Näringsutskottets betänkande nr 29 år 1974

NU 1974:29

Nr 29

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om statliga
produktionsinitiativ för ökad sysselsättning i Värmland.

Ärendet

I motionen 1974:1519 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer att

1. statliga manufakturindustrier, t. ex. finansierade med medel ur allmänna
pensionsfonden, startas som komplement till järnindustrin i Värmland,

2. medel ur allmänna pensionsfonden används för startande av statliga
industrier i norra Värmland loren produktion inriktad på förädling av skogsprodukter
i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionen

1 motionen berörs följderna av de senaste årens snabba ekonomiska och
strukturella omvandling i Värmlands län. Motionären uttalar att omstruktureringen
sker planlöst inom det kapitalistiska systemet och att dess följder
drabbar de anställda, deras familjer, kommunerna och länet i dess helhet.
Arbetslöshetssiffrorna är bland de högsta i landet. Näringslivets ensidiga
struktur är enligt motionären en bidragande orsak till denna negativa utveckling.
Beslutade regionalpolitiska åtgärder kommer inte att i stort kunna
förändra utvecklingen, menar han, då några åtgärder för att styra industrier
och investeringar till sysselsättningsbehövande områden inte förekommer.
Motionären anför att det erfordras statliga åtgärder, bl. a. anläggande av
statliga basindustrier, för att komma till rätta med den regionala obalansen.
Som komplement till järnindustrin föreslås statliga manufakturindustrier
med hög förädlingsgrad. Statliga resurser, exempelvis medel ur allmänna
pensionsfonden, borde satsas på forskning för att skapa utvecklingsmöjligheter
för manufakturindustrier i anslutning till redan befintliga basindustrier.
Motionären anser vidare att statliga satsningar på förädling av skogsprodukter
bör ske i norra Värmland. De stora profiterna på pappersmassa
har, hävdar han, gjort att de stora privata bolagen inte intresserat sig för
träkemisk forskning. De råvaror för högförädling som finns exporteras i
stor utsträckning. Motionären påpekar att man i Norge producerar fina garner
av papper och ifrågasätter om inte en sådan produktion kunde komma till
stånd i Värmland liksom en förädling av sågat virke.

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 29

NU 1974:29

Uppgifter i anslutning till motionen

Forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin

En ingående redogörelse för organisationen och omfattningen av forsknings-
och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin lämnades i näringsutskottets
betänkande 1973:52.

Av de medel som satsas på industriägda institutioner för forskning och
utveckling (fou) inom skogsindustrin avser den helt övervägande delen massa-
och papperstillverkning och produkter därav. Vissa nyare uppgifter härom
finns i industristrukturutredningens delrapport nr 4 (SOU 1974:14) ”Svensk
industri. Industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet”. Det kan
konstateras att fou-intensiteten i branschen är låg (ca 1/5 av värdet för industrin
i genomsnitt) trots en betydande ökning av fou-kostnaderna under
perioden 1967-1971. Fou-kostnadernas andel av förädlingsvärdet år 1971
var - enligt huvudbranschredovisning - för massa-, pappers- och pappersvaruindustri
samt grafisk industri 0,9 procent mot 3,0 procent för järn-,
stål- och metallverk samt järn-, stål- och manufaktur liksom för kemisk
industri och petroleumindustri (samt mycket högre andelar för några
branscher, främst läkemedelsindustri).

Forskningsverksamheten utanför företagen är i huvudsak av kollektiv
natur och har byggts upp och finansierats dels genom fonder, dels genom
bidrag från industrin och staten. Det halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet
är Sveriges utan jämförelse största branschforskningsinstitut.

I nyssnämnda betänkande refererade utskottet även en kartläggning och
analys av industrins utbyggnadsplaner för perioden 1972-1977 som utförts
av Industriens utredningsinstitut. Denna undersökning, som redovisas i betänkandet
(SOU 1973:21) Svensk ekonomi fram till 1977, tyder på att svensk
skogsindustri enligt sina nuvarande utbyggnadsplaner satsar på en integrering
framåt. Integrerad papperstillverkning bedöms därvid ge den bästa lönsamheten.
Den starkare inriktningen på sådan tillverkning torde delvis ha
påverkats av att flera företag inte har tillräcklig virkesbas för en virkeskrävande
expansion av massaexporten.

Pågående utredningsarbete

Ett branschråd,för skogsindustrin har i juni 1973 inrättats för samråd mellan
berörda samhällsorgan, företagen och de anställda. Branschrådets huvudsakliga
uppgift skall vara att systematiskt följa utvecklingen, särskilt på
längre sikt, inom skogsindustrin i dess helhet. Rådet skall bedöma behovet
och inriktningen av efterfrågeprognoser för skogsindustrin. Bland ämnen
som det vidare skall syssla med är skogsindustrins råvarubas, investeringsinriktning,
finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling. I fråga om
investeringarna skall rådet bl. a. studera den regionala fördelningen och dess

NU 1974:29

konsekvenser i fråga om sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.

Ett uppdrag att utföra visst utredningsarbete rörande trävaruindustrin har
den 4 april 1974 lämnats åt statens industriverk. Utöver en förnyad bedömning
av marknadsutvecklingen fram till år 1980 och dess konsekvenser
för produktion, sysselsättning och anläggningsstruktur bör enligt direktiven
denna översyn särskilt uppmärksamma utvecklingen i de sysselsättningssvaga
regionerna liksom inom lokala arbetsmarknadsområden som starkt
domineras av trävaruproducerande företag. I detta sammanhang skall även
olika regionalpolitiska stödåtgärder riktade mot trävaruindustrin kartläggas
och effekterna på branschstruktur och total branschsysselsättning analyseras.

I samband med en analys av de faktorer som bestämmer branschens
internationella konkurrenskraft och dess exportpotential skall de ekonomiska
förutsättningarna för att i ökad utsträckning vidareförädla de obearbetade
trävaror och skivprodukter som nu dominerar den svenska exporten belysas.
Utredningen skall koncentrera sin uppmärksamhet på den träbearbetande
industrins problem och endast översiktligt beröra förhållandena inom de
råvarunära delarna av branschen (sågverken, skivindustrin). Dessa senare
delbranscher kommer att utförligare analyseras inom ramen för skogsbranschrådets
verksamhet.

Vissa uppgifter om sysselsättning m. m. i Värmlands län

Befolkningsutvecklingen i Värmlands län var positiv under 1950-talet för
att under 1960-talet bli negativ. Folkmängden i länet har minskat från
286 700 år 1965 till 283 200 år 1973. Av länets sexton kommunblock hör
fem till de 25 procent av landets kommunblock som under 1960-talet haft
den mest negativa befolkningsutvecklingen i landet. Sedan 1959 har länet
endast år 1970 haft en befolkningsökning. Den främsta orsaken till befolkningsminskningen
är utflyttningen från länet.

Av sammanfattningen till länsprogram 1970 (prop. 1972:111 bilaga 1 bihang
B) framgår bl. a. följande.

År 1965 sysselsattes i länet inom industrin 43 400 personer, inom servicenäringarna
45 000 och inom jord- och skogsbruk ca 20 000 personer.
Inom industrin är verkstadsindustrin den största branschen, men de näst
största industrigrenarna, skogsindustri samt järn- och stålverk, är avsevärt
starkare representerade i länets industri än genomsnittligt för riket.

Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 skulle antalet sysselsatta inom jordoch
skogsbruk komma att minska med ca 16 000 fram till år 1980. För
servicenäringarna förutsågs en fortsatt expansion och även för industrin
antogs en viss ökning. Totalt beräknades dock antalet sysselsatta mellan
åren 1965 och 1980 komma att minska med 8 000 personer. För att realisera
den målsättning som angavs i länsplaneringen krävdes ytterligare 3 000 arbetstillfällen
utöver vad prognosen angav.

NU 1974:29

Särskilda problem kännetecknar de ensidiga bruksorterna (Hagfors, Munkfors,
Storfors, Lesjöfors, Forshaga/Deje och Grums), vilka domineras av
ett enda foretag. Om en väsentlig differentiering och framfor allt ökad kvinnlig
sysselsättning inte kunde uppnås fanns enligt länsstyrelsens mening anledning
betvivla att varaktig balans skulle kunna åstadkommas på arbetsmarknaden
i dessa orter.

Enligt folkräkningen 1970 sysselsattes i Värmlands län inom industrin
43 800 personer, inom servicenäringarna 52 200 och inom jord- och skogsbruk
13 200 personer.

I länsstyrelsens sammanfattning till dess förslag till regionalpolitiskt handlingsprogram
påpekades att antalet anställda inom tillverkningsindustrin i
Värmland under perioden 1961 — 1969 minskat från 36 100 till 35 600. (År
1971 var antalet anställda inom denna industri 36 200.) Den största minskningen
inträffade i länets centrala delar. 1 västra Värmland ökade däremot
industrisysselsättningen med drygt 9 procent. Industrin har genomgått en
betydande strukturell förändring under 1960-talet. Rationaliseringskraven
har framför allt på den skogsindustriella sidan medfört nedläggning av en
rad mindre enheter och en koncentration av tillverkningen till några få
mycket stora och kapacitetsstarka anläggningar.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under
åren 1969—1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock
med undantag för Karlstad och Kil. I december 1973 uppgick antalet anmälda
arbetslösa till ca 3 900 personer eller 2,2 procent av befolkningen i åldern
18-65 år. För riket som helhet var procentsiffran 1,3. Endast Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län hade högre arbetslöshet än Värmlands
län. 1 mars 1974 uppgick antalet anmälda arbetslösa till ca 4 000 personer.

Det regionalpolitiska stödet har under perioden 1969-1971 haft ganska
stor omfattning i länet. Av lokaliseringsstöd till industriföretag under perioden
1965-1973 har 12,2 procent lämnats till företag i Värmlands län.
Totalt har investeringar uppgående till ca 400 milj. kr. skett med något
slag av regionalpolitiskt stöd. I fyra kommunblock uppgår den beräknade
sysselsättningsökningen i lokaliseringsstödsföretagen till mellan 20 och 30
procent av den totala industrisysselsättningen vid periodens början.

En fortsatt regional utvecklingsplanering-länsplanering 1974-genomförs
f. n. enligt Kungl. Maj:ts uppdrag av länsstyrelserna i samarbete med kommuner
och landsting.

Tidigare riksdagsbehandling av besläktade frågor

Förslag att statliga basindustrier skall skapas i avfolkningsområdena -företrädesvis i Norrland - har behandlats av riksdagen åren 1968-1972. Vid
sin behandling år 1972 av motioner i detta ämne åberopade näringsutskottet
(NU 1972:36) dels ett principuttalande år 1968 av bankoutskottet (BaU
1968:64 s. 8), dels ett yttrande av näringsutskottet (NU 1971:ly) till finans -

NU 1974:29

utskottet år 1971. Bankoutskottet hade bl. a. anfört att ytterligare åtgärder
på den statliga företagsamhetens område kunde tänkas vara motiverade
från samhällsekonomisk synpunkt. Näringsutskottet framhöll i sitt yttrande
att det var uppenbart att en omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn
måste vara en långsiktig process och grundas på ingående planering.

Näringsutskottet avstyrkte år 1972 yrkandena om upprättande av statliga
industrier. Vänsterpartiet kommunisternas ledamot reserverade sig häremot.
Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Frågan om medel ur allmänna pensionsfonden skall kunna användas för
ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram har behandlats av förra
årets riksdag i samband med propositionen 1973:97, vari föreslogs att medel
ur fonden skulle i viss utsträckning (å placeras i aktier. I anledning av
ett förslag från vänsterpartiet kommunisterna om att dessa placeringar uteslutande
skulle göras i statligt ägda företag och företrädesvis gälla nyetablering
av basindustrier anförde näringsutskottet (NU 1973:58 s. 23) att frågan
om den statliga företagssektorns utveckling enligt utskottets mening borde
hållas skild från frågan om aktieköp med medel ur allmänna pensionsfonden.

Utskottet avstyrkte alltså - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas
representant - ifrågavarande motionsyrkande, som också avslogs
av riksdagen.

Utskottet

Förslagen i motionen om att statliga industrier skall anläggas i Värmlands
län syftar till att motverka den ensidiga strukturen av länets näringsliv
med starkt beroende av trä- och järnindustrin och därigenom vända den
negativa befolkningsutvecklingen i länet.

Utskottet har - som framgår av den ovan lämnade redogörelsen - vid
flera tillfällen haft att ta ställning till förslag om tillskapande av statliga
basindustrier i avfolkningsområden. I dessa sammanhang har utskottet framhållit
att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kan
tänkas vara motiverade från samhällsekonomisk synpunkt men att en omfattande
utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig
process och grundas på ingående planering. Utskottet vill ånyo understryka
denna sin inställning.

Såvitt avser motionärens förslag om att statliga manufakturindustrier skall
inrättas som komplement till järnindustrin vill utskottet peka på att förslag
till åtgärder för att komma till rätta med de problem som metallmanufakturindustrin
för närvarande har läggs fram i propositionen 1974:63. Utvecklingen
inom denna bransch skall enligt propositionen kontinuerligt följas
av statens industriverk.

Skogsindustrins problem skall följas och analyseras av det nyligen tillsatta
skogsbranschrådet. Vidare har industriverket fått i uppdrag att utreda vissa

NU 1974:29

frågor rörande träindustrin, bl. a. att belysa de ekonomiska förutsättningarna
för att i ökad utsträckning vidareförädla de obearbetade trävaror och skivprodukter
som nu dominerar den svenska exporten.

Motionären vill att de statliga insatser som han föreslår skall finansieras
genom medel ur allmänna pensionsfonden. Riksdagen avslog förra året på
utskottets hemställan ett förslag om att den då beslutade fjärde fondstyrelsens
aktieplaceringar skulle inriktas på ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ge sådana detaljerade
anvisningar rörande engagemang från allmänna pensionsfondens
sida som motionären föreslår.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till de konkreta förslagen
i motionen och avvisat dem. Liksom motionären gör utskottet emellertid
bedömningen att utvecklingen inom Värmlands län motiverar kraftfulla
insatser. Arbetslöshetssiffrorna i länet är bland de högsta i landet. Inom
vissa områden domineras näringslivet av ett enda företag. Den regionala
länsplaneringen - länsplanering 1974 - genomförs f. n. av länsstyrelserna
i samarbete med kommuner och landsting. Länsstyrelserna har gjort befolknings-
och näringslivsprognoser och ägnat stor uppmärksamhet åt att
kartlägga brister på arbetsmarknaden och i fråga om service. Sysselsättningsfrågorna
ingår som en central del i länsplaneringsarbetet. Utskottet förutsätter
att olika vägar att komma till rätta med sysselsättningsproblemen och näringslivets
strukturproblem i Värmlands län noga prövas i detta sammanhang.

Med åberopande av vad ovan anförts avstyrker utskottet motionen och
hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1519.

Stockholm den 9 maj 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s). Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s) och
herr Petersson i Ronneby (c).

NU 1974:29

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Förslagen i motionen (=utskottet) befolkningsutvecklingen i

länet.

Utskottet delar motionärens uppfattning att den ekonomiska och strukturella
utvecklingen i Värmlands län motiverar kraftfulla statliga insatser.
De regionalpolitiska åtgärder som hittills beslutats kommer inte att kunna
förändra utvecklingen och har inte till syfte att bryta näringslivets ensidiga
struktur. Detta beror till dels på att några åtgärder för att styra industri
och investeringar till sysselsättningsbehövande områden inte förekommer.
För att komma till rätta med den regionala obalansen är det nödvändigt
att statliga basindustrier tillskapas. Järnindustrin bör kompletteras med manufakturindustrier.
En produktion inriktad på förädling av skogsprodukter
bör vidare igångsättas, företrädesvis i norra Värmland. De nya företagen
bör kunna finansieras genom medel ur allmänna pensionsfonden och bör
ingåsom integrerande delar i ett långsiktigt nationellt program för ekonomisk
utveckling och styrning.

Utskottet tillstyrker alltså motionen och hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1519 hos Kungl. Maj:t
hemställer om statliga produktionsinitiativ i Värmland i enlighet
med vad utskottet anfört.

GOTAB 74 7624 S Slockholm 1974