelstora företag

Tidigare behandling av motioner på området 11

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Tidigare behandling av motioner på området 14

Redogörelse av kommerskollegium 15

Nytt GATT-avtal för textilvaror 15

Frågor om åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet

Tidigare behandling av motioner på området 16

Utredning om etableringskontroll m. m 16

Interpellationssvar 17

Förenklad aktiehantering 19

Offentliga styrelseledamöter 20

Frågor om allmänna grunder för näringspolitiken

Tidigare behandling av motioner på området 20

Utskottet

Investeringsbefrämjande åtgärder 21

Åtgärder avseende mindre och medelstora företag 23

Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer 29

Åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet 30

Allmänna grunder för näringspolitiken 34

Utskottets hemställan 36

Reservationer 38

Bilagor

1. PM angående handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste
året vidtagit mot lågprisimport 44

2. Översikt över motionernas behandling 47

GOTAB 74 7625 S Slockholm 1974