Näringsutskottets betänkande nr 26 år 1974

NU 1974:26

Nr 26

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad
avser anslag till energiförsöijning m. m. samt motioner angående råvaruoch
energiförsörjning.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet) punkterna
D 1—D 4 (energiförsörjning) och E 14—E 18 (atomenergiverksamhet
m. m.) på driftbudgeten samt I.F: 1 (statens vattenfallsverk: kraftstationer
m. m.) och VI:1 (teckning av aktier i AB Asea-Atom) på kapitalbudgeten,
dels 33 motioner med yrkanden angående bl. a.
utredningar rörande råvaruförsörjning och råvaruutnyttjande,
stöd till återvinningsindustrin,

energibesparande åtgärder, såsom översyn av eltaxorna, föreskrifter
om individuell mätning av energiförbrukning, stimulans av energisnåla
produktionsmetoder, ökad användning av fjärrvärme, införande av
sommartid,

förbud att driva kärnkraftverk,

uppskov med byggande och idrifttagande av kärnkraftverk,
åtgärder avseende försörjningen med olja och naturgas, såsom minskad
import från OAPEC-länderna, import från Nordsjöfyndigheterna, inrättande
av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter, förstatligande av
oljehanteringen, prövning av frågan om ett raffinaderi i inlandet,
inventering och ökat utnyttjande av vattenkraftsresurser,
utredningar m. m. rörande vindkraft, solenergi och energi ur vattnets
vågrörelser,

ökat utnyttjande av kol och av inhemska bränslen, såsom torv,
hyggesavfall och sopor,

inrättande av ett energiverk, av ett fristående energiinstitut och av
energiattachétjänster,

kommunalt inflytande på eldistributionen,
långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken.

I betänkandet behandlas först motionerna — med redogörelsen för
motionernas innehåll och för bakgrundsmaterial fördelad på åtta ämnesområden
— och därefter de olika punkterna i propositionen 1974:1.

En översikt — med sidhänvisningar — över motionernas behandling
lämnas i bilaga 2 (s. 82).

1 Riksdagen 1974. i 7 sami. Nr 26

NU 1974:26

2

1. Motionerna
Motionsyrkandena

Motionerna är följande:

1974:48 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att öka torvens
användning såsom energikälla i landets bränsleförsörjning,

1974:50 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen uttalar sig för ett förstatligande av den
privata sektorn av oljehanteringen i Sverige samt för detta begär sådana
kompletterande utredningar och förslag som eventuellt kan vara behövliga,

2. att ett inrättat statsägt oljebolag ges i uppdrag att direkt med de
oljeproducerande länderna söka sluta långfristiga avtal för leverans av
råolja och förädlade oljeprodukter,

1974:53 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för att vid planeringen för utbyggnad i Sverige av
oljeraffinaderier beaktas angelägenheten av att ett sådant förläggs till
inlandet och att därvid en lokalisering sker till Bergslagen,

1974:64 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att förslag om införande av sommartid eller alternativt
östeuropeisk tid föreläggs riksdagen, att träda i kraft snarast möjligt,

1974:131 av herr Stjernström m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen begär

A. att Kungl. Maj :t tar initiativ till omedelbara överläggningar med de
berörda kraftproducenterna i Indalsälven för att få till stånd en snar
utbyggnad och modernisering av i motionen omnämnda kraftverk, i syfte
att bättre tillvarata älvens kraftproduktionskapacitet,

B. att förutsättningarna för byggande av pumpkraftverk i älvens nedre
del skyndsamt utreds,

1974:243 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att ett samlat program för
bättre hushållning med energi föreläggs 1974 års riksdag, i vilket de
besparingsåtgärder som föreslås i motionen bör ingå,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att åtgärder vidtas så att Sverige får en god beredskap inför

eventuella framtida förhandlingar om inköp av olja och gas från
Nordsjöfyndigheterna,

2. att möjligheterna att anlägga kolbaserade energiverk i Sverige

utreds,

3. att möjligheterna att utnyttja torv, avfall och vindkraft för

energiframställning undersöks, varvid förutsättningarna för serietillverkning
av en vinddriven generator särskilt utreds,

NU 1974:26

3

4. att forskning rörande utnyttjande av solenergi och andra alternativa
energikällor främjas,

5. att sådana åtgärder vidtas, att kollektivdebitering av el, gas,
varmvatten och, där så är möjligt, värme fortsättningsvis ej tillämpas,

C. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en översyn görs av de
elproducerande företagens taxor i syfte att stimulera sparsamhet med
elenergi,

D. att riksdagen beslutar att ett fristående energiinstitut med i
motionen angivna arbetsuppgifter inrättas,

E. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad som i
motionen anförs angående en långsiktig energipolitik,

F. att riksdagen beslutar att motionen överlämnas till de utredningar
som behandlar energipolitiska frågor för beaktande,

1974:244 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar

A. att förberedelser skyndsamt inleds för en planmässig produktion
av bränntorv för eldning i värmekraftverk, varvid de tekniska framsteg
och rön på området utnyttjas, som gjorts i våra grannländer,

B. att en inventering skyndsamt vidtages för att utforska tillgångarna
av torv i landet som helhet, som är lämplig för industriell bearbetning,
och där förutsättningarna är störst att påbörja den produktiva verksamheten,

C. att åtgärder vidtas i syfte att överföra privatägda torvfyndigheter i
statlig ägo,

D. att en intensiv forskning äger rum för ytterligare teknisk utveckling
av produktionen av bränntorv samt att därur utvinna elektrisk energi,

1974:332 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t anhåller

1. om tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen innebärande att
utredningen mot bakgrund av den kraftiga höjningen av oljepriset
reviderar gjorda kalkyler samt undersöker möjligheterna för och verkningarna
av en energipolitik syftande till att till 1980-talets slut väsentligt
nedbringa stegringstakten i vår energikonsumtion,

2. om förslag till åtgärder syftande till att nedbringa vårt beroende av
olja, i första hand till en nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa,
för att minska sårbarheten vid eventuella framtida nedskärningar av
oljetillförseln,

3. om redovisning för den forskning som bedrivs för att utnyttja
alternativa energikällor som fusionskraft, geotermisk energi, vindkraft
och solenergi samt för Sveriges möjligheter att delta i samarbete på detta
område inom internationella organ som OECD och EG,

4. om förslag till åtgärder syftande till en minskning av den del av
Sveriges oljeimport som härrör från OAPEC-länder,

5. att i samband med utredningen om kärnkraftens miljö- och
säkerhetsproblem även prövas konsekvenserna av en eventuell förläggning
av anläggningar i bergrum eller under jord liksom den betydelse som

NU 1974:26

4

storleken på reaktorerna har för driftekonomi och säkerhet,

6. om förslag till inrättande av tjänster som energiattachéer vid vissa
beskickningar utomlands,

7. om redovisning av möjligheterna att genom import av naturgas och
deltagande i oljeutvinningen i Nordsjön trygga en stadigvarande energitillförsel,

8. om förslag till åtgärder ägnade att öka användningen av inhemska
bränslen som torv, sopor samt bark och annat skogsavfall,

9. om lånemöjligheter för företag som genomför energibesparande
investeringar,

10. om utredning om och förslag till statsbidrag, lån och/eller
investeringsavdrag för installation av s. k. förugnar, som medger eldning
med inhemska bränslen, och till författningsregler om vilka värmeanläggningar
som skall förses med sådana anordningar,

11. om utredning och förslag om införande av sommartid,

12. om utredning och förslag syftande till översyn av de elkraftsproducerande
företagens taxor och hyreslagstiftningens bestämmelser i
syfte att stimulera sparsamhet med energi,

13. om sådana föreskrifter som erfordras för successivt införande av
individuell mätning av såväl el- som varmvattensförbrukning,

14. om utredning och förslag till åtgärder i syfte att få till stånd ökad
användning av fjärrvärme,

1974:335 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
antar ett handlingsprogram för energipolitiken, baserat på följande
punkter:

1. Förstatligande av den privatägda oljenäringen. Uppbyggnad av
statliga raffinaderier och statlig transportflotta.

2. Direkta förhandlingar med de oljeproducerande länderna. Samarbete
med dessa länder på raffinaderiområdet med sikte på möjligheten att
lösa en del av raffineringsproblemet genom svenskt bistånd till förädling i
producentländer.

3. Förstatligande av privatägda kraftverk.

4. Långsiktig nationell plan för hushållning med energiproduktion
och -förbrukning.

5. Planmässig övergång till energisparande industrityper och tillverkningsprocesser.

6. Bekämpande av förpackningsraseriet. Sträng inskränkning i bruket
av engångsförpackningar, förbud mot engångsglas.

7. Planmässigt överförande av godstransporter till järnväg och av
persontrafik i större tätorter till kollektiva trafikmedel.

8. Begränsning av privatbilism i städerna. Underlättande av cykel- och
gångtrafiken.

9. Systematisk, långsiktig satsning på fusionsforskning och övriga
miljövänliga energiformer.

10. Brytande av storfinansens och teknokratins makt på energiområdet.
All energiforskning i offentliga former.

NU 1974:26

5

11. Medveten inriktning av produktionen efter folkflertalets behov.

1974:338 av herr Jonasson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit uttalar sig för åtgärder för att stimulera en produktutveckling
på vedpanneområdet och av tillhörande utrustning, som möjliggör
användning av flis- och spillvirke som bränsle med samma automatik och
driftsäkerhet som oljeeldning,

1974:540 av herr Henrikson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts
beträffande den framtida utbyggnaden av vattenkraften,

1974:543 av herr Jansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om att frågan om inrättande av ett statligt
importbolag för oljeprodukter och ett särskilt energiverk blir föremål för
snabb utredning,

1974:548 av herr Ringaby m. fl. (m, fp), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en inventering och
utredning av de energiresurser som finns tillgängliga i nedlagda kraftstationer
och outnyttjade fall i våra små vattensystem,

2. att en beredskapsplan, om utredningen ger anledning därtill,
utarbetas i syfte att tillvarata dessa energitillgångar.

1974:549 av herrar Rämgård (c) och Nilsson i Tvärålund (c), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en utredning av kombinerade
torv- och oljeeldade kraftverk i Sorsele och i Älvdalen—Särna—Idreområdet,

1974:847 av herr Fågelsbo (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj :t uttalar sig för att statligt stöd utgår till vidareutvecklingen av den i
motionen beskrivna uppfinningen för att tillvarata energi ur vattnets
vågrörelser,

1974:848 av herr Gernandt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t anhåller om

1. inventering och sammanställning av uppgifter om svenska vattenkraftsresurser
— utbyggda och inte utbyggda — som med hänsyn till
föreliggande energisituation kan utnyttjas med smärre turbinaggregat i
lämpligt standardutförande och i enkelt eller sammankopplat montage,

2. teknisk och ekonomisk utredning rörande möjligheterna att framställa
enkla och i möjligaste mån självreglerande rörturbinaggregat av
standardtyp avsedda för mindre vattenföring,

3. utredning och bedömning av sysselsättningseffekterna vid såväl
tillverknings- som anläggningsarbeten i samband med utnyttjande av
mindre vattenföringar för kraftproduktion,

1974:862 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Schött (m), vari
hemställs att Kungl. Majit uppdrar åt statens vattenfallsverk att påskynda
den pågående utredningen om vindkraft som energikälla och därvid
överväga förutsättningarna att anordna praktiska försök med vindkraft -

NU 1974:26

6

verk inom därför lämpade områden,

1974:871 av fru Sundberg m. fl. (m), såvitt avser hemställan (1) att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser, syftande till att vid
nyproduktion av bostäder och vid sanering och upprustning av befintligt
fastighetsbestånd energiförbrukningen i vaije lägenhet skall kunna mätas,

1974:1119 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att den av vattendomstolen medgivna
lägsta vattennivån för Vänern inte må utnyttjas, om därmed de
investeringar som gjorts i Trollhätte kanal för tyngre tonnage till Vänern
inte kan fullt utnyttjas,

1974:1125 av fru Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
antar förslag till lag om förbud att driva kärnkraftverk, gällande ett år,

1974:1127 av herr Leuchovius (m) och fru André (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om inventering av den befintliga
kapaciteten för elkraftsproduktion samt att åtgärder vidtas i syfte att
utnyttja denna produktionskapacitet,

1974:1129 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen föreslår Kungl. Maj:t att utarbeta direktiv till elutredningen
med innebörd att förslag utarbetas för ett kommunalt inflytande på
eldistribution med enhetliga leveransvillkor inom respektive kommun,

1974:1483 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär ett skyndsamt förslag i syfte att bromsa
utvecklingen mot kollektiv mätning av förbrukning av el, gas och vatten,

1974:1490 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att
förbereda arbetet i en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift
att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1974:1491 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som anförts i
motionen beträffande den grundläggande inriktningen av ett långsiktigt
handlingsprogram på energiförsörjningens område,

2. hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande formerna för
insamling av löpande information beträffande försörjningsläget med olja
och andra bränslen,

3. hos Kungl. Majit anhåller om en redovisning av pågående utvecklingsarbete
beträffande transporter, hantering och lagring av inhemska
bränslen,

4. hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande upprättande av
en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter i enlighet med vad som
har anförts i motionen,

5. som sin mening uttalar att frågan om ett inlandsraffinaderi bör bli
föremål för förnyad prövning, om uppförande av ytterligare raffinaderier

NU 1974:26

7

i Sverige aktualiseras,

6. som sin mening uttalar vad som anförts i motionen beträffande
utbyggnaden av vattenkraften,

7. beslutar att uppskov (moratorium) företas till 1975 eller den
tidpunkt då riksdagen har antagit ett långsiktigt program för den
framtida energiförsörjningen i fråga om kämkraftsutbyggnaden i Sverige,
innebärande att inget nytt kärnkraftverk får tas i drift och inget nytt
kraftverksbygge sättas i gång,

8. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående förutsättningarna
att i ökad utsträckning använda kol som bränsle och för andra ändamål,

9. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i
motionen angående uppförande av energianläggningar för utnyttjande av
torv, ved, bark, sopor och andra inhemska bränslen,

10. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående ett successivt
införande av individuella el- och vattenmätare i alla bostadshus,

1974:1494 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning om värdet av och möjligheterna till
att genomföra ett kraft- och oljeprojekt i samverkan med norska staten
och i den mening som motionen anför,

1974:1497 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag i syfte att enligt de riktlinjer
som angivits i motionen

1. inventera råvarubehovet på alla de områden som är vitala för
svensk sysselsättning, produktion och export,

2. erhålla insyn och inflytande för statsmakterna i privata företag,
vilka i första ledet av sin produktionskedja har kontroll över väsentliga
råvarutillgångar, liksom att inom detta område överväga former för ett
ökat samhälleligt ägande,

3. finna former för direkta kontakter mellan den svenska regeringen
och regeringar i olika råvaruproducerande länder i syfte att garantera en
långsiktig råvaruförsörjning,

4. ta initiativ i internationella organ med avsikt att på internationell
basis finna lösningar av råvaruutnyttjandet som både tillgodoser producentländernas
krav på rimliga och stabila priser och konsumentländernas
intressen av en kontinuerlig råvarutillgång,

1974:1501 av herrar Hovhammar (m) och Gustafsson i Stenkyrka (c),
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om prövning av
införande av ett treårigt avdrag för energibesparande investeringar samt
statligt stöd till 20 procent av kostnaden för den projektering som
föregår den avdragsberättigade investeringen,

1974:1511 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om åtgärder för forsknings- och utvecklingsarbete för
utnyttjande av hyggesavfall som råvarutillskott och energikälla,

1974:1512 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs

NU 1974:26

8

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om skyndsam utredning
och förslag angående åtgärder för bättre utnyttjande av torv som
energikälla,

2. att riksdagen uttalar sig för Sandvikenområdet som lämplig
lokaliseringsort för en mellansvensk försöksanläggning för tillverkning av
frästorv,

1974:1522 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag utarbetas för att
stimulera energiframställning vid fabriker och andra anläggningar, dels
genom förbränning av avfall, dels genom att utnyttja mottryckskraft,

1974:1526 av herr Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t kräver utredning av frågan om utvecklingsstöd till återvinningsindustrin
med sikte på dels ett forsknings- och utvecklingsstöd, dels ett
investeringsstöd i enlighet med vad i motionen anförts,

1974:1532 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär

1. att studier omgående igångsätts för att i detalj klarlägga hur bristen
på energiråvaror kan komma att återverka på olika samhällsområden,

2. att studier omgående startas för att i detalj kartlägga vilka övriga
nyckelråvaror som kan förmodas bli bristråvaror,

3. att kartläggning sker av effekter som bristen på energi och råvaror
kan få på sysselsättningen branschvis,

4. att framtagande av alternativa energisnåla produktionsmetoder
stimuleras, samt

5. att Kungl. Maj:t låter utreda de institutionella förutsättningarna för
införande av en långtgående planerad hushållning av svensk ekonomi,

Motionen 1974:53 har hänvisats till civilutskottet och av detta
överlämnats till näringsutskottet.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1974:338 finns i motionen
1974:329 om utveckling av mindre maskiner för skogsbruket, vilken
hänvisats till jordbruksutskottet.

Motionen 1974:871 innehåller ännu ett yrkande, angående statliga lån
för installationskostnader för övergång till individuell mätning av
energiförbrukning. I denna del har motionen överlämnats till civilutskottet,
som behandlar yrkandet i sitt betänkande 1974:21.

Råvaruförsörjning

Synpunkter i motionerna

Energikrisen vintern 1973—1974 har påmint om att världens tillgångar
inte är oändliga, framhålls i motionen 1974:1532. En stor råvaru- och
energikris kan komma att börja under senare delen av 1980-talet. Oljan
försvinner uppenbarligen som energikälla inom en period av 10—25 år,
och åtskilliga metaller blir bristråvaror, säger motionärerna och nämner

NU 1974:26

9

några internationella utredningar om naturresurserna. I detta läge måste,
hävdar de, marknadskrafternas fria spel ersättas av en planerad hushållning
med energi och råvaror, grundad på människornas behov. Högsta
möjliga kvalitet och sparsamhet med material och energi måste då
eftersträvas i produktionen, som till följd därav torde komma att
sysselsätta många fler människor, bl. a. för reparationsarbete. I bristsituationer
brukar framför allt de ekonomiskt svagare drabbas, medan de
förmögna och välutbildade alltid lyckas få sitt, säger motionärerna vidare
och betonar att en analys av bristsituationen måste innefatta de sociala
effekterna.

Enligt motionen 1974:1497 är någon allmän långsiktig brist på
energikällor och råvaror för industriproduktionen knappast att räkna
med. Betydelsefullt är emellertid om den tekniska utvecklingen inom
rimlig tid leder fram till praktiska produktionsmetoder och miljöskydd
för utvinning av naturresurser som med dagens teknik är oåtkomliga. 1
annat fall kan ekonomisk stagnation och depression förutses. Den
råvaruknapphet som på sistone gjort sig förnimbar kan enligt motionärerna
tillskrivas bl. a. efterfrågeökning i samband med konjunkturuppgången
och en kedjereaktion när vissa råvaror börjar efterfrågas mera till
följd av att andra tryter. I ett läge med akut knapphet på vissa strategiska
råvaror är dessas lokalisering intressant, påpekar motionärerna. Produktionsländerna
kan vara restriktiva till en fortsatt snabb exploatering.
Gemensamma förhandlingsorganisationer för producentländer av samma
typ som OAPEC inom oljeområdet kan komma att inrättas. Motionärerna
fäster uppmärksamheten på strävanden från stora privata företag i
industriländerna, i första hand multinationella företag, att på olika sätt
integrera sin produktlinje alltifrån råvarustadiet. En framtida mera
markerad brist på andra råvaror än olja kan, anför de, komma att leda till
en konkurrens mellan de största konsumentländerna som kan försvåra
internationell avspänning. Mot bakgrund av nämnda förhållanden borde
efter mönster av energipolitiska utredningen och sysselsättningsberedningen
inledas en allmän inventering av vårt råvaruberoende på olika
väsentliga områden, varvid olika råvarualternativ skulle bedömas från
miljösynpunkt. Slutande av handelsavtal, åtgärder för inflytande i
multinationella företag, statlig kontroll över import och lagerhållning av
olja samt överförande av energiproducerande företag i samhällelig eller
kooperativ ägo nämns som ämnen att beakta vid en sådan inventering.

Den snabba ökningen av vår konsumtion av naturtillgångar förorsakas
bl. a., framhålls det i motionen 1974:1490, av den explosiva befolkningstillväxten,
av en ökad materiell standard och av att livslängden hos olika
varor förkortas. Övergången till syntetiska varor har medfört en brant
stegrad energiförbrukning. En ansvarsmedveten politik får, uttalar motionärerna,
inte bygga på förhoppningar om nya tekniska landvinningar av
den omfattning som den nuvarande utvecklingen nödvändiggör. I takt
med resursförbrukningen stegras produktionen av avfall och föroreningar,
påpekar motionärerna och diskuterar ekologiska problem i samband med
framställningen av energi, särskilt kärnkraft. Produktionsprocesser som är

NU 1974:26

10

mer anpassade till naturens kretslopp och som bygger på återanvändning
måste utvecklas, sägs i detta sammanhang. Det betonas att jordbruket
spelar en nyckelroll för hela mänsklighetens existens. Befolkningsökningen
ställer snabbt växande krav på livsmedelsproduktionen, och
samtidigt minskar världens åkerareal. Frågan om tillgången till mark för
jordbruksdrift borde därför ges hög prioritet i riksplanearbetet. Den
parlamentariska utredning som motionärerna syftar till skulle överväga
bl. a. möjligheterna att hålla förbrukningen av ändliga råvaror på en
rimlig nivå, metoder att förlänga livslängden på förbrukningsartiklar,
utveckling av produktionsprocesser som står i överensstämmelse med
naturens kretslopp, utveckling av metoder att återvinna värdefulla ämnen
ur avfall, energikonsumtionens utveckling med hänsyn till de ekologiska
konsekvenserna samt möjligheterna till ett globalt samarbete om resurshushållningen
och resursfördelningen.

Medan energi kan utvinnas på flera sinsemellan substituerbara sätt
saknas alternativråvaror i väsentlig mån när det gäller mineral, anförs i
motionen 1974:1526. Även om detta problem bäst penetreras i internationella
sammanhang får de enskilda nationalstaterna inte undandra sig
sitt ansvar för en förbättrad resurshushållning, säger motionären. I en
sådan måste ovillkorligen ingå ett effektivare utnyttjande av de utvunna
tillgångarna, med andra ord en betydande återvinning av insatsråvaror ur
de förbrukade färdigvarorna Industrialiseringen av konverteringsbranschen
bedöms komma att fortgå som en följd av marknadskrafternas spel.
Det finns emellertid risk för att expansionen kan bli försenad och
onödigt kostnadskrävande. Med hänsyn till att investeringar i sorteringsoch
konverteringsanläggningar är kostnadskrävande borde dels vidtas
åtgärder i syfte att få fram en billigare teknik, dels ställas särskilda medel
till branschens förfogande för investeringar i maskiner och anläggningar.
För att samhällets ambition att särskilt stödja återvinningsindustrin skall
komma till uttryck måste ett för denna bransch exklusivt utvecklingsstöd
inrättas, anser motionären. Han tänker sig en forskningsfond — med
Norrlandsfonden och i viss mån styrelsen för teknisk utveckling som
modell — med ett startkapital av 15 milj. kronor. Fondens resurser skulle
möjliggöra ett visst risktagande. För återvinningsföretagens investeringar i
maskiner och anläggningar skulle vidare rätt till avdrag vid taxering och
även någon form av investeringsbidrag kunna diskuteras. Förslagsvis
skulle dessa investeringar kunna behandlas på ungefär samma sätt som
milj övårdsinvesteringar.

Verksamhet inom internationella organisationer, m. m.

Ett stort antal internationella organisationer - med Förenta Nationernas
generalförsamling i spetsen — ägnar uppmärksamhet åt råvaru- och
energifrågor. I det följande ges en del exempel härpå.

FN genomför på basis av en rekommendation från 1972 års konferens
i Stockholm om den mänskliga miljön en särskild energistudie. En första
rapport skall redovisas senast år 1975 och behandla tillgängliga energi -

NU 1974:26

11

källor, ny teknik samt konsumtionstrender. Avsikten är att lägga en
grund för effektivaste möjliga utnyttjande av världens energiresurser med
särskild hänsyn tagen till verkningarna på miljön. FN anordnar i augusti
1974 en världsbefolkningskonferens i Bukarest och i november 1974 en
världslivsmedelskonferens i Rom. Vid den förra behandlas bl. a. sambandet
mellan befolkning, resurser och miljö, vid den senare bl. a. frågan om
livsmedelsproduktionens energibehov.

ECOSOC gav 1973 — enligt förslag i en rapport av dess naturresurskommitté
— generalsekreteraren i uppdrag att vartannat år göra upp en
plan för utveckling av naturresurser, innefattande arbetsprogram för alla
organisationer inom FN-systemet. Generalsekreteraren fick vidare i
uppdrag att sammanställa en rapport rörande bl. a. de metoder, begrepp
och definitioner som används av organisationer som sysslar med
beräkningar av tillgång på energi, mineral och vatten samt att vartannat år
tillställa kommittén studier på medellång och lång sikt om tillgång på och
efterfrågan av dessa resurser på global, regional och nationell nivå.

OECD inledde 1972 en omfattande global energistudie med inriktning
på bl. a. resurstillgången på lång sikt, tekniska förändringar, ekonomisk
tillväxt och utvecklingsländernas behov. Studien planeras vara klar hösten
1974. Globalt inriktad utrednings- och prognosverksamhet på råvaruområdet
bedrivs i regi av OECD:s industridirektorat.

ECE — dvs. FN:s Europakommission i Genéve — genomför en studie
av långsiktiga problem beträffande råvaror och energi i ett ekonomiskt
helhetsperspektiv.

World Energy Conference (WEC) tar vid sitt nästa möte år 1974 upp
frågan om de framtida energibehovens ekonomiska och miljömässiga
konsekvenser. Härvid kommer att presenteras en sammanställning av
kända och förväntade energitillgångar.

Världsbanken bedriver ett omfattande utredningsarbete på råvaruområdet,
rörande såväl mineralresurser som trä och andra vegetabiliska
produkter. Världsbankens länderstudier bör också uppmärksammas i
detta sammanhang.

UNCTAD följer fortlöpande utvecklingen på råvaruområdet genom sin
råvarukommitté, som bl. a. är inriktad på att bana väg för överenskommelser.
Konsultationer pågår om ett tjugotal olika råvaror, särskilt
sådana som produceras av u-länder.

FAO har likaså en råvarukommitté, om vilken detsamma gäller.
Intergovernmental Groups finns för ett antal olika råvaror; deras syfte är
att åstadkomma prisstabiliserande arrangemang.

Oberoende studiegrupper finns för ett flertal varuslag, med inriktning
huvudsakligen på statistiskt arbete.

Fram tidsstudier

1 betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid presenterades ett antal
framtidsstudier som bl. a. belyste utvecklingen på resursområdet. På
grundval bl. a. därav lämnade näringsutskottet i sitt betänkande 1972:50

NU 1974:26

12

en redogörelse för några sådana aktiviteter, bl. a. Romklubben och den
forskning vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) som redovisats
i boken Tillväxtens gränser (1972). MIT-gruppens huvuduppgift var
att i ett världsomspännande sammanhang undersöka beroenden och
växelverkningar mellan fern avgörande faktorer: industrialisering, livsmedelsproduktion,
befolkning, naturtillgångar och föroreningar. Det till
statsrådsberedningen knutna sekretariatet för framstidsstudier (se prop.
1974:1 bilaga 4 s. 53 f.) har i februari 1974 publicerat en skrift med
titeln ”Debatten kring 'Tillväxtens gränser’. En översikt av några
väsentliga inslag i debatten kring den av Romklubben initierade rapporten
om vissa globala resursfrågor”.

Vissa svenska utredningar

Utredningen (I 1974:02) rörande den långsiktiga hushållningen med
mineralresurser (ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har tillkallats
i april 1974. Den innehåller representanter för de fem riksdagspartierna.
Utredningen har som en första uppgift att utarbeta en
långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror dels
för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2 000.
Prognoserna skall omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges
ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. I
direktiven erinras om att statens industriverk förutsatts ha till uppgift
bl. a. att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas
utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Industriverket skall
enligt direktiven överta prognosarbetet på området sedan utredningen
gjort sina prognoser. Utredningens andra uppgift blir att på grundval av
de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning
av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga
behov. 1 mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och
utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral
mera effektivt genom ökad återvinning. Det anmäls i direktiven att
departementschefen ämnar återkomma till frågan om försörjningen med
mineraliska energiråvaror i samband med det förslag till långsiktigt
handlingsprogram på energiområdet som avses bli förelagt riksdagen
under år 1975.

Statens industriverk har i april 1974 fått i uppdrag att utreda vissa
frågor rörande utvinning av sand och grus, särskilt från havsområden. En
allmän översikt över landets grusförsörjning skall göras.

Energiprognosutredningen (I 1972:03;ordförande landshövding Bengt
Lyberg) skall enligt sina direktiv göra en analys av den prognos som
energikommittén framlade i rapporten (Ds Fi 1967:8) Sveriges energiförsörjning
1955-1985 samt därefter - vilket är huvuduppgiften — utsträcka
prognosen till 1980-1985 med en framskrivning för ytterligare fem å tio
år. Alternativa prognoser skall utarbetas, substituerbara former för
energiproduktion jämföras och möjligheterna att inom olika områden
begränsa energiförbrukningen undersökas. Utredningen skall vidare söka

NU 1974:26

13

bedöma sannolikheten för de redovisade alternativen samt värdera deras
samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Frågan om hur
energimarknaden påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med
den allmänna prisnivån liksom av förändringar i prisrelationerna mellan
olika energiformer skall dessutom prövas. I direktiven betonas bl. a. att
relevanta drag i den ekonomiska utvecklingen måste beaktas i prognosarbetet.

Utredningen publicerade sommaren 1973 en lägesrapport (Ds I
1973:2) som innehåller bl. a. material rörande energiförsörjningens
väntade utveckling i landet för de närmaste fem åren, material rörande
sannolika energitillgångar i världen och deras betydelse för Sverige samt
en diskussion om tänkbara möjligheter att minska energikonsumtionen
inom olika sektorer.

Bl. a. med anknytning till energiprognosutredningen pågår ett omfattande
utredningsarbete för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas
omfattning och förutsättningarna för deras utnyttjande. En
samlad redovisning och utvärdering avses föreligga i utredningens
slutrapport hösten 1974. Till utredningen har knutits en parlamentarisk
grupp med företrädare för samliga riksdagspartier.

Sekretariatsfunktionerna i samband med energiprognosutredningens
prognos- och utredningsarbete handhas av energibyrån inom statens
industriverk. Denna verksamhet avses få permanent förankring inom
industriverket efter det att utredningen avslutat sitt arbete.

Råvarutillgången i de svenska skogarna belyses genom de regelbundet
återkommande riksskogstaxeringarna. Materialet från dessa har legat till
grund för virkesbalanser, vilka upprättats av statliga utredningar som
tillsatts för ändamålet. Den senaste mera genomgripande virkesbalansutredningen
presenterades år 1968 (Virkesbalanser 1967, SOU 1968:9).
Översiktliga virkesbalanser har därefter utarbetats bl. a. i samband med
1970 års långtidsutredning (Svensk ekonomi 1971-1975, SOU 1970:71).

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt
Lyberg) har som en av sina uppgifter — vilken skall behandlas med förtur
— att utarbeta ett system för en rullande virkesbalansutredning. Systemet
bör möjliggöra beräkningar som kan ligga till grund för ställningstaganden
på såväl kort som lång sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika
åtgärder i skogsbruket. Utredningen skall också bedöma vilka styrmedel
sorn behövs inom skogspolitiken för att tillgodose önskemål om en hög
intensitet i det svenska skogsbruket och om vidmakthållande av en
långsiktig hög produktion i skogsindustrin. Detaljerade förslag skall
framläggas härom. Möjligheterna att tillgodose samhällets behov att styra
skogsproduktionen skall särskilt beaktas. Utgångspunkten skall därvid
vara att skogsmarken skall utnyttjas på från samhällets synpunkt bästa
sätt.

1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04; ordförande: generaldirektör
Ingvar Widén) utreder vissa frågor inom jordbrukspolitiken. Utredningen
skall bl. a. överväga om det, med hänsyn till de förändringar som skett

NU 1974:26

14

under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik eller av
andra skäl, finns anledning att ompröva det produktionsmål som
statsmakterna uppställde år 1967, nämligen att jordbruksproduktionen i
fredstid bör upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad
av 80 %.

Tidigare behandling av motioner om en resurspolitisk utredning

Vid 1972 års riksdag förekom en motion med förslag om en skyndsam
parlamentarisk utredning med uppdrag att genomföra en analys av
landets totala naturresurser och dra upp riktlinjerna för den framtida
resursanvändningen. Näringsutskottet (NU 1972:50) lämnade med anledning
därav en ingående redogörelse för verkställda och pågående projekt
på området.

I fråga om den föreslagna resurspolitiska utredningen fann utskottet
sammanfattningsvis att de områden som den skulle inriktas på vart och
ett för sig var föremål för utredningsarbete i statlig regi, delvis med
parlamentarisk medverkan, samt att de problem som mötte på de skilda
områdena var principiellt sett olikartade och till väsentlig del sådana att
de i första hand måste tas upp på det internationella planet. Genom
tillsättandet av en sådan utredning som föreslagits skulle utredningsarbetet
i stor utsträckning dubbleras, och utredningens arbetsfält skulle bli
gigantiskt. Utskottet avstyrkte därför motionärernas förslag om utredning.
Centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet reserverade
sig till förmån för yrkandet om en resurspolitisk utredning. Riksdagen
avslog detta yrkande.

Vid 1973 års riksdag väcktes en motion med samma hemställan som
nu finns i motionen 1974:1490. Näringsutskottet (NU 1973:49) avstyrkte
med erinran om sitt ställningstagande föregående år och förklarade att
det inte ansåg att en utredning med en så omfattande uppläggning som
föreslagits skulle kunna verksamt bidra till att lösa de problem som
behandlades i motionen. Motionen avstyrktes. Reservation avgavs denna
gång av centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare. Riksdagen avslog motionen.

Stöd till återvinningsindustrin

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) hänför återvinning till behovsområdet
miljövårdsteknik. I sin programbeskrivning i anslagsframställningen
för budgetåret 1974/75 anför STU att en ökad återvinning av
material och energi ur avfall är väsentlig såväl av ekonomiska och
miljömässiga skäl som på grund av bristande naturresurser och att en tidig
insats på ny och förbättrad teknik inom detta område är betydelsefull. I
STU:s plan för budgetåret 1974/75 framhålls att återvinning av olika
beståndsdelar i avfall av olika ursprung fordrar utveckling av såväl
kemiska som fysikaliska separations- eller sorteringsmetoder. Teknik för
återvinning av hushållsavfall, tungmetallavfall samt stoft och slam från

NU 1974:26

15

gasreningsanläggningar anges vara av särskild betydelse. Kostnadsramen
för delområdet avfallshantering är f. n. ca 3 milj. kr. per år. Chefen för
industridepartementet uttalar i propositionen 1974:1 (bil. 15 s. 122) att
han biträder STU:s planering under behovsområdet miljöteknik inom en i
huvudsak oförändrad ambitionsnivå.

Stöd till forskning och utveckling inom industrin lämnas utom av STU
även av bl. a. statens utvecklingsfond, Norrlandsfonden, den nordiska
fonden för teknologi och industriell utveckling och — genom direkta
engagemang i företag — Svenska utvecklings AB. Chefen för industridepartementet
har i april 1974 tilkallat en utredning om finansiering av
stöd till industriell forskning och utveckling. Dess uppgift är att se över
de olika finansieringsformerna med syfte att pröva ändamålsenliga vägar
för den framtida finansieringen av de statliga insatserna. Bl. a. skall
övervägas i vilken grad finansieringen av industriell forskning och
utveckling bör ske medelst avgifter.

Energibesparing

Synpunkter i motionerna

Kravet i motionen 1974:243 på ett samlat program för bättre
hushållning med energi framförs med utgångspunkt i en kritik av
nuvarande konsumtionsmönster, vilket karakteriseras som energislöseri.
En dämpning av energiförbrukningens ökningstakt som sker gradvis och
kontrollerat skulle snarast leda till ökad välfärd, menar motionärerna.
Det begärda programmet måste, anför de, innefatta hundratals olika
åtgärder. Ett antal sådana föreslås i motionen. Omkring hälften av
förbrukningen av energiråvaror går åt för fastighetsuppvärmning, framhålls
det, och på detta område finns de största besparingsmöjligheterna.
De rekommenderade åtgärderna är i huvudsak följande. Hårdare normer i
fråga om isolering och möjlighet till reglering av rumstemperaturen bör
införas för alla hus som byggs efter den 1 juli 1974. Ett tioårsprogram för
att stimulera tilläggsisolering och förbättrad värmekontroll för hela det
existerande fastighetsbeståndet bör beslutas. En successiv övergång från
kollektivdebitering till individuell debitering av elektricitet, gas, varmvatten
och om möjligt värme bör genomföras. Det bör tillses att
värmepannorna fungerar tekniskt tillfredsställande. Skorstensfejarnas
verksamhet bör utvidgas till att även omfatta en uppsökande rådgivning i
syfte att motverka överflödig energiförbrukning. Tekniken med värmeväxlare
och värmepumpar bör utvecklas. Byggnads- och installationstekniker
m. fl. bör få utvidgad utbildning i energiekonomi. En pristävling
bör utlysas om det energisnåla bostadsområdet. En ökad satsning på
fjärrvärme bör göras, bl. a. genom tillhandahållande av fördelaktiga lån
för ändamålet. Besparingsåtgärder inom industrin och inom trafiksektorn
förordas också. En översyn av de elkraftproducerande företagens taxor i
syfte att uppmuntra sparsamhet hos såväl stora som små förbrukare
föreslås i denna motion liksom i motionen 1974:332.

NU 1974:26

16

Det i motionen 1974:1532 framförda önskemålet att framtagande av
alternativa energisnåla produktionsmetoder skall stimuleras är inte
närmare preciserat. Utöver lånemöjligheter för företag som genomför
energibesparande investeringar, vilket innefattas i hemställan i motionen
1974:332, nämns i denna också som en möjlighet att industrier i samma
syfte kan få speciella investeringsavdrag vid taxeringen. Närmare utvecklas
denna tanke i motionen 1974:1501. Ungefär 40% av landets
energibehov ligger på industrin, säger motionärerna, och hälften härav är
tillgänglig för besparingsåtgärder. Sådana kan ge gott ekonomiskt utbyte,
anförs det, men ett hinder för investeringar i detta syfte är att företagen
ofta måste anlita utomstående expertis för bedömning av tilltänkta
åtgärders genomförbarhet och lönsamhet. Detta hinder skulle övervinnas
genom det föreslagna bidraget till projekteringskostnader. Investeringsavdraget
skulle därefter uppgå till 50 % av installationskostnaden.
Härigenom skulle det incitament som lönsamheten utgör accentueras.
Som typexempel återges en kalkyl för investering i ett värmeåtervinningssystem
för utvädringsventilation.

Åsikten att individuell i stället för kollektiv mätning av elektricitets-,
gas- och vattenförbrukningen i flerfamiljshus bör främjas eller direkt
föreskrivas framförs utom i motionen 1974:243 också i fyra andra
motioner. En föreskrift därom skulle snabbt stimulera byggherrar,
fastighetsägare och konsumenter att spara energi på uppvärmningssidan,
sägs det i motionen 1974:332, och enligt motionen 1974:1491 kan
avsevärda besparingar uppnås om individuella mätare kommer till allmän
användning. Mest torde i fråga om energibesparing vara att vinna på
individuell mätning av varmvattensförbrukningen, anförs i motionen
1974:1483. Motionärerna finner det uppenbart att de enskilda hushållen
i en krissituation bör ha möjlighet att direkt kontrollera sin egen
förbrukning. I motionen 1974:871 diskuteras ämnet från rättvisesynpunkt
och från fördelningspolitisk synpunkt. Motionärerna anser att de
ekonomiskt svaga på längre sikt missgynnas mest om individuell mätning
inte införs. De ekonomiskt starka har alltid större möjligheter att
kompensera sig i en krissituation, anförs det. Nuvarande förbrukning
betecknas av motionärerna som ett grovt slöseri.

Ökat utnyttjande av fjärrvärme förordas utom i motionen 1974:243
också i motionen 1974:332. Här erinras om att kraftvärmeverk kännetecknas
av hög verkningsgrad — 80 % av bränslet kommer till nyttig
användning — och ger valfrihet i vad gäller bränslen. De har också
miljömässiga fördelar, säger motionärerna, som vill peka på finansieringsproblem
när det gäller anslutning av äldre bebyggelse till fjärrvärmesystem.

Att införa sommartid sägs i samma motion vara det enklaste sättet att
använda solenergin bättre. De stigande energipriserna nämns som ett
ytterligare skäl för en sådan reform. En något utförligare argumentation
för införande av sommartid förekommer i motionen 1974:64, som inleds
med en återblick på tidigare tillfällen då frågan om sommartid varit
aktuell. Sociala och medicinska skäl för införande av sommartid -

NU 1974:26

17

exempelvis under månaderna mars—oktober — eller för fullständig
övergång till finsk (östeuropeisk) tid åberopas, och det betonas att
gemensamma nordiska åtgärder skulle vara av stort värde.

Vissa utredningar m. m.

Beträffande energiprognosutredningen, se ovan s. 12.

Programkommittén (I 1973:06) för utarbetande av förslag till forsknings-
och utvecklingsprogram inom energiområdet (ordförande: direktör
Lars Lindmark) inledde sitt arbete i januari 1974 och skall bedriva det i
sådan takt att resultatet kan föreligga senast i augusti 1974. Kommittén,
där samtliga riksdagspartier är representerade, skall till en början
kartlägga och analysera behov av forskning och utveckling (FoU) på
energiområdet, som kan anses vara av aktuellt eller framtida intresse för
den svenska samhällsekonomin. Härvid avses FoU som dels syftar till att
öka tillgången på energi, dels möjliggör begränsningar av efterfrågan, dels
effektiviserar utnyttjandet av energi. Programkommittén skall jämföra
denna översikt av behovet med en översikt av den FoU på energiområdet
som bedrivs i dag. Den skall vidare kartlägga vilka personella och
materiella resurser som är tillgängliga för FoU på energiområdet. Med
utgångspunkt i dessa kartläggningar och analyser skall kommittén
utarbeta förslag till mål och riktlinjer för de samlade FoU-insatserna på
energiområdet under den kommande tioårsperioden. Så långt möjligt och
särskilt för de närmaste åren skall kommittén föreslå konkreta program
med kostnad sangivelser. 1 direktiven nämns framställningar från olika
myndigheter m. m. om anslag för ökade forskningsinsatser på energiområdet,
bl. a. avseende energibesparing. Projekt på sistnämnda område har
föreslagits av bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk
och AB Atomenergi. Atomenergi har föreslagit att medel anvisas för
att inleda ett femårsprogram för tekniskt utvecklingsarbete rörande
energibesparing samt för studier av alternativa bränslen och andra
energikällor på lång sikt.

Elutredningen (I 1971:1; sakkunnig: landshövding Mats Lemne) har
att utreda frågor rörande eldistributionens och elproduktionens organisation.
I direktiven uttalas att möjligheten att påverka distributionsföretagens
taxor från energipolitisk synpunkt är angelägen, så att elförbrukningen
kan ges en i förhållande till annan energiförbrukning optimal
inriktning och omfattning. Den sakkunnige skall från samhälls- och
företagsekonomiska synpunkter söka närmare analysera taxefrågor, bl. a.
sådana som aktualiseras genom strukturförändringarna inom eldistributionen.

Ingenjörsvetenskapsakademien inrättade vid 1972 års början ett
energisekretariat. Där behandlas särskilt frågan om möjligheten att spara
energi, speciellt i samband med lokaluppvärmning. Utredningen genomförs
i samarbete med bl. a. statens naturvårdsverk och Svenska ångpanneföreningen.
Syftet med arbetet är att på längre sikt söka finna lösningar
och alternativa förfaranden som sänker energibehovet.

2 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

18

Värmeanläggningsutredningen (Ju 1973:06; utredningsman: överdirektör
Helmer Wallner) har till uppgift att framlägga förslag till lagstiftning
om allmänna värmeanläggningar. I direktiven framhålls att ca 45 % av
energin inom sektorn handel och hushåll används för uppvärmning av
bostäder och andra lokaler. Vid valet av produktionsform måste, anförs
det, beaktas att verkningsgraden varierar mellan olika produktionsanläggningar.
Det erinras om att elutredningen (I 1971:01) och energiprognosutredningen
(I 1972:03) utreder underlaget för beslut om hur vissa delar
av landets produktion och distribution av energi skall organiseras på mest
rationella sätt. Från allmän synpunkt (total uppvärmningskostnad,
miljövårdshänsyn) kommer troligen samlade lösningar av fastighetsuppvärmning
att i vissa fall te sig mest rationella, sägs det vidare. Svenska
kommunförbundet har i en skrivelse till Kungl. Maj:t 1972 påtalat att
kommunernas allt större ambitioner att verka för en mer rationell
värmeförsörjning stöter på åtskilliga svårigheter, bl. a. av rättslig natur.
Den sakkunnige skall utreda vissa frågor som har samband med valet av
uppvärmningsform och rör förhållandet mellan kommuner och andra
värme- och eldistributörer å ena sidan och berörda värmekonsumenter å
andra sidan.

Nordiska ministerrådet beslöt i januari 1974 att tillsätta en internordisk
arbetsgrupp för utredning om införande av sommartid eller ny
normaltid i de nordiska länderna. Utredningen har i uppdrag att behandla
de för- och nackdelar som är förknippade härmed samt de tekniska
lösningar som erfordras. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och
vara färdigt senast i juni 1974. Sverige utsågs till sammanhållande land.
Utredningsarbetet har delats upp på två arbetsgrupper, en för utredning
av konsekvenserna inom kommunikationssektorn och en annan för
utredning av övriga problem, exempelvis på jordbrukets område.

Lån och bidrag till vissa energibesparande åtgärder

Enligt vad som förutskickades i propositionen 1974:25 angående vissa
ekonomisk-politiska åtgärder har i propositionen 1974:69 föreslagits att
medel skall ställas till förfogande för att stimulera investeringar som
syftar till bättre hushållning med energi. Sålunda föreslås att lån och
bidrag skall utgå till vissa energibesparande förbättringsåtgärder beträffande
bostäder, statliga, kommunala och landstingskommunala byggnader
samt byggnader tillhörande de mindre och medelstora företagen.
Propositionen har i häi angivna delar tillstyrkts av civilutskottet (CU
1974:21). Medelsramen för åren 1974 och 1975 är 248 milj. kr. Härav
avser 35 milj. kr. byggnader tillhörande de mindre och medelstora
företagen.

Tidigare riksdagsbehandling av motion om individuell debitering av
energikostnader

Näringsutskottet avstyrkte förra året (NU 1973:49) en motion vari
föreslogs förbud mot kollektiv debitering av kostnader för el-, gas- och

NU 1974:26

19

vattenförbrukning i hushåll. En övergång till individuell debitering skulle,
sade utskottet, medföra en rad sociala konsekvenser som inte kunde
överblickas utan närmare utredning. Centerpartiets, folkpartiets och
moderata samlingspartiets representanter i utskottet föreslog i en
reservation att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna som sin mening
att åtgärder borde vidtas för att motverka kollektiv debitering. De
fördelningspolitiska effekterna av sådana åtgärder förutsattes i reservationen
vara obetydliga; om avsevärda olägenheter uppstod, borde dessa
kunna begränsas genom kompensation till berörda konsumenter på annat
sätt, sade reservanterna. Motionen avslogs av riksdagen.

Kärnkraft

Synpunkter i motionerna

Sedan våren 1973 har ingenting kommit fram som tyder på att den
tvekan som näringsutskottet då uttalade inför kärnkraften från miljö- och
säkerhetssynpunkt varit obefogad, sägs i motionen 1974:1125. Motionärerna
refererar vissa nya uppgifter om kärnkraftens olämplighet. Ett
läckage av radioaktivt material från en reaktor i drift skulle kunna
åstadkomma katastrof inom ett mycket stort område. De nödkylsystem
som skall träda i funktion om reaktorernas ordinarie kylsystem strejkar
skulle vara otillräckligt testade och kunna bli föremål för rörbrott.
Krigshandlingar mot reaktorer skulle kunna leda till katastrofer, varför
landets sårbarhet vid krigshot ökar. Hanteringen av högaktivt avfall skulle
ha uppvisat brister, som inger farhågor för framtiden. Plutonium, som
bildas vid upparbetning av kärnbränsle, skulle kunna stjälas. Planering
pågår för utveckling av bridreaktorer, som skulle ge nya risker för
spridning av radioaktivitet och plutonium och för explosioner. Av det
anförda drar motionärerna slutsatsen att radioaktivitet inte bör få
produceras i kärnkraftverk i Sverige innan en bred opinion efter
information till allmänheten har sagt sig vara villig att ta de risker som är
förknippade därmed. Motionärerna anser det inte troligt att en sådan
opinion kommer att finnas. De berör därefter ekonomiska skäl som enligt
deras mening talar mot kärnkraften. Kärnkraftsanläggningarna är ytterligt
kapitalkrävande, framhålls det, och driftsäkerheten har visat sig låg. Med
hänvisning bl. a. till inträffade driftstopp hävdar motionärerna att en
avstängning av atomreaktorerna inte skulle leda till mera märkbara
följder för energiförsörjningen. De pläderar för sparsamhet med ändliga
energiråvaror, för ökade strävanden att direkt och indirekt tillvarata
solenergin samt för hårdare miljökrav på anläggningar för utnyttjande av
fossila bränslen.

Till stöd för upprepandet i motionen 1974:1491 av det krav på
uppskov med kärnkraftsutbyggnaden som framfördes förra året hänvisar
motionärerna till att säkerhets- och avfallsproblemen inte kommit
närmare sin lösning och att kostnadsnivån för produktion av kärnkraft
drivits upp till följd av upprepade driftstopp vid anläggningar i Sverige
och utlandet.

NU 1974:26

20

I diskussionen om riskerna för ett reaktorhaveri har, sägs i motionen
1974:332, framför allt berörts konsekvenserna i de fall reaktorn är
placerad intill ett tätortsområde. Vid förläggning i bergrum eller under
jord torde, förmodar motionärerna, verkningarna av ett haveri kunna
minimeras.

Vissa utredningar, m. m.

En delegation för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och
miljöfrågor tillsattes år 1972 av chefen för industridepartementet (se
även prop. 1974:1 bil. 15 s. 52). Ett program på området genomförs från
1973 års början under en period av högst fyra år. Det innefattar
forskning och utveckling av betydelse för bedömning av kraftreaktorers,
främst lättvattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser
radioaktivt utsläpp. För arbeten som beslutas inom ramen för programmet
under åren 1973 och 1974 gäller en kostnadsram av 12 milj. kr. För
finansieringen svarar enligt avtal intressenterna i den svenska kärnkraftsutbyggnaden,
däribland statens vattenfallsverk. Den närmare inriktningen
och omfattningen av programmet fastställs av den nämnda delegationen.
Denna består av ordförande (generaldirektör Ove Norell) och sex andra
ledamöter, företrädande delegationen för atomenergifrågor, statens strålskyddsinstitut,
statens vattenfallsverk, Oskarshamnsverkets kraftgrupp
AB, Sydsvenska kraftaktiebolaget och AB Atomenergi. För utförandet av
programmet utnyttjas i stor utsträckning Atomenergis forsknings- och
utvecklingsresurser. Delegationen skall fortlöpande hålla säkerhetsmyndigheterna
underrättade om resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten
och därutöver informera allmänheten om sitt arbete.
Delegationen arbetar med projekt som bl. a. berör metoder och system
för att förebygga haverier vid kärnkraftverk och begränsa följderna av
sådana.

Det nu nämnda forskningsprogrammet skall enligt gällande avtal inte
omfatta frågor om behandling och förvaring av högaktivt avfall. Dessa
frågor behandlas av utredningen (11972:08) rörande högaktivt avfall från
kärnkraftverk (ordförande: landshövding Gösta Netzén) i vilken ingår
representanter för samtliga riksdagspartier. Denna utredning, den s. k.
AKA-utredningen, skall på grundval av befintlig information göra en
genomgång av de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga problemen i
samband med såväl upparbetning av kärnbränsle som den följande
behandlingen och förvaringen av det högaktiva avfallet, inberäknat
transporter. Denna genomgång bör enligt direktiven tjäna som en allmän
bakgrund till en analys av de olika frågor som är av betydelse för den
svenska beredskapen på avfallsområdet. Utredningen skall bedöma
behovet av nationellt forsknings- och utvecklingsarbete rörande behandling
och förvaring av högaktivt avfall, vilka krav som bör ställas på
lagringsplats för sådant avfall och förutsättningarna för en samlokalisering
av en förvaringsanläggning för högaktivt avfall och en upparbetningsanläggning.
Arbetet skall leda fram till en översiktlig bedömning av

NU 1974:26

21

storleken av de insatser sorn kan komma att behövas för en tillfredsställande
svensk beredskap på dessa områden. Även frågor om organisation
och lagstiftning på området ingår i utredningsuppdraget. En
förutsättning skall därvid vara att det skall ankomma på staten att
ombesörja den verksamhet som rör den slutliga förvaringen av högaktivt
avfall.

Utredningen kommer enligt vad som meddelats att lämna sin första
rapport i maj 1974. Denna rapport kommer att innehålla bl. a.
beskrivning av hur högaktivt avfall uppkommer och hur det lagras vid
olika utländska anläggningar. Chefen för industridepartementet har,
enligt vad han meddelat i ett interpellationssvar den 19 mars 1974 (RD
1974:42 s. 110), för avsikt att föreslå Kungl. Majit att till AKA-utredningen
även hänskjuta frågan om hantering och lagring av låg- och
medelaktivt avfall.

Utredningen (I 1970:16) rörande närförläggning av atomkraftverk
(ordförande: fil. lic. Hans Håkansson) har till uppgift främst att skapa
underlag för myndigheternas prövning framför allt från säkerhetssynpunkt
av konkreta närförläggningsprojekt (bl. a. Stockholms elverks
fjärrvärmeverk) men därutöver också att söka få fram ett mera allmänt
material rörande närförläggningsfrågorna utan att begränsas av de
förutsättningar i fråga om reaktorutformning och läge som gäller
beträffande anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.
Genom tilläggsdirektiv 1971 har de sakkunniga fått i uppdrag att utvidga
studien i vad gäller den mera allmänna delen för att därmed göra
resultaten tillämpliga även på andra förläggningstyper. Härigenom avses
ökad klarhet kunna vinnas om förutsättningarna för att förlägga
atomkraftverk och annan industri till samma område. Kommitténs
betänkande, som innefattar ett stort tekniskt material, är under
tryckning.

Inom delegationen för atomenergifrågor pågår arbete för att i samråd
med centrala driftledningen undersöka riskerna för sabotage vid kärnkraftsanläggningar.
Inom delegationen pågår också andra utredningar på
kärnsäkerhetsområdet; bl. a. arbetar delegationen på en rapport till det
internationella atomenergiorganet, IAEA, rörande den inhemska kontrollen
av klyvbart material.

Delegationen har vidare fått i uppdrag att utarbeta redogörelser
rörande för det första erfarenheterna av kvalitetskontroll av kärnkraftverk
i Sverige, för det andra planerade säkerhetsåtgärder för att skydda
transporter av klyvbart material och förhindra sabotage vid kärnkraftsanläggningar
och för det tredje förfarandet vid säkerhetsgranskning av
kärnkraftverk. I utredningsarbetet om förhindrande av sabotage deltar
rikspolisstyrelsen och centrala driftledningen.

Jämsides med utredningarna har, enligt vad chefen för industridepartementet
meddelat i ett interpellationssvar (RD 1973:149 s. 134), uppdrag
lagts ut på försvarets forskningsanstalt att undersöka risken för att
otillåten framställning av kärnvapen skall bli möjlig vid en utbyggd
kärnkraftsproduktion i Sverige.

NU 1974:26

22

Miljövårdsberedningen behandlade kärnkraftens säkerhetsaspekter vid
ett möte i oktober 1973. Ett utförligt referat av förhandlingarna har
publicerats i tidskriften Aktuellt i industripolitiken 1974 nr 1.

Riksdagsbeslut 1973 rörande den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftsproduktionen I

anledning av en motion, vari tanken på ett förbud mot vidare
utbyggnad av atomkraftverk framfördes, ägnade näringsutskottet i sitt
betänkande förra året (1973:49) angående energiförsörjningen ganska
stort utrymme åt frågan om vilka konsekvenser kärnkraftsproduktionen
kan få från säkerhetssynpunkt. Efter att ha berört olika forskningsinsatser
och i debatten förekommande ståndpunkter uttalade utskottet att det
ansåg sig sakna tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande i
frågan. Den kritik som framförts mot satsningen på kärnenergi var dock,
menade utskottet, så allvarlig att den tills vägande mot bevisning kunnat
förebringas eller tekniken vidareutvecklats inte fick förbigås. Utskottet
hänvisade till utredningsarbete och diskussioner i Sverige och utomlands
om atomkraftsutbyggnaden och säkerheten. De fakta och forskningsrön
som kom fram måste få påverka omfattningen och inriktningen av den
svenska kärnkraftssatsningen, sade utskottet, och det långsiktiga utbyggnadsprogram
för atomkraften som hade framlagts av kraftindustrin och
som redovisades i statsverkspropositionen 1973 borde inte fastläggas.
Frågan om atomkraftens utbyggnad måste kontinuerligt omprövas mot
bakgrund av bl. a. säkerhetsriskerna och långsiktsplanerna således göras
flexibla så att handlingsfriheten inte låstes. Som förbehåll vid sitt till
styrkande av statsverkspropositionens förslag angående energiförsörjningen
uttalade utskottet: ”Inga beslut att bygga ut kärnkraften
ytterligare bör fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande
bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, har
förelagts riksdagen.” Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen Kungl.
Maj:t till känna som sin mening. En reservation hade avgivits av
företrädare för centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Reservanterna
ville ha ett moratorium i fråga om utbyggnad av kärnkraftsproduktionen
och föreslog därför en lag enligt vilken tillstånd enligt
atomenergilagen (1956:306) att driva atomreaktor etc. inte skulle få
lämnas under tiden fram till den 1 juli 1974.

Interpellationssvar

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson berörde utbyggnaden
av kärnkraftverk i svar den 7 december 1973 på fyra
interpellationer i energifrågor (RD 1973:149 s. 127 f.), bl. a. en interpellation
(1973:126) av fru Hambraeus (c) om en allsidig information
rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor. Han citerade det ovan återgivna
riksdagsbeslutet i ämnet våren 1973 och anförde i anslutning därtill bl. a.
följande.

NU 1974:26

23

Utbyggnad av kärnkraftverk sker f. n. på fyra platser i landet,
nämligen Värö, Barsebäck, Forsmark och Simpevarp utanför Oskarshamn.
1 början av 1980-talet kommer reaktorer om tillsammans ca 8 000
MW att ha tagits i drift på dessa platser. Med hänsyn till att
elkonsumtionen ökade relativt långsamt under 1971 och 1972 har en viss
justering av tidigare konsumtionsprognoser gjorts och planeringsläget
inom kraftindustrin är nu sådant att något beslut att bygga ut
kärnkraften ytterligare inte behöver fattas förrän år 1975. Vissa konkreta
åtgärder, t. ex. beträffande upphandling av kärnbränsle, måste dock
vidtas.

Några stationslägen utöver de fyra nämnda har tills vidare inte
anvisats. Frågor rörande lokalisering av nya miljöstörande industrianläggningar,
däribland kraftproduktionsanläggningar, behandlas inom ramen
för arbetet med den fysiska riksplaneringen i överensstämmelse med de
riktlinjer härför som fastslogs av statsmakterna för ett år sedan. Vad
särskilt gäller kärnkraftverk innebär dessa riktlinjer att utbyggnaden tills
vidare bör begränsas till de redan etablerade lägena i avvaktan på
resultatet av fortsatta undersökningar beträffande lokaliseringsförutsättningarna
för denna typ av anläggningar.

Pågående utredningsinsatser på kärnkraftsområdet har intensifierats i
syfte att ta fram det beslutsunderlag som riksdagen har begärt för sitt
ställningstagande till utbyggnadsprogrammet på längre sikt. Strävan är att
tillhandahålla ett underlag som gör det möjligt att i ett sammanhang
bedöma å ena sidan kärnkraftens säkerhet smässiga egenskaper och dess
inverkan på omgivningen, å andra sidan den förväntade energimarknad
där kärnkraften är ett av försörjningsalternativen.

Chefen för försvarsdepartementet statsrådet Holmqvist besvarade den
26 april 1974 en interpellation (1974:16) av fru Hambraeus (c), vilken
bl. a. gällde huruvida det nu pågående programmet för utbyggnad av
kärnkraften är förenligt med vår försvarspolitik. I svaret anfördes bl. a.
följande. Kärnkraften har från beredskapssynpunkt gynnsamma egenskaper
så till vida att ett kärnkraftverk kan drivas lång tid utan
bränslebyte. Under 1980-talet beräknas de svenska kärnkraftverken
kunna förses med det anrikade uran de behöver från inhemska källor. De
speciella frågor som sammanhänger med utnyttjandet av kärnkraftverk
under krig har studerats och studeras fortlöpande. De skyddselement som
reaktorer är försedda med av fredsmässiga säkerhetsskäl innebär ett gott
skydd mot anfall med konventionella stridsmedel. Därtill kommer
särskilda skyddsåtgärder. Ett sätt att ytterligare minska riskerna för
utsläpp av radioaktivitet i krig är att kärnkraftverken sätts ur drift. En
utredning rörande behovet av elkraft vid avspärrning och krig visar att vid
mitten av 1980-talet endast något eller några kärnkraftverk torde behöva
vara i drift. Utredning pågår om hur skyddet för dessa kan förbättras
ytterligare, t. ex. genom förläggning i bergrum. Statsrådets slutsats var att
förekomsten av kärnkraftverk i vårt land inte gör oss väsentligt mera
sårbara vid angrepp eller hot om angrepp än vad nu är fallet.

NU 1974:26

24

Olja och naturgas

Synpunkter i motionerna

Med utgångspunkt i nedskärningen av oljetillförseln vintern 1973—
1974 diskuteras oljans roll i energiförsörjningen relativt utförligt i
motionen 1974:332. Motionärerna varnar för panikattityder inför de
långsiktiga energiproblemen. De räknar emellertid med att oljan kommer
att bli för dyrbar för att användas huvudsakligen till transporter,
uppvärmning m. m. Oljan står för drygt 70 % av vårt lands energiförsörjning,
framhåller de. En strävan bör vara att nedbringa oljeberoendet. Det
marknadsekonomiska systemet bedöms bli en betydelsefull hjälp härvid.
Under förutsättning att den normala prisbildningen inte sätts ur kraft
genom regleringar kommer, säger motionärerna, ett allt högre pris på
råoljan snabbt att leda till att tidigare mindre lönsamma energiformer blir
attraktiva. Prisstegringarna kommer också att medföra att tidigare
olönsamma oljetillgångar, t. ex. olja i skiffer och sand, kan exploateras.
Med hänsyn till att oljan kommer att förbli den viktigaste energikällan
under lång tid bör Sverige, anser motionärerna, söka finna alternativa
leverantörer i framtiden och utvinna egen olja. Naturgas nämns som ett
alternativ till olja.

Även i motionen 1974:243 pläderas för inköp av olja och gas från nya
marknader, färutom från Nordsjöfyndigheterna också från Sovjetunionen.
Samarbetet med Norge föreslås i motionen 1974:1494 innefatta
överföring av norsk olja i tunnel till Jämtland för lagring i bergrum, t. ex.
i Storlienområdet, och vidare distribution bl. a. med utnyttjande av
inlandsbanan.

Tillgång till ytterligare raffinaderikapacitet är viktig för oljeförsörjningen,
anförs i motionen 1974:1491. Både från miljösynpunkt och av
andra skäl är det önskvärt att raffinaderierna läggs nära oljekällorna,
menar motionärerna, som anser att Sveriges specifika krav i sammanhanget
borde kunna tillgodoses genom långtidsavtal med något oljeproducerande
land. Skulle alternativet att — eventuellt i samarbete med andra
nordiska länder — uppföra ytterligare någon anläggning i Sverige bli
aktuellt bör enligt motionärernas mening möjligheterna att lägga en sådan
anläggning inne i landet prövas på nytt. Mera bestämt förespråkas
inlandslokalisering av ett oljeraffinaderi i motionen 1974:53. Starka
lokaliseringspolitiska skäl talar enligt motionärerna för att ett raffinaderi
förläggs till Bergslagen. Denna region har, framhålls det, drabbats hårt av
sysselsättningsproblem och skulle dra nytta inte minst av de följdindustrier
som kan uppstå i anslutning till ett raffinaderi. I motiveringen till
förslaget yttrar motionärerna att Sverige när det gäller energiförsörjning
helt har hamnat i händerna på stora internationella oljebolag, att
raffineringskapaciteten i Sverige är låg, att utbyggnad måste ske i statlig
regi och att det om senast kända reningsteknik används inte finns skäl att
avvisa inlandslokalisering av raffinaderier.

I motionen 1974:50 behandlas ingående vissa förhållanden som är
utmärkande för produktionen av och handeln med olja. Motionärerna

NU 1974:26

25

anger hur oljereserver samt produktion och konsumtion av olja fördelas
på utvecklade kapitalistländer, socialistiska länder och tredje världens
länder. De poängterar den dominans som ett fåtal multinationella
företag, i första hand de s. k. sju systrarna, har tillvunnit sig inom
oljehandeln och den vertikala integration från forskning och oljeletning
till förädling och distribution som kännetecknar dessa företag. Närmare
uppgifter lämnas om denna s. k. oljekartell, av vars sju bolag sex är
verksamma i Sverige med marknadsandelar som redovisas i motionen.
Även om Oljekonsumenterna (OK) under de senaste åren ökat sin
marknadsandel, dominerar sex av de sju systrarna klart den svenska
oljemarknaden, framhåller motionärerna. Mot bakgrund av vissa uppgifter
om de sistnämnda bolagens omsättning och nettovinst i Sverige under
olika år diskuteras så bolagens prissättning i olika led av produktions- och
distributionskedjan och deras möjligheter till vinstuttag. Bolagens successivt
förbättrade ekonomi ger dem goda förutsättningar att gå in på andra
energiområden, framhålls det, och på så sätt lägga grunden för monopol
även där. Ett förstatligande av den privata oljehanteringen i landet skulle,
menar motionärerna, medföra flera fördelar. Lägre inköpspriser skulle
kunna erhållas. Transportkostnaderna skulle kunna reduceras genom
användning av en egen transportflotta och genom bättre geografisk
fördelning av oljedepåerna. Miljövårdskraven på raffinaderierna skulle
kunna tillgodoses bättre. Detaljhandeln skulle kunna rationaliseras och de
anställda inom oljehanteringen beredas gynnsammare anställningsvillkor.
En lägre prisnivå skulle kunna uppnås. Ett förstatligande av oljehanteringen
i Sverige skulle vidare minska de utländska oljebolagens möjligheter
att monopolisera andra energislag, minska beroendet av utländskt
kapital och möjliggöra en planering för successiv övergång till andra
energikällor än olja. Det skulle också innebära ett stöd åt folken i tredje
världens oljeproducerande länder i deras kamp — bl. a. genom OPEC —
för rätten till sina egna naturtillgångar.

Staten måste skaffa sig ett fastare grepp över den samlade energiförsörjningen
i landet, hävdas i motionen 1974:543. Det resonemang varpå
denna slutsats grundas går ut på att det på längre sikt blir nödvändigt att
söka andra energikällor än olja, att en ytterligare utbyggnad av
vattenkraften inte ger ”nämnvärt med energi” men likväl bör övervägas,
att det finns all anledning att bygga ut kärnkraftsproduktionen enligt det
program som statsmakterna skisserat samt att landets torvtillgångar bör
utnyttjas som energikälla. En önskvärd direktimport av olja grundad på
avtal med de oljeproducerande länderna förutsätter en kraftig utbyggnad
av och ett ökat statligt inflytande över den svenska raffinaderikapaciteten,
säger motionärerna, som anser att det bör övervägas om ett statligt
importbolag skall ha monopol på införsel av råolja och oljeprodukter.

1 motionen 1974:1491 uttalas att det är osäkert om ett statligt
övertagande av de nuvarande oljebolagen skulle leda till det syfte som
eftersträvas, eftersom en sådan åtgärd inte ger några garantier för
fortsatta oljeleveranser. Inrättandet av en statlig inköpsorganisation för
oljeprodukter skulle enligt motionärerna kunna vara ett alternativ till en
nationalisering av de i Sverige verksamma oljebolagen.

NU 1974:26

26

Rapport om framtida svensk oljeförsörjning

På uppdrag av industridepartementet har fil. lic. Erik Moberg utarbetat
en rapport med titeln Framtida svensk oljeförsörjning. Utgångspunkten
för rapporten, som färdigställdes i november 1973, är uppfattningen
att Sverige — oavsett vad som händer med andra energiformer — kommer
att vara beroende av en stor andel olja i sin energiförsörjning under
åtminstone de närmaste tjugo åren.

I ett inledande avsnitt ges en beskrivning av de globala produktionsoch
marknadsförhållandena. Redogörelsen för oljeflödena år 1970 pekar
bl. a. på Västeuropas nära nog totala beroende av råoljeproduktionen i
Mellanöstern samt Nord- och Västafrika. Vidare framgår att de stora
konsumtionsområdena i USA och Sovjetunionen är i huvudsak självförsörjande.
Redogörelsen visar också att nästan alla stora oljetransporter
sker i råoljeledet och att raffinaderierna till mycket stor del är förlagda
till konsumtionsområdena. En kort beskrivning ges också av de multinationella
oljebolagens roll och de förändringar som f. n. i snabb takt äger
rum i förhållandet mellan bolag och producentländer — en förändring
som bl. a. innebär att bolagens inflytande i producentländerna minskar.
Vidare diskuteras prisbildningen på råolja och den avgörande roll som
OPEC-kartellen spelar för prisuppgången. De oljeproducerande ländernas
ökande kontroll över råoljan innebär bl. a. ökade möjligheter för
oljekonsumerande länder att direkt ingå bilaterala avtal med producentländerna.

De globala oljereservernas storlek diskuteras speciellt med avseende på
utvecklade reserver, dvs. reserver som inte enbart upptäckts och
befunnits utvinningsvärda utan dessutom försetts med produktionsutrustning
för borttransport av oljan, osv. Slutsatsen blir att mängden olja i
utvecklade fält mot slutet av perioden fram till 1990 är en mycket osäker
storhet. Man kan inte utesluta fortsatt god tillgång på lättutvunnen olja
från utvecklade fält, men det är också fullt möjligt att man får en
betydande knapphet på lättutvunnen olja av det slag som ingår i de
nuvarande ”proved reserves”. Det poängteras att det vid sidan av den
lättutvunna oljan redan i dag finns kända reserver av mera svårtillgänglig
olja som är åtminstone tio gånger så stora som de nuvarande ”proved
reserves”. Denna olja finns som icke utvinningsvärd rest i konventionella
oljefält, i tjärsand och i oljeskiffrar. Någon risk för att den totala
mängden potentiellt tillgänglig olja skall decimeras kraftigt under den
aktuella tidsperioden anses därför inte finnas.

1 ett avsnitt om marknadsstörningar som hot mot konsumentländernas
oljeförsörjning diskuteras först produktionsbegränsningar och produktionsavbrott.
Dessa kan vara politiskt motiverade men kan också ha
ekonomiska orsaker. En möjlighet är att sådana åtgärder sätts in t. ex. när
oljebolag och oljeländer förhandlar om råoljepriser för att driva upp dessa
priser. Permanenta produktionsbegränsningar är emellertid också tänkbara.
Syftet kan då vara att åstadkomma ett permanent högt pris och en
permanent hög produkt av pris och försåld kvantitet (monopolprissätt -

NU 1974:26

27

ning). Allmänt gäller att producentsidan i dag är avsevärt starkare än
konsumentsidan. Särskilt hög uthållighet har de förhållandevis folkfattiga
och oljerika länderna inom OPEC, t. ex. Kuwait och Saudiarabien. Som
exempel på marknadsstörningar diskuteras i rapporten också möjligheten
att prioriterade marknader utvecklas — dvs. att situationer uppstår i vilka
inte alla konsumenter konkurrerar om oljan på lika villkor. Möjlighet
finns att en del producentländers framtida oljeproduktion i betydande
utsträckning knyts upp i bilaterala avtal. Det är emellertid enligt
rapporten långt ifrån säkert att de länder som i dag ingår bilaterala avtal
verkligen kommer att bli prismässigt prioriterade på andras bekostnad.
Som exempel på marknadsstörningar diskuteras vidare de bindningar som
kan uppstå i förädlingsledet, dvs. raffineringen. Sverige importerar en
mycket stor del av sin olja i form av produkter från framför allt
västeuropeiska raffinaderier. Sverige befinner sig därför i ett beroendeförhållande
inte enbart till de råoljeproducerande länderna utan också till
ett antal västeuropeiska länder.

I fråga om det svenska oljeförsörjningssystemet framhålls bl. a.
följande. Sverige står för ca 1,5 % av den globala oljekonsumtionen.
Råolja och oljeprodukter når den svenska marknaden på flera vägar,
genom de amerikanska oljebolagen Esso, Texaco, Gulf och Mobil (26,7 %
1970), genom de europeiska bolagen BP och Shell (35,2 %), genom de
svenska företagen Nynäs-Petroleum och Oljekonsumenterna OK (25,8 %)
samt övriga företag (12,2 %). I själva verket är Sveriges beroende av de
multinationella företagen större än vad dessa siffror anger, eftersom OK
och Nynäs får en stor del av sin olja från företag. Till bilden av det
svenska oljeförsörjningssystemet hör också den låga självförädlingsgraden.
För närvarande importerar Sverige omkring 60 % av de oljeprodukter
som konsumeras i landet. I slutet av 1974 tas emellertid OK:s och
Texacos raffinaderi vid Brofjorden i bruk, varigenom en betydande
kapacitet tillförs.

Sveriges beroende av de multinationella företagen bedöms ha varit till
fördel — åtminstone från leveranssäkerhetssynpunkt — så länge dessa
bolag stod för huvuddelen av råoljeproduktionen i världen. Den snabba
förändringen av relationerna mellan oljebolag och oljeproducerande
länder leder möjligen till att situationen försämras. Diskussionen utmynnar
i slutsatsen att det nämnda beroendet kan skapa problem, framför
allt om inga stora nyupptäckter av olja utanför OPEC-området sker och
om den ökade del av den globala råoljeproduktionen som produceras vid
sidan om de stora oljebolagen binds upp i bilaterala långtidsavtal mellan
producent- och konsumentländer. Då skulle de stora bolagen inte längre
fungera som det effektiva riskfördelningsinstrument de varit hittills.

Ett avsnitt i rapporten ägnas åt Nordsjön som oljeproduktionsområde.

F. n. utvinns i Nordsjön endast mindre kvantiteter råolja, framför allt i
Ekofiskfältet på norskt kontinentalsockelområde. Man har emellertid
hittat ett flertal säkert kommersiella fyndigheter på såväl norskt som
brittiskt och danskt område. De beräkningar som redovisats pekar på en
sammanlagd produktion på åtminstone 100 miljoner ton i början av

NU 1974:26

28

1980-talet, möjligen avsevärt mer. Det påpekas.emellertid att oljefält i
Nordsjön av tekniska och ekonomiska skäl sannolikt kommer att tömmas
relativt fort, varför också Nordsjöns produktionsperiod kan komma att
bli kort.

Rapporten avslutas med en genomgång av de olika hoten mot den
svenska oljemarknaden och en diskussion av tänkbara oljepolitiska
åtgärder. Hoten är i princip av två slag, nämligen hot om stora och snabba
prisstegringar och hot om leveransbegränsningar. Möjligheterna att genom
oljepolitiska åtgärder från svensk sida påverka prisutvecklingen är enligt
rapporten mycket små. Leveransbegränsningar av olika slag bedöms som
ett påtagligt och allvarligt hot mot den svenska oljeförsörjningen. I
rapporten diskuteras bl. a. möjligheterna till egen produktion av olja
genom oljeletning eller genom köp av redan upptäckta fyndigheter.
Ytterligare ett sätt att säkerställa långvariga oljeleveranser är att träffa
långtidsavtal med råoljeproducenter, antingen oljebolag eller oljeproducerande
länder. Hållfastheten hos långtidsavtal antas öka om producenten
på något sätt står i beroendeförhållande till konsumenten. Som exempel
nämns att ett producentland engagerar sig i raffinaderier i Sverige.

Interpellationssvar

Sveriges försörjning med olja och naturgas har behandlats av chefen
för industridepartementet i interpellationssvar den 7 december 1973 (RD
1974:149 s. 127 f.) och den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85 och 110).

Vid det förra tillfället berördes de då aktuella svårigheterna på
oljemarknaden. Statsrådet slog fast att den svenska energipolitiken under
de närmaste två tre årtiondena måste utgå från att huvuddelen av vårt
energibehov får täckas med importerade bränslen. En huvuduppgift för
svensk energipolitik blir därför, framhölls det, att i möjligaste mån säkra
tillgång till importbränslen på längre sikt. Statsrådet angav vissa viktiga
punkter i ett svenskt oljepolitiskt program; dessa punkter skulle i
tillämpliga delar även gälla naturgas. Kompletterande uppgifter och
synpunkter lämnades i de senare svaren. Sammanfattningsvis har bl. a.
följande anförts.

Försök görs att få egna svenska andelar i olje- och gasfyndigheter. Det
halvstatliga Oljeprospektering AB har varit verksamt sedan år 1969 och
bedrivit borrningar efter olja och gas i Skåne, på Gotland och på
kontinentalsockeln i Östersjön. Det nuvarande programmet avslutas
under år 1974. Intressenterna får i samband därmed ta ställning till om
verksamheten skall förlängas. Det likaledes halvstatliga Petroswede AB -bildat år 1973 - avser att bedriva borrningar i bl. a. Nordsjön. Dessa
insatser i prospekteringsledet är emellertid begränsade, och även i bästa
fall kan de ge utdelning först efter lång tid.

Möjligheterna att träffa långtidsavtal med länder eller företag som
förfogar över stora energitillgångar undersöks. Sverige har ett starkt
intresse för samverkan med Norge beträffande fyndigheter utanför den
norska kusten. Särskilt gäller detta när eventuella fyndigheter i de

NU 1974:26

29

nordligare delarna aktualiseras. Man kan dock inte räkna med någon
tillförsel från dessa områden förrän in på 1980-talet.

Regeringen har tagit kontakter med olika oljeproducerande länder i
Afrika och kring Persiska viken för att undersöka möjligheterna för
långsiktiga överenskommelser. Dessa kontakter avser regeringen att
intensifiera. En arbetsgrupp har bildats för att samordna ansträngningarna
att säkra råoljetillförseln. Även import av sovjetisk råolja ter sig i ett
längre perspektiv intressant.

Studier av de stora oljebolagens roll i oljeförsörjningen pågår eller
förbereds i olika nationella och internationella organ. Resultaten härav
och det kompletterande material som tas fram på svensk sida kommer att
redovisas så snart arbetet avslutats.

Olika kontakter har tagits i fråga om införande av naturgas som
energiråvara i Sverige. Kontakten med Sovjetunionen har varit mest
konkret och haft den preliminära inriktningen att möjliggöra leveranser
från slutet av 1970-talet. Även mellan svenska regeringen och norska
myndigheter har förekommit kontakter beträffande naturgas.

Frågan om att raffinera råolja i ett nytt polskt oljeraffinaderi
diskuteras av svenska intressen.

Utredning rörande vissa beredskapsfrågor inom energiområdet

Med hänvisning till oljekrisen vintern 1973—1974 och de ransoneringar
som då infördes har chefen för handelsdepartementet tillkallat en
utredning (H 1974:03) rörande vissa beredskapsfrågor.

Utredningen — vars uppmärksamhet särskilt skall inriktas på fredskriser
— skall granska och värdera olika lösningar för att begränsa
förbrukningen av energi. I samarbete med berörda myndigheter, oljeföretagen
och storförbrukarna skall utredningen undersöka möjligheterna att
förbättra informationen om försörjningsläget. Genom att följa det
utredningsarbete rörande oljebolagens agerande och möjlig utformning av
ett fördelningssystem som äger rum på det internationella planet skall de
sakkunniga skaffa underlag för överväganden av hur myndigheter i
Sverige skall få erforderlig information om internationell oljeförsörjning.

Petroindustriutredningen m. m.

Petroindustriutredningen (I 1972:04; ordförande: f. d. generaldirektör
Erik Grafström) har att utreda frågan om transport, raffinering och
förädling av olja och naturgas. I direktiven tas bl. a. upp frågan om den
framtida lokaliseringen av raffinaderier och petrokemisk industri. Härvid
hänvisas till material som framlagts av rörtransportutredningen i betänkandet
(SOU 1970:57) Olja i rör och till förarbetena för den fysiska
riksplaneringen. De sakkunniga skall enligt direktiven särskilt uppmärksamma
de miljö- och sysselsättningseffekter samt de krav på samhällsinvesteringar
som följer av olika utbyggnads-, kapacitets- och lokaliseringsalternativ.
Analyser skall göras av alternativa lokaliseringar såväl vid

NU 1974:26

30

kust som i inlandet för raffinaderier och petrokemisk industri separat och
i olika kombinationer. I fråga om transporter skall bedömningarna avse
såväl nuvarande transportsystem som rörledningar.

Utredningen publicerade i slutet av år 1973 lägesrapporten (Ds I
1973:5) Petroindustrin i Sverige — en inventering. Hör redogörs bi. a. för
en första ansats till analys av olika raffinaderilokaliseringar.

1 interpellationssvar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 111) meddelade
chefen för industridepartementet att han ämnade föreslå Kungl. Maj:t att
petroindustriutredningen med förtur skulle behandla frågan om den
framtida raffinaderiutbyggnaden och senare i år redovisa material som
belyser de samhällsekonomiska konsekvenserna vid val av alternativa
orter för kust- och inlandslokalisering.

I svar samma dag på en enkel fråga av herr Green (s) anförde chefen
för industridepartementet (RD 1974:42 s. 77) att ett inlandsraffinaderi
lokaliserat till Bergslagsområdet fortfarande finns med som ett alternativ
vid planeringen för ökad raffinaderikapacitet i landet. Det meddelades —
liksom i det förut nämnda interpellationssvaret - att industridepartementet
i samarbete med Statsföretag AB inlett förprojekteringen av ett nytt
raffinaderi med en årlig kapacitet på 7—10 miljoner ton. Utvärdering av
alternativa lokaliseringar utgjorde ett led i förprojekteringen. Statsrådet
framhöll emellertid att inlandslokalisering från ekonomiska synpunkter
oftast framstår som mindre attraktiv än kustlokalisering.

Vattenkraft

Synpunkter i motionerna

När det gäller vattenkraft bör man, anförs i motionen 1974:1491, i
första hand ta till vara de stora möjligheter som föreligger att öka
kapaciteten i befintliga kraftverk och bygga nya kraftverk i redan
reglerade älvdelar. Det anses däremot inte finnas någon anledning att
frångå tidigare fattade beslut om att vissa av de från natursynpunkt mest
värdefulla älvarna skall reserveras för framtiden. Samma uppfattning
framförs i motionen 1974:332.

Mera utförligt diskuteras vattenkraftens utnyttjande i motionerna
1974:540 och 1974:1127. En utgångspunkt är här att det är angeläget att
minska oljeberoendet i energiförsörjningen. Man räknar med, anförs det i
motionen 1974:540, att ca 65 % av vår vattenkraft är utbyggd. Med
hänsyn till oljeprisernas uppgång torde dock de ekonomiska relationerna
ha förskjutits till förmån för vattenkraften. Även miljöskäl talar, menar
motionärerna, för att vattenkraftsresurserna tillvaratas bättre. Vattenkraften
är en ren form av energi, framhåller motionärerna, som också pekar
på att det är naturligt att utnyttja tekniska möjligheter till ökad effektutvinning.
De anser att en inventering och bedömning av vilka vattenkraftsresurser
som ytterligare är utbyggbara bör ske med beaktande av
ekonomiska, miljömässiga och energipolitiska aspekter. Vattenkraften är
den miljövänligaste av alla energikällor, helt i avsaknad av besvärande

NU 1974:26

31

avfallsprodukter, sägs i motionen 1974:1127. Ett fullt utnyttjande av
vattenkraften i redan utbyggda och reglerade system har enligt motionärerna
enbart positiva effekter för natur och miljö. Enligt utredningar från
olika håll, bl. a. från Tidans regleringsförening, finns mycket stora
outnyttjade energieffekter att ta till vara utan större kostnader, uppger
motionärerna. Svårigheterna skulle i dag snarast vara att få köpare till
elkraften vid de försäljningsvillkor som gäller.

Likartat är resonemanget i motionen 1974:548. Där berörs förekomsten
av en elkraftsreserv — som bedöms vara betydande — i de mindre
vattendragen med många små nedlagda kraftstationer och möjligheter till
ytterligare utbyggnad. Den främsta orsaken till de mindre kraftverkens
tillbakagång är, säger motionärerna, deras dåliga lönsamhet, vilken beror
bl. a. på att deras överskottskraft under natt- och helgtid givit ringa eller
ingen ersättning, medan erforderliga energitillskott utifrån dragit höga
kostnader. En förändring av prissystemet skulle kunna öka den egna
kraftproduktionens värde. Motionärerna hänvisar till en överslagsmässig
beräkning enligt vilken ett bättre utnyttjande av Örebro läns tre
älvsystem skulle innebära en 20-procentig ökning av länets elkraftsproduktion.

Även i motionen 1974:848 påtalas att många små kraftverk —
bygdekraftverk — nödgats upphöra på grund av dålig lönsamhet. Som
anledning till denna nämns utom låg ersättning vid försäljning till
riksnätet också höga kostnader för renoveringar och moderniseringar. För
utnyttjande av de mindre vattendragen för rationell elkraftsproduktion
förutsätts enligt motionärerna inhemsk konstruktion och tillverkning av
standardiserade ”minikraftverk” av rörturbintyp. Dessa skulle vara
självsynkroniserande till riksnätet och även i övrigt fordra ringa tillsyn.
Tillverkningen och anläggningsarbetena skulle, tillägger motionärerna, ge
goda tillfällen till sysselsättning. I ett antal punkter anges, med
omnämnande av olika tekniska detaljer, hur anläggningarna skulle utföras
och drivas.

Vattenkraftens betydelse som energikälla understryks också i motionen
1974:131. Det anges samtidigt som förståeligt om krav reses på att några
älvar reserveras för forskning och friluftsliv. Motionärerna anser det
mycket angeläget att möjligheterna till effektivisering av befintliga
kraftverk kartläggs. Indalsälvens kraftproduktionsförmåga bör, hävdar de,
utnyttjas maximalt i första hand inom de ramar som gällande vattendomar
utgör. I motionen refereras en inom statens vattenfallsverk utförd
inventering av förutsättningarna för en upprustning och utökning av
kraftstationerna i älvens nedre del. En utbyggnad skulle, framhålls det, ge
ett betydelsefullt tillskott av sysselsättningsmöjligheter i det berörda
området. Den försvåras dock av att det är ett ganska stort antal olika
bolag — vilka kan ha skilda intressen — som äger kraftstationerna i älven.

I motionen 1974:1494 föreslås att den skisserade tunneln för
oljetransport från Norge till Jämtland (jfr ovan s. 24) skall till en del
utnyttjas för avlopp av vatten från flera kraftverk i fjällen, alla eller de
flesta på norskt område. Avsevärda vattenmagasin skulle erhållas genom

NU 1974:26

32

att stora delar av borrmassorna för tunneln användes till vatten för att
förstora berörda fjällsjöar. Motionären räknar med att det närmast — eller
inom — Sverige belägna kraftverket i det tilltänkta systemet eventuellt
kan kombineras med vindpumpverk för påfyllnad av ytterligare vattenvolymer
till reservoaren.

1 motionen 1974:1119 anförs med anledning av en under energikrisen
vintern 1973—1974 planerad tillfällig sänkning av vattenståndet i Vänern
med 45 cm — mot vilken ingen erinran riktas — betänkligheter mot att
liknande vattensänkningar skulle komma att tillåtas även i framtiden.
Hamnar vid Vänern skulle då inte kunna ta in tyngre tonnage än tidigare
och skulle därigenom gå förlustiga möjligheter som annars öppnats
genom den nu pågående utbyggnaden av Trollhätte kanal.

Vissa utredningar

Utredningen (C 1972:02) rörande vattenkraftsutbyggnader i södra
Norrland och norra Svealand (utredningsman: f. d. landshövding Ossian
Sehlstedt) har till uppgift att svara för en sammanställning och analys av
det underlagsmaterial som behövs för att möjliggöra en prövning i ett
sammanhang av utbyggnadsplanerna för vattenkraft i huvudälvarna i
södra Norrland och i norra Svealand. Den sakkunnige skall göra en analys
av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftsutbyggnader
i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven
med bifloder. De berörda älvsträckorna skall beskrivas med
avseende på sitt värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som
kraftekonomisk synpunkt. Mot bakgrund härav skall den sakkunnige
lägga fram förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra
en prioritering av olika vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige bör
också belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter på lång
och kort sikt. Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1974.

Svenska kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk inventerar i
samarbete alla utbyggnadsmöjligheter i vattenflödena norr om Indalsälven.
Därvid beaktas inte bara större projekt utan även mindre projekt i de
s. k. skogsälvarna. Statens naturvårdsverk avser att under våren och
sommaren 1974 göra en särskild undersökning av skogsälvarna för att
belysa vilka konsekvenser vattenkraftsutbyggnader där kan få från miljöoch
naturvårdssynpunkt.

Interpellationssvar

I svar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 123) på en interpellation
(1974:29) av herr Leuchovius (m) angående ianspråktagande av nedlagda
eller otillräckligt utnyttjade vattenkraftverk hänvisade chefen för industridepartementet
statsrådet Johansson till pågående utredningsarbete i
Svenska kraftverksföreningens och statens vattenfallsverks regi (se ovan).
Med anledning av att interpellanten tagit upp möjligheterna att bättre

NU 1974:26

33

utnyttja befintliga eller nedlagda småkraftverk och gamla kvarnar anförde
statsrådet följande synpunkter.

Det är från lönsamhetssynpunkt inte längre tänkbart att driva
enstaka kraftverk med bemanning. Därför har man successivt gått över
till att automatisera driften. De tekniska installationer som detta kräver
är emellertid så pass omfattande att små kraftverk ter sig olönsamma
även vid en långt gående automatisering av driften. Vidare är småkraftverken
ofta byggda enbart för lokal produktion. Om de skall anslutas till
och samköra med riksnätet måste de kompletteras med bättre reglerutrustning
och - av säkerhetsskäl — även med viss skyddsutrustning, så att
stationen automatiskt kopplas ur vid fel på närliggande delar av riksnätet.
De erforderliga moderniseringarna och ombyggnaderna, som således ofta
är föranledda av säkerhetsskäl, blir kostsamma, särskilt om det rör sig om
mycket små kraftstationer. Det torde därför framdeles bli svårt att annat
än i undantagsfall utnyttja dessa små stationer för samköming med
riksnätet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om elkraftsproduktionen i Indalsälven I

en motion vid 1973 års riksdag begärdes en skyndsam utredning av
förutsättningarna att upprätta ett utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen
i Indalsälven. Näringsutskottet (NU 1974:49 s. 16) hänvisade till
den pågående utredningen rörande vattenkraftsutbyggnader i bl. a. södra
Norrland och till en i motionen omnämnd inventering av möjligheterna
att utöka kraftstationerna i älven vilken utförts av statens vattenfallsverk.
Utskottet sade sig utgå från att en utbyggnad skulle komma till stånd om
utredningsresultaten talade för en sådan. Motionärernas yrkande om
ytterligare en utredning avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Avtappning av Vänern

Det s. k. sjökortsdjupet i Vänern ligger ca 65 cm över den sänkningsgräns
som medgivits av vattendomstolen. Statistiskt sett förekommer
ungefär vart tionde år att elkraftssituationen aktualiserar en avtrappning
till lägre nivå än den normala. Varaktigheten av en sådan sänkning av
vattenståndet brukar inskränkas till ca två månader. En avtappning
föregås av kontakter med sjöfartsverket och med rederinäringen. Huvuddelen
av sjöfarten i Vänern påverkas inte av en nivåsänkning. Den
planerade sänkning av vattenståndet med 45 cm som berörs i motionen
1974:1119 behövde inte genomföras.

Andra energikällor

Synpunkter i motionerna

I motionen 1974:332, där bl. a. krävs en redovisning av den forskning

3 Riksdagen 1974. 17 sami Nr 26

NU 1974:26

34

som bedrivs rörande olika alternativa energikällor, betonas allmänt att
staten har ett stort ansvar för att stimulera och initiera forskning på det
energipolitiska området. Rörande vissa framtida energikällor, såsom
solenergin och den geotermiska energin, har vårt land små möjligheter att
isolerat bedriva forskning och utveckling, framhålls det. Sverige bör
emellertid aktivt söka delta i det internationella samarbetet på energiområdet,
bl. a. inom EG.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna i syfte att få fram om möjligt
ofarliga energikällor måste öka, sägs det i motionen 1974:243. Motionärerna
berör en rad olika alternativa energikällor. Den tekniska utvecklingen
inom kolsektorn har varit begränsad till följd av att kolet slagits ut
av oljan, framhåller de. Ny teknik för kolbrytning och utvinnande av
produkter ur kol utvecklas dock snabbt. Ett kolbaserat energiverk med
produktion också av plastråvara m. m. skulle kunna förläggas i anslutning
till det nya koksverket i Luleå. Vindkraft nämns som ett möjligt
komplement i elförsörjningssystemet, bl. a. för leverans av elkraft till
fritidsbyar, telelänkar och militära installationer. Vid utnyttjande av
landets tillgångar av torv och skiffrar måste, understryker motionärerna,
tas stor hänsyn till miljön. Statsmakterna borde vidta åtgärder som
stimulerar till ett bättre utnyttjande av avfall från industrin, främst
skogsindustrin, i förädlingsprocessen och för uppvärmning. Ett intensifierat
arbete på att utveckla nya energikällor bör utgå från att de fossila
bränslena förbehålls u-länderna. De rika länderna får däremot satsa på en
dyrare utveckling av andra energikällor, av vilka nämns solenergi — som
möjligen skulle kunna överföras till jorden med satelliter -, fusionsenergi,
metan framställd ur avfall, geotermisk energi, bioenergi samt värme ur
haven.

Tanken på att energiproduktion vid industrier skall stimuleras
återfinns också i motionen 1974:1522, där det sägs att en snabb
expertbedömning torde vara tillräcklig för att prestera ett gott underlag
för praktiska åtgärder på området. Vindkraften tas upp i motionen
1974:862, där det bl. a. hänvisas till utländska projekt. Praktiska försök
borde enligt motionärernas mening igångsättas inom begränsade områden
vid kusterna. I motionen 1974:847 beskrivs i korthet en patentsökt
uppfinning för utnyttjande av energin i vattnets vågrörelse. Statsmakterna
borde, menar motionären, ge sitt stöd till fortsatt utveckling av en
prototyp till denna anordning.

Att kol på nytt bör kunna bli ett alternativ till oljan och därvid
användas både i konventionella och i nya former framhålls också i
motionen 1974:1491. Med tanke härpå borde bl. a. transportmöjligheter
och inskeppningsanordningar inventeras, anser motionärerna. De påpekar
vidare att inhemska bränslen såsom torv, ved och bark kräver en
omfattande transportapparat. Ökade insatser av utvecklingsarbete på
detta område förespråkas. Uppförandet av energianläggningar för utnyttjande
av olika inhemska bränslen borde också stimuleras. Skärpta krav
borde uppställas beträffande installation i privata bostadsfastigheter av
uppvärmningsanordningar för vilka alternativa bränslen kan användas.

NU 1974:26

35

Flexibiliteten i våra system för uppvärmning har försummats, hävdas
det i motionen 1974:332. Rekommendationer att uppvärmningsanläggningar
skulle vara möjliga att elda även med inhemska bränslen har
negligerats, med påföljd att en stor del av landets eldningspannor inte
utan betydande kostnader och tidsutdräkt kan göras användbara för ved,
torv o. d. Motionärerna förordar stöd till och utvidgning av de åtgärder
som överstyrelsen för ekonomiskt försvar vidtagit för att utröna
möjligheterna att använda mer torv i bränsleförsörjningen. De vill också ha
försöksverksamhet med andra inhemska bränslen, i första hand bark men
även sopor. I andra regioner än storstadsregionerna bör, menar de,
avfallsbränslen från skogsindustrin samt sopor och torv successivt kunna
ersätta olja och kol som huvudbränsle. Staten bör ge stöd till projekt i
kommuner som syftar till att använda en större mängd inhemska
bränslen. Önskemålet att värmeanläggningarna skall tillåta byte av bränsle
— något som betecknas som angeläget både från ekonomisk synpunkt
och från beredskapssynpunkt — bör enligt motionärerna tillgodoses dels
genom att konvertibla aggregat föreskrivs vid nyanläggning, dels genom
att staten med ekonomiska medel stimulerar tillsats av s. k. förugnar till
alla pannor som i dag inte kan eldas med inhemska bränslen.

Ökad användning av bränntorv förespråkas mest utförligt i motionen
1974:244. Motionärerna erinrar om de svenska torvmossarnas stora
utsträckning — mer än 6 miljoner hektar — och om att torv utnyttjas i
stor skala i länder som Sovjetunionen, Finland, Irland och Canada.
Särskilt behandlas förhållandena i Finland, där ett kraftvärmeverk som
kan eldas med enbart torv färdigställdes år 1972 och ett annat är under
uppförande. Torvproduktionen i Finland har skapat arbetstillfällen i
arbetslöshetsbygder, framhåller motionärerna, och torven har också visat
sig kunna läggas till grund för kemisk industri. Det hänvisas i motionen till
hur torvproduktionen berörts i olika utredningar och propositioner;
slutsatsen är att statliga instanser endast i krislägen visat påtagligt intresse
för utnyttjande av torv som bränsle. Motionärerna ställer denna
inställning i kontrast till andra tendenser i energipolitiken — att Sverige
alltmer intimt knutits till de internationella oljebolagen, att kampanjer
drivits för exploatering av de sista oreglerade älvarna och att propaganda
drivits för eluppvärmning av bostadshus. Staten bör, menar motionärerna,
otvivelaktigt svara för forskningen rörande utnyttjande av bränntorv,
och staten bör då också åt sig garantera forskningens resultat genom att
inventera torvfyndigheterna och på lämpligt sätt säkra dem i allmän ägo.

Även i motionen 1974:48 ägnas stor uppmärksamhet åt erfarenheterna
från Finland i fråga om utnyttjandet av torv som energikälla. På dessa
erfarenheter borde, menar motionärerna, omedelbara åtgärder i Sverige
kunna baseras. Så borde t. ex. verkställas ingående undersökningar om
anläggande av torveldade kraft värmeverk. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar borde omgående få medel för forskning som kan göra det möjligt
att utveckla driftformer som gör torven till ett konkurrenskraftigt
bränsle. Liknande synpunkter framförs i motionen 1974:1512. Som
ämnen för undersökningar nämns där bl. a. kartering av torvmossarna,

NU 1974:26

36

analys av torvens innehåll samt problem förknippade med awattning,
utvinning och transport av torv. Förslaget om en försöksanläggning i
Sandvikenområdet för tillverkning av frästorv framläggs med hänvisning
till att överstyrelsen för ekonomiskt försvar aktualiserat frågan om
uppförande av sådana anläggningar.

Från samma premisser som i de senast nämnda motionerna dras i
motionen 1974:549 slutsatsen att torven bör få ökad användning som
energikälla. Inom ramen för ett nordiskt samarbete inom energiförsörjningen
bör, anser motionärerna, sökas en sådan lokalisering av de
torveldade kraftverken att en kombination med oljeeldning kan åstadkommas.
Man bör därvid räkna med olja från norska oljefyndigheter eller
lagrad inom områden med isfria hamnar. Vid förläggning i Sorseleområdet
— varmed motionärerna avser Sorsele och Arjeplog - skulle det vara
intressant med oljelagring i Mo i Rånå i Norge. Ett kraftverk i
Älvdalen-Särna-ldre-området för kombinerad torv- och oljeeldning
skulle kunna anknyta till oljelagring i Trondheim och skulle kunna
utnyttja ett redan utbyggt distributionsnät. I båda de angivna regionerna
finns, framhålls det, god tillgång till torvmossar.

Bristen på råvaror kan få allvarliga konsekvenser för skogsindustrins
vidare utbyggnad, sägs det i motionen 1974:151 1, och man bör därför
utreda möjligheterna att utnyttja även hyggesavfallet inom skogsindustrin.
Detta skulle kunna ske vid såväl fiberskive-som cellulosatillverkning,
dock först efter ett omfattande utvecklingsarbete. Dessutom skulle
hyggesavfallet kunna tjäna som en värdefull energikälla, menar motionären.
Ett sådant maskinsystem bör dock eftersträvas att de kväverika
delarna av trädet — bark, löv och barr — blir kvar i skogen. Motionären
hänvisar till ett av Nordiska rådet initierat forskningsarbete på området,
för vilket ledningsansvaret handhas av Finland.

Liknande tankegångar återfinns i motionen 1974:329, som innehåller
motiveringen till yrkandet i motionen 1974:338. Det spillvirke som
lämnas kvar i skogarna representerar stora värden och borde utnyttjas
dels som bränsle, dels som material inom exempelvis byggnadsbranschen,
säger motionärerna. Förutom att produktionsmetoderna inom skogsbruket
borde utvecklas så att spillvirket tillvaratogs effektivare, borde
åstadkommas funktionssäkrare värmepannor för vedeldning, vilka genom
höggradig automatik och minimala krav på tillsyn skulle kunna bli ett
attraktivt alternativ till oljeeldade pannor.

Av industridepartementet publicerad översikt över inhemska energikällor

Ett omfattande utredningsarbete pågår, bl. a. med anknytning till
energiprognosutredningen, för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas
omfattning och förutsättningarna för deras utnyttjande. I avvaktan
på den samlade redovisning och utvärdering av dessa resurser som
förutsätts ingå i utredningens slutrapport har industridepartementet i sin
tidskrift Aktuellt i industripolitiken (1974 nr 2) publicerat en redogörelse
som underlag för den aktuella energidebatten. Om energikällor som

NU 1974:26

37

berörs i motionerna inhämtas i redogörelsen bl. a. följande.

Vindkraft har tidigare i viss utsträckning tagits till vara i
väderkvarnar och i små vindmotorer. På många håll görs nu satsningar för
att närmare studera vindkraftens möjligheter. I USA.s forskningsprogram
för tiden 1975—1979 har ett belopp motsvarande 150 miljoner kronor
avsatts för utveckling av effektiva vindkraftsystem. Närmast siktar man
på tre försöksanläggningar, en på 150 kW med konventionell konstruktion
av två på 100 kW resp. 1 000 kW med en ny konstruktion. Att
satsningen på vindkraften inte är större betraktas som en indikation på
att man inte har så stort hopp att vindkraften skall kunna ge några större
bidrag till energiförsörjningen. Den allmänna uppfattningen, i USA,
Frankrike och på andra håll där man gör betydande försök med
vindkraft, uppges vara att vindgeneratorer kanske kan få en teknisktekonomiskt
rimlig tillämpning för produktion av små energimängder i
områden som är speciellt lämpliga från vindsynpunkt.

Även i Sverige pågår vissa studier och försök med vindkraft, främst då
hos statens vattenfallsverk och Sydsvenska Kraft AB och i STU:s
energinämnds regi.

Instrålningen av solenergi utmärks i Sverige av stora årstidsvariationer.
Per år och m2 uppgår den från solen till jorden instrålande energin
på Sveriges breddgrad till ca 1 000 kWh; som jämförelse kan nämnas att
motsvarande instrålning i Sahara är ca 2 300 kWh.

Det pågår ett omfattande globalt utvecklingsarbete för att möjliggöra
direkt tillvaratagande av solenergin. Utvecklingsstadierna varierar kraftigt
för olika typer av projekt. Uppvärmning av vatten är i mindre skala
kommersiellt realiserad i tropikerna, medan elproduktion i s. k. solkraftverk
befinner sig på ett grundläggande forskningsstadium. Även om
insatserna på utveckling av solenergin är förhållandevis stora - USA
satsar t. ex. 1 miljard kronor under perioden 1975—1979, medan Japan
satsar 14 miljoner kronor per år — räknar man med att solenergin inte
förrän tidigast om 30 år torde kunna ge mer betydande bidrag till
energiförsörjningen.

Redan nu bidrar solen i betydande utsträckning till uppvärmningen av
våra hus. Eftersom denna och övrig basenergi, t. ex. värmeavgivningen
från personer, finns med i de grundläggande förutsättningarna för
dimensioneringen av husen och deras värmeanläggningar, betraktas den
inte som en direkt energikälla. Oavsett om man räknar med denna
gratisvärme från solen som en förutsättning eller som en värmekälla kan
man förutse att den tekniska utvecklingen kommer att göra det möjligt
att tillvarata ännu mera av solenergin på detta sätt. I försöksbyggnader i
bl. a. Alperna har man genom att montera värmeuppsamlande kollektorer
på husets tak och söderfasad kunnat öka solvärmeandelen så att
ytterligare uppvärmning inte fordras förrän vid —20 C. I detta sammanhang
bör även utvecklingen av den s. k. värmepumpen nämnas. Man
arbetar dels på projekt där man med värmepump nyttiggör temperaturskillnader
i naturen för byggnadsuppvärmning, dels på projekt där
värmepumpen används för att återvinna energi ur utgående ventilations -

NU 1974:26

38

luft och för att transportera överskottsenergi, t. ex. från en solbelyst
fasad till delar av byggnaden där uppvärmningsbehov föreligger.

Stora tillgångar av torv finns i Sverige. Enligt en äldre kartläggning
av Sveriges geologiska undersökning finns i södra och mellersta Sverige ca
25 000 miljoner m3 torv, varav dock knappt hälften bedömts vara
tekniskt möjlig att använda som bränntorv. Det mesta härav faller på små
myrar. För norra Sverige finns endast uppgifter om myrareal. Totalt
räknar man med att det i Sverige finns 6 miljoner hektar torvmark.

Nybildning av torv sker så långsamt att man inte i egentlig mening kan
tala om torv som en förnyelsebar tillgång. Dessutom sker tillväxten
praktiskt taget endast på intakta torvmarker, medan torvtäkter inte läks
märkbart. Den årliga tillväxten av torv uppgår till 0,5 å 1,0 mm per år i
södra Sverige och betydligt mindre i norra Sverige. Totalt kan man för
Sveriges myrmarker räkna med en årlig tillväxt av ca 25 miljoner m3 torv,
vilket i bränslevärde motsvarar drygt 2 miljoner ton olja.

När det gäller att bedöma i vilken utsträckning torv skulle kunna
ekonomiskt användas som bränsle måste man framför allt se på
transportförhållandena. Man räknar i Finland, där man f. n. för att skaffa
sig drifterfarenheter bygger ett par anläggningar för torveldning av
kraftverk, med att torvtäkten av transportekonomiska skäl måste ligga
inom 50 å 100 km avstånd. De exploaterbara tillgångarna begränsas
därför starkt.

De största svårigheterna att utnyttja torv som bränsle torde uppstå av
miljövårdsskäl. Torvtäkter efterlämnar sår i landskapet som inte helas på
flera århundraden. Från naturvård shåll framhålls även myrarnas ekologisk-geologiska
särprägel och deras roll som vildmarkspotential. Statens
naturvårdsverk har föreslagit en inventering av myrarna för att en
skyddsprioritering skall kunna genomföras. För hydrologin har myrarna
betydelse både lokalt och i stort. De tjänstgör som regleringsmekanism i
naturens vattenhushållning och magasinerar vattenöverskott, kvarhåller
vatten under torrperioden och ger ifrån sig vattnet långsamt så att en
uthålligare vattenföring uppstår, flödestoppar till följd av regnväder och
snösmältning utjämnas och risken för översvämningar minskar. Stor
försiktighet bör därför iakttas vid en eventuell torvtäkt i stor skala så att
de hydrologiska förhållandena inte påverkas alltför mycket. Man har
också pekat på att stora ingrepp i torvmarken med ökad vattenavledning
som följd innebär att onormalt mycket humöst surt vatten svämmar ut i
flodsystemet och påverkar dess vattenkemi.

I diskussionen om torvens roll som bränsle måste även alternativ
användning av torv och torvmark behandlas. Torv har goda egenskaper
som värmeisoleringsmaterial, som packningsmaterial för ömtåliga varor,
som olje- och fuktabsorberande material och som filtermaterial, bl. a.
med stor förmåga att binda tunga metalljoner. För närvarande har torv
sin största betydelse som jordförbättringsmedel och som odlingssubstrat,
särskilt efter näringsberikning. Torvmark kan efter dikning användas för
skogsodling. Förutsättningarna för detta är bättre om ingen torvtäkt först
har skett.

NU 1974:26

39

De ekonomiska förutsättningarna för att ta till vara torv för
bränsleändamål bedöms vara mindre gynnsamma än i Sovjetunionen,
Finland och Irland, där torvutvinning i större skala förekommer. Även
om det i och för sig finns stora torvtillgångar i Sverige anses det sannolikt
att torv endast kan få en mycket begränsad betydelse för vår energiförsörjning.
Studier rörande användning av torv som bränsle pågår.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar planerar i samarbete med några
kommuner för ett par torveldade fjärrvärmeanläggningar, som skall
kunna ge anläggnings- och drifterfarenheter.

Ved och skogsavfall svarar f. n. för 6 å 7 % av den totalt
förbrukade primärenergin i Sverige. Tidigare var veden en väsentlig
energikälla; ännu så sent som 1935 baserades vårt lands totala energiförsörjning
till mer än en tredjedel på ved. Den nuvarande användningen
faller i huvudsak på skogsindustrin, som tar till vara energiinnehållet i
avfallslutar och i bark och annat avfall vid virkets förädling.

När det gäller att ta ställning till om en återgång bör ske, så att
skogsprodukter i större utsträckning utnyttjas för energiändamål, måste
dels göras en avvägning mellan användningen som bränsle och användningen
som industriråvara, dels tas hänsyn till miljövårdseffekter av en
ökad användning av ved som bränsle.

En fortsatt önskvärd expansion av skogsindustrin för att täcka
världens behov av massa och papper hindras enligt sakkunniga bedömare
av den begränsade vedråvaran. Med denna råvarusituation kommer
skogsindustrin världen över att i framtiden vilja utnyttja allt klenare
virkesdimensioner och sannolikt också i stor utsträckning grenar och
stubbar. Detta kommer att understrykas ytterligare om skogen även blir
en begärlig industriråvara för tillverkning av andra kemiska produkter.
Om skogsprodukten skall användas som bränsle torde av samhällsekonomiska
skäl få ske en begränsning till användning av direkt avfall som
skogsindustrin inte kan utnyttja som råvara. Skogsprodukterna bedöms
med hänsyn härtill och till miljöaspekterna inte kunna få annat än
marginell betydelse för vårt lands energiförsörjning.

Man måste av ekonomiska skäl sannolikt räkna med att enda
möjligheten att ta till vara det klena skogsavfallet är att upparbeta det till
flis redan på awerkningsplatsen eller på fabrik. Med hänsyn till faran för
skadeinsekter bör flisningen ske i rått tillstånd, varvid även bark, kvistar
och barr följer med. Detta leder till att skogsmarken får vidkännas
näringsförluster, eftersom den naturliga gödslingen från avfallet uteblir.
Om tilläggsgödsling med konstgödsel måste tillgripas är det, eftersom
dessa gödningsmedel är energikrävande för sin framställning, osäkert om
man egentligen får något nettoutbyte av energi. Till detta kommer att flis
alternativt används för tillverkning av spånskivor och även för kemisk
massa, vilket ytterligare begränsar användningen för energiändamål.

Den årliga skogsavverkningen i Sverige uppgår till ca 70 miljoner
skogskubikmeter med ett bränslevärde motsvarande ca 9 miljoner ton
olja (Sveriges totala energiförbrukning 1972 motsvarade ca 35 miljoner
ton olja). Om man utgår från att vedeldningen begränsas till temporär

NU 1974:26

40

och lokal användning av det avverkningsavfall som är ekonomiskt
ointressant för skogsindustrin därför att kostnaderna för tillvaratagande
och transport blir alltför höga så blir energitillskottet mycket litet.

Om hushålls- och industriavfall gäller att hushållsavfall
numera i enlighet med den kommunala renhållningslagen tas om
hand av kommunerna, medan industrin i regel själv får svara för
kvittblivningen. Kompostering av hushållsavfall sker i snabbt minskande
utsträckning. Särskilt inom och i närheten av tättbefolkade områden
anses det nu nödvändigt att bränna avfallet.

Hushållsavfallet — sopor, köksavfall etc. och i små mängderäven oljeoch
färgrester o. d. — innehåller till stor del brännbar substans, dvs. har
ett energiinnehåll som kan tillvaratas. Andelen pappersavfall tenderar att
minska medan plasthalten ökar i soporna. Detta gör att avfallets
värmevärde ökar. I framtiden torde man kunna räkna med ett värmevärde
över 3 kWh per kg avfall vid vanlig fuktighetsgrad. Beräkningar avseende
hela landets kommunala avfall — där inte bara hushållsavfall utan också
avfall från kontor, handel etc. ingår — har gett vid handen att det totala
energiinnehållet motsvarar ca 0,5 miljoner m3 olja per år.

Med hänsyn till de stora kostnader som uppstår för att man skall
kunna utföra avfallsförbränningen på ett från miljösynpunkt acceptabelt
sätt måste man räkna med att destruktion genom förbränning blir
förhållandevis dyr. Genom att energin i avfallet tas till vara och utnyttjas
kan dessa höga destruktionskostnader sänkas. Man får därför räkna med
att allt flera kommuner utformar sina sopförbränningsanläggningar så att
energiinnehållet kan nyttiggöras. Industriellt avfall är ofta mera förorenat,
vilket ställer större krav på industrins förbränningsanläggningar.

Avfall innehåller inte bara energi utan även material som kan
återvinnas, och man måste därför se på vad om är bästa användning för
avfallet. Särskilt gäller detta för industriavfall, där spill och kasserat
material ofta bör kunna tas till vara och åter matas in i industriprocessen.
Det gäller dock även för hushållsavfallet, där man t. ex. genom sortering
kan ta till vara pappersavfall och ur detta göra nytt papper.

Vissa utredningar

Frågor rörande tillgång till och utnyttjande av inhemska energikällor
behandlas av energiprognosutredningen (se ovan s. 12) och programkommittén
för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram
inom energiområdet (se ovan s. 17).

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Svenska värmeverksföreningen
och AB Svensk torvförädling undersöker möjligheterna att starta en
produktion av bränntorv för användning i stora värmeanläggningar.

Chefen för jordbruksdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att
under våren 1974 granska möjligheterna att spara och utvinna energi i
samband med avfallshanteringen.

NU 1974:26

41

Interpellationssvar

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den
7 december 1973 (RD 1973:149 s. 127) bland andra interpellationer på
energiområdet också en som gällde huruvida han avsåg att vidta några
åtgärder som skulle göra det möjligt att i ökad utsträckning använda kol
för den framtida energiförsöijningen. Statsrådet hänvisade till energiprognosutredningens
av miljövårdsskäl betingade reserverade hållning till
kolet i dess lägesrapport och uttalade att regeringen, om en samlad
bedömning av de olika energiformerna visade att kolet borde tilldelas en
annan roll än man tidigare tänkt sig, var beredd att vidta alla erforderliga
åtgärder.

Skrivelse från Vetenskapsakademien

Med anledning av de förslag som väckts om att torveldade kraftverk
skall anläggas i Sverige har Vetenskapsakademien tillställt utskottet en
skrivelse med synpunkter på förekomsten och utnyttjandet av bränntorv.
Skrivelsen återges i sin helhet som bilaga I (s. 81).

Akademien anför att man när våra torvtillgångar sägs vara betydande
bortser från viktiga inskränkningar. Bränntorven är ofta svåråtkomlig. De
flesta förekomsterna är vidare små till areal och volym. De torvförekomster
som verkligen skulle kunna exploateras bedöms vara en ringa
bråkdel av de totala. Omsorgsfull dränering ett eller ett par år i förväg
erfordras för att en myr skall kunna användas för torvtäkt med
maskinella metoder. Uppfattningen att torven är en naturtillgång som
förnyas i takt med exploateringen betecknas som helt vilseledande. Ett
stort antal myrar bör bevaras intakta på grund av sin vetenskapliga och
landskapliga betydelse och sin betydelse för fågellivet. Tillgången till
bränntorv och lokaliseringsmöjligheterna för torveldade kraftverk eller
kraftvärmeverk är alltså begränsade, säger akademien. Irman torv eldas
upp bör också alternativ användning av mera kvalificerat slag övervägas.
Ingrepp i hittills outnyttjade torvmarker bör inte få ske förrän de
naturvårdande myndigheterna låtit inventera skyddsvärda myrar. Torv
bör vidare likställas med t. ex. grus när det gäller krav på tillstånd till
täkt.

Förvaltning m. m.

Synpunkteri motionerna

För att ett samlat grepp över energiförsörjningen i landet skall
åstadkommas borde, anförs i motionen 1974:543, övervägas att inrätta
ett särskilt energiverk med uppgift att under industri- och handelsdepartementen
samordna alla statliga insatser på energiförsörjningens område
och ta till vara inhemska energikällor som kan minska beroendet av
oljebaserad energi.

Det fristående institut för energifrågor som förespråkas i motionen
1974:243 skulle ha till huvuduppgift att — på eget initiativ eller på
beställning utifrån - utarbeta prognoser, utredningar och framtidsstudi -

NU 1974:26

42

er. Det skulle också framställa internationella översikter och svara för ett
brett kunskapssamlande inom energiområdet. Institutet borde, säger
motionärerna, ha intim kontakt med teknisk och ekonomisk fakultet och
stark anknytning till praktiska problem; samtidigt understryks att
institutet måste vara fristående. Institutet skulle enligt förslaget kunna
finansieras genom en särskild energiavgift.

En första förutsättning för en tryggad energiförsörjning är, uttalas i
motionen 1974:1491, att beslutsfattarna har tillgång till en allsidig och
pålitlig information och att det finns möjligheter att göra en opartisk
värdering av de fakta som samlas in. Denna funktion måste enligt
motionärernas uppfattning kraftigt förstärkas. Det bör övervägas, menar
man, att låta uppgiften vila på ett fristående institut som kan
upprätthålla samarbete med olika parter.

Ungefär samma tanke kommer till uttryck i motionen 1974:332. Det
behövs, anförs där, ett permanent organ för att leda forskning och
utveckling som underlag för prioriteringar och långsiktig energiplanering i
vårt land.

För att vidgat underlag för ett internationellt samarbete på energiområdet
snabbt skall skapas är det enligt motionen 1974:332 angeläget att
ett antal tjänster som energiattachéer inrättas vid vissa större svenska
beskickningar från och med nästa budgetår. Attachéernas uppgift skulle
vara att följa forskning och utveckling samt arbeta fram konkreta projekt
för samarbete mellan Sverige och berörda länder på energiområdet.

Den nu genomförda kommunreformen har lett till att det i stora
kommuner kan finnas många olika eldistributörer och stora skillnader i
fråga om de ekonomiska villkoren för leverans av elkraft, påpekas i
motionen 1974:1 129. Det sistnämnda förhållandet är enligt motionärerna
inte godtagbart, eftersom det innebär att kravet på likställighet mellan
kommuninvånarna inte uppfylls.

Tidigare behandling av frågan om inrättande av ett energiinstitut

Förslag — såsom nu i motionen 1974:243 — om inrättande av ett
fristående energiinstitut har tidigare förekommit i motioner vid 1972 och
1973 års riksdagar. De har avslagits av riksdagen sedan de avstyrkts av
näringsutskottet (NU 1972:50, 1973:49) med hänvisning till energiprognosutredningens
arbete. Direktiven för denna utredning täcker i allt
väsentligt de uppgifter som det av motionärerna önskade särskilda
utredningsinstitutet skulle få, sade utskottet 1973 och påpekade att det
då föreslagna statens industriverks energienhet sedermera skulle överta
utredningens arbetsuppgifter. Reservation till förmån för motionsyrkandet
avgavs båda åren av centerpartiets och folkpartiets företrädare i
utskottet, 1973 även av moderata samlingspartiets.

NU 1974:26

43

E lut redningen

Direktiven för elutredningen har delvis redovisats ovan (s. 17).
Utredningen har som en av sina huvuduppgifter att undersöka vilka
åtgärder som bör vidtas för att underlätta och påskynda en önskvärd
strukturomvandling på eldistributionsområdet. Fördelar och nackdelar
som är förbundna med olika alternativ och organisationsformer för
eldistributionen skall därvid övervägas. Det står klart, uttalas det i
direktiven, att en omorganisation av eldistributionen på landsbygden och
i de mindre tätorterna bör ske så att de många små distributionsföretagen
sammanförs till eller uppgår i regionala företag. Det påpekas att en
utveckling av kommunernas deltagande i en intensifierad rationalisering
av distributionsverksamheten på landsbygden och i de mindre tätorterna
försiggår i samband med kommunsammanläggningama. Kommunerna har
också, framhålls det, i flera sammanhang uttalat sitt intresse för ett ökat
inflytande över eldistributionen med hänsyn bl. a. till dess nära samband
med deras ansvar för bebyggelseplanering och bostadsförsörjning. Det
betecknas som angeläget att möjligheterna till samordning av eldistributionen
med andra allmännyttiga servicefunktioner effektivt tillvaratas.

Handlingsprogram för energipolitiken

Synpunkter i motionerna

1 motiveringen till det förslag till handlingsprogram för energipolitiken
som läggs fram i motionen 1974:335 behandlas framför allt energipolitikens
samband med det ekonomiska systemet över huvud taget. Den
s. k. energikrisen är, enligt motionärerna, inte främst en kris i tillgången
på energi, utan den är en kris i sättet att använda energin, en kris för de
ekonomiska maktförhållandena vilkas bas är misshushållning, utsugning
och social orättvisa. Efter att ha angett vissa huvuddrag i en marxistisk
analys av kapitalismen uttalar motionärerna att kapitalismen söker
kompensera effekterna av inre motsättningar i det ekonomiska systemet
bl. a. genom en hejdlös, rent kvantitativ tillväxt, vilken som en
nyckelfaktor har en ständigt ökad tillförsel och förbrukning av energi.
Härigenom hotas hela den globala miljön, säger motionärerna. Viktiga
energi- och råvarutillgångar, som har en nyckelroll i industrialiseringen,
tar undan för undan slut. De kapitalistiska industrinationernas utplundring
av de svagt industrialiserade ländernas folk skärps. Påståendet att en
förbättrad levnadsstandard nödvändiggör ständigt ökad energiförbrukning
är felaktigt. Omfördelning vid en och samma energiförbrukning kan
öka den totala sociala nyttan. Standard har både en kvantitativ och en
kvalitativ sida.

1 avvaktan på en socialistisk planhushållning måste, hävdar motionärerna,
kampen mot kapitalismens misshushållning sättas in redan nu i form
av beslutsamma konkreta åtgärder på en rad punkter inom energisektorn.
Särskilt betonas att de stora oljetrustemas makt över Sveriges energitillförsel
måste brytas och att en långsiktig plan för produktion av och

NU 1974:26

44

hushållning med energi måste göras upp med utgångspunkt i den sociala
nyttans princip. Den akuta energisituationen får inte leda till förhastade
och kortsiktiga beslut, säger motionärerna vidare. Miljökraven måste
upprätthållas. Säkerhetskraven på fissionskraftens område får inte efterges.
Slutenheten och monopoliseringen på energiforskningens område
måste vidare brytas och de nu etablerade kraftproducenterna föras undan
från direkt inflytande över utvecklingsarbetet.

I motionen 1974:1491 redogörs inledningsvis för några huvuddrag i
utvecklingen på energiområdet. Apropå det starka importberoendet
betonas att beredskapssynpunktema måste tillmätas betydligt större vikt
än under senare år. Den energipolitik som växte fram under 1960-talet
syftade i första hand till att den väntade ökningen i förbrukningen av
elkraft och annan energi skulle tillgodoses till billigt pris, säger motionärerna.
Däremot ägnades föga intresse åt beredskapssynpunktema, miljöfrågorna,
farhågorna för uttömning av vissa energikällor, risken för
framtida prishöjningar på olja och möjligheterna att hindra en ohämmad
ökning av förbrukningen. De senaste åren har problemen på energiområdet,
inte minst i samband med utvinning av kärnkraft, blivit alltmer
uppenbara, fortsätter motionärerna. De noterar att ett förslag till
långsiktigt handlingsprogram på energiområdet har aviserats till 1975 års
riksdag. Grundläggande för detta program måste enligt motionärernas
uppfattning vara att produktionen och utnyttjandet av energi anpassas
till naturens egna förutsättningar. De negativa effekterna på naturmiljön
av vissa slags energiframställning kan i så fall väsentligt reduceras. Ett
viktigt mål måste också vara att söka förhindra en fortsatt ohämmad
exploatering av energikällorna i naturen och söka hålla den totala
förbrukningen av energi nere. En sådan begränsning sägs väl kunna
förenas med tanken på ett ytterligare utvecklat välfärdssamhälle. I detta
sammanhang rekommenderas åtgärder för att höja verkningsgraden i
olika system och för att ersätta energikrävande processer inom industrin
med mer energisnåla. Det anges vara från ekologisk synpunkt angeläget
att söka utveckla okonventionella energikällor som på ett bättre sätt än
nuvarande anläggningar för energiproduktion kan inordnas i naturens
kretslopp. Ökade forskningsinsatser på dessa områden sägs vara viktiga,
även om de inte skulle ge något omedelbart resultat. Av betydelse från
beredskapssynpunkt är främst att säkra en störningsfri tillgång på olja,
framhålls det. Metoder för att på ett rationellt sätt utnyttja de
energitillgångar som finns inom landet måste också utvecklas. Traditionella
bränslen, främst kol, skulle vidare kunna utnyttjas i nya former.

Huvudinslagen i den nya energipolitik som föreslås i motionen
1974:243 anges vara hushållning med energi och satsning på alternativa
energikällor. I ett långsiktigt globalt perspektiv kan vi räkna med sämre
tillgång på billiga och miljövänliga energiråvaror, framhålls det, och därtill
kommer att framställning och förbrukning av energi medför miljöpåfrestningar.
Motionärerna nämner några generella slutsatser som enligt deras
mening bör vara grundläggande för en ny inriktning av den svenska
energipolitiken. Vi måste spara på energi, för vilket behövs ett riksom -

NU 1974:26

45

fattande samlat program för bättre hushållning med energi. Vi måste göra
oss mindre ensidigt beroende av olja. Vi måste satsa på nya alternativa
energikällor. Vi måste ha bättre möjlighet att skaffa kunskap om
energifrågor nu och i ett längre perspektiv. Följande synpunkter anläggs
ytterligare på den framtida energipolitiken. Det är sannolikt att sambandet
mellan energianvändningen och välståndsutvecklingen framstår som
mindre framträdande om man ger välståndsbegreppet ett något vidare
innehåll. Även de negativa konsekvenserna av energianvändning måste
beaktas. Energipolitiken måste syfta till att förhindra missbruk av
tillgängliga energiresurser. En övergång till ett mer energisnålt samhälle är
nödvändig. Den erforderliga styrningen från samhällets sida torde med
fördel ligga kvar hos olika problemorienterade myndigheter. Principen
om ramhushållning bör gälla även energiområdet. Energimarknaden bör
alltså tillåtas fungera inom de ramar som bl. a. utgörs av lagar och
bestämmelser vilka motiveras av behovet av hushållning med energi samt
beredskaps-, konsument- och säkerhetskrav. Därutöver måste miljökraven
i större utsträckning än hittills få styra energiförbrukningen. Kostnaderna
för skador på miljön måste räknas in i energipriserna, vilket skulle kunna
ske genom ett system med miljöavgifter. Principen om ramhushållning
förutsätter fri konkurrens på lika villkor. Detta bör gälla även på energins
område. Energiförsörjningen bör inte ha någon privilegierad ställning när
det gäller kapitalanskaffning. Energiföretagen bör tillämpa normala
företagsekonomiska vinstkriterier. Priser och taxor bör inte subventionera
vissa konsumenter; härvidlag kan dock undantag vara motiverade då
det gäller elförsörjning i glesbygd.

I motionen 1974:332 diskuteras efter en återblick på Sveriges
energiförsörjning det kortsiktiga perspektivet på energiområdet. En
strävan bör vara att nedbringa Sveriges oljeberoende, i varje fall till en
nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa, säger motionärerna. Att
övergå till vad som populärt kallas ett lågenergisamhälle sägs
vara varken önskvärt eller nödvändigt. Däremot bör föras en målmedveten
politik med sikte på att uppmuntra till bättre hushållning med
energin. Föreställningen om en välfärdssamhällets ragnarök, innebärande
att oljan tar slut och att det blir nödvändigt att återgå till tidigare
samhällsformer, betecknas som totalt utan verklighetsunderlag.

Motionärerna pläderar för att marknadsekonomins principer skall
tillämpas på energiområdet. Staten måste självklart ha ett övergripande
ansvar för energiförsörjningen, anför de, men dess insatser därvidlag bör
prövas efter samma kriterier som på andra områden. En svensk
energipolitisk strategi måste enligt motionärerna vara ”blandad”, dvs.
innebära en bred satsning på olika energiformer. Genom spridning av de
risker som ligger i den nuvarande koncentrationen på vattenkraft och
importerad olja skall skapas förutsättningar för en tryggad försörjning för
framtida generationer. Forskning och utveckling på energiområdet bör få
högsta prioritet. Innehållet i den energipolitik som förordas kommer i
huvudsak till uttryck i de olika punkterna i motionärernas hemställan.

NU 1974:26

46

Vissa utredningar m. m.

Energikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges
energiförsörjning vissa åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på
energiområdet. Kommittén förordade en utvidgning och komplettering
av koncessionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution,
krav på planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, en
komplettering av lagstiftningen till skydd för energikonsumentema mot
eventuell monopolprissättning samt en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet
för energisektorn.

Direktiven för energiprognosutredningen (I 1972:03) och för programkommittén
(I 1973:06) för utarbetande av förslag till forsknings- och
utvecklingsprogram inom energiområdet har redovisats ovan (s. 12, 17).

I direktiven för den ovan (s. 17 och 43) nämnda elutredningen (I
1971:01) anförs ytterligare bl. a. att elproduktionens organisation kommer
att på ett genomgripande sätt påverkas av en omstrukturering av
eldistributionens organisation och dessutom av den pågående omvandlingen
av elproduktionstekniken. Den tekniska utvecklingen förutses leda
till en ytterligare förstärkning av de monopolistiska dragen inom
kraftproduktionen. De avsevärda resurser som kraftverksutbyggnaden
kräver gör det från samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att en
genomgripande totaloptimering av hela kraftsystemet äger rum och att
denna läggs till grund för såväl utbyggnaden som driften, uttalas det. Den
sakkunnige skall därför bl. a. undersöka förutsättningarna för en längre
gående strukturrationalisering av elproduktionen samt ta ställning till hur
långt strukturomvandlingen bör drivas.

Frågan om det statliga och kommunala inflytandet och olika former
av samverkan mellan stat, kommun och andra intressenter skall särskilt
behandlas av utredningen. Organisationsförslaget skall enligt direktiven
innefatta regler om sammanslagning och inlösen av företag.

Energirådet tillsattes i december 1973 för att biträda regeringen med
kunskaper och erfarenheter på energiområdet. I rådet finns bl. a. de
politiska partierna, arbetsmarknadens och näringslivets huvudorganisationer
samt organisationer på trafikområdet och på bostadsmarknaden
företrädda. Vidare ingår i rådet ett antal forskare m. fl. Statsministern är
ordförande i rådet, och i dess arbete deltar också cheferna för jordbruks-,
handels- och industridepartementen.

Energipolitiska delegationen, som likaledes tillsattes i december 1973,
har till uppgift att verka för koordinering av den energipolitiska
planeringen och ta initiativ som är ägnade att öka den långsiktiga
försörjningstryggheten på energiområdet. Delegationen är knuten till
statsrådsberedningen. Dess ordförande är f. d. generaldirektören Erik
Grafström och ledamöter statssekreterarna i utrikes-, försvars-, finans-,
utbildnings-, handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen.

I syfte att stimulera till en bred debatt om energipolitiska frågor
föreslås i propositionen 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken att
särskilda medel skall ställas till förfogande för studieförbund som önskar

NU 1974:26

47

engagera sig i en omfattande studie- och informationskampanj i ämnet.
Det räknas med att antalet studiecirklar i energifrågor kan komma att
uppgå till ca 3 000.

Tidigare behandling av frågan om förstatligande av energisektorn

Riksdagen har flera gånger prövat förslag om att samhället skall överta
hela ansvaret för energiförsörjningen. Motionsyrkanden av denna innebörd
har senast 1972 och 1973 avstyrkts av näringsutskottet (NU
1972:50, 1973:49) — med reservation av vänsterpartiet kommunisternas
representant — och avslagits av riksdagen. Utskottet har anfört bl. a.
följande. Det samhälleliga inflytandet på området är redan mycket stort.
Statens vattenfallsverks andel av landets elproduktion utgör ca 45 %.
Kraftverk som ägs av kommuner eller av vattenfallsverket tillsammans
med kommuner och enskilda kraftföretag svarar för en stor del av
elproduktionen i övrigt. Samarbete mellan olika kraftproducenter har
fått vidgad betydelse i samband med den ökade inriktningen på
värmekraft. Pågående utredningar på energiområdet undersöker bl. a.
olika åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på detta område.
Förutsättningarna för lokalisering av nya kraftverk fastläggs genom den
fysiska riksplaneringen.

In terpellationssvar

Ett flertal frågor rörande den framtida energipolitiken har, som
framgår av flera referat i det föregående (s. 22, 28 och 41) diskuterats av
chefen för industridepartementet statsrådet Johansson i hans svar den 7
december 1973 (RD 1973:149 s. 127 f.) och den 19 mars 1974 (RD
1974:42 s. 110) på interpellationer angående energiförsörjningen. Vid
båda tillfällena lämnades översiktliga orienteringar om det planerings- och
utredningsarbete som pågår inför arbetet på ett program för den framtida
energiförsörjningen och för regeringens bedömning med hänsyn till det
pågående utredningsarbetet av de problem som hänger samman med den
framtida energiförsörjningen. Vid det första tillfället lämnade statsminister
Palme inledningsvis vissa allmänna synpunkter som svar på en
interpellation (1973:96) av herr Helén (fp) rörande programarbetet på
energiområdet, särskilt beträffande kraftverksutbyggnaden.

I en av de interpellationer som besvarades den 7 december 1973
(1973:95) hade herr Svensson i Malmö (vpk) frågat bl. a. om det var
regeringens uppfattning att den kommande lösningen av energiproblemets
olika aspekter är förenlig med kapitalismen som ekonomiskt
system. Statsrådet anförde att man genom en utblick i världen lätt kan
konstatera att alla länder, oavsett vilket ekonomiskt system de kännetecknas
av, har betydande problem på energiområdet.

1 svar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85) på en interpellation
(1974:10) av herr Svensson i Malmö (vpk) om statligt övertagande av den
privata olje han t ering en m. m. deklarerade statsrådet att han ansåg att

NU 1974:26

48

samhället bör ha ett fastare grepp om oljeförsörjningen. Han påpekade
att staten är direkt engagerad i projektering av ett nytt raffinaderi, att
åtgärder vidtas även inom prospekteringsområdet och att möjligheterna
att mera långsiktigt trygga landets försörjning med olja genom direkta
förbindelser med oljeproducerande länder undersöks. Statsrådet förklarade
att han ansåg att det var dessa vägar som man i första hand borde
pröva för att klara den långsiktiga oljeförsörjningen. Mot denna bakgrund
var, uttalade han, ett förstatligande av oljehanteringen och oljetransporterna
inte aktuellt. I svaret — som också avsåg två andra interpellationer
— berördes även olika åtgärder i syfte att minska beroendet av
multinationella företag.

Utskottet

Den långsiktiga energiförsörjningen har under de senaste åren varit
föremål för intensiv debatt. Bland huvudfrågorna har varit i vilken
utsträckning hittills outnyttjade vattenkraftsresurser skall tas i anspråk
för kraftproduktion och huruvida en fortsatt utbyggnad av kärnkraftsproduktionen
är försvarbar med hänsyn till säkerhetsriskerna. Inom
ramen för en allmän diskussion om hushållningen med naturresurser har
framtidsutsikterna på oljemarknaden tilldragit sig stort intresse. De frågor
som här nämnts återkommer i en del av de motioner - fler än vid tidigare
riksdagar — som i år tar upp ämnen inom energiområdet. I stor
utsträckning präglas motionerna av den speciella situation som rådde
under den allmänna motionstiden till följd av den då pågående
energikrisen.

Ett omfattande arbete ägnas för närvarande åt att ta fram underlag för
ett samlat energipolitiskt handlingsprogram på längre sikt, som skall
fastställas av statsmakterna år 1975. Flera av motionerna är avsedda att
ingå i eller påverka utformningen av detta programunderlag. Ett
annat och delvis vidare syfte har några motioner som gäller råvaruförsörjningen
i stort.

Förslag till anslag för verksamhet på energiområdet framläggs under
ett flertal punkter i bilaga 15 till statsverkspropositionen, som avser
industridepartementets verksamhetsområde. Motionsyrkandena har inget
omedelbart samband med anslagsfrågorna. Utskottet behandlar därför i
det följande först motionerna och sedan de olika anslagspunkterna var
för sig. Sin genomgång av motionerna fördelar utskottet på åtta olika
avsnitt rörande resursfrågor i allmänhet, besparingsåtgärder på energiområdet,
olika energislag, vissa institutionella åtgärder samt slutligen
riktlinjer för ett långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken.

Råvaruförsörjning

En av huvudpunkterna i energidebatten gäller vilka konsekvenser den
nuvarande förbrukningen av ändliga tillgångar på energiråvaror, främst

NU 1974:26

49

olja, kommer att få. Enligt vissa bedömare förestår en global energikris,
som kan resultera i en återgång till ett samhälle med väsentligt lägre
energiförbrukning än nu. Detta skulle vara liktydigt med att en stor del
av nuvarande teknik, t. ex. för samfärdsel, inte längre skulle kunna
fungera. Levnadsvillkoren, särskilt i industriländerna, skulle förändras
radikalt. Andra bedömare menar däremot att det inte är någon risk för en
bestående energikris. De räknar med att nya fyndigheter av traditionella
energiråvaror och framför allt övergång till nya former för energiframställning
kommer att möjliggöra fortsatt hög och växande energiförbrukning.

Denna diskussion är inte begränsad till energiområdet utan gäller
råvarutillgångarna i stort. Samma situation som beträffande oljan råder i
princip beträffande en mängd andra råvaror. Lättåtkomliga tillgångar av
olika mineraler förbrukas snabbt. Ytterligare fyndigheter är visserligen
kända, och nya upptäcks successivt, men det rör sig härvid ofta om
fyndigheter med lägre mineralhalter. Utvinningen blir dyrbarare, delvis
till följd av att den blir mer energikrävande. En ökande knapphet på
mineralråvaror kommer alltså att accentuera knappheten på energi.

I tre motioner föreslås utredningsarbete och andra åtgärder för att
klarlägga nuläget och framtidsutsikterna beträffande råvaruområdet i
stort. Det är mot den nyss antydda bakgrunden naturligt att dessa
motioner behandlas i direkt anslutning till de motioner som gäller enbart
energifrågor. I motionen 1974:15 32 är för övrigt en sådan sammankoppling
redan gjord. Där begärs detaljerade studier för att klarlägga hur
bristen på energiråvaror kan komma att återverka på olika samhällsområden
men också för att kartlägga vilka råvaror som det i övrigt kan bli
brist på. Motionärerna vill vidare få till stånd en undersökning av hur
sysselsättningen inom olika branscher kan komma att påverkas av energioch
råvarubrist, och de vill att förutsättningarna för en långtgående
planhushållning i svensk ekonomi skall utredas. Ett närbesläktat önskemål,
avseende en inventering av råvarubehovet på olika produktionsområden,
framförs i motionen 1974:1497. Flera olika typer av åtgärder för
att förbättra råvarutillgången föreslås dessutom. Statsmakterna bör,
hävdar motionärerna, skaffa sig ökad insyn och ökat inflytande i de
privata företag som kontrollerar viktiga råvarutillgångar, och de bör
överväga former för ökat samhälleligt ägande. Direkta kontakter mellan
den svenska regeringen och regeringarna i olika råvaruproducerande
länder bör eftersträvas i syfte att skapa garanti för en långsiktig
råvaruförsörjning, och i internationella organ bör initiativ tas med sikte
på sådana lösningar av råvaruproblemen att både producentländernas
krav på rimliga och stabila priser och konsumentländernas intressen av en
kontinuerlig råvarutillgång tillgodoses. Motionen 1974:1490 anknyter till
likartade motioner de båda senaste åren. Motionärerna önskar en
parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att utarbeta en
hushållningsplan för naturresurserna. Deras yrkande i år inskränker sig
dock till att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift att förbereda
arbetet i en sådan utredning.

4 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

50

1 vad gäller energiråvaror vill utskottet i första hand hänvisa till
energiprognosutredningens (I 1972:03) pågående arbete. Utredningen
skall, såsom framgår av direktiven, utarbeta alternativa prognoser för
energiförsörjningen, jämföra substituerbara former för energiproduktion,
söka bedöma sannolikheten för de redovisade alternativen och värdera
deras konsekvenser bl. a. från samhällsekonomisk synpunkt. När utredningens
slutrapport föreligger bör det finnas förutsättningar för att
närmare bedöma hur det fortsatta utredningsarbetet beträffande tillgången
på energiråvaror skall utformas. Det kan noteras att det redan är
bestämt att ett kontinuerligt sådant arbete skall fortgå.

Råvaruproblemen är, såsom framhålls i motionerna, till väsentlig del
av global natur. Ett stort antal internationella organisationer, med
världsvid eller regional omfattning, ägnar också uppmärksamhet åt dem,
något som utskottet i det föregående har belyst med en rad exempel. I
denna verksamhet tar Sverige självfallet aktivt del. Mera långsiktiga och
teoretiskt inriktade studier på råvaruområdet genomförs inom ramen för
den framtidsforskning som utvecklats under senare år. I vårt land har
intresset för att följa och ta del i framtidsforskningen bl. a. resulterat i att
ett sekretariat för framtidsforskning inrättats med anknytning till
statsrådsberedningen. Många av de internationella organisationernas
undersökningar på råvaruområdet gäller specifika slag av resurser. I
Sverige pågår i statlig regi flera utredningar om olika råvaruslag. Främst
kan nämnas den utredning rörande den långsiktiga hushållningen med
mineralresurser som just har satts i gång. Ett system för en rullande
virkesbalansutredning, dvs. en kontinuerlig kartläggning av tillgången på
skogsråvaror, skall utarbetas av 1973 års skogsutredning, den senaste i en
rad av kommittéer med uppdrag på skogsbrukets område. Resursfrågor
på jordbrukets område aktualiseras inom 1972 års jordbruksutredning.

Vad här sagts visar att motionärernas önskemål om utredningsarbete
på råvaruområdet redan i betydande mån är tillgodosett. Utskottet vill i
anslutning till motionerna understryka vikten av fortsatt och utvidgad
sådan verksamhet. Råvarufrågorna är mångfasetterade. En viktig principiell
skillnad råder mellan ändliga råvarutillgångar och tillgångar som
successivt förnyas; det synes naturligt att problemen på dessa båda
huvudsektorer utreds separat. Samtidigt finns mellan dem ett samband
som måste beaktas; det räcker härvidlag att påminna om det moderna
jordbrukets utnyttjande av stora kvantiteter gödningsämnen, som framställs
genom mycket energikrävande processer. Självklart är att råvarutillgången
på nästan alla områden måste bedömas i ett internationellt, ofta
globalt, perspektiv. Det intresse som en mångfald internationella organisationer
visar för råvarufrågorna är ett uttryck för detta.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att ägna dessa frågor
önskvärd uppmärksamhet och beakta de olika aspekter som berörs i
motionerna. Någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida
finner utskottet inte erforderlig. 1 vad gäller förslaget i motionen
1974:1490 vill utskottet erinra om de betänkligheter som utskottet
tidigare år anfört mot tanken på en parlamentarisk utredning rörande

NU 1974:26

51

naturresursfrågor i allmänhet. Invändningen att en sådan utredning skulle
komma att dubblera annat statligt utredningsarbete som pågår, delvis
med parlamentarisk medverkan, har fått ökad tyngd sedan mineralresursutredningen
tillkommit.

I samband med råvarufrågorna haråtervinningstekniken stor aktualitet.
Den uppmärksammas i motionen 1974:1526, där det begärs att frågan
om utvecklingsstöd till återvinningsindustrin skall utredas. Det avsedda
stödet skulle gälla dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels investeringar
i maskiner och anläggningar.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att resurshushållningen
inriktas på en väsentligt mera omfattande återvinning av råvaror ur de
förbrukade färdigvarorna än som nu förekommer. Som framgår av den
redogörelse som lämnats ovan är återvinning ett av de områden som
styrelsen för teknisk utveckling (STU) ger stöd åt. Utskottet tar i annat
sammanhang ställning till frågan om anslag till STU för nästa budgetår.
Utom STU finns flera andra organ som kan stödja forskning och
utveckling på återvinningsområdet. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om det arbete på att utveckla metoder och system för nyttiggörande
av avfallsprodukter, i första hand s. k. kemiskt industriavfall, som
utförs av Svenska utvecklings AB:s dotterbolag Svensk avfallskonvertering
AB (SAKAB) (se prop. 1974:54 s. 14). Utskottet förutsätter att STU
och övriga berörda prövar projekt på återvinningsområdet i så positiv
anda som deras resurser tillåter. Att, såsom föreslås i motionen,
ytterligare en form av specialdestinerat stöd till forsknings- och utvecklingsarbete
inom industrin inrättas finner utskottet inte lämpligt.
Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1526.

Energibesparing m. m.

En synpunkt som ofta framförs i energidebatten är att ökningen i
energiåtgång bör motverkas genom planmässiga besparingsåtgärder. Den
gångna vinterns energikris har bidragit till ett stegrat intresse för
möjligheterna att spara energi. Önskemål om åtgärder på detta område
förs också fram i ett flertal motioner.

I motionen 1974:243 föreslås att riksdagen skall begära att Kungl.
Maj :t redan vid årets riksdag lägger fram ett samlat program för bättre
hushållning med energi. En rad olika besparingsåtgärder, såsom förbättrad
isolering, ökat utnyttjande av värmeväxlare och fjärrvärme samt
konsekvent genomförd individuell mätning av energiförbrukning, nämns i
motionen.

Frågan om energibesparing och över huvud taget en förbättrad
hushållning med energiresurserna måste otvivelaktigt få stort utrymme i
ett energipolitiskt handlingsprogram. Som ovan nämnts är avsikten att
statsmakterna nästa år skall ta ställning till ett sådant program. Bland de
utredningar som utarbetar underlag härför märks energiprognosutredningen,
som enligt sina direktiv bl. a. skall undersöka möjligheterna att
begränsa energiförbrukningen inom olika områden. Utskottet anser att

NU 1974:26

52

resultaten av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och att det
inte är realistiskt att förslag till ett speciellt besparingsprogram med den
allsidiga inriktning som motionärerna tänker sig skall kunna läggas fram
innevarande år. Utskottet avstyrker därför det här berörda yrkandet i
motionen 1974:243.

I samma motion och i motionen 1974:332 tas frågan om utformningen
av de elkraftsproducerande företagens taxor upp. I båda motionerna
begärs en översyn av dessa taxor i syfte att stimulera sparsamhet med
energin. 1 den senare motionen föreslås också att hyreslagstiftningens
bestämmelser skall överses i samma syfte.

Elutredningen (I 1971:01), som utreder frågor rörande eldistributionens
och elproduktionens organisation, skall enligt sina direktiv bl. a.
beakta det angelägna i att distributionsföretagens taxor kan påverkas från
energipolitisk synpunkt, så att elförbrukningen kan ges en i förhållande
till annan energiförbrukning optimal inriktning och omfattning. Såvitt
utskottet kan finna är önskemålet om en översyn av de elproducerande
företagens taxor i angivet syfte tillgodosett genom åläggandet för
elutredningen att analysera taxefrågorna bl. a. från den nyss angivna
utgångspunkten. Utskottet anser således att elutredningens resultat bör
avvaktas. I belysning därav kan också, om så visar sig erforderligt, frågan
om sådana ändringar i hyreslagstiftningen som avses i motionen 1974:332
tas upp. De här behandlade yrkandena i de båda senast nämnda
motionerna avstyrks alltså av utskottet.

I fem motioner - 1974:243, 1974:332, 1974:871, 1974:1483 och
1974:1491 — kritiseras tendensen att i flerfamiljshus övergå från
individuell till kollektiv mätning av el-, gas-och vattenförbrukning. I den
sistnämnda motionen begärs en utredning om ett successivt införande av
individuella mätare i alla bostadshus. De övriga fyra motionsyrkandena
går ut på att bestämmelser skall utfärdas om en successiv övergång från
kollektiv till individuell mätning.

Energiprognosutredningen har i sin lägesrapport (Ds I 1973:2)
meddelat sin avsikt att i samarbete med installationsbranschutredningen
(I 1970:21) studera frågan om individuell och kollektiv mätning av
energiförbrukning. Det framhålls i rapporten att den merförbrukning av
energi som kan uppstå vid kollektivmätning måste ställas i relation till de
ekonomiska besparingar - ca 50 kr. per lägenhet och år — och den
standardökning som erhålls. Få grundval av vad energiprognosutredningen
anfört förutsätter utskottet att frågan - och då även dess fördelningspolitiska
aspekter — beaktas i det pågående utredningsarbetet, så att den kan
tas upp när ett handlingsprogram för energipolitiken skall fastställas. Med
hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet de berörda motionsyrkandena.

En utredning om åtgärder i syfte att få till stånd en ökad användning
av fjärrvärme föreslås i motionen 1974:332. Väsentliga utredningsuppgifter,
främst av rättslig natur, som har betydelse för ett fortsatt byggande
av fjärrvärmeverk handhas av värmeanläggningsut redningen
(Ju 1973:06). Frågan om användning av fjärrvärme har givetvis också

NU 1974:26

53

aktualitet för energiprognosutredningen. Denna utredning kommer, som
den meddelat i sin lägesrapport (Ds I 1972:2), att i sitt arbete på att
jämföra olika energiformer kunna utnyttja material från en särskild grupp
med representanter för branschorganisationer på energiområdet och
Svenska kommunförbundet, vilken sysslar med planeringen i energifrågor
för tätorternas del, och från Centrala driftledningen (CDL) och Svenska
värmeverksföreningen, vilka gemensamt utreder kraftvärmeverkens tekniska
och ekonomiska förutsättningar. Med hänvisning till de aktiviteter
som sålunda pågår avstyrker utskottet de senast angivna yrkandena i
motionen 1974:332.

I motionen 1974:1532, som gäller råvarufrågor och i huvudsak har
behandlats ovan, föreslås utan närmare precisering att framtagande av
alternativa energisnåla produktionsmetoder skall stimuleras från
samhällets sida. Främjande av energibesparande investeringar i näringslivet
genom avdrag vid taxeringen och ett särskilt statligt stöd till en del
av kostnaden för den projektering som föregår den avdragsberättigade
investeringen föreslås i motionen 1974:1501. I motionen 1974:332
påyrkas att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t i år lägger fram förslag
om lånemöjligheter för företag som genomför energibesparande investeringar.

Utskottet vill erinra om riksdagens beslut (prop. 1974:69,
CU 1974:21) om statliga lån och bidrag inom en ram av 35 milj. kr. för
vissa energibesparande förbättringsåtgärder beträffande byggnader tillhörande
de mindre och medelstora företagen. Ett ställningstagande till
frågan om eventuellt särskilt stöd till energibesparande investeringar i
öwigt inom näringslivet och till utvecklingen av energisnåla produktionsmetoder
bör enligt utskottets mening anstå tills den kan behandlas inom
ramen för ett mera fullständigt handlingsprogram för energipolitiken.
Utskottet vill därför inte föreslå någon särskild åtgärd med anledning av
de tre senast nämnda motionsyrkandena.

Tanken på införande av ett system med sommartid i Sverige har varit
aktuell vid åtskilliga tidigare tillfällen. Den förs nu i motionerna 1974:64
och 1974:332 fram på nytt med hänvisning särskilt till att tillämpning av
sommartid skulle kunna medföra en energibesparing. 1 den förra
motionen nämns som ett alternativ till införande av sommartid övergång
till östeuropeisk tid under hela året. Frågan om införande av sommartid
eller ändrad normaltid har tagits upp på nordisk basis genom beslut av
Nordiska ministerrådet. En internordisk arbetsgrupp behandlar nu frågan.
Resultatet av utredningsarbetet beräknas föreligga sommaren 1974. Av
praktiska skäl kan givetvis en eventuell övergång till sommartid inte äga
rum tidigare än sommaren 1975. Då utredning rörande sommartid
sålunda pågår har motionärernas önskemål i väsentlig mån tillgodosetts.
Utskottet avstyrker därför de båda motionsyrkandena om införande av
sommartid.

NU 1974:26

54

Kärnkraft

Det mest uppmärksammade inslaget i förra årets riksdagsbehandling av
energifrågorna var den debatt som ägnades åt frågan om fortsatt
utbyggnad av kärnkraftsproduktionen. I statsverkspropositionen 1973
redovisades ett långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraften vilket
framlagts av kraftindustrin. Näringsutskottet tog emellertid fasta på de
betänkligheter som från olika håll framförts mot satsningen på kärnenergi
och menade att dessa var så allvarliga att de på dåvarande stadium inte
kunde förbigås. Under hänvisning till pågående utredningsarbete i Sverige
och utomlands om atomkraftsutbyggnaden och säkerheten uttalade
utskottet att kraftindustrins långsiktiga utbyggnadsprogram för atomkraften
inte borde fastläggas. Långsiktsplanerna borde göras flexibla för
att en kontinuerlig omprövning av utbyggnadsfrågan skulle bli möjlig och
handlingsfriheten inte låsas. Som förbehåll vid sitt tillstyrkande av
statsverkspropositionens förslag angående energiförsörjningen uttalade
utskottet att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas
förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information
om forskningsresultat och utvecklingstendenser, hade förelagts riksdagen.
Innebörden av utskottets ställningstagande var att utbyggnaden av redan
beställda och planerade kärnkraftverk — över vilka en förteckning
lämnades i propositionen (prop. 1973:1 bil. 15 s. 86) — godtogs, medan
utskottet däremot inte ställde sig bakom de planer på anläggande av
ytterligare 13 kärnkraftverk som presenterades i propositionen med
åberopande av en studie som publicerats av CDL-företagens samarbetsorgan.
Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning. Såsom chefen för
industridepartementet konstaterat i ett interpellationssvar i december
1973 är planeringsläget inom kraftindustrin nu sådant att något beslut att
ytterligare bygga ut kärnkraften inte behöver fattas förrän 1975. Det är
följaktligen möjligt att ta upp frågan om en sådan vidare utbyggnad i
samband med beslutet om ett energipolitiskt handlingsprogram i stort.

Som motbud till utskottets uttalande förra året rörande kärnkraftsutbyggnaden
framfördes i en reservation förslag om ett i lag stadgat
uppskov med kärnkraftsutbyggnaden under i första hand en tid av ett år.
Detta uppskov avsågs ge möjlighet till ingående analys av och ställningstagande
till det beslutsunderlag i frågan som undan för undan skulle
tillföras riksdagen. Detta krav på uppskov upprepas nu i motionen
1974:1491 med hänvisning till att säkerhets-och avfallsproblemen under
det år som gått inte har kommit närmare sin lösning och att
kostnaderna för produktion av kärnkraft har drivits upp bl. a. till följd av
driftstopp som inträffat vid anläggningar i Sverige och utlandet. En längre
gående förbudslagstiftning, innebärande att driften av de atomreaktorer
som redan har tagits i bruk måste upphöra, påyrkas i motionen
1974:1125. I denna refereras en rad uppgifter om säkerhetsproblem
m. m. varav dras slutsatsen att kärnkraften är en olämplig energiform.
Motionärerna motsätter sig att ytterligare kärnkraftsproduktion får
förekomma innan en bred opinion bland allmänheten har förklarat sig

NU 1974:26

55

villig att ta de risker som är förknippade därmed. Den avstängning av de
redan i bruk tagna atomreaktorerna som motionärerna förordar skulle
enligt deras uppfattning inte leda till några mera märkbara följder för
energiförsörjningen.

Såsom redovisats i det föregående pågår en mycket omfattande
utredningsverksamhet rörande kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem.
En delegation som har bildats av intressenterna i den svenska kärnkraftsutbyggnaden
bedriver forskning på detta område. En särskild utredning
sysslar med frågan om högaktivt avfall från kärnkraftverk. Väsentliga
utredningsuppgifter på området fullgörs också av delegationen för
atomenergifrågor och av försvarets forskningsanstalt. I enlighet med
riksdagens uttalande förra året har ställningstagandet till frågan om vidare
utbyggnad av kärnkraftsproduktionen i Sverige uppskjutits till dess ett
allsidigt nytt beslutsunderlag föreligger. Den omfattande utredningsverksamhet
rörande kärnkraften som pågår hos nämnda organ och på många
andra håll i Sverige och utomlands ger anledning räkna med att det år
1975 kommer att föreligga väsentligt förbättrade förutsättningar för
bedömning av frågan om fortsatta insatser på kärnkraftsområdet.

Utskottet kan inte ansluta sig till den ståndpunkt som förs fram i
motionen 1974:1 125. Den nuvarande kärnkraftsproduktionen i Sverige,
som är omgärdad av rigorösa säkerhetsbestämmelser, bör enligt utskottets
mening fortgå. Utskottet avstyrker sålunda denna motion. En sådan
lagstiftning som påyrkas i motionen 1974:1491 kan utskottet inte heller
tillstyrka. Den skulle förhindra utnyttjandet av redan beslutade och
genomförda investeringar i kärnkraftverk. Riksdagens mening beträffande
förutsättningarna för nya beslut om kärnkraftsutbyggnad har klargjorts
genom riksdagens uttalande förra året. Detta uttalande vill utskottet nu
understryka.

I motionen 1974:332 begärs att konsekvenserna av en eventuell
förläggning av kärnkraftsanläggningar i bergrum eller under jord samt
betydelsen av reaktorernas storlek för driftekonomi och säkerhet skall
prövas i samband med pågående utredning om kärnkraftens miljö- och
säkerhetsproblem.

Utskottet vill först erinra om att närförläggningsutredningen
(I 1970:16), vars betänkande föreligger inom kort, har haft anledning att
syssla med olika slags förläggning av kärnkraftsreaktorer. Tekniska och
ekonomiska aspekter på bergrumsförläggning av kärnkraftverk har på
senaste tiden studerats av CDL-företagens samarbetsorgan, som nu
planerar att utvidga undersökningen till att också omfatta konsekvenserna
av en sådan förläggning när det gäller den radioaktiva strålningen. I
denna del får alltså motionärernas utredningsönskemål anses redan vara
tillgodosett.

De aggregat som ingår eller avses ingå i de hittills påbörjade eller
planerade kärnkraftverken i Sverige har en effekt av högst 900 MW. I
andra länder finns enheter med en effekt av upp till 1 300 MW.
Kraftproducenterna räknar enligt uppgift med att aggregat av hittills
avsedda dimensioner är mest lämpliga med hänsyn till det svenska

NU 1974:26

56

elnätet. En fördel är att det internationellt föreligger mera omfattande
erfarenheter av detta slags aggregat än av de större enheter som efterhand
införts. Det bör emellertid betonas att säkerhetskraven — både de
formella och de som förekommer i praxis — gäller oberoende av
aggregatets storlek. Då det knappast torde finnas förutsättningar för en
sådan utredning av reaktorstorlekens betydelse som motionärerna tänker
sig avstyrker utskottet det här aktuella motionsyrkandet i denna del.

Olja och naturgas

Med anledning av de problem som gjort sig gällande under den nyligen
inträffande energikrisen påyrkas i motionen 1974:332 att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära förslag till åtgärder syftande till en minskning av
den del av Sveriges oljeimport som härrör från OAPEC-länder. Som
framgår av de uttalanden som chefen för industridepartementet gjort i
olika interpellationssvar är den statliga oljepolitiken inriktad på att med
olika medel försöka säkra tillgången till olja på längre sikt. Prospektering
genomförs i svensk regi, och kontakter har tagits för samverkan med
Norge beträffande fyndigheter utanför den norska kusten. Vidare
undersöks möjligheterna att åstadkomma långsiktiga överenskommelser
med olika oljeproducerande länder. Enligt utskottets mening har motionärernas
önskemål tillgodosetts genom de initiativ som sålunda anmälts. 1
samma motion begärs också en redovisning av möjligheterna att trygga en
stadigvarande energitillförsel genom import av naturgas och deltagande i
oljeutvinningen i Nordsjön. Av det redan sagda framgår att åtgärder i det
syfte som motionärerna anger har vidtagits. Utskottet utgår från att
redovisning för konkreta resultat av dessa åtgärder kommer att lämnas
vid lämplig tidpunkt och finner inte skäl för riksdagen att rikta någon
hemställan till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärernas förslag. Vad
utskottet nu anfört gäller också yrkandet i motionen 1974:243 om
åtgärder i syfte att Sverige skall få god beredskap inför eventuella
framtida förhandlingar om inköp av olja och gas från Nordsjöfyndigheterna.

Ett projekt, innefattande en tunnel från trakten av Trondheim till
trakten av Storlien på den svenska sidan dels för transport av olja från
Norge och dels för avledning av vatten från kraftverk som skulle anläggas
i de svenska och norska fjällen, presenteras i motionen 1974:1494.
Motionären anför att han framlägger projektet till allmän kännedom och
prövning utan anspråk på teknisk eller ekonomisk genomförbarhet.
Utskottet anser inte att erforderlig förprövning av ett projekt av detta
slag bör utföras genom riksdagens försorg. Därför avstyrker utskottet
motionärens förslag att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om en
utredning av projektets värde och möjligheterna att genomföra det.

Ett statligt engagemang i oljehandeln föreslås i flera motioner. Såvitt
motionen 1974:50 gäller förstatligande av den privata sektorn av
oljehanteringen behandlas den nedan under rubriken Handlingsprogram
för energipolitiken. I denna motion begärs vidare att ett statligt oljebolag

NU 1974:26

57

skall inrättas och få i uppdrag att direkt med de oljeproducerande
länderna söka sluta långfristiga avtal för leverans av råolja och förädlade
oljeprodukter. I motionen 1974:543 föreslås en snabb utredning av
frågan om inrättande av ett statligt importbolag för oljeprodukter och i
motionen 1974:1491 en utredning om upprättande av en statlig
inköpsorganisation för oljeprodukter.

Såsom framgår av vad ovan sagts har regeringen tagit kontakt med
olika oljeproducerande länder för att undersöka möjligheterna för
långsiktiga avtal om oljeleveranser. Så till vida är alltså det här behandlade
yrkandet i motionen 1974:50 tillgodosett. Vad gäller frågan om
inrättande av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter, eventuellt i
bolagsform, vill utskottet uttala att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t
överväger lämplig utformning av de statliga insatserna för oljeimport och
därvid även prövar alternativet att inrätta ett statligt import bolag.

Om uppförande av ytterligare oljeraffinaderier i Sverige aktualiseras
bör frågan om ett inlandsraffinaderi prövas på nytt, anförs i motionen
1974:1491. Samma ämne tas upp i motionen 1974:53, där riksdagen
föreslås uttala sig för att vid planeringen för utbyggnad av oljeraffinaderier
i Sverige skall beaktas angelägenheten av att ett raffinaderi förläggs
till inlandet och lokaliseras till Bergslagen.

Av den redogörelse som har lämnats i det föregående framgår att
petroindustriutredningen prövar olika lokaliseringsalternativ för nya
raffinaderier i Sverige, däribland även lokalisering i inlandet. Förprojektering
av ett nytt raffinaderi har inletts av industridepartementet i
samarbete med Statsföretag AB. Chefen för industridepartementet har
nyligen i svar på en enkel fråga meddelat att ett inlandsraffinaderi
lokaliserat till Bergslagen fortfarande finns med som ett alternativ till
planeringen för ökad raffinaderikapacitet i landet. Med hänsyn till vad
här sagts synes någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av de båda
senast nämnda motionsyrkandena inte vara erforderlig.

Vattenkraft

Frågan om ett ökat utnyttjande av vattenkraft tas upp i flera
motioner. En grundläggande reservation är vanligen att statsmakterna
inte bör frångå sina beslut om att vissa från natursynpunkt särskilt
värdefulla älvar skall sparas för framtiden. Huvudtanken i motionerna är
att energiresurserna i redan utbyggda vattensystem bör inventeras och
utnyttjas bättre. Denna uppfattning kommer till uttryck i motionerna
1974:540, 1974:1127, 1974:1491, 1974:548 och 1974:848. Av dessa
tycks den förstnämnda ha det mest vittgående syftet. Där förordas en
inventering och bedömning av våra totala vattenkraftsresurser med
beaktande av ekonomiska, miljömässiga och energipolitiska aspekter. De
båda sistnämnda motionerna tar sikte på möjligheterna att utvinna kraft
också ur mycket små vattensystem. Motionen 1974:848 behandlar även
tekniska metoder för att utnyttja energi i sådana vattendrag, och där
påyrkas dessutom en särskild bedömning av de sysselsättningseffekter

NU 1974:26

58

som tillverknings- och anläggningsarbeten för den tilltänkta kraftproduktionen
kan ge.

Sedan 1972 pågår en utredning rörande vattenkraftsutbyggnader i
södra Norrland och norra Svealand. Den är avsedd att ge underlag för en
prövning i ett sammanhang av utbyggnadsplanerna för vattenkraft i
huvudälvarna i dessa delar av landet. De berörda älvarna är främst
Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med bifloder.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1974. Svenska kraftverksföreningen
har vidare i samarbete med statens vattenfallsverk satt
i gång en inventering av utbyggnadsmöjligheter i såväl större som mindre
vattenflöden; inventeringen gäller de s. k. skogsälvarna.

Utskottet delar uppfattningen att ett förbättrat utnyttjande av
energitillgångarna i de vattensystem som redan har tagits i anspråk för
kraftproduktion är ett viktigt inslag i energipolitiken. Med hänsyn till det
utredningsarbete som redan pågår synes det inte erforderligt med något
initiativ från riksdagens sida i anledning av de berörda motionsyrkandena.
Vad som sagts gäller även yrkandet i motionen 1974:848 beträffande
rörturbinaggregat. Denna konstruktion för framställning av elkraft är
enligt vad utskottet inhämtat föremål för uppmärksamhet inom Svenska
kraftverksföreningen.

Med hänvisning till en undersökning som utförts inom vattenfallsverket
påkallas i motionen 1974:131 att riksdagen skall begära att Kungl.
Maj:t tar initiativ till omedelbara överläggningar med kraftproducenter i
Indalsälven för att få till stånd en snar utbyggnad och modernisering av
ett antal i motionen nämnda kraftverk i denna älv. I detta sammanhang
bör, menar motionärerna, också förutsättningarna för utbyggande av
pumpkraftverk i Indalsälvens nedre del utredas.

Av vad nyss sagts framgår att Indalsälven omfattas av den pågående
utredningen om vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra
Svealand. Resultatet av denna utredning bör enligt utskottets mening
avvaktas. Motionen 1974:131 avstyrks därför av utskottet.

I motionen 1974:1119 begärs med hänvisning till en under energikrisen
vintern 1973-1974 planerad sänkning av vattennivån i Vänern —
vilken motionärerna godtar men som aldrig behövde genomföras — att
riksdagen skall uttala sig för en viss restriktion när det gäller sådana
sänkningar i framtiden. Motionärerna vill slå vakt om möjligheten för
sådana större fartyg som efter pågående utbyggnad av Trollhätte kanal
har tillträde till Vänern att kontinuerligt trafikera hamnar där.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående är en
sänkning av Vänerns vattennivå en åtgärd som blir aktuell endast i
enstaka undantagsfall. Därvid görs givetvis en omsorgsfull avvägning av de
båda intressen — sjöfartens och energiförsörjningens — som står mot
varandra. Detta underlättas av att Trollhätte kanal, i vilken nu görs inte
obetydliga investeringar, och vattenkraftsproduktionen vid Vänerns
utlopp har samma huvudman, statens vattenfallsverk. En nivåsänkning,
vars varaktighet f. ö. brukar begränsas till ett par månader, är endast
lokalt till hinder för de avsedda fartygen, i första hand så att deras

NU 1974:26

59

lastkapacitet minskar. Med hänsyn till vad här sagts anser utskottet att
riksdagen inte bör göra något sådant uttalande som föreslås i motionen
1974:1119.

Andra energikällor

En mängd motionsyrkanden gäller åtgärder, främst utredningsverksamhet,
beträffande andra energikällor än de som hittills behandlats i
detta betänkande. Motionärernas önskemål gäller dels sådana energikällor
som fusionskraft, solenergi, vindkraft, geotermisk energi och den energi
som kan utvinnas ur vattnets vågrörelser, dels utnyttjande av kol och
olika slags inhemska bränslen, såsom torv, skogsavfall och sopor.

I motionen 1974:332 begärs en redovisning för den forskning som
bedrivs rörande andra alternativa energikällor än bränslen och för
Sveriges möjligheter att delta i internationellt samarbete på detta område.
En undersökning av möjligheterna att utnyttja torv, avfall och vindkraft
för energiframställning föreslås i motionen 1974:243; ett speciellt
önskemål i det sammanhanget är att förutsättningarna för serietillverkning
av en vinddriven generator skall utredas. Dessutom pläderas i denna
motion för att forskning rörande utnyttjande av solenergi och andra
alternativa energikällor skall främjas. Vindkraften behandlas också i
motionen 1974:862, vari begärs att statens vattenfallsverk skall anmodas
påskynda sin utredning om denna energikälla och överväga förutsättningarna
för praktiska försök med vindkraftverk. Ett ytterligare yrkande i
motionen 1974:243 gäller en utredning av möjligheterna att anlägga
kolbaserade energiverk i Sverige. Även i motionen 1974:1491 föreslåsen
utredning av förutsättningarna att använda kol i ökad utsträckning, och
då även för andra ändamål än som bränsle. Allmänna yrkanden om
åtgärder för att öka användningen av inhemska bränslen finns i
motionerna 1974:332 och 1974:1491. 1 den senare begärs också en
redovisning av pågående utredningsarbete beträffande transporter, hantering
och lagring av inhemska bränslen. Åtgärder för ett ökat utnyttjande
av torv förespråkas vidare i motionerna 1974:48, 1974:1512 och
1974:244, mest utförligt i den sistnämnda som utmynnar i krav på bl. a.
förberedelser för en planmässig produktion av bränntorv för eldning i
värmekraftverk. Ett yrkande i denna motion som avser förstatligande av
privatägda torvfyndigheter behandlar utskottet i det följande under
rubriken Handlingsprogram för energipolitiken. 1 motionen 1974:549
föreslås utredning om anläggande av nya värmekraftverk, avsedda för
kombinerad torv- och oljeeldning och förlagda till Sorseleområdet och till
nordvästra Dalarna. En ökad satsning på forsknings- och utvecklingsarbete
för utnyttjande av hyggesavfall som råvarutillskott och energikälla
rekommenderas i motionen 1974:1511. Ett yrkande i motionen 1974:
332 avser en utredning om statligt stöd för installation av s. k. förugnar,
som medger eldning med inhemska bränslen, och om författningsregler
rörande vilka värmeanläggningar som skall förses med sådana anordningar.
Utnyttjandet av avfall berörs också i motionen 1974:1522, där
det föreslås åtgärder för att stimulera energiframställning vid fabriker och

NU 1974:26

60

andra anläggningar dels genom förbränning av avfall, dels genom
utnyttjande av mottryckskraft. Ett annat tekniskt inriktat yrkande,
framfört i motionen 1974:338, går ut på åtgärder för att stimulera en
produktutveckling på vedpanneområdet som möjliggör att flis- och
spillvirke kan utnyttjas som bränsle med samma automatik och driftsäkerhet
som vid oljeeldning. Ett speciellt, konkret projekt tas upp i
motionen 1974:847, där det begärs att riksdagen skall uttala sig för att
statligt stöd skall utgå för vidareutveckling av en i motionen kortfattat
beskriven uppfinning för tillvaratagande av energi ur vattnets vågrörelser.

Energiprognosutredningen (I 1972:03) har redan i sin lägesrapport
sommaren 1973 lagt fram visst material rörande alternativa energikällor.
Med anknytning till denna utredning pågår ett omfattande utredningsarbete
för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas omfattning och
förutsättningarna för deras utnyttjande. Programkommittén (I 1973:06)
för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom
energiområdet spelar också en viktig roll när det gäller de frågor som
berörs i de här behandlade motionerna. Utskottet vill beträffande dessa
motioner allmänt fästa uppmärksamheten på den här nämnda utredningsverksamheten.

Av de alternativa energikällor som nu anvisas har kolet spelat en
avsevärd roll under ett tidigare skede. 1 motionerna 1974:243 och
1974:1491 framförs, som nyss nämnts, tanken att kolet skulle kunna i
viss mån återta sin förlorade position och komma till användning även i
andra former än de konventionella. 1 utredningsarbetet med sikte på ett
energipolitiskt program ingår det som ett viktigt led att pröva förutsättningarna
för ett ökat utnyttjande av kol. Utskottet vill poängtera
betydelsen av att så sker. Något särskilt initiativ från riksdagens sida av
det slag som föreslås i de båda motionerna synes inte vara erforderligt.

Det stora intresse som i motionerna visas för olika slag av inhemska
bränslen har delvis föranletts av den aktuella energikrisen. Denna har på
ett kännbart sätt påmint om faran i att i alltför hög grad basera
energiframställningen på olja. Även andra skäl än beredskapsskäl talar för
att de inhemska bränslena ägnas ökad uppmärksamhet. Såsom bl. a.
redovisats av chefen för industridepartementet sker också detta i flera
sammanhang. Utöver de övergripande utredningarna kan nämnas de
särskilda undersökningar som igångsatts beträffande produktion av
bränntorv och beträffande energiutvinning i samband med avfallshanteringen.
Den översikt över inhemska energikällor som industridepartementet
nyligen publicerat - och som utförligt refererats i det föregående
- ger faktiska upplysningar om tillgångarna av olika bränslen och erinrar
om de komplikationer i form av miljöproblem, konkurrens med
efterfrågan på råvaror för industriell produktion osv. som måste beaktas i
fråga om dessa bränslen.

En förutsättning för att inhemska bränslen skall kunna utnyttjas i
ökad utsträckning, både under normala förhållanden och i ett krisläge, är
att det finns en väl fungerande apparat för transport, hantering och
lagring av dem. 1 motionen 1974:1491 begärs att riksdagen skall anhålla
hos Kungl. Maj:t om en redovisning av det utvecklingsarbete som

NU 1974:26

61

genomförs på detta område.

Utskottet utgår från att hithörande frågor kommer att belysas i
rapporterna över nu pågående utredningsarbete på energiområdet och
finner inte skäl för en särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta
ämne.

I samma motion uttalas att uppförandet av energianläggningar för
utnyttjande av torv, ved, sopor och andra inhemska bränslen bör
stimuleras med olika medel. Ett av motionärernas syften tycks vara att
beredskapen i samhället för en alternativ bränsleförsörjning i krislägen
skall öka. Det ovan nämnda yrkandet i motionen 1974:332 beträffande
installation av s. k. förugnar synes ha motsvarande syfte.

Frågan om sådana stimulansåtgärder som det här är tal om bör
lämpligen aktualiseras när resultaten av pågående utredningsarbete har
redovisats. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon framställning
eller något uttalande från riksdagens sida rörande åtgärder av detta slag.

Vissa av de här aktuella motionerna avser konkreta projekt som i
första hand bör prövas av andra organ än riksdagen. Detta gäller främst
motionen 1974:847, enligt vilken riksdagen skulle uttala sig till förmån
för statligt stöd till arbetet på en viss uppfinning, och motionen
1974:549 som gäller utredning om kraftverk av en särskild typ och med
viss preciserad lokalisering. Frågan om stöd till det förstnämnda projektet
bör hänskjutas till styrelsen för teknisk utveckling eller annat organ som
kan ge stöd till utvecklingsarbete av den typ som avses; för ett
ställningstagande från riksdagens sida saknas förutsättningar på nuvarande
stadium. Huruvida initiativ i enlighet med motionen 1974:549 bör tas
är i första hand en fråga för kraftproducenter och andra intressenter i de
berörda regionerna. Utskottet avstyrker de två nu berörda motionsyrkandena.

I övrigt vill utskottet när det gäller åtgärder för utveckling och
utnyttjande av alternativa energikällor hänvisa till det utredningsarbete
som berörts ovan. Utskottet utgår från att detta utredningsarbete
kommer att ge ett allsidigt underlag för erforderliga ställningstaganden av
statsmakterna i detta ämne. Med det sagda avstyrker utskottet de
motionsyrkanden som uppräknats inledningsvis i detta avsnitt och inte
särskilt behandlats ovan.

Förvaltning m. m.

1 motionen 1974:543 föreslås utredning om inrättandet av ett särskilt
energiverk, som skulle kunna samordna alla statliga insatser på energiförsörjningens
område. Förslaget synes få tolkas så, att till det tilltänkta
verket skulle sammanföras myndighets- och utredningsuppgifter av det
slag som nu åvilar i första hand statens industriverk, beredskapsuppgifter
på bränsleområdet som nu handhas av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar och dessutom produktionsuppgifter etc. som statens vattenfallsverk
svarar för. Utskottet vill erinra om att statens industriverk inrättades
så sent som den 1 juli 1973. Det finns enligt utskottets uppfattning inte

NU 1974:26

62

skäl att aktualisera en genomgripande förändring av administrationen på
energiområdet. Resultaten av det pågående utredningsarbetet på detta
område — sedan motionen avlämnades har tillkommit en utredning
rörande vissa beredskapsfrågor — bör givetvis i första hand avvaktas.
Utskottet avstyrker alltså motionen 1974:543 i denna del.

Ett tidigare två gånger framfört förslag om inrättande av ett fristående
energiinstitut för kunskapssamlande, utredningar, framtidsstudier och
prognoser, återkommer i motionen 1974:243. Ett i viss mån likartat syfte
har yrkandet i motionen 1974:1491 på en utredning beträffande
formerna för insamling av löpande information om försörjningsläget i
fråga om olja och andra bränslen — denna funktion skulle, säger
motionärerna, kunna handhas av ett fristående institut.

Utskottet avstyrker dessa förslag. De uppgifter som det föreslagna
energiinstitutet skulle få svarar i allt väsentligt mot dem som nu handhas
av energiprognosutredningen och som när dess uppdrag slutförts skall
övertas av industriverkets energienhet. Utskottet ser ingen anledning
varför industriverket, som ju är fristående från både energiproducent- och
energiförbrukarintressen, skulle fråntas de centrala utredningsuppgifter
som det här är fråga om. Vad gäller formerna för insamling av
information om bränsleförsörjningsläget vill utskottet utöver vad nu sagts
hänvisa till den nyssnämnda utredningen rörande vissa beredskapsfrågor
inom energiområdet.

I motionen 1974:332 föreslås att vid en del svenska beskickningar i
utlandet skall inrättas tjänster för energiattachéer, som skall ha till
uppgift att följa utvecklingen på energiområdet och särskilt syssla med
konkreta projekt för samarbete på energiområdet mellan Sverige och
andra länder. Utskottet vill erinra om den nu befintliga utlandsrepresentationen
på det tekniska området — teknisk-vetenskapliga attachéer,
som även är kontaktmän för Vetenskapsakademien, i Moskva, Paris,
Tokyo och Washington samt en teknisk-vetenskaplig rådgivare i London.
Till dessa tjänstemäns bevakningsområde hör även energifrågorna. Utskottet
anser att motionärernas syfte bör kunna tillgodoses inom ramen
för den utlandsrepresentation som redan finns och är inte berett att
förorda att ett nytt slags specialattachétjänster skall inrättas för
ändamålet.

Det önskemål om förslag till ett kommunalt inflytande över eldistributionen
som framförs i motionen 1974:1129 bör bli tillgodosett av
elutredningen utan att särskilda direktiv utfärdas på denna punkt.
Utskottet avstyrker således denna motion.

Handlingsprogram för energipolitiken

De partimotioner som väckts i energifrågan innehåller alla i större eller
mindre utsträckning förslag rörande ett allmänt handlingsprogram för
energipolitiken. I motionen 1974:335 (vpk) begärs direkt att riksdagen
skall antaga ett sådant handlingsprogram i elva specificerade punkter.
Nära samband med ett par av dessa programpunkter har yrkandet i

NU 1974:26

63

motionerna 1974:50 på ett förstatligande av den privata sektorn av
oljehanteringen och yrkandet i motionen 1974:244 att privatägda
torvfyndigheter skall överföras i statlig ägo. Dessa yrkanden tas därför
upp här. I motionen 1974:1491 (c) påyrkas att riksdagen på grundval av
vad som anförts i motionen skall uttala sin mening om den grundläggande
inriktningen av ett långsiktigt handlingsprogram för energiförsörjningen.
Ett motsvarande yrkande om ett uttalande angående en långsiktig
energipolitik framförs i motionen 1974:243 (fp), där det också begärs att
denna motion skall för beaktande överlämnas till de utredningar som
behandlar energipolitiska frågor. I motionen 1974:332 (m) anges
önskemål rörande energipolitikens inriktning sammanfattningsvis i ett
antal punkter. De flesta av dessa återkommer som särskilda punkter i
motionens hemställan. Huvudparten av dessa har utskottet behandlat i
det föregående. I det nu aktuella sammanhanget tar utskottet upp
motionärernas begäran dels om tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen
— innebärande bl. a. att den skall undersöka möjligheterna för och
verkningarna av en energipolitik som syftar till att stegringstakten i vår
energikonsumtion skall nedbringas väsentligt till 1980-talets slut —, dels
om förslag till åtgärder för att nedbringa vårt beroende av olja, i första
hand till en nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa, för att
minska sårbarheten vid eventuella framtida nedskärningar av oljetillförseln.

En särställning bland de fyra partimotionerna intar motionen
1974:335 — kompletterad med de nämnda yrkandena i motionerna
1974:50 och 1974:244. Den domineras nämligen av synpunkter som går
ut på att de ekonomiska förhållandena på energiproduktionens område,
särskilt ägarstrukturen, måste radikalt förändras. Utskottet anser att det
är nödvändigt att samhället skaffar sig ett starkare grepp om energiproduktionen
och dess utveckling. Kontroll av energiförsörjningen är av
avgörande betydelse för att styra samhällsutvecklingen i en riktning som
gynnar alla medborgare. Utskottet är emellertid inte berett att omedelbart
ta ställning till kraven på en vittgående nationalisering av energikällorna.
Utskottet menar att de nu arbetande utredningarna först bör
komma fram med sina förslag men förutsätter att samhällsinflytandet
beaktas i det kommande beslutet om ett långsiktigt program för
energipolitiken. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen
1974:335 samt de här berörda yrkandena i motionerna 1974:50 och
1974:244.

De riktlinjer för ett energipolitiskt handlingsprogram som anges i de
övriga tre partimotionerna har i sina olika delar berörts vid den
genomgång som utskottet ovan gjort av de olika motionsyrkandena på
energiområdet. Gemensamt har de särskilt kravet på insatser för att
begränsa energiförbrukningen. Såsom framhållits i det föregående pågår
ett omfattande utredningsarbete som siktar till att skapa ett underlag
varpå statsmakterna nästa år skall kunna grunda beslut om ett långsiktigt
handlingsprogram för energipolitiken. Det finns enligt utskottets mening
skäl för riksdagen att i detta läge avstå från att på basis av dessa tre

NU 1974:26

64

motioner söka formulera några övergripande principer för det blivande
programmets innehåll. Utskottet förutsätter att de olika utredningarna på
energipolitikens område liksom Kungl. Majit i sitt förberedelsearbete för
programmet visar stor öppenhet för de synpunkter och förslag som från
olika håll framförs i energidebatten, så att det skapas förutsättningar för
den åsyftade allsidigheten i den samlade bedömningen. Med hänvisning
till sina uttalanden ovan rörande olika konkreta frågor låter utskottet
detta betänkande utmynna i ett avstyrkande — av till stor del blott
formell innebörd — av de inledningsvis i detta avsnitt angivna yrkandena i
motionerna 1974:243, 1974:332 och 1974:1491.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningsverksamhet m. m. i fråga om råvaruförsörjningen att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:1490,

b) motionen 1974:1497,

c) motionen 1974:1532 punkterna 1-3 och 5,

2. beträffande utvecklingsstöd till återvinningsindustrin
att riksdagen avslår motionen 1974:1526,

3. beträffande program för hushållning med energi
att riksdagen avslår motionen 1974:243 punkten A,

4. beträffande översyn av de elproducerande företagens taxor
m. m„

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten C,

b) motionen 1974:332 punkten 12,

5. beträffande individuell mätning av el-, gas- och vattenförbrukning att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 5,

b) motionen 1974:332 punkten 13,

c) motionen 1974:871 punkten 1,

d) motionen 1974:1483,

e) motionen 1974:1491 punkten 10,

6. beträffande ökad användning av fjärrvärme

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 14,

7. beträffande stimulans åt utveckling av energisnåla produktionsmetoder att

riksdagen avslår motionen 1974:1532 punkten 4,

8. beträffande statligt stöd till energibesparande investeringar
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:1501,

b) motionen 1974:332 punkten 9,

NU1974:26

65

9. beträffande införande av sommartid
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:64,

b) motionen 1974:332 punkten 11,

10. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:1125,

b) motionen 1974:1491 punkten 7,

11. beträffande viss utredning rörande kärnkraftsreaktorer
att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 5,

12. beträffande minskad oljeimport från OAPEC-länder
att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 4,

13. beträffande import av olja och naturgas från Nordsjö fyndighet
er na

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 1,

b) motionen 1974:332 punkten 7,

14. beträffande tunnelanläggning för oljetransport m. m. mellan
Norge och Sverige

att riksdagen avslår motionen 1974:1494,

15. beträffande statlig inköpsorganisation för oljeprodukter
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:50 punkten 2,

b) motionen 1974:543 i ifrågavarande del,

c) motionen 1974:1491 punkten 4,

16. beträffande oljeraffinaderi i inlandet
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:53,

b) motionen 1974:1491 punkten 5,

17. beträffande inventering och utnyttjande av vattenkraftsresurser att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:540,

b) motionen 1974:548,

c) motionen 1974:848,

d) motionen 1974:1127,

e) motionen 1974:1491 punkten 6,

18. beträffande kraftproduktion i Indalsälven
att riksdagen avslår motionen 1974:131,

19. beträffande restriktion i fråga om sänkning av vattennivån i
Vänern

att riksdagen avslår motionen 1974:1119,

20. beträffande utnyttjande av kol
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 2,

b) motionen 1974:1491 punkten 8,

5 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

66

21. beträffande transporter, hantering och lagring av inhemska
bränslen

att riksdagen avslår motionen 1974:1491 punkten 3,

22. beträffande stimulansåtgärder avseende energianläggningar
för utnyttjande av inhemska bränslen

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:332 punkten 10,

b) motionen 1974:1491 punkten 9,

23. beträffande stöd till viss uppfinning för tillvaratagande av
energi ur vattnets vågrörelser

att riksdagen avslår motionen 1974:847,

24. beträffande torv- och oljeeldade kraftverk i Sorsele och i
nordvästra Dalarna

att riksdagen avslår motionen 1974:549,

25. beträffande redovisning av forskning rörande vissa alternativa
energikällor

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 3,

26. beträffande utnyttjande av vindkraft
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 3 i ifrågavarande del,

b) motionen 1974:862,

27. beträffande utnyttjande av solenergi m. m.

att riksdagen avslår motionen 1974:243 punkten B 4,

28. beträffande utnyttjande av inhemska bränslen i övrigt
att riksdagen avslår

a) motionen 1974:48,

b) motionen 1974:243 punkten B 3 i ifrågavarande del,

c) motionen 1974:244 punkterna A, B och D,

d) motionen 1974:332 punkten 8,

e) motionen 1974:1511,

f) motionen 1974:1512,

29. beträffande utveckling av vedpannor
att riksdagen avslår motionen 1974:338,

30. beträffande energiframställning vid fabriker m. m.
att riksdagen avslår motionen 1974:1522,

31. beträffande inrättande av ett energiverk

att riksdagen avslår motionen 1974:543 i ifrågavarande del,

32. beträffande inrättande av ett fristående energiinstitut,
m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten D,

b) motionen 1974:1491 punkten 2,

33. beträffande inrättande av energiattachétjänster

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 6,

34. beträffande kommunalt inflytande på eldistributionen
att riksdagen avslår motionen 1974:1129,

NU 1974:26

67

35. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:50 punkten 1,

b) motionen 1974:244 punkten C,

c) motionen 1974:335,

36. beträffande handlingsprogram i övrigt för energipolitiken

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkterna E och F,

b) motionen 1974:332 punkterna 1 och 2,

c) motionen 1974:1491 punkten 1.

2. Propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet)

ENERGIFÖRSÖRJNING

2.1 Statens elektriska inspektion. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkten D 1 (s. 105 f.) och hemställer

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 3 205 000 kr.

2.2 Kostnader för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkten D 2 (s. 107) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 43 000 kr.

2.3 Främjande av landsbygdens elektrifiering. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 3 (s. 107 f.) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1974/75 bidrag för upprustning
och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden
beviljas intill ett belopp av sammanlagt 10 000 000 kr.,

2. medger att under budgetåret 1974/75 statlig garanti för lån
till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens
elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.,

3. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

2.4 Statens kärnkraftinspektion. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkten D 4 (s. 108—111) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens kärnkraftinspektion
inrätta en tjänst för reaktorinspektör i Ce 1,

2. till Statens kärnkraftinspektion för budgetåret 1974/75
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

NU 1974:26

68

TEKNISK UTVECKLING M. M.

2.5 Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi. Kungl. Maj:t
har under punkten E 14 (s. 144—150) föreslagit riksdagen att till
Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret
1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 47 900 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget till medelsanvisning
och mot de riktlinjer för anslagsdispositionen som anges i propositionen.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag
av 47 900 000 kr.

2.6 Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten E 15 (s. 150 f.) och hemställer

att riksdagen till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran
för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av
2 400 000 kr.

2.7 Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten E 16 (s. 151 f.) och
hemställer

att riksdagen till Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet
för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av
9 200 000 kr.

2.8 Internationellt atomenergisamarbete. Kungl. Maj:t har under punkten
E 17 (s. 152—154) föreslagit riksdagen att till Internationellt atomenergisamarbete
för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av
4 930 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt och
hemställer

att riksdagen till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.

2.9 Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom. Kungl. Maj:t har under
punkten E 18 (s. 154 -158) föreslagit riksdagen att till medelstillskott till
Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.

NU 1974:26

69

Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot att staten på det sätt som
föreslås i propositionen medverkar till att förstärka AB Asea-Atoms
ekonomiska resurser.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen till Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom för
budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.

STATENS VATTENFALLSVERK

2.10 Kraftstationer m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkten I. F:1 (s. 179—212) och hemställer

att riksdagen

1. medger att statens vattenfallsverk får disponera en från
250 000 000 kr. till 300 000 000 kr. ökad rörlig kredit i
riksgäldskontoret,

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge statens vattenfallsverk att
teckna borgen för lån intill sammanlagt 2 558 000 000 kr.,
varav högst 60 000 000 kr. för lån till distributionsbolag,

3. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk
inrätta en tjänst för chef för huvudavdelning i Cp 4,

4. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1974/75 anvisar ett
investeringsanslag av 1 480 000 000 kr.

FONDEN FÖR STATENS AKTIER

2.11 Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom. Kungl. Majit har
under punkten VI: 1 (s. 216) föreslagit riksdagen att till teckning av aktier
i Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt och
hemställer

att riksdagen till Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom
för budgetåret 1974/75 anvisar ett investeringsanslag av
20 000 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

6 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

70

Närvarande

vid behandlingen av motionerna (avdelning 1): herrar Svanberg (s),
Regnéll (m) (punkterna 1—9, 16-36), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s) (punkterna 1—9, 35, 36),
Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s) (punkterna 1—21, 35,
36), Rask (s), Sjönell (c) (punkterna 1, 35, 36), Hovhammar (m), Wååg
(s) (punkterna 1, 35, 36), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö
(vpk) (punkterna 1-21, 35, 36), fru Hansson (s) (punkterna 2—34),
herrar Petersson i Ronneby (c) (punkterna 2—34), Pettersson i Helsingborg
(s), Sivert Andersson i Stockholm (s) (punkterna 22—34), fru
Jordan (s) (punkterna 2-34) och herr Wirtén (fp),

vid behandlingen av propositionen (avdelning 2): herrar Svanberg (s),
Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), fru
Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Pettersson i Helsingborg (s),
Sivert Andersson i Stockholm (s), fru Jordan (s) och herr Wirtén (fp).

Reservationer

1. beträffande utredningsverksamhet m. m. i fråga om råvaruförsörjningen
(utskottets hemställan under 1.1) av herrar Regnéll (m), Börjesson i
Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru
Hambraeus (c) och herr Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar på s. 50 med
”Utskottet utgår” och slutar på s. 51 med ”mineralresursutredningen
tillkommit” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det vara en naturlig slutsats av det nu förda
resonemanget att det pågående utredningsarbetet rörande råvaruproblemen
för vårt lands del bör utmynna i att ett övergripande resurspolitiskt
program upprättas - en hushållningsplan för naturresurser. På grundval
av en samlad bedömning bör utfärdas rekommendationer i fråga om den
framtida resursanvändningen. Detta är en uppgift som bör fullgöras av en
parlamentarisk utredning. En arbetsgrupp bör, såsom föreslås i motionen
1974:1490, omedelbart tillsättas för att parallellt med den grundläggande
utredningsverksamhet som bedrivs förbereda arbetet i en sådan utredning.
Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sig för ett sådant arrangemang.
Någon särskild åtgärd i anledning av de övriga här aktuella
motionsyrkandena finner utskottet inte erforderlig.

dels att utskottet under 1.1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1974:1490 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om förberedelser
för utarbetande av en hushållningsplan för naturresurser,

b) avslår motionen 1974:1497,

c) avslår motionen 1974:1532 punkterna 1—3 och 5,

NU 1974:26

71

2. beträffande individuell mätning av el-, gas- och vattenförbrukning
(utskottets hemställan under 1.5) av herrar Regnéll (m), Börjesson i
Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus
(c), herrar Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 52 som börjar med
”Energiprognosutredningen har” och slutar med ”berörda motionsyrkandena”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtas för
att motverka kollektiv debitering av kostnader för el-, gas- och
vattenförbrukning. Erfarenheterna tyder på att förbrukningen vid denna
debiteringsform ökar avsevärt. På så sätt kan alltså ett energislöseri
uppkomma som i den rådande situationen på energiområdet inte är
försvarbart. En positiv effekt av övergång till indviduell debitering torde
bli lägre utgifter för hushållen. Om åtgärder mot en kollektiv debitering

skulle visa sig leda till negativa fördelningspolitiska effekter - något som

utskottet finner osannolikt — kan berörda konsumenter kompenseras på
annat sätt. Utskottet anser sålunda att åtgärder bör genomföras som leder
till att kollektivdebiteringen begränsas och successivt avskaffas.

dels att utskottet under 1.5 bort hemställa

5. att riksdagen i anledning av motionen 1974:243 punkten B 5,
motionen 1974:332 punkten 13, motionen 1974:871 punkten
1, motionen 1974:1483 och motionen 1974:1491 punkten
10 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört beträffande individuell mätning av el-, gas och

vattenförbrukning,

3. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk (utskottets hemställan
under 1.10) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske
(c), Svensson i Malmö (vpk) och Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 55 som börjar med
”Utskottet kan” och slutar med ”nu understryka” bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motionen 1974:1491 råder fortfarande stor
osäkerhet om vilka konsekvenser kärnkraftsproduktionen för med sig. Det
är angeläget att det på nytt slås fast att inga vidare beslut om
kärnkraftsutbyggnad får fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag
har framlagts och hunnit prövas av riksdagen. Utskottet tillstyrker därför
att riksdagen antar en sådan lag som förordas i motionen 1974:1491. Det
moratorium som utskottet sålunda förordar innebär att inget nytt
kärnkraftverk får tas i drift och att inget nytt kärnkraftsbygge får
igångsättas under den tid som lagen gäller. Däremot anser utskottet inte
att tillräckliga skäl föreligger för att, såsom påyrkas i motionen
1974:1 125, förbjuda drift av de kärnkraftverk som redan har tagits i
bruk.

NU 1974:26

72

dels att utskottet under 1.10 bort hemställa
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1974:1491 punkten 7 antager
följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätten att meddela tillstånd enligt atomenergilagen
(1956:306)

Härigenom förordnas, att sådant tillstånd att uppföra eller driva
atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306)
icke får lämnas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller
till utgången av juni 1975.

b) avslår motionen 1974:1 125.

4. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk (utskottets hemställan
under 1.10) av fru Hambraeus (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 55 som börjar med
”Utskottet kan” och slutar med ”nu understryka” bort ha följande
lydelse:

De fakta som framläggs i motionen 1974:1125 talar sitt tydliga språk
om de faror för mänskligheten som kärnkraftsproduktionen och det
därigenom uppkomna avfallet för med sig. En kärnkraftsreaktor i drift
utgör ett konstant katastrofhot. Det högaktiva avfallet medför faror
under en framtid längre än vi kan överskåda. Lyckligtvis förhåller det sig
så att vi inte har blivit beroende av kärnkraften. Det energitillskott som
erhålls från de hittillsvarande kärnkraftsanläggningarna är obetydligt.
Dessa har vid upprepade tillfällen stängts av utan att det stört vår
energiförsörjning. I avvaktan på det nya, allsidiga beslutsunderlag som
skall föreläggas riksdagen år 1975 bör inte ytterligare radioaktivitet
produceras i kraftverk. Utskottet tillstyrker följaktligen det förslag som
framläggs i motionen 1974:1125. Genom bifall till detta tillgodoses också
yrkandet i motionen 1974:1491 på ett uppskov med kärnkraftsutbyggnaden.

dels att utskottet under 1.10 bort hemställa

10. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1 125 och i anledning
av motionen 1974:1491 punkten 7 antager följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätten att meddela och utnyttja tillstånd enligt
atomenergilagen (1956:306)

Härigenom förordnas, att sådant tillstånd att uppföra eller driva
atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306)
icke får lämnas samt att tillstånd som har lämnats icke får utnyttjas.

NU 1974:26

73

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller
till utgången av juni 1975.

5. beträffande oljeraffinaderi i inlandet (utskottets hemställan under

1.16) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Av
den redogörelse” och slutar med ”vara erforderlig” bort ha följande
lydelse:

Visserligen prövar petroindustriutredningen olika lokaliseringsalternativ
för nya raffinaderier. Utredningen kan emellertid inte betraktas som
förutsättningslös. Rimligen måste den anse sig bunden av politiska beslut
om principer för lokalisering av miljöfarlig industri och av gällande regler
för industrins påverkan på miljön. Dessa principer och regler utgör inte
något stöd för inlandslokalisering. Om en lokalisering av raffinaderi till
Bergslagen skall realiseras - något som från regionpolitisk synpunkt är
angeläget — kräver detta en bestämd viljeyttring från riksdagen. En
självklar och från mera allmänna synpunkter betydelsefull konsekvens av
ett sådant regionpolitiskt ställningstagande blir att så kvalificerade krav
på miljöskydd ställs på ifrågavarande typ av industri att inlandslokaliseringar
och kustlokaliseringar blir likställda. Först mot en sådan bakgrund
blir det möjligt att låta angelägna regionpolitiska och sysselsättningspolitiska
behov vara avgörande för raffinaderiernas lokalisering. Utskottet
tillstyrker alltså motionen 1974:53. Med det sagda tillgodoses också det
här aktuella yrkandet i motionen 1974:1491.

dels att utskottet under 1.16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1974:53 och i
anledning av motionen 1974:1491 punkten 5 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om lokalisering
av ett oljeraffinaderi till Bergslagen,

6. beträffande kraftproduktion i Indalsälven (utskottets hemställan
under 1.18) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herrar
Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Av
vad nyss” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att möjligheterna
att i ökad utsträckning utvinna elektrisk kraft genom upprustning
och utökning av kraftstationer i Indalsälvens nedre del tas till vara utan
dröjsmål. Riksdagen bör enligt utskottets mening uttala sig för att Kungl.
Maj:t omedelbart tar initiativ till överläggningar med de berörda
kraftproducenterna rörande åtgärder i detta syfte. Därvid bör också
frågan om anläggande av pumpkraftverk aktualiseras.

NU 1974:26

74

dels att utskottet under 1.18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1974:131 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet uttalat
angående kraftproduktion i Indalsälven,

7. beträffande stimulansåtgärder avseende energianläggningar för utnyttjande
av inhemska bränslen (utskottets hemställan under 1.22) av herrar
Regnéll (m), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c)
och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 61 som börjar med
”Frågan om” och slutar med ”detta slag” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är angeläget att andra bränslen än
sådana som måste importeras kan utnyttjas i olika slags energianläggningar
i vårt samhälle. Uppförandet av anläggningar som fyller detta krav
liksom installation av erforderliga tillsatser till traditionella värmeanläggningar
bör därför få lämplig stimulans av staten. Utskottet föreslår att
riksdagen i ett uttalande till Kungl. Maj:t betonar vikten av att så sker.

dels att utskottet under 1.22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1491 punkten 9
och i anledning av motionen 1974:332 punkten 10 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
stimulansåtgärder avseende energianläggningar för utnyttjande
av inhemska bränslen,

8. beträffande inrättande av ett fristående energiinstitut (utskottets
hemställan under 1.32) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herrar
Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 62 som börjar med
”Utskottet avstyrker” och slutar med ”inom energiområdet” bort ha
följande lydelse:

Som underlag för beslutsfattandet på det energipolitiska området
behövs ett fylligt och tillförlitligt material i form av prognoser,
utredningar och framtidsstudier. En fortlöpande vetenskapligt inriktad
forsknings- och utvecklingsverksamhet måste också bedrivas på detta
område. Dessa uppgifter bör handhas av ett särskilt energiinstitut med
markerat självständig ställning i förhållande till myndigheter, företag och
organisationer. Industriverket utgör inget alternativ till ett sådant
institut. Fastmer behöver det för att kunna lösa sina uppgifter ett sådant
forsknings- och utredningsunderlag som energiinstitutet skulle kunna
prestera. Bland uppgifterna för ett energiinstitut bör givetvis ingå att
kontinuerligt följa hur försörjningsläget i fråga om energiråvaror utvecklas.

dels att utskottet under 1.32 bort hemställa

32. att riksdagen i anledning av motionen 1974:243 punkten D
och motionen 1974:1491 punkten 2 hos Kungl. Maj:t

NU 1974:26

75

hemställer att förslag om inrättande av ett fristående energiinstitut
snarast föreläggs riksdagen,

9. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m. (utskottets
hemställan under 1.35) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som
anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”En
särställning” och slutar med ”och 1974:244” bort ha följande lydelse:

En särställning bland de fyra partimotionema intar motionen
1974:335 — kompletterad med de nämnda yrkandena i motionerna
1974:50 och 1974:244. Den domineras nämligen av synpunkter som går
ut på att de ekonomiska förhållandena på energiproduktionens område,
särskilt ägarstrukturen, måste radikalt förändras. Utskottet vill ingalunda
hävda att de nuvarande förhållandena på detta område obetingat bör bli
bestående. Gränserna för statens engagemang omprövas successivt, för
närvarande främst när det gäller oljeförsörjningen. Utskottet delar
emellertid inte uppfattningen att en vittgående nationalisering är ett
angeläget inslag i energipolitiken. Staten svarar redan — delvis tillsammans
med kommuner och andra intressenter — för en betydande del
av elproduktionen. Den fortgående inriktningen på värmekraft innebär
att samarbete mellan olika producenter — däribland staten — får ökad
betydelse. Nya styrmedel varmed staten påverkar framställningen, distributionen
och förbrukningen av energi tillkommer undan för undan. Utan
att gå in på det föreslagna handlingsprogrammets alla enskilda punkter —
av vilka några ger uttryck för värderingar som torde vara ganska allmänt
omfattade — konstaterar utskottet att detta program i väsentliga delar
inte kan få utskottets stöd. Utskottet avstyrker sålunda motionen
1974:335 samt de här berörda yrkandena i motionerna 1974:50 och
1974:244.

10. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m. (utskottets
hemställan under 1.35) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”En
särställning” och slutar med ”och 1974:244” bort ha följande lydelse:

Motionen 1974:335 intar en särställning bland de fyra partimotionerna.
Ensam kännetecknas den av en realistisk uppfattning om den
ekonomiska strukturens grundläggande betydelse för utvecklingen på
energiområdet. Det är visserligen sant att samhället har ett betydande
inflytande över energiproduktionen i den meningen att staten och
kommunerna svarar för en mycket stor del av elproduktionen, delvis
tillsammans med enskilda ägare. Både inom elproduktionen och — än mer
— inom andra grenar av energiproduktionen har emellertid storfinansen
en väl befäst position. På oljeförsörjningens område är staten helt i
händerna på de internationella oljetrusterna. Sammanfattningsvis gäller
att storfinansen har fått behålla en avgörande del av kontrollen över den
maktpolitiskt viktiga sektor som energiproduktionen utgör. Dess expansions-
och affärsintressen har blivit riktningsgivande också för den
offentliga delen av energisektorn. Detta torde vara en av förklaringarna

NU 1974:26

76

till den ökade efterfrågan på energi under senare år. Nu krävs en
långsiktig hushållning, som inte kan åstadkommas utan övergripande
styrning av hela energisektorn i enlighet med folkflertalets behov. För en
sådan krävs i första hand en förändring av den nuvarande ägarstrukturen.
Hela energisektorn bör överföras i offentlig ägo. Övriga punkter i det
program som anges i motionen 1974:335 står i samklang med de
grundläggande krav som här diskuterats. Utskottet tillstyrker denna
motion liksom de båda här aktuella yrkandena i motionerna 1974:50 och
1974:244.

Riksdagen bör alltså i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom det
handlingsprogram för energipolitiken som anges i motionen 1974:335. I
detta handlingsprogram ingår bl. a. ett förstatligande av oljehanteringen.
Privatägda torvfyndigheter bör likaledes överföras i statlig ägo.

dels att utskottet under 1.35 bort hemställa

35. att riksdagen med bifall till motionen 1974:50 punkten 1,
motionen 1974:244 punkten C och motionen 1974:335 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående handlingsprogram för energipolitiken,

11. beträffande anslag till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi (utskottets hemställan under 2.5) av fru Hambraeus (c) som
anser att utskottets yttrande under punkten 2.5 — det stycke som börjar
med ”Utskottet har” och slutar med ”i propositionen” — bort ha
följande lydelse:

AB Atomenergi har i sin anslagsframställning redovisat planer på att i
samråd med den svenska marknadens parter utarbeta förslag till riktlinjer
för ett utvecklingsprogram för bl. a. snabba reaktorer. Departementschefen
biträder Atomenergis förslag beträffande bolagets forsknings- och
utvecklingsinsatser på reaktorområdet; han anför dock att viss del av
kostnaderna för bolagets deltagande i internationellt samarbete beträffande
snabba reaktorer liksom hittills bör belasta anslaget Internationellt
atomenergisamarbete.

Utskottet kan inte godta fortsatt medverkan från Atomenergis sida i
arbetet på snabba reaktorer. Utvecklingsprogrammet för sådana reaktorer
bör, såvitt Atomenergi svarar för det, läggas ned. Den medelsbesparing
som därigenom uppkommer bör få utnyttjas av Atomenergi för beredskapsåtgärder
i fråga om omställningsplanering samt för utvecklingsarbete
i fråga om hushållning med energi, alternativa energikällor etc.

12. beträffande anslag till Internationellt atomenergisamarbete (utskottets
hemställan under 2.8) av fru Hambraeus (c) som anser att
utskottets yttrande och hemställan under punkten 2.8 bort ha följande
lydelse:

Såsom anförts under punkten 2.5 bör AB Atomenergi inte längre delta
i utvecklingsarbete på snabbreaktorområdet. Utskottet motsätter sig
följaktligen förslaget att vissa medel för detta ändamål — avsedda för

NU 1974:26

77

informationskostnader — skall anvisas under anslaget till internationellt
atomenergisamarbete. Anslagsbeloppet bör i enlighet med vad nu sagts
minskas med 130 000 kr.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 4 800 000 kr.,

13. beträffande anslag till Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom
(utskottets hemställan under 2.9) av fru Hambraeus (c) som anser att
utskottets yttrande under punkten 2.9 — det stycke som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”ekonomiska resurser” bort ha följande
lydelse:

Riksdagens beslut år 1975 om ett långsiktigt handlingsprogram för
energipolitiken kan komma att innebära ett stopp för den vidare
utbyggnaden av kärnkraftsproduktion i vårt land. Utskottet vill därför
betona att det är angeläget att AB Asea-Atom omedelbart inriktar sig på
att skapa beredskap för den omställningsplanering som ett sådant beslut
nödvändiggör för företaget.

Utskottet vill i dagens läge inte motsätta sig att Asea-Atom får det
beräknade medelstillskottet av 15 milj. kr. Däremot avstyrker utskottet
att anslag ges för ytterligare aktieteckning i företaget.

14. beträffande anslag till Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom
(utskottets hemställan under 2.11) av fru Hambraeus (c) som anser att
utskottets yttrande och hemställan under punkten 2.11 bort ha följande
lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts ovan under punkten 2.9
hemställer utskottet

att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag rörande anslag till
teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom.

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Riksdagen anhöll den 15 maj 1973 om ett nytt allsidigt beslutsunderlag
rörande kärnkraften. År 1975 kommer riksdagen att få ta ställning till
ett energipolitiskt program, innefattande bl. a. kärnkraftens framtid i vårt
land.

Det är av stor betydelse att det beslutsunderlag som nu arbetas fram
verkligen blir allsidigt. De olika alternativen för vår energiförsörjning och
därmed våra möjligheter att välja olika vägar måste redovisas öppet och
förutsättningslöst. Så sker inte för närvarande.

Kraftföretagens samarbetsorganisation, CDL, som domineras av statens
vattenfallsverk, förordar kärnkraften. Vattenfallsverket säger (prop.
1974:1 bil. 1 5 s. 182): ”En tryggad framtida energiförsörjning i Sverige är

i hög grad avhängig av kraftindustrins möjligheter att fortsätta

kärnkraftutbyggnaderna.” Nya kraftkällor som skulle kunna utgöra

NU 1974:26

78

alternativ ”väntas inte få någon betydelse för världens energiförsörjning
före sekelskiftet”.

Utskottet har i detta betänkande valt att ge en redovisning beträffande
inhemska energikällor som bygger på energiprognosutredningens redogörelse.
Denna gör pessimistiska bedömningar beträffande de inhemska
källornas möjligheter och utelämnar viktiga områden, t. ex. bränsletillverkning
från odling av snabbväxande vattenväxter.

Det är illavarslande att de enda officiella synpunkter som hittills förts
fram i vårt land präglas av en låsthet till kärnkraften och ett förnekande
av att det skulle vara möjligt att välja en alternativ energiförsörjning.
Vissa utländska rapporter och obundna experter har en helt annan
uppfattning.

Engelska parlamentets kommitté för vetenskap och teknik har lämnat
en första rapport som rör val av olika reaktorsystem. Man är där
visserligen inriktad på fortsatt utbyggnad av kärnkraft men ifrågasätter
från säkerhetssynpunkt den typ som vi bygger, dvs. lättvattensreaktorn.
”På grund av skillnaderna i uppfattning beträffande lättvattensreaktorns
säkerhet är det enligt vår uppfattning snarare lättvattensreaktorernas
förespråkares skyldighet att bevisa dess säkerhet bortom allt rimligt tvivel
än motståndarnas skyldighet att bevisa motsatsen.” (First Report from
the Select Committee on Science and Technology: The Choice of a
Reactor System, ordered by the House of Commons to be printed 29th
Januari 1974.)

Vid den energikonferens som Centrum för tvärvetenskapliga studier av
människans villkor vid Göteborgs universitet ordnade i samarbete med
Rifo i mars 1974 redogjordes för alternativa energiförsörjningsmöjligheter.
Preliminära beräkningar visar att vi efter en övergångstid med
kol och olja skulle kunna klara vår energiförsörjning med inhemska
energikällor på ungefär den nivå som man nu har i centrala Europa.

Den brittiske fysikern Amory Lovins’ bok ”Vår energiförsörjning.
Fakta, frågor och valmöjligheter” som utkommer i juni på Jordens
vänners förlag, betonar att världens energiförsörjning kan och i det långa
loppet måste klaras på basis av förnyelsebara energikällor, dvs. sådana
som förnyar sig själva i den takt som vi förbrukar dem.

I USA har Ford Foundation publicerat en första studie i sitt
energipolitiska projekt ”Kartläggning av valmöjligheter på energiområdet”
(Exploring Energy Choices). Där slås fast att vi har alternativa
energikällor och utvecklingsvägar att välja mellan, att tvivlet i världen
växer på om det är vist att lita till kärnkraft, som kan innebära olyckor
med katastrofala och långvariga konsekvenser. Vidare framhåller man
”den växande motvilja som finns mot att låta experter i avlägsna
byråkratier bestämma vilken teknik som är socialt acceptabel eller inte”.

Uttalanden från officiella experter i vårt land har hittills förnekat att
det skulle vara möjligt att omedelbart rikta in vår energiförsörjning på
inhemska energikällor och hoppa över kärnkraftsstadiet. Man tänker sig
eventuellt möjligheten någon gång i en obestämd framtid och hänskjuter
frågan till framtidsforskningen. I själva verket tyder allt på att många av

NU 1974:26

79

dessa alternativ inte forskningsmässigt utgör några större problem.

Det är viktigt att alla fakta som belyser våra alternativa vägar till
energiförsörjning kommer fram med den tyngd som de sakligt motiverar.
För att detta skall ske måste samhället ställa likvärdiga resurser till
förfogande också för alternativen.

NU 1974:26

80

Bilaga 1

1974-04-25

KUNGL.

VETENSKAPSAKADEMIEN
Till riksdagens näringsutskott

Ang. anläggning av torveldade kraftverk

Med anledning av rådande energiknapphet har förslag väckts att i
industriell skala inrätta torveldade kraftverk i Sverige. Sådana finns sedan
rätt länge på Irland och i Sovjetunionen och numera också i Finland.

Man har framhållit att våra torvtillgångar är betydande. I södra delen
av landet är ungefär hälften av dessa användbara som bränntorv, i norra
delen, där inventering saknas, troligen mer än hälften. Men man bortser
då från viktiga inskränkningar:

1) Bränntorven finns dels i kärr, där den på djupet ofta övergår i
alltför starkt askhaltiga lager och/eller sjögyttja, dels i mossar där den i
regel överlagras av i detta sammanhang mindre användbar strötorv, för
vilken avsättningen är begränsad. Vidare innehåller de som bränntorv
lämpade lagren i mossarna i regel mängder av tallstubbar, som torde
försvåra utvinningen.

2) De allra flesta bränntorvförekomsterna är små till areal och volym.
Endast mycket stora torwolymer kan komma i fråga för modern
stordrift. Verkligt stora torvmarker är fåtaliga i landets södra hälft,
medan ett antal vidsträckta myrar finns i Norrlands inland och i
Norrbotten. Även de stora myrarna är i många områden, särskilt i inre
Norrland och västra Svealand och även i delar av Götaland, mestadels
uppsplittrade eller insprängda med fastmarksöar, vilket också innebär att
de till stor del är förhållandevis grunda. Många myrar särskilt norrut är
uppfyllda av ytliga eller ibland meterdjupa vattensamlingar eller eljest
starkt vattenhaltiga.

Vissa myrrika trakter, framför allt i övre Norrland, torde dessutom
ligga föga lämpligt ur eltransportsynpunkt, om hänsyn tages till överföringsförluster
och i många lägen också behov av nya kraftledningar. De
torwolymer som verkligen skulle kunna exploateras är därför en ringa
bråkdel av de totala.

3) Endast efter omsorgsfull dränering kan en myr användas till
torvtäkt med maskinella metoder. Skulle man nu vilja dika ut hittills
odränerade torvmarker erfordras något eller några år för effektiv
vattenavledning och torvihopsjunkning, innan maskinell torvtäkt är möjlig.
För ett snabbt utnyttjande kan alltså endast tas i anspråk redan torrlagda
myrpartier, särskilt gamla torvtäktområden. De flesta myrar som dränerats
på senare år har däremot torrlagts för skogsväxt och bör därför inte
komma i fråga.

4) Den helt vilseledande uppfattningen har framförts att torven vore
en naturtillgång som skulle förnyas i takt med exploateringen. I själva
verket dröjer det hundratals år innan ny torvbildning värd namnet
kommer i gång i övergivna torvtäkter; vad som i början bildas är lösa
mattor av olika vitmossarter, förstorade tuvdunstuvor o. d. utan värde
som torvmaterial. Att man, som visats i Tyskland, med vissa åtgärder kan
restaurera fram en god om än konstlad fågelbiotop med koloniserande
vatten- och kärrväxter är en helt annan sak, likaså att en långsam
torvbildning givetvis fortgår på andra myrar (odikade) än de exploaterade.

NU 1974:26

81

5) Ett stort antal myrar bör bl. a. på grund av sin vetenskapliga och
landskapliga betydelse och sin betydelse för fågellivet bevaras intakta.
Naturvårdsorganen har redan gjort betydande insatser för ett svenskt
myrskydd, och flera av våra största eller eljest med hänsyn till sina
naturförhållanden mest värdefulla myrområden är numera helt eller
partiellt skyddade eller föreslagna till naturskydd. Långt flera borde
emellertid skyddas, om urvalet skall bli representativt.

Med hänsyn till dessa inskränkningar kan hävdas att de för utnyttjande
lämpliga bränntorvtillgångarna är långt mindre än förrådssiffrorna visar,
och att lokaliseringsmöjligheterna för torveldade kraftverk eller kraftvärmeverk
troligen är mycket begränsade. Också alternativ användning av
torv eller torvmark måste övervägas, innan man eldar upp torv, som kan
komma att få mera kvalificerad användning.

Förnyad torvtäkt bör av praktiska skäl liksom med hänsyn till
landskapsbilden inskränkas till sådana stora torvmossar, vilkas ytskikt
redan helt eller delvis avröjts, och vilka redan är någorlunda effektivt
dränerade. Ingrepp i torvmarker i naturligt skick bör inte få ske förrän de
naturvårdande myndigheterna låtit inventera landets ur bl. a. vetenskaplig
synpunkt mest skyddsvärda myrar, så att listor över myrar som bör
undantagas från exploatering hinner utarbetas.

Den otillräckliga kännedomen om norra Sveriges torvtillgångar är
mycket otillfredsställande, och en inventering borde därför inte enbart
avse skyddsvärde för naturvård utan också fördelning och volym av olika
torvslag inom några typområden.

Vidare bör snarast torv likställas med t. ex. grus när det gäller
tillståndstvång till täkt, så att det för all torvtäkt utom den till husbehov
skulle erfordras att en täktplan företeddes och godkändes av länsmyndighet.
Härmed skulle samhället få styrmedel att ordna in den storskaliga
torvtäkten i den fysiska planeringen och även få garantier mot att
torvtäkter öppnas på skyddsvärda eller olämpligt belägna myrar.

Ovanstående yttrande har tillkommit efter förslag från botanister
inom och utom akademien. Förslag till yttrande har granskats av
akademiens botanikklass. Beslut att detta yttrande skall inges har fattats
av akademien vid sammanträde in pleno den 24 april 1974.

Kungl. Vetenskapsakademien
C G Bernhard

Kai-Inge Hillerud

NU 1974:26

Översikt över motionernas behandling

82

Bilaga 2

Motion nr	Referat av motiveringen finns på s.	Utskottets yttrande finns på s.	Utskottets hemställan finns (på s. 64-67) under punkten	Motionen om-fattas av reser-vation nr
1974:48	35	59,61	28
1974:50	24	56,63	15,35	10 (s. 75)
1974:53	24	57	16	5 (s. 73)
1974:64	16	53	9
1974:131	31	58	18	6 (s. 73)
1974:243	15, 24, 34,	51,52,56,59,	3, 4,5, 13, 20, 26,	2, 8 (s. 71,74)
	41,44	60,62,63,64	27, 28, 32, 36
1974:244	35	59,61,63	28, 35	10 (s. 75)
1974:332	15, 16, 20,	52,53, 55, 56,	4, 5,6, 8, 9, 11, 12,	2,7 (s. 71,74)
	24, 30, 33,	59,61,62,63,	13, 22,25,28, 33, 36
	35,42,45	64
1974:335	43	62,63	35	10 (s. 75)
1974:338	36	60,61	29
1974:540	30	57	17
1974:543	25, 41	57,61	15, 31
1974:548	31	57	17
1974:549	36	59,61	24
1974:847	34	60,61	23
1974:848	31	57	17
1974:862	34	59,61	26
1974:871	16	52	5	2 (s. 71)
1974:1119	32	58	19
1974:1125	19	54	10	4 (s. 72)
1974:1127	31	57	17
1974:1129	42	62	34
1974:1483	16	52	5	2 (s. 71)
1974:1490	9	49	1	1 (s. 70)
1974:1491	16, 19,24,	52, 54,57,	5, 10, 15, 16,	2, 3, 4, 5, 7,
	25, 30, 34,	59,60,61,	17, 20, 21,	8 (s. 71-74)
	42, 44	62, 63, 64	22, 32, 36
1974:1494	24, 31	56	14
1974:1497	9	49	1
1974:1501	16	53	8
1974:1511	36	59,61	28
1974:1512	35	59,61	28
1974:1522	34	59,61	30
1974:1526	10	51	2
1974:1532	8, 16	49, 53	1, 7

NU 1974:26

83

Innehållsförteckning sjd

1. Motionerna 2

Motionsyrkandena 2

Råvaruförsörjning 8

Synpunkter i motionerna 8

Verksamhet inom internationella organisationer, m. m 10

Framtidsstudier 11

Vissa svenska utredningar 12

Tidigare behandling av motioner om en resurspolitisk utredning
14

Stöd till återvinningsindustrin 14

Energibesparing 15

Synpunkter i motionerna 15

Vissa utredningar m. m 17

Lån och bidrag till energibesparande åtgärder 18

Tidigare riksdagsbehandling av motion om individuell debitering
av energikostnader 18

Kärnkraft 19

Synpunkter i motionerna 19

Vissa utredningar, m. m 20

Riksdagsbeslut 1973 rörande den fortsatta utbyggnaden av

kärnkraftsproduktionen 22

Interpellationssvar 22

Olja och naturgas 24

Synpunkter i motionerna 24

Rapport om framtida svensk oljeförsörjning 26

Interpellationssvar 28

Utredning rörande vissa beredskapsfrågor inom energiområdet
29

Petroindustriutredningen m. m 29

Vattenkraft 30

Synpunkter i motionerna 30

Vissa utredningar 30

Interpellationssvar 32

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om elkraftsproduktion

i Indalsälven 33

Avtappning av Vänern 33

Andra energikällor 33

Synpunkter i motionerna 33

Av industridepartementet publicerad översikt över inhemska

energikällor 36

Vissa utredningar 40

Interpellationssvar 41

Skrivelse från Vetenskapsakademien 41

NU 1974:26 84

Sid.

Förvaltning m. m 41

Synpunkter i motionerna 41

Tidigare behandling av frågan om inrättande av ett energiinstitut
42

Elutredningen 43

Handlingsprogram för energipolitiken 43

Synpunkter i motionerna 43

Vissa utredningar m. m 46

Tidigare behandling av frågan om förstatligande av energisektorn
47

Interpellationssvar 47

Utskottet 48

Råvaruförsörjning 48

Energibesparing m. m 51

Kärnkraft 54

Olja och naturgas 56

Vattenkraft 57

Andra energikällor 59

Förvaltning m. m 61

Handlingsprogram för energipolitiken 62

Utskottets hemställan 64

2. Propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet) ... 67

Energiförsörjning

2.1 Statens elektriska inspektion 67

2.2 Kostnader för vissa nämnder 67

2.3 Främjande av landsbygdens elektrifiering 67

2.4 Statens kärnkraftinspektion 67

Teknisk utveckling m. m.

2.5 Atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi 68

2.6 Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran 68

2.7 Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet . . 68

2.8 Internationellt atomenergisamarbete 68

2.9 Medelstillskott till AB Asea-Atom 68

Statens vattenfallsverk

2.10 Kraftstationer m. m 69

Fonden för statens aktier

2.11 Teckning av aktier i AB Asea-Atom 69

Reservationer 70

Särskilt yttrande 77

Bilagor

1. Skrivelse från Vetenskapsakademien 80

2. Översikt över motionernas behandling 82

GOTAB 74 7509 S Stockholm 1974